Bevillningsutskottets betänkande nr 18.

1

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 2 mars 1944 kl. 5 em.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående ändrade bestämmelser
örn lokalporto m. m. jämte en i ämnet väckt motion.

I en den 11 februari 1944 dagteclcnad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 78, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att

dels för tillämpning av de särskilda avgifter, som äro eller kunna bliva stadgade
för lokalbefordran av vissa slags postförsändelser, godkänna följande
grunder, att lända till efterrättelse från och med den 1 juli 1944, nämligen:

att mot lokalporto må befordras försändelse, som avlämnas till postbefordran
inom utlämningsområdet för den postanstalt, till vilken försändelsen
är adresserad; dock att försändelse, som nedlägges i brevlåda, vilken befordras
med järnväg eller spårvagn, å landsväg eller sjöledes, må befordras mot lokalporto
endast örn brevlådan framföres enbart inom ett och samma utlämningsområde,

att därest i stad, köping eller municipalsamhälle finnas två eller flera
postanstalter, dessa i förevarande hänseende skola betraktas såsom en och
samma adresspostanstalt med ett gemensamt utlämningsområde,

samt att generalpoststyrelsen må äga föreskriva de jämkningar i nu angivna
bestämmelser, som med hänsyn till lokala förhållanden kunna finnas
erforderliga;

dels ock besluta, att befordringsavgiften för inrikes brev, som är lokalförsändelse,
skall från och med den 1 juli 1944 utgöra:

om brevets vikt icke överstiger 20 gram.......................................... 15 öre

» vikten överstiger 20 men icke 125 gram ................................. 30 »

» » » 125 » » 500 » ................................. 45 »

Beträffande vad föredragande departementschefen vid ärendets föredragning
inför Kungl. Maj:t anfört får utskottet, i den mån redogörelse härför ej
lämnas i det följande, hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.

Till utskottets behandling har överlämnats den i anledning av propositionen
väckta motionen nr 439 i andra kammaren av herr Hagberg i Malmö, vari
hemställts, »att riksdagen vid behandling av Kungl. Maj:ts proposition nr 78
måtte avslå förslaget om höjning av befordringsavgiften för inrikes brev, som
Bihang till riksdagens protokoll 1944. 7 sami. Nr 13.

628 44

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 13.

är lokalförsändelse, men bifalla det i propositionen framlagda förslaget rörande
viss utvidgning av lokalportoförmånen».

Yad angår de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framställda yrkandet,
får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen.

Under utskottets behandling av ifrågavarande ärende ha inkommit skrivelser
från Stockholms handelskammare och Sveriges grossist förbund, vari
hemställts, att den ifrågasatta höjningen av lokalportot icke måtte genomföras.

I skrivelse den 7 mars 1942, nr 55, anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t ville
låta verkställa skyndsam utredning och för riksdagen framlägga förslag angående
möjligheter för sockenområden, poststationsområden och annars tätt
bebyggda orter att i större utsträckning utnyttja lokalportot.

Genom beslut den 13 mars 1942 anbefallde Kungl. Majit generalpoststyrelsen
att skyndsamt verkställa ifrågavarande utredning och inkomma med
förslag i ärendet. Samtidigt bemyndigade Kungl. Majit chefen för kommunikationsdepartementet
att tillkalla högst tre personer att såsom sakkunniga
biträda generalpoststyrelsen med utredningen.

Med stöd av bemyndigandet förordnade departementschefen den 27 mars
1942 ledamoten av riksdagens första kammare, hemmansägaren J. G. Karlsson
i Gillberga samt ledamöterna av riksdagens andra kammare, hemmansägarna
E. Hansson i Vännäsby och O. E. Werner i Höjen att såsom sakkunniga biträda
generalpoststyrelsen vid den åt styrelsen anförtrodda utredningen.

Sedan utredningen slutförts, har generalpoststyrelsen i skrivelse till Kungl.
Majit den 23 januari 1943 framlagt resultaten av densamma.

Omfattningen av lokalportorätten regleras för närvarande genom ett på
grundval av riksdagens beslut utfärdat kungl, brev av den 18 maj 1934. Enligt
detsamma skola de särskilda avgifter, som stadgats eller komma att stadgas
för lokalbefordran av vissa slags postförsändelser, gälla

dels beträffande försändelse, som inlämnas å fast postanstalt eller som
dit inkommer utan att hava vare sig behandlats av lantbrevbärare eller genom
postverkets försorg befordrats å järnvägs-, ångbåts- eller landsvägslinje och
vilken från nämnda postanstalt eller annan fast postanstalt å samma ort tillställes
adressaten direkt eller genom lokalbrevbärare;

dels ock, oberoende av det sätt, varpå posten befordras eller utdelas, beträffande
försändelse, som postbehandlas allenast inom stad, köping eller
liknande samhälle eller allenast inom särskilt av Kungl. Majit fastställt lokalportoområde.

Särskilda lokalportoområden hava av Kungl. Majit fastställts för Stockholm
och Göteborg.

Tre olika faktorer inverka sålunda bestämmande på frågan, huruvida en
försändelse får taxeras såsom lokalförsändelse, nämligen beträffande försändelser -

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 13.

inom stad (med undantag av Stockholm och Göteborg) samt inom köping
eller liknande samhälle de administrativa gränserna,

inom Stockholm och Göteborg en oberoende av städernas administrativa
gränser uppdragen gräns för ett särskilt s. k. lokalportoområde samt
inom landet i övrigt sättet för postens befordran eller utdelning.

Denna olikhet i grunderna för lokalportots giltighet i städer och stadsliknande
samhällen å ena sidan och på landsbygden å andra sidan är anledningen
till att spörsmål örn lokalportots tillämplighet under senare år upprepade
gånger blivit aktuella.

Portosatserna för riksbrev å ena och lokalbrev å andra sidan äro för närvarande
följande:

Brevets vikt

högst 20 gram

» 125 »

» 250 »

» 500 »

Avgift i

i öre

Lokal-

Riks-

porto

porto

10

20

20

40

30)

401

60

Generalpoststyrelsen har under den verkställda utredningen behandlat olika
möjligheter att utvidga användningen på landsbygden av lokalporto för postförsändelser.
För detta ändamål har styrelsen prövat tre alternativ, enligt
vilka lokalportoområde skulle utgöras av sockenområde, postanstalts adressområde
eller tätt bebyggd ort. Styrelsen har därvid framhållit, att nya bestämmelser
örn lokalporto på landsbygden icke kunde bygga på annat än rent postala
förhållanden. Orsaken till det rådande missnöjet med nuvarande bestämmelser
kunde enligt styrelsens mening icke undanröjas, med mindre lokalportots
tillämpning i största möjliga utsträckning gjordes oberoende av sättet
för postens befordran och utdelning, liksom fallet för närvarande vore beträffande
städer och liknande samhällen. Det avgörande måste vara, huru platsen
för försändelsens avlämnande till postbehandling postalt sett vore belägen i
förhållande till platsen för försändelsens utlämnande till adressaten. En lösning
efter denna linje skulle enligt generalpoststyrelsen åvägabringas, om en
postanstalts adressområde och dess lokalportoområde bringades att sammanfalla,
eller med andra ord om lokalporto tillämpades för försändelser, som
utväxlades mellan korrespondenter inom en och samma postanstalts adressområde.

Styrelsen har därvid stannat vid följande definition såsom varande den,
vilken enligt styrelsens mening bäst skulle kunna tillgodose önskemålet örn
utvidgning av möjligheterna att på landsbygden utnyttja lokalportot:

Mot lokalporto befordras försändelse, som avlämnas till postbefordran
inom utlämningsområdet för den postanstalt, dit försändelsen är adresserad.
Försändelse, som nedlägges i brevlåda, vilken befordras med järnväg, spårvagn,
å landsväg eller sjöledes, må dock befordras mot lokalporto endast örn
brevlådan befordras inom ett och samma utlämningsområde.

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 13.

Därest i stad, köping eller municipalsamhälle finnas två eller flera postanstalter,
skola dessa i förevarande hänseende betraktas såsom en och samma
adresspostanstalt med ett gemensamt utlämningsområde.

Generalpoststyrelsen äger föreskriva de undantag från dessa bestämmelser,
som med hänsyn till lokala förhållanden kunna finnas erforderliga.

Vad angår det ekonomiska resultatet av ett genomförande av generalpoststyrelsens
förslag har styrelsen beräknat, att en inkomstminskning av omkring
463 000 kronor per år skulle uppkomma vid genomförande av förslaget. Styrelsen
framhåller, att den icke anser denna inkomstminskning vara av den
storleksordning, att den under normala förhållanden kunde anses utgöra
hinder för frågans lösning. Med hänsyn till nuvarande budgetläge anser styrelsen
dock tidpunkten för förslagets genomförande kunna diskuteras. Generalpoststyrelsen
erinrar beträffande storleken av portoförlusten örn att besparingsberedningen
på sin tid beräknat den vinst, som skulle tillföras postverket
genom värdebrevbäringens indragning i Stockholm, Göteborg och
Malmö till 700 000 kronor per år. Detta belopp hade ansetts vara av sådan
storleksordning, att dessa tre städer borde berövas den förmån, som utbäring
av värdeförsändelser, postanvisnings- och postgiromedel inneburit, oaktat
dessa städer svarade för 41 % av hela Sveriges postuppbörd. Den beräknade
kostnaden för utvidgningen av lokalportots tillämplighetsområde å landsbygden
utgjorde, anför styrelsen, något mindre än I 2/s av vinsten på värdebrevbäringens
indragning, och åtgärden medförde en sänkning av portot å
landsbygden, vilken beträffande de delar, som betjänades av lantbrevbäring,
nu ensam innehade förmånen att få värdeförsändelser m. m. hemburna.
Ur rent affärsmässig synpunkt förelåge enligt styrelsens mening icke
heller något skäl att utvidga lokalportot. I städerna och de stadsliknande
samhällena, som enligt den nuvarande definitionen hade den största nyttan
av lokalportoförmånen, medförde nämligen posttrafikens koncentration en
minskning av postverkets självkostnad för varje enskild försändelse.

I motionen II: 439 har framhållits, att postverkets självkostnader av naturliga
skäl vore lägre för lokalförsändelser än för andra försändelser. Under

tiden 1885—1918 utgjorde lokalportot, liksom vad sedan 1942 varit fallet,
hälften av riksportot, vilken proportion enligt generalpoststyrelsens år 1942
uttalade åsikt med hänsyn till postverkets självkostnader vore mera motiverad
än proportionen 3:4. Beaktas borde även, att postverkets överskott —
som i riksstaten för budgetåret 1941/42 var beräknat till 10 miljoner kronor,
för budgetåret 1942/43 till 30 miljoner kronor och för budgetåret 1943/44 till
35 miljoner kronor — i generalpoststyrelsens budgetförslag för 1944/45 upptagits
till 43 miljoner kronor, bland annat såsom en följd av de år 1942 vidtagna
portoförhöjningarna. Departementschefens uttalande att ett bifall till
förslaget örn lokalportohöjning skulle komma att skapa ett gynnsamt utgångsläge
för en framtida övergång till ett enhetligt riksporto av 15 öre kunde
näppeligen anses motivera de föreslagna höjningarna. En portohöjning syntes
slutligen icke vara förenlig med rådande prisstopp.

Bevillningsutskottets betänkande nr 13. 5

Departementschefen har funnit den av generalpoststyrelsen föreslagna definitionen
å lokalportoområde lämplig för sitt ändamål samt tillstyrkt, att en
utsträckning av lokalportobrevrätten komme till stånd enligt det av generalpoststyrelsen
förordade förslaget. Emellertid har departementschefen ansett sig
böra i detta sammanhang föreslå höjning av lokalportot. Departementschefen
har därvid anfört bland annat följande:

,,I rådande läge anser jag angeläget att förebygga, att en nettominskning i
postverkets inkomster uppkommer. För sådant ändamål synes närmast någon
ökning av lokalportot och företrädesvis av avgiften i den lägsta viktsatsen böra
komma under övervägande. En höjning av den nuvarande lägsta portosatsen
för lokalbrev från 10 till 15 öre skulle minska differensen mellan portosatserna
för de båda slagen av brev i denna viktklass till samma belopp, 5 öre, som
gällde närmast före den år 1942 företagna höjningen av riksportot, då denna
viktsats i riksporto betingade 15 öre och i lokalporto liksom nu 10 öre. Enligt
min mening bör en utsträckning av lokalportorättens giltighetsområde
förbindas med en sådan ändring av den lägsta lokalportosatsen.

I samband med en dylik ändring torde viktsatserna för lokalporto lämpligen
böra bringas till överensstämmelse med vad som i detta avseende gäller för
riksporto genom att den nuvarande högsta viktgruppen för lokalporto slopas,
så att samma portosats blir gällande för brev med en vikt av över 250 gram
som för brev med 125—250 grams vikt. I övrigt kunde det ligga närmast till
hands att lämna lokalportobeloppen orubbade. Emellertid skulle härvid uppstå
en annan proportion mellan portosatserna för olika viktgrupper än den, som
hittills tillämpats och som alltjämt skulle gälla beträffande riksportot. Portobeloppen
för de tre viktgrupperna skulle sålunda bliva för lokalportot 15, 20
och 30 öre, medan beloppen för riksportot utgöra 20, 40 och 60 öre. Då en
sådan avvikelse från de vanliga relationerna skulle vålla vissa olägenheter i
den praktiska posttjänsten och dessutom principiellt kan anses mindre tilltalande,
har jag ansett mig böra förorda en proportionell höjning av portosatserna
för samtliga viktgrupper. Beloppen skulle vid bifall härtill bliva
15, 30 och 45 öre. Enligt vad jag inhämtat skulle de angivna ändringarna beträffande
de högre viktgrupperna vara utan betydelse för postverkets ekonomi,
och ej heller ur korrespondenternas synpunkt torde de spela någon nämnvärd
roll.

Givetvis kan en portohöjning ur skilda synpunkter giva anledning till invändningar.
Erågan örn åtgärdens lämplighet med hänsyn till dess verkningar
på postverkets inkomster har redan i det föregående delvis berörts. I den
förut återgivna, inom generalpoststyrelsen upprättade promemorian har framhållits
att, om lokalportot höjdes till 15 öre samtidigt med lokalportorättens
utvidgning inom vissa landsbygdsområden, man sannolikt icke kunde räkna med
någon nämnvärd ökning av portoinkomsten. Någon inkomstökning är emellertid
i detta sammanhang icke åsyftad, utan det är för ifrågavarande ändamål
tillfyllest att förebygga den inkomstminskning, som vid oförändrade portosatser
skulle följa av lokalportoförmånens utsträckning.»

Utskottet.

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 13.

I två under år 1942 avgivna promemorior har besparingsberedningens postkommitté
föreslagit höjning av avgifterna i postgiro- och postanvisningsrörelseina
samt av avgifterna för postbefordran av tidningar och tidskrifter.

Med anledning härav har departementschefen i den föreliggande propositionen
anfört följande:

»Vad angår den av besparingsberedningens postkommitté väckta frågan örn
höjning av avgifterna i postgiro- och postanvisningsrörelserna, synes mig
den av generalpoststyrelsen framlagda nya kostnadsutredningen giva stöd
för uppfattningen, att frågorna om dessa rörelsegrenars lönsamhet samt örn
lämpligheten i övrigt av att företaga taxehöjningar beträffande nämnda rörelsegrenar
äro att bedöma väsentligen annorlunda än på grundvalen av det material,
som stått till besparingsberedningens förfogande. I själva verket synes postgirorörelsen
under de senaste åren — även örn hänsyn tages till att delvis olika
grunder kunna hava tillämpats vid beräkningarna och att dessa enligt
sakens natur måste bliva tämligen approximativa — hava uppvisat ett icke
obetydligt överskott. Till det förbättrade resultatet härutinnan torde, förutom
rörelsens kraftiga utveckling, vidtagna rationaliseringsåtgärder hava väsentligt
medverkat. I postanvisningsröreisen synas förlusterna hava minskats.
Betraktade som en helhet lämna rörelsegrenarna enligt min uppfattning
en i nuvarande läge tillfredsställande vinst, och anledning torde icke förefinnas
att för närvarande vidtaga några avgiftshöjningar.

En ändring av befordringsavgifterna för tidningar och periodiska tidskrifter
torde böra föregås av en ny utredning angående denna verksamhetsgrens
ekonomi. I likhet med generalpoststyrelsen finner jag emellertid en dylik
utredning icke böra verkställas i nu rådande ekonomiska läge. Om en reglering
av avgifterna skulle befinnas erforderlig, bör denna vidtagas på längre sikt.
Att nu företaga en provisorisk höjning av ifrågavarande avgifter synes
mig icke stå i överensstämmelse med den av statsmakterna förda pris- och
lönestoppspolitiken. Något förslag örn ändring i 1932 års tidningsförordning
torde därför icke böra föreläggas riksdagen på grundval av föreliggande
material.»

Det i den föreliggande propositionen framlagda förslaget örn en utsträckning
av lokalportots tillämplighetsområde har föranletts av 1942 års riksdags
skrivelse till Kungl. Majit med anhållan om undersökning av möjligheterna
att i större omfattning än hittills utnyttja lokalporto inom vissa områden
på landsbygden. Enligt den nu gällande definitionen å lokalportoområde
kännetecknas lokalförsändelse antingen av att försändelsen befordras allenast
inom vissa samhällen eller särskilt bestämda områden eller, såvitt angår
landsbygden, av sättet för postens befordran eller utdelning. Den i propositionen
föreslagna definitionen å lokalportoområde bygger däremot i princip
endast på en faktor, nämligen på den förutsättningen att postens inlämning
och utlämning sker inom samma postadressort. Huvudregeln skall sålunda
vara, att lokalporto skall utgå, om försändelsen avlämnas till postbefordran
inom utlämningsområdet för den postanstalt, till vilken försändelsen är adres -

Bevillningsutskottets betänkande nr 13. *

serad. Från denna huvudregel göres dock i propositionen undantag beträffande
brev, som befordras medelst s. k. rörliga brevlådor eller postbehandlas
inom sådana städer, köpingar eller municipalsamhällen, vilka ha flera
postanstalter. Sålunda skall brev, som nedlägges i rörlig brevlåda, befordras
mot lokalporto endast örn brevlådan framföres enbart inom ett och samma
utlämningsområde. Örn i stad, köping eller municipalsamhälle finnas flera
postanstalter, skola dessa i förevarande hänseende betraktas såsom en och
samma adresspostanstalt med ett gemensamt utlämningsområde. Någon
ändring beträffande de nuvarande särskilda lokalportoomradena för Stockholm
och Göteborg är icke avsedd. Generalpoststyrelsen skall äga föreskriva
de jämkningar i nu angivna bestämmelser, som med hänsyn till lokala förhållanden
kunna finnas erforderliga.

Utskottet vill för sin del uttala sin tillfredsställelse över de möjligheter
till ökad användning av lokalporto, som genom det i propositionen framlagda
förslaget beredas särskilt landsbygdens befolkning. Då de i ifrågavarande
hänseende föreslagna bestämmelserna enligt utskottets mening äro väl lämpade
för tillgodoseende av detta syfte, tillstyrker utskottet propositionen i
denna del.

Den sålunda föreslagna utvidgningen av lokalportots tillämplighetsområde
har av generalpoststyrelsen beräknats komma att medföra en minskning av
postverkets inkomster med omkring 460 000 kronor för år. Departementschefen
har i rådande läge ansett angeläget förebygga, att en nettominskning
i postverkets inkomster uppkommer. På grund härav har i propositionen
föreslagits en höjning av lokalportot i den lägsta viktsatsen från 10 till 15
öre samt i de högre viktsatserna i proportion härtill. Någon inkomstökning
för postverket har därvid icke åsyftats, utan det har ansetts tillfyllest att
genom portohöjningen erhålla täckning för den beräknade inkomstminskningen
till följd av lokalportoförmanens utsträckning. Departementschefen
har emellertid därjämte framhållit, att ett bifall till förslaget örn höjning
av lokalportot skulle skapa ett gynnsamt utgångsläge för en enligt departementschefens
mening önskvärd framtida övergång till enhetligt riksporto.
En sådan övergång kunde nämligen utan större olägenhet äga runi vid den
tidpunkt, då de ekonomiska förhållandena medgåve en sänkning av det lägsta
riksportot från nuvarande belopp 20 öre till det före senaste portohöjning
gällande beloppet 15 öre. Övergången till ett enhetligt riksporto skulle
däremot enligt departementschefens uppfattning ställa sig svårare, därest
on utsträckning av lokalportoförmånen även till landsbygdsområden ägde rum
vid en lägsta portosats av 10 öre och däremot svarande portosatser för de
högre viktgrupperna.

I motionen II: 439 har yrkats avslag å propositionen, i vad densamma avser
höjning av lokalportot. Därvid har framhållits bland annat, att genom
den föreslagna utvidgningen av landsbygdens lokalportoområden postverkets
inkomster visserligen torde komma att minskas med omkring 460 000 kronor
men att detta knappast kunde motivera en ytterligare beskattning av
korrespondenterna i städer och stadsliknande samhällen, vilka hittills avsänt
närmare 90 % av lokalbreven.

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 13.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra örn att i samband med den vid
1942 års riksdag beslutade höjningen av portot å riksbrev fråga uppkommit
örn höjning jämväl av lokalportot. I väckta motioner hade nämligen yrkats
höjning av sistnämnda porto i överensstämmelse med vad i den nu föreliggande
propositionen föreslagits. Generalpoststyrelsen, som bereddes tillfälle
att avgiva yttrande i anledning av dessa motioner, förklarade sig anse,
att bärande skäl för den föreslagna höjningen av lokalportot ej förelåge.
Styrelsen framhöll därvid bland annat, att förutsättningen för det särskilda
lokalportot givetvis vore, att postverkets självkostnader för lokalförsändelserna
vore lägre än för riksförsändelserna. Att lokalportot motsvarade hälften
av riksportot vore mera motiverat med hänsyn till postverkets självkostnader
än proportionen 3:4, som skulle uppkomma vid bifall till de då väckta
motionerna. Vidare yttrade styrelsen, att man vid en höjning av lokalportot
måste räkna med en avsevärd minskning av antalet lokalbrev. Därest postverket
genom en höjning av lokalportot skulle berövas en stor del av sin
marknad på detta område, skulle det säkerligen vid en framtida portosänkning
visa sig förenat med svårigheter att återvinna det förlorade. Styrelsen
upplyste slutligen, att av samtliga under år 1940 inlämnade riksbrev icke
mindre än cirka 71,5 % voro inlämnade vid postkontor och postexpedition^-i städer och stadsliknande samhällen, medan återstoden inlämnats vid postexpeditioner
och poststationer på landsbygden, där omkring två tredjedelar
av rikets hela folkmängd vore boende. De vid 1942 års riksdag väckta motionerna
örn höjning av lokalportot avslogos av riksdagen på hemställan av
samma års bevillningsutskott.

Det väsentliga syftet med den nu föreslagna höjningen av lokalportot är,
såsom ovan nämnts, att förebygga en minskning av postverkets inkomster
genom lokalportoförmånens utsträckning. Av propositionen framgår, att
portoinkomsten för lokalbrev för närvarande, vid ett porto av 10 öre, kan
beräknas till i runt tal 3,0 miljoner kronor. I propositionen har vidare antagits,
att vid en höjning av lokalportot till 15 öre en minskning av lokalbrevens
antal skulle inträda, vilken minskning kunde beräknas till lägst Vs
och högst Vs. Med hänsyn härtill ävensom till den inkomstminskning, som
skulle uppkomma genom den föreslagna utvidgningen av lokalportoförmånen.
har antagits, att någon nämnvärd ökning av portoinkomsterna icke skulle
uppstå genom den ifrågasatta höjningen av lokalportot.

Ifrågavarande portohöjning har icke föranletts av driftsekonomiska
orsaker utan är till sin natur en beskattning. Utskottet beaktar till fullo
betydelsen av att i nu rådande statsfinansiella läge förefintliga möjligheter
till ökning av statsverkets inkomster liksom även till förhindrande av minskning
av dessa inkomster bliva tillvaratagna i den utsträckning, som kan anses
erforderlig. På de åtgärder, som i sådant hänseende kunna ifrågakomma,
torde dock böra uppställas det kravet, att dessa icke möta starka betänkligheter
ur andra synpunkter. Utskottet finner för sin del tvivelaktigt, huruvida
beträffande den nu föreslagna höjningen av lokalportot detta krav kan anses
uppfyllt.

9

Bevillningsutskottets betänkande nr 13.

Med den av 1942 års riksdag begärda utredningen angående möjligheterna
av en utvidgning av lokalportots tillämplighetsområde torde ha åsyftats att
i postalt hänseende åvägabringa en lättnad för i främsta rummet landsbygdens
befolkning. Det synes vid sådant förhållande mindre tillfredsställande, att
samtidigt som en lättnad åstadkommes i nu angivet hänseende lokalportoförmånens
värde väsentligen förringas genom fastställande av en högre portosats.
Utskottet kan ej heller finna tilltalande att i detta sammanhang av
statsfinansiella skäl vidtaga en portohöjning, som kan föranleda en nedgång
av lokalportotrafiken med måhända inemot Vs. Sådana portohöjningar, varigenom
allmänheten i den utsträckning, som här kan bliva fallet, ser sig
föranlåten upphöra med att taga postverkets tjänster i anspråk, böra enligt
utskottets mening i möjligaste mån undvikas. Då såsom framhållits i den
väckta motionen för närvarande närmare 90 % av lokalbreven härröra från
korrespondenter i städer och stadsliknande samhällen, innebär den föreslagna
portohöjningen en ytterligare belastning av i första hand befolkningen i dessa
samhällen. Med hänsyn till att enligt i propositionen lämnad uppgift generalpoststyrelsen
anser tveksamt, huruvida poströrelsen å landsbygden för närvarande
överhuvud taget lämnar något överskott, och inkomstöverskottet å
poströrelsen följaktligen torde ha uppkommit inom städer och stadsliknande
samhällen, synes denna ytterligare belastning av dessa orters befolkning ej
vara motiverad. Enligt utskottets mening kan det ej heller anses tillfredsställande,
att för täckande av en inkomstminskning, som uppkommer till följd
av en postal åtgärd i vissa befolkningsgruppers intresse, genomföres en beskattning,
som i huvudsak drabbar andra befolkningsgrupper.

Beträffande betydelsen ur statsfinansiell synpunkt av den beräknade inkomstminskningen
får utskottet erinra örn att postverkets driftsöverskott,
som för budgetåret 1941/42 utgjorde 20,3 6 miljoner kronor, i den vid innevarande
års riksdag framlagda riksstaten för budgetåret 1944/45 upptagits till
43 miljoner kronor. Den sålunda framkomna ökningen av postverkets inkomstöverskott
beror ej enbart på den år 1942 beslutade portohöjningen.
Sålunda torde under vart och ett av åren 1942 och 1943 inkomsterna av frankoteckensförsäljningen
ävensom av avgifterna för frankostämpling samt mass- och
gruppkorsband — oavsett nämnda portohöjning — ha ökat med mellan 6 och
7 %. Vid sådant förhållande synes berörda inkomstminskning icke vara
av sådan storleksordning, att särskilda åtgärder till förebyggande av densamma
kunna anses erforderliga, detta i all synnerhet som de nu ifrågasatta
åtgärderna kunna möta starka betänkligheter ur andra synpunkter.

Såsom ovan nämnts har departementschefen till stöd för den föreslagna
höjningen av lokalportot jämväl framhållit, att därigenom skulle skapas ett
gynnsamt utgångsläge för en framtida övergång till ett enhetligt riksporto
genom en sänkning av riksportot till 15 öre. Utskottet vill dock framhålla,
att varken generalpoststyrelsen eller Kungl. Majit för riksdagen framlagt
någon utredning rörande verkningarna i olika avseenden av införandet av
ett enhetligt riksporto. Utskottet saknar därför möjlighet att bedöma lämpligheten
av en sådan åtgärd. T nuvarande statsfinansiella läge synes även

Bihang till riksdagens protokoll Ulli. 7 sami. Nr 13.

f.28 44

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 13.

tidpunkten för införande av ett enhetligt riksporto å 15 öre vara tämligen
avlägsen. Det förefaller också utskottet att, om det i framtiden skulle befinnas
lämpligt att övergå till ett enhetligt riksporto, den därigenom erforderliga
höjningen av portot å lokala försändelser lika väl kunde ske i samband
med det enhetliga riksportots införande.

Av ovan angivna skäl och med hänsyn till vad generalpoststyrelsen yttrat
i frågan örn höjning av lokalportot anser sig utskottet böra avstyrka propositionen
i nu berört avseende. Utskottet tillstyrker sålunda det i motionen
II: 439 framställda yrkandet.

Yad departementschefen anfört i fråga om avgifterna i postgiro- och postanvisningsrörelserna
samt befordringsavgifterna för tidningar och tidskrifter
föranleder ej erinran från utskottets sida.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 78, i vad densamma avser utsträckning
av lokalportorättens giltighetsområde, för tillämpning av de särskilda
avgifter, som äro eller kunna bliva stadgade för lokalbefordran
av vissa slags postförsändelser, godkänna följande
grunder, att lända till efterrättelse från och med den 1 juli 1944,
nämligen:

att mot lokalporto må befordras försändelse, som avlämnas till
postbefordran inom utlämningsområdet för den postanstalt, till
vilken försändelsen är adresserad; dock att försändelse, som nedlägges
i brevlåda, vilken befordras med järnväg eller spårvagn,
å landsväg eller sjöledes, må befordras mot lokalporto endast örn
brevlådan framföres enbart inom ett och samma utlämningsområde,

att därest i stad, köping eller municipalsamhälle finnas två
eller flera postanstalter, dessa i förevarande hänseende skola
betraktas såsom en och samma adresspostanstalt med ett gemensamt
utlämningsområde,

samt att generalpoststyrelsen må äga föreskriva de jämkningar
i nu angivna bestämmelser, som med hänsyn till lokala
förhållanden kunna finnas erforderliga; samt

2) att riksdagen måtte, med bifall till motionen II: 439 av
herr Hagberg i Malmö, avslå Kungl. Majt:s förevarande proposition
nr 78, i vad densamma avser befordringsavgiften för
inrikes brev, som är lokalförsändelse.

Stockholm den 2 mars 1944.

På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.

11

Bevillningsutskottets betänkande nr 13.

N ärvar ande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark,
Sjödahl, friherre De Geer, Ekman, Frans Ericson, Björkman, Bondeson och Carl
Eric Ericsson*; samt

från andra kammaren: herrar Björklund, Hammarlund*, Öngård, Falk,
Lundell, Karlsson i Grängesberg, Henriksson, Nilsson i Kristinehamn, Boman och
Ohlsson i Kastlösa.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Johan Bärg, Wahlmark, Hammarlund, Öngård, Falk, Karlsson i
Grängesberg, Boman och Ohlsson i Kastlösa, vilka ansett att utskottets
yttrande och hemställan bort hava följande lydelse:

;>Det i---(= utskottet sid. 6 rad 13 nedifrån —• sid. 8 rad 11 nedifrån)
---av lokalportot.

Ifrågavarande portohöjning har icke föranletts av driftsekonomiska orsaker
utan av en önskan att förebygga en minskning i postverkets inkomster genom
den föreslagna utsträckningen av lokalportots giltighetsområde. UtskotteT
delar departementschefens uppfattning, att i nu rådande statsfinansiella läge
en sådan inkomstminskning i möjligaste mån bör undvikas. Visserligen skulle
mot höjningen av lokalportot kunna invändas, att såsom jämväl framhållits
i den väckta motionen för närvarande närmare 90 % av lokalbreven härröra
från korrespondenter i städer och stadsliknande samhällen samt att det med
hänsyn härtill vore obilligt att belasta befolkningen därstädes med ökade
kostnader för att täcka den inkomstminskning, som uppstår genom en
väsentligen i landsbygdsbefolkningens intresse företagen åtgärd, detta i all
synnerhet som det nu uppkommande inkomstöverskottet å poströrelsen torde
hänföra sig till städer och stadsliknande samhällen. Häremot kan dock
erinras, att det knappast lärer vara möjligt att anpassa taxepolitiken för ett
statligt, hela landet omfattande trafikföretag på sådant sätt, att landets olika
delar var för sig få bära de därstädes uppkommande kostnaderna för verksamhetens
bedrivande. En sådan anpassning sker ej heller i fråga örn riksportot,
vilket är enhetligt över hela landet oavsett de högre kostnader, som
längre transporter betinga i jämförelse med kortare sådana.

Vad angår den ökade belastning, som skulle kunna anses uppkomma för
befolkningen i städer och stadsliknande samhällen genom den föreslagna höjningen
av lokalportot, får utskottet framhålla, att den därav föranledda kostnadsökningen
för denna befolkning enligt utskottets mening väsentligen torde
komma att drabba de till sådana samhällen lokaliserade näringsföretagen.
Då dessa företag emellertid få antagas söka erhålla täckning härför liksom
för andra kostnader av sin kundkrets i dess helhet, torde det vara uppenbart,
att kostnadsökningen ej allenast kommer att träffa den inom nämnda sam -

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 13.

hällen bosatta befolkningen utan jämväl de kunder, som ej äro bosatta i dessa
samhällen. Utskottet vill i detta sammanhang även påpeka, att de postala
anordningarna medföra så oerhört mycket större fördelar för allmänheten i
städer och stadsliknande samhällen än som är fallet å landsbygden. Med hänsyn
härtill kan utskottet icke finna, att den föreslagna höjningen av lokalportot
skulle för korrespondenter i städer och stadsliknande samhällen innebära
en oskälig belastning.

Generalpoststyrelsen har vid flera tillfällen framhållit önskvärdheten av
en framtida övergång till ett enhetligt riksporto och departementschefen har
i propositionen givit sin anslutning till denna tanke. Utskottet får för sin
del i detta hänseende framhålla, att förekomsten av lokalportoområden
otvivelaktigt medför, att brev i vissa fall kunna befordras avsevärda sträckor
mot lokalporto, medan i andra fall postbefordringen av brev för kortare sträckor
betingar riksporto. I den mån lokalportoområdena utvidgas, kommer detta
mindre önskvärda förhållande att ytterligare framträda. Berörda förhållande
talar enligt utskottets mening för införande av ett enhetligt riksporto, så
snart omständigheterna i framtiden bliva sådana, att detta låter sig göra.
Men härav synes utskottet även kunna dragas den slutsatsen, att skillnaden
mellan lokalporto och riksporto ej bör vara alltför betydande.

. Av sålunda anförda skäl tillstyrker utskottet propositionen jämväl i vad
densamma avser höjning av lokalportot, varemot det i motionen II: 439 i
detta hänseende framställda yrkandet avstyrkes av utskottet.

Vad departementschefen —--(= utskottet sid. 10 rad 10 — rad 34

uppifrån) — — — finnas erforderliga; samt

2) att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 78, i vad densamma avser befordringsavgiften
för inrikes brev, som är lokalförsändelse, och med avslag å
motionen II: 439 av herr Hagberg i Malmö, måtte besluta, att
befordringsavgiften för inrikes brev, som är lokalförsändelse,

skall från och med den 1 juli 1944 utgöra:

örn brevets vikt icke överstiger 20 gram.................. 15 öre

» vikten överstiger 20 men icke 125 gram............ 30 »

» » » 125 » » 500 » 45 » .»

Stockholm 1944. K. L. Heck mans Boktryckeri.