Kungl. Maj-.ts proposition nr 67.
1
Nr 67.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning
till G. W. Johansson i anledning av sjukdom
ådragen under militärtjänstgöring; given Stockholms
slott den 26 februari 1943.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 26 februari 1943.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehksson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet anför
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, följande.
Ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
utgår enligt bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1927 (nr 234), vilken
trätt i kraft den 1 januari 1928. Genom nämnda förordning har förordningen
den 18 juni 1909 (nr 89 sid. 1) örn ersättning i anledning av kroppsskada,
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 67.
485 43
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 67.
ådragen under militärtjänstgöring, upphävts, dock att ersättningsanspråk,
som grundas på olycksfall som inträffat eller sjukdom som yppats före den
1 januari 1928, skall bedömas enligt äldre bestämmelser.
I 1 § av förordningen den 18 juni 1909 stadgas, att därest under militärtjänstgöring
i fred olycksfall inträffar, så att tjänstgörande värnpliktig, volontär
vid hären eller någon, som tillhör flottans eller kustartilleriets stammanskap,
varder skadad, eller därest person, som nu nämnts, skadas under
tjänstgöring i krig, staten skall utgiva ersättning jämlikt vissa i förordningen
stadgade grunder. Dylik ersättning utgives jämväl, örn sjukdom med därav
följande skada yppas under eller efter slutad militärtjänstgöring och tjänstgöringen
skäligen kan antagas lia till sjukdomen bidragit.
Framställning örn ersättning skall göras inom viss tid från det tjänstgöringen
upphörde eller från den senare tidpunkt, då skadan yppades.
I en den 16 oktober 1942 dagtecknad skrift har chauffören Gustaf Wilhelm
Johansson, Stockholm — med förmälan att han, som på sin tid åtnjutit
ersättning från riksförsäkringsanstalten på grund av under militärtjänstgöring
ådragen sjukdom (lungtuberkulos), i augusti 1941 fått återfall i sjukdomen
— anhållit att bliva tillerkänd ersättning, oaktat hans rätt därtill vore preskriberad.
Johansson, som är född den 9 juni 1889, fullgjorde värnpliktstjänstgöring
vid dåvarande Vaxholms grenadjärregemente under tiden från och med den
10 september till och med den 4 december 1919. Under tjänstgöringen insjuknade
Johansson i lungtuberkulos, på grund varav han av riksförsäkringsanstalten
genom beslut den 17 november 1920 förklarades berättigad
till ersättning jämlikt bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1909. Härefter
har riksförsäkringsanstalten genom särskilt beslut den 29 november
1920 tillerkänt Johansson dels sjukhjälp för tiden från och med den 5 december
1919 till och med den 18 februari 1920 med 1 krona 50 öre för dag,
dels ock livränta för tiden från och med den 19 februari 1920 till och med
den 30 september 1921 med 150 kronor för år. Vid livräntans bestämmande
har arbetsförmågan till följd av sjukdomen ansetts nedsatt med 33V3 procent.
A nämnda sjukhjälp och livränta har enligt gällande bestämmelser utgått
förhöjning med 50 procent. Tillika har anstalten i samband därmed meddelat
Johansson, att han, i händelse av anspråk på ytterligare ersättning
med anledning av ifrågavarande sjukdom, efter nyss angivna tid hade att till
anstalten insända nytt läkarintyg med fullständig beskrivning å hans dåvarande
av sjukdomen orsakade tillstånd. Något dylikt läkarintyg har icke av
Johansson insänts till anstalten.
Med anledning av förevarande ansökning har riJcsJörsäJcringsanstalten i
utlåtande den 8 januari 1943 meddelat följande.
Enär mer än 10 år förflutit efter utgången av den tid, för vilken ersättning
tillerkänts Johansson, och han under samma tid icke bevakat sin rätt
till ytterligare ersättning, hade anstalten funnit att Johansson jämlikt bestämmelserna
i förordningen den 4 mars 1862 örn tioårig preskription och
örn kallelse å okända borgenärer förlorat sin rätt till talan mot anstalten
angående rätt till ytterligare ersättning.
3
Kungl. Maj-.ts proposition nr 67.
För den händelse Kungl. Majit emellertid skulle finna skäligt, att Johansson
— utan hinder därav, att hans framställning icke gjorts inom vederbörlig
tid — bereddes ersättning jämlikt grunderna för förordningen den 18
juni 1909, därest hans militärtjänstgöring skäligen kunde antagas ha bidragit
till den sjukdom, lungtuberkulos, varav han nu lede, hade anstalten för
ärendets prövning i sistnämnda hänseende införskaffat dels polisutredning
angående Johanssons sysselsättning, hälsotillstånd samt arbetsförmåga under
tiden efter den 1 oktober 1921, dels ock utdrag ur å S:t Görans sjukhus
för Johansson under tiden den 25 augusti 1941—den 14 februari 1942 förd
journal. Med stöd av nämnda utredning och efter inhämtat yttrande från
sin biträdande läkare, överläkaren A. Gullbring, hade riksförsäkringsanstalten
funnit sådant samband föreligga mellan Johanssons nuvarande lungsjukdom
och den sjukdom, för vilken han tidigare uppburit ersättning från anstalten,
att anstalten, därest framställning örn ersättning gjorts inom vederbörlig
tid, skulle lia tillerkänt Johansson ersättning härför enligt nyssnämnda
förordning.
Vidkommande den ersättning, som numera skulle kunna utgå till Johansson,
finge anstalten anföra följande.
Jämlikt grunderna för 1909 års militärersättningsförordning utgåves, örn
skadan medfört väsentlig nedsättning av den skadades arbetsförmåga, 1
krona 50 öre i sjukhjälp samt, örn skadan medfört förlust eller minskning
av arbetsförmågan, en årlig livränta i förra fallet å 450 kronor och i senare
fället å det lägre belopp, som svarade mot arbetsförmågans minskning,
dock att livränta icke utginge, där ej arbetsförmågan blivit nedsatt med
minst en tiondel. Å sjukhjälp och livränta utginge jämlikt kungörelsen
den 18 juni 1925 (nr 268) förhöjning med 100 procent. I den mån invaliditetsgraden
uppginge till eller överstege 30 procent utginge å livränta jämväl
dyrtidstillägg med 15 procent enligt förordningen den 19 december
1941 (nr 942).
Arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse lia i utlåtande
den 5 februari 1943 under åberopande av vad riksförsäkringsanstalten anfört
ävensom propositionen 1938:164, punkt 1 tillstyrkt att till Johansson finge
— utan hinder därav, att anspråk på ytterligare ersättning icke framställts
inom behörig tid — från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond
utbetalas den ytterligare ersättning, vartill han enligt de i förordningen
den 18 juni 1909 angivna grunderna eljest skulle varit berättigad.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Johansson senast taxerats till
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för ett belopp av 3,810 kronor och
hustrun för ett belopp av 380 kronor, att han är helt beroende av sin
arbetsinkomst, att han för tiden till och med 1941 års utgång under sjuk.
domen åtnjutit lön ävensom ersättning från sjukkassa med belopp tillhopa
motsvarande full lön men att vad han för tiden därefter uppburit motsvarar
allenast halv lön.
Av utredningen i ärendet framgår, att Johansson skulle lia tillerkänts ersättning
för sin nuvarande sjukdom enligt förordningen den 18 juni 1909,
därest framställning därom gjorts inom föreskriven tid. Då riksdagen tidigare
i liknande fall medgivit, att ersättning enligt grunderna för nämnda
förordning finge utgå utan hinder av mellankommen preskription, och då
Departements
chefen.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 67.
billiglietsskäl tala till förmån för den nu föreliggande ansökningen, får jag
— under hänvisning jämväl till vad jag vid anmälan av propositionen nr 5
till årets riksdag anfört — tillstyrka, att sådan ersättning beredes honom.
Ersättningen torde böra utgå från och med den 1 januari 1942.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att till Gustav Wilhelm Johansson må — utan hinder därav
att anspråk på ersättning icke framställts inom behörig tid
— från och med den 1 januari 1942 från beväringsmanskapets
invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill han
enligt grunderna för förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
kan anses berättigad.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Sigurd Lind.
Stockholm 1943. K. L. Beckmans Boktryckeri.