Bevillningsutskottets betänkande nr 30.
1
Nr 30.
Ankom till riksdagens kansli den 27 april 1944 kl. 2 em.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion angående
viss ändring i förordningen om skatt å vissa
pälsvaror.
(Ira avd.)
I en inom första kammaren av herr Sylwan väckt, till bevillningsutskottet
hänvisad motion, nr 66, har hemställts, »att riksdagen ville besluta sådan
ändring av 1 § i kungl, förordningen den 30 juni 1943 (nr 477) om skatt å
vissa pälsvaror, att bland de i nämnda paragraf upptagna varuslagen, å vilka
särskild skatt skall vid införsel till riket erläggas till staten, måtte upptagas
jämväl handskar, tillverkade av pälsverk eller försedda med foder eller
besättning av pälsverk (ur statistiskt nummer 670—671)».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framställda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen.
Enligt 1 § förordningen den 30 juni 1943 (nr 477) om skatt å vissa pälsvaror
skall särskild skatt utgå för sådana inom riket yrkesmässigt beredda
lösa pälsskinn, som finnas upptagna i en vid förordningen fogad förteckning,
ävensom för följande slag av till riket införda pälsvaror, nämligen beredda
lösa pälsverk (statistiskt nummer 678—681), arbeten av pälsverk (statistiskt
nummer 682—691) samt kläder, försedda med krage, uppslag eller
annan besättning av pälsverk (ur statistiskt nummer 1150—1174). Jämlikt
2 och 3 §§ nämnda förordning skall skatten för inom riket beredda skinn
erläggas av beredaren och utgå med det belopp för varje skinn, som angives
i omförmälda förteckning, medan skatten för vara, som införes till riket,
skall erläggas av importören och utgå med 15 procent av varans värde, beräknat
enligt 4 § tulltaxeförordningen med tillägg av den tull, som enligt
tulltaxan och gällande bestämmelser örn tilläggstull belöper å varan; dock
att beträffande beredda lösa skinn av räv skatten skall utgå med minst det
belopp, som utgår vid beredning inom riket.
I den föreliggande motionen bar framhållits bland annat följande. Genom
att beredda lösa pälsskinn belagts med skatt hade produktionskostnaderna
för inom landet tillverkade persedlar av sådana skinn undergått en mot
skattens belopp svarande förhöjning, vilket förhållande skulle ha medfört en
försämring av konkurrensmöjligheterna gentemot utlandet för den inhemska
Bihang till riksdagens protokoll 1944. 7 sami. Nr 30—31. 4
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 30.
tillverkningen av färdiga pälsar och pälsgarnityr, därest icke jämväl nämnda
färdigpersedlar underkastats beskattning vid införseln. Av obekant anledning
hade emellertid införsel av handskar av pälsverk eller med foder eller
besättning av pälsverk (ur statistiskt nummer 670 och 671) icke inbegripits i
denna beskattning. Denna omständighet kunde komma att avsevärt försvåra
den svenska liandskfabrikationens möjligheter att hävda sig i konkurrensen
med utlandet. Vid tillverkningen av pälshandskar användes huvudsakligen i
Sverige beredda lammskinn (s. k. »schmaschen») och kaninskinn, för vilka
beredningsskatten utginge med 40 öre per styck, samt kattskinn, för vilka
beredningsskatten utgjorde 75 öre per styck. Då till varje par handskar
i regel åtginge två skinn, hade tillverkningskostnaderna för här i landet
framställda handskar på grund av skatten sålunda ökats beträffande handskar
tillverkade av lamm- och kaninskinn nied 80 öre per par samt beträffande
handskar tillverkade av kattskinn med 1 krona 50 öre per par, utan att
såsom beträffande andra arbeten av pälsverk kostnadsökningen kompenserats
genom att från utlandet införda dylika varor samtidigt belagts med
importskatt. Detta förhållande hade väckt allvarlig oro hos företrädarna för
den svenska handskfabrikationen, vilka befarade att på grund därav importen
av pälshandskar kunde komma att ökas i sådan grad, att den inhemska
fabrikationen av dylika handskar måste helt eller till väsentlig del nedläggas.
Detta skulle åter leda till skada icke endast för handskfabrikerna utan
även för pälsskinnsberedama, vilka senare eljest hade god avsättning hos
fabrikerna för sådana skinn, som icke vore lämpade för tillverkning av pälsverk
men väl kunde komma till användning vid handsktillverkningen. Det
syntes därför skäligt, att pälshandskar i likhet med andra arbeten innehållande
pälsskinn belädes med importskatt. Tillika kunde framhållas, att de i
dylika handskar ingående skinnen ofta torde representera en väsentligt större
del av varans hela värde än vad fallet vore beträffande exempelvis damkappor
med enklare besättning av pälsskinn. De från utlandet införda pälshandskarna
torde vidare till övervägande del lia karaktär av rena lyxvaror.
Slutligen har framhållits, att — ehuru det torde vara omöjligt att med större
bestämdhet avgöra värdet av nuvarande import av pälshandskar -— en importbeskattning
av dylika handskar enligt samma grunder som beträffande
övriga slag av pälsarbeten icke skulle sakna betydelse ur statsfinansiell synpunkt.
Efter därom i grundlagsenlig ordning gjord framställning har utskottet
emottagit yttranden från kommerskollegium, generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen,
därvid kommerskollegium bifogat yttranden från föreningen
Sveriges pälsvarugrossister och svenska pälsbranschens centralkommitté.
Samtliga hörda myndigheter och organisationer ha antingen tillstyrkt eller
förklarat sig icke ha något att erinra mot bifall till motionen.
Kommerskollegium har uttalat, att redan den omständigheten, att viss import
av pälshandskar förekomme, borde utgöra tillräckligt skäl för beskattning
av dylik import. Det torde nämligen vid den omläggning av beskatt
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 30.
3
ningen å pälsvaror, som genomfördes år 1943, ha varit avsett att skatt, motsvarande
den, som genom beredningsskatten drabbade inom riket beredda och
tillverkade pälsvaror, genom importskatt skulle påläggas de pälsvaror, som
infördes till riket. Tillika erinrades om att handskfoder av pälsverk, tillskurna
och hopsydda i form av handskar men i förefintligt skick ej användbara
såsom sådana, hänfördes under statistiskt nummer 682—684 och
sålunda redan enligt gällande bestämmelser bleve föremål för beskattning
vid införsel. Kommerskollegium tillstyrkte därför i likhet med de sammanslutningar,
som avgivit yttrande, bifall till motionärens förslag.
Generaltullstyrelsen har anfört, att ur synpunkten av de intressen, styrelsen
hade att företräda, intet vore att erinra mot bifall till motionen.
Kontrollstyrelsen har uttalat, att enligt vad styrelsen inhämtat under år
1943 handskar importerats till ett värde av cirka 4 miljoner kronor, varav
de ifrågakomna slagen av handskar kunde beräknas representera omkring
en femtedel. Den föreslagna beskattningen kunde alltså beräknas medföra
en icke alldeles obetydlig inkomst för statsverket. Med beaktande därav och
på grund av de i motionen anförda skälen funne sig styrelsen böra tillstyrka
motionärens yrkande.
Enligt 1 § förordningen den 30 juni 1943 (nr 477) om skatt å vissa pälsvaror
skall skatt utgå dels för vissa inom riket beredda lösa pälsskinn, dels
ock för vissa slag av till riket införda pälsvaror. I den nu förevarande
motionen har framhållits, att i följd av berörda bestämmelser tillverkningen
inom riket av pälshandskar åsamkades fördyrade produktionskostnader genom
att vid tillverkningen använda, inom riket beredda skinn vore underkastade
förenämnda skatt vid beredningen, medan däremot skatt enligt gällande
bestämmelser icke utginge vid import av handskar, tillverkade av pälsverk
eller försedda med foder eller besättning av pälsverk. Detta förhållande
bade föranlett, att den inhemska fabrikationen av dylika handskar blivit
ogynnsamt ställd i konkurrensen med den utländska handsktillverkningen.
Det vore därför skäligt, att import av ifrågavarande slag av handskar
belädes med skatt. Tillika har framhållits, att en dylik skatt icke torde
komma att sakna betydelse ur statsfinansiell synpunkt.
Det i motionen framställda yrkandet synes utskottet innebära ett fullföljande
av de principer, vilka legat till grund för utformningen av gällande
bestämmelser angående skatt å pälsvaror. På grund härav och då införandet
av en beskattning i enlighet med motionärens yrkande tillika synes
böra medföra en icke belt betydelselös ökning av statsverkets inkomster,
anser sig utskottet böra tillstyrka bifall till motionen.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
alt riksdagen måtte, med bifall till förevarande motion I: 66
av herr Sylwan angående viss ändring i förordningen örn
skatt å vissa pälsvaror, antaga följande
Utskottet.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 30.
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 30
juni 1943 (nr 477) om skatt å vissa pälsvaror
Härigenom
förordnas, att 1 § förordningen den 30 juni 1943 om skatt å
vissa pälsvaror skall erhålla följande ändrade lydelse.
1 §•
För sådana inom riket yrkesmässigt beredda lösa pälsskinn, som finnas
upptagna i en vid denna förordning fogad förteckning, så ock för följande
slag av till riket införda pälsvaror, nämligen handskar, tillverkade av pälsverk
eller försedda nied foder eller besättning av pälsverk (ur statistiskt
nummer 670 och 671), beredda lösa pälsverk (statistiskt nummer 678—681),
arbeten av pälsverk (statistiskt nummer 682—691) samt kläder, försedda
med krage, uppslag eller annan besättning av pälsverk (ur statistiskt nummer
1150—1174), skall enligt vad nedan sägs erläggas särskild skatt till
staten.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1944.
Stockholm den 27 april 1944.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark, Sjödahl,
Ekman, Velander, Björkman, Robert Berg och Ljungdahl, samt
från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Björklund, Hammarlund,
Olsson i Gävle, Orgdrd, Falk, Henriksson, Sundström i Skövde och Fröderberg.