Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
Nr 68.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående fortsatt giltighet
av gällande skattcgruppering m. m.; given Stockholms
slott den 12 februari 1943.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 februari
1943.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för finansdepartementet, statsrådet Wigforss.
På våren 1939 uppdrog Kungl. Majit åt socialstyrelsen att utföra en undersökning
rörande de lokala olikheterna i levnadskostnaderna, vilken var
avsedd att läggas till grund för nya dyrortsgrupperingar såväl i löne- och
pensionshänseende som beträffande de skattefria ortsavdragen. Uppdraget
hade föregåtts av en allmän, av 1936 års lönekommitté verkställd utredning
rörande de lämpliga grunderna för mätningen av de lokala olikheterna i levnadskostnaderna
(SOU 1937: 32). I samband med beslut om lönereglering
för civilförvaltningen hade riksdagen (skriv, nr 388/1938) tagit ställning
till de av lönekommittén förordade principerna för undersökningen. Kommitténs
förslag, som innebar ett fullständigande och förbättrande av mätBihang
till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 68—69. 1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 68.
ningsmetoderna, särskilt i fråga örn beräkningen av bostadskostnaderna,
hade riksdagen funnit i allt väsentligt förtjänt att vinna beaktande vid det
kommande dyrortsgrupperingsarbetet.
Prisutvecklingen efter krigsutbrottet medförde emellertid sådana förskjutningar
i de lokala prisförhållandena, att ett uppskov med den beslutade prisinsamlingen
ansågs lämpligt. Frågan om uppskov underställdes 1939 års urtima
och 1940 års lagtima riksdagar genom propositioner örn förlängd giltighet av
gällande skattegruppering (prop. nr 26/1939 U och 146/1940 L). Den förra
propositionen avsåg förlängning till utgången av år 1941 och den senare till
utgången av år 1942. Båda förslagen biföllos av riksdagen (skriv, nr 68/1939
U och 330/1940 L). Riksdagen anslöt sig därvid till den av mig uttalade uppfattningen,
att en dyrortsgruppering, grundad på de efter krigsutbrottet inträdda
förskjutningarna i prisförhållandena, skulle för en avsevärd tid framåt
binda löne- och skattesystemen vid en sannolikt tillfällig lokal prissituation och
näppeligen kunde väntas ge ett tillfredsställande resultat eller ens leda
till en rättvisare avvägning olika orter emellan än vad gällande grupperingar
innebure.
Den i levnadskostnadsundersökningen ingående hyresräkningen fullföljdes
däremot i avsedd ordning. Kungl. Majit utfärdade den 8 september 1939
kungörelse (nr 644) angående uppgifter för hyresräkning å vissa orter i sammanhang
med mantalsskrivningen för år 1940. I samband med hyresräkningen
utfördes tvenne specialundersökningar, nämligen av byggnads- och
bostadskostnaderna på landsbygden och av de hyror, som hyresåret 1939/40
betalades av befattningshavarna inom vissa ämbetsverk och kårer.
Genom proposition nr 218ll941, vari anslag å tillhopa 45,000 kronor äskades
till undersökning av de lokala olikheterna i levnadskostnaderna år
1941, förelädes riksdagen ånyo dyrortsgrupperingsfrågan. Socialstyrelsen
hade i skrivelse den 10 april 1941 efter övervägande av, å ena sidan, olägenheterna
att vidhålla gällande dyrortsgruppering oförändrad och, å andra sidan,
vanskligheterna av att i dåvarande läge genomföra en allmän prisundersökning
föreslagit, att en ny dyrortsgruppering på grundval av ett hela landet
omfattande prismaterial snarast skulle verkställas. I viss anslutning till
socialstyrelsens förslag förordade jag i nämnda proposition, att den erforderliga
allmänna prisundersökningen omedelbart skulle komma till utförande.
Ställningstagandet till spörsmålet, om på grundval därav borde verkställas
en fullständig omgruppering av orterna i riket eller endast de provisoriska
omflyttningar av enstaka orter, som syntes motiverade enligt de bedömningsgrunder,
vilka brukat tillämpas vid justeringar av en dyrortsgruppering under
dess giltighetstid, fann jag böra uppskjutas, tills den föreslagna prisundersökningen
utförts.
Till stöd för detta ståndpunktstagande till frågan om utförandet av prisundersökningen
och dyrortsgrupperingarna framhöll jag i huvudsak följande.
De betänkligheter, som tidigare föranlett uppskov med prisinsamlingen,
göra sig alltjämt gällande. Å andra sidan synas de skäl, som socialstyrelsen
Kungl. Maj.ts proposition nr 68.
3
anfört mot ett ytterligare anstånd med den för en ny gruppering nödvändiga
prisinsamlingen, vara av sådan styrka, att åtgärder i enlighet med socialstyrelsens
förslag nu måste övervägas. Styrelsen har bland annat anfört, att
gällande grupperingar, som grunda sig på sju år gammalt prismaterial, med
tiden torde ha blivit allt mindre rättvisande, särskilt för enstaka orter, där
exempelvis lokala industriföretag utvecklats eller militärförläggningar tillkommit.
För att man tillfredsställande skulle kunna genomföra härav betingade
uppflyttningar av berörda orter •—• vilket styrelsen tillstyrkt endast i
undantagsfall av alldeles exceptionell lokal prisutveckling — erfordras, efter
vad styrelsen anfört, ett omfattande prismaterial, helst från hela landet.
Vidare har styrelsen framhållit, att det för varje år måste bli allt svårare
att sammanställa de nu i huvudsak färdiga resultaten från hyresräkningen
och därtill fogade specialundersökningar med senare insamlade prisuppgifter.
Socialstyrelsen synes närmast ha tänkt sig att den föreslagna undersökningen
skulle utmynna i allmänna omgrupperingar, som sedermera, när mera
normala förhållanden inträtt, skulle få ersättas med nya, baserade på material
utvisande då rådande, stabiliserade prisrelationer. I anledning härav
vill jag erinra örn de betänkligheter, som vid den nyss berörda principbehandlingen
av dyrortsgrupperingsfrågan anfördes mot periodiska omgrupperingar,
företagna efter mekaniska regler under löpande löneregleringsperiod.
Det synes mig obestridligt, att täta omgrupperingar böra såvitt möjligt
undvikas. I synnerhet vid rådande prisutveckling kan en fullständig
revision av ortsgrupperingen enligt gängse principer leda till obilliga resultat.
Jag är därför icke beredd att tillstyrka, att fullständiga dyrortsgrupperingar
med provisorisk giltighet nu genomföras, med mindre förskjutningar
i de lokala prisrelationerna inträtt i sådan omfattning, att nu gällande grupperingar
ge ett allmänt sett otillfredsställande resultat. Om så ej är fallet,
torde man böra begränsa sig till att provisoriskt vidtaga de omflyttningar av
enstaka orter som synas motiverade enligt de bedömningsgrunder som brukat
tillämpas vid justeringar av en dyrortsgruppering under dess giltighetstid.
I detta sammanhang torde få erinras, att förändringarna i de metoder
som tillämpas vid ifrågavarande beräkningar — särskilt i vad angår bostadsposten
och budgetens komplettering — torde komma att minska dyrortsskalans
spännvidd. Därvid måste givetvis beaktas, att hittills tillämpade beräkningssätt
otvivelaktigt inneburit en överskattning av de lokala levnadskostnadsskillnaderna,
men att å andra sidan löneskalans spännvidd gjorts
betydligt mindre än dyrortsskalans.
Med hänsyn till den ovisshet som föreligger om nu rådande prisgeografiska
förhållanden kan emellertid ett val mellan angivna lösningar träffas,
först sedan en undersökning av den föreslagna typen verkställts och material
erhållits för bedömning av gällande dyrortsgrupperingars förhållande
till de aktuella levnadskostnadsolikheterna. Ehuru jag icke är beredd att
taga ställning till frågan, örn provisoriska dyrortsgrupperingar nu böra ske,
tillstyrker jag därför, att den för sådana grupperingar nödvändiga prisundersökningen
kommer till omedelbart utförande. Den torde kunna ske i
huvudsak enligt de linjer, som föreslagits av socialstyrelsen.
Riksdagen anslöt sig lill förslaget om utförande av undersökningen rörande
de lokala prisrelationerna (skriv, nr 302). Huruvida och i vad mån en
revision av dyrortsgrupperingen i samband därmed skulle äga rum, borde
enligt riksdagens mening bli beroende av resultatet av nämnda undersökning.
Jämväl i avseende å omfattningen och formerna för
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 68-
ningen godkände riksdagen Kungl. Maj:ts förslag. I samband härmed tog
riksdagen ställning till tre motioner i dyrortsgrupperingsfrågan. I två av dessa
(I: 150 och II: 132) påyrkades en skyndsam allmän utredning i syfte att få
till stånd en utjämning mellan grupperna såväl beträffande löner och pensioner
som vid beskattningen under det att i den tredje motionen (II: 175)
påyrkades en förutsättningslös utredning i ämnet. I sitt av riksdagen sedermera
godkända utlåtande (nr 140) avböjde statsutskottet i dåvarande läge
motionärernas förslag men förutsatte i anslutning till ett av socialstyrelsen
avgivet yttrande över motionerna att de i dessa framförda synpunkterna
skulle beaktas vid prisundersökningens planläggning och utförande, i den
mån så läte sig göra.
Genom beslut den 23 maj 1941 anbefallde Kungl. Majit socialstyrelsen
att under tiden 16—21 juni 1941 verkställa den för levnadskostnadsundersökningen
erforderliga prisinsamlingen samt fastställde till efterrättelse en
av socialstyrelsen föreslagen, av länsstyrelserna tidigare granskad förteckning
över de orter, som jämte samtliga städer, köpingar, municipalsamhällen
och landskommuner skulle särskilt undersökas vid nämnda levnadskostnadsundersökning.
Prisinsamlingen omfattade enligt detta beslut 117 städer,
287 köpingar och municipalsamhällen, 2,353 landskommuner och 1,099 särorter,
eller tillhopa i runt tal 3,850 orter.
Genom kungörelse den 9 maj 1941 (nr 245) utfärdade Kungl. Majit föreskrifter
örn skyldighet för kommunal-, municipal- och köpingsnämnder å
landet samt drätselkammare i städerna att enligt av socialstyrelsen givna
föreskrifter införskaffa uppgifter om levnadskostnaderna å orten. För kommuner
med mera än 1,500 invånare föreskrevs, att särskilda prisinsamlingsnämnder
skulle tillsättas att medverka vid inhämtandet av uppgifterna. Dessa
nämnder skulle bestå av lika antal representanter för arbetsgivare och
löntagare såsom ledamöter samt en opartisk ordförande. Inom mindre kommuner
gjordes tillsättningen av sådan nämnd beroende av örn detta påkallades
inom viss tid av kommunmedlem eller eljest befunnes lämpligt. De insamlade
prisuppgifterna skulle av den kommunala myndigheten hållas tillgängliga
för granskning av allmänheten under minst åtta dagar. Efter prövning
av inkomna anmärkningar hade myndigheten sedan att insända prisuppgifter
jämte anmärkningar till socialstyrelsen. För fall, där socialstyrelsen
funne sig böra avvika från kommunalmyndighetens uppfattning, föreskrevs,
att meddelande härom skulle lämnas myndighet med rätt för denna att inkomma
med erinringar.
Genom kungörelse den 26 september 1941 (nr 778) förordnade Kungl.
Majit vidare örn utförande under kristidsnämndernas medverkan av partiell
hyresräkning på ett antal representativa orter, tillhopa närmare 90 stycken.
Genom denna undersökning, som närmast motiverades av behovet av övervakning
av bostadsmarknaden, erhöllos uppgifter till komplettering av
det genom den allmänna hyresräkningen på hösten 1939 inhämtade materialet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
5
Med skrivelse den 20 maj 1942 avgav socialstyrelsen redogörelse för den
anbefallda undersökningen rörande de lokala olikheterna i levnadskostnaderna.
För närmare kännedom om vid undersökningen tillämpade metoder
och erhållna resultat får jag utöver i det följande lämnade uppgifter hänvisa
till innehållet i skrivelsen, som finnes tryckt i Sociala meddelanden för år
1942, häfte 5 (sid. 397—421).
Genom beslut den 30 juni 1942 anbefallde Kungl. Majit socialstyrelsen att
inkomma med förslag till riktlinjer för allmänna omgrupperingar av orterna
i riket efter de konstaterade lokala olikheterna i levnadskostnader samt att
därefter enligt de direktiv, som lämnades av chefen för finansdepartementet,
utarbeta förslag till sådana grupperingar. I samma beslut förklarade Kungl.
Majit sig vilja senare taga ståndpunkt till frågan, huruvida levnadskostnadsundersökningen
skulle läggas till grund för fullständiga omgrupperingar av
orterna i riket eller utnyttjas för partiell revision av gällande grupperingar,
I skrivelse den 17 oktober 1942 har socialstyrelsen framlagt förslag till riktlinjer
för allmänna löne- och skattegrupperingar. Skrivelsen innehåller tre
alternativa förslag till gruppgränsbestämningar för allmän omgruppering av
orterna, men understryker samtidigt de stora vanskligheter, som varje allmän
omgruppering med ty åtföljande nedflyttningar av orter måste innefatta under
en period av stigande priser.
I anledning av socialstyrelsens förslag ha till finansdepartementet inkommit
skrivelser från en mångfald olika orter och sammanslutningar, varjämte
ett flertal deputationer muntligen framfört sina önskemål i frågan vid uppvaktningar
hos mig.
Prövningen av socialstyrelsens sistnämnda förslag förutsätter ett ståndpunktstagande
till frågan, om fullständiga omgrupperingar skola verkställas
på grundval av den utförda levnadskostnadsundersökningen eller om endast
en partiell revision av gällande grupperingar för närvarande skall komma
till stånd. Detta spörsmål torde jag nu få anmäla för Kungl. Majit. Som underlag
för prövningen av frågan må inledningsvis lämnas en kort redogörelse
för huvudresultaten av den utförda levnadskostnadsundersökningen i anslutning
till den av styrelsen lämnade framställningen.
Undersökningen av levnadskostnadernas lokala olikheter år 1941.
Förbättrade metoder.
Den nu framlagda levnadskostnadsundersökningen har särskilt i två avseenden
utförts med hjälp av förbättrade beräkningsmetoder i förhållande
till motsvarande tidigare undersökningar, nämligen i fråga om beräkningen
av bostadsposten samt av beklädnad och »övriga utgifter». Beträffande den
närmare motiveringen för båda dessa metodförändringar må hänvisas till
den grundläggande utredning i ämnet, som verkställts av 1936 års lönekommitté
(SOU 1937:32). Såsom en betydelsefull nyhet, ägnad att skapa ökad
tilltro och förståelse för undersökningens resultat, förtjänar även att nämnas
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
den tidigare berörda medverkan vid prisinsamlingen, som tillförsäkrats de av
lönegrupperingen närmast berörda medborgargrupperna.
Bostadsposten. Beräkningen av bostadsposten, för vilken uppställts
kravet att kostnaderna för likvärdiga bostäder på olika orter skola jämföras,
bygger på två olika undersökningar, dels en bearbetning av de vid hyresräkningarna
inhämtade uppgifterna om bostadshyrorna å orter med utpräglad
hyresmarknad, dels en kompletterande undersökning avseende byggnadskostnaderna
för en egnahemsbostad. Tidigare beräkningar av bostadsposten
ha grundats på uppgifter om hyreskostnaderna för efter de olika orternas förhållanden
medelgoda bostäder, vilket medfört, att den lägre bostadsstandarden
i samhällen med omodern bebyggelse och å landsbygden påverkat mätningsresultatet.
För att tillgodose kravet på likvärdig standard vid jämförelse mellan hyresräknade
orter inbördes har vid bostadspostens beräkning icke tagits hänsyn
till hyresuppgifter för lägenheter, där någon av följande brister förelegat:
1) golvets nivå mindre än 30 cm över marken; 2) rumshöjden lägre än 2.1
m; 3) något av boningsrummen utan uppvärmningsanordning; 4) avsaknad
inom lägenheten av både vatten- och avloppsledning.
För orter, å vilka vid hyresräkningen redovisats minst 50 hyreslägenheter
utan dylika brister, har på följande sätt uträknats en genomsnittlig standardräknad
nettohyra per eldstad för sådana lägenheter omfattande ett rum
och kök, två rum och kök samt tre rum och kök. Som rum ha i regel icke
betraktats smårum med en golvyta understigande 9 kvm. Nämnda lägenhetstyper
ha var för sig indelats i tre olika kvalitetsklasser, nämligen lägenheter
med centralvärme och enskilt badrum, lägenheter med centralvärme
men utan enskilt badrum och lägenheter utan centralvärme. För envar
av dessa nio olika grupper har särskilt uträknats medelhyran (exklusive
värmekostnad) per eldstad. Medelhyran per eldstad för orten i
dess helhet har därefter beräknats med utgångspunkt från att de nio lägenhetsgrupperna1
varit representerade å orten i samma utsträckning som
grupperna faktiskt förekommit å samtliga de 327 orter, för vilka hyrestal
på detta sätt kunnat beräknas. Bostadsposten i levnadskostnadsundersökningen,
som skall avse kostnaderna för tre eldstäder (vilket motsvarar två
rum och kök), har för dessa orter upptagits med ett belopp lika med tre
gånger nämnda medelhyra per eldstad. För några av orterna har dock skett
en höjning, nämligen i de fall, där bostadsposten eljest understigit den för
alla hyresräknade orter med 50—100 bristfria lägenheter inom vissa större
landsområden standardräknade medelhyran för tre eldstäder. Sistnämnda
medelhyror ha för de olika områdena beräknats till: Stockholms förortsområde
655 kr., östra Sverige i övrigt 455 kr., Småland och öarna 365 kr., södra
Sverige 430 kr., västra Sverige 480 kr. och norra Sverige 450 kr.
Beträffande landsbygden och mindre orter, där hyresmarknaden har så
ringa omfattning, att undersökningen icke kunnat grundas på material, inhämtat
vid hyresräkningen, har bostadsposten — med stöd av den kompletterande
utredningen rörande byggnadskostnaderna för en egnahemsbostad
1 Vid beräkningen har förutsatts, att minst sex av de nio iägenhetsgrupperna faktiskt funnits
representerade å orten. Där hjTesuppgifter saknats för en, två eller högst tre av lägenhetsgrupperna
eller för någon grupp funnits endast beträffande mindre än fyra lägenheter, har medelhyran
för vederbörande grupp uppskattats med ledning av förhållandet mellan medelhyrorna
för de olika grupperna inom vissa större landsdelar.
Kungl. Majus proposition nr 68.
7
— antagits lika med de nyss angivna standardräknade medelhyroma för
samtliga hyresräknade orter med 50—100 hyreslägenheter inom vissa större
landsområden. Vid nämnda utredning har jämförts byggnadskostnaderna för
en egnahemsbostad av viss typ (tre rum och kök) å 124 orter, som deltagit
i 1939 års hyresräkning, med motsvarande kostnader å 65 icke hyresräknade
orter med övervägande jordbruksbefolkning. Den genomsnittliga skillnaden
i byggnadskostnaderna inom olika landsdelar framgår av följande
sammanställning:
Östra Sverige |
Småland |
Södra Sverige |
Västra Sverige |
Norra Sverige |
Hela riket |
|
Beräknad genomsnittlig byggnadskost-nad å: a) Hyresräknade orter ............ b) Icke hyresräknade orter......... Skillnad mellan b) och a) i % ....... |
14,789 14,445 97.7 |
13,918 13,350 95.9 |
14,483 14,319 98.9 |
14,493 13,817 95.3 |
14,586 14,576 99.9 |
14,450 14,083 97.5 |
Den genomsnittliga byggnadskostnaden å de icke hyresräknade orterna
skulle sålunda ligga blott obetydligt lägre än i de hyresräknade orterna inom
samma landsdel. Den största skillnaden, 4.7 procent, har beräknats för västra
Sverige. Då de konstaterade skillnaderna i fråga om byggnadskostnader för
en bostadslägenhet av enhetlig standard mellan hyresräknade och icke hyresräknade
orter varit så obetydliga, har det som nämnts ansetts befogat
att för samtliga icke hyresräknade orter inom en landsdel uppskatta bostadskostnaden
till samma belopp som den standardräknade medelhyran för
smärre hyresräknade orter i samma landsdel.
Det må anmärkas, att de sålunda upptagna kostnaderna för en lägenhet
örn tre eldstäder å landsbygden ligga väsentligt högre än motsvarande tal
vid 1934 års undersökning. Om man bortser från Stockholms förortsområde,
ligga de nu antagna hyresmedeltalen mellan 365 och 480 kronor, medan 1934
års tal lågo mellan 250 och 300 kronor. Skillnaden betingas som nämnts av
att man nu sökt jämföra kostnaderna för likvärdiga bostäder, medan den
tidigare beräkningen för landsbygdens del byggde på uppskattningar av
hyrorna för bostäder, som efter ortens förhållanden voro att betrakta som
medelgoda. Givetvis äro de för bostadsposten nu upptagna siffrorna icke att
uppfatta såsom karakteristiska för de faktiska bostadskostnaderna på landsbygden
i allmänhet.
De genom vissa ämbetsverk m. m. införskaffade hyresuppgifterna beträffande
sådana befattningshavare, som förhyrt bostad på landsbygden, visa
relativt god överensstämmelse med de förut nämnda hyresmedeltalen.
Beklädnad och »övriga utgifter». 1934 års levnadskostnadsundersökning
grundades på en ofullständig hushållsbudget, som förutom bostad,
bränsle, lyse och skatter omfattade »övriga utgifter», representerade
endast av kostnaderna för 40 kg såpa samt halvsulning och kläckning av
6 pär skor. Den då tillämpade budgeten har genom tillägg av posterna beklädnad
och »övriga utgifter» kompletterats till en fullständig hushållsbudget,
vilket verkat i utjämnande riktning på grund av att de nytillkomna
posterna i betydande utsträckning betingat samma kostnader i hela
riket. Sammansättningen av beklädnadsposten och posten »övriga utgifter»
har hämtats från den vid beräkningen av levnadskostnadsindex använda hus
-
8 Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
hållsbudgeten, sådan, denna tedde sig, sedan den post för post framräknats
till juni 1941.
Vid beräkning av kostnadssummorna beträffande beklädnad och »övriga
utgifter» har med hänsyn till den betydligt större osäkerhet och ojämförbarhet
olika orter emellan, som de från landskommunerna införskaffade prisuppgifterna
för flertalet hilhörande varuslag företer i jämförelse med uppgifterna
å t. ex. livsmedel, lyse och bränsle, ett generaliseringsförfarande ansetts
motiverat. Härvid har huvudprincipen varit att man genom regionala
uppdelningar sökt gruppera landskommunerna kring deras verkliga inköpsorter
med ledning av de uppgifter, som lämnats av de kommunala myndigheterna
vid prisinsamlingen. I brist på dylika upplysningar för en del kommuner
lia dock genom uppgifter från närliggande kommuner och kartografisk
undersökning av järnvägs- och bussförbindelser m. m. även dessa med
ganska stor säkerhet kunnat hänföras till en bestämd region. Om tvekan rått
mellan flera inköpsorter, har en kommun i allmänhet hänförts till den
största av inköpsorterna. Detta förfaringssätt har särskilt tillämpats kring
de största städerna såsom Stockholm, Göteborg och Malmö, där förstadsområdenas
större orter ej ansetts böra bilda egna regioner utan hänförts till
respektive storstäder. I norra delarna av landet föreligga speciella svårigheter
på grund av de stora avstånden, vilka med nödvändighet medfört vidsträckta
regioner. De orter, vilka ej betecknats som inköpsorter, ha erhållit
meddelande örn till vilken inköpsort de ansetts böra hänföras. Efter erinringar
från de kommunala myndigheternas sida lia vissa ändringar i den
först upprättade indelningen fått vidtagas.
På grund av detta generaliseringsförfarande, vilket inskränkt prisområdena
till cirka 200, har granskningen av de uppgivna priserna för kläder
och »övriga utgifter» kunnat företagas efter ganska enkla metoder. De prisuppgifter,
som lämnats av den kommunala myndigheten å en huvudort, lia
jämförts med motsvarande uppgifter från närliggande inköpsorter. Hänsyn
har vidare tagits till de prisuppgifter, som lämnats av de till respektive inköpsdistrikt
hänförda kommunerna. Ändringar i de lämnade kommunala
prisuppgifterna för dessa varuslag lia på grund härav måst företagas i relativt
sett högre grad än beträffande prisuppgifterna för livsmedel m. m. Ändringarna
lia jämväl betingats av svårigheterna att från olika orter erhålla
uppgift på samma eller likvärdiga kvaliteter.
För ett par betydelsefulla poster, nämligen halvsulning och kläckning samt
arbetshjälp i hemmet, ha enhetliga priser icke tillämpats inom regionerna,
utan kommunernas prisuppgifter lia i regel använts utan omräkning.
Undersökningens huvudresultat.
Undersökningen har utmynnat i levnadskostnadstal för de 3,850 olika
orterna, vilka angiva årskostnaderna i kronor vid prisläget i juni 1941 för
den i hushållsbudgeten upptagna förbrukningen. Krontalen lia sedan omräknats
till indextal, angivande kostnaderna å olika orter i promille av de
för Stockholm beräknade levnadskostnaderna. För jämförelse nied 1934 års
levnadskostnadsundersökning —- där indextalen angåvo orternas dyrhet i
promille av ett särskilt framräkna! »riksmedeltal», varigtnom t. ex. Stockholm
fick indextalet 1,426 — ha i den utarbetade förteckningen över de
vid 1941 års undersökning beräknade indextalen för samtliga undersökta
orter även upptagits 1934 års siffror, omräknade med Stockholms dåvarande
levnadskostnadstal — 1,000.
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
9
De undersökta orterna fördelade efter totalutgifternas beräknade storlek 1934 och
1941 (Stockholm = 1,000).
Indextal |
Landskommuner |
Särorter |
Städer, köpingar |
Samtliga orter |
||||
1934 |
1941 |
1934 |
1941 |
1934 |
1941 |
1934 |
1941 |
|
1,010 -1,019........ |
1 |
1 |
_ |
|||||
1,000—l,0u9........ |
— |
— |
— |
— |
1 |
1 |
1 |
1 |
990— 999 ........ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
980— 989 ........ |
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
1 |
970- 979 ........ |
— |
— |
— |
1 |
— |
3 |
— |
4 |
960— 969 ........ |
— |
— |
— |
2 |
— |
3 |
— |
5 |
950- 959 ........ |
_ |
1 |
_ |
_ |
_ |
7 |
_ |
8 |
940— 949 ........ |
— |
— |
— |
3 |
1 |
4 |
1 |
7 |
930- 939 ........ |
— |
2 |
— |
1 |
2 |
3 |
2 |
6 |
920— 929 ........ |
— |
1 |
— |
11 |
— |
7 |
— |
19 |
910— 919........ |
— |
6 |
2 |
25 |
2 |
16 |
4 |
47 |
900- 909 ........ |
_ |
7 |
1 |
22 |
4 |
15 |
5 |
44 |
890— 899 ........ |
— |
10 |
4 |
15 |
3 |
11 |
7 |
36 |
880— 889 ........ |
— |
12 |
1 |
33 |
— |
9 |
1 |
54 |
870— 879 ........ |
— |
6 |
2 |
36 |
6 |
20 |
8 |
62 |
860- 869 ........ |
— |
21 |
1 |
61 |
3 |
28 |
4 |
110 |
850- 859 ........ |
1 |
28 |
3 |
56 |
_ |
28 |
4 |
112 |
840- 849 ........ |
1 |
52 |
1 |
56 |
8 |
39 |
10 |
147 |
830 839 ........ |
— |
72 |
2 |
83 |
8 |
24 |
10 |
179 |
820— 829 ........ |
— |
115 |
11 |
107 |
10 |
42 |
21 |
264 |
810— 819........ |
3 |
175 |
19 |
118 |
9 |
38 |
31 |
331 |
800— 809 ........ |
_ |
346 |
7 |
149 |
14 |
35 |
21 |
530 |
790— 799 ........ |
2 |
452 |
17 |
130 |
12 |
24 |
31 |
606 |
780— 789 ........ |
3 |
436 |
12 |
80 |
7 |
23 |
22 |
539 |
770— 779 ........ |
6 |
264 |
16 |
47 |
12 |
18 |
34 |
329 |
760— 769 ........ |
6 |
167 |
18 |
25 |
13 |
14 |
37 |
206 |
750- 759 ........ |
7 |
117 |
10 |
21 |
11 |
1 |
28 |
139 |
740— 749 ........ |
17 |
50 |
21 |
4 |
12 |
1 |
50 |
55 |
730— 739 ........ |
16 |
9 |
33 |
— |
19 |
— |
68 |
9 |
720— 729 ........ |
18 |
— |
37 |
— |
13 |
— |
68 |
— |
710- 719........ |
27 |
— |
38 |
— |
28 |
— |
93 |
— |
700— 709 ........ |
36 |
_ |
41 |
— |
18 |
— |
95 |
— |
690- 699 ........ |
54 |
— |
49 |
— |
21 |
— |
124 |
— |
680— 689 ........ |
44 |
— |
70 |
— |
19 |
— |
133 |
— |
670- 679 ........ |
64 |
— |
54 |
— |
18 |
— |
136 |
— |
660- 669 ........ |
73 |
— |
67 |
— |
21 |
— |
161 |
— |
650- 659 ........ |
122 |
— |
48 |
— |
21 |
— |
191 |
— |
640— 649 ........ |
132 |
— |
58 |
— |
16 |
— |
206 |
— |
630- 639 ........ |
180 |
— |
43 |
— |
15 |
— |
238 |
— |
620— 629 ........ |
227 |
— |
36 |
— |
19 |
— |
282 |
— |
610— 619........ |
268 |
_ |
29 |
_ |
17 |
_ |
314 |
— |
600— 609 ........ |
302 |
_ |
24 |
__ |
8 |
_ |
334 |
_ |
590— 599 ........ |
242 |
— |
11 |
— |
4 |
— |
257 |
— |
580— 589 ........ |
217 |
— |
4 |
— |
. 2 |
— |
223 |
— |
570- 579 ........ |
143 |
— |
2 |
— |
— |
145 |
— |
|
560— 569 ........ |
82 |
— |
— |
— |
— |
— |
82 |
— |
550— 559 ........ |
49 |
— |
— |
— |
— |
— |
49 |
— |
540— 549 ........ |
11 |
— |
— |
— |
— |
— |
11 |
— |
530— 539 ........ |
2 |
— |
— |
— |
— |
— |
2 |
— |
520— 529 ........ |
1 |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
|
Summa |
2,356 |
2,34!) |
793 |
1,086 |
397 |
415 |
8,516 |
3,850 |
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
En översikt över spridningen av de sålunda beräknade indextalen enligt
1941 och 1934 års undersökningar lämnas i tabellen å föregående sida, som
belyser sammanpressningen av ortsindextalen såväl mellan samtliga orter
som inbördes mellan landskommuner, särorter å landsbygden och städer, köpingar
och municipalsamhällen.
En jämförelse mellan indextalen för samtliga orter vid de båda undersökningarna
utvisar, som av tabellen framgår, en avsevärt mindre spridning
år 1941 än år 1934. De beräknade ortsindextalen lågo år 1934 mellan 1,011
och 527 — vilket betyder en skillnad av omkring 48 procent av det högsta
indextalet — men år 1941 mellan 1,000 och 734, motsvarande en skillnad
av ej fullt 27 procent. Sammanpressningen framträder även tydligt vid uppdelningen
av orterna i olika kommuntyper.
En motsvarande jämförelse avseende kostnaderna för olika i budgeten
ingående huvudposter utvisar en minskad spridning genomgående och icke
endast för bostadsposten samt posterna beklädnad och »övriga utgifter»,
för vilka man kunde vänta en sammanpressning på grund av det ändrade
beräkningssättet. För bostadsposten har skillnaden mellan dyraste och billigaste
ort (i procent av kostnaderna å den förra) nedgått från 78 procent
år 1934 till 69 procent år 1941. Livsmedelspostens spridning visar en motsvarande
nedgång från 41 till 25 procent.
Socialstyrelsen har i sin skrivelse betonat, att den utjämning av ortsindextalen,
som framträder vid jämförelsen mellan undersökningsresultaten
år 1934 och 1941, till väsentlig del har sin grund i de ändrade beräkningsgrunderna,
men att sammanpressningen även har reala orsaker. En faktisk
utjämning av priserna har sålunda ägt rum mellan landets olika delar. Styrelsen
spårar häri verkningarna av de senaste årens prisreglerande statliga
jordbrukspolitik samt av de under de senaste åren tillkomna riksomfattande
producentorganisationerna, vilkas insatser på livsmedelsmarknaden merendels
verkat i prisutjämnande riktning.
För att närmare belysa dessa förhållanden ha företagits vissa beräkningar
av livsmedelskostnademas stegring från år 1934 till år 1941 på 100 orter,
representerande såväl olika landsdelar och ortstyper som dyrortsgrupper.
Prismaterialet från de båda undersökningstillfällena har därvid jämförts
med användande av den livsmedelsbudget, som brukades vid 1934 års prisundersökning.
Genom att man utgått från samma förbrukning vid båda tillfällena,
återspegla siffrorna endast prisförskjutningarna och icke ändringarna
i konsumtionsvanorna under mellantiden. Mjölk- och matfettsrabatterna
ha ej avdragits för år 1941. Resultatet av jämförelsen framgår av följande
sammanställning, där orterna sammanförts till grupper, för vilka anges livsmedelskostnadernas
procentuella stegring i medeltal.
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
11
Ortsgrupp |
Procentuell |
Antal orter |
Ortsgrupp |
Procentuell stegring 1934—1941 1 medeltal |
Antal orter |
I |
70.3 |
1 |
D ................... |
78.6 |
14 |
H |
4 |
C ................... |
80.9 |
17 |
|
G .................. |
70.5 |
4 |
B ................... |
82 6 |
16 |
F |
76 6 |
11 |
A ................... |
95.7 |
20 |
E ................... |
77.2 |
13 |
Sammanställningen antyder en markerad tendens till starkare stegring av
livsmedelskostnaderna, ju längre ned på dyrortsskalan man kommer.
Såsom en sammanfattning av levnadskostnadsundersökningens resultat
har socialstyrelsen i skrivelsen den 20 maj 1942 uttalat, att nu gällande ortsgrupperingar
icke längre kunde bibehållas oförändrade, och i samband härmed
anfört följande.
Det kan kanske synas ligga närmast till hands att överväga, huruvida man
skulle kunna nöja sig med att företaga justeringar i de gällande grupperingarna.
Prisstegringen har under de senaste 7 å 8 åren och särskilt under de 3
krigsåren icke gått likformigt fram över de olika orterna. I regel har prisökningen
varit större inom de lägre ortsgrupperna än inom de högre. Vissa
orter utvisa prishöjningar, betydligt större än de genomsnittliga. Man kan
här i allmänhet spåra särskilda förhållanden, såsom en ny militärförläggning,
industriell expansion eller dylikt. I och för sig kunde man tänka sig
att med hänsyn till dylika ojämnheter i utvecklingen verkställa en omplacering
inom nu gällande grupperingar. Ett dylikt justeringsförfarande är dock
förenat med stora vanskligheter redan med hänsyn till de stora skillnaderna
i 1934 och 1941 års prisnivå och även på grund av svårigheter att avgränsa
ett visst prisstegringsområde, enär prisvågorna från en dylik expanderande
ort sprida sig koncentriskt över allt större områden. Härtill kommer,
att 1941 års undersökning utförts efter i väsentliga delar nya metoder
och att det icke kan anses försvarligt att justera en gruppering, verkställd
efter vissa metoder, med ledning av en undersökning, som gjorts efter andra
metoder.
Under dessa omständigheter måste styrelsen bestämt avstyrka att den verkställda
undersökningen utnyttjas för enbart en justering av gällande ortsgrupperingar.
I stället böra nya dylika grupperingar utföras, och får socialstyrelsen
sålunda för sin del uttala, att styrelsen anser den gjorda undersökningen
utvisa, att behov av en dylik åtgärd föreligger.
Det må till sist understrykas, att den konstaterade sammanpressningen av
prisnivån inom olika orter, ehuru den är betydande, enligt styrelsens mening
dock på intet sätt gått så långt, att fog finnes för ett avskrivande av hela ortsgrupperingssystemet,
varvid löner, skatteavdrag, folkpensioner, familjebidrag
m. m. skulle komma att fastställas efter enhetliga för hela riket gemensamma
grunder. Styrelsen finner tvärtom undersökningen utgöra en bekräftelse på
behovet av ett dylikt system. Emellertid har sammanpressningen varit av sådan
omfattning, att det torde böra övervägas, huruvida det är befogat att arbeta
med så stort antal ortsgrupper (upp till 9), som nu förekommer inom
vissa grupperingar.
12
Kungl. Maj.ts preposition nr 68.
Betydelsen av metodomläggningarna.
I syfte att få klarlagt hur stor del av ortsindextalens minskade spännvidd,
som kan antagas bero på de förändrade metoderna, och hur stor del, som
kan antagas vara uttryck för en verklig prisutjämning från år 1934 till år
1941, har under hand införskaffats vissa beräkningar från socialstyrelsen.
För 39 orter, som utvalts så att olika ortstyper och dyrortsgrupper varit representerade,
har gjorts en jämförelse mellan å ena sidan den nu konstaterade
sammanpressningen och den sammanpressning, som skulle förelegat, örn
man utfört prisundersökningen år 1941 med tillämpning av 1934 års metoder.
I det senare fallet har man sålunda räknat med 1941 års priser i 1934
års avkortade hushållsbudget. Beträffande tillvägagångssättet härvid må
nämnas följande.
Livsmedel. Ur den livsmedelsbudget, som användes vid 1934 års prisundersökning,
har måst uteslutas några mindre betydande poster på grand av
att vissa varuslag icke funnits i marknaden under 1941 eller också icke medtagits
vid detta års prisinsamling. Man har således i detta fall räknat med
samma förbrukning vid båda tillfällena men för det första undersökningsåret
med 1934 års priser och för det andra med priserna år 1941. Härvid har
hänsyn således tagits endast till prisförskjutningarna men icke till att även
konsumtionsvanorna förändrats.
Beträffande bränsle och lyse och »övriga utgifter» har förfarits på samma
sätt som för livsmedel, i det att man använt 1934 års budget. Således har under
posten »övriga utgifter» endast medtagits såpa och skolagning.
Beklådnadsposten har helt uteslutits.
Vid skattepostens beräkning har man utgått från ett inkomstbelopp av
3,400 kronor år 1934 och 3,800 kronor år 1941. Detta senare belopp motsvarar
närmast lönen (inkl. rörligt tillägg) för en tjänsteman i 11 löneklassen å
E-ort, sedan avdrag gjorts för försäkringar och avgift för folkpensionering.
Beloppet har sålunda icke såsom vid 1941 års levnadskostnadsundersökning
differentierats efter löneskalans dyrortsgradering. Statliga och kommunala
ortsavdrag (grundavdrag och familjeavdrag) ha gjorts för samtliga orter enligt
gällande bestämmelser för ortsgrupp lil.
Vad slutligen bostadsposten beträffar, har 1934 års bostadskostnad använts
vid båda undersökningstillfällena. Man har nämligen icke haft möjlighet
att ur 1934 års hyresräkningsmaterial borttaga lägenheter med vissa
brister och ej heller har man för detta år haft tillgång till någon undersökning
rörande byggnadskostnaderna för en uppskattning av hyrorna på landsbygden
eller å icke hyresräknade orter. Visserligen har bostadsbeståndet
kvalitativt förbättrats sedan 1933 och antalet centralvärmelägenheter ökats
betydligt, men å andra sidan har någon faktisk hyresstegring i genomsnitt
icke ägt rum mellan 1933 och 1939 års hyresräkningar. Snarare tvärtom. Indextalet
för bostad i socialstyrelsens levnadskostnadsindex utgjorde nämligen
den 1 juli 1934 201 (juli 1914 = 100) och 198 den 1 juli 1940. I båda
fallen lia dessa indextal beräknats på grundval av resp. hyresräkningar. Å
enstaka orter kunna emellertid betydande hyresstegringar ha inträtt på grund
av allmän omläggning av näringslivet, tillkomst av nya industrier, militärförläggningar
o. d. Till dylika förhållanden har hänsyn icke tagits enligt den
metod för bostadspostens beräkning, som använts vid här ifrågavarande undersökningar.
Kungl. Maj.ts proposition nr 68-
13
Av undersökningen framgår, att medan stegringen i ortsindextal för de 39
orterna (med utgångspunkt från Stockholm = 1,000) mellan år 1934 och år
1941 enligt de officiella levnadskostnadsmätningarna i genomsnitt var 117
enheter, skulle stegringen, om man räknat med samma budget vid båda tillfällena,
stannat vid 73 enheter i genomsnitt. Ortsindextalen stego i förra
fallet i genomsnitt från 737 till 854, eller med 16 procent, och i senare fallet
från 737 till 810, eller med 10 procent. Härav kan sålunda dragas slutsatsen,
att metodomläggningarna genomsnittligt åstadkommit något över 1j3 av den
för de 39 orterna konstaterade sammanpressningen medan en verklig prisutjämning
orsakat ej fullt 2/3 därav.
Förhållandena växla dock betydligt olika orter emellan och även mellan
orter, tillhörande olika ortsgrupper. För orterna i de lägsta ortsgrupperna,
där stegringen av de officiella ortsindextalen varit högst, utvisa beräkningarna,
att metodomläggningen relativt sett haft sin största betydelse.
Det bör dock understrykas, att man på grundval av dessa beräkningar för
ett jämförelsevis litet antal orter icke kan draga några säkra slutsatser örn
hur mycket metodförändringarna ha betytt för ortsindextalens sammanpressning.
Förslag till riktlinjer för allmänna ortsgrupperingar.
I anledning av Kungl. Maj:ts uppdrag den 30 juni 1942 har socialstyrelsen
framlagt förslag till riktlinjer för allmänna omgrupperingar av orterna
i riket efter de konstaterade levnadskostnadsolikheterna i den förut omnämnda
skrivelsen den 17 oktober 1942 (tryckt i Sociala meddelanden 1942,
häfte 10, sid. 801—813). Jag torde nu i korthet få redogöra för skrivelsens
innehåll.
Vid diskussionen örn avgränsning mellan olika ortsgrupper vid en eventuell
ny allmän lönegruppering har socialstyrelsen utgått ifrån att
löneplanerna skulle lämnas orubbade och gruppernas antal fortfarande utgöra
nio.
Socialstyrelsen redogör till en början för gränserna vid nu gällande lönegruppering.
I anslutning till det av 1936 års lönekommitté förordade övergivandet
av hittillsvarande förfaringssätt att uttrycka levnadskostnadstalen i
förhållande till en »riksmedeldyrhet» för samtliga orter, vägd efter folkmängden,
har styrelsen därvid omräknat gällande gruppgränser till indextal
med Stockholms levnadskostnader betecknade såsom 1,000 på samma sätt
som vid den framlagda levnadskostnadsundersökningen. De sålunda framräknade
gruppgränstalen angivas i en i det följande lämnad sammanställning
rörande styrelsens alternativa förslag till nya gruppgränser.
Beträffande metoderna för gruppgränsernas bestämmande har styrelsen inledningsvis
erinrat om vad 1936 års lönekommitté anfört i ämnet.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
Enligt kommittén hade man att välja emellan att antingen utgå från det
levnadskostnadstal, som läge mitt på levnadskostnadsskalan, samt därifrån
uppåt och nedåt avskilja erforderligt antal grupper efter de intervaller, som
med hänsyn till kostnadsspridningen funnes lämpliga, eller också att utgå
från ett topptal, med utbyggnad av gruppskalan nedåt, eller från ett bottental
med skalans utbyggande uppåt. Enligt vad kommittén framhållit vore det
vid detta val angeläget alt tillse, att sådana extremtal, som vore byggda på
ett osäkert material — vilket särskilt gällde landsbygdens billigaste orter —
eller som eljest vore uttryck för undantagsförhållanden — t. ex. sådana som
avsåge förorter intill en storstad — icke tillerkändes avgörande betydelse för
gränsdragningen. Med hänsyn till svårigheten att göra en objektivt riktig
avskärning av extremtalen i kostnadsskalans nedre del vore måhända ur
dessa synpunkter valet av ett bottental eller av det tal, som vöre beläget lika
långt från dyraste som från billigaste ort med någorlunda tillförlitligt prismaterial,
enligt kommitténs mening mindre lämpligt såsom utgångspunkt för
gränsdragningen. Sannolikt vore det bättre att taga till utgångspunkt den
dyraste ort av verklig betydelse, från vilken ett tillförlitligt prismaterial förelåge.
Gruppgränsema finge därefter med jämna mellanrum dragas nedåt på
kostnadsskalan, varvid givetvis uppdelningen icke borde fullföljas ända ned
över den punkt, där man mötte de osäkraste extremtalen.
Styrelsen har därefter framlagt följande alternativa förslag till bestämmande
av gruppgränsema:
Alternativ 1. Gruppintervallerna vid 1935 års dyrortsgruppering, omräknade
med kostnadssumman för Stockholm som utgångspunkt (1,000), minskas
i proportion till den konstaterade sammanpressningen i spännvidden
mellan högsta och lägsta ort.
Alternativ 2. Örn man önskar direkt överföra 1935 års gruppintervaller
och gruppgränser på 1941 års prisundersökning, kan man lämpligen utgå
från de aritmetiska medeltalen av orternas indextal (Stockholm = 1,000) vid
1934 och 1941 års undersökningar, vilka utgjorde 649 år 1934 och 809 år
1941, och anpassa avståndet från det sistnämnda medeltalet till de olika
gruppgränserna efter motsvarande avstånd vid 1935 års dyrortsgruppering,
under hänsynstagande till den konstaterade sammanpressningen av dispersionen.
Avståndet från medeltalet 649 till nedre gruppgränsen för dyrortsgrupp
B enligt 1935 års dyrortsgruppering, som var 653 (med Stockholms indextal
= 1,000), utgjorde 4 enheter. Vid hänsynstagande till sammanpressningen av
dispersionen minskas detta avstånd till 2.3 enheter. Med detta tal skall det
aritmetiska medeltalet enligt 1941 års undersökning, 809, ökas för att man
skall erhålla motsvarande gruppgräns vid den nya grupperingen. Denna kommer
således att utgöra 811. Intervallerna i nu gällande dyrortsgruppering
minskas likaledes med hänsyn till sammanpressningen av levnadskostnaderna,
varvid erhålles ett intervall av 25 (24.6) enheter. Med användande av
25 enheters gruppintervall och nedre gruppgränsen 811 för B-gruppen uträknas
övriga gruppgränser.
Alternativ 3. Slutligen kan man, som lönekommittén närmast förordat,
till utgångspunkt för övre gruppgränsen välja indextalet för dyraste ort,
alltså Stockholm = 1,000, och använda samma intervall, som i närmast föregående
fall (25 enheter).
De gruppgränser, vartill de olika alternativen leda, framgå av följande
sammanställning, som även anger gruppgränsema vid nuvarande lönegruppering
(omräknade med Stockholms indextal år 1934 lika med 1,600).
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
15
Ortsgrupp |
C |
truppgrär |
ser enligt |
|
nuvarande grup-pering (Stock-holm = l,UO0) |
alternativ 1 |
alternativ 2 |
alternativ 3 |
|
A................... |
-652 |
-802 |
—810 |
-800 |
B................... |
653-694 |
803-825 |
811-835 |
801—825 |
C................... |
695-736 |
826—848 |
836—860 |
826-850 |
D................... |
737—778 |
849-871 |
861-885 |
851-875 |
E................... |
779—820 |
872—894 |
886-910 |
876-900 |
F................... |
821-862 |
895—917 |
911—935 |
901—925 |
G................... |
863—904 |
918-940 |
f 936-960 |
926-950 |
H................... |
905-916 |
941-963 |
961—9S5 |
951-975 |
I................... |
947- |
964— |
986- |
976— |
Intervallerna vid gällande gruppering utgöra sålunda — uttryckta i promille
av Stockholmskostnadema — 42 enheter i alla grupper utom i den högsta
och lägsta gruppen. Grupp I omfattar 65 enheter och grupp A 126 enheter.
Enligt det såsom alternativ 1 framlagda förslaget till nya gruppgränser skulle
samtliga grupper minskas i samma proportion, som kostnadsskillnaden
mellan dyraste och billigaste ort minskats, alltså i proportionen (1,000—734):
27
(1,011—527) eller ungefär med Grupperna B—H skulle sålunda omfatta
23 enheter, grupp A 69 och grupp I 37 enheter. Enligt alternativ 2, som söker
mera direkt överföra gällande gruppgränser på 1941 års levnadskostnadsmaterial
med utgångspunkt från att medeltalet för samtliga ortsindextal
vid båda grupperingarna skall vara lika beläget, skulle mellangrupperna omfatta
25 enheter samt A- och I-gruppema 77 och 15 enheter. Enligt alternativ
3 skulle mellangrupperna likaledes vara 25 enheter men A- och I-grupperna
67 och 25 enheter.
Socialstyrelsen har för att belysa, hur de olika alternativen skulle verka,
gjort vissa sammanställningar rörande fördelningen å respektive grupper
dels av antalet orter, dels av antalet invånare i riket enligt de olika alternativen
jämfört med nuvarande fördelning. Såväl beträffande folkmängden som
antalet orter skulle alternativen 1 och 3 medföra en förskjutning uppåt på
dyrortsskalan, medan alternativ 2 skulle betyda en förskjutning nedåt. Enligt
gällande dyrortsgruppering omfattar A-gruppen 60 procent av orterna och
skulle enligt alternativ 1 omfatta 54 procent och enligt alternativ 3 ungefär
50 procent, men enligt alternativ 2 ej mindre än 64 procent.
Till belysning av den omflyttning av orterna i riket, som de olika förslagen
till gruppgränser skulle medföra i förhållande till gällande gruppering,
må lämnas följande översikt (se sid. 16).
Som framgår av tabellen skulle samtliga alternativen medföra en betydande
omflyttning av orterna. Lägsta antalet förändringar, tillhopa ej fullt
1,100, skulle alternativ 2 föranleda med 404 uppflyttningar och 692 nedflyttningar.
Alternativ 1 skulle medföra 842 uppflyttningar och 354 ned
-
\
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
Grupp- gränser |
Antal orter |
Orterna tillhöra följande dyrortsgrupper vid 1935 |
Summa upp- fin- ningar |
Summa ned- flytt- ningar |
||||||||
A |
B |
C |
D |
E |
F |
G |
H |
I |
||||
Alt. 1. |
||||||||||||
A...... |
2,075 |
1,895 |
177 |
3 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
180 |
B...... |
837 |
355 |
399 |
76 |
7 |
— |
— |
— |
_ |
— |
355 |
83 |
C...... |
408 |
39 |
153 |
182 |
29 |
5 |
— |
— |
— |
— |
192 |
34 |
D...... |
250 |
4 |
11 |
104 |
98 |
26 |
7 |
— |
— |
— |
1)9 |
33 |
E...... |
120 |
3 |
6 |
23 |
36 |
34 |
16 |
1 |
1 |
— |
68 |
18 |
F...... |
98 |
— |
— |
7 |
38 |
17 |
32 |
4 |
— |
— |
62 |
4 |
G...... |
38 |
_ |
— |
— |
6 |
11 |
12 |
6 |
1 |
— |
29 |
1 |
H...... |
17 |
_ |
_ |
_ |
— |
1 |
3 |
8 |
4 |
1 |
12 |
1 |
I ...... |
9 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
2 |
3 |
4 |
5 |
— |
Summa |
3,850 |
2,296 |
746 |
395 |
214 |
94 |
70 |
21 |
9 |
5 |
842 |
354 |
Alt. 2. |
||||||||||||
A...... |
2,452 |
2,110 |
327 |
13 |
2 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
342 |
B...... |
680 |
170 |
355 |
143 |
12 |
— |
— |
— |
— |
— |
170 |
155 |
G...... |
323 |
13 |
57 |
165 |
76 |
12 |
— |
— |
— |
— |
70 |
88 |
D...... |
194 |
2 |
5 |
64 |
66 |
43 |
14 |
_ |
— |
— |
71 |
57 |
E...... |
108 |
1 |
2 |
8 |
42 |
22 |
30 |
2 |
1 |
— |
53 |
33 |
F...... |
65 |
— |
_ |
2 |
15 |
16 |
23 |
8 |
1 |
— |
33 |
9 |
G...... |
18 |
— |
— |
— |
1 |
1 |
3 |
9 |
4 |
— |
5 |
4 |
H...... |
9 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
2 |
3 |
4 |
2 |
4 |
I ...... |
1 |
1 |
— |
— |
||||||||
Summa |
3,850 |
2,296 |
746 |
395 |
214 |
94 |
70 |
21 |
9 |
5 |
404 |
692 |
Alt. 3. |
||||||||||||
A...... |
1,996 |
1,804 |
130 |
2 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
CO |
B...... |
976 |
416 |
446 |
77 |
7 |
— |
— |
— |
— |
— |
446 |
84 |
C...... |
427 |
39 |
155 |
195 |
33 |
5 |
— |
— |
— |
— |
194 |
38 |
D...... |
256 |
4 |
10 |
99 |
101 |
35 |
7 |
— |
— |
— |
113 |
42 |
E...... |
116 |
3 |
5 |
17 |
41 |
29 |
19 |
1 |
1 |
— |
66 |
21 |
F...... |
97 |
— |
— |
5 |
30 |
17 |
38 |
6 |
1 |
— |
52 |
7 |
G...... |
23 |
_ |
_ |
— |
2 |
8 |
5 |
7 |
1 |
— |
15 |
1 |
H...... |
16 |
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
6 |
5 |
4 |
7 |
4 |
I ...... |
3 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
1 |
1 |
2 |
— |
Summa |
3,850 |
2,296 |
| 746 |
395 |
214 |
94 |
70 |
1 21 |
9 |
5 |
| 895 |
329 |
flyttningar. För alternativ 3 utgöra motsvarande siffror 895 och 329. Merendels
skulle omflyttningarna begränsa sig till övergång till närmast högre
eller lägre grupp, men flyttningar 3 å 4 grupper förekomma.
Efter samma principer har socialstyrelsen framräkna! förslag till nya gruppgränser
vid s kattegrupperingen, vid vilken enligt kommunalskattelagen
antalet ortsgrupper skall vara fem. De ifrågasatta gruppgränserna
enligt olika alternativ framgå av följande sammanställning, där även nuvarande
gränser anges, uttryckta i promille av Stockholmskostnaderna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
17
Ortsgrupp |
Nuvarande |
Alternati |
V |
|
1 |
2 |
3 |
||
t.................. |
-666 |
—810 |
-819 |
—800 |
i II.................. |
667—750 |
811—855 |
820-869 |
801-850 |
lil.................. |
751—634 |
857—902 |
870-919 |
851-900 |
IV......■........... |
835-918 |
903—948 |
920—969 |
901-950 1 |
V.................. |
919— |
949- |
970— |
951— |
Verkningarna av de olika alternativen till skattegruppering överensstämma
till tendensen med verkningarna av motsvarande lönegrupperingsalternativ.
Beträffande fördelningen av orterna och omflyttningen enligt de tre altemaliven
får jag hänvisa till tabellerna i socialstyrelsens skrivelse (se Sociala
meddelanden, sid. 807 och 808).
Vid valet mellan de tre alternativen har socialstyrelsen ansett alternativ 2
principiellt sett äga företräde såväl vid löne- som skattegrupperingen. Då
därvid gällande gruppgränser kunna sägas ha direkt överförts på 1941 års
prisundersökning under hänsynstagande till sammanpressningen av levnadskostnaderna,
måste detta alternativ enligt styrelsens mening vara ur principiella
synpunkter det riktigaste och sålunda böra förordas. Även från mera
praktiskt aktuella synpunkter har styrelsen ansett skäl tala för detta förslag,
närmast på grund av det mindre antal omflyttningar, som därav skulle föranledas.
En prisundersökning, vilken verkställes under en period av allmän
prisstegring, måste nämligen alltid vara behäftad med vissa svagheter, varför
man enligt styrelsens uppfattning bör undvika att på grundval av sådant
material skrida till en mera radikal omflyttning av orterna.
Styrelsen ifrågasätter, om icke av denna anledning antalet omflyttningar
bör ytterligare begränsas, och anför härom:
Begränsningen i materialets hållfasthet ger anledning överväga, huruvida
icke antalet omflyttningar bör ytterligare begränsas. Sålunda torde det vara
skäl att avstå från omflyttningar, när det föreligger endast smärre relativa
förskjutningar av levnadskostnaderna. Vad särskilt beträffar nedflyttningar
bör följande synpunkt beaktas.
Vid en uppgång av prisnivån, som visserligen är allmän men dock kanske
i_rätt hög grad ojämn, kommer en ny dyrortsgruppering, när löneplanen
lämnas orubbad, att medföra ett kanske betydande antal nedflyttningar.
Särskilt när de rörliga tilläggen (inkl. kristilläggen) giva endast en begränsad
kompensation för prisstegringen, kan en sådan nedflyttning komma
att betyda en ren lönereduktion, ett förhållande som, sammanställt med den
faktiska prisstegringen, måste inge stora betänkligheter. Med hänsyn härtill
torde man vid företagandet av nedflyttningar böra iakttaga den största varsamhet.
Av tabellsammanställningarna kan man lätt se, hur de olika alternativen
skulle verka, därest inga nedflyttningar företoges. Vid tillämpning av en
sådan ytterlighetsregel — vilken här nämnes endast för att belysa spörsmålet
-— skulle exempelvis alternativ 2 komma att innebära omflyttning
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 68—69.
‘i
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
(uppfattning) endast av 404 orter beträffande lönegrupperingen och 274 beträffande
skattegrupperingen.
Beträffande innebörden av det förordade förslaget omnämner socialstyrelsen,
att det onekligen konserverar ett förhållande, som enligt styrelsens mening
utgör en av olägenheterna med nuvarande ortsgruppering, nämligen
att den lägsta ortsgruppen omspänner avsevärt större levnadskostnadsolikheter
än övriga grupper, samtidigt som den innehåller en relativt stor del av
befolkningen.
Styrelsen anför härom:
Att grupperingen sålunda innehåller en bottengrupp av orter, vilka icke
sinsemellan differentieras i levnadskostnadshänseende — ofta visserligen av
den orsaken att prismaterialet för dessa merendels smärre orter kan vara
ganska bräckligt — kunde anses mera motiverat tidigare, då grupperingen
hade sin största praktiska betydelse (utom för beskattningen) för statstjänstemännens
lönesystem. Olägenheterna härav torde numera, då dyrortsgrupperingen
fått vidsträckt betydelse för den fria arbetsmarknaden, vara väsentligt
större. Med hänvisning till vad tidigare anförts anser styrelsen dock, att
alternativ 2 måste vara det riktigaste av de tre omnämnda och således bör
ur principiella synpunkter förordas.
Vidare har styrelsen gjort en jämförelse mellan spännvidden för ortsindextalen
enligt alternativ 2 och lönebeloppens stegring mellan ortsgrupperna i
olika löneklasser. Indextalens procentuella stegring i mitten av ortsgrupperna
utöver det indextal (798), som antagits vara representativt för Agruppen,
har sålunda sammanställts med lönebeloppens procentuella stegring
utöver lönen i A-gruppen. Spännvidden för ortsindextalen har härvid
beräknats till 25.1 procent, medan löneskalans spännvidd beräknats i löneklass
5 till 33.1 procent, i löneklass 15 till 32.0 procent, i löneklass 25 till
23.3 procent och i löneklass 30 till 17.6 procent. Endast i löneplanens mellangrupper
skulle sålunda spännvidderna ungefärligen överensstämma.
Beträffande inplaceringen av orter i dyrortsgrupperna har socialstyrelsen
framhållit vissa synpunkter och önskemål, varav här må nämnas följande.
Den vid gällande gruppering gjorda uppdelningen av städernas administrativa
områden har enligt socialstyrelsens mening icke alltid visat sig vara
ändamålsenlig. Sedan dyrortsgrupperingssystemet vunnit tillämpning även
för lärare vid folk- och småskolor, har uppdelningen särskilt bland nämnda
befattningshavare framkallat missnöje och irritation. Städernas skoldistrikt
omfatta ju i regel hela det administrativa området, och vederbörande lia
haft svårt att förstå, att lärare inom samma skoldistrikt och med samma
arbete skola erhålla olika löner. Vidare har efter hand i vissa städer tätare
bebyggelse i avsevärd mån kommit att utsträckas även till ytterområdena.
Hyresnivån i vissa ytterområden med deras moderna lägenheter ligger numera
stundom lika högt eller till och med högre än i det inre stadsområde!.
På grund av nu anförda omständigheter anser styrelsen för sin del, att en
uppdelning av stadssamhällenas administrativa områden på olika dyrortsgrupper
endast bör ske i rena undantagsfall.
Styrelsen har vidare ifrågasatt, om den s. k. banvaktsgrupperingen, som
åt banvakterna ger en särställning i jämförelse med andra under liknande
förhållanden tjänstgörande befattningshavare, exempelvis vid posten, domänverket
och skolväsendet, bör utföras i fortsättningen. Denna fråga har sty
-
Kungl. Maj:ts proposition m 68. 19
reisen ansett dock icke kunna slutgiltigt avgöras, förrän ny lönegruppering
föreligger färdig.
Slutligen har styrelsen föreslagit, att en skåliglietsprövning av samma slag
som vid 1935 års gruppering måtte få tillämpas vid eventuellt genomförande
av nya ortsgrupperingar. Det har synts angeläget, att styrelsen skulle äga
att, sedan Kungl. Majit fastställt gruppgränserna, verkställa viss eftergranskning
av de beräknade kostnadssummorna vid orternas inplacering, så
att intill varandra liggande orter icke utan mera framträdande skäl placeras
i olika ortsgrupper. Skiljaktigheter av mindre omfattning, föranledda av
ojämnheter i prismaterialet, som med stor sannolikhet berodde på tillfälligheter
i prisbildningen eller växlande uppfattningar hos de kommunala myndigheterna
om de rätta priserna, borde i dylika fall få föranleda ett utjämningsförf
arande.
Framställningar från särskilda orter m. m.
I anledning av socialstyrelsens förslag till riktlinjer för nya dyrortsgrupperingar
lia hittills inkommit ett 100-tal skrivelser från olika orter och korporationer.
Med skrivelserna ha ofta överlämnats resolutioner, delvis likalydande,
från möten i dyrortsgrupperingsfrågan eller från de statsanställdas och andra
löntagares lokala organisationer. Även speciella sammanslutningar för tillvaratagande
av de lägre dyrorternas intressen ha framträtt. Ett betydande
antal deputationer har vidare muntligen framfört sina synpunkter och önskemål
till mig.
Det kan icke ifrågakomma att här i detalj redovisa de olika framställningarna
och deras innehåll. En kort översiktlig redogörelse för de viktigaste synpunkterna
och yrkandena må räcka.
I regel ha framställningarna kommit från orter, som vid genomförandet
av det av socialstyrelsen förordade dyrortsgrupperingsalternativet skulle nedflyttas.
Ofta ha de varit åtföljda av mer eller mindre omfattande utredningar
rörande livsmedelspriser och bostadshyror m. m. å orten, vilka ansetts utvisa
att det till grund för levnadskostnadsundersökningen lagda materialet icke
varit representativt eller i vart fall numera vöre missvisande för orten. Ej
sällan ha gjorts jämförelser mellan den egna ortens dyrhetsförhållanden och
förhållandena å andra närliggande orter med högre dyrortsplacering.
Den i skrivelserna till stöd för yrkandena örn oförändrad eller höjd dyrortsplacering
framförda kritiken har kunnat avse såväl den utförda levnadskostnadsundersökningen
som de slutsatser av denna undersökning, som ifrågasatts
genom socialstyrelsens förord för alternativ 2.
Invändningarna mot levnadskostnadsundersökningen lia delvis varit avprincipiell
natur. Det har gjorts gällande, ali man vid uppläggningen av undersökningen
icke tillbörligt beaktat landsbygdens rese- och fraktkostnader, sjukvårdsutgifter
samt kostnader för barnens skolutbildning å annan ort m. m.
Resultatet av undersökningen har för den skull anseus icke bli rättvisande i
fråga om de verkliga levnadskostnadsolikheterna mellan stad och land. Yrkanden
lia i sammanhanget även framförts örn igångsättande av en ny, allsidig
och förutsättningslös utredning av dyrortsgrupperingsfrågan i hela dess vidd.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr OS.
Invändningarna lia även avsett levnadskoslnadsundersökningens praktiska
utförande. De kommunala myndigheternas pris- och hyresuppgifter ha i vissa
fall av tjänstemännen ansetts ligga för lågt. Klagomål av hithörande slag lia
dock vid denna undersökning varit avgjort färre än vid tidigare grupperingar.
Stundom har tillsättningen av prisinsamlängsnämnderna betraktats som godtycklig
och till sina verkningar icke tillfredsställande ur löntagarsynpunkt.
Missnöje har även yppats över de avvikelser från kommunalmyndigheternas
prisuppgifter i sänkande riktning, vartill socialstyrelsens granskning givit
anledning, särskilt vid tillämpningen av det s. k. generaliseringsförfarandet
beträffande priserna å kläder och »övriga utgifter».
Slutligen bär i flera fall den invändningen riktats mot levnadskostnadsu
»dersökningen, att även om dess resultat i och för sig må ha varit riktiga,
de i vart fall icke längre vore representativa för de nuvarande dyrhetsförhållandena
å orten. Läget på en del orter uppgives ha blivit väsentligt förändrat
under de sista åren, exempelvis på grund av att krigsindustrier eller större
militärförband förlagts dit. Särskilt beträffande hyrorna göres gällande att
stegringar, sedan 1939 års hyresräkning ägde rum, inträtt på grund av antingen
bostadsbrist elier omfattande nybyggnadsverksamhet till uppdrivna priser.
Invändningarna mot de slutsatser av levnadskostnadsundersökningens resultat,
som den av socialstyrelsen ifrågasatta gruppgränsbestämningen för
eventuella omgrupperingar ansetts innebära, ha haft varierande innehåll. De
flesta invändningarna på denna punkt •— vilka främst kommit från löntagare,
särskilt lärare, å de lägre dyrorterna — ha avsett socialstyrelsens utgångspunkt
vid gruppgränsernas bestämmande, nämligen att orterna skulle jämlikt civila
avlöningsreglementet och kommunalskattelagen fördelas å nio lönegrupper
och fem skattegrupper. Sålunda har ansetts orimligt, att levnadskostnadsundersökningen
icke skulle föranleda en minskning av antalet ortsgrupper. Denna
minskning har merendels ansetts böra ske genom inplacering av orterna efter
de nu framräknade ortsindextalen inom de för 1935 års gruppering fastställda
gruppgränserna, vilket skulle haft den verkan, att praktiskt taget samtliga
orter skulle falla i lönegrupperna D—I och i skattegrupperna III—V. I
några fall har ifrågasatts, att i stället de högre lönegrupperna skulle i motsvarande
mån försvinna eller att de två högsta och de två lägsta lönegrupperna
skulle borttagas. Till stöd för dessa yrkanden har anförts, att det vore
orättvist, att samma löneskillnad skulle kvarstå, sedan skillnaden i levnadskostnadstal
minskats med nära 50 procent från närmast föregående grupperingstillfälle.
Alla tre av socialstyrelsens alternativ skulle innebära, att ett
stort antal orter, som nu erhållit höjda ortsindextal, angivande lägre levnadskostnadsskillnad
i förhållande till Stockholm, skulle genom nedflyttning i ortsgrupp
i lönehänseende komma på större avstånd från Stockholm. Den konstaterade
sammanpressningen av levnadskostnadsskillnaderna borde icke få
medföra en sammanpressning av gruppernas storlek utan i stället en minskning
av deras antal och därmed en minskad spänning i lönerna.
I framställningar, vari man utgått från att fördelningen av orterna skulle
Kungl. Maj.ts proposition nr 68.
21
göras i nio lönegrupper och fem slcattegrupper, har socialstyrelsens alternativ
2 vanligen avböjts och förord givits åt alternativ 3, därest valet skulle stå
endast mellan socialstyrelsens tre förslag. Kritik har emellertid framförts mot
att samtliga grupper enligt dessa förslag icke gjorts lika stora, särskilt det förhållandet
att den lägsta ortsgruppen skulle omfatta orter med betydligt större
levnadskostnadsskillnader än övriga grupper. I anslutning härtill har framförts
förslag om en lika fördelning av kostnadsskalan i nio lönegrupper av
innebörd att var och en av ortsgrupperna skulle omfatta ungefär 30 indexenheter.
I ett antal skrivelser har, delvis från motsatta utgångspunkter, ifrågasatts
lämpligheten av att på den utförda levnadskostnadsundersökningen grunda
nya allmänna omgrupperingar. Det i nuvarande krisläge inhämtade prismaterialet
— har det bland annat framhållits — skulle icke kunna lämna en
oantastlig vägledning för en gruppering att nyttja för framtiden. Dyrortsfrågan
borde för den skull få anstå, tills världsläget tilläte en säki''are grund
att bygga på. I vissa skrivelser har som ett alternativt yrkande, för den händelse
de anförda önskemålen om minskat gruppantal icke skulle vinna beaktande,
hemställts, att nuvarande dyrortsgruppering måtte bibehållas tills
v idare. Oförändrad gruppering vore dock bättre än att socialstyrelsens förslag
skulle genomföras. Från de lägre dyrorterna har ej sällan uttalats önskemålet
att, därest en definitiv dyrortsgruppering, som medförde minskad spännvidd å
löneskalan, icke kunde grundas på nuvarande prismaterial, dyrortsgrupperingsfrågan
snarast måtte hänskjutas till en expertutredning, vari de lägre
dyrorterna erhölle en tillfredsställande representation. I samband därmed lia
framförts yrkanden, att provisoriska åtgärder i avvaktan på en slutgiltig
gruppering måtte vidtagas för utjämnande av de mest framträdande orättvisorna
i gällande gruppering. Därvid har stundom ifrågasatts provisoriska
lönetillägg till förmån för löntagarna på de lägre dyrorter, vilkas ortsindextal
visat en avsevärd stegring. Från ett håll har föreslagits ett provisoriskt genomförande
av ny lönegruppering med slopande av A—C-grupperna, varvid
dock det aktuella kravet på lönestopp skulle beaktas genom att grundlönens
höjning till följd av förbättrad dyrortsplacering skulle tills vidare motvägas
genom en lika stor sänkning av kristillägget.
I framställningarna ha vidare berörts olika spörsmål av mindre räckvidd
eller speciell betydelse.
Den föreslagna skälighetsprövningen för socialstyrelsen vid orternas inplacering
har varit föremål för invändningar från några håll. En sådan prövning
har ansetts giva rum åt alltför stor subjektivitet i bedömandet, och dess resultat
har ansetts otillfredsställande, eftersom prövningen skulle medföra, at!
orter med samma indextal bleve placerade i olika grupper eller t. o. m. att
en ort med högre indextal än en annan ort kunde placeras i lägre ortsgrupp
än denna.
Bland de speciella frågor, som berörts i skrivelserna, må nämnas yrkanden
örn ändrad dyrortsplacering på grund av ändringar i den administrativa indelningen
(inkorporeringar, bildning av stad eller municipalsamhälle), olägen
-
22 Kungl. Maj.ts proposition nr 68.
heter av skoldistriktens sönderdelning i grupperingshänseende och vanskligheter
genom att vid ortsgrupperingen den administrativa gränsdragningen
mellan stad och landskommun följes även i fall, där industriföretag och stadsbebyggelse
ligga på ömse sidor av gränsen i omedelbar anslutning. Slutligen
må här nämnas ett par skrivelser från militära myndigheter med hemställan,
att vissa till landsbygden förlagda militära förband och förråd m. m. måtte i
dyrortsgrupperingshänseende hänföras till närmaste stad.
Departementschefen.
Enighet torde råda därom att grunderna för den nu framlagda undersökningen
av de lokala levnadskostnaderna innefatta en väsentlig förbättring i
förhållande till de tidigare tillämpade metoderna. Jämväl det praktiska genomförandet
av undersökningen, varvid de närmast berörda inedborgargrupperna
i betydande grad medverkat, torde i stort sett kunna sägas ha förlöpt
på ett tillfredsställande sätt. De invändningar som kunna göras mot att
nu genomföra en ny dyrortsgruppering ha därför icke väsentligen sitt ursprung
i en kritik av svagheten hos det insamlade materialet. Önskemål örn
att undersökningsmetoderna skulle ännu mera förfinas och att hänsyn borde
tagas till ytterligare omständigheter, som påverka levnadskostnaderna utan
att kunna siffermässigt fixeras, saknas visserligen icke, men såsom skäl mot
en nu företagen gruppering av orterna synas de spela en underordnad roll.
Av helt annan betydelse äro de svårigheter, som ha sin grund i själva systemet,
i dess syfte att skapa rättvisa mellan orter med olika levnadskostnader
och i de starka rubbningar av bestående förhållanden, som under vissa omständigheter
måste bli förbundna nied försöken att förverkliga detta syfte.
Kännedomen örn dessa svårigheter har satt sin prägel redan på den förberedande
behandlingen av ärendet. Då riksdagen beviljade medel till levnadskostnadsundersökningen,
uttalade den, att frågan huruvida fullständiga omgrupperingar
borde verkställas eller endast de justeringar inom ramen av
gällande grupperingar, som syntes mest påkallade, skulle genomföras, borde
hållas öppen i avvaktan på resultatet av undersökningen. Då uppdrag i juni
1942 gavs åt socialstyrelsen att inkomma med förslag till riktlinjer för allmänna
omgrupperingar, förklarade Kungl. Maj:t sig vilja senare taga ståndpunkt
till nämnda spörsmål. Styrelsen har sedermera under hösten framlagt
förslag till gruppgränser för allmänna omgrupperingar, för den händelse sådana
grupperingar, trots de vanskligheter som i nuvarande läge enligt styrelsens
mening vore förenade därmed, skulle beslutas av Kungl. Majit.
Socialstyrelsen har vid gruppgränsbestämningen utgått ifrån att uppdraget
måste avse en fördelning av orterna på de i lönereglementet angivna nio
lönegrupperna, respektive på de i kommunalskattelagen angivna fem skattegruppema.
Från de lägre dyrorternas sida har denna utgångspunkt blivit
föremål för kritik. Man synes ha förväntat, att den minskade spännvidd, som
de framlagda ortsindextalen visa i förhållande till 1934 års siffror, skulle
Kungl. Alaj:ts proposition nr 68.
23
föranleda, att skillnaden mellan löner och skattefria avdrag å dyraste och
billigaste ort gjordes mindre genom borttagande av ett antal grupper.
Den fråga som sålunda rullats upp torde icke kunna bli föremål för ett
grundat omdöme utan en ingående granskning av de motiv som lett fram till
det nu tillämpade dyrortssystemet. Avsikten alt bereda löntagare på olika
dyrorter samma reala levnadsstandard är otvivelaktig liksom strävan att genom
varierande skatteavdrag skapa jämnhet i den reala skattebördan. Förändringar
i orternas relativa dyrhet av sådan storleksordning att man med
skäl kan tala örn en sammanpressning — respektive utvidgning — av hela
levnadskostnadsskalan böra sålunda rimligtvis medföra, att orterna i fråga
örn löner och skatteavdrag komma varandra närmare, resp. fjärmas från
varandra. Vid skatteavdragen kan detta utan alltför mycken omgång ske
inte bara genom förflyttning av orterna från den ena gruppen till den andra
utan också genom jämkningar på själva avdragsbeloppen i de olika grupperna.
I fråga om lönegrupperingen skulle ändringar i själva lönebeloppen
innebära en omfattande lönereglering, och förflyttningar av orterna till andra
dyrortsgrupper lia därför synts vara den enklare utvägen. Då det nu otvivelaktigt
framgått av undersökningen, att avståndet mellan orterna i dyrhetshänseende
blivit mindre än förut, finner man det naturligt oell riktigt, att
även avståndet i löner minskas, genom att orterna flyttas över i andra
dyrortsgrupper på ett sådant sätt, att de komma varandra närmare. Detta
naturligtvis under förutsättning att de tidigare placeringarna varit riktigt
avvägda, och att sammanpressningen inte går längre, än att avståndet mellan
orterna i fråga om dyrhet svarar mot avståndet i fråga om lönebelopp.
Vidhålles detta sista och som det vill synas självklara krav torde ingen
metod för sammanpressning av dyrortsskalan kunna leda till, att vissa ortsgrupper
nu skulle bli tömda på innehåll. Även efter det konstaterade närmandet
i fråga om dyrhet mellan orterna förblir nämligen avståndet mellan
de dyraste och billigaste orterna så pass stort, att det väl täcker avståndet
mellan A-ortslön och I-ortslön. Något skäl för att minska antalet ortsgrupper
i löneplanerna kan alltså inte hämtas ur den sammanpressning av levnadskostnaderna,
som ägt rum, och det är därför inte heller nödvändigt att till
avgörande taga upp frågan, huruvida lönereglementet, som förutsätter en fördelning
på nio ortsgrupper, kan anses tillåta en sådan omgruppering av orterna,
att någon eller några av grupperna skulle komma att stå tomma.
Man kan sålunda i likhet med socialstyrelsen utgå ifrån alt allmänna omgrupperingar
i nuvarande läge höra innebära en fördelning av orterna på nio
lönegrupper och fem skattegrupper. Vad som kan bli föremål för delade meningar
är däremot den metod, som rimligen bör komma till användning, dä
orterna med sina nya och varandra närmare liggande indextal skola fördelas
på de förutsatta grupperna. Redan vid tidigare ortsgrupperingar har kritik
kunnat riktas mot bestämningen av gränserna mellan de olika grupperna såsom
godtycklig, och särskilt har det varit svårt att vinna allmänt erkännande
av alt en ort måste flyttas ned i en lägre dyrortsgrupp, därför att den blivit
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
billigare i förhållande till andra orter, oaktat levnadskostnaderna på orten
kanske absolut taget visade stegring.
Då sådana av den relativa dyrheten motiverade omflyttningar, framför allt
nedflyttningar, inte varit mycket omfattande har emellertid metoden i praktiken
varit möjlig att följa; dock så att jämkningar i det strikta inplaceringsschemat
företagits, när rubbningarna i bestående löneförhållanden synts alltför
stora. Den nu konstaterade sammanpressningen av levnadskostnaderna
har uppenbarligen medfört så betydande förändringar av orternas relativa
dyrhet, alt svårigheter av den art, som visat sig redan vid de tidigare omgrupperingarna,
nu måste framträda med i hög grad ökad styrka. Enligt
socialstyrelsens olika förslag till gruppgränser för lönegruppering skulle sålunda
antalet upp- och nedflyttningar uppgå till lägst omkring 1,100 och
högst något över 1,200. Enligt det för löntagarna fördelaktigaste alternativet
skulle icke mindre än 329 orter vidkännas en nedflyttning
Emot dessa förslag till omgruppering har gjorts invändningen, att detta
för löntagarna ogynnsamma resultat beror på att de av socialstyrelsen tilllämpade
metoderna inte tagit hänsyn till att sammanpressningen av levnadskostnaderna
rimligtvis borde leda till en tämligen allmän höjning av de
billigare orternas placering. Denna invändning bygger uppenbarligen på förutsättningen
att ett närmande mellan orterna måste ta formen av en uppflyttning
för de billigare orterna. Rent tekniskt finns ingen hållpunkt för ett sådant
antagande. Sammanpressningen kan likaväl åstadkommas genom förskjutning
nedåt av de dyrare orterna, eller genom en sammandragning mot mitten
av skalan. Någon utfästelse till enskilda löntagare att få kvarstå i någon
viss dyrortsgrupp har icke lämnats och det kan icke anses utan vidare givet,
att förskjutningar i dyrhet mellan olika orter skall ha till resultat en ökning
av den sammanlagda lönesumman genom uppflyttning av anställda på vissa
orter. Örn det likväl under nuvarande förhållanden måste förefalla de anställda
och även andra svårt att förstå, att en riktigare avvägning de olika
orterna emellan sker genom nedflyttning av de dyrare, beror detta utan tvivel
på ett rent sakligt bedömande av hela löneutvecklingen. Genom den fortgående
prisstegringen och den ofullständiga lönekompensationen har den
reala lönestandarden undergått en icke obetydlig försämring, och tidpunkten
måste därför anses föga lämpad för en utjämning de anställda emellan, som
skulle åstadkommas medels sänkning av penninglönerna för stora grupper
av befattningshavare. Å andra sidan behöver det inte framhållas vilka invändningar
som i nuvarande läge med lönestopp och begränsning av statsutgifterna
måste inställa sig mot tanken på en omfattande uppflyttning av
lägre ortsgrupper. Överhuvud taget skulle varje mera genomgripande förändring
av nu gällande ortsgruppering närmast få karaktär av en lönereglering.
Att detta under vissa omständigheter ligger i själva dvrortssystemets natur
framhölls också redan av 1936 års lönekommitté, som därav också drog slutsatsen,
att verkliga omgrupperingar inte borde företagas annat än i samband
med allmänna löneregleringar.
Kungl. Maj.ts proposition nr 68.
25
Huruvida en sådan slutsats under alla förhållanden skulle visa sig tvingande,
behöver icke i detta sammanhang tagas upp till prövning. Det synes
vara tillräckligt att konstatera, att den förändring av de olika orternas levnadskostnader
som försiggått efter senaste dyrortsgruppering är av sådan
natur, att en omgruppering knappast kan äga rum utan att få karaktär av
en verklig lönereglering. Men därmed synes också vara klart, att utgångspunkter
för en omedelbar omgruppering icke kunna anses föreligga på grundval
av hittills företagna utredningar. Om en omfattande lönesänkning för de
dyrare orternas befattningshavare inte under nuvarande förhållanden kan
anses vara en rimlig utväg, får lösningen av omgrupperingsproblemet sökas
i en mer eller mindre långtgående höjning av lönerna på ett stort antal billigare
orter genom dessa orters uppflyttning i högre ortsgrupper. Men bortsett
från att den nuvarande tidpunkten är illa lämpad för en dylik lönereglering,
torde det vara klart att den icke kan allvarligt övervägas utan en helt annan
och mera ingående utredning av olika möjligheter till problemets lösning
än den som hittills ansetts erforderlig. Innan en sådan utredning, som icke
heller torde kunna underlåta att söka hållpunkter för att bedöma den lämpliga
tidpunkten för en mera ingripande omreglering, hunnit verkställas, synes
det emellertid vara skäligt att överväga vissa provisoriska jämkningar i dyrortsgrupperingen,
varigenom de mest framträdande ojämnheterna i den nuvarande
grupperingen skulle kunna avlägsnas.
Under de sju år gällande grupperingar varit i kraft ha för en hel del orter
förändringar inträffat, som föranlett en exceptionell lokal prisutveckling —
exempelvis att större industriföretag utvecklats eller militärförläggningar tillkommit
å orten — och sålunda gjort nuvarande dyrorlsplacering påtagligt
missvisande. I samband med de uppflyttningar, som härav kunna påkallas,
torde jämväl en prövning av frågor örn ändrad dyrortsplacering på grund
av ändringar i den administrativa indelningen och liknande speciella problem
böra verkställas.
De erforderliga justeringarna i dyrortsplaceringen torde jag senare få anmäla
för Kungl. Maj:!. Med hänsyn till taxeringsmyndigheternas arbete synes
icke möjligt att låta förändringar i skattegrupperingen träda i kraft förrän
nästa taxeringsår. I lönehänseende torde ändringarna däremot böra komma
i tillämpning redan under år 1943 så snart lämpligen kan ske.
Enligt riksdagens medgivande har gällande skattegruppering erhållit förlängd
giltighet till utgången av år 1942. Då en allmän omgruppering, baserad
på ny levnadskostnadsundersökning, icke kan tänkas genomförd före
utgången av år 1944, bör riksdagens medgivande om fortsatt giltighet av gällande
gruppering intill denna tidpunkt inhämtas. Kungl. Majlis befogenhet
att verkställa de förut angivna justeringarna i skattegrupperingen påverkas
givetvis icke av ett sådant medgivande.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 68.
att gällande skattegruppering må, utan hinder av 48 §
1 inom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370), erhålla förlängd giltighet till och med utgången av år
1944.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
R. W(Erneman.