Kungl. Majda proposition nr 221.
1
Nr 321.
Kungl. Majda proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 2 § förordningen
den 17 juni 1938 (nr 370) om särskild skatt ä förmögenhet,
m. m.; given Stockholms slott den 21 maj 1943.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till dels förordning angående ändrad lydelse av
2 § förordningen den 17 juni 1938 (nr 370) om särskild skatt å förmögenhet,
dels ock förordning örn begränsning i vissa fall av skatt till staten.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Bihang till riksdagens protokoll 19i3. i sami. Nr 321.
1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 321-
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 17
juni 1938 (nr 370) om särskild skatt å förmögenhet.
Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 17 juni 1938 om särskild
skatt å förmögenhet1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
2 §.
Särskild skatt---beskattningsbara förmögenheten.
Beskattningsbar förmögenhet utgör---1 § förmäles.
Därest för---skattepliktiga förmögenheten.
Har vid uppskattning av förmögenhet den värdesättning av tillgångar i rörelse,
som skett i skattskyldigs räkenskaper och som godkänts vid inkomstberäkningen,
frångåtts, skall till grund för tillämpning av den i föregående
stycke meddelade bestämmelsen läggas det taxerade belopp som skulle hava
fastställts, om den vid förmögenhetsuppskattningen gjorda värdesättningen
av tillgångarna tillämpats även vid inkomstberäkningen. Vid beräkning av det
i föregående punkt avsedda beloppet skall iakttagas, att värdesättning av
tillgångarna vid utgången av närmast föregående beskattningsår skall ske
enligt grunder motsvarande dem, vilka tillämpats vid förmögenhetsuppskattningen
för det beskattningsår varom fråga är.
Beskattningsbar förmögenhet utföres---kronor, bortfaller.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
1 Senaste lydelse se SFS 1940: 257.
Kungl. Maj:ts proposition nr 321.
3
Förslag
till
förordning om begränsning i vissa fall av skatt till staten.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av
beskattningsåret eller som här stadigvarande vistats, så ock oskift dödsbo efter
person, som vid dödsfallet var här bosatt eller här stadigvarande vistades,
äger under de förutsättningar och i den omfattning nedan sägs åtnjuta avkortning
av den skattskyldige på grund av taxering för taxeringsåret 1943
påförd statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och värnskatt eller restitution
av redan erlagd sådan skatt eller båda dessa förmåner i förening.
2 §•
1 mom. Avkortning av påförd skatt och restitution av erlagd skatt enligt
denna förordning skola avse det belopp, varmed den skattskyldige på grund
av taxering för taxeringsåret 1943 påförd statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
värnskatt och särskild skatt å förmögenhet sammanlagt överstiga 80
procent av den för honom samma år enligt förordningen örn statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt taxerade inkomsten ökad med det belopp, varmed
avdrag för erlagda allmänna skatter jämlikt 4 § sistnämnda förordning
må hava vid taxeringen medgivits, men minskad i förekommande fall med
den skattskyldige för samma år påförd krigskonjunkturskatt, dock att avkortningen
och restitutionen sammanlagt högst må omfatta summan av den statliga
inkomst- och förmögenhetsskatten och värnskatten.
Vid fastställande av det belopp, för vilket avkortning eller restitution sålunda
må åtnjutas, skall i förekommande fall med taxerad inkomst förstås
ett med tillämpning av föreskrifterna i 2 § fjärde stycket förordningen örn
särskild skatt å förmögenhet beräknat belopp.
2 mom. För äkta makar, som under hela beskattningsåret eller större delen
därav levt tillsammans, bedömes rätten att åtnjuta avkortning eller restitution
med hänsyn till båda makarnas sammanlagda inkomst och skatter.
Det belopp, som enligt föregående punkt må avkortas eller restitueras, fördelas
å makarna i förhållande till de belopp, varmed vardera maken skulle
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 321.
ägt åtnjuta avkortning eller restitution därest hänsyn tagits endast till den
makens inkomst och skatter.
3 §■
Avkortning och restitution enligt denna förordning skola i första hand avse
den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten.
Vid tillämpning av denna förordning skall, där avkortning kan ske, sådan
i första hand äga rum. Kan avkortning icke ske eller kan sådan ske allenast
till viss del, skall det enligt 2 § beräknade beloppet, i den mån det ej kunnat
avkortas och det täckes av erlagt skattebelopp, återbetalas till den skattskyldige.
A sålunda återbetalat belopp utgår icke ränta.
4 §•
Den som enligt denna förordning vill åtnjuta avkortning av påförd skatt
eller restitution av erlagd skatt eller båda dessa förmåner har att därom
göra ansökan, vilken skall av sökanden ingivas eller i betalt brev med posten
insändas till länsstyrelsen i det län, inom vilket han år 1943 taxerats
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, eller, därest han taxerats till sådan
skatt i Stockholms stad, till Överståthållarämbetet.
Ansökan skall avlämnas inom sådan tid att den är nämnda myndighet tillhanda
inom natt och år efter det sökanden avfordrats de utskylder varom
i 2 § förmäles, vid äventyr att avkortning eller restitution enligt denna förordning
icke må beviljas. Därest de i 2 § angivna förutsättningarna för åtnjutande
av avkortning eller restitution föreligga först efter det kammarrätten
eller Kungl. Majit meddelat utslag angående taxering år 1943, skall
tiden för ingivande av ansökan räknas från det kammarrättens utslag vunnit
laga kraft eller Kungl. Majits utslag meddelats.
Ansökan göres å blankett, vartill formidär fastslälles av Kungl. Majit.
5 §•
Finnes ansökning böra bifallas, skall länsstyrelsen eller Överståthållarämbetet
antingen meddela förordnande om avkortning eller tillställa sökanden
honom tillkommande restituera! belopp över postgiro eller ock vidtaga båda
dessa åtgärder.
6 §.
Därest, efter det förordnande om avkortning eller restitution enligt denna
förordning meddelats, skattskyldigs taxering för taxeringsåret 1943 så ändras,
att avkortningen eller restitutionen bör beräknas till annat belopp än
som skett eller att avkortning eller restitution icke skall ifrågakomma, åligger
det myndighet, som har att vidtaga debiteringsåtgärd i anledning av den
ändrade taxeringen, att vidtaga jämväl sådan ändring i debiteringen, som föranledes
av de ändrade grunderna för beräkning av avkortningen eller restitutionen.
5
Kungl. Maj:ta proposition nr 321.
7 §•
Beträffande besvär över beslut rörande tillämpning av denna förordning
skall gälla vad angående klagan över debitering av kronoutskylder är stadgat.
8 §•
Närmare bestämmelser för tillämpning av denna förordning meddelas av
Kungl. Majit.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj:ts proposition nr 321.
6
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 maj
1943.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga angående begränsning
i vissa fall av skatt till staten, m. m. samt anför därvid följande.
I proposition nr 359 till 1942 års riksdag framlades förslag till dels förordning
angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 17 juni 1938
(nr 370) om särskild skatt å förmögenhet och dels förordning om begränsning
i vissa fall av skatt till staten. Förslaget till förordning angående ändrad
lydelse av 2 § förordningen om särskild skatt å förmögenhet innebar, att
i nämnda paragraf skulle såsom ett nytt fjärde stycke införas en bestämmelse,
att därest vid uppskattning av förmögenhet den värdesättning av tillgångar
i rörelse, som skett i skattskyldigs räkenskaper och som godkänts vid
inkomstberäkningen, frångåtts, skulle till grund för tillämpning av den i 2 §
tredje stycket meddelade reduktionsregeln läggas det taxerade belopp som
skulle ha fastställts, om den vid förmögenhetsuppskattningen gjorda värdesättningen
av tillgångarna tillämpats även vid inkomstberäkningen. I förslaget
till förordning örn begränsning i vissa fall av skatt till staten upptogs i 1 §
en bestämmelse, enligt vilken skattskyldig ägde under de förutsättningar
och i den omfattning, som i förordningen angavs, åtnjuta avkortning av
honom på grund av taxering för taxeringsåret 1942 påförd statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt och värnskatt eller restitution av redan er lagd sådan
skatt eller båda dessa förmåner i förening. Enligt 2 § första stycket i sistnämnda
förslag skulle avkortning av påförd skatt och restitution av erlagd
skatt avse det belopp, varmed den skattskyldige på grund av taxering för
taxeringsåret 1942 påförd statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, värnskatt
och särskild skatt å förmögenhet sammanlagt överstege 80 procent av den
för honom samma år enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
taxerade inkomsten ökad med det belopp, varmed avdrag för erlagda
allmänna skatter jämlikt 4 § sistnämnda förordning kunde ha vid
taxeringen medgivits, men minskad i förekommande fall med den skattskyldige
för samma år påförd krigskonjunkturskatt, dock att avkortningen
och restitutionen sammanlagt högst finge omfatta summan av den statliga
Kungl. Maj:ts proposition nr 321.
7
inkomst- och förmögenhetsskatten och värnskatten. Vid tillämpning av de i
2 § första stycket meddelade bestämmelserna skulle — enligt 2 § andra stycket
— i fråga om den taxerade inkomsten vad i 2 § fjärde stycket förordningen
örn särskild skatt å förmögenhet stadgades äga motsvarande tillämpning.
I förslaget upptogos vidare i 3—8 §§ närmare bestämmelser rörande
tillvägagångssättet vid avkortningen och restitutionen m. m.
Bevillningsutskottet vid 1942 års riksdag uttalade i sitt betänkande (nr
45), att utskottet i princip tillstyrkte den i propositionen föreslagna skattespärren
och att utskottet jämväl biträdde förslaget beträffande procentsatsen
för spärregeln. Vad anginge utformningen av den i propositionen föreslagna
skattespärren hade utskottet i huvudsak intet att erinra mot det framlagda
förslaget. Den i propositionen föreslagna ändringen av 2 § förordningen örn
särskild skatt å förmögenhet hade tillkommit i syfte att för framtiden förhindra
att den särskilda förmögenhetsskatten obehörigen nedbringades ävensom
för att anknyta skattespärren till den inkomst, som i verkligheten kunnat
disponeras av den skattskyldige. Enligt utskottets mening syntes denna
bestämmelse sålunda icke vara erforderlig vid 1942 års taxering. Då inom
utskottet uppstått tveksamhet rörande det föreslagna stadgandets tillämpning
och tiden icke medgivit för utskottet att omarbeta stadgandet, funne utskottet
nödvändigt att ifrågavarande bestämmelse foges under förnyad omprövning.
Utskottet yrkade därför avslag å Kungl. Maj:ts förslag i denna
del samt föreslog i följd härav, att sista stycket i 2 § av förslaget till förordning
om begränsning i vissa fall av skatt till staten skulle utgå. Därvid
förutsatte utskottet, att nytt förslag i här berörda ämne snarast förelädes
riksdagen. Vidare yttrade utskottet i anledning av en motionsvis föreslagen
uppmjukning av spärregeln i fall, då vid uträkning av den taxerade inkomsten
uppkommit underskott, att utskottet väl funne vissa skäl tala härför men att
ett frångående av det i propositionen framlagda förslaget i detta hänseende
tarvade en mera ingående undersökning än utskottet varit i tillfälle att verkställa.
Slutligen uttalade utskottet, att då det här vore fråga om införande
av en ny princip i vår skattelagstiftning utskottet förutsatte, att Kungl. Majit
med uppmärksamhet följde tillämpningen och verkningarna av dessa bestämmelser
samt vid utformande av nytt förslag för kommande år beaktade
de erfarenheter, som vunnits på detta område. På grund av vad sålunda anförts
hemställde utskottet, att riksdagen måtte dels avslå propositionen, i
vad densamma avsåge förslaget till förordning angående ändrad lydelse av
2 § förordningen örn särskild skatt å förmögenhet, dels ock antaga det vid
propositionen fogade förslaget till förordning örn begränsning i vissa fall av
skatt till staten med den ändringen, att 2 § andra stycket i förslaget skulle
utgå.
Bevillningsutskottets hemställan bifölls av riksdagen (riksdagens skrivelse
nr 439).
Förordning örn begränsning i vissa fall av skatt till staten utfärdades den
18 juli 1942 och samtidigt utfärdades kungörelse angående fastställelse av
formulär enligt nämnda förordning (SFS 1942:644 och 645).
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 321.
Från skatteverket i Stockholm har den 5 mars 1943 inkommit en promemoria
med vissa erinringar angående nyssnämnda förordning. I promemorian
anföres:
1) I förordningen saknas särskilda bestämmelser angående skattespärrens
beräkning för äkta makar. Följden härav torde bliva att ena maken kan
erhålla skattereduktion trots att makarnas sammanlagda skatt icke överstiger
80 °/o av deras enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
sammanlagda taxerade inkomster. Fallet belyses enklast med exempel.
Om mannen taxeras för arbetsinkomst av t. ex. 20,000 kronor och hustrun
taxeras för endast Vioo av förmögenhet å 150,000 kronor — denna lämnar
ingen som helst avkastning —- så kommer den å hustrun enligt bestämmelsen
i 19 § statsskatteförordningen belöpande delen av den gemensamma
skatten att överstiga 80 °/o av den taxerade inkomsten. Denna utgör nämligen
enligt formuläret till ansökan det belopp, som angives i självdeklarationen å
sid. 3 »Återstående inkomst». Således i detta fall 0. Hustrun erhåller därför
full befrielse för den påförda statliga inkomst- och förmögenhetsskatten samt
värnskatten. Då såväl mannens som makarnas gemensamma skatt avsevärt
understiger 80 °/o av mannens taxerade inkomst respektive makarnas sammanlagda
taxerade inkomst, synes det knappast vara riktigt att hustrun
erhåller någon befrielse.
2) I § 6 föreslås i förtydligande syfte följande redaktionella ändring.
»Därest--- — som skett, eller avkortning eller restitution icke skall
ifrågakomma, åligger det---restitutionen.»
Skatteverket har vidare i en annan promemoria framhållit önskvärdheten
av en sådan omformulering av 1 § i förordningen att därav framginge, att förordningen
icke ägde tillämpning beträffande andra än här i riket bosatta
skattskyldiga.
Departements- Den genom 1942 års förordning införda skattespärren gäller i fråga örn
ehefen- skatter, som påförts på grund av taxering för taxeringsåret 1942. De skäl,
som föranledde införandet av en dylik skattespärr med avseende å 1942 års
taxering, lära fortfarande äga giltighet. Med hänsyn härtill torde förslag nu
böra framläggas om skattespärr jämväl med avseende å taxeringsåret 1943.
De erfarenheter, som hittills vunnits rörande verkningarna av 1942 års lagstiftning
i ämnet, äro mycket begränsade. Sålunda må nämnas att enligt en
av skatteverket i Stockholm lämnad uppgift förordningen vunnit tillämpning
i Stockholm endast i tvenne fall; det bör dock härvid beaktas, att tiden
för ingivande av ansökan om avkortning eller restitution icke utgår förrän
natt och år efter det sökanden avfordrats de utskylder varom fråga är.
Med hänsyn till det anförda synes det befogat att icke nu taga upp till diskussion
frågan om lagstiftningens verkningar utan låta därmed anstå till
dess ytterligare erfarenheter vunnits. Vid sådant förhållande torde icke heller
böra ifrågakomma att nu vidtaga andra ändringar i författningen än de som
föranledas av det i det följande omförmälda förslaget till ändrad lydelse av
2 § förordningen örn särskild skatt å förmögenhet eller som avses med de
av skatteverket framställda erinringarna.
Kungl. Maj.ts proposition nr 321.
9
Såsom jag förut framhållit blev det vid 1942 års riksdag framlagda förslaget
till förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen örn särskild
skatt å förmögenhet avstyrkt av bevillningsutskottet, som i sitt av riksdagen
godkända betänkande uttalade, att tvekan uppstått rörande det föreslagna
stadgandets tillämpning och att utskottet därför funne det nödvändigt
att ifrågavarande bestämmelse toges under omprövning.
Inom finansdepartementet har numera upprättats nytt förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 17 juni 1938 (nr 370)
om särskild skatt å förmögenhet. Beträffande nämnda förslag må till en början
anmärkas, att den ifrågasatta författningsändringen är föranledd av den
olikhet, som föreligger mellan å ena sidan bestämmelsen rörande inkomstberäkningen
i punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen
och å andra sidan vad som föreskrives i fråga örn förmögenhetsberäkningen
i punkt 2 av anvisningarna till 9 och 10 §§ förordningen örn
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Enligt förstnämnda bestämmelse
skall i räkenskaperna gjord värdesättning å tillgångar, avsedda för omsättning
eller förbrukning i rörelse, icke frångås vid inkomstberäkningen örn icke
särskilda omständigheter därtill föranleda. Enligt statsskatteförordningen
åter skall tillgång, som skall ingå i förmögenhetsberäkningen, upptagas enligt
i förordningen angivna grunder; därvid har särskilt angivits att den omständigheten,
att vid inkomstberäkning viss värdesältning blivit godkänd, icke
medför att denna skall anses bindande jämväl för förmögenhetsberäkningen.
Den enligt statsskatteförordningen verkställda förmögenhetsberäkningen
ligger till grund jämväl för beräkningen av den särskilda förmögenhetsskatten.
Vid tillämpning av den i 2 § tredje stycket förordningen om särskild
skatt å förmögenhet stadgade reduktionsregeln kan emellertid den särskilda
förmögenhetsskatten komma att obehörigen nedbringas genom att reduklionsregeln
anknyter till det enligt statsskatteförordningen taxerade beloppet,
d. v. s. den taxerade inkomsten ökad med Vioo av den skattepliktiga förmögenheten.
Till förhindrande av att skatten sålunda nedbringas torde reduktionsregeln
böra anknyta till det taxerade belopp, som skulle lia fastställts
om den vid förmögenhetsuppskattningen gjorda värdesättningen av tillgångarna
tillämpats även vid inkomstberäkningen.
I enlighet med det nu anförda har i departementsförslaget i ett nytt fjärde
stycke till 2 § förordningen om särskild skatt å förmögenhet upptagits en
bestämmelse att, därest vid uppskattning av förmögenhet den värdesättning
av tillgångar i rörelse, som skett i skattskyldigs räkenskaper och som godkänts
vid inkomstberäkningen, frångåtts, skall till grund för tillämpning av
reduktionsregeln läggas det taxerade belopp som skulle lia fastställts, örn
den vid förmögenhetsuppskattningen gjorda värdesättningen av tillgångarna
tillämpats även vid inkomstberäkningen. Så långt överensstämmer departementsförslaget
med det vid föregående års riksdag framlagda förslaget. I
samma stycke har emellertid vidare — till undanröjande av den tveksamhet
rörande bestämmelsens tillämpning, som yppats inom bevillningsutskottet
— stadgats att vid beräkning av nyssnämnda belopp skall iakttagas, att vär
Bihang
till riksdagens protokoll 194:1. Isand. Nr :>''H.
2
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 321.
desäUning av tillgångarna vid utgången av närmast föregående beskattningsår
skall ske enligt grunder motsvarande dem, vilka tillämpats vid förmögenhetsuppskattningen
för det beskattningsår varom fråga är.
Den närmare innebörden av ifrågavarande bestämmelser torde enklast
klargöras genom ett exempel. Antag att en rörelseidkare i sin bokföring upptagit
inneliggande lager per den 31 december 1942 till ett värde av 20,000 kronor.
Denna värdesättning har vid 1943 års taxering godkänts vid inkomstberäkningen,
men däremot har värdet av lagret vid förmögenhetsberäkningen
ansetts utgöra 60,000 kronor. Enligt första punkten i det föreslagna nya
stycket i 2 § förordningen örn särskild skatt å förmögenhet skall i nu förevarande
hänseende lagrets värde även vid inkomstberäkningen anses utgöra
60,000 kronor. En sådan inkomstberäkning skulle emellertid resultera i att
rörelsevinsten för år 1942 bokföringsmässigt ökades med skillnaden mellan
värdena 60,000 och 20,000 kronor, såvida icke en motsvarande justering vidtoges
med avseende å lagrets värde per den 31 december 1941. Har detta
värde enligt bokföringen utgjort 15,000 kronor och har lagernedskrivningen
per sistnämnda dag skett efter samma grunder som per den 31 december
1942, bör därför värdet per den 31 december 1941 i förevarande sammanhang
höjas till det tredubbla eller alltså till 45,000 kronor. Den ökning, som
framkommer vid ifrågavarande inkomstberäkning, begränsas i följd härav
till skillnaden mellan beloppen 60,000 kronor och 45,000 kronor; denna skillnad
skall därefter ytterligare minskas med den redan tidigare bokförda
vinst å 5,000 kronor, som framkommit genom ökningen av lagrets värde
från 15,000 till 20,000 kronor. Det taxerade belopp, som vid 1943 års taxering
skall ligga till grund för fastställande av den beskattningsbara förmögenheten
enligt 2 § tredje stycket förordningen om särskild skatt å förmögenhet,
utgör således i förevarande fall det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
taxerade beloppet, ökat med 10,000 kronor.
Inom finansdepartementet har vidare upprättats förslag till ny förordning
om begränsning i vissa fall av skatt till staten. Detta förslag överensstämmer
i huvudsak med 1942 års förordning i ämnet. Emellertid ha vissa ändringar
företagits. Sålunda har i 1 § uttryckligen angivits, att rätt att komma i åtnjutande
av skattebegränsning icke tillkommer andra skattskyldiga än fysiska
personer, som varit här i riket bosatta under hela eller någon del av
beskattningsåret eller som här stadigvarande vistats, samt oskifta dödsbon
efter personer, som vid dödsfallet voro här bosatta eller här stadigvarande
vistades. Vidare har i 2 § i nu förevarande författningsförslag -— i anslutning
till förslaget angående ändrad lydelse av 2 § förordningen örn särskild skatt
å förmögenhet — införts en bestämmelse, att vid fastställandet av det belopp,
för vilket avkortning och restitution må åtnjutas, skall i förekommande
fall med taxerad inkomst förstås ett med motsvarande tillämpning av föreskrifterna
i 2 § fjärde stycket förordningen om särskild skatt å förmögenhet
beräknat belopp. Därjämte har, i anledning av vad skatteverket anfört, såsom
ett nytt 2 mom. i 2 § upptagits ett stadgande, enligt vilket för äkta ma
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 321.
11
kar, som under hela beskattningsåret eller större delen därav levt tillsammans,
rätten att åtnjuta avkortning och restitution skall bedömas med hänsyn
till båda makarnas sammanlagda inkomst och skatter; det belopp, som
med tillämpning av detta stadgande må avkortas eller restitueras, skall därefter
fördelas å makarna i förhållande till de belopp, varmed vardera maken
skulle ägt åtnjuta avkortning eller restitution därest hänsyn tagits endast till
den makens inkomst och skatter. Slutligen har, likaledes i anledning av vad
skatteverket föreslagit, 6 § underkastats viss redaktionell ändring.
Föredraganden hemställer härefter, att förenämnda inom finansdepartementet
upprättade författningsförslag måtte genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
W. Dickson.