Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
1
Nr 37.
Ankom till riksdagens kansli den 16 maj 1944 kl. 3 em.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning angående indrivning
av utskylder hos värnpliktiga m. fl., såvitt
propositionen hänvisats till bevillningsutskottet, jämte
i ämnet väckta motioner.
I en den 10 mars 1944 dagtecknad proposition, nr 244, i vad densamma
hänvisats till bevillningsutskottet, har Kungl. Majit, under åberopande av
propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för
samma dag, föreslagit riksdagen att antaga följande, vid propositionen
fogade
Förslag
till
förordning angående indrivning av utskylder hos värnpliktiga m. fl.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Värnpliktig som inryckt till militärtjänstgöring må i den omfattning och
under de villkor, som i denna förordning sägs, beviljas anstånd med indrivning
av honom påförda utskylder.
2 §•
1 mom. Med värnpliktig avses i denna förordning värnpliktig som icke är
fast anställd vid krigsmakten.
Förordningen äger ej tillämpning å värnpliktig, som är elev vid krigsskolan
eller undergår utbildning för vinnande av fast anställning på aktiv stat
vid marinen eller flygvapnet, ej heller å värnpliktig som jämlikt 27 § 1
mom. värnpliktslagen fullgör tjänstgöring med en varaktighet av högst sextio
dagar.
2 mom. Vad om värnpliktig stadgas i denna förordning skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om
Ilo) civilmilitär personal på aktiv stat eller över stat, vars tjänstgöringsskyldighet
i fredstid är begränsad till viss del av året;
2:o) personal, som lönlös kvarstår i regemente (kår), i flottan, i kustartilleriet
eller i flygvapnet;
Bihang till riksdagens protokoll 19ii. 7 sami. Nr 37—38.
1
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
3:o) personal som frivilligt överförts till övergångsstat, så ock personal på
reservstat eller i reserven med undantag av reserven tillhörande, från aktiv
stat pensionsavgången personal;
4:o) väg- och vattenbyggnadskårens personal;
5:o) icke värnpliktig personal vid sjövärnskåren.
3 §•
Med utskylder förstås i denna förordning utskylder och andra medel, som
avses i 1 § restindrivningsförordningen under a) och b), med undantag dock
för sådana avgifter till brand-, hagelskade- eller kreatursförsäkringsanstalter,
som jämlikt kungörelsen den 22 oktober 1886 angående uppbörd av avgifter
till vissa på ömsesidighet grundade försäkringsanstalter debiteras, indrivas
och redovisas i sammanhang med kronouppbörden.
4 §•
Fråga om anstånd med indrivning av utskylder enligt denna förordning
prövas och avgöres av den utmätningsman, som har att verkställa indrivning
av utskyldema.
5 §■
Anstånd må beviljas med indrivning av utskylder, vilka förfalla till betalning
vid uppbördsstämma som till någon del infaller under tiden för militärtjänstgöringen
eller inom tre månader efter tjänstgöringens slut.
Häftar värnpliktig, som inryckt till militärtjänstgöring, för oguldna utskylder,
vilka förfallit till betalning vid uppbördsstämma som till någon del infallit
inom tre månader före tjänstgöringens början, må anstånd beviljas jämväl
med avseende å dessa utskylder.
Vad i denna förordning stadgas i fråga örn uppbördsstämma skall äga
motsvarande tillämpning beträffande uppbördstermin.
6 §.
Anstånd, som avses i 5 §, skall gälla intill dess den värnpliktige efter beviljad
ledighet för återgång till civil verksamhet (hempermittering) eller hemförlovning
tre månader i följd varit fri från tjänstgöring, dock att anståndet
städse skall omfatta minst tre månader, räknat från den dag då utskylderna
senast skolat erläggas.
Med indrivning av utskylder, som utgå för fast egendom, må dock icke på
grund av vad i denna paragraf stadgas anstå längre än att den i 17 kap. 6 §
handelsbaden stadgade förmånsrätten för dylika utskylder kan göras gällande.
7 §■
Anstånd, som avses i 5 §, må icke beviljas, där det med hänsyn till den
värnpliktiges inkomst, förmögenhet, försörjningsskyldighet och ekonomiska
förhållanden i övrigt samt utskyldernas storlek kan antagas, att den värnpliktige
icke är i behov av sådant anstånd.
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
3
8 §•
Har underlåtenhet att betala sådana utskylder, beträffande vilka anstånd
med indrivning beviljats enligt denna förordning, medfört att utskylder,
som eljest skolat erläggas vid senare uppbördstillfälle, förfallit till omedelbar
betalning, skall den värnpliktige tillika åtnjuta anstånd med betalning
av sistnämnda utskylder till den uppbördsstämma, vid vilken utskylderna enligt
utfärdad debetsedel skolat erläggas.
9 §.
Värnpliktig, som vill komma i åtnjutande av anstånd med indrivning av
utskylder enligt denna förordning, skall göra skriftlig ansökan härom. Ansökningen
skall ställas till den utmätningsman, varom i 4 § förmäles, samt
ingivas eller insändas till familjebidragsnämnden i den kommun, som har
att utgiva familjebidrag enligt krigsfamiljebidragsförordningen den 30 juni
1942 (nr 521).
För värnpliktig, som är ansluten till erkänd skatteförmedlingskassa eller
statens intressekontor, må ansökan göras jämväl av kassan eller intressekontoret.
10 §.
Ansökan, som avses i 9 §, bör av den värnpliktige göras så snart ske kan
och senast inom en månad efter utgången av först infallande uppbördsstämma,
som anståndet skall avse, eller såvitt angår utskylder, varom förmäles
i 5 § andra stycket, inom en månad efter militärtjänstgöringens början.
Har ansökan icke inkommit till familjebidragsnämnden inom tre månader
efter militärtjänstgöringens slut, må ansökningen icke upptagas till prövning.
11 §.
Då ansökan, som avses i 9 §, inkommit till familjebidragsnämnden, skall
nämnden så snart ske kan med eget yttrande överlämna ansökningen till vederbörande
utmätningsman. Nämnden skall därvid lämna uppgift om dagen
för militärtjänstgöringens början och dennas art samt, därest tjänstgöringen
redan upphört, dagen för dess avslutande ävensom, i den mån sådana upplysningar
äro tillgängliga för nämnden eller kunna utan omgång införskaffas,
om den värnpliktiges försörjningsskyldighet och ekonomiska förhållanden.
I yttrandet skall tillika angivas, huruvida ansökningen tillstyrkes eller avstyrkes.
12 §.
Utmätningsman skall utan dröjsmål meddela beslut över ansökan, som
avses i 9 §.
Har utmätningsmannen lämnat sådan ansökan utan bifall, skall utmätningsmannen
ofördröjligen lämna sökanden underrättelse härom med angivande
tillika av den ordning, i vilken talan mot beslutet må föras.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
13 §.
Har beslut om anstånd meddelats enligt denna förordning, må vidare åtgärder
för indrivning av utskylder, som omfattas av anståndet, icke vidtagas.
Har, då anstånd beviljas, utmätning redan ägt rum, skall utmätningen gå
åter, dock ej om försäljning av egendomen skett. Beslut örn införsel i avlöning,
pension eller livränta till gäldande av utskylderna, som meddelats
innan anståndet beviljades, skall icke vidare gälla.
14 §.
Indrivningsavgift må icke uttagas för utskylder, beträffande vilka utmätningsman
beviljat anstånd med indrivningen enligt denna förordning, i den
mån utskylderna betalas innan den värnpliktige efter hempermittering eller
hemförlovning ett år i följd varit fri från militärtjänstgöring.
Angående ersättning för indrivning i vissa fall, då indrivningsavgift icke
skall utgå, är särskilt stadgat.
15 §.
Har, sedan anstånd beviljats, den värnpliktiges ekonomiska förhållanden
undergått väsentlig förbättring, äger utmätningsmannen upptaga frågan om
anstånd för den värnpliktige till förnyad prövning.
16 §.
Då värnpliktigs tjänstgöring upphört av annan anledning än på grund av
tidsbegränsad ledighet, skall familjebidragsnämnden, därest den värnpliktige
begärt anstånd med indrivning av utskylder, ofördröjligen underrätta vederbörande
utmätningsman om tjänstgöringens upphörande.
17 §.
Har underlåtenhet att erlägga vid ett uppbördstillfälle förfallande kommunalutskylder
enligt kommunens beslut medfört, att jämväl dylika utskylder,
som skolat uppbäras vid ett senare uppbördstillfälle, förfallit till omedelbar
betalning, skall såvitt angår manlig skattskyldig i vederbörlig restlängd särskilt
angivas, huru utskylderna enligt utfärdad debetsedel skolat erläggas.
18 §.
Åtnöjes icke den, som gjort ansökan om anstånd med indrivning av utskylder
enligt denna förordning, med utmätningsmannens beslut över ansökningen,
äger han i beslutet söka rättelse genom besvär hos vederbörande
länsstyrelse.
Över länsstyrelsens beslut må klagan icke föras.
19 §.
Vid ansökan om anstånd med indrivning av utskylder enligt denna förordning
skall användas blankett enligt formulär, som fastställes av den järn
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
5
likt 4 § krigsfamiljebidragsförordningen förordnade tillsynsmyndigheten i
samråd med riksräkenskapsverket.
Yttrande, som avses i 11 §, skall likaledes avfattas å blankett enligt formulär,
som fastställes i den i första stycket angivna ordningen.
20 §.
De närmare föreskrifter, som må erfordras för tillämpningen av denna
förordning, utfärdas av den jämlikt 4 § krigsfamiljebidragsförordningen förordnade
tillsynsmyndigheten i samråd med riksräkenskapsverket.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1944.
Genom denna förordning upphävas förordningen den 17 november 1939
(nr 810) med särskilda bestämmelser angående indrivning av utskylder hos
vissa skattskyldiga samt lagen den 30 december 1941 (nr 989) angående
undantag i vissa fall från stadganden om uttagande av avgift vid indrivning
av kommunalutskylder.
Har värnpliktig före den 1 juli 1944 gjort anmälan enligt 5 § första stycket
i den äldre förordningen eller ock fullgjort vad i andra stycket i nämnda paragraf
stadgas, skall vid tillämpning av den nya förordningen, därest utmätningsmannen
ej annorlunda beslutar, så anses som örn den värnpliktige beviljats
anstånd jämlikt sistnämnda förordning. Beträffande värnpliktig som
här avses må utmätningsmannen upptaga frågan om anståndet till prövning
ändå att sådant fall icke är för handen som i 15 § sägs.
I propositionen har Kungl. Maj:t vidare föreslagit riksdagen att antaga vid
propositionen fogat förslag till lag örn upphävande i vissa fall av verkan av
uraktlåtenhet att erlägga utskylder till kommun eller annan menighet med
avseende å rösträtt och behörighet. Propositionen har i denna del hänvisats
till konstitutionsutskottet.
Till behandling i samband med förevarande proposition har utskottet upptagit
följande under motionstiden vid riksdagens början väckta, till utskottet
hänvisade motioner, nämligen:
1) motionen nr 66 i andra kammaren av herr Thäpper, vari hemställts,
»att riksdagen måtte för sin del besluta sådan ändring av lagen den 30 december
1941 (nr 989) angående undantag i vissa fall från stadganden örn
uttagande av avgift vid indrivning av kommunalutskylder, att de värnpliktiga,
som fullgöra sin första utbildning vid krigsmakten, beviljas samma lättnader
beträffande indrivningen av förfallna utskylder, som tillkomma övriga
värnpliktiga enligt nämnda lag»; samt
2) motionen nr 67 i andra kammaren av herr Thäpper, vari hemställts,
»att riksdagen måtte i skrivelse till Konungen anhålla örn sådan ändring av
förordningen den 17 november 1939 (nr 810) med särskilda bestämmelser
angående indrivning av utskylder hos vissa skattskyldiga, sådan den lyder
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
enligt förordningen den 30 december 1941 (nr 988), att de värnpliktiga, som
fullgöra sin första utbildning vid krigsmakten, beviljas samma lättnader beträffande
indrivningen av utskylder, som tillkomma övriga värnpliktiga enligt
nämnda förordning».
Beträffande motiveringen för de i motionerna framställda yrkandena får
utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till
motionen nr 66 i andra kammaren.
Genom beslut den 30 april 1943 bemyndigades chefen för finansdepartementet
att tillkalla sakkunniga för att verkställa en allsidig översyn av gällande
bestämmelser rörande anstånd med indrivning av utskylder hos värnpliktiga
samt i samband därmed verkställa en översyn jämväl av vissa närstående
författningar, nämligen lagen den 14 oktober 1939 (nr 728) med särskilda
bestämmelser rörande utmätning hos vissa värnpliktiga m. m., lagen
den 31 oktober 1939 (nr 782) om inskränkning i rätten att återtaga avbetalningsgods
från vissa värnpliktiga m. m., lagen den 17 november 1939 (nr
812) om upphävande i vissa fall av verkan av uraktlåtenhet att erlägga utskylder
till kommun eller annan menighet med avseende å rösträtt och behörighet
samt lagen den 19 april 1940 (nr 233) örn anstånd för vissa värnpliktiga
med betalning av hyra m. m.
Sedan såsom sakkunniga tillkallats t. f. revisionssekreteraren O. A. Bergholtz,
byråchefen C. W. Curtman och ledamoten av riksdagens första kammare,
lektorn H. L. E. Sjödahl, tillika ordförande, ha dessa sakkunniga den
30 oktober 1943 avlämnat betänkande med förslag till militär moratorielag
m. m., vilket betänkande innehåller av motiv åtföljda förslag till dels lag
med särskilda för värnpliktiga med flera gällande bestämmelser rörande utmätning,
avbetalningsköp, hyra m. m. (militära moratorielagen) dels förordning
med särskilda bestämmelser angående indrivning av utskylder hos värnpliktiga,
dels lag angående undantag i vissa fall från stadganden om uttagande
av avgift vid indrivning av kommunalutskylder, dels ock lag om upphävande
i vissa fall av verkan av uraktlåtenhet att erlägga utskylder till kommun
eller annan menighet med avseende å rösträtt och behörighet (SOU
1943:42).
Över betänkandet ha efter remiss yttranden avgivits av ett flertal myndigheter
och sammanslutningar.
Sedan de sakkunnigas förslag till militär moratorielag av chefen för justitiedepartementet
anmälts i statsrådet den 11 februari 1944 — därvid Kungl.
Maj:t förordnade, att lagrådets utlåtande skulle inhämtas över ett inom justitiedepartementet
upprättat förslag till lag om upphävande av vissa lagar rörande
utmätning, återtagande av avbetalningsgods och anstånd med betalning
av hyra m. m. — har Kungl. Majit den 3 mars samma år på hemställan
av chefen för justitiedepartementet beslutat att till riksdagen avlåta proposition
(nr 151) med förslag till ändrade moratoriebestämmelser för värnpliktiga
m. fl.
övriga av de sakkunniga framlagda författningsförslag — vilka såsom bi -
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
7
laga fogats vid ovannämnda statsrådsprotokoll — ha överarbetats inom finansdepartementet.
Denna överarbetning, som skett under beaktande av under
remissbehandlingen framförda erinringar, har resulterat i att förslag upprättats
dels till förordning angående indrivning av utskylder hos värnpliktiga
m. fl., dels ock till lag om upphävande i vissa fall av verkan av uraktlåtenhet
att erlägga utskylder till kommun eller annan menighet med avseende
å rösträtt och behörighet.
Beträffande motiveringen för det i propositionen framlagda, till bevillningsutskottet
hänvisade förslaget tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen
(s. 10—35).
I motionen II: 66 har erinrats om att skattskyldig, som inkallats till tjänstgöring
vid krigsmakten jämlikt 28 § 1 mom. vämpliktslagen, ägde enligt
vissa regler åtnjuta anstånd med indrivning av honom påförda utskylder.
Nämnda rätt till anstånd tillkomme dock icke värnpliktiga, som fullgjorde
sin första tjänstgöring vid krigsmakten, icke ens om de omedelbart därefter
fullgjorde sex månaders beredskapstjänstgöring i ett sammanhang. Indrivningsmyndighetema
verkställde därför i sådana fall indrivning av till betalning
förfallna utskylder omedelbart efter återinträdet i det civila arbetet.
Därvid måste även indrivningsavgift erläggas. Det syntes vara en uppenbar
orättvisa mot dessa värnpliktiga, att de efter så lång tjänstgöring icke komme
i åtnjutande av samma lindring i skatteindrivningen som övriga till tjänstgöring
vid krigsmakten inkallade värnpliktiga.
Nu gällande föreskrifter rörande indrivning av utskylder hos värnpliktiga
äro meddelade i förordningen den 17 november 1939 (nr 810) med särskilda
bestämmelser angående indrivning av utskylder hos vissa skattskyldiga ävensom
i lagen den 30 december 1941 (nr 989) angående undantag i vissa fall
från stadganden om uttagande av avgift vid indrivning av kommunalutskylder.
Det i den förevarande propositionen framlagda förslaget till förordning
angående indrivning av utskylder hos värnpliktiga m. fl. avser att ersätta
ovannämnda båda författningar. Förslaget innebär i huvudsak följande ändringar
i förhållande till de nu gällande bestämmelserna.
Till en början har föreslagits en viss utvidgning beträffande de personalkategorier,
på vilka ifrågavarande regler skola äga tillämpning. Enligt 1 § i
1939 års förordning har anstånd med indrivning åtnjutits av skattskyldig,
som inkallats till tjänstgöring jämlikt 28 § 1 mom. värnpliktslagen, d. v. s.
till beredskapstjänstgöring. Inkallelse till första tjänstgöring, varom stadgas
i 27 § 1 mom. nämnda lag, har följaktligen icke medfört rätt till anstånd
med indrivning. Emellertid må anmärkas, att, enligt vad som framgår av
ovannämnda sakkunnigas betänkande, alltsedan april 1940 samtliga värnpliktiga,
alltså även de som fullgjort första tjänstgöring, inkallats enligt 28 §
1 mom. värnpliktslagen. Det i den nu föreliggande propositionen framlagda
Utskottet.
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
förslaget innebär, att värnpliktiga vid militärtjänstgöring överhuvud taget
och således även under fredstjänstgöring skola åtnjuta de i förslaget avsedda
förmånerna. Från förordningens tillämpning undantagas dock värnpliktig,
som är fast anställd vid krigsmakten, värnpliktig, som är elev vid
krigsskolan eller undergår utbildning för vinnande av fast anställning på
aktiv stat vid marinen eller flygvapnet, samt värnpliktig, som jämlikt 27 §
1 mom. värnpliktslagen fullgör tjänstgöring med en varaktighet av högst 60
dagar. Däremot skola enligt förslaget samma regler som beträffande värnpliktiga
gälla även i fråga om viss civilmilitär personal och vissa andra personalgrupper.
Enligt 1939 års förordning har anståndet med indrivning avsett sådana utskylder,
som förfallit till betalning vid uppbördsstämma, som helt eller delvis
infallit under tiden för tjänstgöringen vid krigsmakten eller inom 2 månader
efter tjänstgöringens slut. Tiden för anståndet har utgått 2 månader
efter det vederbörande blivit hempermitterad eller hemförlovad. Förslaget
innebär i berörda hänseende en utvidgning av anståndstiden. Enligt förslaget
må sålunda anstånd beviljas med indrivning av utskylder, vilka förfalla
till betalning vid uppbördsstämma som till någon del infaller under tiden
för militärtjänstgöringen eller inom 3 månader efter tjänstgöringens slut. Anståndet
gäller intill 3 månader efter den värnpliktiges hempermittering eller
hemförlovning, varvid dock skall iakttagas, att anståndet städse skall omfatta
minst 3 månader efter det utskylderna senast skolat erläggas. Om värnpliktig
vid inryckning till militärtjänstgöring häftar för oguldna utskylder,
vilka förfallit till betalning vid uppbördsstämma, som till någon del infallit
inom 3 månader före tjänstgöringens början, må anstånd beviljas även med
avseende å dessa utskylder.
Slutligen har i förslaget intagits en bestämmelse örn att anstånd icke må
beviljas, där det med hänsyn till den värnpliktiges ekonomiska förhållanden
samt utskyldemas storlek kan antagas, att den värnpliktige icke är i behov
därav. Behovsprövning föratsättes sålunda skola ske, varvid familjebidragsnämnderna
skola medverka vid utredningen.
Vad i den förevarande propositionen sålunda föreslagits finner utskottet
innebära avsevärda förbättringar i förhållande till nu gällande bestämmelser
på detta område. Utskottet finner sig på grund härav böra tillstyrka bifall
till propositionen.
I motionerna 11:66 och 11:67 har yrkats, att de värnpliktiga, som fullgöra
sin första tjänstgöring vid krigsmakten, måtte beviljas samma lättnader
beträffande indrivning av förfallna utskylder, som tillkomma övriga
värnpliktiga enligt ovannämnda nu gällande författningar. Såsom av vad
ovan anförts framgår, har syftet med berörda motioner tillgodosetts i det i
propositionen framlagda förslaget. Tillika må erinras om att detta syfte även
med nu gällande bestämmelser alltsedan april 1940 i praktiken tillgodosetts
på det sätt, att ifrågavarande värnpliktiga inkallats till tjänstgöring jämlikt
28 § 1 mom. värnpliktslagen.
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
9
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 244, i vad densamma hänvisats till bevillningsutskottet,
samt
2) att motionerna II: 66 och II: 67 måtte anses besvarade
genom vad utskottet sålunda anfört och hemställt.
Stockholm den 16 maj 1944.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark, Sjödahl, Velander,
Eklund, Hobert Berg och Gustaf Elofsson, samt
från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Björklund, Hammarlund,
Orgård, Falk*, Karlsson i Grängesberg, Henriksson, Sundström i Skövde* och Fröderberg.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.