Bevillningsutskottets betänkande nr 43.
1
Nr 43.
Ankom till riksdagens kansli den 8 juni 1944 kl. 2 em.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om en översyn av författningsreglerna för jordbrukets
och skogsbrukets inkomsttaxering, m. m.
(2 avd.)
Till bevillningsutskottet ha hänvisats följande, av utskottet till behandling
i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen:
1) de likalydande motionerna nr 199 i första kammaren av herr Bror
Nilsson m. fl. och nr 297 i andra kammaren av herr Carlsson i Bakeröd m. fl.,
vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla örn
skyndsam utredning och förslag angående grunderna för beräkning av inkomst
av jordbruksfastighet, framför allt beträffande bestämmelserna angående
beräkning av värdeminskningsavdrag på driftbyggnader i jordbruk
och skogsbruk samt inkomstbeskattningen av skog, som användes till egna
driftbyggnaders uppförande»;
2) motionen nr 202 i andra kammaren av herr Mosesson, vari hemställts,
»att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn utredning, huruvida
skattefrihet må kunna beviljas jordägare för inkomst, som han vill
avsätta på betryggande sätt till en byggnadsfond för jordbruksfastighet»; samt
3) motionen nr 386 i andra kammaren av herrar Lundell och Eriksson i
Frägsta, vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit ville anhålla
örn framläggande av förslag örn sådan ändring av ifrågavarande föreskrifter
i kommunalskattelagen, att vid taxering av inkomst av jordbruksfastighet
under ett visst antal, t. ex, 5, år framåt avdrag må få göras även för
kostnader för ny-, till- eller ombyggnad å fastigheten».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionärernas yrkanden, får
utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till
motionerna.
Enligt 21 § kommunalskaltelagen liänföres till intäkt av jordbruksfastighet
intäkt av skogsbruk, vartill räknas bland annat värdet av skogsprodukter,
som den skattskyldige tillgodogjort sig för ny-, till- eller ombyggnad eller
reparation och underhåll av byggnader, stängsel och inventarier å fastigheten.
Jämlikt 22 § samma lag må från bruttointäkten av jordbruksfastighet avdrag
göras för bland annat kostnader för reparation och underhåll av byggnader
samt för värdeminskning, som till jordbruket eller dess binäringar eller
till skogsbruket hörande driftbyggnader, däri inbegripna för driften nödiga
Bihang till riksdagens protokoll i94i. 7 sami. Nr 43—44.
1
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 4-3.
bostadsbyggnader, äro underkastade. För kostnad för ny-, till- eller ombyggnad
å fastigheten får avdrag icke göras.
I punkt 2) av anvisningarna till 22 § föreskrives, att avdrag må medgivas
för sådan värdeminskning, som byggnaderna även med normalt underhåll
och aktsam vård äro underkastade. Avdraget bör bestämmas till viss procent
av byggnadens värde, olika allt efter den tid en byggnad av ifrågavarande
art anses kunna för sitt ändamål utnyttjas. Vid bestämmande av denna tid
skall vederbörlig hänsyn tagas exempelvis därtill att en av arrendator uppförd
byggnad enligt arrendeavtalet icke skall vid arrenderättens upphörande
lösas av jordägaren. Såsom för driften nödiga bostadsbyggnader anses dels
byggnader, som äro upplåtna till anställd personal, dels ock jordägarens egen
bostadsbyggnad, i den mån denna ej representerar ett större värde än som för
jordbruk eller skogsbruk av motsvarande storlek må anses behövligt. Förefinnes
ett dylikt mervärde, må avdraget avse endast så stor del av värdeminskningen,
som kan anses belöpa på nödig bostadsbyggnad.
Frågan örn avdrag för värdeminskning å byggnader var föremål för 1938
års riksdags uppmärksamhet i samband med prövningen av då framlagt förslag
till ändrade bestämmelser rörande avdrag för värdeminskning å inventarier
m. m.
1936 års skattekommitté hade i sitt betänkande (SOU 1937:42) beträf
fande nämnda fråga framhållit bland annat, att även vid bibehållande av nuvarande
avskrivningsregler skäl ofta torde föreligga att medge större värdeminskningsavdrag
beträffande byggnader än de dittills tillämpade, därför att
utvecklingen på byggnadsområdet ginge i en så hastig takt, att en byggnads
livslängd i många tall beräknades bliva väsentligt kortare än den man förut
ansett sig böra räkna med. Delta gällde såväl byggnader, avsedda att användas
i rörelse, som andra byggnader. Kommittén funne för sin del lämpligt, att
beskattningsnämndernas uppmärksamhet fästes härå. Dessutom ansåg kommittén,
att örn möjligt åtgärder borde vidtagas för en likformig tillämpning
hos beskattningsnämnderna.
I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 32 underströk 1938 års bevillningsutskott
betydelsen av att gällande regler ej tillämpades på sådant
sätt att med hänsyn till byggnadernas antagliga livslängd rimliga värdeminskningsavdrag
förvägrades. Särskilt med syftning på bostadsfastigheter
hade i yttranden över skattekommitténs betänkande samt i skrivelse till utskottet
hemställts, att frågan om avskrivning å byggnader måtte göras till
föremål för ny, särskild utredning. Såvitt utskottet kunnat finna åsyftades
här främst en utredning angående de skäliga avskrivningssatser, vilka borde
av beskattningsmj ndigheterna tillämpas. Utskottet vöre av den uppfattningen,
att lösningen av denna mångskiftande fråga tills vidare väsentligen
måste anförtros åt praxis. Detta hindrade emellertid ej, att vad som kunde
göras för att ge taxeringsmyndigheterna nödig ledning vid deras bedömande
av hithörande spörsmål också borde göras samt att mera ingående överläggningar
i ämnet mellan landskamrerarna syntes böra äga rum, därvid
även teknisk och annan sakkunskap borde vara representerad.
Bevillningsutskottets betänkande nr 43.
3
1 molionen I: 86 vid 1939 års lagtima riksdag yrkades, att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn utredning och förslag i syfte att avdrag
skulle vara tillåtet för kostnad för nybyggnad, som vore avsedd att ersätta
befintlig byggnad. Vid samma riksdag yrkades i de likalydande motionerna
I: 157 och II: 227, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn
utredning och förslag till sådan ändring i kommunalskattelagen, att jordbruket
i fråga örn avdrags- och avskrivningsbestämmelser bleve fullt jämställt
med andra näringar.
1939 års bevillningsutskott yttrade i sitt i anledning av nämnda motioner
avgivna, av riksdagen godkända betänkande nr 30 bland annat följande:
>1 motionen I: 86 har ifrågasatts, att vid beräkning av inkomst av fastighet
rätt till avdrag borde medgivas för kostnad för sådan nybyggnad, som
är avsedd att ersätta befintlig byggnad. I gällande skatteförfattningar göres
skillnad mellan å ena sidan sådana avdragsgilla driftkostnader som för reparation
och underhåll av byggnader och å andra sidan icke avdragsgill
kostnad för ny-, till- och ombyggnad å fastighet. Ett bifall till motionärens
förslag skulle innebära ett avsteg från den princip, som gäller vid beräkning
av inkomst av fast egendom. Härtill kommer, att en bestämmelse av antydd
natur för många fastighetsägare icke skulle leda till det av motionären åsyftade
resultatet. Kostnaderna för om- eller nybyggnad å en fastighet torde
nämligen i många fall uppgå till så stora belopp, att den skattskyldige vid
beräkning av sin inkomst av fastigheten för beskattningsåret icke skulle
kunna utnyttja avdraget samt ej heller kunna från sin inkomst av övriga
förvärvskällor avdraga det underskott, som uppstått å fastigheten. På grund
av det förut anförda anser sig utskottet icke kunna förorda bifall till det i
förenämnda motion väckta förslaget.
I de likalydande motionerna I: 157 och lii 227 har bland annat anförts, att
särskilt efter de år 1938 beslutade ändringarna i skatteförfattningarna förelåge
en betydande skillnad emellan vad som i beskattningsavseende vore
medgivet i fråga om avskrivningar å driftbyggnader och inventarier vid jordbruksföretag
och vid företag inom andra produktionsgrenar. Då utgifterna
för byggnader och inventarier utgjorde en mycket betydande del av jordbrukets
sammanlagda utgifter, vore jordbruket synnerligen missgynnat i skatteavseende
vid jämförelse med andra näringar.
Vad först angår frågan om avdrag för värdeminskning å jordbrukets byggnader
bör enligt gällande bestämmelser sådant avdrag bestämmas till viss
procent av byggnadens värde, olika allt efter den tid en byggnad av ifrågavarande
art anses kunna utnyttjas för sitt ändamål. Enligt vad utskottet
inhämtat synes numera i praxis med stöd av utslag, som meddelats av regeringsrätten,
medgivas sådant avdrag med en procent av fastighetens jordbruksvärde.
Det sålunda beräknade avdraget utgör ett normalavdrag för de
fall, att utredning eller särskilda omständigheter icke föranleda annan beräkning.
Utskottet har givetvis icke kunnat verkställa en så ingående undersökning,
som skulle vara erforderlig för bedömande av, huruvida det av
Praxis godtagna normalavdraget kan anses vara skäligt eller icke. Enligt
vad för utskottet uppgivils, skall medellivslängden för jordbruket tillhöriga
byggnader, särskilt dess ekonomibyggnader, vara kortare än som tidigare ansetts
vara förhållandet samt i hög grad variera efter byggnadernas ändamål.
I likhet med vad 1938 års bevillningsutskott anfört i sitt förenämnda betänkande
rörande avdrag för värdeminskning å byggnad av annan fastighets
natur finner utskottet det vara av vikt, att nu ifrågavarande bestämmelser
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 43.
icke tillämpas på sådant sätt att med hänsyn till jordbruksbyggnadernas
antagliga livslängd och ändamål rimliga värdeminskningsavdrag förvägras.
Intill dess den nu arbetande kommunalskatteberedningen tagit ställning till
frågan om den kommunala beskattningens ordnande finner utskottet det
icke vara lämpligt att på sätt motionärerna föreslagit vidtaga sådana ändringar
i gällande bestämmelser, som allenast skulle kunna komma atl erhålla
giltighet under en kortare tid.»
I enlighet med uiskottets hemställan lämnades ovannämnda motioner av
riksdagen utan åtgärd.
I de vid 1941 års riksdag väckta likalydande motionerna I: 94 och II: 133
hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn
skyndsam utredning och förslag rörande, bland annat, rätt till fri avskrivning
vid taxering resp. väsentlig uppmjukning av de s. k. bundna avskrivningsreglerna
för driftbyggnader i rörelse och jordbruk för sådana skattskyldiga,
som förde fullständiga räkenskaper.
1941 års bevillningsutskott anförde i sitt i anledning av berörda motioner
avgivna, av riksdagen godkända betänkande nr 33 bland annat följande:
»I likhet med motionärerna anser utskottet det ur principiell synpunkt
vara riktigt, att såväl avdrag för värdeminskning å i rörelse och jordbruk
använda driftbyggnader som avsättning till förnyelsefond för dylika byggnader
på grund av fördyrade byggnadskostnader i beskattningshänseende
böra behandlas på samma sätt som då fråga är om i rörelse använda maskiner
och andra inventarier för stadigvarande bruk. Att denna fråga hittills
icke kunnat bringas till en tillfredsställande lösning sammanhänger
med de svårigheter, som visat sig vara förbundna med att skapa erforderliga
garantier för, att vid försäljning av byggnader återbekomna avskrivningar
Miva beskattade. Med den snabba utveckling på byggnadsområdet,
som ägt rum under de senare åren, synes numera en uppmjukning av gällande
avskrivningsregler beträffande byggnader i beskattningshänseende
vara av behovet påkallad. Då utrangering och nyanskaffning av maskiner
samt omläggningar av tillverkningsförfaranden verkställas i allt hastigare
tempo inom industriföretagen, måste omändringar och nyanläggningar av
byggnader verkställas i större omfattning än tidigare. Vid företag, som äro
underkastade stark utvidgning, erfordras även ändringar av byggnadsbeståndet
långt innan äldre byggnader blivit helt obrukbara. Om jordbrukets
driftbyggnader gäller i viss mån detsamma som beträffande motsvarande
byggnader i rörelse. Vad angår bostadsbyggnaderna synes utvecklingen även
gå i samma riktning. För en tillfredsställande lösning av den nu föreliggande
avskrivningsfrågan måste givetvis uppställas det kravet, att betryggande
garantier skapas för, att vid försäljning av byggnader återbekomna avskrivningar
bliva beskattade samt att, därest avsättning medgives till förnyelsefond
för att täcka på grund av prisstegring beräknad merkostnad vid
en fastighets ombyggnad eller dylikt, medlen, om de icke användas för avsett
ändamål, icke undgå beskattning. I fråga om rörelseidkare och sådana
jordbrukare, som föra fullständiga och noggranna räkenskaper, torde det
vara möjligt att inom ramen för gällande skattesystem anordna reglerna beträffande
avskrivningarna för driftbyggnader på sådant sätt, att dessa regler
bättre anpassas efter byggnadernas ekonomiska livslängd än som för
närvarande är fallet. Beträffande övriga slag av byggnader torde det däremot
vara förenat med större svårigheter att åstadkomma en uppmjukning
Bevillningsutskottets betänkande nr 43.
5
av gällande avskrivningsregler. För en lösning av denna fråga är det oundgängligen
nödvändigt, att sådan ändring vidtages i gällande bestämmelser att
trygghet skapas för att vid avyttring av sistnämnda byggnader återbekomna
avskrivningar bliva beskattade. Huru sistnämnda fråga bör lösas, är utskottet
icke berett att uttala sig örn. Utskottet finner emellertid önskvärt att vid
den utredning, utskottet i det följande förordar, jämväl denna fråga ägnas
uppmärksamhet.»
På hemställan av utskottet beslöt riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit
anhålla, att Kungl. Majit ville låta verkställa utredning örn ändring av gällande
skatteförfattningar i de delar, som i betänkandet berörts, och därvid
beakta vad i betänkandet anförts.
Även vid 19A3 års riksdag väcktes motioner rörande hithörande frågor.
Sålunda yrkades i motionen lii 249, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl.
Majit anhålla, att sådana direktiv måtte utfärdas till ledning för taxeringsmyndigheterna,
att avdragen för värdeminskning å byggnader, tillhörande
jordbruksfastighet, bättre avpassades efter byggnadskostnaderna och byggnadernas
varaktighetstid. Vidare yrkades i de likalydande motionerna I: 120
och lii 119, att riksdagen — med hänsyn till önskvärdheten att vid inkomstuppskattningen
inkomst av jordbruksfastighet erhåller likställighet med rörelse
— måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om skyndsam utredning
och förslag angående grunderna för beräkning av överpris och merkostnad
vid ny-, till- eller ombyggnad av fastighet och nyuppsättning av maskiner
och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier.
1943 års bevillningsutskott föreslog i sitt i anledning av ovannämnda och
vissa andra motioner avgivna, av riksdagen godkända betänkande nr 21 skrivelse
till Kungl. Majit med anhållan om utredning angående rätten för jordbrukare
att taxeras enligt bokföringsmässiga grunder samt yttrade därvid
bland annat följande:
»Vad angår det i de likalydande motionerna I: 120 och lii 119 framställda
yrkandet om skrivelse till Kungl. Majit med begäran om utredning angående
grunderna för beräkning av överpris och merkostnad vid ny-, till- eller ombyggnad
av fastighet och nyuppsättning av maskiner och andra för stadigvarande
bruk avsedda inventarier finner utskottet jämväl berörda spörsmål
böra upptagas till behandling i samband med den av utskottet sålunda föreslagna
utredningen, varvid bör undersökas, huruvida i nämnda hänseenden
kan vinnas överensstämmelse med vad som nu gäller beträffande rörelse.
—---I motionen 11:249 har slutligen yrkats skrivelse till Kungl. Majit
med begäran, att sådana direktiv måtte utfärdas till ledning för taxeringsmyndigheterna,
att avdragen för värdeminskning å byggnader, tillhörande
jordbruksfastighet, bättre avpassades efter byggnadskostnaderna och byggnadernas
varaktighetstid. Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har
1941 års riksdag på förslag av samma års bevillningsutskott i skrivelse lill
Kungl. Majit hemställt örn utredning rörande bland annat frågan om avskrivning
å driftbyggnader i jordbruk. Utskottet förutsätter, alt i samband med
den av utskottet nu föreslagna utredningen jämväl berörda spörsmål ägnas
uppmärksamhet.»
Riksdagen biföll utskottets hemställan.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 43.
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 12 november 1943 har
chefen för finansdepartementet tillkallat sakkunniga för verkställande av
utredning angående de i sistnämnda betänkande behandlade frågorna.
I de likalydande motionerna I: 199 och II: 297 har erinrats örn att skattskyldig
jämlikt 22 § kommunalskattelagen vid beräkning av inkomst av
jordbruksfastighet äger åtnjuta avdrag för bland annat värdeminskning,
som till jordbruket hörande driftbyggnader äro underkastade. I praxis medgåves
avdrag för dylik värdeminskning med 1 procent av fastighetens jordbruksvärde.
Vid beräkningen av detta avdrag syntes man hava utgått från
att värdet av en normalt bebyggd jordbruksfastighet i regel fördelade sig
med V3 på marken och I 2/s på byggnader samt att dessa 2U avsåge till hälften
bostadsbyggnader och till hälften ekonomibyggnader. Ett på jordbruksvärdet
beräknat värdeminskningsavdrag av 1 procent motsvarade i sådant fall
1 procent på värdet av bostadsbyggnader och 2 procent på värdet av ekonomibyggnader.
Denna beräkningsmetod innebure, att man räknade med en
livslängd av 100 år beträffande bostadsbyggnader och 50 år i fråga om
ekonomibyggnader. Den ökade mekaniseringen liksom kravet på jordbrukets
rationalisering hade emellertid i högsta grad förkortat byggnadernas livslängd.
Den omständigheten att man utginge från jordbruksvärdet vid beräkningen
av värdeminskningsavdraget komme att medföra, att den skattskyldige
icke erhölle avdrag för den totala anskaffningskostnaden för byggnaderna,
eftersom jordbruksvärdet i regel högst väsentligt understege de faktiska
byggnadskostnaderna. Jordbrukare, som verkställt ny-, till- eller ombyggnad,
komme vidare icke att erhålla avdrag för samtliga kostnader härför.
Tillerkändes den skattskyldige ej heller avdrag för överpris och merkostnad
vid nybyggnad, som verkställts under nu rådande konjunktur, komme
underlaget vid värdeminskningsavdragets beräkning att än mer understiga
de verkliga kostnaderna för byggnadsbeståndet. I motionerna har vidare
erinrats om bestämmelsen, att skog, som hugges på den egna gården
och där användes till uppförande av nya driftbyggnader, skall upptagas
såsom inkomst. Motionärerna ha i samband därmed framhållit, att ett dylikt
utnyttjande av skogen dock endast sällan torde höja fastighetens saluvärde.
En lättnad i denna bestämmelse vore därför påkallad och ägnad alt
befordra tillkomsten av ett bättre byggnadsbestånd. Inkomst av rörelse beskattades
enligt betydligt gynnsammare författningsregler i förevarande avseenden.
Det förefölle motionärerna lämpligt att de sakkunniga, som av chefen
för finansdepartementet tillkallats för att verkställa utredning av vissa frågor
rörande jordbrukets inkomsttaxering, bemyndigades vidtaga en allmän
översyn av författningsreglerna för jordbrukets och skogsbrukets inkomsttaxering.
I motionen 11:202 har anförts, att de stora kostnader, som ombyggnad
eller omfattande reparation av jordbrukets byggnader numera medförde,
gjorde det svårt för jordägarna att på dylikt sätt effektivisera driften. I bygg
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 43.
7
naderna investerat kapital torde väl genom vidgad rätt till avskrivning å
byggnadsvärdet i någon mån återvinnas, men jordägarnas ställning bleve det
oaktat sämre än den andra rörelseidkare i flera avseenden nått. Staten borde
genom att medgiva skattefria avdrag uppmuntra jordbrukarna att göra frivillig
avsättning till byggnadsfond. Storleken av högsta tillåtna skattefria
byggnadskapital måste givetvis stå i viss relation till egendomens jordbruksvärde.
Det avsatta kapitalet skulle innestå spärrat i bankinrättning eller
jordbrukskassa.
I motionen II: 386 har framhållits, att i en annan vid innevarande års riksdag
avlämnad motion av herr Lundell m. fl. understrukits vikten av att jordbrukarna
erhölle de ökade nettointäkter, som erfordrades för en genomgripande
modernisering av lantbrukets byggnadsbestånd, i första hand dess
bostadsbyggnader. I nämnda motion hade anförts bl. a., att det finge anses
så gott som nödvändigt att vidtaga vissa modifikationer på skatteområdet för
att kunna nå en förbättring i jordbrukets byggnadsbestånd. Med nuvarande
beskattningsregler måste en jordbrukare, som önskade lägga ned 1 000 kronor
av sin inkomst på ett nybyggnadsföretag, ha en ökning av nettointäkten
för beskattning på kanske 1 400 å 1 500 kronor, varav 400 å 500 kronor
beräknades åtgå till skatt. Det skulle vara till stor nytta, om exempelvis
under fem år rätt till avdrag medgåves för alla medel, som användes för ny-,
till- eller ombyggnad av lantbrukets byggnadsbestånd. Härigenom skulle
lantbruket tillföras en förmån i beskattningsavseende, som kunde jämföras
med den förmån, som medgivits aktiebolagen i form av rätt till avsättningar
till konjunkturinvesteringsfond respektive investeringsfond för byggnader.
Utskottets yttrande.
I de likalydande motionerna I: 199 och II: 297 har yrkats skrivelse till
Kungl. Maj:! med anhållan örn skyndsam utredning och förslag angående
grunderna för beräkning av inkomst av jordbruksfastighet, varvid närmast
åsyftats, dels att avdrag för värdeminskning å driftbyggnader, hörande till
jordbruk eller skogsbruk, skall medgivas med belopp, som bättre motsvarar
byggnadernas anskaffningskostnad och varaktighetstid än de nu åtnjutna avdragen
i detta hänseende, dels att avdrag skall kunna medgivas för överpris
och merkostnad vid nybyggnad, dels ock att en lättnad skall genomföras med
avseende å den i 21 § c) kommunalskattelagen intagna bestämmelsen, att
värdet av skogsprodukter, som den skaltskyldige tillgodogjort sig för ny-,
till- eller ombyggnad, skall utgöra skattepliktig intäkt. Vidare har i motionen
11:202 yrkats skrivelse till Kungl. Majit med anhållan om utredning huruvida
skattefrihet må kunna beviljas jordägare för inkomst, som avsättes till
byggnadsfond. Slutligen har i motionen II: 386 yrkats skrivelse till Kungl.
Majit med anhållan örn framläggande av förslag till sådan ändring i hithörande
föreskrifter, att vid taxering av inkomst av jordbruksfastighet under
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 43.
ett visst antal år, t. ex. 5 år framåt, avdrag må göras för kostnader för ny-,
till- eller ombyggnad å fastigheten.
Frågan örn avdrag för värdeminskning å byggnader har, såsom framgår
av den ovan lämnade redogörelsen, under de senare åren vid upprepade tillfällen
varit föremål för riksdagens uppmärksamhet. Sålunda beslöt 1941 års
riksdag att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn utredning rörande bland
annat spörsmålet om avdrag för värdeminskning å i jordbruk använda driftbyggnader.
Vidare beslöt 1943 års riksdag att i skrivelse till Kungl. Majit
anhålla örn utredning angående rätten för jordbrukare att taxeras enligt bokföringsmässiga
grunder, varvid förutsattes, att frågan om avskrivning å driftbyggnader
i jordbruk komme att ägnas uppmärksamhet. I samband med den
av 1943 års riksdag sålunda begärda utredningen skulle jämväl upptagas till
behandling spörsmålet om avdrag för överpris och merkostnad vid ny-, lillelien
ombyggnad av fastighet samt därvid undersökas, huruvida i nämnda
hänseende kunde vinnas överensstämmelse med vad som nu gäller beträffande
rörelse. Såsom ovan nämnts har den av sistnämnda års riksdag begärda
utredningen anförtrotts åt särskilt tillkallade sakkunniga, vilkas arbete för
närvarande pågår.
Med hänsyn till att de i de likalydande motionerna I: 199 och II: 297 berörda
frågorna om avdrag vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet för värdeminskning
å byggnader samt för överpris och merkostnad redan äro föremål
för utredning, finnér sig utskottet icke kunna tillstyrka motionärernas yrkanden
örn skrivelse till Kungl. Majit rörande dessa frågor. I anledning av vad
i motionerna anförts vill utskottet emellertid framhålla, att avdrag för värdeminskning
å byggnader principiellt sett torde böra beräknas å byggnadernas
anskaffningsvärde. Då utredning om anskaffningskostnaden för byggnader å
jordbruksfastighet i de flesta fall saknas, har under senare år i praxis utan
närmare utredning medgivits avdrag för värdeminskning å byggnader med
1 procent av fastighetens vid fastighetstaxeringen bestämda jordbruksvärde.
Därvid har ansetts, att värdeminskningen i genomsnitt kunde beräknas till
IV2 procent av byggnadernas värde och att detta värde i brist på närmare
utredning kunde antagas motsvara 2/3 av jordbruksvärdet. Utskottet finner
för sin del uppenbart, att den sålunda tillämpade schablonmässiga avdragsberäkningen
kan verka ojämnt och i särskilda fall medföra alltför låga värdeminskningsavdrag.
På grund härav förutsätter utskottet, att detta förhållande
ägnas uppmärksamhet vid den nu pågående utredningen.
Den i motionen II: 202 väckta frågan om rätt för jordägare till avdrag för
avsättning till byggnadsfond finner utskottet värd beaktande. Utskottet får i
detta sammanhang erinra örn att i propositionen nr 263 till innevarande års
riksdag framlagts förslag till ändrade bestämmelser angående den rörelseidkare
för vissa år nu medgivna rätten till avdrag för avsättning till investeringsfond,
i vilken proposition departementschefen förklarat, att hela författningskomplexet
angående avdragsrätten till sådan fond komme att bliva föremål
för en översyn inom en näraliggande framtid. I vissa vid riksdagens början
väckta motioner hade yrkats bland annat, att avdrag måtte medgivas för av
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 43.
9
sättning till investeringsfond för bostadsbyggnader samt att rätt till skattefria
avsättningar för framtida investeringar även måtte beredas jordbrukarna.
Utskottet har i sitt i anledning av nämnda proposition och berörda motioner
avgivna, av riksdagen godkända betänkande nr 42 tillstyrkt bifall till propositionen.
Beträffande de ovan omförmälda, i motionerna framställda yrkandena
har utskottet i betänkandet anfört, att, enligt vad utskottet inhämtat,
vid den översyn av ifrågavarande författningsbestämmelser, som vore avsedd
att äga rum, frågan om avdragsrätten för avsättning till investeringsfond för
bostadsbyggnader torde komma under omprövning. Utskottet, som fann önskvärt
att så skedde, ville för sin del förorda, att vid berörda utredning jämväl
undersöktes, huruvida och under vilka förutsättningar avdragsrätt för investeringar
till olika ändamål skulle kunna medgivas jordbrukare.
Med hänsyn till vad sålunda förekommit torde enligt utskottets mening
syftet med den nu förevarande motionen II: 202 kunna anses tillgodosett och
utskottet finner fördenskull ej skäl att tillstyrka bifall till motionärens yrkande
om skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan örn utredning i ämnet.
Beträffande de i de likalydande motionerna I: 199 och II: 297 samt i motionen
11:386 framställda yrkandena örn skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan
om utredning angående dels beskattningen av värdet av skogsprodukter,
som använts för ny-, till- eller ombyggnad, dels ock avdragsrätt under vissa
år för kostnader för ny-, till- eller ombyggnad torde enligt utskottets uppfattning
jämväl dessa frågor kunna förväntas vinna sin lösning, därest det vid
den blivande utredningen visar sig möjligt att medgiva jordbrukare avdragsrätt
för investeringar. Vad särskilt angår det i motionen II: 386 väckta förslaget,
torde detta i viss mån ha varit avsett såsom en beredskapsåtgärd, nämligen
såtillvida, att, om den i nämnda motion ifrågasatta avdragsrätten under vissa
år för kostnader för ny-, till- eller ombyggnad bleve genomförd under den
kommande efterkrigsperioden, detta skulle resultera i ökad tillgång på arbete
under denna period. Utskottet underskattar ingalunda betydelsen av denna
synpunkt men vill framhålla, att en undersökning rörande frågan örn lämpliga
åtgärder i nu angivet syfte torde komma att ske inom den nyligen tillsatta
kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering ävensom i samband
med övriga nu pågående utredningar angående de ekonomiska efterkrigsproblemen.
Med hänsyn härtill anser sig utskottet icke böra tillstyrka bifall till
de ovannämnda i de likalydande motionerna 1: 199 och II: 297 samt i motionen
11:386 framställda yrkandena.
Utskottets hemställan.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att de likalydande motionerna I: 199 av herr Bror Nilsson
m. fl. och 11:297 av herr Carlsson i Bakeröd m. fl. örn en
översyn av författningsreglerna för jordbrukets oell skogsbrukets
inkomsttaxering icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 43.
2) att motionen II: 202 av herr Mosesson angående skattefrihet
för sådan inkomst av jordbruk, som av jordägare avsättes
till en byggnadsfond för jordbruksfastighet, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd; samt
3) att motionen II: 386 av herrar Lundell och Eriksson i
Frägsta om rätt till avdrag vid taxering av inkomst av jordbruksfastighet
för kostnader för ny-, till- eller ombyggnad å
fastigheten icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 8 juni 1944.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Wahlmark, Axel Ivar Anderson, Sjödahl,
friherre De Geer, Ekman, Frans Ericson, Velander, Björkman och Lindblom, samt
från andra kammaren: herrar Hagberg i Malmö, Björklund, Hammarlund, Orgård,
Sandberg, Falk, Lundell, Rosander, Sundström i Skövde och Bladh.
Reservation
av herr Lundell.