Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

1

Nr 65.

Kungl. Marits proposition till riksdagen angående anslag
till statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö och
statens alkoholistanstalt därstädes; given Stockholms
slott den 12 februari 1943.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 12 februari 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstoep, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Hosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet, anför
chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller.

I årets statsverksproposition har Kungl. Majit på min hemställan under
femte huvudtiteln, punkterna 55 och 56, föreslagit riksdagen att, i avbidan
på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1943/44 beräkna

dels till statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö och statens alkoholistanstalt
därstädes: avlöningar ett förslagsanslag av 268,000 kronor,

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 65.

848 43

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

dels ock till statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö och statens alkoholistanstalt
därstädes: omkostnader ett förslagsanslag av 209,000 kronor.

Jag anhåller nu att till fortsatt behandling få upptaga hithörande spörsmål.

l:o) Statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö och statens alkoholistanstalt
därstädes: Avlöningar, förslagsanslag.

Budgetår Anslag Nettoutgifter

1941/42 .......................... 261,000 286,446

1942/43 .......................... 268,000 —

1943/44 (förslag)................ 274,000 —

Kungl. Hajd har den 24 april 1942 fastställt följande av riksdagen godkända
personalförteckning för statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö och
statens alkokolistanstalt därstädes, att gälla tills vidare från och med budgetåret
1942/43:

Befattning

Personalförteckning.
Tjänstemän å ordinarie stat.

1 direktör ....................

1 assistent och redogörare
1 assistent av 2:a klass —
1 lantbruksinspektor ........

1 trädgårdsmästare ..........

2 uppsyningsmän............

6 förste förmän ..............

2 yrkesmästare av 2:a klass

32 förmän......................

Lönegrad

A 27
A 21
A 18
A 18
A 12
A 10
A 8
A 8
A 6

Tjänstemän å övergångsstat.

1 pastor och förste lärare ...........................

1 kamrerare...........................................

1 assistent av l:a klass .............................

2 uppsyningsmän .....................................

3 förste förmän .......................................

A 24
A 22
A 20
A 10
A 8

Anni. Tjänsten som assistent och. redogörare skall hållas obesatt, så länge den å övergångsstat
uppförde kamreraren kvarstår i tjänst.

Samtidigt har Kungl. Hajd fastställt följande avlöningsstat för ifrågavarande
anstalter, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1942/43:

1.

2.

3.

4.

Avlöningsstat.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ..........

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majd.........................................................—

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis ..
Körligt tillägg, förslagsvis ....................................

kronor 180,000

» 8,700

» 47,000

» 32,300

Summa förslagsanslag kronor 268,000

I skrivelse den 26 augusti 1942 har anstaltsstyrelsen framlagt förslag rörande
avlöningsanslag för anstalterna för budgetåret 1943/44.

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

Styrelsen har till en början framlagt förslag om inrättande vid anstalterna
av en särskild sinnessjukavdelning. Styrelsen anför härom.

Enligt gällande bestämmelser kunde socialstyrelsen till alkoholistanstalten
å Svartsjö hänvisa särskilt svårskötta alkoholister. Detta hade medfört, att
alkoholistklientelet på Svartsjö till övervägande del utgjordes av i psykiskt
hänseende påtagligt defekta alkoholmissbrukare. Vid en år 1938 på initiativ
av lösdriverilagstiftningskommittén av leg. läkarna G. Adell och G. Jonsson
företagen psykiatrisk undersökning omfattande 120 internerade, av vilka 81
varit intagna såsom tvångsarbetare och 39 såsom alkoholister, hade erhållits
följande resultat. Endast 3 fall (alla tvångsarbetare) av de undersökta hade
icke företett några grövre psykopatologiska drag. Å de övriga fallen kunde
såsom huvuddiagnos sättas intellektuell undermålighet i 24 fall, psykopati
i 78 fall, genom åderförkalkning, senda hjärnförändringar och yttre våld uppkommen
hjärnskada i 6 fall samt sinnessjukdomen schizofreni i 9 fall. Undersökarna
hade ansett, att 14 av de undersökta skulle behövt intagas å imbecillanstalt
och 29 å sinnessjukhus.

Styrelsens rådgivande psykiater, överläkaren vid Beckomberga sjukhus
Fritz Wiesel, hade funnit sig i stort sett kunna bekräfta nämnda undersökningsresultat
och funnit, att de flesta av de internerade vore i olika hänseenden
psykiskt defekta. Åtskilligas sinnestillstånd hade varit sådant att
de måst hänvisas till intagning å sinnessjukhus eller anstalt för asociala
imbecilla. Emellertid hade det i några fall på grund av den vid statens
sinnessjukhus rådande platsbristen varit omöjligt att före interneringstidens
utgång få den internerade överflyttad till sinnessjukhus och i de flesta av
de övriga fallen hade en kortare eller längre väntetid förekommit. På grund
härav och då för närvarande lämpliga anordningar saknades å Svartsjöanstalterna
för vård av psykoser, hade doktor Wiesel funnit erforderligt, att
en sinnessjukavdelning inrättades därstädes. Å denna avdelning skulle vårdas
dels sinnessjuka internerade i avvaktan på deras överförande till sinnessjukhus,
dels psykopater, som på grund av sin psykiska abnormitet visat
sig vara särskilt svårskötta.

Anstaltsstyrelsen, som i denna fråga samrått med medicinalstyrelsen, finge
för sin del ansluta sig till doktor Wiesels mening och förordade sålunda
att vid anstalterna inrättades en särskild avdelning för sinnessjuka. En sådan
avdelning kunde lämpligen anordnas inom anstalternas slutna avdelning,
vars översta våning utan större kostnader kunde apteras för ändamålet.
Denna våning inneliölle för närvarande, förutom ekonomiutrymmen, 22 enkelrum,
fördelade med 10 rum på den ena och 12 rum på den andra sidan,
och två större dagrum. Av dessa enkelrum kunde de förra användas för
de i egentlig mening sinnessjuka, de senare för svårskötta psykopater. För
vinnande av ett pär övervakningssalar borde emellertid tre enkelrum på
vardera sidan sammanslås genom mellanväggarnas borttagande. Därigenom
skulle den fortgående övervakningen av dem, som vore i behov av sådan,
underlättas samtidigt som möjlighet skulle vinnas till något större beläggning
så att avdelningen skulle kunna mottaga sammanlagt 24 personer. Dagrummen
skulle användas såsom arbetssalar för de patienter, som icke lämpligen
kunde sysselsättas på slutna avdelningens verkstad.

Kostnaderna för de för ändamålet erforderliga ändringsarbetena hade beräknats
till 1,000 kronor.

Den nya sinnessjukavdelningen skulle medföra behov av viss förstärkning
av anstalternas personal. Enär övervakning å avdelningen borde vara anordnad
dygnet runt och då minst en vårdare borde finnas där även under personalens
måltidstimmar, erfordrades för ändamålet fem nya förmansbefattningar. Dessa

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

befattningar torde tills vidare böra upptagas å extra ordinarie stat. För
kompetens till befattningarna måste krävas genomgången utbildning i sinnessjukvård.
Avlöningskostnaderna för de nya befattningshavarna kunde —
frånsett rörligt tillägg och kristillägg — uppskattas till i runt tal 12,100 kronor.

Anstaltsstyrelsen, som härefter övergått till en beräkning av de olika anslagsposterna
i den för anstalterna gällande avlöningsstaten, framhåller härvid
till en början, att kostnaderna under posten till avlöningar till ordinarie
tjänstemän kunde uppskattas till i runt tal 188,400 kronor, därav 152,400
kronor för avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat och 36,000 kronor för
avlöningar till tjänstemän å övergångsstat. Styrelsen tillägger emellertid, att
vid denna beräkning hänsyn icke tagits därtill, att den ene av de två å
övergångsstat uppförda uppsyningsmännen kunde antagas komma att lämna
anstalterna redan under innevarande budgetår samt att även bortsett därifrån
anledning funnes att förmoda, att antalet befattningshavare å övergångsstat
skulle nedgå. Styrelsen har därför föreslagit, att ifrågavarande
anslagspost måtte för nästa budgetår upptagas till 180,000 kronor eller samma
belopp, vartill posten upptagits för löpande budgetår.

Även anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, har styrelsen upptagit till oförändrat belopp, alltså till
8,700 kronor.

Beträffande posten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
anför styrelsen, att utgifterna under denna post under budgetåret 1941/42
uppgått till omkring 60,000 kronor. Den höga belastningen berodde på att
anstaltspersonalen i stor omfattning varit inkallad till militärtjänstgöring.
Med hänsyn till militärinkallelserna har styrelsen ansett sig böra beräkna
motsvarande utgifter för nästa budgetår till 58,100 kronor. Härvid hava icke
medräknats kostnaderna för de föreslagna nya förmansbefattningarna å den
ifrågasatta sinnessjukavdelningen. Då för sistnämnda ändamål skulle erfordras
ett belopp av 12,100 kronor, har posten upptagits till 70,200 kronor.

Utgifterna för rörligt tillägg hava beräknats till 37,500 kronor.

De sammanlagda avlöningskostnaderna hava alltså av styrelsen uppskattats
till (180,000 + 8,700 + 70,200 + 37,500) 296,400 kronor.

Över anstaltsstyrelsens framställning har socialstyrelsen den 4 november
1942 avgivit utlåtande.

Socialstyrelsen erinrar till en början, hurusom den närmaste ledningen av
verksamheten vid alkoholistanstalten å Svartsjö vore anförtrodd åt en ordinarie
assistent av 2:a klass med placering i lönegraden A 18. Denne assistent
hade — anför styrelsen vidare — under flera år till sin hjälp haft en extra
ordinarie assistent, men sistnämnda assistenttjänst hade från och med ingången
av budgetåret 1941/42 indragits. Under hänvisning bland annat därtill
att antalet alkoholister vid Svartsjö under senare tid avsevärt ökats, har
socialstyrelsen funnit den för alkoholistanstalten avsedda personalen otillräcklig
samt hemställt, att en extra ordinarie assistenttjänst ånyo måtte
inrättas, vilkens innehavare skulle få till uppgift att biträda omförm älde
ordinarie assistent.

Med anledning av anstaltsstyrelsens förslag örn inrättande av en särskild

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

sinnessjukavdelning vid Svartsjöanstalterna framhåller socialstyrelsen först,
att den rationellaste lösningen av frågan om beredande av vård åt psykopater
och psykiskt sjuka individer av hithörande slag skulle vara inrättandet
av en specialanstalt för hela detta klientel. Denna anstalt borde lia medicinsk
ledning och medicinsk regi, intagningsgrunderna för klientelet borde vara
av både social och medicinsk natur och vårdtiden borde i varje särskilt fall
bestämmas med hänsyn till såväl sociala som medicinska faktorer. Socialstyrelsen
hade för avsikt att efter erforderlig utredning bringa detta spörsmål
under Kungl. Maj:ts prövning.

Under påpekande av att det lage i vida fältet, när en dylik specialanstalt
kunde komma till stånd, anför socialstyrelsen vidare i huvudsak följande.

I avbidan på att berörda specialanstalt för psykopater bleve inrättad, vore
det även enligt socialstyrelsens uppfattning angeläget, att provisoriska anordningar
vidtoges för att avhjälpa de värsta av de olägenheter, som följde med
rådande förhållanden. Ett genomförande av anstaltsstyrelsens förslag skulle
i varje fall medföra en beaktansvärd förbättring i fråga örn Svartsjöanstalternas
möjligheter att omhändertaga ifrågavarande klientel på ett sätt, som
motsvarade den i vårt land gällande rättsuppfattningen. Förslaget hade
vidare den jämförelsevis ringa ekonomiska räckvidd, som utgjorde en förutsättning
för att ett provisorium skulle kunna övervägas.

Socialstyrelsen kunde emellertid icke underlåta att ge uttryck för sin uppfattning
att anstaltsstyrelsens utredning vore alltför knapphändig för att
läggas till grund för ett förslag i frågan. Detta omdöme gällde i första hand
den nya avdelningens allmänna karaktär och ändamål. Det vore nämligen
icke fullt klart, huruvida densamma vore avsedd allenast för tillfällig vård
åt vissa av anstaltens vårdtagare, när dessa vore särskilt irritabla och ömtåliga,
eller örn den skulle fungera såsom en verklig sinnessjukavdelning och kunna
lämna vård även för längre tid åt vårdbehövande sinnessjuka och svårt
abnorma individer. Anstaltsstyrelsen syntes dock närmast ha avsett det
senare alternativet. Enligt anstaltsstyrelsens framställning skulle nämligen
på avdelningen vårdas dels sådana av anstaltens vårdtagare, som på grund
av sin psykiska abnormitet visat sig särskilt svårskötta, dels även sådana,
som vore i behov av vård på sinnessjukhus eller imbecillanstalt, i avbidan
på att plats bereddes på sådan vårdanstalt. Detta senare alternativ, till vilket
socialstyrelsen obetingat anslöte sig, förutsatte emellertid uppenbarligen
särskilda föreskrifter rörande kvarhållande å avdelningen av dessa vårdbehövande
utöver maximitiden enligt alkoholistlagen, därest vid utgången av
denna tid plats å sinnessjukhus eller imbecillanstalt icke kunnat beredas vederbörande.
För tvångsarbetarnas del förelåge sådan föreskrift i lösdrivarlagen.

Vad beträffade avdelningens personal hade socialstyrelsen den uppfattningen,
att det av anstaltsstyrelsen angivna antalet vårdare, nämligen fem,
vore otillräckligt. Det vore ju fråga om vårdtagare, vilka behövde stå under
övervakning dygnet runt. Enligt anstaltsstyrelsens förslag skulle proportionen
mellan vårdbehövande och vårdpersonal utgöra 24:5, d. v. s. ett
jämförelsetal feiga understigande 5. Detta tal vore väsentligt högre jin det
tal, som numera tillämpades inom sinnessjukvården för klientel av jämförligt
slag och detta trots att denna avdelning vore jämförelsevis liten och personalbehovet
därför relativt stort.

Socialstyrelsen ansåge det vidare ofrånkomligt, att vid avdelningen funnes
en uppsyningsman eller föreståndarinna, som hade ansvaret för den dagliga
vården av de på avdelningen omhändertagna och närmast förestode den
övriga vårdpersonalen.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

Anstaltsstyrelsen hade icke angivit hur läkarvården vid sinnessjukavdelningen
skulle ordnas. För närvarande ombesörjdes den psykiatriska vården
vid Svartsjöanstalterna av en rådgivande psykiater, vilken regelbundet besökte
anstalterna blott en gång i månaden. Det vore icke möjligt att på
detta sätt handhava läkarvården å sinnessjukavdelningen. En framkomlig
utväg vore, att den för kroppssjukvården vid anstalterna anställde läkaren,
vilken även hade psykiatrisk utbildning och tidigare handhaft all läkarvård
därstädes, finge åläggande att även ombesörja läkarvården å sinnessjukavdelningen.
Genom en dylik anordning skulle på ett tillfredsställande sätt sörjas
för att läkare funnes till hands vid uppkommande behov av överflyttning
av vårdbehövande till sinnessjukavdelningen.

Under hänvisning till det anförda har socialstyrelsen förklarat, att styrelsen
kunde tillstyrka anordnandet vid Svartsjöanstalterna av en särskild sinnessjukavdelning
endast under förutsättning att avdelningen erhölle tillräcklig
personal med nödig kompetens, däribland en befälsperson (uppsyningsman
eller föreståndarinna) samt att läkarvården vid avdelningen ordnades på ett
tillfredsställande sätt.

Medicinalstyrelsen, som yttrat sig i ärendet den 24 november 1942, har
tillstyrkt förslaget örn inrättande av en särskild sinnessjukavdelning. Styrelsen
utgår från att avdelningen skulle icke blott kunna tillfälligtvis bereda
vård för sinnesoroliga interner utan även vara så utrustad, att därstädes
under längre tidsperioder skulle under medicinsk regim kunna omhändertagas
psykopater eller på annat sätt psykiskt sjuka interner, vilka icke lämpa
sig för vård tillsammans med det övriga klientelet. Styrelsen framhåller
vidare, att Kungl. Majit med hänsyn därtill ävensom till det förhållandet
att ett kvarhållande å avdelningen jämväl efter fastställd interneringstid å
Svartsjö under vissa förhållanden kunde prövas ofrånkomligt syntes böra
jämlikt 4 § sinnessjuklagen den 19 september 1929 förordna, att avdelningen
skulle vara sinnessjukhus.

Beträffande personalen å sinnessjukavdelningen förordar medicinalstyrelsen,
att densamma i förhållande till anstaltsstyrelsens förslag utökas med en i
sinnessjukvård skolad sköterska. Styrelsen hänvisar vidare till att anstalterna
disponerade såväl en på platsen boende läkare som en högt kvalificerad rådgivande
psykiater, vilken vore medlem av anstaltsstyrelsen. Det kunde därför
förutsättas, att den erforderliga läkarvården å avdelningen skulle kunna
bestridas på ett tillfredställande sätt. Det syntes böra ankomma på anstalts,
styrelsen att bestämma, huru arbetet mellan de båda läkarna lämpligen skulle
fördelas.

Med anledning av vad socialstyrelsen och medicinalstyrelsen i ärendet
anfört har anstaltsstyrelsen den 29 december 1942 avgivit utlåtande.

Anstaltsstyrelsen anför däri, att styrelsen givetvis gärna skulle se, att den
från och med budgetåret 1941/42 indragna extra ordinarie assistentbefattningen
ånyo bleve inrättad men att styrelsen med hänsyn till den försämring av
det statsfinansiella läget, som undan för undan ägt rum, dittills icke ansett
sig kunna framlägga förslag i ämnet.

Rörande syftet med den ifrågasatta sinnessjukavdelningen ävensom rörande

Kungl. Maj:ts proposition nr 65. 7

behovet av personal för densamma har anstaltsstyrelsen uttalat sig på följande
sätt:

Med sitt förslag örn inrättande vid Svartsjö av en sinnessjukavdelning
hade anstaltsstyrelsen endast åsyftat att utan större omgång och kostnader
tillskapa en för interneringstiden avsedd förbättrad vårdform för sådana
internerade, som rätteligen borde vårdas å sinnessjukhus eller imbecillanstalt
men för vilka på grund av platsbristen icke kunnat beredas utrymme å
sådana anstalter. Dylika interners sammanförande å en särskild avdelning
skulle jämväl medföra vissa lättnader i övervakningshänseende. I motsats
till vad socialstyrelsen syntes antaga hade avsikten sålunda ej varit att inrätta
någon med sinnessjukhus jämförlig sinnessjukavdelning. Anstaltsstyrelsen
hade därför under rådande statsfinansiella förhållanden icke ansett
oundgängligen nödvändigt att enbart för denna avdelning anställa någon
person i befälsställuing utan räknat med att behovet därutinnan skulle
tillgodoses genom den uppsyningsman, som tjänstgjorde å den slutna avdelningen
i dess helhet. Självfallet skulle anstaltsstyrelsen emellertid med
tillfredsställelse hälsa inrättandet av en för avdelningen ifråga avsedd befattning
i befälsställning. För ändamålet torde det dock vara till fyllest
med en i sinnessjukvård utbildad förste förman.

Med anledning av vad socialstyrelsen anfört rörande läkarvården vid
sinnessjukavdelningen har anstaltsstyrelsen åberopat vad medicinalstyrelsen
i ämnet anfört.

Innan jag ingår på en prövning av anstaltsstyrelsens förevarande framställning,
får jag erinra, att Svartsjö numera på därom av fångvårdsstyrelsen
gjord hemställan provisoriskt tagits i bruk jämväl för fångvårdsändamål.
Beslut i ämnet har fattats av Kungl. Majit den 27 november 1942. Beslutet,
som tillkommit på grund av den starka stegringen i antalet fångar och det
därigenom uppkomna behovet att utöka antalet platser å statens fångvårdsanstalten
innehåller bland annat följande.

Yid tvångsarbets- och alkoholistanstalterna å Svartsjö skulle från och
med den 1 december 1942 till och med den 30 juni 1943 anordnas en
avdelning för verkställighet av straffarbete och fängelsestraff benämnd »straffanstalten
å Svartsjö». Till nämnda straffanstalt skola företrädesvis hänvisas
fångar med kompetens att utföra jordbruks- och skogsarbete. Direktören
vid tvångsarbets- och alkoholistanstalterna skall vara styresman jämväl för
straffanstalten. Fångvårdsstyrelsen skall, efter samråd med styrelsen för
tvångsarbets- och alkoholistanstalterna, för straffanstaltens räkning förordna
erforderligt antal befattningshavare. Dessa befattningshavare skola avlönas
av det under andra huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till fångvårdsanstalterna:
avlöningar.

Det har vid fattandet av detta beslut förutsatts, att vid straffanstalten
å Svartsjö skulle kunna till en början mottagas 100 fångar men att vid behov
längre fram antalet fångar därstädes skulle kunna ökas till 150.

Jag får vidare erinra, att vid uppskattningen i årets statsverksproposition
av medelsbehovet för budgetåret 1943/44 under anslaget till fångvårdsanstalterna:
avlöningar chefen för justitiedepartementet (se andra huvudtiteln,
punkten 38) utgått från att straffanstalten å Svartsjö skulle tills vidare vara

Departements

chefen.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

i bruk samt att därstädes skulle under nästa budgetår komma att inrymmas
upp till 150 fångar. Chefen för nämnda departement har vidare räknat med
att fyra av de för närvarande å tvångsarbets- och alkoholistanstalternas å
Svartsjö övergångsstat kvarstående befattningshavarna, nämligen 1 assistent
av l:a klass, 1 uppsyningsman och 2 förste förmän skulle tagas i anspråk
för straffanstaltens räkning. I anslutning härtill har i statsverkspropositionen
föreslagits, att nämnda fyra befattningar skulle från och med den 1 juli
1943 överföras till fångvården, därvid de — dock delvis med ändrade tjänstebeteckningar
— skulle under rubriken tjänstemän å övergångsstat uppföras
i personalförteckningen för fångvårdsanstalterna.

Jag övergår härefter till spörsmålet örn beräknande av medelsbehovet
för nästa budgetår för avlöningar till befattningshavare vid tvångsarbetsoch
alkoholistanstalterna å Svartsjö.

Till en början vill jag framhålla, att antalet vid Svartsjö intagna alkoholister
enligt vad jag inhämtat på sistone avsevärt ökat. Medan genomsnittsbeläggningen
vid alkoholistanstalten under tiden 1 september 1941—30
juni 1942 utgjorde 104, har densamma sålunda för tiden 1 juli 1942—31
januari 1943 stigit till omkring 125. Med hänsyn härtill kunde ett bifall
till socialstyrelsens förslag örn anställande av en extra ordinarie assistent
med uppgift att biträda vid vården av de intagna alkoholisterna synas
motiverat. Då det emellertid ännu är ovisst, om den ökade beläggningen
kommer att fortbestå, samt det rådande läget manar till återhållsamhet i
fråga örn inrättande av nya befattningar, anser jag mig icke för närvarande
böra tillstyrka den ifrågasatta personalförstärkningen.

Yad härefter angår anstaltsstyrelsens förslag örn inrättande vid Svartsjö
av en särskild sinnessjukavdelning skulle enligt förslaget för ändamålet
tagas i anspråk den övre våningen i den slutna avdelningen, i vilken våning
skulle kunna inrymmas 24 vårdtagare. Å sinnessjukavdelningen skulle vårdas
dels sådana internerade, som rätteligen borde erhålla vård å sinnessjukhus
eller sinnesslöanstalt men på grund av rådande platsbrist icke kunde omedelbart
överföras till dylika anstalter, dels ock sådana internerade, som — utan
att vara sinnessjuka eller sinnesslöa — företedde sådan grad av psykisk
abnormitet, att deras skötsel erbjöde särskilda svårigheter. Med hänsyn till
beskaffenheten av det klientel, som intages å Svartsjö, synes ett stort
behov av en sinnessjukavdelning därstädes föreligga. Genom tillkomsten av
densamma skulle vinnas ej blott att de å avdelningen intagna erhölle en
mera tillfredsställande vård än som hittills kunnat lämnas utan även att
möjligheterna att i erforderlig utsträckning övervaka övriga interner förbättrades.
På grund av det anförda och då den av socialstyrelsen berörda frågan örn
anordnande av en särskild psykopatanstalt icke för närvarande är aktuell,
tillstyrker jag anstaltsstyrelsens förslag örn anordnande vid Svartsjö av omförmälda
sinnessjukavdelning. I likhet med anstaltsstyrelsen utgår jag från
att avdelningen icke skall få karaktär av sinnessjukhus i egentlig mening.
Något kvarhållande å avdelningen av alkoholister efter interneringstidens slut
bör därför icke kunna ifrågakomma. Avdelningen synes lämpligen kunna
förläggas till övervåningen i den slutna avdelningen, vilken — såsom fram -

Kungl. Maj:ts proposition nr 65. 9

går av det föregående — kan för en jämförelsevis ringa kostnad iordningställas
för ändamålet.

A sinnessjukavdelningen torde i överensstämmelse med anstaltsstyrelsens
förslag böra anställas 5 förmän. Såsom förman vid avdelningen bör endast
kunna anställas person, som erhållit erforderlig utbildning i sinnessjukvård.
Förmännen böra lämpligen placeras i lönegraden Ex 6. Då befälsrätten
över förmännen torde kunna utövas av den uppsyningsman, vilken finnes
anställd för den slutna avdelningen i dess helhet, lärer behov av särskild
befälsperson å sinnessjukavdelningen icke erfordras. Jag avstyrker därför
socialstyrelsens förslag örn anställande av en dylik befattningshavare. Ej
heller synes det mig påkallat att — på sätt medicinalstyrelsen ifrågasatt —
vid avdelningen anställa en sjuksköterska. Yad beträffar läkarvården vid
avdelningen torde densamma kunna ombesörjas dels av den för kroppssjukvården
vid anstalterna anställde läkaren, vilken — enligt vad som framgår
av den lämnade redogörelsen — äger psykiatrisk utbildning, dels ock av
anstalternas rådgivande psykiater. Närmare bestämmelser rörande det sätt,
varpå arbetet mellan dessa läkare bör uppdelas, torde det, i mån av behov,
få ankomma på anstaltsstyrelsen att meddela.

I betraktande av den knapphet på bevakningspersonal, som för närvarande
är rådande vid Svartsjö, torde inrättandet av de föreslagna förmansbefattningarna
icke kunna föranleda minskning av antalet förmän å övriga avdelningar.

De olika anslagsposterna i avlöningsstaten för tvångsarbets- och alkoholistanstalterna
å Svartsjö torde för nästa budgetår få beräknas på följande sätt.

Av de tjänstemän å övergångsstat, som för närvarande äro upptagna i
den för tvångsarbets- och alkoholistanstalterna å Svartsjö fastställda personalförteckningen,
skulle, vid bifall till vad som under andra huvudtiteln (punkten
38) föreslagits i 1943 års statsverksproposition, 1 assistent av lia klass, 1 uppsyningsman
och 2 förste förmän överflyttas till fångvårdsanstalterna. Enligt
vad jag inhämtat åtnjuter vidare 1 uppsyningsman å övergångsstat tjänstledighet
och avstår därunder samtliga honom tillkommande avlöningsförmåner.
För sistnämnde befattningshavare behöver icke beräknas några avlöningsmedel
men befattningen torde tills vidare böra kvarstå i personalförteckningen.
För avlöning till befattningshavare å övergångsstat torde för nästa budgetår
få avses ett belopp av i runt tal 19,000 kronor. Då för avlöning till anstalternas
tjänstemän å ordinarie stat för samma tid synes böra beräknas ett
belopp omkring 151,000 kronor, kan anslagsposten till avlöningar till
ordinarie tjänstemän upptagas till 170,000 kronor.

Beträffande posten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit, ifrågasätter jag icke någon ändring. Jag föreslår alltså,
att posten beräknas till 8,700 kronor.

Posten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal bär av
anstaltsstyrelsen — frånsett kostnaderna för avlöning till personalen för den
föreslagna sinnessjukavdelningen — föreslagits höjd från 47,000 kronor till
58,100 kronor. Höjningen har motiverats med den höga belastning å
posten, som förekommit under sistförtlutna budgetår. Då sagda belastning
till stor del är att hänföra till de omfattande militärinkallelser, som under

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

budgetåret ägt rum, och hänsyn till dylika inkallelser icke bör tagas vid
postens uppskattning, synes det av anstaltsstyrelsen beräknade beloppet vara
onödigt högt. Även om man bortser från de merkostnader, som följa av
inkallelserna till militär tjänstgöring, synes emellertid det nuvarande beloppet
vara alltför knappt tilltaget. Jag förordar därför, att för ändamålet nu avses

50,000 kronor. Härtill får läggas vad som erfordras för avlöning till de 5
extra förmän, vilka enligt mitt förslag skulle anställas vid sinnessjukavdelningen.
Denna avlöningskostnad kan uppskattas till i runt tal 11,500 kronor.
Nu förevarande anslagspost torde alltså böra beräknas till 61,500 kronor.
Posten torde även för nästa budgetår böra i staten upptagas med förslagsvis
beräknat belopp.

Posten till rörligt tillägg torde få upptagas till 33,800 kronor.

Det sammanlagda medelsbehovet för avlöningar torde alltså för nästa
budgetår kunna uppskattas till (170,000 + 8,700 + 61,500 + 33,800) 274,000
kronor.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna följande personalförteckning för statens tvångsarbetsanstalt
å Svartsjö och statens alkoholistanstalt därstädes:

Personalförteckning,

Befattning

Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 direktör ...........................................

..... A 27

1 assistent och redogörare.........................

..... A 21

1 assistent av 2:a klass.............................

..... A18

1 lantbruksinspektor ...............................

..... A18

1 trädgårdsmästare .................................

..... A12

2 uppsyningsmän ...................................

..... A10

6 förste förmän .....................................

..... A 8

2 yrkesmästare av 2:a klass .......................

..... A 8

32 förmän.............................................

..... A 6

Tjänstemän å övergångsstat.

1 pastor och förste lärare .........................

..... A 24

1 kamrerare .........................................

..... A 22

1 uppsyningsman ...................................

..... A10

1 förste förman .....................................

..... A 8;

Anm. Tjänsten som assistent oell redogörare skall hållas obesatt, så länge
den å övergångsstat uppförde kamreraren kvarstår i tjänst.

dels godkänna följande avlöningsstat för statens tvångsarbetsanstalt
å Svartsjö och statens alkoholistanstalt därstädes,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1943/44:

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
........................................ kronor 170,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit .................... » 8,700

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis.............................. » 61,500

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. » 33,800

Summa förslagsanslag kronor 274,000;

dels ock till Statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö och statens
alkoholistanstalt därstädes: Avlöningar för budgetåret 1943/44
anvisa ett förslagsanslag av ...................... kronor 274,000

2:o) Statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö och statens alkoholistanstalt
därstädes: Omkostnader, förslagsanslag.

Budgetår

1941/42 .........

1942/43 .........

1943/44 (förslag)

Anslag Nettoutgifter

210,000 210,000

209.000 —

237.000 —

Den 24 april 1942 har Kungl. Maj :t fastställt omkostnadsstat för anstalterna,
upptagande följande huvudposter:

1. Sjukvård m. m. åt befattningshavare, förslagsvis .......... kronor 700

2. Reseersättningar, förslagsvis.................................. » 1,500

3. Expenser, förslagsvis.......................................... » 59,500

4. Övriga utgifter, förslagsvis............................ » 147,300

Summa kronor 209,000

I omkostnadsstaten har huvudposten till övriga utgifter uppdelats på ett
flertal delposter. Beträffande denna fördelning får jag hänvisa till statsliggaren
för innevarande budgetår s. 215. Av det för expenser upptagna
beloppet hava 55,000 kronor avsetts för bränsle, lyse och vatten samt 4,500
kronor för övriga expenser.

I skrivelse den 26 augusti 1942 har anstaltsstyrelsen framlagt beräkningar
rörande medelsbehovet för nästa budgetår för omkostnader för ifrågavarande
anstalter.

Anstaltsstyrelsen hemställer däri, att posterna till sjukvård m. m. åt
befattningshavare, till reseersättningar och till expenser måtte för
nästa budgetår upptagas till oförändrade belopp, alltså till respektive 700,
1,500 och 59,500 kronor.

Posten till övriga utgifter upptages av anstaltsstyrelsen till 186,300
kronor, vilket innebär en höjning med 39,000 kronor. Höjningen, varav
ett belopp av 36,000 kronor faller på delposten utspisning, sammanhänger
delvis därmed att anstaltsstyrelsen ansett sig böra uppskatta medeltalet in -

Departements chefen.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

tagna vid anstalterna under nästa budgetår till 170, medan man vid anslagsberäkningen
för innevarande budgetår räknat med en medelbeläggning av
160 internerade. Emellertid har anstaltsstyrelsen jämväl räknat med avsevärt
ökade utspisningskostnader per person och dag. Vidare har såsom följd av
förslaget örn inrättande vid den slutna avdelningen av en sinnessjukavdelning
föreslagits en höjning av 1,000 kronor av delposten till underhåll av byggnader.

De sammanlagda omkostnaderna för nästa budgetår hava alltså av anstaltsstyrelsen
uppskattats till (700 + 1,500 + 59,500 + 186,300) 248,000 kronor.

Socialstyrelsen, som avgivit utlåtande i ärendet den 4 november 1942, har
däri —- under förmälan, att antalet internerade vid alkoholistanstalten å
Svartsjö, som den 1 oktober 1941 utgjort 97, den 1 oktober 1942 stigit till
124 — uttalat, att det kunde befaras, att den totala genomsnittsbeläggningen
vid tvångsarbets- och alkoholistanstalterna under nästa budgetår skulle komma
att bliva högre än anstaltsstyrelsen beräknat.

Till en början vill jag erinra, att Kungl. Maj:ts förenämnda beslut den
27 november 1942 angående inrättande vid Svartsjö för tiden 1 december 1942
— 30 juni 1943 av en straffanstalt, avsedd för minst 100 fångar, bland annat
innehåller vissa bestämmelser rörande sättet för bestridande av omkostnaderna
vid straffanstalten. I sådant hänseende föreskrives, att kostnaderna för vård
och underhåll av de å Svartsjö intagna fångarna skola förskottsvis bestridas
av tvångsarbets- och alkoholistanstalterna och i dessa anstalters räkenskaper
särskilt bokföras samt vid budgetårets utgång ersättas av fångvårdsstyrelsen
utom såvitt angår kostnader dels till arbetspremier åt fångarna, dels ock till
expenser, vilka kostnader skola slutligt belasta tvångsarbets- och alkoholistanstalternas
omkostnadsanslag. Vid beräkningen av sistnämnda anslag för
budgetåret 1943/44 torde man hava att utgå från att motsvarande bestämmelser
skola gälla även under nämnda budgetår.

Yad härefter angår beläggningen å tvångsarbets- och alkoholistanstalterna
framgår av det föregående, att antalet internerade å alkoholistanstalten på
senare tid stigit betydligt. Detsamma har icke varit fallet beträffande tvångsarbetarna,
som tvärtom nedgått något i antal. Då, enligt vad jag inhämtat,
den sammanlagda genomsnittsbeläggningen vid anstalterna under tiden 1
juli 1942—31 januari 1943 utgjort omkring 170 internerade, finner jag mig
i likhet med anstaltsstyrelsen vid beräkningen av förevarande omkostnadsanslag
böra utgå från denna siffra.

Mot anstaltsstyrelsens beräkningar av utgifterna för sjukvård m. m. åt
befattningshavare och för reseersättningar har jag icke något att
erinra. Jag uppskattar alltså dessa poster till 700 kronor respektive 1,500
kronor.

Under anslagsposten till expenser är med hänsyn till Kungl. Maj:ts
beslut rörande straffanstalten å Svartsjö att räkna med avsevärt ökade kostnader
för bränsle, lyse och vatten. På grund härav torde posten böra upptagas
till 66,500 kronor. Jag avser härvid 62,000 kronor för bränsle m. m.
samt 4,500 kronor för övriga expenser.

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

Vad angår posten till övriga utgifter anser jag mig icke böra räkna med
lika stor stegring av utspisningskostnaderna för dag och portion som anstaltsstyrelsen.
I följd härav lärer delposten till utspisning — som för närvarande
är upptagen till 67,200 kronor men av anstaltsstyrelsen föreslagits höjd till

103,000 kronor — icke behöva upptagas till högre belopp än 80,000 kronor.
Beträffande övriga hithörande delposter ansluter jag mig väsentligen till
anstaltsstyrelsens förslag. Bock förordar jag — såsom konsekvens av Kungl.
Majrts beslut beträffande sättet för bestridande av omkostnaderna för straffanstalten
— att delposten till arbetspremier för handräckning, vilken av
anstaltsstyrelsen beräknats till 13,000 kronor, höjes till 15,000 kronor. Posten
till övriga utgifter bör enligt mina beräkningar uppskattas till 168,300 kronor.

Omkostnaderna torde således kunna beräknas på sätt framgår av följande

sammanställning:

1. Sjukvård m. m. åt befattningshavare, förslagsvis .......... kronor 700

2. Reseersättningar, förslagsvis.................................. » 1,500

3. Expenser, förslagsvis.....................''..................... » 66,500

4. Övriga utgifter, förslagsvis..................................... » 168,300

Summa kronor 237,000

På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen

att till Statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö och statens
alkoholistanstalt därstädes: Omkostnader för budgetåret 1943/44
anvisa ett förslagsanslag av ...................... kronor 237,000

Med bifall till vad föredragande departementschefen
sålunda under punkterna l:o) och 2:o) med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans
Majit Konungen, att proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Bucht.