Bankoutskottets utlåtande nr 38.

15

Nr 38.

Ankom till riksdagens kansli den 18 april 1944 kl. 4 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om ändrad lydelse av § 16 förordningen
den 6 juni 1929 (nr 129) angående Svenska skeppshypotekskassan.

I en den 10 mars 1944 dagtecknad proposition nr 221, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Majit, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen
fogat förslag till förordning örn ändrad lydelse av § 16 förordningen den 6
juni 1929 (nr 129) angående Svenska skeppshypotekskassan.

Berörda lagförslag är av följande lydelse:

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av § 16 förordningen den 6 juni 1929 (nr 129)
angående Svenska skeppshypotekskassan.

Härigenom förordnas, att § 16 förordningen den 6 juni 1929 angående
Svenska skeppshypotekskassan skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.

§ 16.

Fartyget skall vara i sin helhet kaskoförsäkrat mot såväl totalförlust som
partiell skada och kostnad till minst det värde, som av styrelsen åsättes fartyget;
styrelsen dock obetaget att, i den mån så finnes kunna ske utan åsidosättande
av nödig trygghet för kassan såsom inteckningshavare, i stället
för sådan kaskoförsäkring godtaga s. k. intresseförsäkring i fartyget ävensom
medgiva, att fartygsägaren står självrisk till högst tio procent av nämnda
värde. Dessutom skall finnas särskild försäkring, som i sedvanlig utsträckning
bereder i kaskoförsäkringen icke innefattat skydd (prolection and
indemnity) mot den ersättningsskyldighet, som kan uppkomma för fartygets
ägare.

16

Bankoutskottets utlåtande nr 38.

Såväl kasko- som — — — skadans inträffande.

I övrigt ----omständigheterna påkallad.

Försäkringsgivaren skall---försäkringens upphörande.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1914.

Svenska skeppshypotekskassan har till ändamål att stödja den svenska
sjöfartsnäringen genom att lämna lån mot säkerhet av inteckning i svenska
maskindrivna fartyg. Närmare bestämmelser om kassans verksamhet finnas
meddelade i förordningen den 6 juni 1929 (nr 129) angående kassan
(ändrad den 19 juni 1936, nr 314) samt i ett av Kungl. Majit den 22
november 1929 (nr 364) fastställt reglemente för kassan (ändrat den 31
januari 1930, nr 18). Som grundfond för kassan har staten genom fullmäktige
i riksgäldskontoret ställt till förfogande svenska statens 4 V2 procent
obligationer till ett nominellt belopp av 10 miljoner kronor. Medel till rörelsens
bedrivande anskaffas genom att kassan upptager lån mot räntebärande,
till innehavaren ställda obligationer. Sammanlagda beloppet av kassans
utelöpande obligationer må icke uppgå till mera än 10 gånger beloppet
av grundfonden. Såsom säkerhet för obligationerna skola pantförskrivas
hos kassan belånade reverser nied tillhörande hypotek. Lån ur kassan må
icke beviljas till högre belopp än 50 procent av det värde, till vilket det intecknade
fartyget av kassans styrelse uppskattas. Till minst det belopp, till
vilket lån beviljas, skall finnas säkerhet av inteckning eller inteckningar i
fartyget liggande inom 50 procent av fartygets värde. Vidare fordras, att fartyget
skall vara på visst angivet sätt försäkrat. Härom stadgas i § 16 förordningen
bland annat följande.

Fartyget skall vara i sin helhet kaskoförsäkrat mot såväl totalförlust som
partiell skada och kostnad till minst det värde, som av styrelsen åsättes fartyget;
dock må i stället för sådan kaskoförsäkring godtagas s. k. intresseförsäkring
i fartyget, i den mån det finnes kunna ske utan åsidosättande av
nödig trygghet för kassan såsom inteckningshavare. Dessutom skall finnas
särskild försäkring, som i sedvanlig utsträckning bereder i kaskoförsäkringen
icke innefattat skydd (protection and indemnity) mot den ersättningsskyldighet,
som kan uppkomma för fartygets ägare. Såväl kasko- som intresseförsäkringen
skall gälla till förmån för kassan såsom innehavare av inteckning
i fartyget samt medföra rätt för inteckningshavaren att, ändå att hans
fordran ej är förfallen, framför fartygets ägare njuta betalning ur utfallande
försäkringsbelopp, såvida icke — vid partiell skada — ägaren genom att låta
reparera fartyget eller på annat sätt bereder inteckningshavaren samma säkerhet
som före skadans inträffande.

Mot säkerhet av inteckning i fartyg, som är avsett att huvudsakligen nyttjas
i fart mellan Sverige och utlandet eller mellan orter i utlandet och som är

t

Bankoutskottets utlåtande nr 38.

17

belånat i Svenska skeppshypotekskassan, kan ytterligare lån erhållas från
statens sekundärlånefond för rederinäringen. Enligt de allmänna villkor och
bestämmelser för lån ur denna fond, vilka meddelats genom kungörelsen den
19 juni 1936, nr 312, gäller bland annat, att lånerörelsen handhaves av en
nämnd, vars ledamöter och suppleanter utgöras av ledamöterna och suppleanterna
i styrelsen för skeppshypotekskassan, samt att i fråga om lånerörelsens
bedrivande stadgandena i förordningen angående kassan skola äga motsvarande
tillämpning, dock med iakttagande av att lån från fonden må beviljas
till belopp motsvarande högst 20 procent av fartygets värde och att
inteckningssäkerheten, vilken, där omständigheterna därtill föranleda, bör
stärkas med annan pant eller borgen, skall ligga inom 70 procent av nämnda
värde.

För erhållande av lån från sekundärlånefonden fordras således, bland
annat, att fartyget är försäkrat enligt bestämmelserna i § 16 förordningen
angående skeppshypotekskassan.

Föredragande departementschef en bär i ärendet anfört följande:

»Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen blev frågan, huruvida
ett i Svenska skeppshypotekskassan belånat fartyg bör vara försäkrat
till fulla värdet eller örn ägaren bör tillåtas stå viss självrisk för fartyget,
tämligen ingående behandlad i samband med förslaget örn kassans inrättande.
Föredragande departementschefen fann därvid, att försäkring till fulla
värdet måste utgöra en ovillkorlig förutsättning för lån i kassan, och riksdagen
ansåg försiktigheten bjuda, att sådan försäkring tagits. Gällande bestämmelser
i ämnet äro avfattade i enlighet med dessa uttalanden. Enär lån ur
statens sekundärlånefond för rederinäringen endast meddelas mot inteckning
i fartyg, som belånats jämväl i skeppshypotekskassan, äga bestämmelserna
i fråga numera tillämpning även beträffande sådana lån.

Styrelsen för skeppshypotekskassan har nu — jämväl i egenskap av den
nämnd, som har att bevilja lån från sekundärlånefonden — hemställt örn
sådan ändring i förevarande bestämmelser, att ägare av belånat fartyg må
medgivas rätt att stå självrisk till högst 10 procent av fartygets värde, dock
endast i den mån så finnes kunna ske utan åsidosättande av nödig trygghet
för skeppshypotekskassan och, där sekundärlån finnes, för sekundärlånefonden.
Såsom motivering till sitt förslag har styrelsen framhållit, att större rederiföretag
numera ofta önska stå viss självrisk för sina fartyg, att dylika
företag därför kunna befaras framdeles, till men för skeppshypotekskassans
rörelse, avstå från att för lån anlita kassan och i stället vända sig till banker
samt att det för kassan och innehavarna av dess obligationer ävensom för sekundärlånefonden
torde ur säkerhetssynpunkt vara av mindre betydelse örn
låntagaren står viss självrisk för det belånade fartyget, blott självrisken avser
allenast en ringa del av fartygets värde samt låntagarens ekonomiska ställning
är god. Styrelsen bar förklarat sig ämna, i händelse av bifall till framställningen,
lämna medgivande till självrisk endast för ett år i sänder och endast
till rederiföretag med god ekonomisk ställning.

I likhet med styrelsen för skeppshypotekskassan samt de i ärendet hörda
myndigheterna och sammanslutningarna finner jag ur saklig synpunkt betänkligheter
icke kunna resas mot ett genomförande av styrelsens förslag, enligt
vilket lån i kassan eller från sekundärlånefonden fortfarande kommer att
med betryggande marginal vara täckt av försäkring. Vid sistnämnda förhål Bihang

till riksdagens protokoll 19H. 8 sami. Nr 38—38. 2

18

Bankoutskottets utlåtande nr 38.

Utskottet.

lande torde icke, såsom i ett par yttranden ifrågasatts, hänsynen till innehavarna
av kassans obligationer kunna anses lägga hinder i vägen för förslagets
realiserande.»

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

I likhet med departementschefen finner utskottet ur saklig synpunkt betänkligheter
icke kunna resas mot en sådan ändring i bestämmelserna för
lån hos skeppshypotekskassan eller från sekundärlånefonden för rederinäringen,
att ägare av fartyg må av kassans styrelse medgivas rätt att stå
självrisk till högst 10 procent av fartygets värde, i den mån så finnes kunna
ske utan åsidosättande av nödig trygghet för långivaren. Såsom utredningen
utvisar, skulle även efter en dylik ändring lånen alltjämt vara på ett
betryggande sätt täckta av försäkring. Härtill kommer, att det förutsattes,
att medgivande till självrisk endast skulle lämnas för ett år i sänder. I betraktande
av nu angivna förhållanden synes, såsom departementschefen anfört,
hänsynen till innehavarna av kassans obligationer icke kunna anses
lägga hinder i vägen för den föreslagna ändringens genomförande.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

Stockholm den 18 april 1944.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Åkerberg, Sandén, Sundvik*, Sylwan, Leander och Mannerskantz*; från

andra kammaren: herrar Svedman, Paulsen, Andersson i Falkenberg, Andersson
i Munkaljungby, Eriksson i Sandby, Barnekow, Sundberg och Persson i Norrby.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

447606. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1944.