Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
- 1
Nr 36.
Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1944 kl. 7 fm.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition
med förslag till förordning om ändring i förordningen
den 18 juni 1937 (nr 436) angående försäljning
av rusdrycker, m. m., såvitt propositionen
hänvisats till bevillningsutskottet, jämte i ämnet väckta
motioner.
I en den 10 mars 1944 dagtecknad proposition, nr 241, har Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga följande
Förslag
till
förordning om ändring i förordningen den 18 juni 1937 (nr 436)
angående försäljning av rusdrycker.
Härigenom förordnas dels att 1 kap. 5 § 4 mom. förordningen den 18 juni
1937 angående försäljning av rusdrycker skall upphöra att gälla, dels att 1 kap.
5 § 1 och 2 morn., 3 kap. 7 § 2 morn., 15, 16 och 18 §§, 20 § 1 mom. samt 21 §,
6 kap. 2, 9, 10, 15 och 16 §§ samt 7 kap. 9 och 17 §§ samma förordning1 skola
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att i 6 kap. skola införas
fem nya paragrafer, betecknade 17—21 §§, av nedan angivna lydelse.
1 KAP.
5 §•
1 mom. Ledamot av styrelse för partihandels-, system- eller restaurangbolag
som i 2 och 3 kap. sägs må ej den vara som är omyndig eller i konkurstillstånd,
ej heller annan än den som gjort sig känd för ordentlighet
samt prövas i övrigt vara lämplig för uppdraget.
2 mom. Ämbets- eller tjänsteman som till följd av sin befattning kan komma
att deltaga i beslut örn tillverkning eller försäljning av rusdrycker eller att
1 Senaste lydelse av 6 kap. 15 §, se 1939: lil.
Bihang till riksdagens protokoll 194i. 7 sami. Nr 36.
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
däröver utöva tillsyn må ej utan Konungens medgivande vara ledamot av styrelse
för sådant bolag som i 1 mom. sägs. Ledamot av sådan styrelse må ej
den vara som äger till avsalu tillverka rusdrycker eller maltdrycker eller
är ledamot av styrelse för annat företag med rätt till dylik tillverkning än
partihandelsbolaget.
3 KAP.
7 §■
2 mom. Ansökan om tillstånd till årsutskänkning i viss kommun skall av
systembolaget göras hos länsstyrelsen före utgången av året innan utskänkningen
är avsedd att taga sin början. Inkommer bolaget ej med ansökan, må
sådan göras av fullmäktige senast den 31 mars det år utskänkningen är avsedd
att taga sin början. Utan hinder av vad nu är sagt må till prövning
upptagas ansökan av bolag eller kommun, som avser tillstånd allenast för
återstående del av oktrojperiod.
15 §.
Tillstånd till utskänkning, som meddelats systembolag, må utnyttjas först
sedan tillståndet överlåtits på annan. Beträffande sådan överlåtelse skall
upprättas skriftligt avtal.
I fråga om restaurang eller avdelning av restaurang, som med hänsyn till
sin allmänna beskaffenhet, varupris eller kundkrets är att beteckna såsom
folkrestaurang, må tillstånd till utskänkning som omfattar spritdrycker icke
överlåtas på annan än ett särskilt bildat aktiebolag, vilket av Konungen godkänts
för bedrivande av restaurangrörelse av sådant slag (restaurangbolag).
Ej heller eljest må systembolag överlåta tillstånd till utskänkning på annan
än restaurangbolaget, där det till främjande av nykterhet eller ordning finnes
påkallat, att utskänkningen handhaves av detta bolag.
Vid överlåtelse av tillstånd till utskänkning, som meddelats systembolag,
skola i övrigt iakttagas de särskilda föreskrifter kontrollstyrelsen meddelar
till ledning för sådan överlåtelse.
16 §.
1 mom. Har avtal träffats om överlåtelse av tillstånd till utskänkning,
skall systembolaget söka fastställelse av avtalet hos länsstyrelsen som har att
med avseende å skälen och villkoren för överlåtelsen samt, där fråga är om
överlåtelse å annan än restaurangbolaget, lämpligheten och behörigheten hos
den, å vilken överlåtelsen ifrågasättes, bifalla eller avslå systembolagets framställning.
Meddelas fastställelse skall avskrift av beslutet tillställas kontrollstyrelsen.
2 mom. Med överlåtelse av tillstånd till utskänkning följer skyldighet för
tillståndets innehavare att hos systembolaget inköpa alla för rörelsen erforderliga
rusdrycker. Vid överlåtelse skall systembolaget, med iakttagande av de
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
3
föreskrifter kontrollstyrelsen därutinnan kan utfärda, stadga sådana villkor
för dylikt inköp, att innehavarens ekonomiska fördel, så långt ske kan, ej
göres beroende på myckenheten av utskänkta spritdrycker och starkare viner.
18 §.
Bedrives icke årsutskänkning inom viss kommun, oaktat tillstånd därtill
meddelats efter ansökan av kommunens fullmäktige, må länsstyrelsen,
på framställning av fullmäktige och efter nykterhetsnämndens hörande, föreskriva
restaurangbolaget, att sådan utskänkning skall anordnas i kommunen.
20 §.
1 mom. Har den---första borgenärssammanträdet.
Göres ej anmälan inom föreskriven tid eller godkännes icke föreståndaren,
anses avtalet örn överlåtelsen hava upphört den dag anmälningstiden utgick
eller beslut angående föreståndaren meddelades.
Meddelande angående---och landsfiskalen.
21 §.
Under arbetsinställelse, vid tingssammanträde, inskrivningsförrättning, vapenövningsmöte
eller annan truppsammandragning, under marknad, torgdag
eller auktion så ock vid annan till större folksamling ledande förrättning,
ävensom då eljest detaljhandel kan föranleda oordningar, må länsstyrelsen
ävensom polismyndigheten i orten så ock kommunalnämnd för visst tillfälle
förbjuda försäljningen eller föreskriva erforderliga inskränkningar med
avseende å densamma.
6 KAP.
2 §•
Systembolag må icke driva restaurangrörelse eller därmed jämförlig verksamhet.
9 §•
Systembolag må icke fatta beslut i frågor rörande lön till befattningshavare
i ledande ställning inom bolaget, rörande grunder för avlöning till annan
personal eller för pensionering av personal samt rörande understöd till
anställd person som till följd av ålder eller annan orsak är oförmögen till
tjänstgöring. Det tillkommer i .stället kontrollstyrelsen att i den ordning
Konungen bestämmer avgöra dessa frågor.
10 §.
Systembolag må ej utan samtycke av kontrollstyrelsen
1) inköpa eller avhända sig fastighet;
2) inom bolaget tillhörig fastighet vidtaga annan mera omfattande förändring
än sådan som påkallas av fastighetens underhåll eller rörelsens behöriga
utövande;
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
3) ingå viktigare hyresavtal eller inom förhyrd lägenhet utföra större
ändrings- eller reparationsarbeten;
4) ingå affärsavtal med enskilda styrelseledamöter eller aktieägare i bolaget;
5)
förvärva eller avhända sig aktier eller andelar i bolag eller ekonomisk
förening;
6) vidtaga eller biträda åtgärd som eljest är ägnad att förminska bolagets
inflytande å företag, där bestämmande inflytande på ledningen är tillförsäkrat
bolaget genom aktieinnehav eller på annat sätt; eller
7) placera kapital annorledes än å bankräkning.
15 §.
Konungen meddelar närmare föreskrifter angående tillämpningen av bestämmelserna
i 1—14 §§.
16 §.
Sådant godkännande av restaurangbolag, som avses i 3 kap. 15 § andra
stycket, lämnas för viss tid, högst fyra år. Ansökan om godkännande skall,
åtföljd av bolagsordningen, före ingången av året näst före det, då utskänkningen
är avsedd att taga sin början, skriftligen göras hos Konungen.
Ej må godkännande lämnas, där ej genom bestämmelse i bolagsordningen
eller på annat sätt, som finnes betryggande, åt staten bereus övervägande inflytande
å bolagets ledning; och skall bolaget därutöver vid verksamhetens
bedrivande vara underkastat den särskilda kontroll från statens sida, som
Konungen prövar nödig.
17 §.
Aktieägare i restaurangbolaget kan vara endast svenska staten eller svensk
medborgare, som därtill erhållit Konungens tillstånd.
Restaurangbolaget må ej i någon form bereda aktieägare ekonomisk fördel
utöver utdelning å aktie eller låta ersättningen till styrelseledamot eller
avlöningen till någon i bolagets tjänst anställd person utgå i förhållande till
storleken av omsättningen eller vinsten å bolagets rörelse. Ej heller må bolaget
vidtaga åtgärd, som till men för bolaget gynnar kommun eller annan.
18 §.
Av den vinst som å restaurangbolagets rörelse årligen uppstår må bolaget
enligt Konungens medgivande använda viss del till avskrivningar och avsättning
till fonder samt till inlösen av preferensaktier eller till avsättning för
sådant ändamål. Återstoden skall, sedan utdelning till aktieägarna ägt rum,
efter varje kalenderårs slut inom påföljande juni månads utgång insättas å
statsverkets checkräkning i riksbanken för kontrollstyrelsens räkning.
19 §.
Missbrukar restaurangbolaget sin rätt till utskänkning eller varder bolaget
försatt i konkurs, må godkännandet av Konungen återkallas. Rätten till ut
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
5
skänkling upphör i dylikt fall å tid som av Konungen bestämmes. Konungen
äger ock i sådant fall föreskriva viss annan tid än i 16 § sägs för avgivande-av
ansökan örn godkännande såsom restaurangbolag.
20 §.
Närmare bestämmelser i de i 16 § andra stycket och 18 § angivna hänseenden
ävensom de ytterligare föreskrifter i avseende å restaurangbolagets
verksamhet och drift som finnas erforderliga skola intagas i avtal som upprättas
i samband med bolagets godkännande.
21 §.
I kommun, där restaurangbolaget förvärvat tillstånd till utskänkning, må
fullmäktige åt särskilt utsedda personer uppdraga att under oktrojperiod
eller del därav tillhandagå bolagets ledning med råd och upplysningar angående
rörelsens bedrivande.
7 KAP.
9 §.
Dömes någon till ansvar enligt 6 eller 8 § för förbrytelse vid utskänkning,
till vilken tillstånd innehaves av annan än restaurangbolaget, och har han
förut undergått bestraffning för förbrytelse i samma utskänkningsrörelse mot
någon av nämnda paragrafer, må tillståndsinnehavaren förklaras sin rätt till
försäljning förlustig.
17 §.
Det åligger--— är stadgat.
Polismyndigheten i orten så ock kommunalnämnd skall tillse, att å ställe
där detaljhandel idkas ordning iakttages samt att de i denna förordning
meddelade föreskrifter noga efterföljas.
För köping eller annat område å landet, för vilket ordningsstadgan för
rikets städer är i tillämpliga delar gällande, må länsstyrelsen förordna lämplig
polisman att fullgöra vad enligt denna förordning åligger polismyndighet.
Denna förordning skall, såvitt ej nedan annorlunda stadgas, lända till efterrättelse
från och med den 1 januari 1945. Med avseende å ikraftträdandet
skola följande bestämmelser gälla.
1. Bolag som avser att från och med den 1 januari 1945 bedriva verksamhet
såsom restaurangbolag skall hos Konungen göra ansökan om godkännande
före den 1 juli 1944. Å sådant bolag skola de nya bestämmelserna i
6 kap. äga tillämpning redan före förstnämnda dag.
2. De äldre bestämmelserna i 6 kap. 15 § 1 mom. skola icke utgöra hinder
för systembolag att, i den ordning kontrollstyrelsen bestämmer, överlåta
bolagen tillhöriga aktier i restaurangbolag, som tillkommit enligt de äldre
bestämmelserna.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
3. Kontrollstyrelsen har att meddela närmare anvisningar angående nedläggande
av de nu befintliga restaurangbolagens rörelse samt angående rörelsens
övertagande av restaurangbolag som bildas enligt de nya bestämmelserna.
Samtidigt härmed har Kungl. Majit förklarat sig vilja bringa till riksdagens
kännedom vid propositionen fogade förslag till dels bolagsordning för
Sveriges allmänna restaurangaktiebolag dels avtal angående upplåtande åt
Sveriges allmänna restaurangaktiebolag av rätt att idka sådan utskänkning
av rusdrycker, som avses i 3 kap. 15 § andra stycket förordningen angående
försäljning av rusdrycker dels ock avtal angående stamaktiekapitalet i Sveriges
allmänna restaurangaktiebolag.
Ovannämnda förslag torde såsom bilagor få fogas vid detta betänkande.
I förslaget till avtal angående upplåtande åt Sveriges allmänna restaurangaktiebolag
av rätt att idka sådan utskänkning som ovan sägs stadgas bland
annat följande: Enligt § 1 upplåter Kungl. Majit å statens vägnar för en
tid av fyra år från och med den 1 januari 1945 till och med den 31 december
1948 åt bolaget rätt att såsom restaurangbolag bedriva sådan utskänkning,
som avses i 3 kap. 15 § andra stycket förordningen angående försäljning
av rusdrycker. Enligt § 2 skall bolagets rörelse utövas i egen drift. I
§ 3 föreskrives bl. a., att det åligger restaurangbolaget att, för vinnande av
största möjliga besparing av omkostnader, å alla områden av sin verksamhet
handhava rörelsen och anordna driften på det mest rationella och effektiva
sätt. Vidare stadgas i § 5, att för beredande av frågor, som skola avgöras
av styrelsen, ävensom för behandling av andra spörsmål av större betydelse
för restaurangbolagets verksamhet skall finnas ett direktörsråd. Enligt
§ 10 äger bolaget verkställa avsättning till dels pensionsfond, dels vinstregleringsfond,
vilken ej må överstiga 20 miljoner kronor, dels ock reservfond.
Till reservfond må avsättas högst 1,5 miljon kronor årligen intill dess fonden
uppgår till 20 miljoner kronor. Annan avsättning till fonder må ej äga rum
utan Kungl. Majlis medgivande.
I förslaget till avtal angående stamaktiekapitalet i Sveriges allmänna
restaurangaktiebolag stadgas, att stamaktieägarna — vilka, enligt vad i propositionen
uttalas, böra vara 10 till antalet och var och en inneha stamaktier
till ett nominellt belopp av 5 000 kronor — tillförsäkra staten rätt
att, när helst Kungl. Majit så påfordrar, till parikurs inlösa ifrågavarande
aktier, att stamaktieägarna förbinda sig att icke överlåta aktierna till annan
än staten eller den Kungl. Majit godkänner såsom innehavare av aktierna,
samt att stamaktieägama pantsätta aktierna till säkerhet för statens rättigheter
enligt avtalet.
Slutligen har i propositionen föreslagits, att riksdagen måtte till »Teckning
av preferensaktier i ett planerat aktiebolag för övertagande av de allmänna
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
7
restaurangbolagens rörelse» å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1943/
44 under kapitalbudgeten, fonden för statens aktier, anvisa ett investeringsanslag
av 5 000 000 kronor.
Propositionen har vad angår anslagsfrågan hänvisats till statsutskottet och
i övrigt till bevillningsutskottet.
Beträffande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen, i vad
desamma hänvisats till bevillningsutskottet, får utskottet, i den mån redogörelse
härför ej lämnas i det följande, hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.
I anledning av propositionen ha väckts följande motioner, nämligen:
1) de likalydande motionerna nr 321 i första kammaren av herr Velander
m. fl. och nr 512 i andra kammaren av herr Hagberg i Malmö m. fl., vari
hemställts, »att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 241»;
2) de likalydande motionerna nr 322 i första kammaren av herr Boman
m. fl. och nr 511 i andra kammaren av herr Andersson i Falkenberg m. fl.,
vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta icke bifalla det i propositionen
framställda förslaget»; samt
3) de likalydande motionerna nr 323 i första kammaren av herr Åkerberg
m. fl. och nr 513 i andra kammaren av herr Sundström i Skövde m. fl., vari
hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om förnyad utredning och, därest utredningen därtill föranledde, för
riksdagen framlägga förslag till lösning av frågan örn restaurangbolagens
organisation, varvid i motionen under sex punkter angivna riktlinjer borde
vinna beaktande.
Motionerna ha, i vad angår anslagsfrågan, hänvisats till statsutskottet och i
övrigt till bevillningsutskottet.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna.
De grundläggande bestämmelserna rörande organisationen av rusdrycksförsäljningen
äro upptagna i förordningen den 18 juni 1937 angående försäljning
av rusdrycker, vilken trädde i kraft den 1 oktober 1938.
Försäljningen av rusdrycker är, frånsett vissa slag av försäljning för tekniska
ändamål och dylikt, delad i partihandel och detaljhandel. Med partihandel
förstås försäljning till återförsäljare i och för deras rörelse ävensom
försäljning för export. All annan försäljning sammanfattas under benämningen
detaljhandel, som i sin tur är delad i dels försäljning till avhämtning
eller försändning på rekvisition (utminutering) och dels försäljning till
förtäring på stället (utskänkning).
I fråga om partihandeln stadgas såsom huvudregel, att denna handel må
bedrivas allenast av ett för ändamålet bildat aktiebolag, som av Konungen
erhållit tillstånd till sådan handel (partihandelsbolag).
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
Rätt till detaljhandel tillkommer, frånsett de s. k. trafikrättigheterna, allenast
för liandhavande av sådan handel särskilt bildade aktiebolag (systembolag)
.
För drivande av restaurangrörelse och därmed sammanhängande verksamhet
äger systembolag bilda särskilt aktiebolag (restaurangbolag).
De närmare bestämmelserna angående partihandeln med rusdrycker återfinnas
i 2 kap. 2—5 §§ i 1937 års förordning. Enligt dessa paragrafer gäller
i huvudsak följande: Konungens tillstånd för partihandelsbolaget lämnas
för viss tid, högst sex år. Ansökan, åtföljd av bolagsordningen, skall inom
angiven tid skriftligen göras hos Konungen. Tillstånd må ej lämnas, där ej
genom bestämmelse i bolagsordningen eller på annat sätt, som finnes betryggande,
åt staten beretts övervägande inflytande å bolagets ledning. Bolaget
skall därutöver vid verksamhetens bedrivande vara underkastat den
särskilda kontroll från statens sida, som Konungen prövar nödig. Partihandelsbolaget
må ej bereda aktieägare vinning utöver skälig ränta å de av
honom tillskjutna kontanta medel. Av den vinst som årligen uppstår å partihandelsbolagets
rörelse må bolaget enligt Konungens medgivande använda
viss del till avskrivningar och avsättning till fonder. Återstoden skall, sedan
utdelning till aktieägarna ägt rum, efter varje kalenderårs slut inom påföljande
juni månads utgång insättas å statsverkets checkräkning i riksbanken
för kontrollstyrelsens räkning. Närmare bestämmelser angående
statens inflytande å bolagets ledning, kontrollen från statens sida och dispositionen
av bolagets vinst ävensom de ytterligare föreskrifter i avseende å
bolagets verksamhet och drift, som finnas erforderliga, skola intagas i avtal
som upprättas i samband med bolagets antagande.
Rätten till partihandel med rusdrycker har genom ett den 15 juli 1942 dagtecknat
avtal mellan Kungl. Maj:t, å statens vägnar, å ena, samt aktiebolaget
Vin- & spritcentralen, å andra sidan, upplåtits åt bolaget för tiden den 1
januari 1943—den 31 december 1948.
I fråga om detaljhandeln föreskrives i 3 kap. 1 § i 1937 års förordning,
att riket skall vara indelat i detaljhandelsområden, att Stockholms stad och
län utgöra ett detaljhandelsområde, att i övrigt varje län bildar ett sådant område,
men att Konungen äger bestämma att i ett län må finnas mer än ett
detaljhandelsområde, där sådant med hänsyn till länets utsträckning eller
folkmängd eller förhållandena i övrigt finnes påkallat. Örn huvudort för
detaljhandelsområde förordnar Konungen. Vidare stadgas, att, där det nied
hänsyn till kommunikationsförhållanden eller andra omständigheter finnes
lämpligt, kontrollstyrelsen må förordna, att kommun hänföres till detaljhandelsområde
utom det län dit kommunen hör.
Med stöd av dessa bestämmelser har Kungl. Majit enligt brev den 25 juni
1937 till kontrollstyrelsen förordnat, dels att i nedannämnda län skall finnas
följande antal detaljhandelsområden, nämligen i ett vart av Södermanlands,
Östergötlands, Kalmar, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Kopparbergs, Gävleborgs,
Västerbottens och Norrbottens län två, i ett vart av Malmöhus och
Västernorrlands län fyra samt i Skaraborgs län tre, dels ock att följande
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
9
städer — 41 till antalet — skola vara huvudorter en var för ett detaljhandelsområde,
nämligen Stockholm, Uppsala, Nyköping, Eskilstuna, Linköping,
Norrköping, Jönköping, Växjö, Kalmar, Västervik, Visby, Karlskrona, Kristianstad,
Malmö, Lund, Hälsingborg, Ystad, Halmstad, Göteborg, Uddevalla,
Vänersborg, Borås, Mariestad, Lidköping, Skövde, Karlstad, örebro, Västerås,
Falun, Hedemora, Gävle, Hudiksvall, Härnösand, Sundsvall, Sollefteå, Örnsköldsvik,
Östersund, Umeå, Skellefteå, Luleå och Haparanda. I samma
brev har Kungl. Majit därjämte uppdragit åt kontrollstyrelsen att genomföra
den närmare indelningen av riket i detaljhandelsområden.
Vidare stadgas i 3 kap. angående systembolagen: Inom ett detaljhandelsområde
må ej finnas mer än ett systembolag. Utminutering må äga rum å
ort, där utminuteringsställe funnits inrättat år 1937, varjämte utminutering
må anordnas i stad, köping eller municipalsamhälle med minst 5,000 invånare.
Systembolag äger, med iakttagande av sistnämnda föreskrifter, besluta
angående utminuteringsställenas antal och förläggning. Systembolag må ej å
annan överlåta rätt till utminutering.
Närmare bestämmelser örn utminuteringens handhavande lämnas i 4 kap.
Såsom huvudregel gäller, att utminutering av rusdrycker må äga rum allenast
till den vilken av systembolaget i det detaljhandelsområde som omfattar hans
kyrkobokföringsort (hemortsbolag) erhållit tillstånd att inköpa sådana drycker.
Kontrollstyrelsen äger utfärda kompletterande föreskrifter i de ämnen,
som i nämnda kapitel sägs. Förmenar någon att systembolag obehörigen vägrat
honom inköpstillstånd eller utan tillräckliga skäl fastställt inskränkning
beträffande hans inköp, må han däröver föra klagan hos kontrollstyrelsen,
över kontrollstyrelsens beslut må ej klagan föras.
Utskänkning av rusdrycker må enligt stadgande i 3 kap. ej äga rum med
mindre tillstånd därtill lämnas i den ordning som angives i sagda kapitel. Tillstånd
till annan utskänkning än turist- och trafikutskänkning meddelas av
länsstyrelsen i det län, där utskänkningen skall äga rum. Länsstyrelsens tillstånd
må avse antingen utskänkning, som skall bedrivas året runt eller årligen
under viss tidsperiod (årsutskänkning), eller utskänkning, som skall äga rum
vid enstaka tillfällen eller under enstaka tidsperioder (tillfällig utskänkning).
Särskilda bestämmelser äro gällande i fråga om turist- och trafikutskänkningen.
Vidare innehåller förordningen stadganden i fråga örn överlåtelse av tillstånd
till utskänkning. Sådan överlåtelse får icke ske i fråga om s. k. folkrestaurang
och ej heller där det till främjande av nykterhet eller ordning
eljest finnes påkallat, att utskänkningen handhaves av systembolaget.
De systembolag, vilka äga rätt till detaljhandel, antagas av länsstyrelsen
för tid intill dess länsstyrelsen annorlunda förordnar, örn systembolags organisation
och verksamhet äro bestämmelser intagna i 6 kap., däri tillika stadgas,
att Konungen äger meddela närmare föreskrifter angående tillämpningen
av förordningens bestämmelser rörande systembolagen.
Beträffande restaurangbolagen stadgas i 6 kap. 9 §, att systembolag äger
bilda särskilt aktiebolag (restaurangbolag) för drivande av restaurangrörelse
och därmed sammanhängande verksamhet. Enligt 10 § i samma kapitel äger
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
systembolag emellertid icke utan samtycke av kontrollstyrelsen bilda restaurangbolag.
Vidare lämnas i samma kapitel detaljerade bestämmelser rörande
restaurangbolagen och deras verksamhet. Liksom i fråga om systembolagen
äger Konungen meddela närmare föreskrifter angående tillämpningen av de i
förordningen intagna bestämmelserna rörande restaurangbolagen.
Antalet restaurangbolag uppgår för närvarande till fem, nämligen Stockholmsdistriktets
Allmänna Restaurangaktiebolag (SARA) i Stockholm, Västsveriges
Allmänna Restaurang Aktiebolag (VARA) i Göteborg, Skånes Allmänna
Restaurangaktiebolag (SKAR) i Malmö, Bergslagens Allmänna Restaurangaktiebolag
(BARA) i Örebro och östra Sveriges Allmänna Restaurang
Aktiebolag (ÖSARA) i Linköping.
Den 22 november 1940 beslöt Kungl. Majit tillsätta en särskild beredning
för handläggning av besparingsarbetet inom statsförvaltningen. Enligt direktiven
för beredningen skulle detta besparingsarbete följa två huvudlinjer;
å ena sidan borde övervägas en nedskärning av förvaltningsarbetet genom
nedläggande av arbetsuppgifter, vilka icke voro oundgängliga, och å andra
sidan borde beträffande de förvaltningsuppgifter, som måste bibehållas, eftersträvas
förenkling och effektivisering i handläggningen. I fråga om beredningens
arbetssätt bemyndigade Kungl. Majit beredningen, i vilken chefen för
finansdepartementet skulle fungera såsom ordförande, att föranstalta om
specialutredningar med anlitande av särskilda sakkunniga. Beredningen, som
tillsattes den 30 november 1940, antog namnet besparingsberedningen.
Besparingsberedningen beslöt den 5 maj 1941 föranstalta om särskild
sakkunnigutredning i fråga örn besparings- och rationaliseringsåtgärder inom
rusdrycksförsäljningens område samt tillkalla följande sakkunniga att jämte
beredningens ledamot direktören Iwar Sjögren deltaga i utredningen, nämligen
generaltulldirektören N. R. Wohlin, överdirektören J. A. Kollberg och
verkställande direktören i Aktiebolaget Stockholmssystemet J. Bergvall.
De direktiv, som lämnades de sakkunniga, framgå av besparingsberedningens
protokoll den 5 maj 1941. Enligt detta protokoll beslöt besparingsberedningen
i fråga örn de närmare uppgifterna för utredningsarbetet uttala
bl. a., att vid utredningen borde undersökas, örn den nuvarande organisationen
av rusdrycksförsäljningen och av den statliga — genom kontrollstyrelsen utövade
— tillsynen därå ur synpunkten av de med rörelsen förbundna statsekonomiska
intressena och i övrigt kunde anses ändamålsenlig, samt, i den
mån så skulle befinnas icke vara fallet, vilka åtgärder som kunde ifrågasättas
för ändring härutinnan. I främsta rummet borde övervägas, om den av
systembolagen och restaurangbolagen bedrivna affärsverksamheten samt den
statliga ledningen och kontrollen av denna verksamhet lämpligen kunde erhålla
en fastare organisation. I sådant avseende borde bland annat övervägas
möjligheten av en centralisering av affärsorganisationen inom utminuteringsoch
utskänkningsrörelsen på sätt som skett med partihandeln, så att affärsledningen
och det statliga överinseendet för vardera rörelsegrenen eller för
båda gemensamt bleve anknutna till ett enda företag.
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
11
De sakkunniga ha med skrivelse den 19 juli 1941 till besparingsberedningen
överlämnat en promemoria med förslag till besparings- och rationaliseringsåtgärder
inom rusdrycksförsäljningens område. Promemorian innehåller
bl. a. förslag till förordning om ändring i vissa delar av 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning
ävensom förslag till vissa bolagsordningar och avtal.
De sakkunnigas förslag innebär i huvudsak följande: Partihandeln med
rusdrycker bibehålies oförändrad. I fråga om detaljhandeln genomföres den
ändringen, att utminuteringsrörelsen handhaves av ett enda systembolag. Vidare
övertages den restaurangrörelse, som nu bedrives av systembolagens fem
restaurangbolag, av endast ett restaurangbolag. Sistnämnda bolag kommer
således — jämsides med enskilda restauratörer — att idka restaurangrörelse
inom hela riket. De nya system- och restaurangbolagen föreslås inrättade i
nära överensstämmelse med vad som gäller för det nu förefintliga partihandelsbolaget.
Ett genomförande av de sakkunnigas förslag nödvändiggör genomgripande
ändringar beträffande kontrollstyrelsens organisation och arbetsuppgifter.
Frågan om den mest lämpliga organisationen av kontrollstyrelsen
bör emellertid enligt de sakkunniga göras till föremål för särskild utredning.
Besparingsberedningen har vid sammanträde den 26 augusti 1941 beslutat
godkänna innehållet i promemorian jämte de sakkunnigas därvid fogade förslag.
En ledamot av beredningen var dock av skiljaktig mening i vissa hänseenden.
Efter remiss lia yttranden över promemorian avgivits av ett flertal myndigheter
och sammanslutningar.
Vidare har statens sakrevision i februari 1944 inkommit med en promemoria
angående ifrågasatt omorganisation av system- och de till dessa anknutna
restaurangbolagen.
Sedan chefen för finansdepartementet den 16 februari 1942 efter vederbörligt
bemyndigande tillkallat särskilda utredningsmän med uppdrag att verkställa
utredning och avgiva förslag rörande ändrad organisation av kontrollstyrelsen,
ha dessa den 30 juni samma år efter verkställd utredning avgivit
utlåtande med förslag till förändrad organisation av kontrollstyrelsen. I detta
utlåtande har framlagts förslag till sådan omorganisation av kontrollstyrelsen,
som betingas av ett genomförande av förslaget till omläggning av systemoch
restaurangbolagsrörelsen. Emellertid har samtidigt framlagts förslag till
den för kontrollstyrelsen erforderliga organisationen dels för det fall att
det av besparingsberedningen godkända förslaget genomfördes allenast i vad
det avsåge bildandet av ett statligt restaurangbolag, dels ock för det fall, att
sagda förslag överhuvud taget icke komme till genomförande.
Beträffande innehållet i de sakkunnigas promemoria samt yttrandena över
sakkunnigförslaget tillåter sig utskottet hänvisa till s. 12—54 samt s. 63—67
i propositionen.
Vad angår den av departementschefen lill stöd teir det i propositionen
framlagda förslaget lämnade motiveringen får utskottet hänvisa till s. 54—63
samt s. 67—71 i propositionen.
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
I de likalydande motionerna I: 321 och II: 512 har anförts, att det i propositionen
framlagda förslaget kunde sägas ingå såsom ett led i statsmakternas
besparings- och rationaliseringssträvanden inom statsförvaltningen och den
verksamhet, vari staten hade ekonomiska intressen. Huruvida den genom propositionen
företagna uppdelningen av frågan om en centralisering av systembolagen
och deras restaurangrörelse vore lycklig med hänsyn till önskvärdheten
av enhetlighet vid behandlingen av dessa nära sammanhängande verksamhetsgrenar
kunde ifrågasättas.
Beträffande de av de sakkunniga påpekade kommersiella fördelarna med
ett enhetligt restaurangbolag ha motionärerna närmare granskat de sakkunnigas
uttalanden härom (se motionen I: 321 s. 4—8), därvid motionärerna sammanfattningsvis
anfört, att samma fördelar på det kommersiella området, som
av de sakkunniga angivits följa av en centralisering av restaurangbolagen,
stöde att vinna genom en vidare utvidgning av det samarbete mellan bolagen,
som redan nu förefunnes i form av regelbundna konferenser mellan bolagens
direktörer.
Vidare ha motionärerna uttalat, att den i syfte att åstadkomma en viss lokal
representation och förankring inom restaurangrörelsen föreslagna anordningen
att fullmäktige inom varje kommun, där bolaget förvärvat tillstånd till utskänkning,
skulle utse särskilda personer med uppgift att tillhandagå med
råd och upplysningar angående rörelsens bedrivande på platsen, näppeligen
komme att bidraga till ett främjande av bolagets rörelser, i varje fall icke ekonomiskt.
Rådgivarna komme säkerligen icke att besitta erforderlig sakkunskap.
Då de icke komme att uppbära någon ersättning för uppdraget och sålunda
icke hade något intresse av att den lokala restaurangen sköttes på ett
sådant sätt, att statens vinstintresse bäst tillgodosåges, torde värdet av denna
institution bliva i det närmaste obefintligt.
Vad anginge kontrollstyrelsens uppgivna dubbelställning gjorde denna sig
lika starkt gällande i förhållande till såväl system- som restaurangbolagen.
Påståendet att olägenheterna därav i sig skulle vara så stora, att de nu kunde
motivera en ändring av enbart restaurangbolagens organisationsformer, hade
rönt stark och berättigad kritik från flertalet av de över förslaget hörda
myndigheterna och organisationerna. Därest en förändring i detta avseende
vore av behovet påkallad, torde denna bäst kunna ske så, att kontrollstyrelsens
direktivgivande verksamhet helt avkopplades eller överflyttades på annat
organ. Överhuvud torde nödvändigheten av den direktivgivande verksamheten
starkt kunna ifrågasättas.
Slutligen ha motionärerna erinrat om att restaurangbolagen verkat allenast
något över sex år med nuvarande organisationsformer. Motionärerna ifrågasatte,
om man med skäl kunde säga, att under denna tid sådana erfarenheter
med avseende å bolagens verksamhet och utformning vunnits, att dessa kunde
motivera en så genomgripande förändring som den nu föreslagna, allra helst
som verkningarna av denna förändring icke kunde sägas hava på ett tillfredsställande
sätt utretts. Det måste befaras, att förvaltningen av ett hela riket
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
13
omfattande restaurangbolag bleve så tung och osmidig, att den strävan till personlig
färgläggning och individualisering, som från alla håll framhållits vara
grundläggande för just denna näring, bleve ogenomförbar.
I de likalydande motionerna I: 322 och II: 511 har framhållits, att de sakkunniga
såsom bevis för olägenheterna av kontrollstyrelsens dubbelställning i
förhållande till restaurangbolagen endast anfört en omständighet, nämligen
att komplikationer av besvärlig natur kunde befaras vid sådana tillfällen, då
kontrollstyrelsen skulle avgöra intressemotsättningar mellan restaurangbolagen
och deras stora personal. Departementschefen hade vidare uttalat, att
kontrollstyrelsens efterprövning av vidtagna åtgärder bleve illusorisk.
Motionärerna ansåge, att de av de sakkunniga befarade komplikationerna
aldrig kunde undvikas, vare sig den i sista hand beslutande myndigheten vore
kontrollstyrelsen, ett riksbolag eller någon annan institution. Den av restaurangbolagen
nu tillämpade ordningen med en egen arbetsgivarförening hade
hittills icke medfört någon olägenhet.
Enligt motionärernas mening vore uttalandet, att kontrollstyrelsens eftergranskning
bleve illusorisk, svårförståeligt. När kontrollstyrelsen på förhand
godkänt en planerad åtgärd vore ju granskningen gjord på det mest effektiva
sätt. Styrelsens eftergranskning avsåge då endast att kontrollera att det
av densamma fattade beslutet följts. Då motionärerna icke blivit övertygade
om att de skäl, som i propositionen anförts emot kontrollstyrelsens ställning
såsom ett restaurangbolagen övervakande organ, vore riktiga, kunde motionärerna
icke finna någon anledning att göra ändring i den nuvarande organisationsformen.
Det syntes tvärtom betänkligt att efter den korta tid, som
förflutit efter rusdrycksförsäljningsförordningens tillkomst, bryta ned en organisationsform,
som visat sig i alla avseenden gagnerik.
Den av departementschefen föreslagna lokala representationen med av
fullmäktige utsedda ortsombud funne motionärerna verklighetsfrämmande.
Den tanke, som läge bakom detta förslag, vöre för övrigt tillgodosedd redan
nu, ehuru på annat och mera effektivt sätt. När fråga uppkomme om att
starta ett restaurangbolag på en ny plats, skedde nämligen detta alltid på det
sättet, att representanter för kommunen trädde i underhandling med restaurangbolagets
ledning. Den intima kontakt, som på detta sätt uppnåddes mellan
bolagen och ledande kommunalmän, fortsatte sedan i olika former även
om särskilda personer ej för ändamålet utsetts.
Restaurangrörelse vore till sin natur ömtålig och individualistiskt betonad,
fordrade personligt initiativ och anpassningsförmåga samt hänsynstagande till
lokala förhållanden, intressen och sedvänjor. Få näringsgrenar vore därför
så litet som restaurangverksamhet ägnade för koncentration i jätteföretag.
Därest en annan uppdelning av restaurangbolagens verksamhetsområden än
den nu existerande skulle anses påkallad, kunde en omgruppering utan svårighet
genomföras inom den nuvarande organisationens ram.
Motionärerna ansåge det uteslutet att genom samordning av varuinköp
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
m. m. vinna några besparingar. Restaurangbolagen vore redan så stora, att
de såsom köpare kunde betinga sig de allra fördelaktigaste villkor.
Slutligen ville motionärerna framhålla, att kontrollstyrelsens ställning till
restaurangbolagen vore identiskt densamma som kontrollstyrelsens ställning
till systembolagen; och dock föresloges icke i propositionen, att systembolagsorganisationen
skulle ändras. Motionärerna vore fördenskull icke övertygade
örn att de skäl, som förebragts för omändringen i restaurangbolagsorganisationen,
kunde tillmätas avgörande betydelse.
I de likalydande motionerna I: 323 och II: 513 har anförts, att motionärerna
icke funnit de av departementschefen för en omorganisation av restaurangbolagen
åberopade skälen så vägande, att de borde föranleda en så omfattande
ändring som den föreslagna. Såvitt motionärerna kunnat finna, hade
departementschefen som huvudsaklig anledning till förslaget angivit kontrollstyrelsens
dubbelställning såsom på en gång direktivgivande och kontrollerande
organ. Några positiva bevis för olägenheten av denna dubbelställning
hade icke framlagts och motionärerna vore icke övertygade om att
några dylika olägenheter kunde uppkomma. Om detta likväl skulle vara
möjligt, borde en reform icke behöva gå utöver undanröjande av dessa olägenheter.
För att nå detta ändamål syntes det endast erforderligt att överföra
kontrollstyrelsens befattning med restaurangbolagen till ett av staten ägt
centralbolag. Med en sådan anordning kunde restaurangbolagen bibehållas
såsom självständiga affärsföretag ehuru under tillbörlig kontroll.
Enligt motionärerna borde vid en förnyad utredning av frågan örn restaurangbolagens
omorganisation beaktas följande synpunkter:
1) Ett centralbolag, vari staten ägde alla aktierna, borde bildas med aktiekapital
till det belopp, som erfordrades för förvärv av i punkt 3) nedan nämnda
aktier, jämte erforderligt rörelsekapital.
2) Åt centralbolaget skulle givas de befogenheter, som kontrollstyrelsen för
närvarande ägde över restaurangbolagen och som funnes angivna främst i
rusdrycksförsäljningsförordningen 6 kap. 10 och 12 §§ jämförda med 15 §.
3) Stamaktierna i restaurangbolagen skulle överlåtas till centralbolaget;
preferensaktierna skulle behållas av de systembolag, som för närvarande
ägde desamma.
4) Aktierna i restaurangbolagen borde bibehållas vid nuvarande röstvärde,
därvid dock skulle iakttagas, att preferensaktieägarna ägde utse samtliga
styrelseledamöter utom en, som skulle vara styrelsens ordförande, ävensom
suppleant för denne.
5) Styrelseledamöternas och suppleanternas antal borde vara så stort att
erforderlig representation från de systembolagsområden, som tillhörde restaurangbolagets
verksamhetsfält, kunde vinnas, vilket syfte borde kunna uppnås
genom bibehållande av styrelsernas nuvarande storlek.
6) Den granskning av restaurangbolagens räkenskaper och förvaltning, som
för närvarande utövades av kontrollstyrelsen, borde utövas av centralbolaget.
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
15
Såsom motivering till det i propositionen framlagda förslaget till omorganisation
av de allmänna restaurangbolagens verksamhet, vilket förslag innebär
sammanförande av denna verksamhet till ett enda bolag, har departementschefen
till en början hänvisat till att kontrollstyrelsen under tiden
efter ikraftträdandet av 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning — med
stöd av de befogenheter som tillerkänts styrelsen genom nämnda förordning
—- kommit att öva ett stort inflytande på dessa bolags löpande förvaltning
och därjämte tagit verksam del i den efterföljande granskningen av bolagets
förvaltning och räkenskaper. Vidare har departementschefen framhållit, att
i samma mån som kontrollstyrelsens bestämmånderätt över restaurangbolagen
i praktiken blivit mera omfattande, hade vissa olägenheter framträtt
i förhållandet mellan kontrollstyrelsen och bolagen, vilka olägenheter hade
sin grund främst däri, att kontrollstyrelsen kommit att intaga en dubbelställning
gentemot bolagen; å ena sidan hade kontrollstyrelsen varit direktivgivande
i fråga om bolagens verksamhet och å andra sidan hade styrelsen varit
ett granskande och dechargebeviljande organ. Under åberopande härav har
departementschefen anfört, att han för sin del funnit kontrollstyrelsens ställning
i förhållande till restaurangbolagen vara så otillfredsställande ur såväl
principiella som praktiska synpunkter, att han ansåge en ändring härutinnan
böra komma till stånd utan dröjsmål.
I de motioner, som väckts i anledning av förevarande proposition, ha —
liksom inom utskottet — framförts erinringar mot den i propositionen anförda
grunden för en omorganisation av restaurangbolagen. Sålunda har
ifrågasatts, huruvida de uppgivna olägenheterna med avseende å kontrollstyrelsens
dubbelställning, därest en dylik dubbelställning verkligen vore för
handen, motiverade en ändring i den nu bestående organisationen; i varje fall
hade denna dubbelställning icke medfört praktiska olägenheter av sådan
betydelse, att det rimligen borde komma i fråga att söka undanröja dessa
genom vittgående reformer. I anslutning härtill har påpekats, att olägenheterna
av kontrollstyrelsens dubbelställning gjorde sig lika starkt gällande i
förhållande till såväl system- som restaurangbolagen; och då departementschefen
liänskjutit frågan örn förhållandet mellan kontrollstyrelsen och systembolagen
till förnyad utredning, borde jämväl frågan om restaurangbolagens
organisation tagas under förnyat övervägande. Vidare har framhållits, alt
ehuru den utredning, som ligger till grund för propositionen, tillkommit på
föranstaltande av besparingsberedningen, några mera bestämda uttalanden
rörande besparingsmöjligheterna icke återfunnes i propositionen. Slutligen
har mot det i propositionen framlagda förslaget gjorts det uttalandet, att
restaurangbolagen varit i verksamhet i sin nuvarande organisationsform endast
en kortare tid, och att det jämväl med hänsyn därtill vore betänkligt
att bryta ned denna organisationsform, vilken i alla avseenden visat sig
gagnerik.
Det är enligt utskottets mening uppenbart, att kontrollstyrelsen genom de
befogenheter, som tillagts styrelsen jämlikt 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning
och som jämväl utövats av styrelsen, kommit att intaga en dub
-
U t sköttel.
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
beställning i förhållande till restaurangbolagen. Kontrollstyrelsen har sålunda
i egenskap av en rent affärsmässig överstyrelse för restaurangbolagen
överinseendet över en synnerligen omfattande ekonomisk verksamhet
samtidigt som revisionen därav sker internt, varför verksamheten icke lämnar
rum för tillräcklig insyn. En sådan anordning är givetvis betänklig ur
rent principiell synpunkt. Att olägenheter av kontrollstyrelsens dubbelställning
föreligga jämväl ur praktisk synpunkt har under remissbehandlingen
vitsordats av bland andra två av restaurangbolagen.
Utskottet kan visserligen biträda den uppfattningen, att olägenheterna av
kontrollstyrelsens dubbelstäUhing hittills icke varit av mera framträdande
slag, så mycket hellre som samarbetet mellan kontrollstyrelsen och restaurangbolagen
givit ett utmärkt ekonomiskt resultat. Sistnämnda förhållande,
om vars varaktighet man ingenting vet, är emellertid i och för sig icke ägnat
att skingra de föreliggande betänkligheterna.
Då mot det framlagda reformförslaget invändes, att olägenheterna med
avseende å kontrollstyrelsens dubbelställning i förhållande till systembolagen
i allt fall komme att kvarstå, vilket borde motivera att frågan om kontrollstyrelsens
dubbelställning upptoges till förnyad prövning i hela dess vidd,
vill utskottet hänvisa till departementschefens uttalande, att olägenheterna av
dubbelställningen framträdde väsentligt starkare i fråga om restaurangbolagen
än i fråga om systembolagen, vilket sammanhängde med arten och
omfattningen av restaurangbolagens verksamhet. Det är ju allmänt bekant,
att systembolagen, som huvudsakligen endast äro distributionsföretag, i mycket
ringa omfattning utöva en fri ekonomisk förvaltning. Restaurangbolagen
däremot måste ständigt vara beredda att vidtaga affärstransaktioner av betydande
räckvidd. Dessa bolag verkställa ny- och ombyggnader och anskaffa
dyrbara inventarier för avsevärda summor varje år och bolagens inköp av
råvaror — bortsett från rusdryckerna — ske på den fria marknaden för flera
tiotal miljoner kronor årligen. Vidare måste försäljningspriserna på restaurangerna
fastställas med hänsyn till den fria marknadens priser, och slutligen
är till restaurangbolagen knuten en personal, som uppgår till omkring
7 000 fast anställda. De nu anförda omständigheterna visa, att olägenheterna
av kontrollstyrelsens dubbelställning göra sig gällande med helt annan skärpa
beträffande restaurangbolagen än då fråga är örn systembolagen.
Såsom förut omnämnts har mot propositionen invänts, att utredningen rörande
besparingsmöjligheterna vore bristfällig. Häremot torde dock böra
framhållas, att utredningen angående restaurangbolagens organisation icke
i första hand tillkommit för utrönande av eventuella besparingsmöjligheter
utan tagit sikte just på den föreliggande olägenheten med avseende å kontrollstyrelsens
dubbelställning. I förevarande fall är alltså besparingsfrågan
icke den centrala. Då en förnyad utredning rörande restaurangbolagen, som
särskilt lade vikt vid besparingsmöjligheterna, icke skulle kunna komma längre
än till att angiva vissa approximativa siffror, skulle utredningen bliva utan
avgörande betydelse. För övrigt kan det ju ej rimligen ifrågasättas, att en
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
17
sammanslagning av restaurangbolagen, på sätt i propositionen förordats, till
endast ett restaurangbolag skulle medföra ökade kostnader.
I anledning av den invändningen mot propositionen, att restaurangbolagen
varit i verksamhet så kort tid att det även med hänsyn härtill vöre skäl att
ställa sig avvaktande till reformförslaget, vill utskottet allenast erinra örn
att restaurangbolagens snabba utveckling infallit under sagda tid och att
de principiella olägenheterna med kontrollstyrelsens dubbelställning gjort
sig gällande med större styrka i samma mån som denna restaurangbolagens
expansion skett.
Den genom propositionen aktualiserade frågan, huruvida med hänsyn till
kontrollstyrelsens dubbelställning i förhållande till restaurangbolagen åtgärder
nu böra vidtagas för undanröjande av denna olägenhet eller icke, bör givetvis
även ses mot bakgrunden av på vilket sätt frågan örn olägenhetens
undanröjande kan praktiskt lösas.
I detta hänseende ha i propositionen närmare diskuterats två olika linjer,
av vilka den ena, som förordats av departementschefen, går ut på att de nuvarande
restaurangbolagens verksamhet skulle överlåtas på ett aktiebolag med
starkt statligt inflytande och med hela riket såsom verksamhetsområde. Den
andra linjen -— förordad av statens sakrevision — innebär att ifrågavarande
restaurangrörelse skulle uppdelas å flera, förslagsvis tre eller fyra, fristående
restaurangbolag, ett vart med i huvudsak den organisation, som avsetts för
det föreslagna riksbolaget. Vidare må omnämnas, att de av besparingsberedningen
tillkallade sakkunniga för sin del förordat den lösningen, att ett holdingbolag
skulle tillskapas med de nuvarande restaurangbolagen såsom dotterbolag.
Sistnämnda lösning, dock i viss mån i annan form, har förordats
jämväl i de likalydande motionerna 1:323 och 11:513. Slutligen har inom
utskottet övervägts bland annat den möjligheten, att omorganisationen på förevarande
område skulle begränsas därhän, att kontrollstyrelsens kontrollerande
verksamhet överflyttades till statens sakrevision.
Av de sålunda framkomna förslagen ställer utskottet sig avvisande till förslaget
om tillskapande av en holdingbolagsorganisation, en driftsform som
utskottet icke anser sig böra förorda. Att låta sakrevisionen övertaga kontrollstyrelsens
kontrollerande uppgifter skulle innebära en alltför tungrodd organisation,
som utan tvivel konime att visa sig ohållbar i praktiken. Även det
av sakrevisionen förordade förslaget om tillskapande av flera restaurangbolag
utan någon central ledning är förenat med vissa nackdelar. Utöver vad i propositionen
anförts härom vill utskottet framhålla, att det ej är uteslutet att de
olika bolagen skulle låta sina avgöranden i mera ömtåliga fall dikteras mindre
av sakliga skäl än av prestigesynpunkter, samt att bolagen emellan skulle
kunna uppstå en viss konkurrens, som icke vore lycklig med hänsyn till bolagens
.socialvårdande uppgifter; och vidare skulle tillskapandet av flera bolag
innebära en ganska tung apparat. Örn bolagens antal bestämdes till fyra
och bolagen organiserades på samma sätt som det föreslagna riksbolaget, skulle
för företagens skötsel erfordras bland annat icke mindre än 48 styrelseledamöter
och suppleanter samt 40 revisorer och revisorssuppleanter.
Bihang till riksdagens protokoll 7 sami. Nr 36. 2
18
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
Bland de förslag, som sålunda framkommit, finner utskottet ingen annan
linje som bättre befordrar lösningen av förevarande spörsmål än den i propositionen
förordade eller alltså inrättandet av ett riksbolag för den utskänkningsrörelse,
varom nu är fråga. Mot detta förslag kunna visserligen betänkligheter
anföras i det hänseendet, att riksbolagets verksamhet med ledningen
koncentrerad till huvudstaden bleve mycket omfattande, men å andra sidan
skulle — såsom i propositionen närmare utvecklats — uppenbara fördelar
vara förenade med dess genomförande. Utskottet vill för sin del särskilt understryka,
att en central ledning för ifrågavarande restaurangrörelse torde
vara starkare och bättre skickad än en decentraliserad att objektivt bedöma
olika lokala önskemål ävensom frågor rörande den socialvårdande verksamheten.
Mot den befarade risken för uniformitet med avseende å de olika restaurangernas
utseende och skötsel må vidare framhållas, att ett enda bolag
med en stor och yrkeskunnig personal torde ha minst lika stora förutsättningar
att kunna betjäna allmänheten på ett nöjaktigt sätt, däribland även
med avseende å variationer i fråga örn restaurangernas inredning, mathållning
m. m., som flera mindre bolag. Jämväl den i propositionen anförda synpunkten,
att ett riksbolag lättare än flera mindre bolag kan bära påfrestningarna
under en lågkonjunktur, är särskilt betydelsefull. De nuvarande restaurangbolagens
verksamhetsområden förete betydande skiftningar ur restaurangekonomisk
synpunkt, och det kan ej anses uteslutet, att under en mera
långvarig lågkonjunktur något av restaurangbolagen — som ingalunda ha
monopol på restaurangnäringen och som därför vid prissättningen på restaurangerna
måste taga hänsyn till övriga företag i branschen — skulle kunna
råka i ekonomiska svårigheter. Några dylika farhågor torde man icke behöva
hysa, därest de fem restaurangbolagen sammansloges till ett riksbolag.
Såsom av det ovan anförda framgår kan utskottet icke instämma i de yrkanden
som gå ut därpå att förevarande organisationsfråga bör göras till
föremål för förnyad utredning om andra alternativ till frågans lösning eller
ställas på framtiden i avbidan på resultatet av den utav 1943 års riksdag begärda
allmänna utredningen rörande nykterhetslagstiftningen. Utskottet har
tvärtom kommit till den slutsatsen, att en omorganisation på detta område
redan nu är önskvärd.
I enlighet med vad sålunda anförts ansluter sig utskottet till det av Kungl.
Majit framlagda förslaget till omorganisation av de allmänna restaurangbolagen.
Vad härefter angår de olika detaljfrågor, vilka behandlas i propositionen
och som angå det nya riksbolaget, vill utskottet framhålla vissa synpunkter,
som enligt utskottets mening äro av särskild betydelse.
I första hand anser utskottet det vara angeläget betona att, därest det nu
föreslagna riksbolaget kommer till stånd, utvecklingen icke får drivas därhän,
att detta bolag betraktas såsom ett skatteinstrument; det nya bolaget skall
alltså icke tjäna fiskaliska intressen utan bolagets rörelse skall -— självfallet
med beaktande av sociala synpunkter — drivas så, att fördelarna av en god
skötsel komma konsumenterna själva till godo.
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
19
En annan fråga, som utskottet särskilt vill uppehålla sig vid, rör möjligheterna
att vinna en effektiv anknytning mellan riksbolaget och de lokala
intressena. I detta hänseende har i propositionen föreslagits, att kommunerna
skulle äga utse särskilda delegerade med uppgift att tillhandagå riksbolagets
ledning med råd och upplysningar angående rörelsens bedrivande,
vilka delegerade dock icke skulle erhålla någon ersättning från bolaget.
Vad sålunda föreslagits torde emellertid böra kompletteras med en bestämmelse,
som klart giver uttryck åt att riksbolaget är skyldigt att bereda vederbörande
kommun tillfälle att yttra sig i viktigare frågor, som beröra kommunen.
Visserligen saknar utskottet anledning förmoda annat än att det nya
riksbolagets ledning finner det med en förståndig skötsel av bolaget mest ändamålsenligt
att bolaget i dylika frågor söker kontakt med kommunerna. Icke
desto mindre torde uttryckligen böra föreskrivas, att det skall åligga riksbolaget
att i sådana fall, där bolagets dispositioner kunna tänkas komma att
beröra de lokala intressena, rådgöra med de delegerade, som för detta ändamål
utsetts av vederbörande kommun. Den ifrågavarande bestämmelsen synes
lämpligen kunna intagas i det avtal som, enligt vad i propositionen föreslagits,
skall upprättas mellan staten och det nya restaurangbolaget.
Möjligheten att upprätthålla kontakten med de lokala förhållandena är
givetvis beroende av hur det nya riksbolaget internt kommer att organiseras.
I propositionen har denna fråga lämnats öppen. Häremot har utskottet
ej något att erinra; det torde nämligen böra ankomma på riksbolaget självt
att med ledning av gjorda erfarenheter fastställa på vilket sätt bolagets interna
organisation lämpligast bör anordnas. Emellertid vill utskottet i detta
sammanhang erinra om de synpunkter, som anförts av SARA under remissbehandlingen
av de sakkunnigas förslag. I berörda remissyttrande framhölls,
att om ett enda centralbolag inrättades, särskilda anordningar borde träffas
inom dess organisation för att tillgodose behovet av erforderlig lokal självständighet
och representation. Vidare gjordes i samma yttrande gällande, att
därest inom riksbolaget tillsattes ett antal distriktsförvaltningar under chefer
med en jämförelsevis fristående ställning och dessa försåges med distriktsråd,
som skulle överlägga örn distriktets frågor och göra framställningar till
styrelsen, finge man en betydelsefull lokal motvikt mot överdriven centralisering
från styrelsens sida. I anslutning till nämnda remissyttrande vill utskottet
uttala — utan att härmed lia för avsikt att genom bestämda direktivbinda
utvecklingen av bolagets verksamhet —- att vad SARA anfört synes utskottet
vara värt att närmare tagas under övervägande.
Slutligen vill utskottet såsom sin mening framhålla, att vad i § 3 i förslaget
till avtal mellan staten och det nya riksbolaget stadgas därom, att bolaget
skall, för vinnande av största möjliga besparing av omkostnader, å alla
områden av sin verksamhet handhava rörelsen och anordna driften på det
mest rationella och effektiva sätt, skulle kunna tydas så, att bolagets verksamhet
skulle, med bortseende från andra viktiga synpunkter, i största möjliga
mån inriktas på att lämna ett gott ekonomiskt resultat. Då detta givetvis
icke är fallet, torde ifrågavarande stadgande böra något modifieras.
20
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
I övrigt har utskottet vid den granskning av förevarande proposition,
som ankommer på utskottet, ej funnit anledning till erinran mot vare sig
förslaget till ändring av 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning — såvitt
ändringarna äga samband med tillskapandet av ett enda restaurangbolag — eller
förslagen till bolagsordning för det nya restaurangbolaget och till avtal
mellan staten och detta bolag. Ej heller har utskottet något att invända däremot,
att Kungl. Majit genom avtal med stamaktieägarna i det nya restaurangbolaget
beredes möjlighet att framdeles utöva bestämmanderätten rörande
innehavet av stamaktierna.
Det i propositionen framlagda förslaget till ändring av 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning
innefattar jämväl vissa ändringar, som beröra enbart
systembolagen. De huvudsakliga ändringarna härutinnan äro upptagna
i förslaget till ändrad lydelse av 6 kap. 9 och 10 §§, vilka ändringar gå
ut därpå, att systembolagen skola avkopplas från handläggningen av systembolagspersonalens
löne- och pensionsfrågor, och att i stället kontrollstyrelsen
skall vid avtalsförhandlingarna direkt inträda såsom motpart till denna
personal. Kontrollstyrelsen skulle alltså enligt förslaget i dessa hänseenden
komma att — i stället för systembolagen — intaga ställningen såsom arbetsgivare
i förhållande till systembolagens personal. Utskottet har icke något
att erinra mot vad i propositionen i nu angivna hänseenden föreslagits.
Ej heller mot övriga i 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning föreslagna
ändringar finner utskottet anledning till erinran.
Genom vad utskottet nu anfört torde de i motionerna framställda yrkandena,
som gå ut på antingen avslag å propositionen eller hemställan örn
skrivelse till Kungl. Majit med begäran örn förnyad utredning av förevarande
frågor, få anses besvarade. Utskottet kan sålunda icke i något fall
tillstyrka de motionsvis framställda yrkandena.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Majlis förevarande
proposition nr 241, till den del densamma hänvisats
till bevillningsutskottet, och med avslag å de likalydande motionerna
1:321 av herr Velander m. fl. och 11:512 av herr
Hagberg i Malmö m. fl., de likalydande motionerna 1:322
av herr Boman m. fl. och 11:511 av herr Andersson i Falkenberg
m. fl. samt de likalydande motionerna I: 323 av herr
Åkerberg m. fl. och II: 513 av herr Sundström i Skövde m. fl.,
samtliga motioner i vad desamma hänvisats till bevillningsutskottet,
1) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget
till förordning om ändring i förordningen den 18 juni
1937 (nr 436) angående försäljning av rusdrycker; samt
2) tillkännagiva, att de vid propositionen fogade förslagen
till bolagsordning för det nya restaurangbolaget samt till av
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
21
tal mellan staten, å ena, och bolaget respektive stamaktieägarna,
å andra sidan, icke — utöver vad i utskottets motivering
anförts — föranleda någon erinran från riksdagens sida.
Stockholm den 11 maj 1944.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark, Sjödahl,
Ekman, Velander, Björkman, Robert Berg och Ljungdahl*, samt
från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Björklund, Hammarlund,
Olsson i Gävle, Orgård, Sandberg, Falk*, Henriksson och Sundström i Skövde.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservationer:
I) av herrar Velander, Björkman, Hagberg i Malmö och Henriksson, vilka
ansett att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:
»Utskottet har konstaterat, att de sakkunnigas av departementschefen i
det väsentliga upptagna förslag om ett enhetligt restaurangbolag i de hörda
myndigheternas och sammanslutningarnas yttranden rönt ofta stark kritik.
Icke heller utskottet har kunnat finna, att den föreslagna koncentrationen
av de hittillsvarande fem restaurangbolagens rörelser till ett enda riksbolag
vare sig ur ekonomisk eller organisatorisk synpunkt är motiverad.
I förra hänseendet kan framhållas, att de sakkunniga ’avstått’ från att
framlägga något siffermaterial under den förklaringen att ’det givetvis vore
svårt att något så när exakt beräkna storleken av den vinst, som kunde uppkomma
vid en omorganisation’. Då förslaget emellertid utgjorde ett led i
statsmakternas besparingssträvanden, hade det dock varit av värde att erhålla
siffror, som utvisade att förslaget verkligen tjänade detta syfte.
I organisatoriskt hänseende må anföras följande:
En enhetlig anställnings- och lönepolitik har redan genomförts, i det att
restaurangbolagen äro anslutna till Restaurangernas Arbetsgivareförening.
Det är att förmoda, att denna förening är i tillfälle att på ett nöjaktigt sätt
tillvarataga arbetsgivarens, i detta läll statens, intresse i antytt hänseende.
22
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
Antagandet att den ekonomiska verksamheten, särskilt i fråga om varuinköp,
fastighets-, byggnads- och lokalinredningsfrågor samt försäljningen å
restaurangerna (priser m. m.), skulle kunna drivas mera intensivt och enhetligt
inom ett riksbolag än vid nuvarande ordning har icke i propositionen
blivit bestyrkt och synes ej heller äga fog för sig.
En ytterligare centralisering av redovisnings- och betalningssystemet synes,
såvitt utskottet kunnat finna, näppeligen komma att medföra någon fördel
ur driftsekonomisk synpunkt. I stället måste det bliva synnerligen tungrott
och dyrbart med en central förvaltningsledning.
En dylik ledning kommer vidare att medföra olägenheter i form av alltför
stark byråkratisering och motverka de berättigade krav på smidighet, anpassning
och individuell behandling, som äro nödvändiga för att restaurangerna
skola kunna fylla sina sociala uppgifter på ett för allmänheten tillfredsställande
sätt.
Som måhända det starkaste skälet till stöd för den ifrågasatta omorganisationen
har i propositionen anförts kontrollstyrelsens ’dubbelställning’ såsom
ett på samma gång direktivgivande och kontrollerande organ. Utskottet har
icke, ehuru invändningar av principiell art kunna riktas däi-emot, funnit den
nuvarande ordningen i detta hänseende innebära några mera avsevärda
olägenheter. I varje fall ha hittills sådana olägenheter av betydelse icke kunnat
påvisas. Denna uppfattning delas ock av olika remissinstanser, däribland
socialstyrelsen, som i sådant sammanhang uttalar, att de sakkunniga icke
närmare utvecklat, i vilket hänseende den såsom principiellt oriktig betecknade
ordningen (kontrollstyrelsens dubbelställning) medfört praktiska olägenheter
av sådan betydelse, att det rimligen borde komma i fråga att söka
undanröja dessa genom vittgående reformer.
Kontrollstyrelsens ställning till restaurangbolagen är enligt rusdrycksförsäljningsförordningen
densamma som i förhållande till systembolagen. Någon
ändring föreslås dock icke i systembolagsorganisationen. Däremot meddelas i
propositionen, att frågan örn kontrollstyrelsens ställning till systembolagen
kommer att göras till föremål för förnyad utredning. Vid sådant förhållande
synes det utskottet lämpligt, att även frågan örn kontrollstyrelsens ställning
till restaurangbolagen i samband därmed blir föremål för förnyat övervägande.
Restaurangbolagen liava med sina nuvarande organisationsformer varit i
verksamhet i allenast något över sex år. Det lärer icke med fog kunna göras
gällande, att under denna tid sådana erfarenheter med avseende å bolagens
verksamhet och utformning kommit till uttryck, att dessa skulle kunna motivera
en så genomgripande förändring som den nu föreslagna, helst som
verkningarna därav icke kunna sägas hava på ett tillfredsställande sätt klarlagts.
Från olika håll har den meningen kommit till uttryck, att visst eller vissa
av de existerande bolagen redan nått en omfattning, som försvårade en effektiv
förvaltning. Skulle nu apparaten göras ännu större, kan det befaras,
att resultatet icke komme att bliva tillfredsställande; snarare skulle, menar
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
23
man, kunna tagas under övervägande, huruvida icke en uppdelning av de
största bland de nuvarande bolagen vore ändamålsenlig.
Enligt utskottets förmenande får icke underskattas betydelsen av att de
personer, som stå i ledningen för restaurangbolagen, i ett riksbolag snart
nog skulle komma att känna sig som statstjänstemän med dessas ämbetsmannamässiga
syn på sina arbetsuppgifter Under nuvarande förhållanden
känna de sig och arbeta såsom ledare för självständiga affärsföretag, därvid
det gäller att i den allmänna konkurrensen göra den bästa prestationen till
såväl företagets som allmänhetens och det allmännas gagn.
Det må även bringas i erinran den på olika områden, statliga såväl som
enskilda, alltmer framträdande tendensen att även i oträngt mål till huvudstaden
centralisera viktiga delar av landets ekonomiska liv. Särskilt i här
förevarande fall synas olägenheterna av en sådan ytterligare koncentration
uppenbara. Det måste nämligen ihågkommas, att det ifrågasatta riksbolaget
med säte i Stockholm skulle komma att övertaga de hittillsvarande bolagens
rörelser, omfattande ett femtiotal hotell, däribland åtskilliga i lyxklass, och
bortåt 200 restauranger, från folkrestauranger till lokaler av högsta klass.
Åtskilliga av dessa hotell och restauranger äro belägna ända till 70 å 80 mil
från huvudstaden. Såsom förut antytts, är emellertid en restaurangrörelse
till sin natur ömtålig och individualistiskt betonad, fordrande personligt initiativ,
anpassningsförmåga och hänsynstagande till lokala förhållanden, intressen
och sedvänjor. Få näringsgrenar äro därför så föga ägnade för koncentration
i jätteföretag som restaurangverksamhet.
Utskottet vill slutligen giva uttryck åt från olika håll inom utskottet under
ärendets behandling yppade farhågor för att ett av statsmakterna behärskat
riksföretag av här avsedd art lätteligen kan komma att erhålla karaktären
av ett beskattningsinstrument med undanskymmande av bolagets
sociala uppgifter. Erfarenheterna i antytt hänseende från Aktiebolaget Vin&
Spritcentralen och Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet, vilka företag
enligt propositionen skola tjäna som förebilder för det ifrågasatta riksrestaurangbolaget,
kunna i sådant sammanhang uppmärksammas.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte i anledning av de likalydande motionerna
1:321 av herr Velander m. fl. och 11:512 av herr
Hagberg i Malmö m. fl., de likalydande motionerna 1:322
av herr Boman m. fl. och II: 511 av herr Andersson i Falkenberg
m. fl., samt de likalydande motionerna 1:323 av
herr Åkerberg m. fl. och II: 513 av herr Sundström i Skövde
m. fl., samtliga motioner i vad desamma hänvisats till bevillningsutskottet,
1) avslå Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 241, i
vad densamma hänvisats till bevillningsutskottet; samt
2) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn förnyad utredning
av frågan örn förändrad organisation av den av system
-
24
Bevillningsutskottets betänkande nr 36
bolagen nu bedrivna utskänkningsrörelsen, vilken utredning
förutsattes komma att äga rum i samband med den tillämnade
fortsatta utredningen angående systembolagens organisation
i övrigt.»; samt
II) av herr Sundström i Skövde, som ansett, att utskottet bort föreslå riksdagen
att i anslutning till de likalydande motionerna 1: 323 av herr Åkerberg
m. fl. och II: 513 av herr Sundström i Skövde m. fl., i vad desamma
hänvisats till bevillningsutskottet, besluta:
att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om förnyad utredning
och, därest utredningen därtill föranleder, för riksdagen
framlägga förslag till denna frågas lösning, varvid i anförda
motioner i sex punkter angivna riktlinjer torde vinna
beaktande.
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
25
Bilaga.
Bolagsordning
för ''
Sveriges allmänna restaurangaktiebolag.
§ 1.
Detta bolag, vars firma är »Sveriges allmänna restaurangaktiebolag», är
grundat på aktier enligt bestämmelserna i lagen om aktiebolag den 12
augusti 1910 och kungl, förordningen den 18 juni 1937 angående försäljning
av rusdrycker.
§ 2.
Bolaget har till ändamål att driva restaurang- och hotellrörelse ävensom
att idka annan därmed sammanhängande verksamhet.
§ 3.
Bolagets styrelse har sitt säte i Stockholm. ,
§ 4.
Bolagets aktiekapital skall utgöra lägst fem millioner kronor och högst
femton millioner kronor.
§ 5. .
Aktie skall lyda å ettusen kronor. Aktiebreven skola ställas till viss man.
Med varje aktiebrev skola följa vinstutdelningskuponger för tio år, varje
å ett års utdelning, jämte talong. Efter dessa kupongers inlösen utgivas, mot
avlämnande av talongen behörigen kvitterad, nya kuponger till samma antal
jämte talong; och förfares på samma sätt allt framgent.
§ 6.
Aktierna skola vara dels stamaktier till ett belopp av 50,000 kronor och
dels preferensaktier, vilka sistnämnda skola kunna utgivas till ett belopp av
högst 14,950,000 kronor.
Preferensaktierna skola framför stamaktierna medföra rätt till årlig utdelning
av bolagets vinst intill fyra procent å aktiebeloppet ävensom rätt att,
därest under ett eller flera år sådan utdelning ej kunnat lämnas, av följande
års vinst bekomma vad däruti brustit, innan utdelning å stamaktierna må
äga rum. Därutöver skola preferensaktierna icke medföra rätt till utdelning
av vinsten.
Å stamaktierna må av vinsten årligen utdelas endast fyra procent å aktiebeloppet.
Återstående vinst skall i den mån den ej enligt § 8 användes för inlösen
av preferensaktier eller för sådant ändamål avsättes, insättas å statsverkets
checkräkning i riksbanken för kontrollstyrelsens räkning.
26
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
Då bolaget upplöses, skall innehavare av preferensaktie nied förmånsrätt
framför stamaktiernas ägare ur bolagets tillgångar erhålla ett belopp, motsvarande
aktiens nominella värde jämte vad för ett eller flera år må hava
brustit i fyra procent utdelning. Därefter skall innehavare av stamaktie erhålla
vad som motsvarar aktiens nominella värde, övriga tillgångar tillfalla
statsverket.
§ 7.
Därest beslut framdeles skulle komma att fattas angående aktiekapitalets
ökning genom utgivande av aktier mot likvid i penningar, skola aktieägarna
äga företrädesrätt, envar i förhållande till antalet av honom innehavda aktier,
att teckna de nya aktierna.
Aktiekapitalet må ej ökas genom utgivande av gratisaktier.
§ 8.
Utelöpande preferensaktier skall bolaget kunna inlösa, dock att aktiekapitalet
därigenom ej må nedsättas under minimikapitalet.
I fråga örn dylik inlösen gälla följande bestämmelser:
Om av uppkommen vinst finnas till förfogande medel utöver vad som
enligt § 6 erfordras för utdelning, äger bolaget använda sådant vinstöverskott
till inlösen av preferensaktier.
Bolaget må för sådant ändamål ävenledes begagna på annat sätt anskaffade
penningmedel.
Med enkel majoritet å bolagsstämma bestämmes det antal preferensaktier,
som varje gång skall inlösas, varefter ordningen för inlösen bestämmes genom
utlottning inför notarius publicus i Stockholm.
Innehavare av utlottad preferensaktie är skyldig att en månad efter uppsägning,
verkställd i den ordning som i fråga om meddelanden till aktieägarna
är föreskriven, för densamma taga lösen med ett belopp, motsvarande
aktiens nominella värde jämte ränta efter fyra procent örn året från det
löpande räkenskapsårets början samt dessutom eventuellt ogulden utdelning
för ett eller flera föregående år.
Från den dag, då lösenbeloppet förfallit till betalning, upphör all ränteberäkning
därå.
Då aktie enligt vad ovan sagts blivit inlöst, skall aktiebrevet genom styrelsens
försorg förses med påskrift örn inlösandet.
§ 9.
Aktie i bolaget kan ägas endast av svenska staten eller av svensk medborgare,
som därtill erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd.
§ 10.
1. Bolagets styrelse består av åtta ledamöter med fyra suppleanter för
dem.
2. Till ledamot eller suppleant i styrelsen må icke utses den, som äger
eller har andel i annat företag, som självt eller genom dotterbolag idkar
hotell- eller restaurangrörelse, ej heller den, som, ändock att han icke äger
eller har andel i företag, som nu nämnts, är ledamot eller suppleant i styrelsen
för sådant företag eller tjänsteman i företaget.
3. Kungl. Majit utser fyra ledamöter i styrelsen, därav en såsom ordförande
och en såsom vice ordförande, samt två suppleanter, övriga styrelseledamöter
och suppleanter utses å ordinarie bolagsstämma.
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
27
Såväl ledamöter som suppleanter utses för två år i sänder. Två ledamöter
och en suppleant bland de av Kungl. Maj:t utsedda och likaledes två ledamöter
och en suppleant bland de å bolagsstämma utsedda skola årligen avgå,
och skall i följd härav då styrelsen första gången utses, halva antalet ledamöter
och suppleanter utses för allenast ett år. Därest av Kungl. Maj:t utsedd
styrelseledamot eller suppleant avgår före utgången av den tid, för vilken
han blivit utsedd, skall i hans ställe annan utses för den återstående tiden.
Styrelsen utser verkställande direktör för bolaget. Tillhör verkställande
direktören ej styrelsen, skall för honom gälla vad i mom. 2 är stadgat för
styrelseledamot.
4. Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden i regel minst en
gång i månaden och eljest så ofta ärendenas behandling det fordrar. Sammanträde
skall ock utlysas, när minst två styrelseledamöter det påkalla.
5. Därest såväl ordföranden som vice ordföranden äro förhindrade att
närvara vid styrelsesammanträde, skall ordet föras av den till tjänsteåren
i bolaget äldste bland de utav Kungl. Majit utsedda styrelseledamöterna.
Styrelsen är beslutför, när fyra av styrelsens ledamöter, däribland minst
två av de utav Kungl. Majit utsedda, finnas tillstädes. Frågor av större betydelse
skola, därest minst två ledamöter så påfordra, behandlas vid två styrelsesammanträden.
Vid lika röstetal äger ordföranden utslagsröst.
Beslut om avtal, som innefattar åtagande för längre tid än den, för vilken
rätt till sådan utskänkning, som avses i 3 kap. 15 § andra stycket förordningen
angående försäljning av rusdrycker, upplåtits åt bolaget, är ej giltigt,
med mindre det biträdes av minst tre av de utav Kungl. Majit utsedda ledamöterna;
dock må utan hinder härav hyresavtal slutas till fardag, som infaller
näst efter utgången av nämnda tid.
6. Vid styrelsens sammanträden skall förås protokoll, varav avskrift omedelbart
efter justeringen tillställes samtliga revisorer.
7. Ersättningar till de av Kungl. Majit utsedda styrelseledamöterna och
styrelsesuppleanterna bestämmas av Kungl. Majit.
§ 11.
Bolagets firma tecknas av den eller dem bland styrelsens ledamöter eller
suppleanter, som styrelsen därtill utser. Styrelsen må ock bemyndiga annan
än styrelseledamot eller suppleant att teckna firman.
§ 12.
1. För granskning av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper
skall finnas en revision, bestående av fem revisorer jämte lika många suppleanter.
2. Till revisor eller suppleant må icke utses den, som äger eller har andel
i annat företag, som självt eller genom dotterföretag idkar hotell- eller restaurangrörelse,
ej heller den, som, ändock att han icke äger eller har andel i
företag, som nu nämnts, är ledamot eller suppleant i styrelsen för sådant
företag eller tjänsteman i företaget.
3. Å ordinarie bolagsstämma utses årligen en revisor och en suppleant
för tiden lill och med nästa ordinarie bolagsstämma.
Kungl. Majit äger utse en revisor och en suppleant för tiden från en ordinarie
bolagsstämma till och med den ordinarie bolagsstämman två år därefter.
Av Kungl. Majit förordnad revisor skall vara jourhavande revisor.
Till revisor eller revisorssuppleant, som avses i första och andra styckena,
28
Bevillningsutskottets betänkande nr 36
må förordnas endast av handelskammare auktoriserad revisor eller person,
som äger med sådan revisor jämförliga kvalifikationer.
Fullmäktige i riksgäldskontoret äga årligen utom sig utse tre revisorer och
tre suppleanter för tiden från den ordinarie bolagsstämman under löpande
kalenderår till och med nästa ordinarie bolagsstämma.
4. Revisionen utser inom sig ordförande och vice ordförande.
Revisionen sammanträder på kallelse första gången av chefen för finansdepartementet
och därefter av ordföranden minst en gång varje kalenderkvartal
och eljest då ordföranden eller minst två revisorer anse det erforderligt.
5. Vid revisionens sammanträden skall föras protokoll.
6. Ersättningar till revisor, som utsetts av Kungl. Majit, samt till revisor,
som utsetts av fullmäktige i riksgäldskontoret, bestämmas av Kungl. Majit.
§ 13.
Bolagets räkenskaper skola per den 31 december varje år i fullständigt
bokslut sammanföras. Bokslutet skall vara verkställt senast den 1 april påföljande
år, då räkenskaperna jämte tillhörande handlingar ävensom av styrelsen
avgiven förvaltningsberättelse jämte vinst- och förlusträkning samt
balansräkning för senaste räkenskapsåret skola för granskning överlämnas
till de utsedda revisorerna, vilka senast den 1 maj böra över granskningen
avgiva skriftligt utlåtande, däri ansvarsfrihet för styrelsen tillstyrkes eller
avstyrkes.
§ 14.
Bolagsstämma öppnas av styrelsens ordförande eller, vid förfall för honom,
av vice ordföranden eller vid förfall jämväl för honom av annan ledamot
av styrelsen, varefter närvarande röstberättigade genom öppen omröstning
efter huvudtalet sig emellan välja ordförande vid stämman.
§ 15.
Ordinarie bolagsstämma skall hållas i Stockholm en gång örn året före
juni månads utgång.
Å denna stämma skall styrelsen framlägga förvaltningsberättelse jämte
vinst- och förlusträkning samt balansräkning för det förflutna räkenskapsåret
tillika med revisorernas utlåtande över den av dem verkställda granskningen.
Utom övriga frågor, vilka i behörig ordning till stämmans avgörande hänskjutas,
skola å stämman följande ärenden till behandling förekomma, nämligen:
1.
Fastställande av balansräkning;
2. Fråga örn beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid förvaltningsberättelsen
omfattar;
3. Fråga om användning av den vinst, som å bolagets rörelse uppkommit,
samt, därest vinstutdelning beslutes, när densamma får av aktieägarna
lyftas;
4. Val av styrelseledamöter och suppleanter;
5. Val av en revisor och en suppleant; samt
6. Bestämmande av ersättningar åt de styrelseledamöter och styrelsesuppleanter
samt den revisor, som utses å bolagsstämma.
§ 16.
Å bolagsstämma må aktieägare rösta för fulla antalet av honom ägda aktier.
Varje aktie medför en röst, dock att vid val av ledamöter och suppleanter
Bevillningsutskottets betänkande nr 36. 29
i styrelsen samt av revisor och suppleant för denne varje stamaktie medför
trehundra röster.
§ 17.
Kallelse till bolagsstämma ävensom andra meddelanden till aktieägarna
skola ske medelst kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar. Kallelse till bolagsstämma
skall vara införd i tidningen senast fjorton dagar före ordinarie
stämman och senast åtta dagar före extra stämma.
§ 18.
Denna bolagsordning får ej ändras utan Kungl. Maj:ts tillstånd.
30
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
Avtal
angående
upplåtande åt Sveriges allmänna restaurangaktiebolag av rätt att
idka sådan utskänkning av rusdrycker, som avses i 3 kap. 15 §
andra stycket förordningen angående försäljning av rusdrycker.
§ 1.
Med föranledande av 3 kap. 15 § andra stycket förordningen angående försäljning
av rusdrycker, sådant detta författningsrum lyder enligt förordningen
den 1944 (nr ), upplåter Kungl. Majit å statens vägnar
härmed för en tid av fyra år från och med den 1 januari 1945 till och med
den 31 december 1948 åt Sveriges allmänna restaurangaktiebolag rätt att såsom
restaurangbolag bedriva sådan utskänkning, som avses i ovannämnda
stadgande, med de rättigheter och skyldigheter, som därmed följa jämlikt
lag och författning samt på följande villkor i övrigt.
Kungl. Majit antager icke för tid, under vilken detta avtal är gällande, annat
bolag till restaurangbolag.
§ 2.
Bolagets rörelse skall utövas i egen drift.
§ 3.
Det åligger restaurangbolaget
att under den tid, avtalet gäller, utöva utskänkning av rusdrycker på sätt
förutsättes i förordningen angående försäljning av rusdrycker och därjämte
ställa sig till efterrättelse de föreskrifter Kungl. Maj :t utfärdat eller kan komma
att utfärda i fråga örn handhavandet av utskänkning av rusdrycker,
att noggrant uppfylla de villkor, som föreskrivits i samband med överlåtelse
å bolaget av tillstånd till utskänkning av rusdrycker,
att vid utskänkningen av rusdrycker tillämpa de grunder för prissättningen,
som kontrollstyrelsen kan komma att föreskriva, samt
att, för vinnande av största möjliga besparing av omkostnader, å alla områden
av sin verksamhet handhava rörelsen och anordna driften på det mest
rationella och effektiva sätt.
§ 4.
Restaurangbolaget förbinder sig
att tillhandagå kontrollstyrelsen med uppgifter och yttranden, som äro erforderliga
för fullgörandet av kontrollstyrelsen eller systembolagen åliggande
tillsyn över rusdryckshanteringen, samt
att varje år till kontrollstyrelsen avlämna statistiska uppgifter i den omfattning
styrelsen föreskriver.
§ 5.
För beredande av frågor, som skola avgöras av styrelsen, ävensom för behandling
av andra spörsmål av större betydelse för restaurangbolagets verk
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
31
samhet skall finnas ett direktörsråd. Rådet består förutom av verkställande
direktören av två personer, som styrelsen utser, därav minst en bland de av
Kungl. Majit förordnade styrelseledamöterna. Därjämte deltaga i rådets
överläggningar men icke i dess beslut den eller de avdelningschefer, på vilkas
handläggning ärendet ankommer. Styrelsen utser ordförande och vice
ordförande i rådet, vilket sammanträder på kallelse av ordföranden eller
verkställande direktören.
I en av styrelsen utfärdad instruktion bestämmes närmare området för rådets
verksamhet. Åtgärd i strid mot något av rådet gjort uttalande må icke
vidtagas av verkställande direktören eller annan, med mindre styrelsen godkänt
den ifrågasatta åtgärden.
Vid rådets sammanträden skall föras protokoll, varav avskrift omedelbart
efter justeringen tillställes samtliga styrelseledamöter och revisorer.
§ 6.
1. Restaurangbolaget åtager sig att med belopp, som fastställas av Kungl.
Majit, gälda ersättningar till de av Kungl. Majit utsedda styrelseledamöterna
och styrelsesuppleanterna, till jourhavande revisorn samt till de av fullmäktige
i riksgäldskontoret utsedda revisorerna.
2. Bolaget må ej för å bolagsstämma utsedd styrelseledamot och suppleant
bestämma högre ersättning än av Kungl. Maj :t fastställts för av Kungl.
Majit utsedd styrelseledamot och suppleant.
§ 7.
Restaurangbolaget skall till revisorernas disposition ställa erforderliga penningmedel
att av dem användas för anordnande av sifferrevision och övrig
kontroll, som de pröva nödig.
§ 8.
Restaurangbolaget må ej utan Kungl. Majits medgivande förvärva aktie eller
annan delaktighet i annat företag.
§ 9.
Restaurangbolaget må ej sluta avtal, som innefattar åtagande för längre
tid än den, för vilken åt bolaget upplåtits sådan rätt till utskänkning, som
avses i 3 kap. 15 § andra stycket förordningen angående försäljning av rusdrycker,
utan så är att minst tre av de utav Kungl. Majit utsedda ledamöterna
i bolagets styrelse biträda beslut därom; dock må utan hinder härav hyresavtal
slutas till fardag, som infaller näst efter utgången av nämnda tid.
§ 10.
1. Restaurangbolaget må årligen avskriva högst fem procent å byggnaders
anskaffningsvärde men må tillgodonjuta fri avskrivning å inventariers
anskaffningsvärde. För ytterligare avskrivningar, som ej enligt lag skola ske,
fordras Kungl. Majits medgivande.
Bolaget äger verkställa avsättning till dels pensionsfond, dels vinstregleringsfond,
vilken ej må överstiga 20 000 000 kronor, dels ock reservfond. Till
reservfond må avsättas högst 1 500 000 kronor årligen intill dess fonden uppgår
till 20 000 000 kronor.
Annan avsättning till fonder må ej äga rum utan Kungl. Majits medgivande.
§ 11-
Därest annan än restaurangbolaget erhåller rätt lill sådan utskänkning av
rusdrycker, som avses i 3 kap. 15 § andra stycket förordningen angående för
-
32
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
säljning av rusdrycker, för tid efter den, under vilken detta avtal är gällande,
skall den nye innehavaren berättigas och förpliktas att övertaga bolagets för
rörelsens bedrivande erforderliga tillgångar, såsom varulager, fastigheter, inventarier
och förbrukningsartiklar, ävensom förpliktas att, i den mån sådant
lämpligen kan ske, bibehålla hos bolaget anställd personal. Vid överlåtelse,
som nu sagts, skall värdering av tillgångar, som ifrågakomma till övertagande,
i den mån överenskommelse ej kan träffas, hänskjutas till avgörande enligt
lagen om skiljemän.
§ 12.
Skulle tvist uppstå mellan staten och restaurangbolaget rörande rätta tolkningen
av detta avtal, skall dylik tvist avgöras enligt lagen örn skiljemän.
§ 13.
Av detta avtal äro två exemplar upprättade och mellan parterna utväxlade.
Stockholm den
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
33
Avtal
angående
stamaktiekapitalet i Sveriges allmänna restaurangaktiebolag.
Sedan staten i avtal den 1944 med Sveriges allmänna restau
rangaktiebolag
för en tid av fyra år från och med den 1 januari 1945 till och
med den 31 december 1948 åt bolaget upplåtit rätt att såsom restaurangbolag
driva sådan utskänkning av rusdrycker, som avses i 3 kap. 15 § andra stycket
förordningen angående försäljning av rusdrycker, har mellan^ staten, a ena
sidan, samt undertecknade, stamaktieägare i bolaget,---å andra sidan,
träffats följande avtal angående stamaktiekapitalet i nämnda bolag.
§ 1.
Envar av undertecknade har förvärvat fem stamaktier i Sveriges allmänna
restaurangaktiebolag med tillhörande kuponger till ett pris enligt parikurs av
ettusen kronor för aktie.
§ 2.
Stamaktieägarna tillförsäkra staten rätt att, när helst Kungl. Majit så påfordrar
till parikurs inlösa samtliga ifrågavarande stamaktier eller det antal
därav, Kungl. Majit bestämmer, jämte kuponger, som ej förfallit tdl betalning,
med tillägg av fyra procent ränta, i den mån sådan ej genom utdelning
guldits.
§ 3.
Stamaktieägarna förbinda sig att icke överlåta aktierna till annan än staten
eller den Kungl. Majit godkänner såsom innehavare av aktierna.
Vid överlåtelse av aktie till annan än staten skall stamaktieägare tillförbinda
ny innehavare att underkasta sig de förpliktelser, detta avtal innehåller.
§ 4.
Till säkerhet för statens rättigheter enligt detta avtal pantsätta stamaktieägarna
ifrågavarande aktier, vilka för detta ändamål, in blanco transporterade,
överlämnas till Sveriges riksbank under förbud för riksbanken att annat
än med Kungl. Majits medgivande och pa villkor, som Kungl. Maj.t ma
bestämma, utlämna aktierna. Stamaktieägarna tillförsäkra staten rätt att,
örn stamaktieägarna brista i fullgörandet av atagna förpliktelser enligt detta
avtal, utan iakttagande av i lag stadgade föreskrifter, på sätt staten, finnér
lämpligt realisera panten samt därur göra sig betald för sina ersättningsanspråk
Utan
hinder av vad nu sagts må stamaktieägare i riksbanken eller — utan
att aktierna uttagas från riksbanken — i annan bank, vars reglemente blivit
av Kungl. Majit fastställt, ställa aktierna såsom pant med förmånsrätt framför
statens ersättningsanspråk för ett fordringsbelopp av högst aktiernas parivärde
jämte ränta, motsvarande den å aktierna belöpande utdelningen. Så
Bihang
till riksdagens protokoll 19U. 7 sami. Nr 36. 3
34
Bevillningsutskottets betänkande, nr 36.
dan pantsättning må dock ske allenast på villkor, att panten ej må realiseras
utan att Kungl. Majit på förhand underrättats och erhållit tillfälle att bevaka
statens rätt.
§ 5.
Stamaktieägarna förbinda sig att vid nyteckning av stamaktier verkställa
överlåtelse av de nytecknade aktierna i enlighet med av Kungl. Majit given
anvisning.
§ 6.
Örn stamaktieägarnas förpliktelser enligt detta avtal skall anteckning göras
å aktiebreven.
§ 7.
Av detta avtal äro två exemplar upprättade, av vilka staten tagit ett och
för stamaktieägarnas räkning ett.
Stockholm den
447861. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1944.