Bevillningsutskottets betänkande nr 17.

1

Nr 17.

.\nkom

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion angående
vidgad rätt till restitution av tull och skatt å
bensin, som användes för segelflygåndamål.

(lia avd.)

I en inom första kammaren av herr Axel Ivar Anderson väckt, till bevillningsutskottet
hänvisad motion, nr 93, har hemställts, »att riksdagen ville besluta
införande av sådana bestämmelser, att restitution för segelflyget av tull,
bensinskatt och bensintilläggsskatt utvidgas till att omfatta jämväl restitution
för vid vinsch- och bilstarter med glid- och segelflygplan erforderliga
bensinkvantiteter, varvid för varje start beräknas i medeltal åtgå en bränslekvantitet
av en liter».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framställda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen.

Enligt 5 § förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin
och motorsprit må restitution av sådan skatt åtnjutas bland annat för bensin
eller motorsprit, som med eller utan tillsats av annat ämne användes för
framdrivande av luftfartyg. Därjämte stadgas, att vid dylik restitution av
skatt å bensin, som införts till riket, tillika skall restitueras den å bensinen
belöpande tullen. Enligt förordningen den 21 juni 1940 (nr 561) örn tilläggsskatt
å bensin skola de i förenämnda förordning den 3 maj 1929 meddelade
bestämmelserna rörande skatt å bensin tillämpas jämväl i fråga om tilläggsskatten.

Närmare bestämmelser angående förutsättningarna för restitution ha meddelats
i kungörelsen den 6 juni 1929 (nr 122) med vissa bestämmelser örn
särskild skatt å bensin.

I den föreliggande motionen har anförts bland annat följande. Sedan generaltullstyrelsen
avslagit en av Kungl, svenska aeroklubben gjord ansökan örn
restitution av skatt och tull för segelflygändamål, i vad densamma avsåge
vid vinschslart av segelflygplan åtgången bensin, hade Kungl. Maj:t, varest
aeroklubben anfört underdåniga besvär, genom utslag den 13 maj 1942 icke
funnit skäl att göra ändring i generaltullstyrelsens överklagade beslut. I
målet hade aeroklubben framhållit bland annat, alt det syntes stridande mot
andemeningen i gällande bestämmelser, att skatt för vägunderhåll skulle ut Bihang

till riksdagens protokoll 19 ii. 7 sami. Nr 17—IS. 1

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 17.

tagas för bensin, som användes för ändamål, som i intet avseende hade nied
vägunderhåll att göra. Generaltullstyrelsen syntes emellertid hava ansett, att
automobildrift förelegat, samt att restitution på grund därav ej kunde åtnjutas
för ifrågavarande bensinkvantitet. Vid start av segelflygplan använda
vinschar vore emellertid, vare sig de vore monterade på automobil eller fristående,
att anse som arbetsredskap inom ett visst slutet område. Vid startande
av segelflygplan genom direkt bogsering efter automobil vore denna i
sin tjänst på flygplatsen jämväl att anse såsom ett arbetsredskap i flygets
tjänst och kunde därvid icke betraktas som ett motorfordon i egentlig mening.

I motionen har ytterligare anförts, att den begärda skatterestitutionen, vilken
vore ägnad att förbilliga utbildningen för den enskilde, syntes vara ett
rimligt önskemål, som borde kunna tillmötesgås på av aeroklubben anförda
skäl. För att emellertid utesluta varje sammanblandning av vinsch- och bildrift
för segelflygstarter med bildrift för annat ändamål torde en viss bestämd
bränslekvantitet, beräknad till i medeltal en liter per segelflygstart med vinsch
eller bil, böra bestämmas.

Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran har utskottet
emottagit av generaltullstyrelsen och kommerskollegium avgivna utlåtanden,
därvid generaltullstyrelsen jämväl överlämnat dels från tulldirektören i Stockholm
infordrat yttrande jämte en däri åberopad promemoria av tullbehandlingsinspektionen
i Stockholm, dels ock en inom styrelsens revisionsbyrå utarbetad
promemoria.

Generaltullstyrelsen har i sitt utlåtande anfört, att styrelsen för sin del ej
hade något att invända mot själva huvudtanken i motionen. Segelflygningen
vore uppenbarligen en framtidssak och det finge anses väl motiverat, att lättnader
bereddes densamma från statsmakternas sida. Beträffande den av motionären
föreslagna begränsningen av rätten till restitution har styrelsen uttalat,
att styrelsen i ett i det omförmälda målet avgivet utlåtande framhållit vissa
praktiska svårigheter, som vore förenade med en restitutionsrätt av avsett
slag. I sådant hänseende hade anförts, att, därest den automobil, som uppbure
startvinschen eller som direkt bogserade vederbörande segelflygplan, ginge för
egen maskin till och från startplatsen, möjligen med begagnande av allmänna
vägar, det vore uppenbart, att man i räkenskaperna ej kunde särhålla den
bensin, som förbrukades direkt för segelflygplanens startande, och den, som
eljest åtginge för automobilens framförande. Det vore tydligen för undvikande
av berörda praktiska svårigheter, som motionären föreslagit fastställande såsom
allmän regel, att för varje start skulle beräknas åtgå bestämd myckenhet
bensin, nämligen en liter. Beräkningarna i sistberörda hänseende syntes
ej giva anledning till erinran.

I den av tullbehandlingsinspektionen i Stockholm upprättade promemorian
har beträffande redovisningen av förbrukad bensin och möjligheten att utöva
kontroll däröver uttalats, att inga betänkligheter torde böra hysas, såvitt anginge
sådan flygplansstart, som skedde med hjälp av stationär eller transpor -

Bevillningsutskottets betänkande nr 17.

3

tabel motordriven vinsch eller därmed jämförlig apparat. I fråga örn fastställande
av åtgången mängd drivmedel vid bogsering medelst automobil torde
däremot svårigheter uppstå att var för sig redovisa vad som förbrukades vid
bogsering och vad som till äventyrs eljest åtginge vid förflyttning av fordonet.
Därest icke den totala förbrukningen av bensin i dylikt fall kunde anses hava
sådan karaktär, att den såsom nära förknippad med flygverksamheten kunde
i sin helhet berättiga till restitution, syntes emellertid inga praktiska hinder
föreligga att en bestämmelse infördes, som reglerade den restitutionsberättigade
kvantiteten bensin med hänsyn till antalet företagna glid- och segelflygp
lansstarter.

I anslutning till vad tullbehandlingsinspektionen sålunda anfört har generaltullstyrelsen
uttalat, att genomförandet av förslaget i författningsväg torde
kunna ske genom ändringar i dels 5 § förordningen den 3 maj 1929 om särskild
skatt å bensin och motorsprit dels ock 5 § i den av Kungl. Majit utfärdade
kungörelsen den 6 juni 1929 med vissa bestämmelser om särskild skatt
å bensin. Därvid har föreslagits, att förstnämnda författningsrum skulle ändras
på så sätt, att under uttrycket framdrivande av luftfartyg skulle anses
inbegripet start av icke motordrivet flygplan, samt att i sistnämnda författningsrum
skulle intagas — förutom ett uttalande av nu angiven innebörd —
jämväl följande: I fråga örn framdrivande av icke motordrivet flygplan genom
bogsering medelst automobil må restitution ej åtnjutas för större myckenhet
bensin än som motsvarar en förbrukad bränslekvantitet, beräknad
efter högst en liter för varje protokollförd start.

Generaltullstyrelsen har slutligen yttrat, att ändring icke erfordrades i de
författningar, som reglerade restitution av tull och bensintilläggsskatt.

Kommerskollegium har i sitt utlåtande framhållit, att ändamålet med bensinskatten
torde få anses vara att å motorfordonstrafiken lägga en viss del av
kostnaderna för väghållningen. I överensstämmelse härmed hade enligt 5 §
förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) restitution av dylik skatt för bensin, som
användes för framdrivande av luftfartyg, sedan länge varit medgiven. Särskilt
på grund av de stora uppoffringar, varmed segelflygningen vöre förbunden,
torde starka skäl tala för att även denna gren av luftfarten komme i åtnjutande
av ifrågavarande restilutionsförmån, något som emellertid syntes förutsätta
författningsändring. Kommerskollegium hade ej funnit anledning till erinran
mot att en dylik författningsändring vidtoges i form av ett förtydligande
av nämnda författningsrum.

Jämlikt 5 § förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) örn särskild skatt å bensin
och motorsprit må restitution av dylik skatt ävensom i förekommande fall av
tull åtnjutas i vissa fall, för vilka är gemensamt, att bensinen skall användas
för annat ändamål än motordrift å de allmänna vägarna. Enligt förordningen
den 21 juni 1940 (nr 561) örn tilläggsskatt å bensin skall i samma fall restilueras
jämväl sådan skatt.

Restitution är sålunda på grund av nämnda bestämmelser medgiven för bensin,
som användes för framdrivande av luftfartyg. Berörda uttryck har emel -

Utskotfet.

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 17.

lertid ansetts icke avse bensin, som användes för startande av glid- eller segelflygplan
medelst vinsch eller genom bogsering av automobil.

Det i motionen framställda yrkandet synes utskottet innebära ett fullföljande
av syftemålet med nu gällande bestämmelser om restitution för bensin,
som användes för framdrivande av luftfartyg. Härvid må framhållas, att vid
tillkomsten av detta stadgande segelflyget ännu icke vunnit insteg, varför ett
tillgodoseende av motionens syfte torde få anses innefatta allenast ett anpassande
av tidigare bestämmelser på grund av sedermera tillkomna omständigheter.
Med hänsyn härtill anser sig utskottet böra tillstyrka, att bestämmelser
angående rätt till restitution i förevarande fall meddelas.

Enligt den av tuilbehandlingsinspektionen i Stockholm upprättade promemorian
torde svårigheter beträffande redovisning av förbrukad bensin komma
att uppstå allenast vid start genom bogsering med automobil. Rätten till
restitution borde därför enligt tullmyndigheternas åsikt i dylikt fall begränsas
till en kvantitet av en liter bensin för varje start. Det torde emellertid tillkomma
Kungl. Maj:t att, därest så anses lämpligt, utfärda bestämmelser härutinnan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av förevarande motion 1: 93
av herr Axel Ivar Anderson angående vidgad rätt till restitution
av tull och skatt å bensin, som användes för segelflygändamål,
antaga följande

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 5 § förordningen den 3 maj 1929
(nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit.

Härigenom förordnas, att 5 § förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) örn särskild
skatt å bensin och motorsprit1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives:

5 §.

Restitution av skatt, som i denna förordning avses, må åtnjutas:

a) för bensin —--svensk frihamn;

b) för bensin eller motorsprit, som med eller utan tillsats av annat ämne
användes för framdrivande av tåg eller fordon å järnväg eller av luftfartyg,
härunder inbegripet start av icke motordrivet flygplan, eller av motorbåt vid
yrkesmässigt utövande av fiske;

1 Senaste lydelse se SFS 1932: 86 och 1933: 307.

Bevillningsutskottets betänkande nr 17.

5

c) för bensin---framföres; samt

d) för bensin---än motordrift.

Vid restitution---— belöpande tullen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1944.

Stockholm den 16 mars 1944.

På bevillningsutskottets vägnar:

ELON ANDERSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elon Andersson, Wahlmark, Axel Ivar Anderson,
Sjödahl, friherre De Geer, Frans Ericson, Velander, Björkman, Eklund och Heuman, samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Orgdrd, Sandberg, Falk,
Lundell, Karlsson i Grängesberg, Jonsson i Skedsbygd, Sundström i Skövde och Bladh.