Bankoutskottets utlåtande nr 27.
1
Nr 27.
Ankom till riksdagens kansli den 17 mars 1944 kl. 3 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
gäldande av vissa livräntor m. in.
I en den 25 februari 1944 dagtecknad proposition nr 150, vilken hänvisats
till bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj:t, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden
för samma dag, framlagt förslag i fråga om gäldande av vissa livräntor
m. m.
I fråga örn motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet, i den mån
ej redogörelse härför lämnas i det följande, hänvisa till propositionen.
l:o.
Bemyndigande för Kungl. Maj:t att besluta i fråga om gäldande av vissa
livräntor och, understöd. Under punkten 1 av förevarande proposition föreslår
Kungl. Majit riksdagen att bemyndiga Kungl. Majit att för bestridande av
livräntor och andra dylika understöd, som statsverket på grund av domstols
lagakraftvunna utslag har att utgiva, taga i anspråk det under riksstatens
tolfte huvudtitel uppförda anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.
med iakttagande av att å understödsbelopp icke må åtnjutas någon sådan tillläggsförmån,
som enligt gällande bestämmelser eljest tillkommer pensionstagare.
Sedan fråga uppkommit örn bestridande av vissa livräntor, som kronan
jämlikt domstols lagakraftvunna utslag hade att utgiva till personer, vilka
skadats vid trafikolyckor timade under framförande av kronan tillhöriga motorfordon,
har statskontoret i avgivet utlåtande till Kungl. Majit ifrågasatt,
huruvida icke hos riksdagen borde utverkas generellt medgivande för Kungl.
Majit att för bestridande av livräntor och andra dylika understöd, vilka statsverket
på grund av domstols lagakraftvunna utslag hade att utgiva, taga i
anspråk tolfte huvudtitelns förslagsanslag till diverse pensioner och understöd
m. m.
Föredragande departementschefen har anfort:
Jag delar statskontorets uppfattning, att av riksdagen bör utverkas generellt
bemyndigande för Kungl. Majit att för bestridande av livräntor och
andra dylika understöd, som statsverket på grund av domstols lagakraftvunna
utslag har att utgiva, taga förutnämnda förslagsanslag i anspråk. Härvid förutsätter
jag, att icke utan riksdagens medgivande må å sådana understöd åtnjutas
tilläggsförmån av förut angivet slag.
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 8 sami. Nr 27.
CG2 41
9
Bankoutskottets utlåtande nr 27.
Utskottet.
I likhet med statskontoret och föredragande departementschefen hyser utskottet
den uppfattningen, att lämplighetsskäl tala för att åt Kungl. Maj:t inrymmes
befogenhet att för gäldande av sådana livräntor och understöd, som
kronan har att jämlikt lagakraftvunnet domstolsutslag utgiva, utan riksdagens
hörande i varje särskilt fall anlita det under tolfte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget
till diverse pensioner och understöd m. m. Såsom i propositionen
förutsatts, bör sådan tilläggsförmån, som enligt gällande bestämmelser
eljest tillkommer pensionstagare, icke utan riksdagens medgivande utgå å här
avsedda understödsbelopp.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts
ning.
2:o.
förevarande framställ -
Årliga understöd åt Anna Elfrida Bengtsson och Sone Torvald Tersson.
Under punkten 2 av förevarande proposition föreslår Kungl. Maj:t riksdagen
medgiva, att från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. må
under i propositionen angivet villkor utbetalas årliga understöd räknat från
och med den 25 augusti 1941, nämligen till änkan Anna Elfrida Bengtsson
med 300 kronor, så länge hon lever ogift, samt till Sone Torvald Persson med
400 kronor tills han fyllt 16 år med iakttagande att å understödsbeloppen icke
må åtnjutas någon sådan tilläggsförmån, som enligt gällande bestämmelser
eljest tillkommer pensionstagare.
Efter tillstånd av chefen för Södra skånska infanteriregementet förevisades
infanterivapen den 24 augusti 1941 vid en hemvärnsfest i Löberöd. Förutom
andra vapen demonstrerades, under befäl av värnpliktige fänriken Assar Karl
Gustav Assarson, jämväl en pansarvärnskanon.
Assarson, som vid denna tid tjänstgjorde som plutonchef vid andra specialkompaniet,
hade av tjänstförrättande kompanichefen beordrats att till förevisningen
medföra till pansarvärnskanonen hörande blindpatroner. Emellertid
hade Assarson, i stället för blindpatroner, kommit att medföra skarpa patroner
med blindgranat, märkta med ordet »blind». Till följd härav hade, då på
Assarsons order kanonen efter laddning avfyrats, ett skott avgått och träffat
installatören Oscar Birger Bengtsson och fru Ruth Gunborg Persson, båda
från Löberöd. Dessa skadades så svårt, att de samma dag avledo.
Plågan örn Assarsons skadeståndsskyldighet på grund av ifrågavarande
olyckshändelse är för närvarande beroende på högsta domstolens prövning.
I en den 2 juni 1943 dagtecknad skrift ha Bengtssons efterlämnade hustru
Anna Elfrida Bengtsson och makarnas dotter Inga Gunborg Cecilia anhållit
att i anledning av Bengtssons död av statsmedel utbekomma dels ersättning
för begravningskostnaderna med 2 909 kronor 81 öre, dels ock, vad angår
änkan, en årlig livränta av 4 725 kronor 41 öre samt, vad angår dottern, en
engångsersättning av 8 288 kronor 13 öre.
Vidare har Ruth Perssons efterlämnade make charkuteriarbetaren Malte
Arnold Persson i en den 5 juli 1943 dagtecknad skrift anhållit att av stats
-
Bankoutskottets utlåtande nr 27.
3
medel måtte utbetalas dels ersättning för begravningskostnaderna med 1 667
kronor 45 öre samt för klädespersedlar, som förstörts vid olyckshändelsen,
med 220 kronor ävensom ränta å nämnda belopp enligt angiven grund, dels
ock till makarnas den 28 mars 1931 födda son Sone Torvald en årlig livränta
av 600 kronor intill dess denne uppnått 16 år.
Föredragande departementschefen har anfört i huvudsak följande:
Även örn högsta domstolen ogillar den mot Assarson förda talan, kan
skadeståndsskyldighet åligga kronan. Oavsett hur det förhåller sig med
kronans juridiska ansvar i förevarande hänseende, har jag emellertid med
hänsyn till de omständigheter varunder ifrågavarande olyckshändelse inträffat
funnit föreliggande ersättningsanspråk böra upptagas till prövning.
De anspråk som härvid kunna komma i fråga äro — då ersättningsfrågan i
vad avser begravningshjälp m. m. torde få anses reglerad — livränta till änkan
Bengtsson, engångsersättning till Inga Bengtsson samt livränta till Sone Persson
jämte förekommande ränteanspråk.
För ernående av ett mera allmänt bedömande av ersättningsfrågan får jag
i detta sammanhang hänvisa till 6 kap. 4 § strafflagen, som innehåller bestämmelser
örn den skadeståndsrätt, som föreligger efter dödad person. Av nämnda
paragraf framgår, att skadestånd tillkommer allenast den, som jämlikt stadgande
i lag äger rätt till underhåll av den, som blivit dödad, samt att en förutsättning
för skadestånd är, att vederbörande genom dennes frånfälle kommer
att sakna erforderligt underhåll. Skadestånd skall utges efter skälighetsprövning
med avseende å såväl »den brottsliges» tillgångar som andra omständigheter.
I propositionen 1926: 4 vilken ligger till grund för nämnda lagstadgande i
dess senaste lydelse framhöll föredragande departementschefen, att den skada,
som skulle ersättas, vore förlust av underhåll förorsakad genom den underhållspliktiges
död. Därest dödsfallet icke hade någon inverkan i nyssnämnda
hänseende, uppstode icke dylik skada, och skadestånd komme följaktligen icke
i fråga, Så vore tydligen förhållandet, där den eller de till underhåll berättigade
befunne sig i sådana ekonomiska omständigheter, att deras utkomstmöjligheter
icke påverkades av den underhållspliktiges död; den avlidne kunde
exempelvis efterlämna viss förmögenhet eller vara livförsäkrad till mera avsevärt
belopp. I detta sammanhang finge framhållas, att till underhåll tydligen
icke kunde hänföras sådana förmåner, vilka måste sägas lia karaktär av överflöd
eller lyx. Mistning därav skulle således icke ersättas. Därest de efterlevande
visserligen fortfarande under någon tid kunde lia sin förra utkomst,
exempelvis genom att taga i anspråk sparat kapital, men dock ej kunde anses
säkerställda för hela den tid, under vilken de skulle varit berättigade till
underhåll av den avlidne, eller ock från att lia intagit en mera burgen ställning
funne sig genom dödsfallet försatta i synnerligen knappa ekonomiska villkor,
förelåge otvivelaktigt för dem fordran på skadestånd.
I ärendet föreligger utredning rörande vederbörandes ekonomiska förhållanden
m. m. samt angående i vilken utsträckning ersättning skulle utgått däresl
olycksfallsförsäkringslagen varit tillämplig. I dessa avseenden framgår huvudsakligen
följande.
Änkan Bengtsson, som är född år 1892, synes befinna sig i relativt goda
ekonomiska villkor. Enligt olycksfallsförsäkringslagen skulle, om denna varit
tillämplig, till henne lia utgått livränta med 750 kronor för år så länge hon
levat ogift. Inga Bengtsson, som vid tiden för olycksfallet uppnått 21 års ålder,
är bankanställd och ägare till ett icke oansenligt kapital. Någon ersättning järn
likt olycksfallsförsäkringslagen skulle, örn denna varit tillämplig i förevarande
4
Bankoutskottets utlåtande nr 27.
Uishottet.
fall, ej lia kunnat tillerkännas henne, enär dylik ersättning till barn utgår
endast intill fyllda 16 år. Till Sone Persson, som är född den 28 mars 1931,
skulle, därest nyssnämnda lag varit tillämplig, ha utgått livränta intill fyllda
16 år med 250 kronor för år.
Nu förevarande ersättningsanspråk synas böra bedömas under hänsynstagande
till innebörden av förut återgivna departementschefsuttalande.
Yad först Inga Bengtsson angår torde ersättning icke böra tillerkännas
henne, enär hon varken synes ha varit berättigad till eller torde ha varit i
behov av underhåll efter fadern.
Makarna Bengtsson voro sinsemellan underhållspliktiga. Oaktat det torde
vara tveksamt, huruvida änkan med hänsyn till de i nyssnämnda departementsehefsuttalande
angivna principerna skulle vara berättigad till skadestånd,
anser jag mig dock på grund av de omständigheter under vilka olyckshändelsen
uppkommit böra tillstyrka viss ersättning. Ett årligt understöd av 300 kronor
i ett för allt synes i förevarande fall skäligt.
Vidkommande Sone Persson må först framhållas, att dennes avlidna moder
var underhållspliktig gentemot sonen. Denne är jämväl uppenbarligen i behov
av underhåll. Med hänsyn till de i detta fall föreliggande ömmande omständigheterna
anser jag det skäligt, att till Sone Persson utbetalas årligt understöd
med i ett för allt 400 kronor för år.
Nu angivna understöd böra utgå från och med den 25 augusti 1941, till änkan
Bengtsson så länge hon lever ogift samt till Sone Persson tills han fyllt 16 år.
På sätt tidigare i likartade fall ägt rum bör föreskrift meddelas därom, att å
understödsbelopp icke må åtnjutas någon sådan tilläggsförmån, som enligt
gällande bestämmelser eljest tillkommer pensionstagare. Kungl. Majit synes
för utbetalande av understöd, som torde böra bestridas från anslaget till
diverse pensioner och understöd m. m., äga uppställa som villkor, att vederbörande
till motsvarande belopp å kronan överlåter den rätt till skadestånd,
vederbörande kan få sig tillerkänd.
Med hänsyn till vad i förevarande ärende förekommit har utskottet ansett
sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Majlis förslag. Utskottet hemställer således,
att riksdagen må bifalla Kungl. Marits förevarande framställning.
Stockholm den 17 mars 1944.
På bankoutskottets vägnar:
HAKALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Åkerberg, Sandén, Sylwan, Leander, Edin*,
Johansson i Fårekulla och Ljungdahl;
från andra kammaren: herrar Svedman, Andersson i Falkenberg, Mattsson*,
Andersson i Munkaljungby, Barnekow*, Sundberg, Nilsson i Landskrona* och fru
Humla.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1944. K. L. Beckmans Boktryckeri.