Riksdagens skrivelse nr 450.
9
Nr 450.
Godkänd av första kammaren den 28 juni 1943.
Godkänd av andra kammaren den 28 juni 1943.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående krigsmaktens reservpersonal
jämte i ämnet väckta motioner.
(Statsutskottets utlåtande nr 198.)
Till Konungen.
I propositionen nr 1 hade Kungl. Majit under fjärde huvudtiteln (punkterna
15, 16, 65 och 106 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden
för den 4 januari 1943) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, för budgetåret 1943/44 beräkna vissa anslag till krigsmaktens
reservpersonal.
Sedermera har Kungl. Majit i propositionen nr 143, under åberopande av
propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för
den 5 mars 1943, föreslagit riksdagen att
dels godkänna av departementschefen i nämnda statsrådsprotokoll över försvarsärenden
angivna grunder för avlönings- och pensionsförmåner åt krigsmaktens
reservpersonal;
dels ock för budgetåret 1943/44 anvisa
till Armén: Avlöningar till personal å reservstat ett förslagsanslag av
1,300,000 kronor,
till Armén: Avlöningar till personal i arméns reserver ett förslagsanslag av
1.300.000 kronor,
till Marinen: Avlöningar till personal å reservstat ett förslagsanslag av
60.000 kronor,
till Marinen: Avlöningar till personal i marinens reserver ett förslagsanslag
av 750,000 kronor, samt
till Flygvapnet: Avlöningar till personal i flygvapnets reserv ett förslagsanslag
av 550,000 kronor.
I samband med Kungl. Maj:ts förevarande proposition har riksdagen till
behandling förehaft två motioner, I: 224 och II: 325, vari hemställts, att riksdagen
vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition angående krigsmaktens
reservpersonal måtte besluta i motionen förordade ändringar i Kungl. Maj:ts
förslag i fråga örn, bland annat, de s. k. kaptenskursemas längd m. m. och
rätt till fri sjukvård m. m.
10
Riksdagens skrivelse nr 450.
Riksdagen får anmäla, att riksdagen delar departementschefens i inledning
till propositionen återgivna uppfattning, att viss reservpersonal är erforderlig
inom försvarsväsendet vid sidan av den aktiva befälskadern och det
värnpliktiga befälet samt att det är nödvändigt att reservpersonalen ålägges
tjänstgöringsskyldighet i fredstid för att rätt kunna fullgöra sin ansvarsfulla
uppgift inom krigsorganisationen. Riksdagen finner jämväl uppenbart, att
personalen ifråga till följd härav måste beredas ekonomiska förmåner, som
kunna säkerställa personalgruppens rekrytering.
Det må i enlighet med vad departementschefen framhållit ankomma på
Kungl. Majit att meddela bestämmelser rörande reservpersonalens anställningsförhållanden
och tjänstgöringsskyldighet m. m. i anslutning till de ekonomiska
förmåner för personalen, som i huvudsak beslutats av riksdagen.
Ehuru riksdagen sålunda i anledning av förevarande proposition närmast
haft att taga ställning till frågor rörande de ekonomiska förmånerna för reservpersonalen,
har riksdagen likväl funnit lämpligt att giva Kungl. Majit
sin uppfattning tillkänna jämväl i fråga örn vissa principiella grunder för
reservpersonalens anställningsförhållanden och tjänstgöringsskyldighet m. m.
Yad angår arméns, marinens och flygvapnets reserver har riksdagen
icke funnit anledning till erinran mot den ståndpunkt, departementschefen
intagit till 1942 års reservbefälssakkunnigas förslag, i vad det avser
inträde i arméns, marinens och flygvapnets reserver.
Riksdagen har alltså i likhet med departementschefen funnit skäl tala för
att all reservpersonal, frånsett pensionsavgångna samt fänrikar och likställda,
tillsättas genom förordnande i stället för genom fullmakt eller i vissa fall
konstitutorial. Då fråga närmast är örn en formell ändring och personalens
ställning icke därigenom försämras, har det synts riksdagen icke förefinnas
anledning antaga, att ändringen skall komma att ofördelaktigt påverka rekryteringen
av reservpersonalen.
I anslutning till vad riksdagen i det föregående uttalat, finner sig riksdagen
böra i detta sammanhang framhålla, att Kungl. Majit må äga att vid
slutlig prövning av bland andra nu berörda frågor örn inträde i reserv m. m.
vidtaga jämkningar i de av departementschefen förordade bestämmelserna.
Med hänsyn till betydelsen av en fortlöpande kontroll av reservpersonalens
användbarhet för avsedda uppgifter inom krigsorganisationen har riksdagen
funnit lämpligt, att anställningstiden för annan reservpersonal än den pensionsavgångna,
på sätt departementschefen i fråga örn avgång ur reserv förordat,
indelas i perioder, vid vilkas utgång frågan örn vederbörandes kvarstående
i reserv tages under omprövning. I likhet med departementschefen
har även riksdagen funnit, att såsom villkor för anställning under andra anställningsperioden
bör gälla, att befordran eller kompetens för befordran
vunnits.
Då det icke kan anses förenligt med försvarsväsendets intressen att i
reserven bibehålla personal, för vilken under längre tid medgivits uppskov
vid mobilisering och för vilken uppskovet även kan beräknas bliva bestående,
11
Riksdagens skrivelse nr 450.
har riksdagen anslutit sig till den av departementschefen uttalade uppfattningen,
att sådan personal bör lämna reserven.
Till frågan om tjänstgöringsskyldighet för förutvarande reservpersonal
återkommer riksdagen i det följande.
Riksdagen har icke funnit anledning till erinran mot att i reservbefälsförordningarna
intagas föreskrifter rörande ordinarie tjänstgöring för reservpersonalen
av det innehåll, som föreslagits av de sakkunniga med av departementschefen
förordad ändring, innebärande att fredstjänstgöringsskyldigheten
skall upphöra med utgången av det år, varunder 55 års ålder uppnås.
Riksdagen har alltså anslutit sig till departementschefens uppfattning, att
tjänstgöring i fredstid icke bör komma ifråga vid högre levnadsålder än 55
år för här ifrågavarande personalkategorier.
Vidkommande frågor örn särskilda kurser, har riksdagen i likhet med de
sakkunniga och de hörda myndigheterna samt departementschefen funnit
lämpligt, att särskild utbildningskurs anordnas för reservpersonal, som avses
skola befordras till kapten respektive fanjunkare (motsvarande). Riksdagen
kan emellertid icke dela de sakkunnigas och departementschefens uppfattning,
att dylik kurs bör givas en varaktighet av 60 dagar, ty även örn detta
ur utbildningssynpunkt kan anses önskvärt, synes det på grund av erfarenheterna
rörande reservpersonalens svårigheter att erhålla så lång ledighet
kunna komma att medföra risker för ifrågavarande personalgruppers rekrytering.
I anslutning till vad som föreslagits av vissa av de hörda myndigheterna
och i de likalydande motionerna I: 224 och II: 325 har riksdagen
därför funnit sig böra såsom sin uppfattning uttala, att längden för kaptens
(fanjunkar-)kurs bör bestämmas till 48 dagar och ersätta den normala tjänstgöringen
under treårsperioden. Vidare har riksdagen i likhet med arméinspektören
funnit lämpligast, att ifrågavarande kurser göras obligatoriska
och att möjlighet hålles öppen att uppdela kursen på två omgångar under
två på varandra följande kalenderår. Under angivna förutsättningar anser
riksdagen icke erforderligt, att särskild omskolningskurs kommer till stånd.
Vad departementschefen i övrigt anfört och föreslagit i förevarande sammanhang
har icke givit riksdagen anledning till något uttalande.
I likhet med de sakkunniga och departementschefen har riksdagen funnit,
att avlöningen till personal i reserverna under f redst jänstgö ring, som åligger
vederbörande enligt de blivande förordningarna om reserverna och äger
rum under sådana förhållanden att särskilda krigs- eller beredskapsavlöningsbestämmelser
icke äro tillämpliga, liksom hittills bör utgå enligt samma grunder
som för motsvarande personal på aktiv stat.
Vidkommande frågan örn reglerna för löneklassuppflyttning har riksdagen,
jämväl i likhet med departementschefen, funnit tillräckliga skäl icke vara för
handen att för reservpersonalens del införa andra regler än för den aktiva
personalen, nämligen att för löneklassuppflyttning skall fordras en effektiv
tjänstgöring av sammanlagt tre år. Hittills gällande bestämmelser för reservpersonalen
i förevarande avseende böra alltså alltfort äga tillämpning. Till
stöd härför har riksdagen ansett kunna anföras, att reservpersonalens ordi
-
12
Riksdagens skrivelse nr 450.
narie tjänstgöring icke är av den omfattning att därunder utgående lön kan
bliva av betydelse för vederbörandes bedömande av lämpligheten att åtaga
sig anställning i reserven med därmed förbunden tjänstgöringsskyldighet i
fredstid. Riksdagen har emellertid förutsatt, att frågan om reglerna för löneklassuppflyttning
och avlöningsförmånerna över huvud taget för reservpersonal
under beredskaps- och krigstjänstgöring skall komma att upptagas till
prövning av Kungl. Maj:t i samband med pågående översyn av krigsavlöningsreglementet.
Enligt riksdagens mening måste nämligen frågan örn löneförmånerna
för reservpersonalen under dylik tjänstgöring bedömas ur andra
synpunkter, än när det gäller spörsmålet örn löneförmånerna under normal
fredstjänstgöring, enär reservpersonalen under annan tjänstgöring än vanligen
förekommande fredstjänstgöringsperioder kan vara helt beroende av
med anställningen i reserven förenade löneförmåner.
Departementschefens förslag i fråga örn dyrortsplacering för och tjänstgöringstraktamente
till personal i arméns, marinens och flygvapnets reserver
har icke föranlett någon erinran från riksdagens sida.
Vidkommande den motionsvis berörda frågan angående ersättning till reservpersonal,
som under tjänstgöringen drabbats av olycksfall eller i tjänsten
ådragen sjukdom och till följd därav icke är arbetsför vid tjänstgöringsperiodens
slut, har riksdagen i likhet med motionärerna och vissa av remissmyndigheterna
funnit de av de sakkunniga föreslagna bestämmelserna vara
mindre tillfredsställande. Då departementschefen emellertid ansett desamma
böra tills vidare tillämpas i avvaktan på resultatet av pågående översyn av
vissa bestämmelser i 1927 års militärersättningsförordning, har riksdagen
funnit sig icke böra besluta ändring i de av de sakkunniga föreslagna och
departementschefen förordade bestämmelserna. Riksdagen har emellertid
förutsatt, att utredningen skall bedrivas med sådan skyndsamhet, att på densamma
grundat förslag skall kunna föreläggas nästa års riksdag.
Vad departementschefen i övrigt föreslagit rörande avlöningsförmåner till
personal i reserverna har icke givit riksdagen anledning till någon erinran.
Departementschefens förslag beträffande pensionsförmåner till personalen
i försvarsgrenarnas reserver har vunnit riksdagens bifall.
Riksdagen har icke funnit anledning till erinran mot att långtidsinkallad
personals förmåner bestämmas i enlighet med vad departementschefen förordat
eller mot vad departementschefen i samband därmed anfört.
Vad angår det av departementschefen under särskilda bestämmelser framlagda
förslaget rörande krigstjäastgöringsskyldighet för pensionerad reservpersonal
har riksdagen funnit det böra ankomma på Kungl. Maj:t att träffa
avgörande örn den närmare utformningen av ifrågavarande bestämmelser. Vid
detta avgörande har det emellertid synts riksdagen böra ytterligare övervägas,,
huruvida icke den tjänstgöringsskyldighet, som skall åligga f. d. reservpersonal
under tid, då värnpliktiga inkallas till tjänstgöring jämlikt 27 § 2 mom.
och 28 § värnpliktslagen, kan åläggas ifrågavarande personal utan att densamma
överföres till en ny värnpliktskategori med utsträckt värnpliktstid.
Denna ordning har från vissa håll mött betänkligheter, vilka riksdagen i visa
13
Riksdagens skrivelse nr 450.
mån delar. Det synes riksdagen icke uteslutet, att den ifrågavarande tjänstgöringsskyldigheten
skulle kunna åläggas den förutvarande reservpersonalen
på så sätt, att personalen ifråga under krigstjänstgöring alltjämt hänföres till
reservpersonal, ehuru tjänstgöringsskyldighet i fredstid icke åligger densamma.
Den av departementschefen intagna ståndpunkten till frågan om utfärdande
av ny förordning rörande väg- och vattenbi)ggnadskåren har icke givit
riksdagen anledning till någon erinran.
Beträffande därefter krigsmaktens reservstater har riksdagen icke
funnit något att erinra emot att Kungl. Majit meddelar beslut i anslutning till
vad departementschefen rörande tjänstgöringsskyldigheten föreslagit i fråga
örn dess omfattning m. m. för personalen å reservstaterna.
I likhet med departementschefen har riksdagen funnit reservstatspersonalens
löner böra bestämmas enligt det av försvarsväsendets lönenämnd framlagda
förslaget. Yad departementschefen i övrigt föreslagit beträffande löneförmånerna
till denna personal har riksdagen jämväl funnit sig böra godkänna.
Vidkommande pensionsförmånerna för reservstatspersonalen kommer riksdagen
att anmäla sitt beslut i särskild skrivelse i anledning av Kungl. Majits
proposition nr 286 med förslag till vissa ändringar i lagen angående civila
tjänsteinnehavares rätt till pension, allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena
samt folkskolans tjänste- och familjepensionsreglementen, m. m.
Yad slutligen angår de av departementschefen verkställda beräkningarna av
anslagsbehoven för budgetåret 1943/44 för avlöningar till krigsmaktens
reservpersonal har riksdagen icke funnit anledning till någon erinran
liksom icke heller mot vad departementschefen anfört i anslutning till dessa
medelsbehovsberäkningar.
I den mån i propositionen nr 143 angående krigsmaktens reservpersonal
framförda förslag eller i övrigt gjorda uttalanden icke blivit av riksdagen
berörda, hava desamma icke föranlett erinran från riksdagens sida.
Under åberopande av vad som sålunda anförts får riksdagen anmäla, att
riksdagen
dels godkänt de av departementschefen i statsrådsprotokollet över försvarsärenden
för den 5 mars 1943 angivna grunderna för avlönings- och pensionsförmåner
åt personal i arméns, marinens och flygvapnets reserver samt för
avlöningsförmåner åt personal vid väg- och vattenbyggnadskåren och å krigsmaktens
reservstater,
dels ock för budgetåret 1943/44 å driftbudgeten under fjärde huvudtiteln
anvisat
till Armén: Avlöningar till personal å reservstat ett förslagsanslag av
1,300,000 kronor;
till Armén: Avlöningar till personal i arméns reserver ett förslagsanslag av
1.300.000 kronor;
till Marinen: Avlöningar till personal å reservstat ett förslagsanslag av
60.000 kronor;
14 Riksdagens skrivelse nr 450.
till Marinen: Avlöningar till personal i marinens reserver ett förslagsanslag
av 750,000 kronor;
till Flygvapnet: Avlöningar till personal i flygvapnets reserv ett förslagsanslag
av 550,000 kronor.
Stockholm den 28 juni 1943.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm 1943. K. L. Beckmans Boktryckeri.