Bevillningsutskottets betänkande nr 20.
3
Nr 20.
Ankom till riksdagens kansli den 17 mars 1944 kl. 4 em.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion
om avdrag vid taxering av inkomst för flyttningskostnader
vid tillträdande av annan anställning.
(2:a avd.)
I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,
nr 148, av herr Thäpper har hemställts, »att riksdagen måtte besluta
sådan ändring i gällande skatteförfattningar, att vid beräkning av inkomst
av tjänst avdrag medgives för flyttningskostnader vid tillträdande av annan
anställning».
Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet, i den mån redogörelse
härför ej lämnas i det följande, hänvisa till motionen.
Enligt 33 § kommunalskattelagen må från intäkt av tjänst avdrag göras
för samtliga utgifter, vilka äro att anse som kostnader för fullgörande av
tjänsten, såvitt icke för samma kostnader anvisats särskilt anslag, som enligt
32 § 3 mom. ej skall upptagas såsom intäkt. I anslutning till detta
stadgande ges vidare i 33 § en exemplifiering av vissa slag av utgifter, som
sålunda skola vara avdragsgilla, varvid bl. a. nämnes »kostnad för resor
i tjänsten, där ej, vad angår statstjänst, särskild ersättning varit därför
anvisad». Flyttningskostnader äro däremot icke nämnda såsom avdragsgilla.
Vidare finnes i 20 § kommunalskattelagen ett allmänt stadgande om avdragsrätten
för kostnader. Det sägs i nämnda paragraf, att vid beräkningen
av inkomsten från särskild förvärvskälla skola från samtliga ur förvärvskällan
under beskattningsåret härflutna intäkter i penningar eller penningars
värde avräknas alla omkostnader under beskattningsåret för intäkternas
förvärvande och bibehållande.
I punkt 7 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen finns ett stadgande,
som berör statstjänstemän. Där sägs, att »till ersättning, som anvisats
av staten till bestridande av viss med tjänsten förenad kostnad och
som följaktligen ej är underkastad skatteplikt, räknas även den till tjänsteman
vid förflyttning från en tjänstgöringsort till en annan utgående ersättning
för flyttningskostnad samt för den ökade utgift, som för honom må
hava uppstått därigenom att han måst vidkännas kostnad för bostad å såväl
den gamla som den nya tjänstgöringsorten».
Såsom ovan nämnts äro flyttningskostnader icke angivna bland de i 33 §
kommunalskatlelagen uppräknade exemplen å från inkomst av tjänst av
-
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 20.
Utskottet.
dragsgilla kostnader. Däremot finnas bestämmelser angående avdrag för
kostnad för resor i tjänsten. I sådant hänseende göres i punkterna 3 och 4
av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen åtskillnad mellan resor,
som skattskyldig i sin tjänst verkställt utom den vanliga verksamhetsorten,
och resor på grund av att den skattskyldige har sitt arbete på annan ort
än där han har sin bostad. Beträffande kostnaden för i tjänsten verkställda
resor utom den vanliga verksamhetsorten stadgas, att skattskyldig äger rätt
till avdrag såväl för kostnad för själva resan som även för av resan föranledda
ökade levnadskostnader. Vad åter angår kostnaden för resor på
grund av att den skattskyldige har sin bostad annorstädes än å verksamhetsorten
stadgas, att avdrag är medgivet för skälig kostnad för resor till
och från arbetsplatsen, där denna varit belägen på sådant avstånd från hans
bostad, att han behövt anlita och även anlitat särskilt fortskaffningsmedel.
Praxis synes i fråga om avdrag för flyttningskostnader lia intagit en
tämligen restriktiv ståndpunkt. Såvitt framgår av regeringsrättens årsbok
synes sådant avdrag lia medgivits endast i några få fall. Sålunda fick en
officer avdrag för flyttningskostnader vid ombyte av tjänstebostad (RÅ
1940 not. 231). En extra lantmätare, som utan egen ansökan förflyttats
till befattning å annan ort, fick likaså avdrag för flyttningskostnader (RÄ
1937 ref. 35). Även ett annat mål finnes, där en extra lantmätare fick avdrag
för flyttningskostnader (RÅ 1937 not. 370). Ä andra sidan finns ett
flertal mål, där avdrag för flyttningskostnader vägrats. Sålunda vägrades
sådant avdrag för en automobilbesiktningsman, vars distrikt indragits och
som därvid — enligt egen uppgift utan ansökan — förordnats till automobilbesiktningsman
på annan ort (RÅ 1940 not. 328).
I den föreliggande motionen har anförts bland annat, att bestämmelserna
angående avdrag för kostnader för inkomstens förvärvande icke innebure
full rättvisa åt olika skattebetalare. Det förefölle sålunda obilligt, att avdrag
icke medgåves för flyttningskostnader, detta så mycket mera som vissa statstjänare
vore berättigade att av statsmedel erhålla ersättning för kostnader för
flyttning till annan ort, vilken ersättning vöre att hänföra till skattefri intäkt.
Ur rättvisesynpunkt syntes kunna krävas, att de befattningshavare såväl
i statlig som i kommunal och enskild tjänst, vilka ej erhölle flyttningsersättning,
berättigades att vid taxeringen åtnjuta avdrag för flyttningskostnader.
Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen innefatta nu gällande
bestämmelser icke något uttryckligt förbud mot att avdrag medgives för flyttningskostnader
vid tillträdande av annan anställning. Beträffande sådana
skattskyldiga, som äro anställda i statens tjänst och som vid förflyttning till
annan ort åtnjuta flyttningsersättning, är rätten till avdrag för flyttningskostnader
i princip fastslagen genom den i punkt 7 av anvisningarna till 32 §
kommunalskattelagen stadgade skattefriheten för uppburen flyttningsersättning.
I fråga örn övriga skattskyldiga med inkomst av tjänst, d. v. s. sådana
Bevillningsutskottets betänkande nr 20. d
statsanställda, som icke vid förflyttning till annan ort åtnjuta flyttningsersättning,
saint personer anställda i kommunal eller enskild tjänst linnas däremot
ej några särskilda föreskrifter. För sistnämnda kategorier av skattskyldiga
synes i praxis avdrag för flyttningskostnader lia medgivits endast i några
få fall, vilka alla gällt vissa till flyttningsersättning ej berättigade statsanställda.
Härav synes enligt utskottets mening kunna dragas den slutsatsen,
att enligt nuvarande lagstiftning och praxis avdrag för flyttningskostnader
i regel ej är medgivet.
Nu gällande bestämmelser om flyttningsersättning till befattningshavare i
statens tjänst torde, såvitt utskottet kunnat finna, i stort sett vara uppbyggda
enligt följande principer. Då förflyttning sker uteslutande i det allmännas
intresse -—- såsom fallet är vid tvångsförflyttning — utgår full flyttningsersättning.
Vid förflyttning, som sker uteslutande i den enskildes intresse, utgår
icke någon flyttningsersättning. Örn förflyttning sker i både det allmännas
och den enskildes intresse — som exempelvis vid befordran — utgår
ersättning för viss del av flyttningskostnaden. Att viss ersättning utgår i sistnämnda
fall synes bero därpå att det ansetts ligga i statens intresse, att en
tjänsteman icke av ekonomiska skäl underlåter att söka en tjänst, för vilken
han är väl meriterad.
Skattefriheten för flyttningsersättning torde sålunda kunna sägas innebära,
att beträffande statsanställda, som åtnjuta flyttningsersättning, avdrag
för flyttningskostnader är medgivet med belopp motsvarande den uppburna
ersättningen. Detta gäller såväl vid tvångsförflyttning som vid sådan frivillig
förflyttning, vilken sker i samband med befordran.
I betraktande av den lättnad i beskattningen, som sålunda enligt nuvarande
bestämmelser är medgiven för vissa i statens tjänst anställda, mäste utskottet
för sin del ifrågasätta lämpligheten av gällande beskattningsregler på
ifrågavarande område vad angår andra kategorier av skattskyldiga med
inkomst av tjänst. Då en befattningshavare i statens tjänst åtnjuter skattefrihet
för flyttningsersättning, kan utskottet icke finna tilltalande, att exempelvis
en i enskild tjänst anställd skattskyldig, som på grund av anställningens
upphörande nödgas avflytta till annan ort för tillträdande av annan
anställning, icke skall äga åtnjuta avdrag för de av flyttningen föranledda
kostnaderna. Den omständigheten, att det här är fråga örn en helt ny anställning,
synes icke böra utgöra något hinder för avdragsrätt. Inom många
yrken är vanligt, att vederbörande allt emellanåt byter arbetsgivare, önskvärt
iir även, att beskattningsreglerna äro så utformade, att de ej motverka
en ur allmän synpunkt behövlig rörlighet hos arbetskraften. Härvid ma
jämväl uppmärksammas det förhållandet, att en anställning i enskild tjänst
i regel innebär en större eller mindre grad av otrygghet, vilket i allmänhet
ej kan sägas vara fallet i fråga örn en statlig anställning. Ulskoitet kan fördenskull
ej finna något principiellt hinder mot att avdrag för flyttningskostnader
medgives i sådana fall, då flyttningen för tillträdande av annan anställning
skor på grund av tvingande omständigheter.
Huruvida avdragsrätt för flyttningskostnader bör föreligga vid andra för -
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 20.
värvskällor — närmast rörelse eller jordbruk — är vanskligare att bedöma
och utskottet är ej berett att i detta sammanhang taga ställning till denna
fråga.
Med hänsyn till vad ovan anförts och då någon sakkunnigutredning, som
kan förväntas komma att upptaga det i den föreliggande motionen berörda
spörsmålet till behandling, för närvarande ej pågår, har utskottet ansett, att
Kungl. Maj:ts uppmärksamhet borde fästas vid den olikformighet, som enligt
utskottets mening föreligger på ifrågavarande område. Utskottet förordar
fördenskull, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer örn en
översyn av bestämmelserna rörande rätten till avdrag för flyttningskostnader.
Utskottet förutsätter därvid, att berörda fråga lämpligen kan upptagas till
behandling i samband med andra skattefrågor, som kunna påkalla övervägande.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte i anledning av motionen II: 148 av herr
Thäpper i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om en översyn
av gällande bestämmelser rörande rätten till avdrag för flyttningskostnader,
därvid bör beaktas vad i detta betänkande
anförts, samt att de förslag, vartill nämnda översyn kan föranleda,
måtte föreläggas riksdagen.
Stockholm den 17 mars 1944.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark, Sjödahl, friherre
De Geer, Ekman, Velander, Björkman, Sylwan och Ramberg, samt
från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Hammarlund, Orgård, Sandberg,
Falk, Lundell, Karlsson i Grängesberg, Ohlsson i Kastlösa och Bladh.
447630. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1944.