Riksdagens skrivelse nr 312.

1

Nr 312.

Godkänd av första kammaren den 16 juni 1943.
Godkänd av andra kammaren den 16 juni 1943.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående statliga åtgärder för tryggande av vedproduktionen
TO. lil.

(Statsutskottets utlåtande nr 149.)

Till Konungen.

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under elfte huvudtiteln (punkterna
27 och 28 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över folkhushål]ningsärenden
för den 4 januari 1943) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, för budgetåret 1943/44 beräkna dels till Omkostnader i samband
med inköp och inlösen av ved, m. m. ett förslagsanslag av 3.000.000 kronor, dels
oek till Ersättning åt skogsvårdsstyrelser för visst biträde vid virkesavverkning
ett förslagsanslag av 200.000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj :t i propositionen, nr 192, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över folkhushållningsärenden för den 2
april 1943, föreslagit riksdagen att dels godkänna, att Kungl. Maj :t vidtager
erforderliga åtgärder för tryggande av vedförsörjningen i huvudsaklig överensstämmelse
med av föredragande statsrådet i nämnda statsrådsprotokoll angivna
riktlinjer, dels ock för budgetåret 1943/44 till Omkostnader i samband
med inköp och inlösen av ved, m. m. under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 3.000.000 kronor.

Såsom av den i förevarande proposition lämnade redogörelsen framgår, har
bränslekommissionen beräknat bränslebehovet under säsongen 1944/45 till en
vedkvantitet av 40 miljoner kubikmeter (travat mått), vartill kommer en
torvkvantitet, motsvarande mellan 3 och 4 miljoner kubikmeter ved. Föredragande
statsrådet har på anförda skäl funnit det angeläget, att planläggningen
av vedavverkningama icke inriktades på att uppnå en viss maximikvantitet
utan i stället på att erhålla en viss antagen minimimängd. Denna minimikvantitet
för veduttagen har föredragande statsrådet ansett kunna uppskattas
till den av bränslekommissionen angivna kvantiteten av 40 miljoner kubikmeter,
varav 5 miljoner kubikmeter skulle utgöras av massaved eller ved samt
återstoden av kastved och kolved jämte annan långved. Vidare skulle enligt
bränslekommissionens beräkningar för att täcka industriens råvarubehov under
nästa avverkningsår uttagas 15 miljoner kubikmeter (travat mått) massaved,
varav omkring 10 miljoner kubikmeter för löpande behov och omkring
5 miljoner kubikmeter för lagerökning. Härutöver har räknats med
en kvantitet av mellan 10 och 11 miljoner kubikmeter (fast mått utan bark)

linning lill riksdagens protokoll 1943. 14 sand. Nr 312—318.

2

Riksdagens skrivelse nr 312.

för annat rundvirke än massaved (sågtimmer, slipers, stolpar m. m.). Föredragande
statsrådet har ansett att väsentligt ökade uttag av massaved för bränsleändamål
under nästa vinter borde eftersträvas, varigenom vunnes att —
för den händelse behovet av vedbränsle skulle bli mindre än beräknat — den
avverkade massaveden skulle kunna användas inom cellulosaindustrien. Önskvärt
vore även, framhåller statsrådet, att avverkningarna av timmer ökades
på grund av att vedbränsle erhölles i samband med timrets avverkning och
förädling. För att tillgodose behovet av brännved och massaved bör enligt
föredragande statsrådets mening produktionspliktens storlek under nästa avverkningsår
bestämmas till omkring 55 miljoner kubikmeter, varvid skogsägarna
skulle äga att intill en sammanlagd myckenhet av 25 miljoner kubikmeter fullgöra
produktionsplikten i massaved.

Riksdagen, som icke funnit anledning till erinran mot det sålunda framlagda
avverkningsprogrammet, vill emellertid i anslutning till vad föredragande
statsrådet därom anfört understryka angelägenheten av att ingående undersökningar
örn de olika fastigheternas skogstillgångar verkställas, i syfte att erhålla
en rättvis fördelning av awerkningskvantiteterna. Enligt vad riksdagen
erfarit lära i skogarna kvarligga stora vedkvatiteter, vilka icke kunnat framforslas
under den senaste vinterperioden. Riksdagen förutsätter, att allt göres
för att den avverkade veden kommer att framforsla^ till lämplig bil- eller
transportväg. Riksdagen finner det böra ankomma på Kungl. Maj :t att förordna
örn härför erforderliga åtgärder.

Bränslekommissionen har ifrågasatt vissa modifikationer i gällande regler
för statsgaranti och för rätten till avverkningsförskott enligt kungörelsen den
22 maj 1942 med vissa bestämmelser till främjande av vedproduktionen. I sådant
avseende har kommissionen föreslagit, att tidpunkten för avlämnandet av
veden i stället för, såsom i kungörelsen stadgades, tiden för överlåtelsen av
veden skulle vara avgörande för statsgarantiens giltighet. Föredragande statsrådet
har på anförda skäl icke funnit det påkallat att garantiutfästelsen gåves
en sådan innebörd, men ansett att författningsbestämmelserna — för att någon
oklarhet icke skulle råda i förevarande avseende — borde så utformas, att
av dem tydligt framginge, att statsgarantien upphörde i och med att försäljningsavtal
träffats. Riksdagen anser sig böra framhålla, att i vissa fall sådana
förhållanden kunna föreligga för den enskilde skogsägaren att ett strikt tilllämpande
av den av föredragande statsrådet förordade bestämmelsen måste
framstå såsom mindre tillfredsställande. Riksdagen syftar härvid exempelvis
på att vederbörande skogsägare fullgjort den avverkning som enligt ingånget
försäljningsavtal ålegat honom men avtalet på grund av väderleksförhållanden,
transportsvårigheter eller dylikt icke kunnat fullföljas genom framforsling av
den ifrågakommande vedmängden till leveransplatsen. Riksdagen medgiver
därför, att Kungl. Maj :t må, efter prövning i varje särskilt fall och för så
vitt ömmande omständigheter föreligga, medgiva utsträckning av statsgarantiens
giltighetstid.

Enligt vad som från bränslekommissionens sida upplysts i en under hand
till riksdagens vederbörande utskott överlämnad promemoria har statsgarantien
genom tillkomsten av normalpriser å ved samt genom det allmänna beslaget
å ved och i samband därmed reglering av uppköpsverksamheten och handeln
med ved icke kommit att få samma betydelse för en vedproducent som vid dess
tillkomst. Meddelandet av statsgaranti har vidare ej längre ansetts vara en
förutsättning för erhållande av förskott för avverkningskostnad. Intresset för

Riksdagens skrivelse nr 312.

erhållande av statsgaranti bär på grund av nämnda omständigheter visat en
stadigt, sjunkande tendens. Då vedproducenterna i mycket stor utsträckning
icke velat eller kunnat inse de ekonomiska fördelar, som ligga i att anmäla den
avverkade veden till statsgaranti, torde det — framhåller kommissionen — kunna
förutsättas, att vid en avveckling av krisen starka krav komma att resas på,
att staten inlöser ali oförsåld ved, vilka krav torde bli mycket svåra att fastställa.
Med hänsyn även till att flertalet vedproducenter numera enligt lagen örn avverkningsskyldighet
ålagts produktionsplikt finner kommissionen det angeläget, att
sådana bestämmelser örn meddelande av statsgaranti utfärdas, att en vedproducent
tillförsäkras rätt till statsinlösen av den vedkvantitet, som han blivit ålagd
att avverka och för vilken han ej kunnat vinna avsättning. Vad kommissionen
i förevarande avseende sålunda anfört har övertygat riksdagen örn lämpligheten
av att bestämmelserna örn meddelande av statsgaranti tagas under omprövning,
och riksdagen har icke funnit anledning till erinran mot att Kungl. Maj :t vidtager
de jämkningar i bestämmelserna, som med hänsyn till det anförda kunna
befinnas påkallade.

Föredragande statsrådet har i enlighet med förslag av bränslekommissionen
förordat en sådan uppmjukning av gällande bestämmelser örn skogsodlingSbidrag
vid kalawerkning, att dylikt bidrag skulle kunna utgå, oavsett det
avverkade virkets avsättningsvärde. En förutsättning för ifrågavarande lättnad
i möjligheterna att erhålla skogsodlingsbidrag borde dock vara att kalavverkningen
utfördes i syfte att fullgöra fastigheten åliggande produktionsplikt.
Riksdagen, som icke velat motsätta sig bifall till ifrågavarande förslag, vill
emellertid framhålla angelägenheten av att nämnda lättnad i gällande bestämmelser
tillämpas restriktivt, så att bidraget företrädesvis kommer sådana skogsägare,
för vilka behov av dylik hjälp föreligger, till godo.

Vad angår frågan örn tvångsvis föreskriven kalawerkning vill riksdagen i
anslutning till vad föredragande statsrådet i ämnet anfört framhålla, att vid
förordnande örn dylik avverkning tillbörlig hänsyn synes böra tagas till vederbörande
fastighets skogstillgång i dess helhet.

Riksdagen vill understryka vad föredragande statsrådet anfört i fråga örn
önskvärdheten av att rationaliserande chiningsmetodcr fortfarande verksamt
främjas och att uppmärksamhet ägnas frågan örn värmebesparande anordningar
inom bostadshus. Vidare får riksdagen i likhet med föredragande statsrådet
framhålla, att därest brist skulle uppstå för skilda användningsområden en
avvägning ur samhällsnyttans synpunkt bör komma till stand mellan de olika
behov —"industriella oell andra -- sorn skola tillgodoses. Det borde böra ankomma
på Kungl. Maj :t ali därest dylika avvägningar bliva pakallade vidtaga
härför erforderliga åtgärder.

Vad föredragande statsrådet föreslagit beträffande vedclearingen bär icke
givit riksdagen anledning till erinran. Riksdagen har icke heller funnit något
att, invända mot statsrådets beräkning av medelsbehovet för nästa budgetår
till omkostnader i samband med inköp och inlösen av ved m. m. och anvisar
alltså ett förslagsanslag av 3.000.000 kronor för ändamålet.

Till vad föredragande statsrådet, i övrigt i förevarande sammanhang anfört
och föreslagit kan riksdagen giva sin anslutning.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anmäla, att riksdagen dels

godkänt, att Kungl. Majit vidtager erforderliga åtgärder för tryggande

4 Riksdagens skrivelse nr 312—313.

av vedförsörjningen i huvudsaklig överensstämmelse med av riksdagen i det,
föregående angivna riktlinjer;

dels ock för budgetåret 1943/44 till Omkostnader i samband med inköp och
inlösen av ved, m. m. å driftbudgeten under elfte huvudtiteln anvisat ett förslagsanslag
av 3.000.000 kronor.

Stockholm den 16 juni 1943.

Med undersåtlig vördnad.

Nr 313.

(Jodkänd av första kammaren den 17 juni 1943.
Godkänd av andra kammaren den 17 juni 1943.

Riksdagens skrivelse lill Konungen i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
angående bidrag till kristidsnämndernas verksamhet.

(Statsutskottets utlåtande ur 150.)

Till Konungen.

1 propositionen nr 1 har Kungl. Majit under elfte huvudtiteln (punkt 18)
föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Bidragtill
kristidsnämndernas verksamhet för budgetåret 1943/44 beräkna ett förslagsanslag
av 2.250.000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj :t i propositionen nr 205, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över folkhushållningsärenden för den 9
april 1943, föreslagit riksdagen att till Bidrag till kristidsnämndernas verksamhet
för budgetåret 1943/44 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 2.700.000 kronor.

Då riksdagen icke funnit något att erinra mot de av departementschefen
verkställda beräkningarna av anslagsbehovet för ifrågavarande ändamål, får
riksdagen anmäla, att riksdagen till Bidrag till kristidsnämndernas verksamhet
för budgetåret 1943/44 å driftbudgeten under elfte huvudtiteln anvisat ett
förslagsanslag av 2.700.000 kronor.

Stockholm den 17 juni 1943.

Med undersåtlig vördnad.