12
Bankoutskottets utlåtande nr 30.
Nr 30.
Ankom till riksdagens kansli den 17 mars 1944 kl. 2 em.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ersättning till
vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen under
militärtjänstgöring.
I nedannämnda till bankoutskottets förberedande handläggning hänvisade
motioner hava förslag framställts angående ersättning till vissa personer i
anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring.
I fråga om motiveringen för de väckta förslagen får utskottet, i den mån
ej redogörelse därför lämnas i det följande, hänvisa till motionerna.
1 :o.
Förre musikfuriren John Markus Lind. I motion II: 71 hemställer herr
Mäler, »att riksdagen måtte bevilja förre musikfuriren John Markus Lind
något understöd för tiden efter den 31 oktober 1940 och intill dess han återvunnit
sin på grund av sjukdom nedsatta arbetsförmåga».
Av handlingarna inhämtas,
att Lind är född den 8 april 1917 och således 26 år gammal;
att han den 1 november 1930 antogs till musikelev vid Västernorrlands
regemente;
samt att han den 1 november 1932 antogs till musikvolontär vid nämnda
regemente, varest han, efter befordran till musikkorpral vid regementet,
kvarstod i tjänst till den 1 november 1940, då han erhöll avsked från tjänsten
på grund av sjukdom (neurasteni).
Den 17 oktober 1940 mottog riksförsäkringsanstalten anmälan örn att hos
Lind under år 1940 yppats nervsjukdom. I ett vid anmälan fogat, av regementsläkaren
F. Möller vid garnisonssjukhuset i Sollefteå den 14 i samma
månad utfärdat intyg anfördes, att Lind vårdats vid garnisonssjukhuset
under åren 1936 och 1940 för neurasteniska besvär, att hans neurasteni med
all sannolikhet stöde på konstitutionell grund men att skäl saknades för antagandet,
att militärtjänsten icke väsentligt bidragit till sjukdomen i fråga.
Efter verkställd ytterligare utredning fann riksförsäkringsanstalten genom
beslut den 25 januari 1941, att ersättning jämlikt bestämmelserna i 1927 års
militärersättningsförordning icke kunde tillerkännas Lind, enär skälig an
-
Bankoutskottets utlåtande nr 30.
13
ledning funnes att antaga, att sjukdomens framträdande föranletts av annan
orsak än tjänstgöringen och att denna icke väsentligen bidragit därtill.
Försäkringsrådet, varest Lind häröver anförde besvär, fann enligt utslag
den 25 april 1941 ej skäl göra ändring i överklagade beslutet.
Sedermera mottog riksförsäkringsanstalten den 10 december 1941 anmälan
om att Lind i september 1941 befunnits lida av lungtuberkulos. Sedan
anstalten med anledning härav till prövning förehaft frågan, huruvida ersättning
jämlikt 1927 års militärersättningsförordning skulle kunna tillerkännas
Lind för sistnämnda sjukdom, fann riksförsäkringsanstalten genom
beslut den 20 februari 1942, att ersättning jämlikt förordningen icke kunde
tillerkännas Lind för lungtuberkulos, enär militärtjänstgöringen icke skäligen
kunde antagas ha väsentligen bidragit till sjukdomen i fråga. Jämväl
över sistnämnda beslut anförde Lind besvär hos försäkringsrådet, som emellertid
genom utslag den 3 juli 1942 förklarade sig ej finna skäl göra ändring
i beslutet.
I en den 1 februari 1943 dagtecknad skrift anhöll härefter Lind hos Kungl.
Majit, att Kungl. Majit måtte förklara honom berättigad till ersättning i
förevarande hänseende, räknat från tidpunkten för avskedet ur militärtjänsten
intill dess Lind bleve från sin sjukdom så återställd, att han kunde
försörja sig genom förvärvsarbete.
Genom beslut den 2 april 1943 fann Kungl. Maj:t på grund av stadgandet
i 3 § 1 mom. 4 stycket 1927 års militärersättningsförordning ansökningen
icke kunna föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, hava såväl riksförsäkringsanstalten
som försäkringsrådet funnit Lind författningsenligt icke vara berättigad
till ersättning på grund av de sjukdomar, som yppats hos honom,
enär militärtjänstgöringen icke skäligen kan antagas hava väsentligen bidragit
till sjukdomarna i fråga. Vidare har Kungl. Majit funnit en av Lind
gjord ansökan örn understöd i förevarande hänseende icke kunna föranleda
någon Kungl. Majits åtgärd. Vid sådant förhållande och då i den föreliggande
motionen icke anförts några särskilda omständigheter, som synts utskottet
kunna motivera, att riksdagen skulle genom särskilt beslut bereda
understöd åt Lind, finner sig utskottet icke kunna tillstyrka någon åtgärd i
motionens syfte.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att förevarande motion 11:71 ej må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
2:o.
Oskar Gunnar Oskarsson. I motion lii 389 hemställer herr Larsson i
Julita, »att riksdagen måtte tillerkänna Oskar Gunnar Oskarsson livränta
Utskottet.
14
Bankoutskottets utlåtande nr 30.
Utskottet.
eller annan däremot svarande ersättning med belopp, som skulle ha utgått
till honom, därest han av vederbörande myndighet tillerkänts livränta enligt
kungl, förordningen den 18 juni 1927 örn ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring».
Av handlingarna inhämtas,
att Oskarsson är född den 30 september 1915;
att han fullgjorde militärtjänstgöring vid Västmanlands flygflottilj under
tiden 10 mars—12 oktober 1936;
att han den 13 oktober 1936 nödgats söka läkarvård för vissa syn- och
nervbesvär;
samt att han alltsedan år 1938 är på grund av organisk nervsjukdom
(sclerosis disseminenta) oförmögen till arbete.
I en den 13 augusti 1943 dagtecknad skrift anhöll Oskarsson hos riksförsäkringsanstalten
att få komma i åtnjutande av pension med belopp, som
anstalten kunde pröva skäligt i överensstämmelse med gällande bestämmelser
om ersättning för kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.
Genom beslut den 18 september 1943 fann riksförsäkringsanstalten någon
ersättning jämlikt 1927 års militärersättningsförordning icke kunna tillerkännas
Oskarsson, enär skälig anledning funnes att antaga, att sjukdomens
framträdande föranletts av annan orsak än militärtjänstgöringen och att
denna icke väsentligen bidragit därtill.
Försäkringsrådet, varest Oskarsson häröver anförde besvär, fann genom
utslag den 4 januari 1944 ej skäl göra ändring i överklagade beslutet.
Såväl riksförsäkringsanstalten som försäkringsrådet hava vid prövning av
frågan örn ersättning åt Oskarsson i förevarande avseende funnit honom
icke vara författningsenligt berättigad till sådan ersättning, enär hans militärtjänstgöring
icke skäligen kan antagas hava bidragit till den sjukdom,
varav han lider. För egen del bär utskottet icke kunnat finna, att i den föreliggande
motionen förebragts några skäl, som skulle kunna motivera ett
ändrat ställningstagande till Oskarssons ersättningsfråga.
Utskottet hemställer förty,
att förevarande motion II: 389 ej må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
3:o.
Ernst Bertil Karlsson. I motion 11:213 hemställer herr Andersson i Falkenberg,
»att riksdagen måtte besluta att tillerkänna affärsbiträdet Ernst
Bertil Karlsson ersättning enligt förordningen den 18 juni 1927 om ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring».
Barikoutskottets utlåtande nr 30.
15
Av handlingarna inhämtas,
att Karlsson är född år 1920;
att han fullgjort värnpliktstjänstgöring vid marinen under tiden 18 april
1939—7 juli 1940;
att han därvid vårdats å marinens sjukhus i Karlskrona under tiden
11 mars—1 april 1940, varefter han erhållit någon tids ledighet;
att han vid läkarundersökning den 24 januari 1941 befunnits lida av lungtuberkulos;
saint
att han på grund härav alltjämt är oförmögen till arbete.
Riksförsäkringsanstalten, varest Karlsson anhållit om ersättning på grund
av berörda sjukdom, har genom beslut den 1 december 1941 funnit ersättning
jämlikt 1927 års militärersättningsförordning icke kunna tillerkännas
honom, enär hans militärtjänstgöring icke skäligen kunde antagas hava
väsentligen bidragit till sjukdomen.
Häröver anförda besvär hos försäkring srådet hava icke föranlett någon
ändring i överklagade beslutet.
I ett vid den föreliggande motionen fogat intyg av överläkaren vid Spenshults
sanatorium N. O. Hillerdal, vilken haft Karlsson under observation vid
skilda tillfällen, uttalas, att det synes sannolikt, att Karlsson under sin militärtjänstgöring
ådragit sig en tuberkulos infektion samt att det synes förefinnas
en viss sannolikhet för att även den tuberkulossjukdom, varav Karlsson
befunnits lida, är en direkt följd av nämnda infektion. Vidare intygas
av majoren B. Lindeberg i egenskap av chef för det förband, vid vilket
Karlssons militärtjänstgöring fullgjorts, att det icke synts osannolikt att
Karlsson under rådande svåra förläggnings- och tjänstgöringsförhållanden
ådragit sig tuberkulossjukdomen.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att riksförsäkringsanstalten och
försäkringsrådet funnit ersättning icke författningsenligt kunna tillerkännas
Karlsson, enär hans militärtjänstgöring icke skäligen kunde antagas hava
väsentligen bidragit till hans lungsjukdom. Vederbörande sanatorieläkare
och militära chef hava emellertid såsom sin uppfattning uttalat, att sannolikheten
talade för att militärtjänstgöringen föranlett nämnda sjukdom.
För egen del har utskottet icke kunnat undgå att taga intryck av det förhållandet,
att såväl den sanatorieläkare, vilken haft Karlsson under behandling,
som vederbörande militära chef ansett det vara sannolikt, att lungsjukdomen
äger direkt samband med militärtjänstgöringen. Vid sådant förhållande
finner utskottet starka billighetsskäl tala för att Karlsson beredes
någon ersättning i anledning av nämnda sjukdom.
Det må erinras, att riksdagen tidigare i några fall, vilka synas ha varit i
viss mån likartade med det nu föreliggande, medgivit, att understöd finge
från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. utgå med belopp,
Utskottet.
16
Bankoutskottets utlåtande nr 30.
som skulle hava tillkommit vederbörande, därest gällande militärersättningsförordning
varit tillämplig, dock utan rätt att å understödet åtnjuta
dyrtidstillägg. I sådant hänseende torde kunna åberopas 1934 åns riksdags
beslut örn understöd åt förre hovslagarfuriren K. E. Friberg (bankoutsk.
uti. nr 42, p. 28) samt 1941 års riksdags beslut om understöd åt dels
vice komministern S. H. Hildestam, dels ock charlcuteristen B. H. Lindström
(bankoutsk. uti. nr 28, p. 3 och 4).
I anslutning till vad riksdagen i nu angivna fall medgivit finner sig utskottet
således böra tillstyrka, att Karlsson må komma i åtnjutande av ersättning
med belopp, som skolat tillkomma honom, därest 1927 års militärersättningsförordning
varit å honom tillämplig. Ett beslut i sådan riktning
torde i betraktande av de i förevarande ärende föreliggande särskilda omständigheterna
knappast behöva befaras leda till icke önskvärda konsekvenser.
Den ifrågasatta ersättningen synes böra utgå räknat från och med den
1 januari 1944. Å ersättningen bör emellertid icke få åtnjutas några tilläggsförmåner.
Under åberopande av vad i det föregående anförts, hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion 11:213,
må medgiva, att till Ernst Bertil Karlsson må, räknat från
och med den 1 januari 1944, från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. utbetalas den ersättning, som
skulle hava tillkommit honom, därest förordningen den
18 juni 1927 om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, varit å honom tillämplig,
dock utan rätt för Karlsson att å sagda ersättning åtnjuta
några tilläggsförmåner.
Stockholm den 17 mars 1944.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Sandén, Friggeråker*, Myrdal*, Sylwan, Leander,
Johansson i Fårekulla och Sundelin*;
från andra kammaren: herrar Svedman, Paulsen, Andersson i Falkenberg,
Andersson i Munkaljungby, Barnekow*, Sundberg, fru Humla och herr Nilson i
Spånstad.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Centraltryckeriet, Esselte ab. Stockholm 1944
441278