10

Bevillningsutskottets betänkande nr 38.

Nr 38.

Ankom till riksdagens kansli den 16 maj 1944 kl. 3 em.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion om
beräkningen av allmän omsättningsskatt för vissa skodon
med bottnar av trä eller annat ersättningsmedel
för läder eller gummi.

(lia avd.)

I en inom andra kammaren av herr Allard väckt, till bevillningsutskottet
hänvisad motion, nr 380, har hemställts, »att riksdagen må besluta, att vid
tillämpningen av förordningen den 25 maj 1941 (nr 252) angående skattesatsen
för den allmänna omsättningsskatten beträffande vissa varor skola från
de slag av skodon, beträffande vilka allmän omsättningsskatt skall utgå med
högre skattesats än fem procent, undantagas sådana skodon med bottnar av
trä eller annat ersättningsmedel för läder eller gummi, som enligt gällande
bestämmelser angående reglering av handeln med och förbrukningen av läder
och skodon m. m. må fritt försäljas».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för detta yrkande, får utskottet,
i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till motionen.

Genom förordningen den 25 maj 1941 (nr 252) angående skattesatsen för
den allmänna omsättningsskatten beträffande vissa varor jämte därvid fogad
varuförteckning äro bland annat vissa skodon underkastade skärpt omsättningsskatt,
nämligen dels skodon av lackerade eller bronserade skinn sanft av
guld-, silver-, mocka-, ödle-, orm- eller fiskskinn (ur statistiskt nummer
1185: 1 och 2), dels ock skodon av spånadsvara, innehållande silke eller finare
metalltråd (statistiskt nummer 1186).

Sedermera har genom förordningen den 17 december 1943 (nr 853) stadgats,
att vid tillämpningen av förenämnda förordning från de slag av skodon,
beträffande vilka skärpt omsättningsskatt utgår, skola undantagas sådana
skodon med bottnar av trä, som enligt gällande bestämmelser angående reglering
av handeln med och förbrukningen av läder och skodon m. m. må
fritt försäljas.

I den föreliggande motionen har till stöd för det däri framställda yrkandet
framhållits bland annat följande. Förenämnda stadganden innebure, att
exempelvis mockaskor med bottnar av trä icke vöre underkastade skärpt om -

Bevillningsutskottets betänkande nr 38.

11

sättningsskatt, men att mockaskor med bottnar av läder eller andra ersättningsmedel
för läder än trä vore föremål för skärpt omsättningsskatt. Statsmakterna
hade enligt motionärens åsikt ansett träbottnar vara ett ersättningsmedel
vid tillverkningen av skodon, och genom att skodon med träbottnar
icke belastats med skärpt omsättningsskatt hade man avsett att göra
dylika skodon så säljbara som möjligt. Ur denna synpunkt borde emellertid
även skodon med bottnar av andra ersättningsmedel för läder ha undantagits
från ^beskattning. Denna angelägenhet vore av betydelse såväl för
skofabrikanterna och deras arbetare som för skohandeln och i sista hand
även för konsumenterna. Den skärpta omsättningsskatten inom skobranschen
utginge för närvarande framför allt på mockaskodon. Mocka vore ett behagligt
och användbart material, som numera tillverkades uteslutande inom
landet av svenska råvaror. Därest fabrikanterna kunde tillverka mockaskodon
med sulor av poängfritt material utan att dessa behövde beläggas med
lyxskatt, skulle detta vara till fördel för alla därav berörda. Skohandeln borde
på allt sätt stödjas i sina strävanden att tillhandahålla allmänheten lämpliga
ersättningsvaror.

Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran har utskottet
emottagit yttrande av centrala omsättningsskattenämnden. Nämnden har därvid
åberopat innehållet i en av nämnden till Kungl. Majit den 25 februari
1944 avlåten skrivelse, vari nämnden ifrågasatt, huruvida icke från den
skärpta omsättningsskatten borde undantagas samtliga slag av skodon eller
i allt fall skodon av mockaskinn. I skrivelsen har framhållits bland annat
följande. Förenämnda förordning den 17 december 1943, vilken tillkommit
efter framställning från nämnden, åsyftade i princip endast att åvägabringa
en lättare tillämplig avgränsning av skodon med bottnar av trä, vilka redan
enligt tidigare bestämmelser torde ha varit undantagna från den skärpta omsättningsskatten,
från övriga skodon. De svårigheter beträffande avgränsningen
av skodon, underkastade skärpt omsättningsskatt, vilka föranlett tillkomsten
av nämnda förordning, torde emellertid allenast delvis ha avhjälpts
genom densamma. Därjämte hade nya svårigheter visat sig uppstå därigenom
att tillverkning av skodon med bottnar av ersättningsmaterial för läder
skett i allt större omfattning, därvid bland annat tillverkades skodon med
bottnar av trä i förening med annat ersättningsmaterial. I anledning av dessa
tolkningssvårigheter hade nämnden anhållit om kontrollstyrelsens uttalande
rörande möjligheten att åstadkomma en ändring i beskattningen av skodon,
motsvarande den, varigenom den skärpta omsättningsskatten å vissa pälsvaror
ersatts med en skatt på beredning av pälsskinn m. m. Till svar härå hade
kontrollstyrelsen, under åberopande av viss av densamma verkställd utredning,
uttalat, att kontrollstyrelscn icke ansåge tillräckliga skäl vara för handen för
en dylik omläggning av beskattningen. Därest den nuvarande skärpta beskattningen
icke kunde tillsvidare hjälpligt bemästras, syntes det kontrollstyrelsen
ligga närmast till hands att i stället överväga dess fullständiga avskaffande.
Med anledning härav hade nämnden ansett sig böra taga i över -

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 38.

vägande konsekvenserna av ett avskaffande, helt eller delvis, av den skärpta
omsättningsskatten å vissa slag av skodon. Nämnden hade vid sina överläggningar
härutinnan samrått med representanter för statens industrikommission
och Sveriges skohandlarförbund.

Beträffande resultatet av nämndens överväganden har nämnden anfört följande: »Av

den av kontrollstyrelsen verkställda utredningen inhämtas bl. a., att
den skärpta omsättningsskatten å skodon i hela riket torde kunna beräknas
hava inbringat för år 1942 omkring 650 000 kronor — motsvarande cirka 6
procent av den totala inkomsten av den skärpta omsättningsskatten enligt
1943 års taxering, 10,76 miljoner kronor — och för år 1943 omkring 600 000
kronor. Nedgången torde sammanhänga med de för skohandeln föreskrivna
regleringsåtgärderna. Av hela försäljningen av skodon, underkastade skärpt
omsättningsskatt, torde försäljningen av mockaskodon representera 80 å 90
procent. Lackskodon tillverkas icke för närvarande, medan brokadskodon
och andra dylika skodon försäljas i allenast obetydlig mängd.

Införandet av den skärpta omsättningsskatten i fråga om vissa skodon
har i ett flertal hänseenden vållat tolkningssvårigheter. Efter framställning
av nämnden hava vissa lättnader vidtagits, bl. a. — genom förordningen den
30 december 1941 angående beräkningen av allmän omsättningsskatt i vissa
fall — beträffande barnskodon. Dessa lättnader hava dock, liksom fallet är
med ovanberörda förordning den 17 december 1943, avsett endast detaljspörsmål.
Rörande övriga hithörande spörsmål är främst att anteckna de
fall, då skodon sammansatts av olika skinnsorter. — — I detta avseende hänföra
sig av praktiska skäl de mest betydande svårigheterna till mockaskodon.

Vid bedömandet av frågan om verkningarna av den skärpta omsättningsskatten
å vissa slag av skodon synes man med hänsyn till det nu anförda
hava att i första hand taga i övervägande beskattningen av mockaskodon. I
sådant hänseende vill nämnden framhålla, att det torde kunna ifrågasättas,
huruvida skodon av mocka äro att hänföra till sådana varor, vilka böra
träffas av lyxbeskattning. Enligt nämndens mening torde i allt fall damskodon
av sådant material numera för det allmänna föreställningssättet närmast
framstå såsom skodon för vardagsbruk. Redan av denna anledning torde
följaktligen kunna ifrågasättas, huruvida icke ett avskaffande av den skärpta
omsättningsskatten å mockaskodon vore att anse såsom motiverat. Till stöd
för ett avskaffande av den skärpta omsättningsskatten på skodon av mocka
torde ock kunna åberopas, att dylika skodon numera, enligt vad för nämnden
upplysts, tillverkas övervägande av svensk råvara. Under hänvisning
härtill och då kostnaderna för en effektiv kontroll, med hänsyn till tidigare
berörda avgränsningssvårigheter, torde uppgå till belopp, som i jämförelse
med skatteintäkterna måste betecknas såsom betydande, anser nämnden,
att den skärpta omsättningsskatten å mockaskodon bör avskaffas.

Vad åter angår övriga slag av skärpt omsättningsskatt underkastade skodon
— vilkas karaktär av lyxskodon visserligen icke med fog torde kunna
ifrågasättas — får nämnden anföra, att, därest den skärpta omsättningsskat -

Bevillningsutskottets betänkande nr 38.

13

ten beträffande mockaskodon avskaffas, statsverkets intäkter beträffande övriga
slag av skodon torde, i jämförelse med kostnaderna för en någorlunda
effektiv kontroll, bliva av så obetydlig storleksordning, att det näppeligen synes
motiverat att bibehålla den skärpta omsättningsskatten beträffande allenast
dessa slag av skodon.»

Till utskottet har vidare inkommit en skrivelse från Sveriges skohandlarförbund,
vari hemställts om bifall till motionen. Förbundet hyste den uppfattningen,
att den skärpta omsättningsskatten å skodon helt borde bortfalla,
då densamma i stort sett drabbade skodon, som ej vore av lyxkaraktär utan
nyttobetonade. Att exempelvis mockaskor med träsulor vore befriade från
omsättningsskatt, medan liknande skor med slitsulor av ersättningsmedel för
läder vore underkastade dylik beskattning, vore inkonsekvent och borde bliva
föremål för omedelbar ändring. I detta sammanhang ville förbundet framhålla
de stora riskmoment och osäkra avsättningsmöjligheter, som för detaljhandelns
vidkommande alltid förefunnes beträffande varor av ersättningsmedel,
vilka risker ingalunda förminskades genom den skärpta omsättningsskatten.

Enligt nu gällande bestämmelser äro från den skärpta omsättningsskatten
å vissa slag av skodon undantagna sådana skodon med bottnar av trä, som
enligt gällande ransoneringsbestämmelser må fritt försäljas.

I den förevarande motionen har yrkats, att från den skärpta omsättningsskatten
måtte undantagas jämväl sådana slag av skodon med bottnar av annat
ersättningsmedel för läder eller gummi, som enligt gällande ransoneringsbestämmelser
må fritt försäljas.

Vid avgivande av yttrande i ärendet har centrala omsättningsskattenämnden
upplyst, att nämnden i skrivelse till Kungl. Majit ifrågasatt, huruvida
icke den skärpta omsättningsskatten å vissa skodon eller i allt fall å skodon
av mocka borde helt avskaffas. Enligt vad för utskottet uppgivits torde emellertid
någon proposition i detta ämne icke vara att förvänta till innevarande
års riksdag.

Vad angår det i motionen framställda yrkandet får utskottet uttala, att skodon
med bottnar av trä icke torde böra helt jämställas med skodon med bottnar
av annat ersättningsmedel för läder eller gummi. Beträffande skodon
med träbottnar torde i regel kunna sägas, alt desamma, oavsett det material
varav de i övrigt äro förfärdigade, icke äro att betrakta såsom lyxskodon. I
fråga om andra skodon torde det däremot icke sällan vara tvivelaktigt, huruvida
den omständigheten, att de försetts med bottnar av ersättningsmedel,
borde anses medföra, att dylika skodon som eljest skulle vara att hänföra till
lyxskodon allenast på denna grund förlora karaktären av lyxskodon. Vidare
torde de skattetekniska olägenheter, som för närvarande synas göra sig gällande
på förevarande område, vid ett bifall till motionen likväl icke komma
alt helt undanröjas. På grund härav får utskottet avstyrka bifall till motionen.

Utskottet.

14 Bevillningsutskottets betänkande nr 38.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen II: 380 av herr Allard om beräkningen av allmän
omsättningsskatt för vissa skodon med bottnar av trä
eller annat ersättningsmedel för läder eller gummi icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 16 maj 1944.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark, Sjödahl,
friherre De Geer, Ekman, Velander och Robert Berg, samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Hammarlund, Orgard,
Karlsson i Grängesberg, Henriksson, Nilsson i Kristinehamn, Boman, Bladh och Forsberg.

Reservation

av herr Henriksson.

447900. Stockholm, Isaac Marcus B oktryckeri-Aktiebolag. 1944.