Bevillningsutskottets betänkande nr 25.
5
!Nr 25.
Ankom till riksdagens kansli den 21 mars 1944 kl. 1 em.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning angående ändring i
förordningen den 30 april 1943 (nr 206) om utskyldsbetalning
genom erkända skatteförmedlingskassor.
I en den 3 mars 1944 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 209, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade
Förslag
till
förordning angående ändring i förordningen den 30 april 1943
(nr 206) om utskyldsbetalning genom erkända skatteförmedlingskassor.
Härigenom förordnas, att i förordningen den 30 april 1943 om utskyldsbetalning
genom erkända skatteförmedlingskassor skall såsom 14 § införas nedan
intagna bestämmelse samt att nuvarande 14 § skall betecknas 15 §.
14 §.
Vad i 1—13 §§ stadgas skall äga motsvarande tillämpning beträffande utskyldsbetalning
genom statens intressekontor.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1944.
Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bland annat följande.
Vid 1943 års riksdag genomfördes en särskild lagstiftning rörande skatteförmedlingsverksamheten.
Huvudbestämmelserna i ämnet innefattas i förordningen
den 30 april 1943 (nr 205) örn erkända skatteförmedlingskassor och
förordningen samma dag (nr 206) örn utskyldsbetalning genom erkända
skatteförmedlingskassor.
Enligt 1 § förstnämnda förordning förstås med skatteförmedlingskassa inrättning
med ändamål att, uteslutande eller i förening med annan betalningsförmedling,
på uppdrag av skattskyldig ombesörja betalning av denne påförda
utskylder medelst belopp, som enligt fastställd plan inflyta genom
6 Bevillningsutskottets betänkande nr 2ö.
avdrag å den skattskyldiges avlöning eller pension eller å annan av honom
åtnjuten periodisk intäkt eller ock genom direkta inbetalningar från den
skattskylldige. I 2 § samma förordning stadgas, att skatteförmedlingskassa,
som förmedlar utskyldsbetalning endast för fysiska personer, må av länsstyrelsen
i det län, där kassans förvaltning utövas, antagas till erkänd skatteförmedlingskassa,
dock att vad nu sagts icke skall äga tillämpning beträffande
statens intressekontor. Vidare har i 12 § stadgats skyldighet för arbetsgivare
att vid utbetalning av lön eller pension till arbetstagare eller förutvarande
arbetstagare, som är ansluten till erkänd skatteförmedlingskassa
eller statens intressekontor, på begäran av kassan eller kontoret verkställa
avdrag å lönen eller pensionen med så stort belopp, som enligt fastställd plan
skall dit inbetalas, så ock att tillhandahålla kassan eller kontoret det avdragna
beloppet.
I förordningen om utskyldsbetalning genom erkända skatteförmedlingskassor
ha givits särskilda bestämmelser beträffande utskyldsbetalning av
skattskyldig, som anslutit sig till erkänd skatteförmedlingskassa. I 1 § föreskrives,
att för sådan skattskyldig skall upprättas inbetalningsplan av kassan. Där
så erfordras för planens genomförande, må anstånd med utskyldsbelalningen
beviljas den skattskyldige efter vad i förordningen stadgas. Enligt 2 § må
den, som ansluter sig till erkänd skatteförmedlingskassa, av kassan beviljas
anstånd med erläggande av utskylder, som förfalla till betalning vid de två
uppbördsstämmor, vilka utlöpa närmast efter anslutningen; anståndet må
dock icke räcka längre än ett år efter utgången av det kvartal, varunder den
skattskyldige anslutit sig till kassan. Enligt 3 § äger kassan bevilja motsvarande
anstånd med restförda utskylder. Vidare stadgas i 7 §, att utmätningsman
äger på framställning av erkänd skatteförmedlingskassa bevilja till kassan
ansluten skattskyldig anstånd för längre tid eller i annat fall än i 2 eller 3 §
sägs, om så finnes erforderligt för att framdeles förfallande utskylder skola
kunna gäldas vid de uppbördsstämmor, varunder utskylderna enligt vederbörliga
debetsedlar skola erläggas. Enligt 10 § må indrivningsavgift icke uttagas
för utskylder, som förfallit till betalning under det anstånd med deras
gäldande åtnjutits.
I en den 26 november 1943 dagtecknad, till Kungl. Majit ställd skrivelse
har generalpoststyrelsen gjort framställning i syfte att statens intressekontor
med avseende å anstånd med betalning av utskylder och vad därmed sammanhänger
måtte helt likställas med de erkända skatteförmedlingskassorna.
Över generalpoststyrelsens förevarande framställning lia, efter remiss, yttranden
avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket, Överståthållarämbetet
(med bifogande av yttrande av t. f. uppbördsintendenten), länsstyrelserna
i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, svenska landstingsförbundet,
svenska stadsförbundet, föreningen Sveriges stadsfogdar och föreningen Sveriges
landsfiskaler.
I samtliga avgivna yttranden har generalpoststyrelsens framställning tillstyrkts
eller lämnats utan erinran.
Bevillningsutskottets betänkande nr 25.
7
Beträffande vad departementschefen anfört till stöd för det i propositionen
framlagda förslaget får utskottet hänvisa till propositionen (s. 8—9).
Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag,
får hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 209, antaga det vid propositionen fogade förslaget
till förordning angående ändring i förordningen den 30
april 1943 (nr 206) om utskyldsbetalning genom erkända skatteförmedlingskassor.
Stockholm den 21 mars 1944.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Utskottet.
Närvarande: se under betänkande nr 24.