Kungl. Maj:t,s proposition nr 5.

1

Nr 5.

Kuntjl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning
till E. Hedblom i anledning av sjukdom ådragen
under militärtjänstgöring; given Stockholms slott den
4 januari 1943.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld. .

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 4 januari 1943.

S är va rande:

Statsministern Hånsson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehhsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres.

Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet anför
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, följande:

Ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
utgår enligt bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1927 (nr 234), vilken
förordning trätt i kraft den 1 januari 1928. Genom nämnda förordning har
förordningen den 18 juni 1909 (nr 89 sid. 1) örn ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, upphävts, dock att ersättningsanspråk,
som grundas på olycksfall som inträffat eller sjukdom som yppats
före den 1 januari 1928, skall bedömas enligt äldre bestämmelser.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 5.

2188 42

2

Kungl. Maj-.ts proposition nr 5.

I 1 § av förordningen den 18 juni 1909 stadgas, att därest under militärtjänstgöring
i fred olycksfall inträffar, så att tjänstgörande värnpliktig, volontär
vid hären eller någon, som tillhör flottans eller kustartilleriets stammanskap,
varder skadad, eller därest person, som nu nämnts, skadas under
tjänstgöring i krig, staten skall utgiva ersättning jämlikt vissa i förordningen
stadgade grunder. Dylik ersättning utgives jämväl, örn sjukdom med
därav följande skada yppas under eller efter slutad militärtjänstgöring och
tjänstgöringen skäligen knn antagas ha till sjukdomen bidragit.

Framställning örn ersättning skall göras inom viss tid från det tjänstgöringen
upphörde eller från den senare tidpunkt, då skadan yppades.

I en den 22 april 1942 dagtecknad skrift har textilarbetaren Eric Hedblom,
Tjärby, Genevad, hos Kungl. Maj:t anhållit att få komma i åtnjutande av
ersättning för försämring av sjukdom (tuberkulos), som han förmenade att
han ådragit sig under hemvärnstjänstgöring vintern 1941.

Hedblom, som är född den 16 december 1906, anställdes som volontär
vid Göta ingenjörkår den 21 november 1924. Han intogs den 31 december
1924 för luftrörskatarr å kårens sjukhus och vårdades därstädes till den 19
januari 1925 samt under tiden den 22 januari—den 28 mars 1925, då han
intogs på sanatorium på grund av konstaterad tuberkulos. Nämnda den 28
mars 1925 erhöll han avsked från militärtjänsten. Hedblom vårdades å sanatorium
till den 5 maj 1925 samt friskförklarades den 31 maj 1927.

På grund av sjukdomen tillerkändes Hedblom av riksförsäkringsanstalten
livränta jämlikt förenämnda förordning den 18 juni 1909. Livränta utgick
för tiden den 6 maj—den 31 december 1925 efter 300 kronor per år, den 1
januari—den 30 november 1926 efter 180 kronor samt den 1 december
1926 —den 31 maj 1927 efter 900 kronor per år.

Beträffande den nu ifrågavarande sjukdomsperioden för vilken Hedblom
begärt ersättning märkes följande. Sedan den 5 april 1941 till riksförsäkringsanstalten
inkommit anmälan, att Hedblom under fältskjutning vid hemvärnsövning
den 2 mars 1941 skulle ha ådragit sig försämring av sjukdom
(lungtuberkulos), underställde anstalten Kungl. Maj:ts prövning frågan örn
ersättning till Hedblom enligt förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) örn
ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.
Anstalten anförde bland annat, att anstalten visserligen funnit, att fältskjutningen
varit att anse såsom sådan tjänstgöring, varom förmäldes i 11 § 1
mom. hemvärnskungörelsen, samt att bestämmelserna i 1 § 2 stycket förordningen
den 18 juni 1927 (nr 234) förty vore tillämpliga i förevarande fall,
men att skälig anledning funnes att antaga, att sjukdomens framträdande
föranletts av annan orsak än tjänstgöringen och att denna icke väsentligen
bidragit därtill. På grund härav funne anstalten sig icke kunna tillstyrka,
att ersättning utgåves till Hedblom.

Genom beslut den 25 juli 1941 fann Kungl. Majit vad i ärendet förekommit
icke föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.

Med anledning av Hedbloms nu föreliggande ansökning av den 22 april
1942 har riksförsäkringsanstalten i utlåtande den 15 maj 1942 anfört bland annat:

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

Efter det Kungl. Maj:ts beslut den 25 juli 1941 meddelats hade Hedblom
i skrivelse till anstalten hemställt att ersättningsfrågan måtte upptagas till
förnyad behandling. Härvid hade Hedblom dels lämnat ytterligare uppgifter
angående sin tjänstgöring såsom hemvärnsman dels ock underrättat anstalten
örn att han på grund av sin sjukdom tidigare åtnjutit ersättning enligt
1909 års militärersättningsförordning.

Riksförsäkringsanstalten hade i anledning härav, efter inhämtat yttrande
från en av anstaltens läkare, i skrivelse den 27 oktober 1941 under
hänvisning till Kungl. Maj:ts beslut den 25 juli 1941 meddelat, att anstalten
funnit framställningen i vad avsåge ifrågasatt ersättning för under hemvärnstjänstgöring
ådragen försämring av lungtuberkulos icke föranleda någon
anstaltens vidare åtgärd.

Beträffande frågan, huruvida ersättning skulle kunna utgå till Hedblom
enligt 1909 års militärersättningsförordning, enligt vilken han uppburit ersättning
för tiden från och med den 6 maj 1925 till och med den 31 maj
1927, förklarade anstalten i samma skrivelse, att, enär mer än tio år förflutit
från det Hedblom senast erhållit ersättning från anstalten till dess
han den 5 april 1941 ånyo låtit sig avhöra, anstalten jämlikt förordningen
den 4 mars 1862 örn tioårig preskription och örn kallelse å okända borgenärer
funnit sig icke kunna till prövning upptaga nämnda fråga.

För den händelse Kungl. Maj:t emellertid skulle finna skäl att — utan
hinder av att framställningen inkommit efter inträdd tioårspreskription —
ersättning bereddes Hedblom jämlikt grunderna för 1909 års militärersättningsförordning,
under förutsättning av att hans militärtjänstgöring skäligen
kunde antagas lia bidragit till hans nuvarande sjukdom, hade anstalten prövat
ärendet i sistnämnda hänseende. Härvid hade anstalten, som inhämtat yttrande
från en av sina läkare, överläkaren A. Gullbring, funnit den i mars
1941 inträdda försämringen vara att anse såsom symptom å den sjukdom, för
vilken ersättning från anstalten tidigare utgått. Därest framställning örn
ersättning inkommit till anstalten inom vederbörlig tid, skulle anstalten
förty ha tillerkänt Hedblom ersättning enligt nyssnämnda förordning.

Arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse lia i utlåtande
den 22 augusti 1942 anfört bland annat:

Sjukvårdsstyrelsen ansåge i likhet med riksförsäkringsanstalten den i mars
1941 inträdda försämringen vara att anse såsom symptom å den sjukdom,
för vilken Hedblom tidigare åtnjutit ersättning. Civila departementet ifrågasatte
för sin del, huruvida gällande preskriptionsbestämmelser kunde vinna
tillämpning sedan Hedblom en gång förklarats berättigad till ersättning
enligt 1909 års militärersättningsförordning och den sjukdom, varav sökanden
nu lede, konstaterats vara symptom å den sjukdom, varför ersättning
tidigare utgått.

Riksförsäkringsanstalten och arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse lia funnit DepartemenUden
i murs 1941 inträdda försämringen i Hedbloms hälsotillstånd vara att <*«/««•
anse såsom symptom å den sjukdom för vilken ersättning från anstalten tidigare
utgått. Ersättning enligt förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, kunde alltså
lia tillerkänts Hedblom, därest försämringen inträtt tidigare och framställning
örn ersättning i anledning därav gjorts inom föreskriven tid. På grund av
mellankommon preskription måste Hedblom anses lia förlorat sin talan i
fråga örn rätt till ersättning. Emellertid har riksdagen tidigare i vissa fall

4

Kungl. Majds proposition nr 5.

medgivit, att ersättning enligt grunderna för nyssnämnda förordning finge
utgå, utan hinder därav att framställning örn ersättning icke blivit gjord
inom föreskriven tid. Med hänsyn härtill och då billighetsskäl tala för att
Hedblom må komma i åtnjutande av den ersättning, vartill han varit berättigad,
därest framställning gjorts inom behörig tid, får jag tillstyrka,
att sådan ersättning herodes honom. Ersättningen torde böra utgå från och
med den 1 april 1941.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till Eric Hedblom må — utan hinder därav att anspråk
på ersättning icke framställts inom behörig tid — från och
med den 1 april 1941 från beväringsmanskapets invalid- och
pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna
för förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, kan
anses berättigad.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Anders Broberg.

Stockholm 1943. K. L. Beckmans Boktryckeri.