Riksdagens skrivelse nr 320.
3
Nr 320.
Godkänd av första kammaren den 19 juni 1943.
Godkänd av andra kammaren den 19 juni 1943.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående centralisering av underhållstjänsten
i fråga om intendenturmateriel m. m. jämte i
ämnet väckta motioner.
(Första särskilda utskottets utlåtande nr 3.)
Till KONUNGEN.
I en den 12 mars 1943 dagtecknad proposition, nr 179, har Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
försvarsärenden, föreslagit riksdagen att
dels besluta, att centralisation av underhållstjänsten i fråga om intendenturmateriel
skall äga rum enligt av departementschefen i statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för den 12 mars 1943 angivna grunder;
dels bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse med vad
i samma statsrådsprotokoll förordats besluta örn avskedsersättning eller årlig
ersättning åt personal, som i samband med omorganisationens genomförande
entledigas från sin anställning;
dels medgiva, att kostnaderna för uppförande, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad departementschefen i förenämnda statsrådsprotokoll förordat,
av centrala tvätt- och reparationsanstalter i Stockholm och Boden
samt på Gotland må bestridas med 390 000 kronor utav av riksdagen för
uppförande av tvättinrättningar vid Skaraborgs regemente, Gotlands infanteriregemente
och Norrlands artilleriregemente anvisade medel samt med
återstoden, 1 880 000 kronor, från de under försvarsväsendets fastighetsfond
för budgetåret 1943/44 anvisade investeringsanslagen till Vissa byggnadsarbeten
m. m., därav 1 230 000 kronor från det under arméförvaltningens
delfond uppförda anslaget, 400 000 kronor från det under marinförvaltningens
delfond uppförda anslaget och 250 000 kronor från det under flygförvaltningens
delfond uppförda anslaget;
dels ock å kapitalbudgeten under Fonden för förlag till statsverket till An -
4
Riksdagens skrivelse nr 320.
skaffning av maskiner och annan utrustning för centrala tvätt- och reparationsanstalter
för budgetåret 1943/44 anvisa ett reservationsanslag av 800 000
kronor.
I anledning av propositionen ha väckts två motioner, nämligen
dels en inom första kammaren, nr 233, vari hemställts, bland annat,
att vid prövningen av frågan om försvarsväsendets skoreparationer, enligt
propositionen nr 179, hänsyn måtte tagas till i motionen anförda synpunkter
och att i anslutning till dessa måtte undersökas, örn icke den privata skoindustrien
kan åtaga sig försvarsväsendets skoreparationer på lika fördelaktiga
villkor som staten själv; samt
att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts förslag örn anslag till nybyggnader
och nyanskaffning av maskiner i vad gäller skoreparationsverkstäder för
försvarsväsendet;
dels ock en inom andra kammaren, nr 341, i vilken hemställts, att riksdagen
vid behandlingen av propositionen nr 179 måtte uttala sig för, bland
annat,
att med utnyttjande så långt det är möjligt av befintliga anläggningar
centralisering av reparations- och underhållstjänsten i fråga om intendenturmateriel
knytes till orter, där flera truppförband äro förlagda, eller till sådana
orter, dit denna organisations- och underhållstjänst beträffande flera
förband på nära liggande förläggningsplatser lämpligen kan sammanföras;
samt
att graden av centralisering fastställes icke enbart med syfte att ernå rationaliserad
industriell drift utan också med aktgivande på den roll, kvaliteten
har för uppnående av bästa ekonomiska resultat.
I förevarande sammanhang må jämväl framhållas, att i de i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition nr 180 angående organisationen av försvarsväsendets
centrala förvaltning väckta likalydande motionerna 1:235 och 11:342
uttalats, att det borde bli föremål för närmare undersökning, örn icke de
medelstora, garnisonsvis ordnade reparationsanstaltema väl fyllde sin uppgift
även i ekonomiskt avseende. I vad angår detta spörsmål hava motionerna
upptagits till behandling i detta sammanhang.
Principförslag beträffande centralisering av underhållstjänsten.
I likhet med föredragande departementschefen finner riksdagen, att en
övergång från den nuvarande, i hantverksmässiga former bedrivna tväitoch
reparationsverksamheten inom försvarsväsendet till industriell drift i
större skala skulle vara ägnad att medföra påtagliga fördelar i tekniskt och
ekonomiskt hänseende. Även om den besparing, som vinnes genom en centralisering
av den nuvarande verkstadsdriften, måhända icke blir så stor
som 1942 års militära reparationstjänstutredning beräknat, bygger det i pro
-
Riksdagens skrivelse nr 320.
5
positionen framlagda förslaget otvivelaktigt på ekonomiskt riktiga principer.
En koncentration av verkstadsdriften måste även, såsom departementschefen
framhållit, vara ägnad att skapa ökade möjligheter för ett sakkunnigt
och enhetligt bedömande av de med underhållsväsendet sammanhängande
tekniska problemen. Ur industriella och driftsekonomiska synpunkter torde
sålunda starka skäl tala för en omläggning av ifrågavarande underhållstjänst
i enlighet med utredningens förslag.
Från vissa håll har gjorts gällande, att en driftskoncentration ur militära
synpunkter skulle vara förenad med olägenheter, främst hänförliga till den
ökade transportapparaten samt till nödvändigheten för truppförbanden att
avvara reparationsgodset under något längre tid än för närvarande. Sistnämnda
omständighet har ansetts medföra, att den i bruk varande persedelstocken
måste ökas. I vad mån en sådan ökning kan bli erforderlig blir
givetvis beroende av den förlängning av reparationstiden, som kommer att
inträda vid en centralisering. Att tillförlitligt bedöma ökningens storlek
torde, såsom föredragande departementschefen framhållit, bli möjligt först
sedan någon tids erfarenhet rörande den nya organisationen föreligger. Genom
lämpliga organisatoriska åtgärder torde emellertid de anförda olägenheterna
kunna minskas
Reparationstjänstutredningen har för sin del ansett ådagalagt, att det vid
centraliserad underhållstjänst icke vållar tekniska svårigheter att uppnå
varje grad av önskad standard. Under hänvisning härtill vill riksdagen i anledning
av motionen II: 341 framhålla vikten av att en tillfredsställande
reparationsstandard uppehälles även efter en omläggning av driften.
Av det sagda framgår, att avgörandet av centraliseringsfrågan måste föregås
av en avvägning av fördelar mot nackdelar. Om icke synnerligen starka
skäl mot en centralisering kunna anföras, kan det knappast väntas, att statsmakterna
skola avstå från en så betydande kostnadsbesparing som den nu
aktuella. Sådana skäl ha enligt riksdagens mening icke anförts. Riksdagen
har för sin del kommit till den uppfattningen, att olägenheterna mer än väl
uppvägas av fördelar. Vid fullföljandet av utredningen om reparationstjänsten
bör emellertid — i anslutning till vad som yrkats i de likalydande
motionerna 1:235 och 11:342 samt i motionen 11:341 — uppmärksamhet
ägnas åt frågan, huruvida det icke i särskilda fall, då en förläggningsort är
belägen på långt avstånd från närmaste centrala anstalt, kan visa sig fördelaktigt
att bibehålla nuvarande ordning för underhållstjänsten.
Av skäl, som i propositionen anförts, bör den starkare koncentrationen av
reparationsverksamheten lämpligen omfatta allenast reparation av skodon
och övriga beklädnadsartiklar samt utförande av tvätt. Vad departementschefen
anfört rörande formerna för rationalisering av reparationstjänsten på
andra områden har icke föranlett uttalande från riksdagens sida.
Den centraliserade organisation på underhållstjänstens område, som här
föreslagits, har beräknats med utgångspunkt från det normala fredsbeliovet.
6
Riksdagens skrivelse nr 320.
Det har sålunda förutsatts, att privatindustrien i fråga om såväl reparation
som tvätt skall tagas i anspråk för militärt behov vid beredskapstillfällen och
mobilisering.
Riksdagen vill framhålla lämpligheten av att de centrala anstalterna till
sin kapacitet så avpassas, att de kunna tillgodose jämväl garnisonssjukhusens
behov av tvätt och reparationer. Riksdagen har beaktat, att den nu till
utförande föreslagna Gotlandsanstalten ansetts böra dimensioneras jämväl
för landstingets sjukvårdsinrättningars tvättbehov. En sådan anordning är
enligt riksdagens mening principiellt synnerligen lämplig. Det synes sannolikt,
att mycket skulle stå att vinna i ekonomiskt avseende genom att möjligheterna
till samarbete på ifrågavarande område med landstingen och större
städer tillvaratagas. Riksdagen anser därför, att vid den fortsatta utbyggnaden
av organisationen böra övervägas de fördelar, som kunna ernås genom
att anstalterna avses för både statligt och kommunalt bruk. I detta sammanhang
vill riksdagen slutligen understryka att, såsom också i propositionen
får anses förutsatt, vid förläggningen av de centrala anstalterna hänsyn i
möjligaste mån bör tagas till dyrortsgrupperingen.
Till förslaget, att centrala anstalter för tvätt och reparation av beklädnadsartiklar
nu höra komma till utförande i Stockholm och Boden samt på
Gotland, ansluter sig riksdagen i princip. Det må ankomma på Kungl. Majit
att bestämma den ordning, i vilken dessa centrala anstalter böra komma till
utförande. Riksdagen har icke förbisett, att det i nuvarande läge kan bereda
vissa svårigheter att för ifrågavarande byggnadsarbeten avse arbetskraft och
material. Riksdagen förutsätter, att en prövning av arbetenas angelägenhetsgrad
kommer att i vanlig ordning äga rum inom socialdepartementets byggnadsberedning.
Den planerade utbyggnaden av organisationen torde få äga
rum i den takt förhållandena medgiva.
Av vad riksdagen sålunda anfört framgår, att riksdagen funnit sig icke
kunna bifalla motionen 1:233. Riksdagen bar i sammanhang med behandlingen
av denna motion haft under övervägande, huruvida omständigheter,
som inträffat efter framläggandet av förevarande proposition, kunde
motivera ett tillmötesgående i viss mån av i motionen framförda önskemål.
Den reglering av handeln med och förbrukningen av läder och skodon m. m.,
som påbjudits genom Kungl. Maj:ts kungörelse den 21 april 1943, har otvivelaktigt
medfört en väsentligt reducerad arbetstillgång inom den privata
skoindustrien. Möjligheterna att på denna utlägga beställningar av skoreparationer
för försvarets räkning bli emellertid beroende icke blott av svaret
på frågan, örn en sådan anordning ställer sig ekonomiskt lika fördelaktig
som statlig drift. Dessa möjligheter begränsas även av hänsyn till att arbetare
i försvarets tjänst, som för närvarande sysselsättas med skoreparationer,
icke genom en dylik anordning böra berövas möjligheter till arbetsanställning,
som eljest skulle stått dem till buds. Riksdagen har ansett, att
någon beskärning av de nu framlagda byggnadsprogrammen med de för sko
-
7
Riksdagens skrivelse nr 320.
reparationer beräknade utrymmena icke bör ifrågakomma liksom att dylika
utrymmen böra beräknas vid den fortsatta planeringen av centrala anstalter.
Riksdagen har emellertid med hänsyn till önskvärdheten av att icke i rådande
läge öka svårigheterna på arbetsmarknaden inom skobranschen funnit
sig böra lägga i Kungl. Majits hand att med beaktande av nämnda omständigheter
bestämma tidpunkten för genomförande av centralisering såvitt
angår skoreparationer.
Till det i propositionen framlagda förslaget om ersättning till personal,
som i samband med organisationens genomförande entledigas från sin anställning,
har riksdagen anslutit sig. Riksdagen förutsätter, att i den mån
så är möjligt befattningshavare, som icke kan anställas inom den centi aliserade
organisationen, beredes tillfälle till annan likvärdig sysselsättning i
försvarets tjänst eller i annan statstjänst. Det ina ankomma pa Kungl. Maj.!
att meddela närmare föreskrifter i dessa ämnen i huvudsaklig överensstämmelse
med vad föredragande departementschefen anfört.
Vad i propositionen i övrigt i förevarande sammanhang anförts har icke
föranlett erinran från riksdagens sida.
Förslag örn uppförande av centrala tvätt- och reparationsanstalter
i Stockholm och Boden samt på Gotland.
Riksdagen har i likhet med departementschefen funnit de av reparationstjänstutredningen
framlagda förslagen om uppförande av centrala tvätt- och
reparationsanstalter i Stockholm och Boden samt på Gotland i allt väsentligt
kunna godtagas. Det må, på sätt i propositionen förutsatts, ankomma pa
Kungl. Maj:t att träffa närmare avgörande i fråga om placeringen av Stockholmsanläggningen
samt örn storleken av anstalten på Gotland. Enligt vad
riksdagen inhämtat ha de i propositionen förutsatta förhandlingarna med
Gotlands läns landstings förvaltningsutskott rörande de ekonomiska betingelserna
för utförande av tvätt från landstingets sjukvårdsinrättningar vid
sistnämnda anstalt numera fortskridit så långt, att förvaltningsutskottet i
skrivelse till utredningen förordat, att dylikt samarbete under vissa angivna
förutsättningar kommer till stånd.
De i propositionen gjorda beräkningarna av kostnaderna lör uppförande
av byggnader samt för anskaffning av maskiner och annan utrustning lia
icke givit riksdagen anledning till erinran, liksom ej heller det föreslagna
sättet för dessa kostnaders bestridande. I enlighet med numera tillämpade
principer bör det för anskaffning av maskiner och annan utrustning för
centrala tvätt- och reparationsanstalter avsedda anslaget betecknas såsom
investeringsanslag.
Av skid, som departementschefen anfört, böra cheferna för ifrågavarandv
8
Riksdagens skrivelse nr 320.
anstalter beredas extra ordinarie anställning. Det har synts riksdagen böra
ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma de lönegrader, i vilka nämnda chefer
skola placeras.
Vad i övrigt i propositionen i denna del anförts har ej heller föranlett
någon riksdagens erinran.
Under åberopande av vad i det föregående anförts får riksdagen anmäla,
att riksdagen
dels beslutat, att centralisation av underhållstjänsten i fråga om intendenturmateriel
skall äga rum enligt de i propositionen nr 179 förordade grunderna
med de avvikelser därifrån, som av riksdagen i det föregående angivits;
dels
bemyndigat Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse med
vad i propositionen nr 179 förordats besluta om avskedsersättning eller årlig
ersättning åt personal, som i samband med omorganisationens genomförande
entledigas från sin anställning;
dels medgivit, att kostnaderna för uppförande, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i propositionen nr 179 förordats, av centrala tvätt- och reparationsanstalter
i Stockholm och Boden samt på Gotland må bestridas med
390 000 kronor utav av riksdagen för uppförande av tvättinrättningar vid
Skaraborgs regemente, Gotlands infanteriregemente och Norrlands artilleriregemente
anvisade medel samt med återstoden, 1 880 000 kronor, från de
under försvarsväsendets fastighetsfond för budgetåret 1943/44 anvisade investeringsanslagen
till Vissa byggnadsarbeten m. m., därav 1 230 000 kronor
från det under arméförvaltningens delfond uppförda anslaget, 400 000 kronor
från det under marinförvaltningens delfond uppförda anslaget och
250 000 kronor från det under flygförvaltningens delfond uppförda anslaget;
dels ock å kapitalbudgeten under Fonden för förlag till statsverket till Anskaffning
av maskiner och annan utrustning för centrala tvätt- och reparationsanstalter
för budgetåret 1943/44 anvisat ett investeringsanslag av
800 000 kronor.
Stockholm den 19 juni 1943.
Med undersåtlig vördnad.