Riksdagens skrivelse nr 350.
1
Nr 350.
Godkänd av första kammaren den 19 juni 1943.
Godkänd av andra kammaren den 19 juni 1943.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående den statliga vägorganisationen
samt vissa vägväsendet berörande anslagsfrågor
jämte i ämnet väckta motioner.
(Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.)
Till Konungen.
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t å driftbudgeten under sjätte huvudtiteln
(punkterna 4—8, 10—17, 20—23 och 25 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
för kommunikationsärenden för den 4 januari 1943) föreslagit
riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde vara riksdagen
förelagd, för budgetåret 1943/44 beräkna vissa anslag till väg- och
vattenbyggnadsväsendet.
Vidare har Kungl. Maj:t i propositionen nr 1 under fonden för förlag till
statsverket (bilaga 4, punkt 58 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
kommunikationsärenden för den 4 januari 1943) föreslagit riksdagen att i
avvaktan på den proposition i ämnet, som kunde bliva riksdagen förelagd,
till Förlag för väg- och vattenbyggnadsväsendets förrådsrörelse för budgetåret
1943/44 beräkna ett investeringsanslag av 10,000,000 kronor.
I propositionen nr 224 har Kungl. Maj:t sedermera, under åberopande
av bilagt. utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den
30 april 1943, framlagt slutliga förslag i förevarande hänseenden.
Därjämte har Kungl. Majit å driftbudgeten under sjätte huvudtiteln (punkt
24 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet för kommunikationsärenden för
den 4 januari 1943) föreslagit riksdagen att till Bidrag till säkerhetsanordningar
vid järnvägskorsningar för budgetåret 1943/44 anvisa ett reservationsanslag
av 100,000 kronor.
I samband med Kungl. Maj:ts förslag har riksdagen till behandling förehaft
vissa inom riksdagen väckta motioner.
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 14 sami. Nr 350 351.
1478 48
2
Riksdagens skrivelse nr 350.
Den statliga vägorganisationen.
Inledning.
Vid sin granskning av det framlagda organisationsförslaget har riksdagen
funnit detsamma i allt väsentligt vara uppgjort med hänsynstagande till såväl
de allmänna, av 1942 års riksdag i ämnet angivna riktlinjerna som de krav,
vilka måste uppställas för att organisationen skall bliva i stånd att på ett tillfredsställande
sätt ombesörja en väghållning av nuvarande omfattning. Riksdagen
har därför ansett sig med några mindre jämkningar kunna biträda
Kungl. Maj:ts förslag.
1. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Avlöningar.
Ehuru en större arbetsbörda och ett ökat ansvar onekligen komma att
åvila generaldirektören efter vägväsendets förstatligande, har riksdagen emellertid
ansett, att — åtminstone i avvaktan på några års erfarenheter — en
något lägre lönegradsplacering för generaldirektörsbefattningen än den föreslagna
kan vara tillfyllest. Riksdagen har därvid ansett viss betydelse böra
tillmätas det förhållandet, att såsom chef för vägbyrån avsetts en högt kvalificerad
befattningshavare, placerad i lönegraden C 9, å vilken skall ankomma
att ensam fatta beslut i ett betydande antal ärenden. I anslutning till vad
statskontoret uttalat har riksdagen beslutat, att befattningen såsom generaldirektör
skall placeras i lönegraden C 13.
Riksdagen är av den uppfattningen, att den nuvarande vägtrafikbyrån bör
upphöra och att dess arbetsuppgifter böra överföras på andra byråer, främst
den föreslagna vägtrafikavdelningen inom vägbyrån.
De rapporter över vägtrafikolyckorna, som för närvarande med stöd av
författning i ämnet ingivas av vederbörande polismyndigheter till statistiska
centralbyrån, bliva därstädes föremål endast för statistisk bearbetning. Någon
realbehandling av materialet sker däremot icke för närvarande och detsamma
överlämnas ej heller till de centrala och lokala vägmyndigheternas kännedom.
Enligt riksdagens mening är detta förhållande mindre tillfredsställande. Det
kan ifrågasättas örn icke primärmaterialet rörande trafikolyckorna direkt borde
tillställas den centrala vägmyndigheten, nämligen väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
för att denna genom såväl statistisk bearbetning av materialet som
direkt studium av detsamma skall erhålla ökade förutsättningar att bedöma
de åtgärder, som böra företagas å vägnätet och i övrigt för att minska trafikolyckorna.
I allt fall bör primärmaterialet och den därpå grundade statistiken
i någon lämplig form tillgodogöras av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
närmast då vägbyråns vägtrafikavdelning. Med anledning härav och i anslutning
till syftemålet med vad i motionen I: 301 föreslagits vill riksdagen framhålla
angelägenheten av att här berörda spörsmål från Kungl. Maj:ts sida
ägnas uppmärksamhet. Skulle på sätt i motionen föreslagits all bearbetning
Riksdagens skrivelse nr 350.
3
av polisrapporterna rörande trafikolyckorna befinnas lämpligen böra ske inom
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, torde därav föranledda personalkostnader
framdeles böra inräknas i styrelsens avlöningsanslag.
Svårigheter torde för närvarande föreligga att på lämpligt sätt förlägga den
kamerala revisionen beträffande vägförvaltningarna utanför väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Med hänsyn härtill och då det i propositionen framlagda
förslaget att till ett särskilt revisionskontor inom en omorganiserad kameralbyrå
förlägga ifrågavarande revision synes utgöra en efter förhållandena tillfredsställande
lösning, har riksdagen icke funnit något att erinra mot förslaget.
Riksdagen delar departementschefens uppfattning, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
förrådsrörelse bör friställas och drivas såsom en självständig
affär, som inom styrelsen sammanhålles av en för ändamålet nyinrättad förrådsbyrå.
De skäl, som departementschefen anfört till stöd för sin uppfattning,
att med inrättandet av de av 1942 års vägsakkunniga föreslagna fyra
förrådsavdelningama tills vidare skulle anstå, har riksdagen funnit bärande.
Att på förhand bedöma personalbehovet å de byråer, som komma att omorganiseras
eller nyinrättas i anledning av vägväsendets förstatligande, är
givetvis vanskligt. Såvitt riksdagen kunnat finna har emellertid i organisationen
sådan den föreslagits i propositionen upptagits endast sådan personal,
som med all sannolikhet kan antagas bliva erforderlig redan från början. Yad
löneställningen för de olika befattningshavarna angår har departementschefens
förslag icke föranlett annan erinran från riksdagens sida, än att chefen för
kameralbyråns revisionskontor i enlighet med vad de sakkunniga föreslagit
synts såsom förste revisor böra placeras i lönegraden A 24. Riksdagen här
sålunda beslutit den ändringen i Kungl. Maj :ts förslag, att befattningen såsom
revisionskommissarie i lönegraden A 26 utbytes mot en förste revisorstjänst
i lönegraden A 24.
I detta sammanhang har riksdagen funnit sig böra understryka departemenschefens
uttalande, att kostnaderna för sådan förstärkning av ingenjörsoch
biträdespersonalen å vägbyråns byggnadsavdelning liksom å kameralbyrån,
varav behov kan uppkomma i anledning av utökad byggnadsverksamhet,
böra bestridas icke från byggnadsmedel utan från avlöningsanslagets ickeordinariepost.
Riksdagen har i anslutning härtill icke funnit anledning till
erinran mot att denna post i avlöningsstaten upptages under beteckningen
förslagsvis.
Med hänsyn till den utvidgade segelflygverksamhet, som kan förväntas
med anledning av Kungl. Maj:ts, av riksdagen bifallna förslag örn anslag till
stödjande av denna verksamhet, torde behov föreligga av en särskild befattningshavare
å järnvägs- och luftfartsbyrån för handläggning av ärenden
rörande segelflyget. Riksdagen biträder därför Kungl. Maj:ts förslag, att en
befattning såsom biträdande luftfartsinspektör i lönegraden Eo 24 inrättas.
Riksdagen vill i anledning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag
samt departementschefens uttalande därom understryka behovet av en förstärkning
av brobyråns personalorganisation.
4
Riksdagens skrivelse nr 350.
Ehuru den statliga vägorganisationen icke skall övertaga den allmänna
väghållningen på landet förrän den 1 januari 1944, måste åtskilliga förberedande
åtgärder vidtagas redan dessförinnan. Vissa av de föreslagna befattningarna
måste därför tillsättas redan före nämnda tidpunkt. Riksdagen
har icke funnit något att erinra mot att bemyndigande lämnas Kungl. Maj:t
att i huvudsaklig överensstämmelse med vad i propositionen förutsatts tillsätta
vissa befattningar före utgången av år 1943.
Då det för närvarande icke kan angivas, i vilken omfattning ordinarie
tjänstemän behöva överföras på övergångsstat, har riksdagen i enlighet med
vad i propositionen föreslagits funnit, att åt Kungl. Majit bör överlämnas
att besluta härutinnan. För nästa års riksdag bör emellertid framläggas slutgiltig
personalförteckning beträffande övergångsstaten.
Vad departementschefen anfört i ovan ej berörda delar har icke givit riksdagen
anledning till särskilt uttalande. Ej heller ha Kungl. Maj:ts anslagsberäkningar
föranlett annan erinran från riksdagens sida än som föranledes
av de ändringar riksdagen vidtagit i avseende å lönegradsplaceringen för
generaldirektorat änsten och befattningen såsom chef för kameralbyråns revisionskontor.
Riksdagen får anmäla, att riksdagen, med anledning av Kungl. Maj:ts förslag,
dels bemyndigat Kungl. Majit att för tiden den 1 juli—31 december 1943
fastställa den ändring i personalförteckningen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
som betingas av det i det föregående omförmälda beslutet örn inrättande
från och med den 1 juli 1943 av en befattning såsom biträdande luftfartsinspektör
i lönegraden Eo 24;
dels godkänt följande personalförteckning för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
att tillämpas tills vidare från och med den 1 januari 1944:
Personalförteckning.
Tjänstemän på väg- och vattenbyggnadsstyrelsens avlöningsstat.
Befattning Lönegrad
Tjänstemän å ordinarie stat.
1 generaldirektör ........................................................ C 13
1 överdirektör............................................................ C 9
1 byggnadschef .......................................................... C 6
1 förrådsdirektör ........................................................ C 6
1 väginspektör för underhållet ........................................ C 6
1 byrådirektör............................................................ C 5
5 byråchefer.............................................................. A 30
1 gatuinspektör.......................................................... A 29
1 luftfartsinspektör...................................................... A 29
1 väginspektör .......................................................... A 29
1 vägtrafikinspektör...................................................... A 29
1 järnvägsinspektor...................................................... A 28
8 förste byråingenjörer.................................................. A 26
Riksdagens skrivelse nr 350.
5
Befattning Lönegrad
1 sekreterare ............................................................ A 26
1 sekreterare och ombudsman ........................................ A 26
4 byråingenjörer ........................................................ A 24
1 förste revisor.......................................................... A 24
1 kamrerare.............................................................. A 24
2 sekreterare ............................................................ A 24
5 byråingenjörer ........................................................ A21
2 notarier ................................................................ A 21
3 revisorer ......................... ...................................... A 21
2 kansliskrivare.......................................................... Ali
1 kontorist ...................................................r.......... A 9
1 förste expeditionsvakt................................................ A 7
9 kanslibiträden.......................................................... A 7
3 expeditionsvakter...................................................... A 5
11 kontorsbiträden........................................................ A 4
Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20.
1 biträdande luftfartsinspektör ........................................ Eo 26
2 förste byråingenjörer ................................................ Eo 26
1 biträdande luftfartsinspektör ........................................ Eo 24
1 byråingenjör .......................................................... Eo 24
12 byråingenjörer ........................................................ Eo 21
1 notarie.................................................................. Eo 21
Tjänstemän på förrådsrörelsens stat.
Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20.
1 byråingenjör .......................................................... Eo 21
1 notarie.................................................................. Eo 21;
dels bemyndigat Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse med vad
av departementschefen förordats meddela beslut örn tillsättande av vissa i
nämnda personalförteckning upptagna befattningar redan före utgången av
år 1943;
dels bemyndigat Kungl. Majit att i den omfattning, som i samband med
vägväsendets förstatligande prövas erforderlig, till övergångsstat överföra
ordinarie tjänstemän vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen;
dels godkänt följande avlöningsstat för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
att tillämpas under budgetåret 1943/44:
Avlöningsstat. Kronor
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ................ 512,000
2. Arvoden, bestämda av Kungl. Majit .............................. 29,200
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis........ 343,000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ...................... 118,800
Summa kronor 1,003,000;
6
Riksdagens skrivelse nr 350.
dels ock å driftbudgeten under sjätte huvudtiteln till Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen:
Avlöningar för budgetåret 1943/44 anvisat ett förslagsanslag av
1,003,000 kronor, därav 501,500 kronor att avräknas mot automobilskattemedlen.
2. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Omkostnader.
På grund av den avsevärt utvidgade verksamhet, som ankommer på väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen efter vägväsendets förstatligande, torde en betydande
ökning av styrelsens omkostnadsanslag vara nödvändig. Riksdagen, som i
likhet med departementschefen förutsätter, att det i propositionen för nästa
budgetår äskade beloppet icke torde få betraktas såsom utslagsgivande, då det
gäller att bedöma medelsbehovet för tiden därefter, har ansett de framlagda
anslagsberäkningarna böra godtagas. Under erinran örn vikten av att största
sparsamhet iakttages i fråga örn utgifter av här ifrågavarande slag får riksdagen
anmäla, att riksdagen å driftbudgeten under sjätte huvudtiteln till Vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen: Omkostnader för budgetåret 1943/44 anvisat ett
förslagsanslag av 222,000 kronor, därav 111,000 kronor att avräknas mot automobilskattemedlen.
3. Vägförvaltningarna: Avlöningar.
På grund av de särskilda förhållanden, som för närvarande råda å väghållningens
område, är det givetvis vanskligt att utforma en vägförvaltningsorganisation,
som smidigt ansluter sig till de olika arbetsuppgifterna i de skilda
länen. Örn möjligt bör å ena sidan åt organisationen givas en sådan utformning,
att den icke blir mera omfattande än som är nödvändig med hänsyn
till nuvarande behov samt å andra sidan organisationen kunna utan alltför
stora svårigheter utvidgas för att möta de krav, som uppkomma vid en
återgång till mera normala förhållanden. Såvitt riksdagen vid sin granskning
av det föreliggande förslaget kunnat finna, har detsamma, enligt vilket länen
indelats i sju grupper, för vilka var för sig upptagits en med hänsyn till väghållningens
växlande omfattning avpassad personaluppsättning, i huvudsak
tillgodosett här angivna synpunkter.
Motionsvis har (I: 261 och II: 375) hemställts, att samtliga vägdirektörstjänster
skulle placeras i lönegraden C 6. Vissa skäl kunna onekligen anföras
för en enhetlig lönegradsplacering — främst det förhållandet att skillnaden
i arbetsbördan för de olika vägdirektörerna i viss mån blir utjämnad
genom att till vägdirektörens förfogande i de mera arbetstyngda länen ställes
såväl större som mera kvalificerad personal. För en olika löneställning talar
å andra sidan särskilt den ökade ansvarsbörda, som åvilar vägdirektören i
ett större län, ävensom vikten av att till de mera svårskötta länen kunna örn
möjligt knyta de mest kvalificerade arbetskrafterna. Riksdagen har anset!
sig såtillvida böra bifalla ifrågavarande motioner, att riksdagen beslutat, att
samtliga vägdirektör stjänster utom de i Gotlands och Blekinge län skola
placeras i lönegraden C 6. Beträffande sistnämnda tjänster har riksdagen
däremot icke funnit anledning föreligga att frångå departementschefens
förslag.
i
Riksdagens skrivelse nr 350.
Beträffande personalen för vägunderhållet ifrågasatte 1942 års riksdag vid
behandlingen av proposition nr 122, huruvida det vore nödvändigt att under
vägdirektören anställa ingenjörer i den omfattning, som i propositionen förutsattes.
Riksdagen ansåg vidare tillrådligt, att de föreslagna övervägmästarbefattningarna
icke besattes, förrän erfarenheten visat, att behov därav förelåge.
Möjligen kunde det, uttalade riksdagen, vara lämpligt, att den ingenjör,
som ej skulle vara högskoleutbildad, utbyttes mot en övervägmästare.
Det i förevarande proposition framlagda förslaget i vad avser personalen
för vägunderhållet innebär i jämförelse med det tidigare förslaget, att antalet
ingenjörer minskas från 45 till 43, därav 19 i lönegraden A 26, 10 i lönegraden
A 21 och 14 i lönegraden A 19 och att övervägmästarnas antal nedgår från 47
till 28. Av de 43 ingenjörerna förutsättas 5 skola sysselsättas jämväl med
projektering och byggande. De skäl, som departementschefen anfört till stöd
för förslaget, har riksdagen ansett i allt väsentligt bärande, och riksdagen har
därför icke funnit anledning att däremot framställa någon erinran. Riksdagen
vill såsom en fördel med förslaget framhålla de ökade möjligheter, som detsamma
genom inrättande av ingenjörstjänster jämväl i 19 lönegraden erbjuder
att till underhållspersonalen å vägförvaltningskontoren knyta väl meriterade
och i övrigt dugliga övervägmästare och vägmästare. Med anledning av vad
departementschefen anfört rörande de arbetsuppgifter, som skulle ankomma
på de föreslagna övervägmästarna, har riksdagen ansett sig böra framhålla
angelägenheten av att övervägmästarna i den utsträckning förhållandena medgiva
beredes tillfälle att följa det praktiska arbetet ute i arbetsområdena.
Departementschefens förslag, att de nuvarande 12 länsschaktmästarna
skola under benämning övervägmästare inordnas i den nya vägförvaltningsorganisationen,
har riksdagen funnit innebära såväl praktiska som organisatoriska
fördelar. Riksdagen har därför bifallit ifrågavarande förslag. Det sammanlagda
antalet övervägmästare skulle alltså komma att utgöra 40. Riksdagen
förutsätter emellertid, att inordnandet av länsschaktmästarna i vägförvaltningsorganisationen
icke bör få medföra, att dessa till förfång för de uppgifter,
för vilka de närmast äro avsedda, tagas i anspråk för andra uppgifter
inom den allmänna väghållningen.
Yad departementschefen föreslagit rörande antalet befattningshavare för
projektering och byggande samt för handhavandet av kameralavdelningarnas
arbetsuppgifter har ej föranlett erinran från riksdagens sida. Riksdagen vill i
detta sammanhang — i anslutning till vad riksdagen anfört under den förut
behandlade punkten örn anslag till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens avlöningar
— endast understryka departementschefens uttalande, att byggnadsmedel
icke böra anlitas för att bestrida kostnaderna för sådan särskild personal
utöver den mera fasta organisationen, som kan behöva anställas vid
stegrad byggnadsverksamhet, utan att dylik personal bör avlönas från den för
vägförvaltningarna avsedda avlöningsposten till icke-ordinarie personal. Riksdagen
har i anslutning härtill icke funnit anledning till erinran mot att denna
post i avlöningsstaten upptages under beteckningen förslagsvis och att densamma
må överskridas efter medgivande av Kungl. Maj:t.
8
Riksdagens skrivelse nr 350.
Yad lönegradsplaceringen för den föreslagna personalen angår har riksdagen
funnit densamma vara i allt väsentligt väl avvägd.
Yad härefter apgår vägmästarorganisationen har riksdagen i likhet med
departementschefen ansett tillräckliga skäl saknas för att frångå den av statsmakterna
nästlidna år intagna ståndpunkten, att arbetsområdena i princip
böra erhålla sådan omfattning, att arbetena kunna ledas av en person och att
arbetsbördan för varje vägmästare blir av ungefär lika storleksordning.
Att bedöma antalet erforderliga arbetsområden är givetvis vanskligt. I avvaktan
på erfarenheter från den nya organisationen synes emellertid det av
de sakkunniga beräknade och av departementschefen godtagna antalet av 280
jämte 10 i reserv icke böra möta erinran.
Vägmästarna ha föreslagits skola placeras 225 i lönegraden A 13 och 65 i
lönegraden Eo 13. I jämförelse med vad 1938 års sakkunniga förordat innebär
detta en höjning med en lönegrad. Även med beaktande av att en väl kvalificerad
vägmästarkår utgör en nödvändig förutsättning för ett ekonomiskt och
rationellt skött vägunderhåll, måste enligt riksdagens mening den föreslagna
lönegradsplaceringen med hänsyn till de förmåner — icke minst ur pensionssynpunkt
— som statsanställning erbjuder, anses tillfredsställande. En jämförelse
med andra likartade statliga befattningar, närmast förste banmästartjänstema,
vilka äro placerade i 12 lönegraden, ger också vid handen, att den
för vägmästarna föreslagna lönegradsplaceringen får anses rättvist avvägd.
Riksdagen har därför anslutit sig till departementschefen här ifrågavarande
förslag.
Riksdagen anser, att den personal hos de nuvarande vägdistrikten, vilken
övergår i statstjänst, i princip icke bör erhålla inkomstminskning. Departementschefen
har i dylikt syfte föreslagit, att befattningshavare hos vägdistrikt
skall, därest särskilda förhållanden icke ge anledning till annat, inplaceras i
den löneklass inom den ifrågavarande lönegraden, som ligger närmast under
hans nuvarande lön, samt att han, örn hans förutvarande lön överstiger lönen
enligt den högsta löneklassen, skall kunna placeras i högst två löneklasser
över lönegradens högsta. Riksdagen har funnit sig böra bifall detta förslag.
Då förslaget på grund av angivna begränsning av tillägget till två löneklasser
innebär, att ett mindre antal befattningshavare kan komma att få vidkännas
någon löneminskning, har i motionerna I: 294 och II: 407 hemställts, att
Kungl. Maj:t måtte erhålla befogenhet att medgiva sådant lönetillägg, att
någon löneminskning överhuvud icke uppkommer. Även örn de av departementschefen
föreslagna grunderna för personliga lönetillägg ur personalens
synpunkt måste anses i stort sett tillfredsställande, har riksdagen ansett sig
böra medgiva, att ytterligare lönetillägg utöver de föreslagna två löneklasserna
över lönegradens högsta må kunna utgå, därest någon större löneminskning
eljest skulle inträda och särskilda skäl i övrigt äro för handen, såsom att befattningshavaren
kan åberopa lång tjänstetid, kvalificerad utbildning eller att
han tidigare handhaft arbetsuppgifter av särskilt krävande och speciell art. Befogenhet
för Kungl. Majit att medgiva sådant ytterligare lönetillägg torde inrymmas
i det av Kungl. Majit begärda bemyndigandet att meddela de särskilda
Riksdagens skrivelse nr 350. 9
övergångsbestämmelser, som må befinnas erforderliga i anledning av den nya
statliga vägorganisationens införande.
I likhet mad vad riksdagen tidigare medgivit i fråga örn väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
personal har riksdagen ansett bemyndigande böra lämnas
Kungl. Majit att tillsätta vissa befattningshavare före den 1 januari 1944 och
att överföra personal å övergångsstat jämväl beträffande personal, tillhörande
den lokala vägorganisationen.
Riksdagen vill i detta sammanhang framhålla önskvärdheten av att de hos
de nuvarande vägdistrikten anställda befattningshavarna så långt lämpligen
kan ske beredes tillfälle till fortsatt anställning vid vägväsendet. Det torde
dock måhända icke kunna undvikas, att vid statens övertagande av väghållningen
på landet vissa befattningshavare icke kunna erhålla anställning vid
den statliga förvaltningen. Liksom departementschefen utgår riksdagen från
att det i regel skall bliva möjligt för den övertaliga personalen att erhålla
annan anställning. Riksdagen vill även erinra örn att den personal, som entledigas,
kommer att få åtnjuta avtalad uppsägningstid med rätt till lön under
uppsägningstiden. Även örn riksdagen sålunda anser tillräcklig anledning icke
föreligga att, såsom i motionerna I: 294 och II: 407 hemställts, medgiva, att
särskild ersättning må utgå till de befattningshavare, som vid statens övertagande
av vägväsendet icke kunna beredas fortsatt eller annan motsvarande
anställning, vill riksdagen dock framhålla, att i enstaka fall skäl till ersättning
för mistad befattning kan anses föreligga. Det bör då såsom departementschefen
uttalat ankomma på Kungl. Majit att för riksdagen framlägga
förslag örn dylik ersättning.
Vad departementschefen anfört i ovan ej berörda delar har icke givit riksdagen
anledning till särskilt uttalande.
Riksdagen får anmäla, att riksdagen, med anledning av Kungl. Majits förslag
samt motionerna I: 261 och lii 375,
dels godkänt följande personalförteckning för vägförvaltningarna, att
tillämpas tills vidare från och med den 1 januari 1944:
Befattning
22 vägdirektörer .
2
41 vägingenjörer .
26 ingenjörer.....
24 vägkamrerare .
14 ingenjörer.....
40 övervägmästare
225 vägmästare ...
24 ritare...........
2 kontorister ...
22 kanslibiträden .
Personalförteckning.
Tjänstemän å ordinarie stat.
Lönegrad
C 6
C 5
A 26
A 21
A 21
A 19
A 16
A 13
A 12
A 9
A 7
10 Riksdagens skrivelse nr 350.
Extra ordinarie tjänsteman i högre lönegrad än 20.
Befattning Lönegrad.
1 biträdande vägingenjör .............................................. Eo 22;
dels bemyndigat Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse med vad
av departementschefen förordats meddela beslut örn tillsättande av vissa i
nämnda personalförteckning upptagna befattningar redan före utgången av
år 1943;
dels bemyndigat Kungl. Majit att i den omfattning, som i samband med
vägväsendets förstatligande prövas erforderlig, till övergångsstat överföra
befattningshavare vid vägorganisationen i länen;
dels bemyndigat Kungl. Majit att beträffande löneklassplacering av befattningshavare,
som övergå från anställning hos vägdistrikt till statsanställning,
ävensom i övrigt meddela de särskilda övergångsbestämmelser,
som må befinnas erforderliga i anledning av den nya statliga vägorganisationens
införande;
dels godkänt följande avlöningsstat för vägförvaltningarna, att tillämpas
under budgetåret 1943/44:
Avlöningar. Kronor
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis.................. 1,494,000
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis................ 686,500
3. Rörligt tillägg, förslagsvis........................... 313,500
Summa kronor 2,494,000
Särskilda uppbördsmedel.
Arvoden och ersättningar för förrättningar, som verkställts av
vägingenjörerna och deras biträden ................................ 25,000
Nettoutgift kronor 2,469,000;
dels och å driftbudgeten under sjätte huvudtiteln till Vägförvaltningarna:
Avlöningar för budgetåret 1943/44 anvisat ett förslagsanslag av 2,469,000
kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
4. Vägförvaltningarna; Omkostnader.
Det årliga medelsbehovet sett på längre sikt till resor och expenser kan
givetvis icke nu beräknas utan erfarenheterna framdeles torde få läggas till
grund för senare beräkningar.
Riksdagen har ej funnit anledning till erinran mot vad i propositionen
föreslagits angående sättet för bestridande efter den 1 juli 1944 av kostnaderna
för vägförvaltningarnas lokalhyror.
Då de i propositionen framlagda beräkningarna rörande anslagsbehovet för
vägförvaltningarnas omkostnader under nästa budgetår synts böra godtagas,
får riksdagen, som förutsätter, att största sparsamhet iakttages i fråga örn utgifter
av här ifrågavarande slag, anmäla, att riksdagen å driftbudgeten under
sjätte huvudtiteln till Vägförvaltningarna: Omkostnader för budgetåret 1943/44
Riksdagens skrivelse nr 350. 11
anvisat ett förslagsanslag av 328,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
5. Vissa engångsutgifter i samband med vägväsendets förstatligande.
En omorganisation av den omfattning varom bär är fråga medför belt
naturligt icke obetydliga engångskostnader. Riksdagen bar funnit, att de sakkunnigas
beräkningar med av departementschefen föreslagen jämkning i vad
avser den för anställande av tillfällig personal beräknade posten böra godtagas.
Riksdagen får anmäla, att riksdagen å driftbudgeten under sjätte huvudtiteln
till Vissa engängsu t gifter i samband med vägväsendets förstatligande
för budgetåret 1943/44 anvisat ett förslagsanslag av 400,000 kronor, att avräknas
mot automobilskattemedlen.
6. De lokala vägnämnderna m. m.
Enligt riksdagens mening bör sakgranskningen av väg- och vattenbyggnadsväsendet
principiellt ankomma på statens sakrevision. Av skäl som departementschefen
anfört har emellertid riksdagen ansett, att en särskild överrevision
för ifrågavarande verksamhet övergångsvis bör inrättas. Riksdagen har
därför bifallit Kungl. Maj :ts härutinnan framlagda förslag.
Vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 223 med förslag till
lag örn allmänna vägar m. m. har riksdagen biträtt i motionerna I: 277 och
II: 378 framfört förslag, att riksvägnämnd icke måtte komma till stånd. Vid
dylikt förhållande ansluter sig riksdagen jämväl till motionerna I: 278 och
II: 381, vari — under hänvisning till förstnämnda motioner — föreslagits,
att det i förevarande anslag inräknade beloppet å 9,000 kronor till riksvägnämnden
icke måtte anvisas.
Då riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 223 ansett någon nedsättning
av de av 1942 års vägsakkunniga förordade arvodena till vägnämndernas
ordförande och ledamöter icke böra ske, har anslaget för nästa budgetår,
vilket i övrigt icke föranlett någon erinran från riksdagens sida, anvisats
med ett belopp av 102,000 kronor.
Riksdagen får anmäla, att riksdagen, med anledning av Kungl. Majis förslag
samt motionerna I: 278 och II: 381, å driftbudgeten under sjätte huvudtiteln
till De lokala vägnämnderna m. m. för budgetåret 1943/44 anvisat ett förslagsanslag
av 102,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
Vägbyggnader och vägunderhåll.
7. Bidrag till vinterväghållningen på landet.
Riksdagen har beaktat, att vägdistrikt förutsättes skola i mån av behov få
upptaga lån för att täcka sådan brist i vägdistriktets stat för år 1943, som vid
bifall till Kungl. Majis här ifrågavarande förslag kan uppkomma genom att
mindre statsbidrag för vinterväghållningen utgår än varmed vägdistriktet
12
Riksdagens skrivelse nr 350.
räknat. Vid dylikt förhållande har riksdagen icke funnit anledning till erinran
vare sig mot det i propositionen framlagda förslaget till förordning angående
statsbidrag till vinterväghållningen på landet under år 1943 eller mot
det i enlighet med förordningen beräknade statsbidragets storlek.
Med bifall till Kungl. Maj:ts förslag har riksdagen dels godkänt av departementschefen
i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den
30 april 1943 förordat förslag till förordning angående statsbidrag till vinterväghållningen
på landet under år 1943, dels ock å driftbudgeten under sjätte
huvudtiteln till Bidrag till vinterväghållningen på landet för budgetåret
1943/44 anvisat ett förslagsanslag av 8,500,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
8. Bidrag till vägunderhållet på landet i övrigt m. m.
Med bifall till Kungl. Majrts förslag har riksdagen å driftbudgeten under
sjätte huvudtiteln till Bidrag till vägunderhållet på landet i övrigt m. m. för
budgetåret 1943/44 anvisat ett anslag av 41,500,000 kronor, att avräknas mot
automobilskattemedlen.
9. Vinterväghållningen på landet.
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag har riksdagen å driftbudgeten under
sjätte huvudtiteln till Vinterväghållningen på landet för budgetåret 1943/44
anvisat ett förslagsanslag av 9,000,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
10. Barmarksunderhållet på landet.
Med bifall till Kungl. Majrts förslag har riksdagen å driftbudgeten under
sjätte huvudtiteln till Barmarksunderhållet på landet för budgetåret 1943/44
anvisat ett reservationsanslag av 20,500,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
11. Projektering av vägar och broar på landet.
Kostnaderna för projektering av vägar och broar på landet, vilka hittills
förskotterats av respektive vägdistrikt och sedermera fått inräknas i den kostnad,
varå statsbidrag till vederbörande byggnadsföretag beräknats, böra i
enlighet med vad föreslagits i förevarande proposition från och med vägväsendets
förstatligande bestridas från ett särskilt för ändamålet anvisat
anslag.
Riksdagen delar departementschefens uppfattning, att anslaget icke bör få
användas för avlöningskostnad i egentlig mening. Mot storleken av det för
nästa budgetår äskade beloppet har riksdagen ej funnit anledning till erinran.
Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen å driftbudgeten under sjätte
huvudtiteln till Projektering av vägar och broar på landet för budgetåret
1943/44 anvisat ett reservationsanslag av 250,000 kronor, att avräknas mot
automobilskattemedlen.
13
Riksdagens skrivelse nr 350.
12. Nyanläggning av bygdevägar.
Med åberopande av vad departementschefen i ärendet anfört får riksdagen
anmäla, att riksdagen å driftbudgeten under sjätte huvudtiteln till Nya läggning
av bygdevägar för budgetåret 1943/44 anvisat ett reservationsanslag
av 2,000,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
13. Nyanläggning av ödebygdsvägar.
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag har riksdagen å driftbudgeten under
sjätte huvudtiteln till Nyanläggning av ödebygdsvägar för budgetåret 1943/44
anvisat ett reservationsanslag av 600,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
14. Byggande av huvudvägar.
Till ifrågavarande ändamål har Kungl. Maj:t i propositionen nr 224, punkt
14, föreslagit riksdagen att för budgetåret 1943/44 anvisa ett reservationsanslag
av 3,750,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
Till förbättringsarbeten på landsbygden ha för budgetåren 1941/42 och
1942/43 anvisats respektive 12,800,000 kronor och 9,900,000 kronor.
Departementschefen har i anslutning till vad 1942 års riksdag ifrågasatt
föreslagit, att nuvarande anslag till bidrag till vägförbättringsarbeten uppdelas
på två nya anslag, ett avseende arbeten på huvudvägar och ett arbeten på
bygdevägar och ödebygdsvägar. I enlighet med vad departementschefen anfört
under punkten rörande anslag till nyanläggning av bygdevägar skulle
anslaget till arbeten å huvudvägar få disponeras icke blott för förbättringsarbeten
utan jämväl för sådana arbeten med nyanläggning av huvudvägar,
som undantagsvis förekomme. Anslaget borde av denna anledning lämpligen
erhålla benämningen Byggande av huvudvägar. Det för arbeten å övriga
nyssnämnda vägar avsedda anslaget borde benämnas Förbättring av bygdevägar
och ödebygdsvägar.
Departementschefen har beträffande ifrågavarande två anslag förordat en
avsevärd nedsättning. Sammanlagt borde anvisas 5,000,000 kronor, varav för
huvudvägar 3,750,000 kronor och för bygdevägar och ödebygdsvägar 1,250,000
kronor.
Riksdagen har i likhet med departementschefen ansett, att för här ifrågavarande
ändamål medlen för nästa budgetår böra begränsas till sammanlagt
5,000,000 kronor.
Den föreslagna uppdelningen av medlen på två anslag biträdes av riksdagen.
Fördelningen av förutnämnda belopp å 5,000,000 kronor med 3,750,000
kronor å anslaget till byggande av huvudvägar och med 1,250,000 kronor å
anslaget till förbättring av bygdevägar och ödebygdsvägar har riksdagen funnit
lämpligt avvägd.
Riksdagen får under förevarande punkt alltså anmäla, att riksdagen å driftbudgeten
under sjätte huvudtiteln till Byggande av huvudvägar för budgetåret
1943/44 anvisat ett reservationsanslag av 3,750,000 kronor, att avräknas
mot automobilskattemedlen.
14
Riksdagens skrivelse nr 350.
15. Förbättring av bygdevägar och ödebygdsvägar.
Under hänvisning till vad ritsdagen under nästföregående punkt anfört får
riksdagen anmäla, att riksdagen å driftbudgeten under sjätte huvudtiteln till
Förbättring av bygdevägar och ödebygdsvägar för budgetåret 1943/44 anvisat
ett reservationsanslag av 1,250,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
16. Stensättning av vägar.
Enligt riksdagens uppfattning vore det önskvärt, örn statens gatsten i större
omfattning kunde komma till användning för beläggning av gator och vägar.
Då det nuvarande läget med avseende å transportsvårigheter och tillgången
på arbetskraft liksom även det statsfinansiella läget påbjuder återhållsamhet
med ifrågavarande arbeten, har emellertid riksdagen ansett, att
någon ökning av det äskade stensättningsanslaget icke, såsom motionsvis
ifrågasatts, bör ske.
Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts
förslag, å driftbudgeten under sjätte huvudtiteln till Stensättning av vägar
för budgetåret 1943/44 anvisat ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor, att
avräknas mot automobilskattemedlen.
17. Byggande av broar.
I enlighet med Kungl. Majlis förslag har riksdagen å driftbudgeten under
sjätte huvudtiteln till Byggande av broar för budgetåret 1943/44 anvisat ett
reservationsanslag av 3,000,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
18. Bidrag till underhåll av städernas för automobiltrafiken viktiga vägar
och gator.
Med bifall till Kungl. Maj:ts förslag har riksdagen å driftbudgeten under
sjätte huvudtiteln till Bidrag till underhåll av städernas för automobiltrafiken
viktiga vägar och gator för budgetåret 1943/44 anvisat ett anslag av 4,850,000
kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
19. Bidrag till byggande av städernas allmänna vägar och för automobil
trafiken
viktiga gator.
Riksdagen, som delar departementschefens uppfattning, att anslaget i
rådande statsfinansiella läge bör minskas till föreslagna 1,500,000 kronor, får
anmäla, att riksdagen å driftbudgeten under sjätte huvudtiteln till Bidrag
till byggande av städernas allmänna vägar och för automobiltrafiken viktiga
gator för budgetåret 1943/44 anvisat ett reservationsanslag av 1,500,000
kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
20. Bidrag till vissa städer och samhällen för tillhandahållande
av mark för allmän väg m. m.
Riksdagen har vid behandlingen av det i proposition nr 223. framlagda förslaget
till förordning örn statsbidrag till städer och stadsliknande samhällen,
15
Riksdagens skrivelse nr 350.
där kronan är väghållare, för tillhandahållande av mark för allmän väg m. m.
beslutat, att ifrågavarande statsbidrag skall utgå med 80 procent i stället för
av departementschefen föreslagna 60 procent. Förhöjningen torde emellertid
icke behöva föranleda någon ökning av här förevarande anslag.
Riksdagen får anmäla, att riksdagen å driftbudgeten under sjätte huvudtiteln
till Bidrag till vissa städer och samhällen för tillhandahållande av
mark för allmän väg m. m. för budgetåret 1943/44 anvisat ett reservationsanslag
av 50,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
21. Bidrag till byggande av enskilda vägar.
Ehuru här ifrågavarande statsbidrag onekligen fyller en betydelsefull uppgift
i strävandena att åstadkomma förbindelser från mera isolerat belägna
byar och gårdar till det allmänna vägnätet, har riksdagen i nuvarande läge
med krav på största återhållsamhet i fråga örn statsutgifterna icke funnit anledning
att, såsom motionsvis ifrågasatts, frångå Kungl. Maj:ts förslag.
Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen å driftbudgeten under sjätte
huvudtiteln till Bidrag till byggande av enskilda vägar för budgetåret 1943/44
anvisat ett reservationsanslag av 600,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
22. Bidrag till underhåll av enskilda vägar m. m.
I de två likalydande motionerna I: 282 och II: 396 har hemställts, att förevarande
anslag måtte anvisas med 1,300,000 kronor.
Vidare har i motionen II: 379 hemställts, att anslaget måtte anvisas med
1.200.000 kronor.
Med beaktande av anslagets behjärtansvärda syfte och med hänsyn till det
stora behov av bidrag från förevarande anslag, som enligt vad som framgår
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens framställning föreligger, har riksdagen
höjt anslaget från äskade 1,000,000 kronor till 1,100,000 kronor.
Riksdagen får sålunda anmäla, att riksdagen, med anledning av Kungl.
Maj:ts förslag ävensom motionerna 1:282 samt 11:379 och 396, å driftbudgeten
under sjätte huvudtiteln till Bidrag till underhåll av enskilda vägar
m. m. för budgetåret 1943/44 anvisat ett reservationsanslag av 1,100,000 kronor,
att avräknas mot automobilskattemedlen.
23. Bidrag till säkerhetsanordningar vid järnvägskorsningar.
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag, som innebär, att samma belopp som
för innevarande budgetår anvisats till här ifrågavarande ändamål, skulle anvisas
jämväl för nästa budgetår, får riksdagen anmäla, att riksdagen å driftbudgeten
under sjätte huvudtiteln till Bidrag till säkerhetsanordningar vid
järnvägskorsningar för budgetåret 1943/44 anvisat ett reservationsanslag av
100.000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
24. Bidrag till vissa forsknings- och undersökningsarbeten.
I de två likalydande motionerna I: 279 och II: 399 har hemställts, att riksdagen,
med ändring av vad i propositionen föreslagits, ville till samfundet för
16
Riksdagens skrivelse nr 350.
hembygdsvård för anställande av en vägvårdskonsulent bevilja ett bidrag av
10,000 kronor samt till svenska vägföreningen ett bidrag av 5,000 kronor.
Yad svenska vägföreningens verksamhet angår anser riksdagen, att densamma,
i den mån den efter vägväsendets förstatligande framdeles bör upprätthållas,
bör ankomma på statliga organ, främst väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Då det enligt vad departementschefen upplyst torde vara uteslutet,
att styrelsen i någon utsträckning kan bliva i tillfälle att under nästa budgetår
ägna sig åt de uppgifter, som för närvarande ingå i föreningens verksamhet,
vill emellertid riksdagen icke motsätta sig, att statsbidrag utgår till föreningen
jämväl för nästa budgetår. Riksdagen har dock ansett, att det av
departementschefen förordade bidraget bör nedsättas finn 10,000 kronor till
7,500 kronor, innebärande i jämförelse med statsbidraget för innevarande
budgetår i allt fall en ökning med 2,500 kronor. För tiden efter budgetåret
1943/44 förutsätter riksdagen, att bidrag icke skall behöva utgå.
Riksdagen har funnit den av samfundet för hembygdsvård påbörjade verksamheten
på vägvårdens område vara förtjänt av ekonomiskt stöd. För att
samfundet skall bliva i stånd att något utvidga sin verksamhet, har riksdagen
ansett sig böra biträda i förenämnda motioner gjord hemställan, att det av
departementschefen förutsatta statsbidraget till samfundet höjes till 10,000
kronor.
Riksdagen har i övrigt ej funnit anledning till erinran mot den beräknade
dispositionen av förevarande anslag.
Då i anslaget inräknats ett belopp av 8,400 kronor för ej närmare angivna
ändamål, torde den av riksdagen förutsatta ökningen å 2,500 kronor av det
sammanlagda bidraget till svenska vägföreningen och samfundet för hembygdsvård
ej behöva föranleda någon ändring av det av Kungl. Maj:t äskade
beloppet.
Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen å driftbudgeten under sjätte
huvudtiteln till Bidrag till vissa forsknings- och undersökningsarbeten för
budgetåret 1943/44 anvisat ett reservationsanslag av 140,000 kronor, att avräknas
mot automobilskattemedlen.
25. Förlag för väg- och vattenbyggnadsväsendets förrådsfond.
Vad i propositionen uttalats angående de med övertagandet av vägdistriktens
tillgångar och skulder sammanhängande spörsmålen har icke givit
riksdagen anledning till erinran.
För att kunna bestrida kostnaderna för inköp av sådana förrådseffekter,
som måste anskaffas redan före den 1 januari 1944, behöver väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
äga tillgång till visst förlagskapital. Vidare äro förlagsmedel
behövliga för komplettering av de förlagseffekter m. m., som staten
efter ingången av år 1944 kommer att få övertaga från vägdistrikten. I likhet
med departementschefen anser därför riksdagen, att ett lämpligt avvägt belopp
bör anvisas såsom förlagskapital för förrådsfonden. Mot storleken av det
äskade beloppet har riksdagen ej funnit anledning till erinran.
Under framhållande av att en närmare prövning framdeles bör verkställas
Riksdagens skrivelse nr 350—351.
17
beträffande den lämpliga storleken av fondens kapital och att, därest detta
skulle visa sig större än nödvändigt, en nedskrivning bör ske genom återleverering
till riksgäldskontoret, får riksdagen anmäla, att riksdagen å kapitalbudgeten
under fonden för förlag till statsverket till Förlag för väg- och
vattenbyggnadsväsendets förrådsfond för budgetåret 1943/44 anvisat ett investeringsanslag
av 10,000,000 kronor.
Stockholm den 19 juni 1943.
Med undersåtlig vördnad.
Nr 351.
Godkänd av första kammaren den 22 juni 1943.
Godkänd av andra kammaren den 22 juni 1943.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt
motion om magistrats skiljande från rådstuvurätt.
(Sammansatt konstitutions- och första lagutskotts utlåtande nr 1).
I anledning av en inom riksdagen väckt motion får riksdagen, under
åberopande av vad som anförts i sammansatt konstitutions- och första lagutskotts
av riksdagen godkända utlåtande nr 1, varav ett tryckt exemplar
härvid fogas, anhålla, att Eders Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning
av frågan huruvida de av magistratens funktioner, som avses i lagen örn
kommunalstyrelse i stad, kunna upphöra eller överflyttas å andra organ,
samt för riksdagen framlägga det förslag vartill utredningen kan föranleda.
Stockholm den 22 juni 1943.
Med undersåtlig vördnad.
Bihang till riksdagens protokoll 1043. 14 sami. Nr 350—351.
ms «3 2