Bevillningsutskottets betänkande nr 42.
1
Nr 42.
Ankom till riksdagens kansli den 1 juni 1944 kl. 1 em.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse
av 6 § förordningen den 17 juni 1938 (nr 384)
angående rätt för svenskt aktiebolag och svensk ekonomisk
förening att vid taxering till kommunal inkomstskatt
samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
åtnjuta avdrag för avsättning till konjunkturinvesteringsfond,
m. m., jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 5 maj 1944 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 263, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till
1) förordning om ändrad lydelse av 6 § förordningen den 17 juni 1938
(nr 384) angående rätt för svenskt aktiebolag och svensk ekonomisk förening
att vid taxering till kommunal inkomstskatt samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
åtnjuta avdrag för avsättning till konjunkturinvesteringsfond;
2) förordning med ytterligare bestämmelser angående taxering för inkomst
under vissa år av ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg
m. m.; samt
3) förordning örn ändring i förordningen den 12 juni 1942 (nr 371) om
rätt att vid taxering till kommunal inkomstskatt samt statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för avsättning till investeringsfond.
De ovannämnda vid propositionen fogade författningsförslagen äro av följande
lydelse:
Bihang till riksdagen* protokoll 19H. 7 sami. Nr 42.
1
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 42.
1) Förslag
till
F örordning
om ändrad lydelse av 6 § förordningen den 17 juni 1938 (nr 384)
angående rätt för svenskt aktiebolag och svensk ekonomisk
förening att vid taxering till kommunal inkomstskatt samt statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för avsättning till
konjunkturinvesteringsfond.
Härigenom förordnas, att 6 § förordningen den 17 juni 1938 angående rätt
för svenskt aktiebolag och svensk ekonomisk förening att vid taxering till
kommunal inkomstskatt samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta
avdrag för avsättning till konjunkturinvesteringsfond skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.
Nuvarande lydelse:
6 §•
Hava fondmedel, som avsatts till
konjunkturinvesteringsfond, ej lagits
i anspråk i enlighet med fondens ändamål
senast under det beskattningsår,
för vilket taxering sker under
sjätte taxeringsåret efter det då avdrag
för avsättningen medgivits, skall
den skattskyldige efterbeskattas för
vad som avsatts utan att därefter i enlighet
med denna förordning hava tagits
i anspråk för det avsedda ändamålet.
Vid tillämpning av denna föreskrift
iakttages, att tidigare avsatta
medel anses hava tagits i anspråk före
senare avsatta medel.
Vid efterbeskattning varom här är
fråga skola såväl statliga som på
grund av taxering till kommunal inkomstskatt
utgående utskylder av vederbörande
beskattningsnämnd påföras
den skattskyldige med belopp,
som vid debitering för det beskatt
-
Föreslagen lydelse:
6 §.
Hava fondmedel, som avsatts till
konjunkturinvesteringsfond, ej tagits
i anspråk i enlighet med fondens ändamål
senast under det beskattningsår,
för vilket taxering verkställes år
19A7, skall den skattskyldige efterbeskattas
för vad som avsatts utan att
därefter i enlighet med denna förordning
hava tagits i anspråk för det avsedda
ändamålet. Vid tillämpning av
denna föreskrift iakttages, att tidigare
avsatta medel anses hava tagits i
anspråk före senare avsatta medel.
Vid efterbeskattning varom här är
fråga skola såväl statliga som på
grund av taxering till kommunal inkomstskatt
utgående utskylder av vederbörande
beskattningsnämnd påföras
den skattskyldige med belopp,
som vid debitering för det beskatt
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 42.
3
ningsår, då avsättningen ägt rum,
skulle tillkommit för den inkomst efterfiska
ttningen avser, jämte ränta
för sex år efter tre procent eller, där
jämlikt 3 § de avsatta medlen ej fått
av företaget tagas i anspråk under
något år efter avsättningen, två procent.
Har skattskyldig---efterbe
skattningen
sker.
För efterbeskattningen---ef
terbeskattning
föreligger.
ningsår, då avsättningen ägt rum,
skulle tillkommit för den inkomst
efterbeskattningen avser, jämte ränta
efter tre procent om året eller, där
jämlikt 3 § de avsatta medlen ej fått
av företaget tagas i anspråk under
något år efter avsättningen, efter två
procent om året för så många hela år
som antalet av de taxeringsår, som
förflutit efter det dd avdraget medgivits,
till och med taxeringsåret 1947.
Har skattskyldig---efterbe
skattningen
sker.
För efterbeskattningen---ef
terbeskattning
föreligger.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 42.
2) Förslag
till
Förordning
nied ytterligare bestämmelser angående taxering för inkomst under
vissa år av ersättning på grund av försäkring för förlust av
fartyg m. m.
Härigenom förordnas ^
dels att den i 28 § 2 mom. kommunalskattelagen samt förordningen den
30 maj 1941, nr 360, stadgade rätten att på flera beskattningsår fördela ersättning
på grund av försäkring för förlust av fartyg må, såvitt angår fartyg som
förlorats under beskattningsår, för vilket taxering ägt rum något av åren
1940, 1941 och 1942, avse en fördelning på beskattningsåren från och med
det, då ersättningen inflöt, till och med det, för vilket taxering skall äga rum
år 1947, eller ersättningens upptagande såsom intäkt under ett eller flera år
inom nyssnämnda period,
dels ock att vad sålunda stadgats beträffande ersättning på grund av försäkring
skall vid taxering enligt såväl kommunalskattelagen som förordningen
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt äga motsvarande tillämpning
å köpeskilling för fartyg, som avyttrats under något av de beskattningsår, för
vilka taxering ägt rum åren 1941 och 1942, dock ej där avyttringen skett till
någon med vilken säljaren var i intressegemenskap och det kan antagas,
att avyttringen ägt rum i syfte att ernå särskild förmån i beskattningsavseende
antingen för säljaren eller för köparen.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Bevillningsutskottets betänkande nr 42.
5
3) Förslag
till
Förordning
om ändring i förordningen den 12 juni 1942 (nr 371) örn rätt att
vid taxering till kommunal inkomstskatt samt statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för avsättning till
in vesteringsf on d.
Härigenom förordnas, att 1—5 §§ förordningen den 12 juni 1942 om rätt
att vid taxering till kommunal inkomstskatt samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
åtnjuta avdrag för avsättning till investeringsfond ävensom
anvisningen till 2 § skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
Nuvarande lydelse:
1 §•
Vid beräkning av nettointäkt av rörelse
enligt kommunalskattelagen och
förordningen om statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt under de beskattningsår,
för vilka taxering verkställes
åren 1942, 1943 och 1944, äger skattskyldig
njuta avdrag för belopp som
enligt vad i denna förordning sägs av
årsvinsten avsättes till investeringsfond.
Där sådant avdrag medgivits
skattskyldig, skall denne dock vara
underkastad de föreskrifter i avseende
å fondens användning som nedan
meddelas.
Rätt till avdrag på grund av avsättning
till fond som i 2 § 1 mom.
a) och b) sägs tillkommer allenast
svenskt aktiebolag och svensk ekonomisk
förening, som jämlikt punkt 4 av
anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen
tillgodonjuter fri avskrivning
å maskiner eller andra för stadigvarande
bruk avsedda inventarier.
Rätt till avdrag på grund av avsätt
-
Föreslagen lydelse:
1 §•
Vid beräkning av nettointäkt av rörelse
enligt kommunalskattelagen och
förordningen om statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt under de beskattningsår,
för vilka taxering verkställes
åren 1942—1947, äger skattskyldig
njuta avdrag för belopp som enligt
vad i denna förordning sägs av årsvinsten
avsättes till investeringsfond.
Där sådant avdrag medgivits skattskyldig,
skall denne dock vara underkastad
de föreskrifter i avseende å
fondens användning som nedan meddelas.
Rätt till avdrag på grund av avsättning
till fond som i 2 § 1 mom. a)
och b) sägs tillkommer allenast svenskt
aktiebolag och svensk ekonomisk förening,
som jämlikt punkt 4 av anvisningarna
till 29 § kommunalskattelagen
tillgodonjuter fri avskrivning å
maskiner eller andra för stadigvarande
bruk avsedda inventarier; dock att,
i fall som avses i 2 § 3 mom. första
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 42.
ning till fond som i 2 § 1 mom. c)
sägs tillkommer endast svenskt aktiebolag
och svensk ekonomisk förening.
2 §•
1 mom. Investeringsfonder som i
denna förordning avses äro
a) investeringsfond för byggnader,
b) investeringsfond för inventarier
och varulager,
c) investeringsfond för arbeten i
gruva, samt
d) investeringsfond för ersättande
av förkrigslager.
2 marn. Avsättning för vilken avdrag
enligt 1 § medgives må för visst
beskattningsår ej överstiga,
a) i fråga---beskattningsårets
utgång,
b) i fråga----av aktiekapita
let,
samt
c) i fråga ---— föregående be
skattningsår.
stycket, rått till avdrag på grund av
avsättning till fond som i 2 § 1 mom.
b) sägs tillkommer jämväl annan
skattskyldig ån nyss år sagt. Rätt till
avdrag på grund av avsättning till
fond som i 2 § 1 mom. c) sägs tillkommer
endast svenskt aktiebolag
och svensk ekonomisk förening.
Rått till avdrag på grund av avsättning
till fond som i 2 § 1 mom. e)
sägs tillkommer endast den som bedriver
rederirörelse med äng- eller
motorfartyg i utrikes fart. Avdrag må
icke för ett och samma beskattningsår
njutas både för avsättning till fond,
som i 2 § 1 mom. b) sågs, och för avsättning
till i samma moment under
e) omförmåld fond, där ej den skattskyldige,
förutom rederirörelse, driver
jämväl annan rörelse.
2 §•
1 mom. Investeringsfonder som i
denna förordning avses äro
a) investeringsfond för byggnader,
b) investeringsfond för inventarier
och varulager,
c) investeringsfond för arbeten i
gruva,
d) investeringsfond för ersättande
av förkrigslager, samt
e) investeringsfond för fartyg.
2 mom. Avsättning för vilken avdrag
enligt 1 § medgives må för visst
beskattningsår ej överstiga,
a) i fråga---beskattnings
årets
utgång,
b) i fråga---av aktiekapi
talet,
c) i fråga---föregående be
skattningsår,
samt
d) i fråga örn investeringsfond för
fartyg:
dels, för anskaffning av ersåttningstonnage,
ett belopp motsvarande 5
Bevillningsutskottets betänkande nr 42. 1
procent av den beräknade kostnaden
för framtida anskaffning av ersättningstonnage
för äng- eller motorfartyg,
som förlorats efter den 1 september
1939 eller som på grund av ålder
eller förslitning utrangerats efter
nämnda dag eller som avses skola av
sådan anledning utrangeras så snart
er sättning stonnage kan anskaffas,
dels ock, för underhålls- och reparationsarbeten
å andra den skattskyldige
tillhöriga äng- eller motorfartyg
än nyss sagts, ett belopp motsvarande
20 kronor för ton d. w. eller, såvitt angår
fartyg som under beskattningsåret
uteslutande gått i trafik mellan utrikes
orter, 40 kronor för ton d. w.
Avdrag för avsättning, varom ovan
under d) förmäles, må icke tillgodonjutas
i fråga örn fartyg, som uteslutande
eller huvudsakligen nyttjats i
inrikes fart. Avdrag för avsättning till
underhålls- och reparationsarbeten
må tillgodonjutas endast beträffande
fartyg, som under beskattningsåret
icke normalt underhållits; och må sistnämnda
avdrag icke för visst beskattningsår
för ett och samma fartyg
överstiga 100 000 kronor eller, såvitt
angår fartyg som under beskattningsåret
uteslutande gått i trafik mellan
utrikes orter, 200 000 kronor.
3 mo m. Har skattskyldig på grund
av statligt förfogande, eldsvåda eller
därmed jämförlig, av den skattskyldiges
åtgöranden oberoende anledning
under beskattningsåret åtnjutit ersättning
för maskiner eller andra för stadigvarande
bruk avsedda inventarier,
må utan hinder av vad i 2 mom. under
b) stadgas avdrag för avsättning
till investeringsfond för inventarier
och varulager ske med högst det belopp,
varmed ersättningen ingår i den
skattepliktiga inkomsten för ifrågavarande
dr.
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 42.
Har lagerminskning förorsakats av
statligt förfogande, eldsvåda eller därmed
jämförlig, av den skattskyldiges
åtgöranden oberoende anledning, må,
såvitt angår det sålunda avgångna lagret,
det belopp, som i de under c) i
detta mom. angivna fallen beräknas
till 20 procent av anskaffningskostnaden
vid utgången av det beskattningsår
som gick till ända närmast före
den 1 september 1939, i stället beräknas
till skillnaden mellan kostnaden
för att anskaffa ett mot lagerminskningen
svarande lager vid utgången
av det beskattningsår taxeringen
avser och sagda anskaffningskostnad;
och skall beträffande lagerminskning
som nu sagts den ovan
stadgade begränsningen av avdraget
till 80 procent av sistnämnda kostnad
ej äga tillämpning.
(Se vidare anvisningen.)
3 §.
Investeringsfond för byggnader, för
inventarier och varulager samt för
arbeten i gruva må jämlikt denna förordning
tagas i anspråk endast under
något av de beskattningsår, för
vilka taxering verkställes åren 1943
och 1944, eller under sådant senare
beskattningsår, som av Kungl. Majit
genom särskilt beslut bestämmes.
Har lagerminskning, som i 2 mom.
under c) avses, förorsakats av anledning
som i föregående stycke sågs må,
såvitt angår det sålunda avgångna lagret,
det belopp, som i de i 2 mom. under
c) angivna fallen beräknas till 20
procent av anskaffningskostnaden vid
utgången av det beskattningsår som
gick till ända närmast före den 1 september
1939, i stället beräknas till
skillnaden mellan kostnaden för att
anskaffa ett mot lagerminskningen
svarande lager vid utgången av det
beskattningsår taxeringen avser och
sagda anskaffningskostnad; och skall
beträffande lagerminskning som nu
sagts den ovan stadgade begränsningen
av avdraget till 80 procent av sistnämnda
kostnad ej äga tillämpning.
Åtnjuter skattskyldig enligt vad därom
år särskilt stadgat uppskov med
beskattning av ersättning på grund av
försäkring för förlust av fartyg eller
köpeskilling vid avyttring av fartyg,
må avdrag enligt 2 mom. d) för anskaffning
av ersåttningstonnage för
det ifrågavarande fartyget ske endast
i den mån det belopp, varmed avdrag
enligt nämnda förf anning srum eljest
kunnat medgivas, överstiger det belopp
för vilket uppskov sålunda åtnjutes.
(Se vidare anvisningen.)
3 §•
Investeringsfond för byggnader, för
inventarier och varulager, för arbeten
i gruva samt för fartyg må jämlikt
denna förordning tagas i anspråk endast
under något av de beskattningsår,
för vilka taxering verkställes åren
1943 och 1944, eller under sådant senare
beskattningsår, som av Kungl.
Majit genom särskilt beslut bestämmes.
Vad sålunda stadgas skall dock
Bevillningsutskottets betänkande nr 42.
9
Beslut av Kungl. Majit som nu
sagts må avse företag av alla slag eller
företag eller verksamhet av viss
beskaffenhet. Beslutet skall meddelas
efter hörande av kommerskollegium
och fullmäktige i riksbanken,
och skall medgivande att taga investeringsfond
i anspråk avse minst två
beskattningsår i följd.
4 §.
Investeringsfond må--— ne
dan
sägs:
investeringsfond för byggnader:
--— samma beskattningsår;
investeringsfond för inventarier
---under beskattningsåret;
investeringsfond för arbeten---
liknande fyndighet; samt
investeringsfond för ersättande
— —- — under beskattningsåret.
Hinder möter ej att taga i anspråk
investeringsfond för inventarier och
varulager för de ändamål som nyss
angivits för investeringsfond för arbeten
i gruva eller att taga i anspråk
investeringsfond av senare slaget för
icke äga tillämpning i fråga örn investeringsfond
för inventarier och varulager,
i den mån fråga är örn avsättning
som i 2 § 3 mom. första stycket
avses, ej heller i fråga örn investeringsfond
för fartyg, i den mån fråga
är örn medel för underhålls- och reparationsarbeten
å fartyg.
Beslut av Kungl. Majit som i första
stycket sägs må avse företag av alla
slag eller företag eller verksamhet av
viss beskaffenhet eller, då fråga år
arn investeringsfond för fartyg, viss
skattskyldig. Beslutet skall meddelas
efter hörande av kommerskollegium
och fullmäktige i riksbanken, och
skall medgivande att taga investeringsfond
i anspråk avse minst två
beskattningsår i följd.
4 §.
1 mom. Investeringsfond må--
—■ nedan sägs:
investeringsfond för byggnader: —
—- — samma beskattningsår;
investeringsfond för inventarier —
—- — under beskattningsåret;
investeringsfond för arbeten--
— liknande fyndighet;
investeringsfond för ersättande —
—■ — under beskattningsåret; samt
investeringsfond för fartyg: för avskrivning
å fartyg, som anskaffats under
beskattningsåret, eller för underhålls-
och reparationsarbeten å fartyg
under samma år, dock att större
belopp icke md tagas i anspråk för
visst fartyg ån som avsatts till det
ifrågavarande ändamålet.
2 mom. Hinder möter ej att taga
i anspråk investeringsfond för inventarier
och varulager för de ändamål
som nyss angivits för investeringsfond
för arbeten i gruva eller att taga i anspråk
investeringsfond av senare fila
-
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 42.
de ändamål som nyss angivits för
fond av förra slaget. Investeringsfond
för arbeten i gruva må dock av annan
än den som tillgodonjuter fri avskrivning
å maskiner och andra för
stadigvarande bruk avsedda inventarier
tagas i anspråk endast för sådana
arbeten i gruva som ovan sägs.
5 §•
För beskattningsår, under vilket
medel avsatta till investeringsfond enligt
vederbörlig balansräkning tagits
i anspråk jämlikt denna förordning,
må vid taxeringen avdrag för i 4 §
avsedd avskrivning å byggnader eller
inventarier eller för där omförmäld
nedskrivning å varulager eller för där
angivna arbeten i gruva med belopp
svarande mot fondens minskning ej
ske, men skall, där medlen tagits i
anspråk för avskrivning eller nedskrivning,
den ifrågavarande tillgången
anses i beskattningsavseende
åsatt ett värde så bestämt som örn för
sagda år dylikt avdrag medgivits.
get för de ändamål som nyss angivits
för fond av förra slaget. Investeringsfond
för arbeten i gruva må dock av
annan än den som tillgodonjuter fri
avskrivning å maskiner och andra för
stadigvarande bruk avsedda inventarier
tagas i anspråk endast för sådana
arbeten i gruva som ovan sägs.
Har skattskyldig, som driver jämväl
annan rörelse än rederirörelse, för
visst beskattningsår medgivits avdrag
både för avsättning till investeringsfond
för inventarier och varulager och
för avsättning till investeringsfond för
fartyg, må de till förstnämnda fond
avsatta medlen icke tagas i anspråk
för ändamål som förut angivits för
fond av senare slaget.
Hava medel avsatts för underhållsoch
reparationsarbeten å visst fartyg
men fartyget gått förlorat eller avyttrats
innan arbetena utförts, må medlen
användas för avskrivning å fartyg
som anskaffats under beskattningsåret
såsom ersättning för det förlorade
eller avyttrade fartyget.
5 §•
För beskattningsår, under vilket medel
avsatta till investeringsfond enligt
vederbörlig balansräkning tagits i anspråk
jämlikt denna förordning, må
vid taxeringen avdrag för i 4 § avsedd
avskrivning å byggnader eller fartyg
eller andra inventarier eller för där
omförmäld nedskrivning å varulager
eller för där angivna arbeten i gruva
eller å fartyg med belopp svarande
mot fondens minskning ej ske, men
skall, där medlen tagits i anspråk för
avskrivning eller nedskrivning, den
ifrågavarande tillgången anses i beskattningsavseende
åsatt ett värde så
bestämt som örn för sagda år dylikt
avdrag medgivits.
Bevillningsutskottets betänkande nr 42.
11
Anvisning till 2 §.
2. Exempel på tillämpning av 2 § 2. Exempel på tillämpning av 2 §
2 morn.: 2 och 3 morn.:
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå
meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Har skattskyldig under det beskattningsår, för vilket taxering verkställes år
1944, eller under tidigare beskattningsår slutit kontrakt örn leverans av ersättningstonnage
för visst fartyg, må avdrag icke njutas för belopp, som för nämnda
anskaffning avsättes till investeringsfond för fartyg.
För det beskattningsår, för vilket taxering verkställes år 1944, må det avdrag,
som jämlikt 2 § 2 mom. d) må utgöra 5 procent av den beräknade kostnaden
för framtida anskaffning av ersättningstonnage, i stället beräknas till
20 procent av nämnda kostnad. Har den skattskyldige under något av de beskattningsår,
för vilka taxering verkställts åren 1941—1943, njutit avdrag
för avsättning till investeringsfond för inventarier och varulager eller för
avsättning till konjunkturinvesteringsfond av motsvarande slag, skall det
belopp, varmed avdrag enligt föregående punkt må ske vid taxeringen
år 1944, minskas med del belopp som sålunda avsatts till fond för inventarier
och varulager; dock att, i den män det till sistnämnda fond avsatta beloppet
tagits i anspråk under sådana förhållanden att efterbeskattning därav
skall äga rum, avsättningen i fråga icke skall föranleda sådan minskning som
nyss sagts.
Har investeringsfond för fartyg ej avsatts i balansräkningen för det beskattningsår,
för vilket taxering verkställes år 1944,
eller har i nämnda balansräkning avsättning till investeringsfond för inventarier
och varulager skett med lägre belopp än det, för vilket avdrag enligt 2 §
3 mom. första stycket medgives,
må såsom avsättning till investeringsfond av vederbörligt slag godkännas
förklaring av den skattskyldige, att i räkenskaperna för det på ifrågavarande
beskattningsår följande räkenskapsåret överföring till sådan fond skall göras
av vinstmedel för beskattningsåret, vilka kunnat disponeras för det ändamål,
vartill fonden jämlikt 4 § må tagas i anspråk. Förklaring som nu sagts jämte
uppgift enligt 7 § må avgivas till taxeringsnämnd, innan denna fattat beslut rörande
taxeringen, eller till prövningsnämnd i samband med besvär inom den
i 119 § taxeringsförordningen angivna tiden.
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 42.
Till behandling i samband med förevarande proposition har utskottet upptagit
följande under motionstiden vid riksdagens början väckta, till utskottet
hänvisade motioner, nämligen:
a) de likalydande motionerna nr 61 i första kammaren av herrar Nordenson
och Axel Ivar Anderson samt nr 92 i andra kammaren av herr Lundberg
i Hälsingborg m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om utredning rörande omarbetning och utvidgning
av gällande lagstiftning om rätt att vid taxering till kommunal inkomstskatt
samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för
avsättning till investeringsfond samt att för riksdagen snarast framlägges det
förslag, vartill utredningen kan föranleda»;
b) de likalydande motionerna nr 62 i första kammaren av herrar Nordenson
och Axel Ivar Anderson samt nr 93 i andra kammaren av herr Lundberg
i Hälsingborg m. fl., vari hemställts, att riksdagen för sin del måtte besluta
bestämmelser om rätt att vid taxering till kommunal inkomstskatt samt statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för avsättning till investeringsfond
för bostadsbyggnader i huvudsaklig överensstämmelse med vid motionerna
fogat utkast till författningstext;
c) de likalydande motionerna nr 63 i första kammaren av herrar Nordenson
och Axel Ivar Anderson samt nr 94 i andra kammaren av herr Lundberg
i Hälsingborg, vari hemställts, att riksdagen för sin del måtte besluta ändrad
lydelse av 2 § 2 mom. förordningen den 12 juni 1942 (nr 371) om rätt att
vid taxering till kommunal inkomstskatt samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
åtnjuta avdrag för avsättning till investeringsfond i huvudsaklig
överensstämmelse med vid motionerna fogat utkast till författningstext; samt
d) de likalydande motionerna nr 64 i första kammaren av herr Carl Eric
Ericsson m. fl. och nr 115 i andra kammaren av herr Hagberg i Malmö m. fl.,
vari hemställts, att riksdagen måtte besluta
dels att förordningarna den 30 maj 1941, den 19 juni 1942 och den 17 juni
1943 med särskilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst av ersättning
på grund av försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilling vid avyttring
av fartyg utsträckas att gälla till och med utgången av femte kalenderåret
efter det nu pågående krigets slut,
dels att bestämmelser av enahanda natur som förut nämnts utfärdas att
gälla beskattningen av ersättning på grund av försäkring för förlorat eller
i fråga örn köpeskilling för försålt fartyg för de fall, då förlusten eller avyttringen
ägt rum under beskattningsår, för vilka taxering skall verkställas senare
än år 1944,
dels ock sådana ändringar i förordningen den 12 juni 1942 om rätt att vid
taxering till kommunal inkomstskatt samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
åtnjuta avdrag för avsättning till investeringsfond, att rederiföretag i
enlighet med i motionerna angivna grunder och förslag förklaras berättigade
årligen avsätta för nyanskaffning av fartyg, som förlorats under eller till
följd av kriget, eller som på grund av förslitning eller ålder utrangerats eller
avses skola utrangeras, ett belopp som motsvarar högst det årliga normala
Bevillningsutskottets betänkande nr 42.
13
avdraget för värdeminskning å blivande ersättningsfartyg ävensom för framtida
reparationer av fartyg, som under kriget icke kunnat normalt underhållas,
ett belopp motsvarande de beräknade reparationskostnaderna för fartyget,
dock att under det beskattningsår, för vilket taxering verkställes år 1944
eller senare, avsättning för nyanskaffning av fartyg, som ovan nämnts, må
ske med ett belopp motsvarande fem enligt i motionerna angivna grunder
beräknade årsavsättningar,
varjämte hemställts, att vederbörande utskott ville utarbeta förslag till erforderliga
författningsbestämmelser.
Beträffande motiveringen för de i motionerna framställda yrkandena får
utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till
motionerna.
Jämlikt 1 § förordningen den 17 juni 1938 (nr 384) angående rätt för
svenskt aktiebolag och svensk ekonomisk förening att vid taxering till kommunal
inkomstskatt samt statlig inkomst- och fömögenhetsskatt åtnjuta avdrag
för avsättning till konjunkturinvesteringsfond äger svenskt aktiebolag
och svensk ekonomisk förening att vid beräkning av nettointäkt av rörelse
enligt kommunalskattelagen och förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
under de beskattningsår, för vilka taxering verkställes åren
1939—1941, njuta avdrag för belopp som enligt vad i förordningen sägs av
årsvinsten avsättes till konjunkturinvesteringsfond. Rätt till avdrag som nyss
sagts må dock äga rum allenast om den skattskyldige jämlikt punkt 4 av anvisningarna
till 29 § kommunalskattelagen tillgodonjuter fri avskrivning å
maskiner eller andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier. I 2 § av
förordningen stadgas vidare, att konjunkturinvesteringsfonder som i förordningen
avses äro dels konjunkturinvesteringsfonder för byggnader dels ock
konjunturinvesteringsfonder för inventarier och varulager. Avsättning, för
vilken avdrag medgives, må för visst beskattningsår icke överstiga: a) i fråga
om konjunkturinvesteringsfond för byggnader 10 procent av årsvinsten enligt
vederbörligen fastställd balansräkning för beskattningsåret eller, såvitt angår
aktiebolag, 2 procent av aktiekapitalet vid beskattningsårets utgång; samt b)
i fråga om konjunkturinvesteringsfond för inventarier och varulager 20 procent
av årsvinsten eller, såvitt angår aktiebolag, 4 procent av aktiekapitalet.
Jämlikt 3 § må konjunkturinvesteringsfond tagas i anspråk endast under sådant
beskattningsår, som av Kungl. Majit genom särskilt beslut bestämmes
under hänsyntagande till att dylika fonders användning må kunna bidraga till
en utjämning av konjunkturförhållandena i riket. Beslut av Kungl. Majit som
nu sagts må avse företag av alla slag eller företag eller verksamhet av viss
beskaffenhet. Beslutet skall meddelas efter hörande av kommerskollegium
och fullmäktige i riksbanken, och skall medgivande att taga konjunkturinvesteringsfond
i anspråk avse minst två beskattningsår i följd. I 4 § stadgas,
att konjunkturinvesteringsfond för byggnader må tagas i anspråk allenast för
avskrivning å byggnader, som uppförts under beskattningsåret. Vidare stadgas,
att konjunkturinvesteringsfond för inventarier och varulager må dispo
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 42.
neras endast för avskrivning å maskiner och andra för stadigvarande bruk
avsedda inventarier samt nedskrivning å råvaror, hel- och halvfabrikat intill
ett belopp motsvarande kostnaden för tillverkning eller anskaffning av dylika
tillgångar under beskattningsåret. I 5 § stadgas att för beskattningsår,
under vilket fondmedel tagits i anspråk jämlikt förordningen, må vid taxeringen
avdrag för i 4 § avsedd avskrivning å byggnader eller inventarier eller
för där omförmäld nedskrivning å varulager med belopp svarande mot fondens
minskning icke ske, men skall den ifrågavarande tillgången anses i beskattningsavseende
åsatt ett värde så bestämt som om för sagda år dylikt
avdrag medgivits. Slutligen stadgas i 6 §, att örn fondmedel icke tagits i anspråk
i enlighet med fondens ändamål senast under det beskattningsår, för
vilket taxering sker under sjätte taxeringsåret efter det då avdrag för avsättningen
medgivits, skall den skattskyldige efterbeskattas för vad som avsatts
utan att därefter i enlighet med förordningen lia tagits i anspråk för det avsedda
ändamålet.
Förordnanden jämlikt 3 § förenämnda förordning lia meddelats genom
kungörelserna den 18 oktober 1940, nr 894, och den 2 oktober 1942, nr 814.
Genom förstnämnda kungörelse föreskrevs, att konjunkturinvesteringsfond
för byggnader finge under de beskattningsår, för vilka taxering verkställdes
åren 1941—1943, tagas i anspråk jämlikt förordningen. Genom den senare
kungörelsen föreskrevs, att konjunkturinvesteringsfond för byggnader finge
under det beskattningsår, för vilket taxering verkställdes år 1944, tagas i anspråk
jämlikt förordningen, dock endast i den mån den av vederbörande företag
bedrivna verksamheten enligt beslut av Kungl. Majit förklarats vara av
omedelbar betydelse för folkförsörjningen eller rikets försvar.
Förordnande angående ianspråktagande av konjunkturinvesteringsfonder
för inventarier och varulager har icke meddelats.
Jämlikt 1 § förordningen den 12 juni 1942 (nr 371) om rätt att vid taxering
till kommunal inkomstskatt samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
åtnjuta avdrag för avsättning till investeringsfond äger skattskyldig vid beräkning
av nettointäkt av rörelse under de beskattningsår, för vilka taxering
verkställes åren 1942—1944, njuta avdrag för belopp som enligt vad i nämnda
förordning sägs av årsvinsten avsättes till investeringsfond. Investeringsfonder
som i sistnämnda förordning avses äro a) investeringsfond för byggnader,
b) investeringsfond för inventarier och varulager, c) investeringsfond
för arbeten i gruva samt d) investeringsfond för ersättande av förkrigslager.
Rätt till avdrag på grund av avsättning till fond som under a) och b) sägs
tillkommer endast svenskt aktiebolag och svensk ekonomisk förening, som
tillgodonjuter fri avskrivning å inventarier. Rätt till avdrag på grund av
avsättning till fond som under c) sägs tillkommer endast svenskt aktiebolag
och svensk ekonomisk förening. Jämlikt 2 § må avsättning, för vilken avdrag
medgives, för visst beskattningsår icke överstiga: a) i fråga örn investeringsfond
för byggnader, 10 procent av årsvinsten enligt vederbörligen fastställd
balansräkning för beskattningsåret och ej heller, såvitt angår aktiebolag,
3 procent av aktiekapitalet vid beskattningsårets utgång; b) i fråga
Bevillningsutskottets betänkande nr 42.
15
om investeringsfond för inventarier och varulager samt investeringsfond för
arbeten i gruva, sammanlagt 20 procent av årsvinsten och ej heller, såvitt
angår aktiebolag, 6 procent av aktiekapitalet; c) i fråga örn investeringsfond
för ersättande av förkrigslager, ett belopp motsvarande minskning av dold
reserv i varulager i samband med lagerminskning från utgången av det beskattningsår,
som gick till ända närmast före den 1 september 1939, till utgången
av det beskattningsår taxeringen avser, med tillägg av 20 procent av
den beräknade anskaffningskostnaden vid förstnämnda tidpunkt för det därefter
avgångna lagret, eller, örn trots lagerminskningen den dolda reserven
mellan de angivna tidpunkterna ej ändrats eller ock ökats, ett belopp motsvarande
20 procent av nämnda anskaffningskostnad med avdrag i förekommande
fall av reservökningen; i förra fallet må dock avdrag för fondavsättning
ej ske med större belopp än 80 procent av anskaffningskostnaden,
varjämte i båda fallen vid avsättningen skall avräknas belopp, för vilket
liknande avdrag för fondavsättning åtnjutits under föregående beskattningsår.
Har lagerminskningen förorsakats av statligt förfogande, eldsvåda eller
därmed jämförlig, av den skattskyldiges åtgöranden oberoende anledning,
må, såvitt angår det sålunda avgångna lagret, det belopp som i de under c)
angivna fallen beräknats till 20 procent av anskaffningskostnaden vid utgången
av det beskattningsår, som gick till ända närmast före den 1 september
1939, i stället beräknas till skillnaden mellan kostnaden för att anskaffa
ett mot lagerminskningen svarande lager vid utgången av det beskattningsår
taxeringen avser och sagda anskaffningskostnad; och skall beträffande
lagerminskning som nu sagts den eljest stadgade begränsningen
av avdraget till 80 procent av sistnämnda kostnad ej äga tillämpning. I
3 § av förordningen stadgas vidare, att investeringsfond för byggnader,
för inventarier och varulager samt för arbeten i gruva må tagas i anspråk
endast under något av de beskattningsår, för vilka taxering verkställes
åren 1943 och 1944, eller under sådant senare beskattningsår som av Kungl.
Majit genom särskilt beslut bestämmes. Sådant beslut må avse företag av
alla slag eller företag eller verksamhet av viss beskaffenhet och skall meddelas
efter hörande av kommerskollegium och fullmäktige i riksbanken; medgivande
att taga investeringsfond i anspråk skall avse minst två beskattningsår
i följd. I 4 § stadgas att investeringsfond må tagas i anspråk under visst
beskattningsår för följande ändamål, nämligen a) investeringsfond för byggnader:
för avskrivning å byggnader som uppförts under samma beskattningsår;
b) investeringsfond för inventarier och varulager: för avskrivning å maskiner
och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier samt nedskrivning
å råvaror, hel- och halvfabrikat med högst ett belopp motsvarande
kostnaden för tillverkning eller anskaffning av dylika tillgångar under samma
beskattningsår; c) investeringsfond för arbeten i gruva: för undersökningsarbete
m. m. under beskattningsåret i gruva, stenbrott eller annan
liknande fyndighet; samt d) investeringsfond för ersättande av förkrigslager:
för nedskrivning å råvaror, hel- och halvfabrikat på det sätt och i den utsträckning
som angivits beträffande investeringsfond för inventarier och va
-
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 42.
rulager, i den mån tillverkningen eller anskaffningen innefattar lagerökning
under beskattningsåret. Hinder möter ej att taga i anspråk investeringsfond
för inventarier och varulager för de ändamål, som nyss angivits för investeringsfond
för arbeten i gruva, eller att taga i anspråk investeringsfond av det
senare slaget för de ändamål, som nyss angivits för fond av det förra slaget.
1 5 § stadgas vidare att för beskattningsår, under vilket fondmedel tagits i
anspråk, må vid taxeringen avdrag för i 4 § avsedd avskrivning å byggnader
eller inventarier eller för där omförmäld nedskrivning å varulager eller
för där angivna arbeten i gruva med belopp svarande mot fondens minskning
icke ske, men skall, där medlen tagits i anspråk för avskrivning eller
nedskrivning, den ifrågavarande tillgången anses i beskattningsavseende åsatt
ett värde så bestämt som om för sagda år dylikt avdrag medgivits. Slutligen
stadgas i 6 §, att om fondmedel ej tagits i anspråk senast under det beskattningsår,
för vilket taxering sker under sjätte taxeringsåret efter det då avdraget
för avsättningen skett, efterbeskattning skall ske.
Förordnande jämlikt 3 § i 1942 års förordning har icke meddelats.
Genom 1942 års förordning angående investeringsfonder upphävdes förordningen
den 20 juni 1941 (nr 433) om fortsatt rätt för svenskt aktiebolag
och svensk ekonomisk förening att vid taxering till kommunal inkomstskatt
samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för avsättning
till konjunkturinvesteringsfond. Jämlikt övergångsbestämmelserna till 1942
års förordning skulle fondavsättning som gjorts enligt den sålunda upphävda
förordningen — vilken gällde avsättningar under de beskattningsår, för vilka
taxering verkställdes åren 1942, 1943 och 1944 — anses utgöra avsättning
enligt 1942 års förordning.
Vidare må här erinras om förordningen den 30 maj 1941 (nr 360) med
särskilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst under vissa år av
ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilling vid
avyttring av fartyg. Genom sistnämnda förordning har stadgats, att den i 28 §
2 mom. kommunalskattelagen stadgade rätten att på flera beskattningsår
fördela ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg må, såvitt
angår fartyg som förlorats under beskattningsår, för vilket taxering ägt rum
åren 1940—1942, avse en fördelning på fem år i stället för i nyssnämnda moment
angivna tre år eller ersättningens upptagande såsom intäkt under ett
eller flera år inom femårsperioden. Vidare har genom nu förevarande förordning
föreskrivits, att vad sålunda stadgats beträffande ersättning på grund
av försäkring skall äga motsvarande tillämpning å köpeskilling för fartyg,
som avyttrats under något av de beskattningsår, för vilka taxering ägt rum
år 1941 eller år 1942.
Motsvarande bestämmelser ha genom förordningar den 19 juni 1942, nr
410, och den 17 juni 1943, nr 400, meddelats beträffande taxeringarna åren
1943 och 1944.
I en den 10 december 1942 dagtecknad skrivelse har Sveriges industriförbund
hemställt dels att gällande bestämmelser rörande konjunkturinves
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 42.
17
teringsfonder och investeringsfonder måtte arbetas samman till en enda författning
dels ock att enhetliga regier måtte utfärdas angående rätten att taga
i anspråk under olika år gjorda fondavsättningar.
Sveriges redareförening har i en den 16 december 1942 dagtecknad skrivelse
förklarat sig instämma i industriförbundets framställning.
Över industriförbundets och redareföreningens skrivelser lia yttranden efter
remiss avgivits av fullmäktige i riksbanken, statskontoret och kommerskollegium.
I remissyttrandena har vitsordats önskvärdheten i och för sig av en sammanarbetning
av ifrågavarande författningar. Fullmäktige i riksbanken ha
dock framhållit, att sammanförandet av de olika författningsbestämmelserna
till en förordning för närvarande erbjöde stora tekniska svårigheter. Kommerskollegium
har förklarat sig vilja ifrågasätta, om icke med en eventuell
sammanarbetning av författningarna borde anstå, till dess att nya föreskrifter
meddelades, avseende de beskattningsår för vilka taxering verkställes
efter år 1944.
Förslaget örn ändrade bestämmelser rörande ianspråktagande av redan
gjorda fondavsättningar har däremot icke vunnit tillstyrkan i remissyttrandena.
Fullmäktige i riksbanken lia emellertid i detta sammanhang ifrågasatt,
om nian icke borde överväga att förlänga den i 6 § i 1938 års förordning
stadgade tid — sex år — inom vilken fondmedel överhuvud finge tagas
i anspråk.
Vidare har Sveriges lantbruks förbund i en den 2 juni 1943 dagtecknad
skrivelse hemställt dels om utfärdande av tilläggsbestämmelser till 1938 års
förordning av innebörd, att den i 6 § i förordningen angivna tidsfristen
för ianspråktagande av avsatta fondmedel utsträcktes från sex till åtta år
dels ock att bestämmelser måtte meddelas angående ianspråktagande av de
jämlikt 1938 års förordning avsatta konjunkturinvesteringsfonderna för inventarier
och varulager.
över den av lantbruksförbundet ingivna skrivelsen ha yttranden efter remiss
avgivits av fullmäktige i riksbanken, kammarrätten, statskontoret, kommerskollegium
(med överlämnande av yttranden från Sveriges industriförbund,
Sveriges köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund, Stockholms handelskammare,
handelskammaren i Göteborg och Skånes handelskammare),
Överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands,
Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs samt Västernorrlands
län.
I de över lantbruksförbundets skrivelse avgivna remissyttrandena — med
undantag för det av länsstyrelsen i Stockholms län avgivna — har framställningen
om utsträckning av den i 1938 års förordning stadgade absolula tidsfristen
för fondmedels ianspråktagande från sex till åtta år tillstyrkts eller
lämnats utan erinran. Däremot lia meningarna varit delade i fråga örn lämpligheten
av att nu meddela bestämmelser angående rätt ali taga i anspråk
konjunkturinvesteringsfonder för inventarier och varulager. Förslaget har
fallang till riksdagens protokoll 19H. 7 sami. Nr 42.
2
18
Bevillningsutskottets betänkande nr 42.
sålunda i denna del tillstyrkts eller lämnats utan erinran av statskontoret
samt länsstyrelserna i Södermanlands, Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs och
Bohus samt Älvsborgs län. Däremot ha fullmäktige i riksbanken, kammarrätten,
Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Västernorrlands län funnit
sig icke kunna tillstyrka förslaget. Kommerskollegium har för sin del inskränkt
sig till alt framhålla önskvärdheten av en allmän omprövning av
lagstiftningen på området. Länsstyrelsen i Stockholms län har förklarat sig
icke vara beredd att i frågans nuvarande läge göra något uttalande i saken.
Slutligen har Sveriges redareförening i skrivelse den 14 januari 1944 hemställt
dels om förlängt uppskov med beskattning av försäkringsersättning för
förlorat tonnage respektive köpeskilling för avyttrat tonnage dels ock om
utvidgad rätt för rederierna att verkställa skattefria fondavsättningar för nyanskaffning
och reparation av fartyg.
I anledning av de sålunda gjorda framställningarna har inom finansdepartementets
rättsavdelning utarbetats en promemoria rörande investeringsfonder
och särskilt rederiföretagens rätt cdt göra avsättningar till dylika fonder.
I promemorian har till behandling upptagits, förutom de i förenämnda skrivelser
berörda frågorna, jämväl frågan om utvidgning av 1942 års förordning
till att gälla även fondavsättningar under åren 1944—1946 (motsvarande
räkenskapsår). Vidare har i promemorian behandlats den vid 1943 års
riksdag i en interpellation i andra kammaren av herr Wiberg berörda frågan
örn utvidgad avdragsrätt i sådana fall, då avsättning till investeringsfond
för inventarier och varulager föranleddes av eldsolycka eller därmed
jämförlig anledning.
Till departementspromemorian hade fogats förslag till dels förordning
med vissa bestämmelser angående efterbeskattning av fondmedel, som avsatts
till konjunkturinvesteringsfond, dels förordning med ytterligare bestämmelser
angående taxering för inkomst under vissa år av ersättning på
grund av försäkring för förlust av fartyg m. m. dels ock förordning om
ändring i förordningen den 12 juni 1942 (nr 371) om rätt att vid taxering
lill kommunal inkomstskatt samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
åtnjuta avdrag för avsättning till investeringsfond. Författningsförslagen ha
såsom bihang fogats vid ovannämnda statsrådsprotokoll.
Över departemenspromemorian med därvid fogade författningsförslag lia
efter remiss yttranden avgivits av ett flertal myndigheter och sammanslutningar.
Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen tillåter
sig utskottet hänvisa till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet.
Redogörelsen härutinnan återfinnes under följande rubriker å nedan angivna
sidor i propositionen, nämligen:
Fråga om sammanarbetning av 1938 och 1942 års förordningar samt örn
förlängning av lagstiftningens giltighetstid m. m., s. 18—25,
Bevillningsutskottets betänkande nr 42.
19
Förlängt uppskov med beskattning av försäkringsersättning för förlorat
respektive köpeskilling för avyttrat fartyg, s. 25—27,
b råga om utvidgad rätt för rederier att verkställa fondavsättningar, s.
27—37,
Fråga örn vilka rederier avdragsrätten bör tillkomma, s. 37—42,
Omfattningen av den föreslagna avdragsrätten, s. 42—50,
Fondmedels ianspråktagande saint efterbeskattning av dylika medel, s.
50—53,
Särskilda regler angående avdragens storlek i vissa fall, s. 53—56, samt
Vissa övergångsbestämmelser, s. 56—57.
I de likalydande motionerna I: 61 och II: 92 har anförts, att i första hand
erfordrades en sammanarbetning i en författning av gällande stadganden om
investeringsfonder eller i allt fall av reglerna rörande deras ianspråktagande.
Vidare borde i motionerna berörda återhållande moment i lagstiftningen örn
investeringsfonder avlägsnas och näringsföretagen verksamt stimuleras att
använda sig av denna lagstiftning. Företagen borde således själva få bestämma
tidpunkten för fondernas ianspråktagande. Under alla förhållanden borde den
tidsperiod, varunder beslut om fonds ianspråktagande må av Kungl. Maj:t
meddelas, förlängas. I stimulerande syfte borde önskemålet att få utnyttja
avsatta medel till täckande av å rörelse uppkommande förlust tillgodoses.
Lösningen av den i befolkningspolitiskt och familjesocialt hänseende betydelsefulla
bostadsfrågan skulle verksamt främjas, örn avsättningar för framtida
bostadsbyggande finge ske i den stora omfattning, som det latenta nybyggnadsbehovet
krävde. Möjlighet borde jämväl beredas inom skogsindustrien
verksamma företag att upplägga investeringsfonder för framtida skogsvårdsarbeten.
Rätt till skattefria avsättningar för framtida investeringar borde
även beredas jordbrukarna. Utvidgad rätt till sådana avsättningar inom
rederinäringen erfordrades. För bergshanteringens del skulle det vara av
betydande värde, om för säkerställande av den framtida driften skattefria
fonderingar finge ske för förvärv av malmfyndigheter, avsedda att tagas i
anspråk för kommande behov.
1 de likalydande motionerna 1:62 och 11:93 har anförts, att investeringsverksamheten
inom näringslivet efter fredsslutet i stor utsträckning borde
avse bostadsbyggande. Då det enligt motionärernas mening vore angeläget,
att fonderingar för framtida bostadsbyggande snarast verkställdes i största
möjliga omfattning, stannade motionärerna vid att yrka sådan utbyggnad av
den nuvarande lagstiftningen örn investeringsfonder, att dylika fonderingar
möjliggjordes. Gällande lagstiftning borde provisoriskt kompletteras med bestämmelser,
avsedda att gälla allenast vid innevarande års taxering, angående
en särskild investeringsfond för bostadsbyggnader. För vinnande av syftet
med den föreslagna lagstiftningen torde det belopp, varmed avdrag vid taxering
för avsättning till dylik fond högst finge ske, böra sättas i relation till
förefintligt byggnads- oell avsättningsbehov och beloppet efter ansökning av
20
Bevillningsutskottets betänkande nr 42.
företaget fastställas av länsstyrelse, innan avsättning beslutades. Med anlitande
av fonden verkställda avskrivningar, som vid försäljning återbekommes,
borde upptagas till beskattning.
I de likalydande motionerna I: 63 och II: 94 har till en början erinrats om
alt i 2 § 2 mom. sista stycket förordningen den 12 juni 1942 örn rätt att vid
taxering till kommunal inkomstskatt samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
åtnjuta avdrag för avsättning till investeringsfond införts ett stadgande,
som möjliggör att i sådana fall, då lagerminskning förorsakats av
statligt förfogande, eldsvåda eller därmed jämförlig, av den skattskyldiges
åtgöranden oberoende anledning — såvitt angår det sålunda avgångna lagret
— återställa den dolda reserv, som med utgångspunkt från priserna vid beskattningsårets
utgång skulle funnits vid denna tidpunkt, örn lagertillgångarna
då varit kvar. Lika starka skäl förelåge emellertid för införande av en
bestämmelse, som möjliggjorde motsvarande behandling av sådan ersättning
för maskiner och andra inventarier, vilken utgår på grund av eldsvåda
eller annan därmed jämförlig orsak. Då industriens maskinpark till stor del
anskaffades genom import och även tillgången på inom landet tillverkade
maskiner för närvarande vore begränsad, hade ett företag, vars maskinpark
drabbades av eldsvåda, ofta icke möjlighet att ersätta denna före beskattningsårets
utgång.
Över de likalydande motionerna I: 62 och II: 93 samt de likalydande motionerna
I: 63 och II: 94 har utskottet, efter därom i grundlagsenlig ordning
gjord framställning, emottagit yttranden av statens byggnadslånebyrå, statskontoret,
kammarrätten samt länsstyrelserna i Blekinge, Malmöhus, Örebro,
Västmanlands och Gävleborgs län. Beträffande förstnämnda två motioner
har en lagstiftning i huvudsaklig överensstämmelse med den i motionerna
föreslagna tillstyrkts i flertalet yttranden. Statskontoret och kammarrätten
ha dock avstyrkt dessa motioner. Vad angår de likalydande motionerna I: 63
och II: 94 ha de däri framställda yrkandena tillstyrkts eller lämnats utan
erinran i samtliga yttranden.
Utskottets yttrande.
Förordningen den 17 juni 1938 (nr 384) angående rätt för svenskt aktiebolag
och svensk ekonomisk förening att vid taxering till kommunal inkomstskatt
samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för avsättning
till konjunkturinvesteringsfond innehåller bland annat följande föreskrifter.
Svenskt aktiebolag och svensk ekonomisk förening äga vid beräkningen
av nettointäkt av rörelse under de beskattningsår, för vilka taxering
verkställes åren 1939—1941, åtnjuta avdrag för belopp, som av årsvinsten
avsättes till konjunkturinvesteringsfond. Rätt till sådant avdrag föreligger
Bevillningsutskottets betänkande nr 42.
21
dock endast om den skattskyldige jämlikt punkt 4 av anvisningarna till
29 § kommunalskattelagen äger åtnjuta fri avskrivning å maskiner eller
andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier. Konjunkturinvesteringslonderna
enligt denna förordning äro av två slag, nämligen dels för byggnader
och dels för inventarier och varulager. Avsättning, för vilken avdrag medgives,
må för varje beskattningsår ej överstiga viss procent av årsvinsten enligt
vederbörligen fastställd balansräkning för beskattningsåret eller, såvitt
angår aktiebolag, viss procent av aktiekapitalet vid beskattningsårets utgång.
Kon junk turinvesteringsfond må tågås i anspråk endast under sådant beskattningsår,
som av Kungl. Majit genom särskilt beslut bestämmes under hänsyntagande
till att dylika fonders användning må kunna bidraga till en utjämning
av konjunkturförhållandena i riket. Sådant beslut, som skall avse
minst två beskattningsår i följd, må gälla företag av alla slag eller företag
eller verksamhet av viss beskaffenhet. Särskilda regler ha meddelats angående
dispositionen av konjunkturinvesteringfonder. Om fondmedel, som avsatts
till konjunkturinvesteringsfond, ej tagits i anspråk i enlighet med fondens
ändamål senast under det beskattningsår, för vilket taxering sker under sjätte
taxeringsåret efter det då avdrag för avsättningen medgivits, skall den skattskyldige
efterbeskattas för vad som avsatts utan att därefter i enlighet med
nämnda förordning ha tagits i anspråk för det avsedda ändamålet. Vid
efterbeskattningen skall den skattskyldige jämväl påföras ränta för sex år
efter tre procent eller, där de avsatta medlen ej fått av företaget tagas i anspråk
under något år efter avsättningen, två procent.
Genom kungörelse den 18 oktober 1940 (nr 894) har förordnats, att konjunkturinvesteringsfond
för byggnader må under de beskattningsår, för vilka
taxering verkställes åren 1941—1943, tagas i anspråk jämlikt nämnda förordning.
Vidare har genom kungörelse den 2 oktober 1942 (nr 814) föreskrivits,
att konjunkturinvesteringsfond för byggnader må under det beskattningsår,
för vilket taxering verkställes år 1944, tagas i anspråk jämlikt
samma förordning, dock endast i den mån den av vederbörande företag
bedrivna verksamheten enligt beslut av Kungl. Majit förklarats vara av
omedelbar betydelse för folkförsörjningen eller rikets försvar. Däremot har
Kungl. Majit hittills icke meddelat något beslut angående ianspråktagande av
konjunkturinvesteringfond för inventarier och varulager enligt 1938 års förordning.
Jämlikt förordningen den 12 juni 1942 (nr 371) örn rätt alt vid taxering
till kommunal inkomstskatt samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta
avdrag för avsättning till investeringsfond äger skattskyldig vid beräkningen
av nettointäkt av rörelse under de beskattningsår, för vilka taxering
verkställes åren 1942—1944, åtnjuta avdrag för belopp, som av årsvinsten avsättes
till investeringsfond. Investeringsfonder som avses i sistnämnda förordning
äro a) investeringsfond för byggnader, b) investeringsfond för inventarier
och varulager, c) investeringsfond för arbeten i gruva samt d) investeringsfond
för ersättande av förkrigslager. Rätt lill avdrag på grund av avsättning
till fond som under a) och b) sägs tillkommer endast svenskt aktiebolag och
22
Bevillningsutskottets betänkande nr 42.
svensk ekonomisk förening, som tillgodonjuter fri avskrivning å inventarier.
Rätt till avdrag på grund av avsättning till fond som under c) sägs tillkommer
endast svenskt aktiebolag och svensk ekonomisk förening. Någon dylik begränsning
i avdragsrätten föreligger däremot icke beträffande avsättning till
fond som avses under d). Avsättning, för vilken avdrag medgives, må vad
angår investeringsfonder för byggnader, för inventarier och varulager och för
arbeten i gruva för varje beskattningsår icke överstiga viss procent av årsvinsten
enligt vederbörligen fastställd balansräkning för beskattningsåret och
ej heller, såvitt angår aktiebolag, viss pi-ocent av aktiekapitalet vid beskattningsårets
utgång. Beträffande investeringsfond för ersättande av förkrigslager
får avsättningen icke överstiga minskningen av dold reserv i varulager i
samband med lagerminskning från utgången av det beskattningsår, som gick
till ända närmast före den 1 september 1939, till utgången av det beskattningsår
taxeringen avser enligt vissa i förordningen angivna beräkningsgrunder.
Investeringsfonder för byggnader, för inventarier och varulager samt för arbeten
i gruva må tagas i anspråk endast under något av de beskattningsår,
för vilka taxering verkställes åren 1943 och 1944, eller under senare beskattningsår,
som av Kungl. Majit genom särskilt beslut bestämmes. Sådant
beslut, som skall avse minst två beskattningsår i följd, må avse företag
av alla slag eller företag eller verksamhet av viss beskaffenhet. Dylikt
förordnande har icke meddelats. Investeringsfond må tagas i anspråk under
visst beskattningsår för följande ändamål, nämligen investeringsfond för byggnader
för avskrivning å byggnader som uppförts under samma beskattningsår,
investeringsfond för inventarier och varulager för avskrivning å maskiner
och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier samt nedskrivning å
råvaror, hel- och halvfabrikat med högst ett belopp motsvarande kostnaden
för tillverkningen eller anskaffningen av dylika tillgångar under samma beskattningsår,
investeringsfond för arbeten i gruva för undersökningsarbete
m. m. under beskattningsåret i gruva, stenbrott eller annan liknande fyndighet,
samt investeringsfond för ersättande av förkrigslager för nedskrivning å råvaror,
hel- och halvfabrikat på det sätt och i den utsträckning som angivits
beträffande investeringsfond för inventarier och varulager, i den mån tillverkningen
eller anskaffningen innefattar lagerökning under beskattningsåret.
Om fondmedel ej tagits i anspråk senast under det beskattningsår, för
vilket taxering sker under sjätte taxeringsåret efter det då avdraget för avsättningen
skett, skall efterbeskattning ske efter samma grunder som enligt
1938 års förordning.
Vidare har genom förordningen den 30 maj 1941 (nr 360) med särskilda
bestämmelser beträffande taxering för inkomst under vissa år av ersättning
på grund av försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilling vid avyttring
av fartyg stadgats, att den i 28 § 2 mom. kommunalskattelagen stadgade rätten
att på flera beskattningsår fördela ersättning på grund av försäkring för
förlust av fartyg må, såvitt angår fartyg som förlorats under beskattningsår,
för vilket taxering ägt rum åren 1940-—1942, avse en fördelning på fem
år i stället för i nyssnämnda moment angivna tre år eller ersättningens
Bevillningsutskottets betänkande nr 42.
23
upptagande såsom intäkt under ett eller flera år inom femårsperioden. Genom
sistnämnda förordning har därjämte föreskrivits, att vad sålunda stadgats
beträffande ersättning på grund av försäkring skall äga motsvarande
tillämpning å köpeskilling för fartyg, som avyttrats under något av de beskattningsår,
för vilka taxering ägt rum år 1941 eller år 1942. Motsvarande
bestämmelser lia genom förordningar den 19 juni 1942 (nr 410) och den 17
juni 1943 (nr 400) meddelats beträffande taxeringarna åren 1943 och 1944.
I propositionen nr 242 till innevarande års riksdag har framlagts förslag till
bland annat motsvarande bestämmelser vid 1945 års taxering, vilken proposition
på hemställan av utskottet i betänkande nr 39 i nu berört hänseende
bifallits av riksdagen.
Innebörden av de i den nu föreliggande propositionen framlagda förslagen
är i huvudsak följande. Den i 1938 års förordning stadgade tidsfristen av
sex år, inom vilken fondmedel efter särskilt bestämmande av Kungl. Maj:t
kunna tagas i anspråk och som beträffande under år 1938 eller motsvarande
räkenskapsår gjorda avsättningar utgår under innevarande år, föreslås skola
utsträckas till det beskattningsår, för vilket taxering verkställes år 1947. Beträffande
1942 års förordning föreslås till en böx-jan utvidgning av densamma
till att avse jämväl fondavsättningar, som äga rum under beskattningsår, för
vilka taxering verkställes åren 1945—1947. Vidare föreslås utsträckt rätt för
rederier att erhålla avdrag för avsättningar till investeringsfond. Den, som bedriver
rederirörelse med äng- eller motorfartyg i utrikes fart, skall sålunda
enligt förslaget äga åtnjuta avdrag för avsättning till investeringsfond för fartyg
dels för framtida anskaffning av ersättningstonnage och dels för underhålls-
och reparationsarbeten å fartyg. Den årliga avsättningen för förstnämnda
ändamål må utgöra 5 procent av den beräknade kostnaden för framtida
anskaffning av ersättningstonnage för äng- eller motorfartyg, som förlorats efter
den 1 september 1939 eller som på grund av ålder eller förslitning utrangerats
efter nämnda dag eller som avses skola av sådan anledning utrangeras,
så snart ersättningstonnage kan anskaffas. Avsättning för underhållsoch
reparationsarbeten å fartyg må årligen ske med högst 20 kronor för ton
d. w. eller, såvitt angår fartyg som under beskattningsåret uteslutande gått i
trafik mellan utrikes orter, 40 kronor för ton d. w. Hela avsättningen till underhålls-
och reparationsarbeten för visst beskattningsår må dock icke för ett
och samma fartyg överstiga 100 000 kronor eller, såvitt angår fartyg som under
beskattningsåret uteslutande gått i trafik mellan utrikes orter, 200 000
kronor. Under det beskattningsår, för vilket taxering verkställes år 1944, må
avsättning till framtida anskaffning av ersättningstonnage ske med högst fyra
gånger det belopp, som enligt vad nyss sagts årligen må för sådant ändamål
avsättas. Den sålunda föreslagna utvidgade avdragsrätten för rederiföretag
skall enligt förslaget gälla oavsett om rörelsen bedrives av aktiebolag eller
ekonomisk förening med fri avskrivningsrätt eller av annan juridisk person
eller av fysisk person.
I 2 § 2 mom. sista stycket av 1942 års förordning i dess nu gällande lydelse
finnes ett stadgande, som gör det möjligt att, då lagerminskning föror
-
24
Bevillningsutskottets betänkande nr 42
sakats av statligt förfogande, eldsvåda eller därmed jämförlig, av den skattskyldiges
åtgöranden oberoende anledning — såvitt angår det sålunda avgångna
lagret — återställa den dolda reserv, som med utgångspunkt från
priserna vid beskattningsårets utgång skulle funnits vid denna tidpunkt, örn
lagertillgångarna då varit kvar. I fråga om maskiner och andra för stadigvarande
bruk avsedda inventarier finnes däremot icke någon motsvarighet
till berörda bestämmelse örn utvidgad avdragsrätt i sådana fall, då avsättningen
till investeringsfond föranledes av inträffad eldsvåda eller därmed
jämförlig anledning. Även i dylika fall gäller sålunda att avsättningen icke
får överstiga vare sig 20 procent av årsvinsten eller 6 procent av aktiekapitalet.
I propositionen föreslås, att i 1942 års förordning intages en bestämmelse
av innebörd att i fall, varom nu är fråga, avsättning till investeringsfond
för inventarier och varulager må, utan hinder av eljest gällande spärrbestämmelser,
ske med belopp, varmed ersättningen ingår i den skattepliktiga
inkomsten för ifrågavarande år.
Den genom förordningen den 30 maj 1941 (nr 360) medgivna rätten till
uppskov med beskattning av försäkringsersättning för förlorat fartyg respektive
köpeskilling för avyttrat fartyg under en tid av fem år föreslås i propositionen
utvidgad till att avse en fördelning på beskattningsåren från och
med det, då ersättningen inflöt, till och med det, för vilket taxering skall
äga rum år 1947, eller ersättningens upptagande såsom intäkt under ett eller
flera år inom nyssnämnda period.
I ett flertal remissyttranden över det förslag, som legat till grund för propositionen,
hade framställts önskemål örn en sammanarbetning av 1938 och
1942 års förordningar och införande av enhetliga bestämmelser på hithörande
område. Departementschefen har i anledning härav anfört, att hela författningskomplexet
bomme att bliva föremål för översyn inom en näraliggande
framtid samt att fördenskull med frågan om en eventuell sammanarbetning
av författningarna syntes tills vidare kunna anstå.
Beträffande yrkandena i de ifrågavarande motionerna, vilka väckts vid
riksdagens början, må framhållas, att de i de likalydande motionerna I: 64
och II: 115 framställda yrkandena örn ändrade beskattningsregler för rederiföretag
i huvudsak avse ändringar av sådant slag som i propositionen föreslagits.
Detsamma är förhållandet med de likalydande motionerna I: 63 och
II: 94, vari yrkats sådan ändring av 1942 års förordning, att ersättning för
maskiner och andra inventarier, vilken utgår på grund av eldsvåda eller
annan därmed jämförlig orsak, erhåller en lika behandling i beskattningshänseende
som varulager.
I de likalydande motionerna I: 61 och II: 92 har yrkats skrivelse till Kungl.
Majit med anhållan om utredning rörande omarbetning och utvidgning av
gällande lagstiftning om avdrag för avsättning till investeringsfond. Berörda
utredning borde enligt motionärernas förslag ha till syfte bland annat, att
en sammanarbetning av hithörande bestämmelser till en författning skulle
äga rum, att näringsföretagen själva borde få bestämma tidpunkten, då fon
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 42.
25
derna finge tagas i anspråk, att den tidsperiod, varunder beslut om fonds
tagande i anspråk må av Kungl. Majit meddelas, skulle förlängas, att till
fond avsatta medel skulle få utnyttjas för täckande av förlust å rörelsen, att
avsättningar för framtida bostadsbyggande skulle få ske i så stor omfattning,
som det latenta nybyggnadsbehovet krävde, att möjlighet borde beredas de
inom skogsindustrien verksamma företagen att upplägga investeringsfonder
för framtida skogsvårdsarbeten, att rätt till skattefria avsättningar för framtida
investeringar även borde beredas jordbrukarna, att utvidgad rätt till
skattefria avsättningar borde medgivas rederinäringen samt att skattefria
fonderingar skulle få äga rum för förvärv av malmfyndigheter.
Slutligen har i de likalydande motionerna I: 62 och II: 93 yrkats införande
av provisoriska bestämmelser, avsedda att gälla vid innevarande ars taxering,
angående en särskild investeringsfond för bostadsbyggnader.
Med hänsyn till nu rådande förhållanden inom rederinäringen anser utskottet
ökad möjlighet böra beredas rederiföretagen att verkställa skattefria
avsättningar för blivande nybyggnader eller reparationer av fartyg. De i
propositionen framlagda förslagen i detta hänseende finner utskottet väl
motiverade. Ej heller övriga i propositionen föreslagna författningsändringar
föranleda någon erinran från utskottets sida. Utskottet tillstyrker sålunda bifall
till propositionen men föreslår i förtydligande syfte viss formell jämkning
i 3 § första stycket av den i propositionen föreslagna författningstexten
till 1942 års förordning. Denna jämkning består i en omformulering av andra
meningen i detta stycke i syfte att klargöra, att de i nämnda mening omförmälda
investeringsfonderna kunna tagas i anspråk enligt den skattskyldiges
eget bestämmande, dock före den i 6 § första stycket angivna tidsfristens
utgång.
De i de likalydande motionerna I: 64 och II: 115 samt de likalydande motionerna
I: 63 och II: 94 framställda yrkandena torde, såsom framgår av
vad ovan anförts, få anses tillgodosedda genom de i propositionen framlagda
förslagen. Berörda yrkanden föranleda fördenskull intet uttalande från utskottets
sida.
I anledning av de i de likalydande motionerna I: 61 och II: 92 samt de
likalydande motionerna 1:62 och 11:93 framställda yrkandena får utskottet
framhålla, att, enligt vad utskottet inhämtat, vid den översyn av ifrågavarande
författningsbestämmelser, som är avsedd att äga rum, frågan om
avdragsrätten för avsättning till investeringsfond för bostadsbyggnader torde
komma under omprövning. Utskottet, som finner önskvärt att så sker, vill
för sin del förorda, att vid berörda utredning jämväl undersökes, huruvida
och under vilka förutsättningar avdragsrätt för investeringar till olika ändamål
skulle kunna medgivas jordbrukare. Beträffande övriga i de likalydande
motionerna 1:61 och 11:92 framställda önskemål med avseende å hithörande
bestämmelser, i den mån dessa önskemål icke blivit tillgodosedda genom
propositionen, finner sig utskottet i detta sammanhang ej kunna inga
på ett närmare bedömande av desamma.
Bihang till riksdagens protokoll V.9U. 7 sami. Nr 42.
3
26
Bevillning sutskottets betänkande nr 42.
Utskottets hemställan.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 263 av riksdagen bifallits med viss
formell jämkning i det under punkt 3) här nedan angivna
författningsförslaget, för sin del antaga vid propositionen fogade
förslag till
1) förordning om ändrad lydelse av 6 § förordningen den
17 juni 1938 (nr 384) angående rätt för svenskt aktiebolag
och svensk ekonomisk förening att vid taxering till kommunal
inkomstskatt samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
åtnjuta avdrag för avsättning till konjunklurinvesteringsfond,
2) förordning med ytterligare bestämmelser angående taxering
för inkomst under vissa år av ersättning på grond av
försäkring för förlust av fartyg m. m., samt
3) förordning örn ändring i förordningen den 12 juni 1942
(nr 371) örn rätt att vid taxering till kommunal inkomstskatt
samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag
för avsättning till investeringsfond med den ändring, att 3 §
första stycket erhåller följande lydelse:
3 §.
Investeringsfond för byggnader, för inventarier och varulager,
för arbeten i gruva samt för fartyg må jämlikt denna
förordning tagas i anspråk endast under något av de beskattningsår,
för vilka taxering verkställes åren 1943 och 1944, eller
under sådant senare beskattningsår, som av Kungl. Majit
genom särskilt beslut bestämmes. Utan hinder av vad sålunda
stadgats må dock investeringsfond för inventarier och varulager,
i den mån fråga är om avsättning som i 2 § 3 mom.
första si ycke''t avses, samt investeringsfond för fartyg, i den
mån fråga är om medel för underhålls- och reparationsarbeten
å fartyg, enligt den skattskyldiges bestämmande tagas i
anspråk under beskattningsår, som infalla inom den i 6 §
första stycket angivna tid.
B) att följande motioner, nämligen
de likalydande motionerna I: 61 av herrar Nordenson och
Axel Ivar Anderson samt II: 92 av herr Limdberg i Hälsingborg
m. fl.,
Bevillningsutskottets betänkande nr 42
27
de likalydande motionerna I: 62 av herrar Nordenson och
Axel Ivar Anderson samt II: 93 av herr Lundberg i Hälsingborg
m. fl.,
de likalydande motionerna I: 63 av herrar Nordenson och
Axel Ivar Anderson samt II: 94 av herr Lundberg i Hälsingborg,
samt
de likalydande motionerna 1: 64 av herr Carl Eric Ericsson
m. fl. och II: 115 av herr Hagberg i Malmö m. fl.,
mätte, i den mån de icke kunna anses besvarade genom
vad utskottet här ovan anfört och hemställt, av riksdagen
lämnas utan åtgärd.
Stockholm den 1 juni 1944.
På bevillningsutskottets vägnar:
ELON ANDERSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Elon Andersson, Wahlmark, Axel Ivar Anderson, Sjödahl,
friherre De Geer*, Frans Ericson, Björkman*, Heuman, Herman Ericsson och Carl
Eric Ericsson, samt
från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Hammarlund, Orgdrd, Falk*,
Lundell, Karlsson i Grängesberg, Sundström i Skövde, Nilsson i Kristinehamn och Fröderberg.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.