Bevillningsutskottets betänkande nr 28.

1

Nr 28.

Ankom till riksdagens kansli den 15 april 1944 kl. 1 em.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion om
viss ändring i förordningen angående försäljning av
pilsnerdricka.

(2:a avd.)

I en till bevillningsutskottet hänvisad motion, nr 21, i andra kammaren av
herr Hallberg har hemställts,

»att riksdagen måtte besluta, att 13 paragrafen 3 mom. i 2 kap. pilsner -dricksförordningen får följande ändrade lydelse:

över ansökning, som rätteligen skett, skall KB omedelbart efter ansökningstidens
utgång inhämta yttranden, i stad av magistrat och stadsfullmäktige
samt å landet av kommunalnämnd och kommunalstämma. Dessa hava att
i ärendet höra kommunens nykterhetsnämnd, varefter yttranden, som skola
innehålla bestämt till- eller avstyrkande med angivande av skälen härför, ingivas
till KB; och skola stadsfullmäktige eller kommunalstämman, ----».

Enligt 13 § 1 mom. förordningen den 11 juli 1919 angående försäljning
av pilsnerdricka meddelas tillstånd till utskänkning av pilsnerdricka av
länsstyrelsen, över ansökan örn sådant tillstånd skall länsstyrelsen inhämta
yttranden, i stad av magistrat och stadsfullmäktige samt å landet av kommunalnämnd
och kommunalstämma (13 § 3 morn.).

I den föreliggande motionen har framhållits, att i 3 kap. 9 § förordningen
den 18 juni 1937 angående försäljning av rusdrycker stadgas skyldighet
för fullmäktige i kommun, som ha att avgiva yttrande över systembolags
ansökan om tillstånd till årsutskänkning, att i ärendet höra kommunens
nykterhetsnämnd. Motsvarande skyldighet för fullmäktige att inhämta
nykterhetsnämnds yttrande över ansökning örn tillstånd att utskänka
pilsnerdricka funnes icke. Det måste dock anses vara ett rimligt krav att
nykterhetsnämnderna finge yttra sig även över dylika ansökningar. En bestämmelse
därom borde därför införas i förordningen angående försäljning
av pilsnerdricka.

I en vid 1923 års riksdag — alltså före tillkomsten av 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning
— väckt motion 1: 104 hemställdes, »att riksdagen
måtte besluta sådan omformulering av § 64 i förordningen örn försäljning av

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 7 sami. Nr 28—29. j

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 28.

rusdrycker, att det klart och otvetydigt därav framgår, att alla ärenden,
berörande nykterhets tillståndet, vilka handläggas i stad av stadsfullmäktige
och på landet av kommunalstämma, ovillkorligen skola till nykterhetsnämnden
remitteras».

1923 års bevillningsutskott yttrade i sitt över nämnda motion avgivna betänkande,
nr 20, att, därest ärende, som handlades av stadsfullmäktige eller
kommunalstämma, vöre av beskaffenhet att beröra nykterhetstillståndet inom
kommunen, nykterhetsnämnden borde sättas i tillfälle att yttra sig i ärendet.
Då nykterhetsnämnds ledamöter utsåges av vederbörande kommunala
myndighet, kunde även antagas, att frågor av dylik beskaffenhet komme
att remitteras till denna nämnd. Något egentligt behov av en lagändring i
den i motionen föreslagna riktningen förelåge enligt utskottets mening därför
icke.

I enlighet med utskottets hemställan lämnades ovannämnda motion av
1923 års riksdag utan åtgärd.

Frågan huruvida skyldighet föreligger att i ärenden av hithörande slag inhämta
yttrande av nykterhetsnämnd har därefter varit underställd regeringsrättens
prövning. I ett till regeringsrätten fullföljt mål (RÅ 1928 not. S 226)
har en klagande med åberopande av 1923 års bevillningsutskotts ovan återgivna
yttrande yrkat återförvisning till vederbörande kommunalfullmäktige
av visst ärende angående försäljning av pilsnerdricka, i vilket ärende kommunens
nykterhetsnämnd icke bereus tillfälle att avgiva yttrande. Vederbörande
länsstyrelse utlät sig att, enär klaganden icke anfört någon omständighet,
som jämlikt § 75 förordningen om kommunalstyrelse på landet kunde
föranleda till klandrade beslutets upphävande, länsstyrelsen prövade lagligt
ogilla besvären. Regeringsrätten fann ej skäl att häri göra ändring.

Med utgångspunkt från detta rättsfall väcktes vid 1929 års riksdag motioner
(I: 59 och II: 101), vari, med konstaterande att 1923 års bevillningsutskotts
uttalande varit alltför optimistiskt, hemställdes om sådana ändringar i kommunalförfattningama,
att kravet på obligatorisk beredning genom nykterhetsnämnd
av kommunala ärenden berörande nykterhetstillståndet bleve tillgodosett.
1929 års konstitutionsutskott fann sig i sitt i anledning av motionerna
avgivna utlåtande, nr 5, i huvudsak kunna instämma i vad 1923 års
bevillningsutskott anfört men hemställde på i utlåtandet närmare angivna
grunder, att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottet
hade därvid framhållit bland annat, att den då arbetande 1928 års
revision av rusdryckslagstiftningen torde Ira sin uppmärksamhet riktad även
på frågan örn nykterhetsnämndens uppgifter.

Över den förevarande motionen har utskottet, efter därom i grundlagsenlig
ordning gjord framställning, emottagit yttranden av socialstyrelsen, kontrollstyrelsen
och nykterhetsnämndernas riksförbund.

Socialstyrelsen har funnit det önskvärt, att nykterhetsnämnds kännedom
örn de i kommunen befintliga försäljningsställena för alkoholhaltiga drycker

Bevillningsutskottets betänkande nr 28-

3

anlitades vid utredning av frågan om meddelande av försäljningstillstånd för
sådana drycker inom kommunen. Så torde också i allmänhet ske, men det
hade dock, även på senare tid, förekommit att nykterhetsnämnd avsiktligt
åsidosatts, under hänvisning till att uttrycklig skyldighet att höra nämnden
icke förelåge. Under erinran om vad som förekommit i ämnet vid 1923 och
1929 års riksdagar framhöll styrelsen, att en uttrycklig föreskrift borde givas
om hörande av nykterhetsnämnd i varje fråga om tillstånd till försäljning
av pilsnerdricka inom kommunen. Denna föreskrift borde icke enbart gälla
de i motionen avsedda utskänkningsrättigheterna (13 § 3 mom.) utan även
omfatta frågor om tillstånd att försälja pilsnerdricka till avhämtning (8 §
2 mom.).

Kontrollstyr elsen har ansett det vara ostridigt att ärende, innefattande ansökan
örn tillstånd till utskänkning av pilsnerdricka, vöre av beskaffenhet att
beröra nykterhetstillståndet inom vederbörande kommun. Det vore numera
ådagalagt, att det av 1923 års bevillningsutskott gjorda antagandet, under vilket
bevillningsutskottet avböjde lagstiftning i ämnet, visat sig ogrundat. Kontrollstyrelsen
tillstyrkte därför genomförande av den i motionen föreslagna
författningsändringen. Styrelsen funne dock enahanda skäl tala för motsvarande
ändring av de stadganden i pilsnerdricksförsäljningsförordningen,
som reglerade beredningen av ansökningar om försäljning av pilsnerdricka
till avhämtning (8 § 2 morn.), kringföring utom stads planlagda område (10 §
1 mom.) och utskänkning å järnvägsstation (14 § sista stycket). Av en dylik
ändring i 8 § 2 mom. följde, att nykterhetsnämnd skulle höras jämväl i ärenden
angående försändning från s. k. upplag (9 § 4 mom.).

Jämväl nykterlietsnåmndernas riksförbund har framhållit, att de kommunala
myndigheterna ofta underläte att höra nykterhetsnämndema i ärenden
rörande utskänkning av pilsnerdricka. Enär den i motionen föreslagna författningsändringen
visat sig vara i hög grad påkallad, tillstyrkte förbundet
genomförande av densamma.

I likhet med 1923 års bevillningsutskott anser utskottet, att därest ärende,
som handlägges av kommunal myndighet, är av beskaffenhet att beröra nykterhetstillståndet
inom kommunen, nykterhetsnämnden bör sättas i tillfälle
att yttra sig i ärendet. 1923 års bevillningsutskott antog, att ärenden av ifrågavarande
beskaffenhet även utan uttryckligt stadgande komme att remitteras
till nykterhetsnämnden för yttrande samt att fördenskull något egentligt
behov av lagändring i förevarande syfte icke förelåge. Då av de i anledning
av den nu föreliggande motionen avgivna remissyttrandena framgår, att inhämtande
av yttrande från kommunens nykterhetsnämnd i ärenden av ifrågavarande
slag stundom uraktlåtes, bör uppenbarligen en uttrycklig föreskrift
om skyldighet att inhämta yttrande från kommunens nykterhetsnämnd
införas. Såsom framhållits i socialstyrelsens och kontrollstyrelsens remissyttranden
torde emellertid en sådan föreskrift böra avse ej allenast den i
motionen berörda frågan om tillstånd lill utskänkning av pilsnerdricka utan
även de övriga frågor örn tillstånd enligt pilsnerdricksförsäljningsförord -

Ulskotlet.

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 28.

ningen, vilka äro av beskaffenhet att beröra nykterhetstillståndet inom kommunen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av motionen II: 21 av
herr Hallberg om viss ändring i förordningen angående försäljning
av pilsnerdricka, i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,
att Kungl. Maj:t ville för riksdagen framlägga förslag till sådana
författningsändringar, varigenom uttrycklig föreskrift
meddelas örn skyldighet att i frågor, som berörts i detta betänkande,
inhämta yttrande från kommunens nvkterhetsnämnd.

Stockholm den 14 april 1944.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första (kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark, Sjödahl,
friherre De Geer, Ekman, Frans Ericson, Velander och Björkman; samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Björklund, Hammarlund,
Olsson i Gävle, Orgård, Sandberg, Falk, Karlsson i Grängesberg och Karlsson i Granebo.