6

Bevillningsutskottets betänkande nr 18

Nr 18.

Ankom till riksdagens kansli den 16 mars 1944 kl. 5 em.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om revision av familjebeskattningen, m. m.

Till bevillningsutskottet ha hänvisats följande, av utskottet till behandling
i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen:

1) de likalydande motionerna nr 130 i första kammaren av herr Wahlund
m. fl. och nr 205 i andra kammaren av herr Svensson i Grönvik m. fl., vari
hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte begära förnyad
utredning av den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten för fysiska personer,
vilken utredning främst skulle ha till ändamål att praktiskt utforma
ett system med efter försörjningskostnaderna anpassade direkta skatteavdrag,
vilket i de lägre, skattefria inkomstklasserna skulle övergå i ett system
med barnbidrag, avseende att i de lägsta inkomstklasserna lätta barnfamiljernas
försörjningsbörda»;

2) motionen nr 52 i andia kammaren av herr Brandt m. fl., vari föreslagits,
»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit hemställer om en skyndsam
utredning angående en jämnare fördelning av barnförsörjningsbördan mellan
landets medborgare genom införandet av ett system med direkta barnbidrag»;
samt

3) motionen nr 387 i andra kammaren av herrar Lundell och Eriksson i
Frägsta, vari hemställts, »att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla
om utarbetande och framläggande för riksdagen av förslag örn sådan
ändring av beskattningen av äkta makar, att denna ej ökas till följd av äktenskapets
ingående».

Beträffande motiveringen för de i motionerna framställda yrkandena får
utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till
motionerna.

Enligt 48 § 2 mom. kommunalskattelagen äger skattskyldig fysisk person,
som varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret, att å den i hemortskommunen
taxerade inkomsten åtnjuta kommunalt ortsavdrag (grundavdrag
och familjeavdrag). Grundavdrag åtnjutes av såväl familjeförsörjare som
ensamstående med visst efter den ortsgrupp, till vilken hemortskommunen
hör, varierande belopp, nämligen med 340 kronor i ortsgrupp I och i högre
ortsgrupp med ett för varje ortsgrupp med 40 kronor ökat belopp. Skattskyldig,
vilken under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med
sin hustru eller som haft hemmavarande eller av den skattskyldige helt
eller delvis underhållet barn under 18 år, vilket icke haft minst 600 kro -

Bevillningsutskottets betänkande nr IS. *

nors inkomst, är berättigad att, utöver grundavdrag, åtnjuta familjeavdrag.
Familjeavdraget utgör, med lika belopp för hustru och varje barn, i ortsgrupperna
I och 11 160 kronor, i ortsgrupperna lil och IV 180 kronor samt
i ortsgrupp V 200 kronor.

Jämlikt 16 § 1 mom. förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
äger skattskyldig fysisk person under samma förutsättningar som enligt
nyssnämnda bestämmelse i kommunalskattelagen åtnjuta statligt ortsavdrag
(grundavdrag och familjeavdrag), vars storlek ävenledes bestämmes med
hänsyn till den ortsgrupp, dit den skattskyldiges hemortskommun hör.
Grundavdraget och familjeavdraget för hustru utgöra vart för sig i ortsgrupp
I 600 kronor och i högre ortsgrupp ett för varje ortsgrupp med 40
kronor höjt belopp. Familjeavdraget utgör för vartdera av de två första
barnen, för vilka avdrag åtnjutes, i ortsgrupp I 460 kronor och i högre ortsgrupp
ett för varje ortsgrupp med 40 kronor höjt belopp. För vart och ett
av de övriga barnen utgör familjeavdraget i ortsgrupp I 700 kronor och i
högre ortsgrupp ett för varje ortsgrupp med 60 kronor höjt belopp.

Enligt 51 § kommunalskattelagen upptages fysisk person, som varit bär i
riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret och vilkens inom
hemortskommunen beräknade laxerade inkomst icke uppgår till 600 kronor,
icke till beskattning för sådan inkomst. Enligt 52 § 1 mom. samma lag taxeras
äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, en var för sin
inkomst samt mannen därjämte för boets gemensamma inkomst. Äkta makars
skatteplikt bedömes med hänsyn till makarnas sammanlagda inkomst.
Även ortsavdrag och beskattningsbar inkomst beräknas för makarna gemensamt.
Med avseende å statsbeskattningen finnas bestämmelser av motsvarande
innehåll i 17 § 5 mom. och 19 § 1 morn. förordningen örn statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt samt i 4 § förordningen om särskild skatt å
förmögenhet.

19A1 års familjebeskattningssakkunniga ha i sitt betänkande med förslag
till ändrade grunder för familjebeskattningen (SOU 1943:3) anfört bl. a.,
att det vid en undersökning av familjernas beskattningsförhållanden framginge,
att önskemålet örn en jämnare fördelning av barnförsörjningsbördan
endast i ringa utsträckning kunde tillgodoses genom en ändring av grunderna
för den statliga inkomstbeskattningen. Den övervägande delen av
familjeförsörjarna med barn betalade nämligen, såsom redan 1936 års skattekommitté
påpekat, ingen eller så ringa skatt till staten, att skattens eftergivande
icke skulle medföra någon nämnvärd lindring i deras försörjningsbörda.
Det bleve — åtminstone flir de lägsta inkomsttagarnas vidkommande
_ erforderligt, att det allmänna i en eller annan form lämnade direkta bidrag
till barnens försörjning. Användandet av bidragsformen uteslöte dock
icke, att utjämningen i de fall, då skattens storlek det medgåve, åstadkommes
genom skattelättnader. De sakkunniga uttalade, att frågan örn en
jämnare fördelning av barnförsörjningsbördan skulle på eli tekniskt enkelt
och i sak tillfredsställande sätt kunna lösas genom ett systern av barnbidrag

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 18.

och avdrag direkt å skatten. Den metod, som därvid kunde komma i fråga
och som varit föremål för de sakkunnigas undersökning, innebure, att de
nuvarande skattefria avdragen helt slopades och att utjämningen av barnförsörjningsbördan
i huvudsak åstadkommes genom ett för alla barn lika
bidrag. För den med inkomsten stigande barnkostnaden erhölles kompensation
genom avdrag direkt å skatten med viss procent av det taxerade beloppet
för varje barn. Efter avdraget återstående skattebelopp tänktes kvittat
till motsvarande belopp mot barnbidraget. Överstege bidraget skatten utbetalades
överskottet kontant eller i form av anvisning å naturaförmåner.
Emellertid ansåge de sakkunniga detta systems genomförande innebära en
så betydande kostnadsökning, även om hänsyn toges till möjligheten av
besparingar å andra statliga och kommunala utgifter, att de sakkunniga i
rådande statsfinansiella läge icke ansåge sig kunna framlägga förslag därom.
Enligt de sakkunnigas förslag skulle fördenskull skattelättnaden för familjer
med barn åstadkommas genom höjning av avdragen för barnen, varemot
ortsavdragen för ensamstående skattskyldiga och makar utan barn skulle
minskas. Frågan om en mera effektiv utjämning av barnförsörjningsbördan
än som kunde vinnas genom enbart lättnader i beskattningen borde emellertid,
så snart omständigheterna det medgåve, upptagas till omprövning och
därvid behandlas som en del av ett socialpolitiskt problem, som berörde
såväl staten som kommunerna.

I de likalydande motionerna I: 130 och II: 205 har föreslagits avskaffande
av de nuvarande barnavdragen och inrättande av efter försörjningskostnaderna
anpassade fasta, direkta skatteavdrag för varje barn. Huruvida skatteavdraget
borde vara lika för alla barn eller stiga med inkomstens storlek
kunde diskuteras. För de högre inkomstklasserna torde en lämplig avvägning
i skattetrycket efter försörjningsbörda måhända nödvändiggöra ett
skattesystem, i stort sett likartat med det nuvarande vad beträffar skatteskillnaderna
mellan ensamstående och familjer med olika försörjningsbörda.
Systemet borde emellertid tekniskt utformas så, att dessa skatteskillnader
komme att bestå, när en gång skattesatsen sänktes. Så snart differensen i
skatt mellan familjer med olika barnantal nedginge till exempelvis 200 kronor
per barn, bibehölles detta fixa barnavdrag konstant i de lägre inkomstklasserna.
För varje barn skulle alltså 200 kronor utan behovsprövning såsom
barnbidrag avdragas från den debiterade bruttoskatten. Örn skillnaden
mellan denna skatt och barnbidragen bleve negativ, borde skillnaden kontant
eller in natura utbetalas till den skattskyldige. Motionärerna funne sig
sakna anledning närmare beröra, huru ett allmänt barnbidragssystem borde
utformas, enär denna fråga vore under behandling av 1941 års befolkningsutredning.
Om emellertid alla barn under 16 års ålder tillfördes 200 kronor
om året, kunde man för ändamålet räkna med en årlig nettokostnad av
200 miljoner kronor. Då det nu gällde att bygga upp ett befolkningsförsvar,
syntes det rimligt att, när så bleve möjligt, eventuellt etappvis, flytta över
utgifter från riksförsvaret och krisförsörjningen till befolkningsförsvaret.

Bevillningsutskottets betänkande nr 18.

9

Det vöre troligt, att krigsfamiljebidragen och prisrabatteringen medverkat
till att äktenskapsfrekvens och födelsetal ökat under pågående världskrig.
Man borde ej riskera, att ett bortfall av de befolkningspolitiska åtgärder, som
krigsfamiljebidrag och prisrabattering jämte skattehöjning i realiteten inneburit,
kunde få en fruktsamhetssänkande effekt.

I samma motioner har även framhållits, att det jämväl ur andra synpunkter
vore nödvändigt att åtminstone överarbeta vårt skattesystem. Förutom
omsättningsskatten påfördes tre olika statsskatter, nämligen bottenskatt,
tilläggsskatt och värnskatt, med olika skattesatser. Dessa skatter borde
ersättas med en, som utginge efter vissa skalor enligt en enkel matematisk
formel. Vissa andra med familjebeskattningen sammanhängande problem
borde också bliva föremål för utredning, exempelvis sambeskattningen av
äkta makar, skattelindring för föräldrar, vilka tidigare uppfostrat barn,
skattelindring vid försörjningsbörda för föräldrar, studerande ungdom etc.

I motionen II: 52 har uttalats den uppfattningen, att tiden nu vore inne för
igångsättande av en utredning av frågan om en jämnare fördelning av barnförsörjningsbördan
genom direkta barnbidrag och avdrag direkt å skatten.
Måhända kunde ifrågakomma ett system med på så sätt differentierade bidrag,
att för första barnet skulle utgå 100 kronor och för andra t. o. m. femte
barnet 250 kronor. Därtill skulle komma ett skatteavdrag med en procent på
inkomst upp till 10 000 kronor och en halv procent på inkomst upp till 50 000
kronor för varje barn. I samband härmed skulle de skattefria barnavdragen
avskaffas. Nettokostnaden för detta förslags genomförande beräknades uppgå
till cirka 230 miljoner kronor per år.

I motionen II: 387 har framhållits, att gällande regler för sambeskattning
av äkta makar, enligt vilka två skattskyldiga efter att ha med varandra ingått
äktenskap tillsammans åsättas högre skatt än om de förblivit ogifta, icke
kunde verka befordrande på familjebildningen i en tid, då allt flera kvinnor
skaffat sig yrkesarbete före äktenskapet och även i allt större utsträckning
önskade fortsätta därmed under äktenskapet. Nämnda resultat av reglerna
för beskattning av äkta makar framträdde särskilt vid den starkt progressiva
stalliga inkomst- och förmögenhetsskatten, värnskatten och den särskilda
skatten å förmögenhet. Lämpligaste utvägen att råda bot på dessa missförhållanden
finge anses vara att borttaga för makar gällande beskattningsregler
samt i stället taxera och beskatta äkta makar såsom av varandra oberoende
skattskyldiga. Vid statsbeskattningen borde ortsavdrag dock lämpligen beräkna
efter de förmånligare regler, som gälla för familjeförsörjare.

Differentieringen av beskattningen med hänsyn till familjestorlek och försörjningsbörda
sker enligt nuvarande bestämmelser genom ortsavdragen, vilka
göras från den taxerade inkomsten vid kommunalbeskadningen resp.
det taxerade beloppet vid statsbeskattningen. Ortsavdragen bestå av grundavdrag
och familjeavdrag. Grundavdrag åtnjutes av varje skattskyldig. Be -

Utskottel.

10

Bevillningsutskottets betänkande nr IS.

träffande ensamstående skattskyldig gäller dock med avseende å den statliga
beskattningen, att grundavdraget vid stigande inkomst successivt minskas
för alt vid ett taxerat belopp av omkring 14 000—15 000 kronor helt försvinna.
Familjeavdrag åtnjutes för hustru, med vilken den skattskyldige under
beskattningsåret levt tillsammans, och för hemmavarande eller av den
skattskyldige helt eller delvis underhållet barn under 18 år, vilket icke haft
minst 600 kronors inkomst. Ortsavdragen äro dyrortsgraderade i fem ortsgrupper.
Förutom genom ortsavdragen minskas den taxerade inkomsten
resp. det taxerade beloppet genom den s. k. bankningen. Vad som härefter
återstår utgör — utom i fall då särskilt avdrag på grund av ömmande omständigheter
medgivits samt, sedan vid den kommunala beskattningen i vissa
fall medgivits ett ytterligare avdrag med 20 kronor — beskattningsbar inkomst
resp. beskattningsbart belopp, varå skatten beräknas.

Föreskrifter örn familjeförhållandenas beaktande genom ortsavdrag ha funnits
i vår skattelagstiftning alltsedan år 1919. Ortsavdragens införande hade
ursprungligen föranletts av den tanken, att ingen borde beskattas för den del
av sin inkomst, som motsvarade existensminimum för honom och hans familj,
d. v. s. för vad som oundgängligen erfordrades för hans och hans familjs
uppehälle. Enligt de nu gällande bestämmelserna i ifrågavarande hänseende,
vilka bestämmelser tillkommo genom beslut vid 1938 års riksdag,
torde emellertid ortsavdragen få anses ha erhållit en mera vidsträckt räckvidd
än som från början avsetts. 1936 års skattekommitté, som utarbetade
det förslag, vilket låg till grund för 1938 års författningsändringar, framhöll
i ifrågavarande hänseende bland annat, att lättnaden i skattebördan för familjer
med barn rent principiellt borde begränsas till befrielse från skatt för
den del av inkomsten, som motsvarade den normala barnkostnaden, men att
vid beräknandet av nämnda kostnad hänsyn borde tagas ej blott till det oundgängligaste
existensminimum utan även i största möjliga mån till vad som
enligt nutida uppfattning krävdes för beredande åt barnen av tillfredsställande
förhållanden i fråga om bostad, föda, hälsovård, utbildning o. dyl.

Efter tillkomsten av 1938 års lagstiftning på ifrågavarande omi-åde ha
emellertid de faktiska förutsättningar i fråga om levnadskostnader och skattetryck,
från vilka familjeavdragen för barn avvägts, avsevärt förändrats.
Levnadskostnadernas stegring har uppenbarligen motverkat avdragens syfte
att åstadkomma skattebefrielse för den mot barnkostnaden svarande delen
av inkomsten. Den betydande skärpningen av beskattningen har vidare inneburit
en väsentlig belastning av familjerna med barn. Beträffande barnfamiljer
med låg inkomst torde särskilt skärpningen av den indirekta beskattningen
ha blivit betungande, även örn verkningarna därav i viss mån mildrats genom
subventioner och rabatter. Med hänsyn till det förändrade läge, som
sålunda inträtt efter tillkomsten av de nu gällande bestämmelserna om ortsavdragen,
torde enligt utskottets mening en anordning, som bättre fyller
det med ortsavdragen avsedda syftet, vara påkallad.

I de likalydande motionerna I: 130 och II: 205 har ifrågasatts, att familjeavdragen
för barn skulle avskaffas och ersättas med fasta direkta avdrag å

Bevillningsutskottets betänkande nr 18.

11

den påförda skatten, vilka avdrag i de lägre skattefria inkomstklasserna
skulle övergå i ett system med barnbidrag. Vidare har i motionen II: 52 förordats
en jämnare fördelning av barnförsörjningsbördan genom införandet
av ett system med direkta barnbidrag, varvid likaledes förutsatts, att de skattefria
barnavdragen skulle avskaffas. Med de i motionerna väckta förslagen
för åstadkommande av en jämnare fördelning av barnförsörjningsbördan
åsyftas sålunda en genomgripande förändring i grunderna för vårt nuvarande
skattesystem.

Redan tidigare har i samband med verkställda utredningar på familjebeskattningens
område konstaterats, att möjligheterna att genom ortsavdrag vid
beskattningen bereda lättnad i barnfamiljernas försörjningsbörda äro tämligen
små. Sålunda påpekade 1936 års skattekommitté, att den övervägande delen
av familjeförsörjare med barn betalade ingen eller så ringa skatt till staten,
att skattens eftergivande icke skulle medföra någon nämnvärd lindring i
deras försörjningsbörda. Enligt av 1941 års familjebeskattningssakkunniga
lämnad uppgift betala av hela antalet taxerade familjer med barn två femtedelar
icke någon som helst inkomst- och förmögenhetsskatt till staten och ytterligare
två femtedelar lia ett taxerat belopp, understigande ortsavdragets
dubbla summa. Av familjerna med 4—6 barn äro enligt samma källa drygt
tre fjärdedelar skattefria. Nämnda sakkunniga funno fördenskull, att, örn en
utjämning av barnförsörjningsbördan skall komma till stånd även inom de
lägre inkomstklasserna, till vilka flertalet familjer med barn hör, måste andra
åtgärder tillgripas än reformer på den statliga inkomstbeskattningens område.
I detta hänseende skisserade de sakkunniga vissa riktlinjer, efter vilka frågan
örn en mera allmän utjämning av barnförsörjningsbördan enligt de sakkunnigas
förmenande borde kunna lösas. De sakkunniga utgingo ifrån att alla familjeförsörjare
med barn skola genom bidrag eller skattelättnader eller bådadera
erhålla hjälp till barnens försörjning. Därvid ifrågasattes bland annat en
metod, enligt vilken de nuvarande skattefria avdragen skulle helt avskaffas
och utjämningen av barnförsörjningsbördan i huvudsak åstadkommas genom
ett för alla barn lika bidrag. För den med inkomsten stigande barnkostnaden
skulle erhållas kompensation genom avdrag direkt å skatten med viss procent
av det taxerade beloppet för varje barn. Efter avdraget återstående skattebelopp
skulle till motsvarande belopp kvittas mot barnbidraget. Örn bidraget
överstege skatten, skulle överskottet utbetalas kontant eller i naturaförmåner.
Emellertid ansåge sig de sakkunniga icke kunna framlägga något förslag i enlighet
med de sålunda skisserade riktlinjerna dels på grund av den betydande
kostnadsökning, som därigenom skulle uppkomma, dels ock med hänsyn till
att elt sådant förslag med nödvändighet komme att beröra en mängd olika
sociala frågor, vilka icke i del sammanhanget kunnat upplagas till prövning.

De av 1941 års familjebeskattningssakkunniga lämnade uppgifterna örn antalet
barnfamiljer, som ej påförts skalf till stalén, giva enligt utskottets mening
oförtydbart vid handen, att en lättnad i barnfamiljernas försörjningsbörda
icke i någon större utsträckning kan vinnas genom höjning av dc lin
medgivna ortsavdragen. Sådana familjer, vilkas inkomster äro så laga att nå -

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 18.

got beskattningsbart belopp ej uppkommer enligt nuvarande bestämmelser,
skulle genom en sådan höjning icke erhålla någon som helst lättnad i beskattningen.
Varje höjning av ortsavdragen flyttar för övrigt den gräns, vid vilken
beskattningsbart belopp uppnås, ytterligare uppåt med påföljd, att en ännu
större del av befolkningen blir helt fri från direkt skatt till staten. Det kan
emellertid icke anses tillfredsställande, att en betydande del av befolkningen
befrias från skyldighet att genom direkt skatt lämna bidrag till täckande
av statens utgifter, då därigenom kan befaras, att dess intresse av hushållning
med statens medel kommer att minskas. Då sålunda en effektiv utjämning
av barnförsörjningsbördan icke kan vinnas genom en omreglering av
ortsavdragen, finner utskottet i likhet med de sakkunniga andra åtgärder
böra vidtagas i detta syfte.

De i de likalydande motionerna I: 130 och II: 205 samt i motionen II: 52
väckta förslagen om ortsavdragens ersättande med ett kombinerat skatteavdrags-
och barnhidragssystem ha utformats i nära anslutning till de av 1941
års familjebeskattningssakkunniga skisserade riktlinjerna i detta hänseende.
Utskottet finner vad i motionerna därutinnan anförts vara värt beaktande.
Även utskottet håller för sannolikt, att en utjämning av barnförsörjningsbördan
icke kan vinnas annorledes än genom ett på ett eller annat sätt utformat
barnbidragssystem. Utskottet har emellertid icke kunnat i detta sammanhang
ingå på ett närmare bedömande av denna fråga. Såsom framhållits
av familjebeskattningssakkunniga berör ett sådant system ej allenast
beskattningen utan även spörsmålet om de statliga och kommunala socialvårdsutgifternas
inbördes förhållande, befolkningsfrågan och socialpolitiken
i allmänhet. Utan en undersökning, som omspänner hela detta problemkomplex,
torde det ej vara möjligt att taga ställning till förevarande spörsmål.
Utskottet vill även erinra om de betydande kostnader, som skulle uppstå vid
genomförande av motionärernas förslag.

Såsom i de likalydande motionerna I: 130 och II: 205 uppgivits är frågan
örn införande av ett allmänt barnbidragssystem för närvarande under övervägande
inom 1941 års befolkningsutredning, som enligt den vid årets riksdag
framlagda riksdagsberättelsen verkställt undersökningar beträffande
barnkostnaderna och verkningarna av olika barnbidragssystem. Det förslag,
som befolkningsutredningen kan komma att avgiva angående ett allmänt
barnbidragssystem, måste givetvis få ett nära samband med den i motionerna
berörda frågan. Utskottet förutsätter därför, att vid prövningen av befolkningsutredningens
förslag i denna del jämväl frågan om åstadkommandet
av en utjämning av försörjningsbördan för familjer med barn ur de
synpunkter, som här angivits, tages under övervägande. På grund härav anser
sig utskottet icke kunna tillstyrka de i ovannämnda motioner framställda
yrkandena i nu angivet hänseende.

I de likalydande motionerna I: 130 och II: 205 har vidare uttalats önskemål
om att de nuvarande direkta statsskatterna — bottenskatt, tilläggsskatt
och värnskatt —- ersattes med en enda skatt, som utginge efter vissa skalor,

Bevillningsutskottets betänkande nr 18.

13

upprättade enligt en given enkel matematisk formel. Utskottet vill i anledning
härav erinra om att dessa skatter utgå efter var sin skala, vilka skalor
äro anpassade efter den ekonomiska bärkraft, som ansetts förefinnas inom
de olika inkomstskikten. Beträffande särskilt uppdelningen av den statliga
inkomst- och förmögenhetsskatten i en rörlig bottenskatt och en fast tillläggsskatt
med skilda skatteskalor, så har denna uppdelning skett i syfte
att bereda erforderlig elasticitet åt skattesystemet. Verkställda undersökningar
hade nämligen visat, att, därest inkomst- och förmögenhetsskatten
i sin helhet vore rörlig — innebärande att skattens belopp bestämmes, förutom
av den i författningen intagna skatteskalan, av viss årligen fastställd
utdebiteringsprocent — vid inträdande behov av ökade skatteintäkter en
höjning av nämnda procenttal skulle kunna äga rum endast i tämligen begränsad
omfattning. Genom att statsskatten delvis blev fast, vilket innebär
att skattens belopp bestämmes i vederbörande författning, erhöll skattesystemet
ökad elasticitet. Trots detta visade det sig vid krigsutbrottet, då behov
uppkom av en betydande ökning av skatteintäkterna, att de erforderliga skattebeloppen
icke kunde i sin helhet uttagas med tillämpning av de fastställda
skatteskalorna. Införandet av en särskild värnskatt blev därigenom nödvändigt.
Under åberopande av nu anförda omständigheter får utskottet avstyrka
motionerna i denna del.

Vad angår de i nyssnämnda båda motioner berörda frågorna om skattelindring
för föräldrar, vilka tidigare uppfostrat barn, samt skattelindring
vid försörjningsbörda för föräldrar och studerande ungdom finner utskottet
ej möjligt att i detta sammanhang närmare ingå på ett bedömande av desamma.
Utskottet avstyrker således motionerna i denna del.

Slutligen har i de likalydande motionerna I: 130 och II: 205 samt i motionen
II: 387 behandlats frågan om den s. k. sambeskattningen av äkta makar.
I den sistnämnda motionen har yrkats, att riksdagen ville i skrivelse till
Kungl. Majit anhålla om framläggande av förslag till sådan ändring av beskattningen
av äkta makar, att denna ej ökas till följd av äktenskapets ingående.

Utskottet vill i anledning härav erinra örn att frågan om sambeskattningen
av äkta makar var föremål för övervägande i samband med 1938 års
skattelagstiftning, varvid det befanns ofrånkomligt att bibehålla principen
örn sambeskattning. 1936 års skattekommitté anförde därvid bland annat,
att enligt kommitténs mening jämförelse icke borde ske endast mellan två
makars beskattning, sådan den var före och blivit efter äktenskapets ingående,
utan även och framför allt mellan två familjer med lika stora inkomster,
där inkomsten i det ena fallet helt intjänats av mannen men i det
andra fallet av båda makarna. Det kunde icke — yttrade kommittén — med
skäl påstås annat än att de båda familjernas skatteförmåga i stort sett vore
densamma.

Det sålunda anförda finner utskottet fortfarande äga gillighet. Utskottet

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 18.

kan fördenskull icke tillstyrka bifall till de i motionerna framställda yrkandena
i ifrågavarande hänseende.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att de likalydande motionerna I: 130 och II: 205, i vad
desamma avse frågan om införande av ett system med efter
försörjningskostnaderna anpassade direkta skatteavdrag,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

2) att motionen II: 52 angående införande av direkta barnbidrag
till åstadkommande av jämnare fördelning av barnförsörjningsbördan
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;

3) att de likalydande motionerna 1:130 och 11:205, i
vad desamma avse frågan om skatteskalor vid den statliga
beskattningen samt om skattelindring för föräldrar,
vilka tidigare uppfostrat barn, ävensom skattelindring vid
försörjningsbörda för föräldrar och studerande ungdom,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; samt

4) att de likalydande motionerna I: 130 och II: 205, i vad
desamma avse frågan om sambeskattning av äkta makar,
samt motionen II: 387 i samma ämne icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 16 mars 1944.

På bevillningsutskottets vägnar:

ELON ANDERSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elon Andersson, Sjödahl, friherre De Geer, Frans
Ericson, Velander, Björkman, Eklund, Heuman och Herman Ericsson*; samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Björklund*, Orgard, Sandberg,
Falk, Lundell, Karlsson i Grängesberg, Jonsson d Skedsbygd och Nilsson i Kristinehamn*.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Bevillningsutskottets betänkande nr 18.

15

Reservationer:

I) av herrar friherre De Geer och Jonsson i Skedsbygd, som ansett att utskottets
yttrande och hemställan bort lia följande lydelse:

»Då det gäller att åstadkomma en utjämning av försörjningsbördan för familjer
med barn, hör frågan örn ett skatteavdragssystern, anpassat efter försörj
ningskostnaderna, intimt samman med ett barnbidragssystem. Utskottet
förutsätter, att vid prövningen av befolkningsutredningens kommande förslag
om ett allmänt barnbidragssystem jämväl de synpunkter, som framförts i de
likalydande motionerna I: 130 och II: 205, skola tagas under övervägande. Det
synes då nödvändigt, att erforderlig utredning vid denna prövning kan förebringas
rörande ett skatteavdragssystem och dess verkningar, detta så mycket
mera som det av motionärerna föreslagna systemet skulle utgöra en utbyggnad
uppåt i inkomstklasserna av ett allmänt barnbidragssystem.

Råder sålunda i princip enighet örn att i sammanhang med prövning av frågan
om ett allmänt barnbidragssystem även frågan örn ett skatteavdragssystem
skall beaktas, torde alla skäl tala för att den begärda utredningen nu kommer
till stånd. Om denna icke kommer till stånd nu, finnes anledning antaga,
att prövningen av frågan om ett allmänt barnbidrag kommer att försenas
och att man måhända kommer att försitta möjligheterna att omedelbart
vid övergången till efterkrigstiden kunna i samhällets socialpolitiska och befolkningspolitiska
system inpassa åtgärder, för vilkas förverkligande starka
sociala rättviseskäl tala.

Den begärda utredningen bör sålunda företagas nu och det borde vara
möjligt för 1941 års befolkningsutredning att med utnyttjande av särskilt
tillkallad expertis utföra denna så, att den kan framläggas i sammanhang med
de förslag, som befolkningsutredningen torde komma att avgiva angående
ett allmänt barnbidragssystem. Sedan emellertid skattefrågorna redan en
gång utbrutits i och med tillsättande av 1941 års familjebeskattningssakkunniga,
är det möjligt, att befolkningsutredningen anser detta ligga utanför sina
uppgifter, varför vid sådant förhållande det, såsom motionärerna föreslagit,
bör uppdragas åt en särskild kommitté att skyndsammast utreda det ifrågavarande
problemkomplexet.

Vad angår möjligheterna att ersätta de nuvarande direkta statsskatterna
med en enda skatt beräknad enligt en enkel matematisk formel, lär det icke
möta hinder att konstruera en formel, så beskaffad att genom denna elasticiteten
i skattesystemet kan bibehållas.

Vad slutligen beträffar andra med familjebeskattningen sammanhängande
problem såsom sambeskattningen av makar, skattelindring för föräldrar vilka
tidigare uppfostrat barn, skattelindring vid försörjningsbörda för föräldrar,
studerande ungdom etc. böra dessa problem tillmätas sådan betydelse, att de
böra ingå i den utredning, som av ovan närmare angivna orsaker torde vara
nödvändig.

16 Bevillningsutskottets betänkande nr 18.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande motionerna
I: 130 och II: 205, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om förnyad utredning av den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten
för fysiska personer, vilken utredning främst skulle
ha till ändamål att praktiskt utforma ett system med efter
försörjningskostnaderna anpassade direkta skatteavdrag, vilket
i de lägre skattefria inkomstklasserna skulle övergå i ett
system med barnbidrag, avseende att i de lägsta inkomstklasserna
lätta barnfamiljernas försörjningsbörda; samt

2) att motionen II: 52 angående införande av direkta barnbidrag
till åstadkommande av jämnare fördelning av barnförsörjningsbördan
och motionen II: 387 angående ändring av
gällande bestämmelser om beskattning av äkta makar måtte
anses besvarade genom vad utskottet under 1) härovan anfört
och hemställt.»; samt

II) av herrar Velander, Björkman och Lundell, som ansett, att utskottet
bort tillstyrka bifall till motionen nr 387 i andra kammaren, vari hemställts
om skrivelse till Kungl. Maj :t med anhållan om utarbetande och framläggande
för riksdagen av förslag till sådan ändring av beskattningen av äkta makar,
att denna icke ökades till följd av äktenskapets ingående.

447528. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1944.