Riksdagens skrivelse nr 226.
11
Nr 226.
Godkänd av första kammaren den 25 maj 1943.
Godkänd av andra kammaren den 25 maj 1943.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående åtgärder till främjande av sommarvistelse
på landet för barn från städer och andra tättbebyggda
samhällen m. m. jämte en i ämnet väckt motion.
(Statsutskottets utlåtande nr 113.)
Till Konungen.
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under femte huvudtiteln (punkten 87)
föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Åtgärder
till främjande av sommarvistelse på landet för barn från städer och andra
tättbebyggda samhällen för budgetåret 1943/44 beräkna ett förslagsanslag av
1.000.000 kronor.
Därefter har Kungl. Maj :t i propositionen nr 123, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 5 mars 1943, föreslagit
riksdagen att till ändamålet anvisa ett förslagsanslag med i propositionen nr
1 beräknat belopp.
I samband med Kungl. Maj :ts förslag har riksdagen till behandling förehaft
motionen II: 313, vari föreslagits, att den för ifrågavarande verksamhet föreslagna
centralmyndigheten — socialstyrelsen — bör för barn från Västerbottens
och Norrbottens län kunna medgiva dispens för fria resor utöver den i propositionen
nr 123 angivna maximigränsen.
Fjolårets bidragsverksamhet för att bereda vissa kategorier av barn tillfälle
till en stärkande sommarvistelse på landet anser även riksdagen böra fortsätta
under instundande sommar. Att så sker är av särskild betydelse under nuvarande
förhållanden, men riksdagen vill understryka vad departementschefen
anfört om att denna verksamhet har perspektiv, som gå vida utöver den föreliggande
krissituationen. Det är sålunda riksdagens förhoppning, att åtgärder
framdeles skola kunna vidtagas, som öppna möjligheter för alla behövande stadsbarn
i förskole- och folkskoleåldem till en icke alltför kort vistelse på landet
varje sommar. Riksdagen vill emellertid framhålla angelägenheten av att klena
och eljest ogynnsamt ställda barn även på landsbygden och i de mindre orterna
beredas tillfälle till stärkande sommarvistelse med god omvårdnad i olika hänseenden.
Särskilt framträdande torde behovet av en dylik sommarvistelse vara
inom Norrlandslänen. I den mån förhållandena medgiva en utvidgning av statens
ifrågavarande bidragsverksamhet bör denna alltså komma även landsbygdens
barn till godo.
Den föreslagna utvidgningen i förhållande till föregående sommars åtgärder,
i form av bidrag till driftskostnaderna vid behövande sommarkolonier, innebär
enligt riksdagens mening ett steg i rätt riktning. Departementschefen
12
Riksdagens skrivelse nr 226.
har ansett, att en utbyggd koloniverksamhet utgör en väsentlig förutsättning
för att man skall kunna i önskvärd grad bereda barn tillfälle till sommarvistelse
men att en effektiv utbyggnad av koloniverksamheten måste anstå på grund
av det statsfinansiella läget. Den föreslagna stödformen skulle under nästa
budgetår närmast få karaktären av en försöksverksamhet och kostnaderna begränsas
till ett belopp av högst 100.000 kronor. Vad departementschefen anfört
i denna fråga har icke givit riksdagen anledning till erinran.
Huvudsakligen skall statens stöd enligt det föreliggande förslaget alltjämt
lämnas i form av fria resor till självordnad sommarvistelse och tili s. k. feriebarns
sommarvistelse. Under fjolåret var rätten till fria resor med viss möjlighet
till dispens begränsad till barn från städer och andra tättbebyggda orter
med minst 8.000 invånare. Med hänsyn till det finansiella läget har departementschefen
icke ansett sig kunna tillstyrka en sänkning av denna generella
gräns. Då emellertid möjlighet bör föreligga för centralmyndigheten att bevilja
dispens för vissa orter enligt i huvudsak samma praxis som följdes under
förra sommaren har riksdagen funnit sig böra godtaga förslaget i denna del.
Resornas längd skulle i år begränsas, för Norrbottens och Västerbottens län
till 100 mil, för Jämtlands och Västernorrlands län till 80 mil och för landet i
övrigt till 50 mil. För barn från Norrbotten skulle dock centralmyndigheten
enligt Kungl. Maj :ts förslag kunna medgiva dispens för fria resor utöver den
angivna maximigränsen. I detta avseende föranleder Kungl. Maj :ts förslag icke
annan erinran från riksdagens sida än att riksdagen -— med godkännande av
det i motionen II: 313 framlagda förslaget — anser att centralmyndighetens
dispensrätt bör utsträckas även till barn från Västerbottens län.
I fråga örn rätt till fria resor för vårdare av barn upp till 10 årsi ålder
vill riksdagen med anledning av erfarenheterna från fjolåret framhålla, att
en viss försiktighet vid beviljande av denna förmån är av nöden till undvikande
av att den obehörigt utnyttjas. Möjligheten att ordna gruppresor för barnen
bör tagas under noggrann omprövning. I de fall, då sådana icke lämpligen
kunna anordnas, anser riksdagen i likhet med departementschefen, att i första
hand mödrarna skola ha rätt till friresor såsom vårdare.
Vad departementschefen i övrigt anfört i fråga örn åtgärder till främjande
av barns sommarvistelse på landet och indrivning av fordringar från skolbamsutflyttningen
sommaren 1940 har icke givit riksdagen anledning till erinran.
Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen i anledning
av Kungl. Maj :ts förslag och med bifall till motionen II: 313 till
Åtgärder till främjande av sommarvistelse på landet för barn från städer och
andra tättbebyggda samhällen för budgetåret 1943/44 å driftbudgeten under
femte huvudtiteln anvisat ett förslagsanslag av 1.000.000 kronor.
Stockholm den 25 maj 1943.
Med undersåtlig vördnad.