Bevillningsutskottets betänkande nr 14.
1
Nr 14.
Ankom till riksdagens kansli den 9 mars 1944 kl. 3 em.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående avskaffande av dgrortsgrupperingen av ortsavdragen
vid beskattningen.
Till bevillningsutskottet ha hänvisats följande, av utskottet till behandling
i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen:
1) de likalydande motionerna nr 65 i första kammaren av herr Gustavson
samt nr 114 i andra kammaren av herrar Hammarlund och Pettersson i
Dahl, vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit ville göra
framställning, avseende — förutom annat varom nu icke är fråga — att
»dyrortsgraderingen av de bevillningsfria skatteavdragen avskaffas och
skatteavdragen lika för alla utgå med för ortsgrupp I nu gällande belopp»;
samt
2) de likalydande motionerna nr 129 i första kammaren av herr Ivar Persson
m. fl. och nr 203 i andra kammaren av herr Pettersson i Norregård
m. fl., vari hemställts, »att riksdagen hos Kungl. Majit måtte anhålla örn
framläggande av förslag för riksdagen, innebärande att ortsavdragen vid beskattningen
fastställas efter enhetliga och för hela riket gemensamma grunder».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna.
Enligt 48 § 1 mom. kommunalskatlelagen indelas samtliga orter i riket
med avseende å levnadskostnadernas höjd i fem ortsgrupper. Denna indelning
— den s. k. skattegrupperingen — verkställes av socialstyrelsen enligt
de närmare föreskrifter, som Kungl. Majit äger meddela, och gäller för en
tid av fem år i sänder.
Vidare meddelas i 16 § 1 mom. förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
föreskrift rörande statligt ortsavdrag, vars storlek bestämmes
med hänsyn till de ortsgrupper, varom förmäles i 48 § 1 mom. kommunalskattelagen.
Den senast fastställda skattegrupperingen avser åren 1935—1939.
På förslag av Kungl. Majit i proposition nr 317 till 1938 års riksdag beslöt
riksdagen medgiva, att giltighetstiden för skattegrupperingen finge för
Bihanq
till riksdagens protokoll 1944. 7 sami. Nr 14 15 1
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 14.
längas till och med utgången av år 1940. Författning i ämnet utfärdades deu
10 juni 1938 (nr 415).
I proposition nr 26 till 1939 års urtima riksdag föreslog Kungl. Majit förlängning
av giltighetstiden för skattegrupperingen med ytterligare ett år eller
till och nied utgången av år 1941. Riksdagen biföll propositionen och författning
i ämnet utfärdades den 15 december 1939 (nr 870).
Vidare föreslog Kungl. Majit i proposition nr 146 till 1940 års lagtima
riksdag ytterligare förlängning av giltighetstiden för skattegrupperingen till
och med utgången av år 1942. Propositionen bifölls av riksdagen och författning
i ämnet utfärdades den 14 juni 1940 (nr 513).
Slutligen föreslog Kungl. Majit i proposition nr 68 till 1943 års riksdag
ytterligare förlängning av giltighetstiden för skattegrupperingen till och med
utgången av år 1944, vilken proposition bifölls av riksdagen. Med stöd av
riksdagens sistnämnda beslut föreskrev Kungl. Majit genom kungörelse den 9
april 1943 (nr 168), att den nu gällande skattegrupperingen skulle äga förlängd
giltighet till och med utgången av år 1943.
På våren 1939 uppdrog Kungl. Majit åt socialstyrelsen att utföra en undersökning
rörande de lokala olikheterna i levnadskostnaderna, vilken var avsedd
att läggas till grund för nya dyrortsgrupperingar såväl i löne- och pensionshänseende
som beträffande de skattefria ortsavdragen. Prisutvecklingen
efter krigsutbrottet medförde emellertid sådana förskjutningar i de lokala
prisförhållandena, att ett uppskov med den beslutade prisinsamlingen ansågs
lämpligt. På grund härav utverkade Kungl. Majit, såsom framgår av vad
ovan nämnts, riksdagens medgivande till förlängning av giltighetstiden för
den gällande skattegrupperingen.
Genom beslut den 23 maj 1941 anbefallde Kungl. Majit socialstyrelsen att
under tiden den 16—den 21 juni 1941 verkställa den för levnadskostnadsundersökningen
erforderliga prisinsamlingen. Denna prisinsamling omfattade
i runt tal 3 850 orter.
Med skrivelse den 20 maj 1942 avgav socialstyrelsen redogörelse för den
anbefallda undersökningen rörande de lokala olikheterna i levnadskostnaderna.
Genom beslut den 30 juni 1942 anbefallde Kungl. Majit socialstyrelsen att
inkomma med förslag till riktlinjer för allmänna omgrupperingar av orterna
i riket efter de konstaterade lokala olikheterna i levnadskostnader samt att
därefter enligt de direktiv, som lämnades av chefen för finansdepartementet,
utarbeta förslag till sådana grupperingar. I samma beslut förklarade Kungl.
Majit sig vilja senare taga ståndpunkt till frågan, huruvida levnadskostnadsundersökningen
skulle läggas till grund för fullständiga omgrupperingar av
orterna i riket eller utnyttjas för partiell revision av gällande grupperingar.
Härefter framlade socialstyrelsen i skrivelse den 17 oktober 1942 förslag
till riktlinjer för allmänna löne- och skattegrupperingar.
I ovannämnda proposition nr 68 till 1943 års riksdag redogjorde departementschefen
för resultaten av den undersökning, som av socialstyrelsen så
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 14.
3
lunda verkställts rörande förskjutningarna i levnadskostnaderna på olika
orter. Departementschefen framhöll därvid bl. a., att utvecklingen efter den
senaste dyrortsgrupperingen varit sådan, att en omgruppering av orterna inom
dyrortsskalan knappast kunde äga rum utan att få karaktären av en
verklig lönereglering, samt att det vid sådant förhållande syntes klart, att utgångspunkter
för en omedelbar omgruppering icke kunde anses föreligga på
grundval av dittills företagna utredningar.
I sitt utlåtande i anledning av nyssnämnda proposition uttalade sammansatta
stats- och bevillningsutskottet vid samma års riksdag (utlåtande nr 1).
att icke heller utskottet fann den av socialstyrelsen verkställda levnadskostnadsundersökningen
lämpligen kunna läggas till grund för en ny dyrortsgruppering.
Utskottet delade även uppfattningen, att en sådan omgruppering,
vad anginge löner, knappast kunde äga rum utan att få karaktären av en
verklig lönereglering samt att en mera ingående utredning av olika möjligheter
till problemets lösning vore erforderlig. Utskottet förordade, att en allsidig
och förutsättningslös utredning av frågan om dyrortsgrupperingens
framtida bestånd och utformning skulle vidtagas samt att därvid erforderliga
undersökningar rörande levnadskostnadernas lokala olikheter skulle äga
rum. Utskottet ifrågasatte vidare, huruvida det icke skulle kunna befinnas
lämpligt att för de här uppkommande frågornas allsidiga belysning anförtro
utarbetandet av grunder för levnadskostnadsundersökningen samt upprättandet
av riktlinjer för omgrupperingen åt särskilda sakkunniga, därvid olika
intressen och uppfattningar borde bli representerade. Utredningen borde snarast
igångsättas och bedrivas med sådan skyndsamhet, att förslag till ny dyrortsgruppering
kunde framläggas vid 1945 års riksdag. Under förutsättning
att förslag till frågans lösning rörande såväl skattegruppering som lönegruppering
kunde framläggas vid nämnda riksdag, ansåg utskottet — med hänsyn
till önskvärdheten av enhetliga grunder i fråga om båda dessa grupperingar
— att jämväl framläggandet av förslag till ny skattegruppering borde
kunna anstå till 1945 års riksdag. Skulle emellertid oöverstigliga hinder möta
för framläggande av ett slutligt förslag i dyrortsgrupperingsfrågan vid 1945
års riksdag, borde enligt utskottets mening tagas under övervägande, huruvida
icke redan till 1944 års riksdag förslag borde framläggas rörande skattegrupperingen,
även örn ett sådant förslag finge anses innebära ett provisorium.
Utskottets utlåtande godkändes av riksdagen.
I propositionen nr 82 till innevarande års riksdag med förslag till förordning
örn värnskatt för budgetåret 1944/45 (s. 6—10) har departementschefen
lämnat en närmare redogörelse för frågans nuvarande läge. Därav framgår,
att Kungl. Majit den 30 juni 1943 beslutat tillkalla sakkunniga för verkställande
av utredning angående ny dyrortsgruppering. Enligt de därvid meddelade
direktiven borde på de sakkunniga i första hand ankomma alt i princip
pröva frågan örn dyrortsgrupperingens fortsatta bestånd och allmänna utformning.
De sakkunniga borde sålunda taga under omprövning de motiv,
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 14.
som föranlett införandet av en dyrortsgruppering, med ledning därav bilda
sig en mening örn principerna för denna gruppering samt taga ställning även
till de av 1936 års lönekommitté föreslagna och av statsmakterna godkända
grunderna för mätningen av lokala olikheter i levnadskostnaderna. Under
förutsättning att dyrortsgrupperingen ansåges böra äga fortsatt bestånd, borde
de sakkunniga framlägga förslag till de modifikationer i nämnda grunder,
vartill de kunde finna anledning, samt till de nya utredningar av prisstatistisk
natur, som vore erforderliga för att en dyrortsgruppering enligt av de
sakkunniga förordade riktlinjer skulle kunna genomföras.
Av sistnämnda proposition framgår vidare, att de sakkunniga, vilka antagit
benämningen 1943 års dyrortskommilté, i skrivelse den 19 januari 1944
lämnat en översikt över det kommande utredningsarbetet, såvitt det då kunde
bedömas. Av denna översikt framginge, att kommittén icke vore i stånd att
avgiva betänkande å sådan tid, att på grund därav och efter erforderliga
remisser m. m. beslut kunde fattas vid 1945 års riksdag. I ett sådant läge
kunde fråga uppkomma huruvida förslag till provisorisk skattegruppering
borde föreläggas 1944 års riksdag. Kommittén ''hade icke hittills kunnat anordna
någon närmare undersökning angående skattegrupperingen. Att allenast
på grundval av socialstyrelsens utredning införa ett skatteprovisorium,
ansåge sig kommittén ej kunna förorda.
I anslutning till den sålunda lämnade redogörelsen har departementschefen
i propositionen nr 82 efter övervägande av frågan funnit sig i likhet med de
sakkunniga böra avstyrka, att förslag avlätes till riksdagen angående provisorisk
skattegruppering, baserad på nu föreliggande utredningsmaterial.
I de likalydande motionerna 1:65 och II: 114 har framhållits bl. a., att,
medan på landsbygden icke så få barnrika familjer ingalunda hade regelbundet
återkommande inkomster, stora nog att medge fullt utnyttjande av
ens de där gällande lägre ortsavdragen, gjorde i storstäderna de högre ortsavdragen
jämte den s. k. bankningen det möjligt även för dem, som hade
ganska goda inkomster, att väsentligen undgå inkomstbeskattning. Det vore
i icke ringa grad dyrortsgraderingen, som föranledde detta. I fråga örn ortsavdragen
vöre det ingalunda nödvändigt att avvakta någon omfattande och
tidsödande utredning. Ett avskaffande av dyrortsgraderingen av ortsavdragen
och en generell tillämpning av de nu för den lägsta ortsgruppen gällande avdragsbeloppen
utan bankning skulle för exempelvis folkpensionärer och barnrika
familjer i små omständigheter knappast medföra några olägenheter. Däremot
skulle läget för de bättre ställda bliva ett annat.
I de likalydande motionerna I: 129 och II: 203 har anförts bl. a., att särskilt
landsbygdens befolkning genom skattegrupperingen ålagts en skattebörda,
som icke stöde i rimligt förhållande till skillnaden i levnadskostnader mellan
landsbygden, å ena, samt städer och samhällen, å andra sidan. Genom den utjämning
av levnadskostnaderna, som skett under de senaste åren, vore det
icke befogat att använda mer än en ortsgrupp. Utan att den nu pågående
utredningens resultat behövde avvaktas, borde skattegrupperingen kunna orne
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 14. 5
delbart avskaffas och ortsavdragen i stället bestämmas efter enhetliga grunder
för hela riket. Om riksdagen i avvaktan på utredningens slutförande ej ansåge
sig kunna fatta definitivt beslut örn för landet lika ortsavdrag, borde provisoriska
sådana fastställas, till dess utredningens resultat förelåge.
Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen var frågan om dyrortsgrupperingen
under övervägande vid 1943 års riksdag i samband med behandlingen
av Kungl. Maj:ts proposition nr 68 angående fortsatt giltighet av gällande
skattegruppering m. m. I sitt i anledning av nämnda proposition avgivna,
av riksdagen godkända utlåtande nr 1 förordade sammansatta stats- och bevillningsutskottet,
att en allsidig och förutsättningslös utredning av frågan örn
dyrortsgrupperingens framtida bestånd och utformning skulle företagas samt
att därvid erforderliga undersökningar rörande levnadskostnadernas lokala
olikheter skulle äga rum. Nämnda utskott underströk därvid vikten av att utredningen
snarast igångsattes och bedreves med sådan skyndsamhet, att förslag
till ny dyrortsgruppering kunde framläggas vid 1945 års riksdag. Utskottet
tilläde emellertid, att, örn oöverstigliga hinder skulle möta för framläggande
av ett slutligt förslag i dyrortsgrupperingsfrågan vid 1945 års riksdag,
borde enligt utskottets mening tagas under övervägande, huruvida icke
redan till 1944 års riksdag förslag borde framläggas rörande skattegrupperingen,
även örn ett sådant förslag finge anses innebära allenast ett provisorium.
I anledning härav beslöt Kungl. Maj:t den 30 juni 1943 att för utredning
av denna fråga tillkalla sakkunniga med uppdrag i första hand att i princip
pröva frågan om dyrortsgrupperingens fortsatta bestånd och allmänna utformning,
vilken utredning för närvarande pågår. De sakkunniga, vilka antagit
benämningen 1943 års dyrortskommitté, lia nu uppgivit, att denna utredning
icke kan slutföras å sådan tid, att beslut i frågan kan fattas vid 1945
års riksdag.
I likhet med sammansatta stats- och bevillningsutskottet vid 1943 års riksdag
finner utskottet vara av synnerlig vikt, att frågan om dyrortsgrupperingens
framtida bestånd och utformning bringas till lösning. Utskottet uttalar därför
sin tillfredsställelse över att en utredning i ämnet igångsatts. Med hänsyn
till frågans betydelse hade det dock enligt utskottets mening varit önskvärt,
att i överensstämmelse med vad som förutsattes vid 1943 års riksdag förslag i
ämnet kunnat förväntas till 1945 års riksdag eller att — sedan det numera visat
sig att detta icke låter sig göra — åtminstone ett förslag till en provisorisk skattegruppering
kunnat föreläggas innevarande års riksdag. Då Kungl. Majit icke
ansett sig böra till innevarande års riksdag avlåta förslag angående provisorisk
skattegruppering, vill utskottet .starkt understryka vikten av att den nu pågående
utredningen bedrives med största möjliga skyndsamhet, så att ett slutligt
förslag angående förevarande spörsmål i dess helhet snarast kan föreläggas
riksdagen.
Vad angår de i de föreliggande motionerna framställda yrkandena anser
sig utskottet under hänvisning till den nu pågående utredningen sakna anledning
att ingå i ett närmare bedömande av desamma. Utskottet avstyrker fördenskull
dessa yrkanden.
Utskottet.
Bevillningsutskottets betänkande nr 14.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att de likalydande motionerna I: 65 av herr Gustavson
och II: 114 av herrar Hammarlund och Pettersson i Dahl, i
vad desamma avse avskaffande av dyrortsgraderingen av
skatteavdragen, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
samt *
2) att de likalydande motionerna I: 129 av herr Ivar Persson
m. fl. och II: 203 av herr Pettersson i Norregård m. fl. om
avskaffande av dyrortsgrupperingen av ortsavdragen vid beskattningen
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 9 mars 1944.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark*, Sjödahl, friherre
De Geer, Ekman, Frans Ericson, Velander*, Björkman och Sylwan*; samt
från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Björklund, Hammarlund,
Olsson i Gävle, Orgdrd, Sandberg, Falk*, Henriksson och Bladh.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservation
av herrar friherre De Geer och Hammarlund, vilka ansett att utskottets
yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:
»Såsom framgår---(= utskottet s. 5 rad 5 — rad 26 uppifrån)
---kan fattas vid 1945 års riksdag.
I likhet med sammansatta stats- och bevillningsutskottet vid 1943 års riksdag
finner utskottet vara av synnerlig vikt, att frågan örn dyrortsgrupperingens
framtida bestånd och utformning bringas till lösning. Utskottet uttalar
därför sin tillfredsställelse över att en utredning i ämnet igångsatts. Med
hänsyn till frågans betydelse hade det dock enligt utskottets mening varit
önskvärt örn, i överensstämmelse med vad som av riksdagen år 1943 uttalades,
åtminstone ett provisoriskt förslag till ändrade grunder i fråga om ortsav
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 14.
7
dragen förelagts innevarande års riksdag. De skäl däremot, som av departementschefen
i proposition nr 82 framlagts för fortsatt bibehållande tills vidare
av nuvarande, av riksdagen underkända avdragsgruppering, synas utskottet
icke bärande.
Att genom de i de s. k. högre ortsgrupperna gällande skatteavdragen ett
förhållandevis stort skatteunderlag av relativt god bärkraft helt eller delvis
undandrages den direkta beskattningen, samtidigt som genom allmänna omsättningsskatten
utan hänsyn till bärkraft och försörjningsbörda barnrika
familjer och människor i små omständigheter kännbart nog beskattas, synes
icke riktigt. Utskottet anser sig därför, under åberopande av vad som av 1943
års riksdag anförts i fråga om önskvärdheten av en snabb reform, böra starkt
understryka vikten av att med största möjliga skyndsamhet åtgärder vidtagas
för genomförande av ändrade grunder för de bevillningsfria skatteavdragen,
varvid genom avskaffande av de för de s. k. högre ortsgrupperna gällande
större beloppen nytt skatteunderlag tillföres den direkta beskattningen.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att de likalydande motionerna I: 65 av herr Gustavson
och II: 114 av herrar Hammarlund och Pettersson i Dahl, i
vad desamma avse avskaffande av dyrortsgraderingen av
skatteavdragen, måtte anses besvarade genom vad utskottet
ovan anfört; samt
2) att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande motionerna
I: 129 av herr Ivar Persson m. fl. och II: 203 av herr
Pettersson i Norregård m. fl. örn avskaffande av dyrortsgrupperingen
av ortsavdragen vid beskattningen, i skrivelse till
Kungl. Majit anhålla om framläggande av förslag för riksdagen,
innebärande att ortsavdragen vid beskattningen fastställas
efter enhetliga och för hela riket gemensamma grunder.
»