Kungl. Majlis proposition nr 319.

Nr 319.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående gäldande
från anslaget till oförutsedda utgifter av vissa kostnader;
given Stockholms slott den 28 maj 1943.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet övei'' försvarsärenden, hållet inför
Hans Magd Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 28 maj 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Bergquist, Bagge, Domö,
Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet samt, sår
vitt angår bärgning av undervattensbåten Ulven, jämväl med statsrådets
övriga ledamöter anmäler chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld,
följande ärenden angående bestridande av vissa kostnader från anslaget till
oförutsedda utgifter. Med förmälan tillika att de under punkterna 3 och 4
upptagna ärendena vore av den natur att närmare redogörelse för deras innebörd
än som av det följande framginge icke borde lämnas till statsrådsprotokollet,
varför ytterligare upplysningar torde få inhämtas genom de handlingar,
som komme att överlämnas till riksdagens vederbörande utskott, anför
departementschefen följande.

Kungl. Majlis proposition nr 319.

!. Bärgarlön för tre jagare. Vid jagarolyckan å Hårsfjärden den 17
september 1941 sjönko jagarna Göteborg, Klas Uggla och Klas Horn.

Marinförvaltningen bar nu i skrivelse den 22 maj 1943 gjort framställning
angående bestridande av utgifter för bärgarlön och därvid anfört i huvudsak
följande.

Chefen för marinen hade uppdragit åt marinförvaltningen att träffa
avtal med Bergnings- och Dykeriaktiebolaget Neptun i Stockholm örn
bärgning av fartygen. Med tillämpning av ett den 7 oktober 1939 mellan
nämnda bolag och marinförvaltningen ingånget och av Kungl. Majit den 27
i samma månad godkänt avtal angående bärgning m. m. hade marinförvaltningen
uppdragit åt bolaget att snarast möjligt igångsätta de arbeten, som
erfordrades för upptagning av jagarna. Bärgningsarbetet hade pågått under
tiden den 17 september 1941—den 18 augusti 1942 med avbrott för ishinder
under tiden den 22 januari—den 27 april 1942. I övrigt framginge upptagningarnas
förlopp samt omfattningen av därunder utförda arbeten av
rapporter, vilka avgivits av den utav kommerskollegium till bärgningsassistent
med placering i marinstaben enligt § 2 i förutnämnda avtal förordnade andre
fartygsinspektören C. G. Friberg.

Sedan bärgningsarbetet slutförts, hade marinförvaltningen tillsatt en kommission
med ingenjören P. Forsman, Stockholm, såsom ordförande för att
uppskatta det bärgade värdet av samtliga tre jagare, att tjäna till ledning vid
beräknandet av bärgarlönen. Kommissionen beräknade nämnda värde till
sammanlagt 3,039,000 kronor. Efter under hand förda förhandlingar mellan
marinförvaltningen och bolaget angående storleken av bärgarlönen hänsköts
frågan till statens industrikommissions prisbyrå för bedömning. Bolaget förklarade
sig härvid kunna godtaga ett belopp av lägst 1,500,000 kronor i bärgarlön
för samtliga tre jagare, vilket belopp även godkänts av prisbyrån. Med
biträde av förutnämnda bärgningsassistent hade marinförvaltningen underkastat
detta krav ytterligare ingående undersökning och funnit, att beloppet
1,500,000 kronor måste med hänsyn till samtliga med bärgningen sammanhängande
omständigheter anses utgöra skälig bärgarlön. Marinförvaltningen
finge därför tillstyrka, att frågan örn ersättningens storlek icke hänskötes till
domstols avgörande.

Av den begärda bärgarlönen utgjorde ett belopp av 605,038 kronor 27 öre
bolagets självkostnader för bärgningen. Detta belopp hade marinförvaltningen
av till förfogande stående medel jämlikt bestämmelserna i § 11 andra
stycket av förutnämnda avtal den 7 oktober 1939 redan utbetalat till
bolaget.

Genom tidigare beslut hade Kungl. Maj:t på framställning av marinförvaltningen
bemyndigat ämbetsverket att av under händer varande medel förskottera
vissa kostnader, som genom jagarolyckan förorsakats statsverket.
På grund av beloppets storlek hade marinförvaltningen emellertid ansett
nödvändigt att underställa Kungl. Majit bärgarlönen för godkännande, innan
detsamma av ämbetsverket förskotterades.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde marinförvaltningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

att Kungl. Majit måtte bemyndiga ämbetsverket att av under händer varande
medel för bärgning av nämnda jagare förskottsvis utbetala ett belopp av
1,500,000 kronor — häri inräknad den till bolaget redan utbetalade ersättningen,
att framdeles, då samtliga kostnader av liknande natur, vilka orsakats
av jagarolyckan, guldits på detta sätt, i ett sammanhang anmälas till ersättande.

Jag finner mig böra godtaga marinförvaltningens av industrikommissionens
prisbyrå godkända förslag och förordar sålunda, att till bärgningsbolaget må
utbetalas en ersättning av 1,500,000 kronor. Kostnaderna synas, oavsett den
högst betydande storleksgraden, böra bestridas från det å riksstaten uppförda
förslagsanslaget till oförutsedda utgifter. Fråga om ersättande av de
övriga kostnader, som förorsakats av jagarolyckan, torde få framdeles efter
framställning av marinförvaltningen upptagas till prövning.

2. Bärgning av undervattensbåten Ulven. Av ännu icke fullt klarlagd anledning
har den vid Västkustens marindistrikt stationerade undervattensbåten Ulven
förolyckats någon dag kring den 15 april 1943. Sedan fartyget den 16 i
samma månad rapporterats såsom saknat, igångsattes omedelbart genom
marinmyndigheternas försorg och med biträde av enskilda ett intensivt
spaningsarbete för fastställande av olycksplatsens belägenhet. Detta arbete
kröntes med framgång den 5 maj 1943, då Ulven lokaliserades till en plats
på havsbotten omkring tre distansminuter sydväst örn fyren Stora Pölsan
å Västkusten. Vattendjupet å olycksplatsen är ungefär 52 meter.

I en av chefen för marinen med eget yttrande den 26 maj 1943 överlämnad,
den 25 i samma månad dagtecknad skrivelse har marinförvaltningen upptagit
frågan örn bärgning av Ulven. Ämbetsverket har därvid anfört i huvudsak
följande.

Vid utförd dykarundersökning av Ulven hade å densamma befintliga skador
icke till alla delar kunnat fastställas. Det hade dock kunnat konstateras, att
skadorna i undervattensbåtens förskepp vore så omfattande, att det för närvarande
icke kunde förutsättas möjligt att genom blåsning länsa vattenfyllda
tankar och rum, i varje fall icke dylika belägna i förskeppet. För bärgning
av båten torde sålunda lyftning av denna medelst bärgningspontoner vara
det enda möjliga alternativet. Bärgningen bomme på så sätt att kräva en betydande
insats av såväl materiel som personal.

För lyftningen måste Bergnings- och Dykeriaktiebolaget Neptuns pontoner
Oden och Frigg, vilka vore de enda pontoner inom landet, som ägde för
Ulvens lyftning erforderlig kapacitet, tagas i anspråk. Pontoncrna vore för
närvarande stationerade i Östersjön.

Med tillhjälp av pontonerna i fråga skulle gången av bärgningsföretaget
i stort sett kunna planeras enligt följande.

Lyftanordningarna förutsattes i första hand infästas i båtens lyftbyglar.
Skulle förliga bygeln mot förmodan icke kunna utnyttjas, bleve det nödvändigt
att först lyfta akterskeppet erforderligt stycke för att akterifrån mana
fram brokar under förskeppet, vilka i så fall komme att få utgöra fäste för
förliga lyftanordningen. Sedan lyftanordningarna på ena eller andra sättet
fastgjorts, lyftes båten, varvid endast en ponton toges i anspråk. Med tillgängliga
anordningar kunde en maximal lyfthöjd av 18 meter i ett och samma

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr S19.

lyft påräknas. Båten skulle sålunda i första lyftet tagas upp från 52 meter
— det djup på vilket undervattensbåten för närvarande befunne sig — till
34 meter, räknat från vattenytan till kölens underkant. I detta läge skulle
därefter båten, hängande i pontonen, inbogseras på grundare vatten i lä av
skärgården, där nya lyfningar skulle företagas, varvid eventuellt båda pontonerna
skulle utnyttjas. Sedan båten lyfts upp i vattenbrynet, skulle den
provisoriskt tätas samt därefter länspumpas och torrsättas.

Beträffande tidpunkten för arbetets igångsättande har marinförvaltningen
anfört följande.

Ett omedelbart igångsättande av bärgningsarbetet skulle eventuellt medföra
ökade kostnader därigenom, att Neptunbolaget vore nödsakat att tills
vidare avbryta igångsättandet av åtagen bärgning av det i Kalmarsund grundstötta
tyska fartyget Stockholm och för vilket arbete pontonerna vore avsedda
att disponeras. Arbetet med bärgningen av sistnämnda fartyg beräknades
vara avslutat i mitten av instundande juni månad. Det skulle åligga
kronan att gottgöra Neptunbolaget för det skadestånd, som bolaget med anledning
av arbetets avbrytande (uppskjutande) eventuellt skulle bliva ådömt
att utgiva. Av denna anledning skulle sålunda ett uppskjutande av bärgningsföretagets
igångsättande intill dess att bärgningen av det tyska fartyget
avslutats vara motiverat.

Å andra sidan talade emellertid starka skäl för att intet tillfälle försuttes
för ubåtens bärgning. För att denna skulle kunna genomföras, fordrades
gynnsamma väderleksförhållanden framför allt under den tid första lyftningen
till sjöss påginge ävensom under det att inbogseringen inomskärs
verkställdes. Februari och mars torde vara de månader, som ur väderlekssynpunkt
erbjöde de gynnsammaste bärgningsförhållandena på västkusten.
Under sommarmånaderna, framför allt efter midsommar, vore västliga vindar,
vilka försvårade bärgningsarbetet, förhärskande och gynnsamma tillfällen
under denna årstid för bärgningens genomförande kunde förväntas återkomma
mera sällan. Det syntes därför ämbetsverket vara av vikt, att intet
tillfälle försuttes och att bärgningen påbörjades så snart gynnsamma väderleksförhållanden
inträdde. Detta förutsatte, att all erforderlig bärgningsmateriel
funnes tillgänglig på eller i närheten av olycksplatsen för att utan
omgång kunna tagas i anspråk.

Skulle efter någon månads försök lyftningen till sjöss på grund av rådande
ogynnsamma väderleksförhållanden icke ha kunnat utföras, borde det tagas
under övervägande, örn icke arbetet borde avbrytas och uppskjutas till årstid,
då för bärgning lämpligaste väderleksförhållanden vore att påräkna.

Genom att nu omedelbart igångsätta bärgningsarbetet hade vad på statsmakterna
ankommit alla åtgärder vidtagits, vilka kunde syfta till en snabb
bärgning av utbåten.

Den tid, som kunde komma att åtgå för bärgningsarbetets genomförande,
vore särskilt med hänsyn till arbetets beroende av väderleksförhållandena
icke möjlig att på förhand fastställa.

Beträffande frågan örn kostnaderna för bärgning av Ulven har marinförvaltningen
yttrat följande.

Kostnaderna för bärgningsarbetet vore på förhand svåra att överblicka.
Uppgörelse med bärgningsbolaget komme att få träffas på den basis, att
kronan ersatte bolaget alla dess kostnader samt värdet av skadad eller förlorad
materiel ävensom, för den händelse företaget lyckades, lämna en viss
bärgarlön, vilken senare torde kunna förutsättas komma att uppgå till en
maximistorlek av 500,000 kronor. Dagskostnaderna kunde icke exakt angivas

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

men kunde förväntas uppgå till omkring 3,000 kronor. Under dessa förutsättningar
torde, därest bärgningen omedelbart igångsattes, denna draga en
kostnad av storleksordningen 800,000 ä 1,000,000 kronor, vartill komme de
skadeersättningar, som bärgningsbolagen eventuellt kunde bliva ådömda att
utgiva med anledning av brutna bärgningskontrakt.

Enligt vad från bärgningsbolagen under hand inhämtats torde emellertid
förutsättningar finnas att skadeståndskrav med anledning av uppskjuten bärgning
icke komme att resas mot bolagen i fråga.

Med hänsyn till det haveri Ulven varit utsatt för ävensom till dess ålder,
ansåges en reparation och ett iståndsättande icke böra ifrågakomma. De
härmed förenade kostnaderna skulle därjämte bliva så avsevärda, att arbetet
icke heller ur denna synpunkt borde komma till utförande. Det bärgade
fartygsskrovet jämte f rännäri vningsmaskinerierna kunde förväntas komma att
befinna sig i sådant skick att det huvudsakligen bleve att betrakta som skrot.
Värdet av det erhållna skrotet kunde icke anses mer än ungefärligen täcka
de med en nedskrotning förenade kostnaderna.

Ulven tillhöriga inventarier i övrigt förutsattes dock i viss mindre utsträckning
kunna iståndsättas. Att nu beräkna dessas värde efter bärgningen
vore icke möjligt, men som ett minimivärde för artilleri-, torped- och övriga
inventarier kunde beräknas cirka 100,000 kronor.

Åberopande vad sålunda anförts har marinförvaltningen hemställt, att
Kungl. Majit måtte medgiva, dels att marinförvaltningen enligt mellan
ämbetsverket å ena sidan och vederbörligt bärgningsbolag å den andra upprättat
kontrakt angående bärgning av sjunken undervattensbåt måtte få uppdraga
åt bolaget att omedelbart igångsätta bärgningen av Ulven, dels att
kostnaderna härför måtte få förskjutas av medel å förskottsstat för att framdeles
anmälas till Kungl. Majit för ersättning.

Chefen för marinen har i sitt yttrande anmält, att han anmodat marinförvaltningen
att påbörja bärgningsarbetet.

Beträffande Ulvens skador har inom marinförvaltningen utarbetats
följande redogörelse på grundval av inkomna rapporter och av dykarna lämnade
muntliga meddelanden.

Vid företagen dykarundersökning har konstaterats att det föreligger två
från varandra skilda skadezoner på fartyget, den ena belägen kring förstäven
och de förliga torpedtuberna, den andra ungefärligen mittemellan förstäven
och tornet.

Den förstnämnda skadan har karaktären av en tillstukning av förskeppet,
som har uppkommit då fartyget under stark lutning föröver med relativt
stor fart kört till botten, och är sålunda av sekundär art.

Skadorna mellan förstäven och tornet äro lokaliserade kring tvärskeppsskottet
mellan förliga torpedrummet och det akter därom liggande ackumulatorrummet.
Den primära skadan synes ha inträffat i kölpartiet under nämnda
skott, och öppningen i ytterbordläggningen uppskattas till cirka 1.5 X 0.5 meter.
Denna uppskattning av skadans omfattning har ägt rum vid inspektion på
styrbordssidan. Babordssidan har icke varit åtkomlig.

Intill ovan omnämnda skada i ytterskrovet har därjämte ett hål konstaterats
i tryckskrovet, vars storlek med hänsyn till svårigheten för dykarna
att verkställa besiktningen icke har kunnat fastställas, men som av dykarna
uppskattningsvis bedömes till omkring 0.5 meters diameter, en siffra som
emellertid angives med största reservation.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 318—319.

11)08 43

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

Departements chefen.

På tryckskrovets översida mitt för nyssnämnda skador har en spricka
tvärskepps på omkring 0.5 meters längd iakttagits.

I närheten av nämnda skada i tryckskrovet föreligga lokala skador i däck
och sidor, omfattande brustna växlar, varjämte trädäcket i viss omfattning
upprivits.

Dykarna ha öppnat den nedgångslucka som befinner sig omedelbart akter
örn skottet mellan förliga torpedrummet och ackumulatorrummet och därvid
iakttagit betydande skador å skottet. Därjämte observerades att lejdaren från
luckan till ackumulatordäcket var hoptryckt, ävenså hade iakttagits skadegörelse
å rörledningar.

Omfattningen och karaktären av skadorna tyder på att en minsprängning
ägt rum och att förskeppet mycket snabbt vattenfyllts.

Det har på ett tidigt stadium av undersökningarna konstaterats att båten
i övrigt är helt vattenfylld. Man kan emellertid icke för närvarande bedöma
huruvida denna vatteninströmning ägt rum genom befintliga dörrar i skotten
eller därigenom att skotten sprungit läck på grund av vattentrycket.

Såsom av marinförvaltningens redogörelse framgår är en bärgning av
undervattensbåten Ulven ett vanskligt företag. Utsikterna till framgång äro
till väsentlig del beroende av väderleksförhållandena. Även vid gynnsam
väderlek kunna emellertid svårigheter tillstöta, som kunna äventyra bärgningens
planenliga genomförande. Fartygets värde efter genomförd bärgning
torde vara förhållandevis ringa och lärer icke uppväga de med bärgningen
förenade kostnaderna. Sistnämnda kostnader äro, såsom marinförvaltningen
framhållit, svåra att överblicka men torde av allt att döma komma att uppgå
till avsevärda belopp.

Först efter bärgning av fartyget blir det möjligt att fullt ut klarlägga
det närmare förloppet vid olyckan. Med hänsyn till de föreliggande omständigheterna
är det av vikt att ett sådant klarläggande kan ske. Även ur andra
synpunkter är det angeläget att fartyget bärgas. Trots de svårigheter, som
enligt det föregående föreligga, förordar jag därför, att bärgning sker.
Sättet för dess genomförande får bliva beroende av de erfarenheter, som
vinnas under arbetets fortgång. Så mycket står dock klart, att ett försök att
lyfta fartyget omedelbart bör göras. Den bärgningsmateriel, som för företagets
genomförande erfordras, bör utan hänsyn till andra aktuella bärgningsarbeten
utan omgång ställas till förfogande. En del av denna materiel är
redan under förflyttning till platsen för olyckan.

Kostnaderna, vilka som nämnts icke kunna nu annat än överslagsvis uppskattas,
synas böra bestridas från det å riksstaten uppförda förslagsanslaget
till oförutsedda utgifter.

3. Täckande av utgift på grund av skiljedom. Genom brev den 16 maj 1941

fann Kungl. Majit gott medgiva, att arméförvaltningens fortifikationsstyrelse
finge för utförande av vissa av överbefälhavaren angivna fortifikatoriska
arbeten i enlighet med överbefälhavarens anvisningar disponera ett belopp
av högst 3,000,000 kronor från det å förskottsstaten för försvarsväsendet m. m.
uppförda förskottsanslaget Försvarsväsendet i allmänhet: Engångsutgifter (Ga).

Sedan Kungl. Majit i proposition 1941:292 hemställt örn vissa anslag å

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41, i vad avsåg fjärde huvudtiteln,
anmälde riksdagen i skrivelse 1941:425, att riksdagen till Ytterligare
kostnader för vissa befästningsanläggningar å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1940/41 anvisat ett reservationsanslag å 28,875,000 kronor. Genom
brev den 4 juli 1941 ställde Kungl. Majit nämnda anslag å 28,875,000 kronor
till fortifikationsstyrelsens förfogande samt förordnade därjämte, att det å
förskottsstaten för försvarsväsendet m. m. för budgetåret 1940/41 uppförda
förskottsanslaget Försvarsväsendet i allmänhet: Engångsutgifter (Ga) skulle
av omförmälda å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41 anvisade
reservationsanslag tillföras ersättning bland annat för de på grund av förutnämnda
beslut den 16 maj 1941 förskottsvis bestridda utgifterna.

I skrivelse den 15 april 1943 har nu arméförvaltningens fortifikationsstyrelse
anfört i huvudsak följande.

Ledningen av ifrågavarande arbeten omhänderhades under år 1941 av en
särskild fortifikationsstyrelsens byggnadschef, vilken bland annat ägde att
med entreprenör träffa avtal örn utförande av arbetena. Sedan förslag uppgjorts
örn disposition av nämnda belopp örn 3,000,000 kronor, vilket förslag
med viss ändring godkändes av överbefälhavaren, avlät byggnadschefen den
7 november 1941 till fortifikationsstyrelsen förnyat förslag till ifrågavarande
arbetens utförande inom ramen för en kostnad av 2,950,000 kronor. Detta
förslag innebar viss utvidgning av anläggningarna. Sedan fortifikationsstyrelsen
under hand hos försvarsstaben inhämtat tillstånd till utvidgningen, anmodade
styrelsen den 11 november 1941 byggnadschefen att låta utföra arbetet
i enlighet med det sålunda utvidgade förslaget. I anledning härav hade fortifikationsstyrelsen
i olika poster ställt sammanlagt 2,950,000 kronor till byggnadschefens
förfogande. Återstoden av anslaget eller 50,000 kronor hade av
styrelsen hållits i reserv.

För utförande av en del av ifrågavarande arbeten hade byggnadschefen
med visst bolag avslutat ett den 8 och 13 december 1941 dagtecknat kontrakt,
belöpande å en entreprenadsumma av 1,530,000 kronor. Sedan bolaget fordrat
extra ersättning utöver entreprenadsumman på grund av ökade kostnader för
entreprenaden, hade frågan härom jämlikt det mellan parterna upprättade
kontraktet hänskjutits till skiljedom. Genom skiljedom den 10 februari 1943
hade byggnadschefen förpliktats att till bolaget genast mot kvitto utgiva, utöver
ersättningen enligt entreprenadkontraktet, ytterligare ett belopp av
363,462 kronor 34 öre samt att i skiljedomskostnad vidkännas 3,900 kronor.

Ifrågavarande arbeten, vilka enligt förutberörda av styrelsen fastställda
förslag skulle utföras inom ramen för en kostnad av 2,950,000 kronor, vore
numera, enligt vad byggnadschefen upplyst, i huvudsak avslutade, varför de
verkliga kostnaderna kunde helt överblickas. Med bortseende från den genom
skiljedom utdömda ersättningen komme dessa icke att överstiga 2,860,000 kronor,
varför de sålunda med ett belopp örn cirka 90,000 kronor understege de
beräknade kostnaderna. Av den genom skiljedomen utdömda ersättningen
till bolaget, 363,462 kronor 34 öre, samt skiljedomskostnaden 3,900 kronor
eller sammanlagt 367,362 kronor 34 öre kunde således den skedda kostnads -

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

minskningen täcka 90,000 kronor, i anledning varav Byggnadschefens anslagsbrist
uppginge till 277,362 kronor 34 öre. Av denna brist kunde fortifikationsstyrelsen
med av styrelsen i reserv hållna medel av anslaget täcka 50,000
kronor, varför således återstode att täcka 227,362 kronor 34 öre eller i runt tal
227,500 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde fortifikationsstyrelsen
att Kungl. Majit för täckande av ifrågavarande underskott måtte ställa
ett belopp av 227,500 kronor till styrelsens förfogande.

Arméförvaltningens civila departement har i utlåtande den 4 maj 1943 framhållit
bland annat följande.

Omförmälda anslag å 3,000,000 kronor inginge såsom delpost i det å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1940/41 anvisade reservationsanslaget
å 28,875,000 kronor. Sistnämnda anslag hade i en av civila departementet
till riksräkenskapsverket den 15 april 1943 på grundval av uppgifter
från arméförvaltningens fortifikationsstyrelse avgiven preliminär beräkning
angående anslagsbelastningarna för innevarande budgetår angivits komma att
disponeras i sin helhet före budgetårets slut. Någon möjlighet att från andra
poster av nämnda anslag taga medel i anspråk för täckning av det å ifrågavarande
anslagspost uppkomna underskottet förelåge sålunda icke.

Huruvida de betydande merkostnader, varom här vore fråga, kunnat nedbringas
eller i allt fall reduceras genom i tid vidtagna dispositioner från byggnadsledningens
sida, undandroge sig departementets bedömande. Det borde
dock erinras örn att det ursprungliga, vid medlens anvisande avsedda- byggnadsprogrammet
trots här ifrågavarande merkostnader kunnat slutföras inom
ramen för anvisat belopp och att sålunda något anslagsöverskridande ej kommit
till stånd, såvida ej den utav byggnadschefen i skrivelse den 7 november
1941 föreslagna utvidgningen av arbetena blivit beslutad.

Departementet finge i detta sammanhang framhålla, att departementet för
sin del funne det tveksamt, huruvida lokal militär förvaltningsmyndighet
kunde anses äga befogenhet att intaga skiljedomsklausul i leverans- och entreprenadkontrakt.
Det torde få anses fastslaget, att — med några mindre väsentliga
undantag — endast central förvaltningsmyndighet ägde att i ekonomiskt
hänseende företräda Kungl. Majit och kronan inför rätta. Under sådana
förhållanden syntes lokal myndighet icke böra äga befogenhet att avtala
örn särskild form för tvisters avgörande. Med hänsyn till statlig myndighets
i förhållande till enskild part mera begränsade möjligheter att ingå förlikning,
torde även central myndighets befogenheter i fråga örn ingående av
skiljeavtal få anses tveksamma.

Utan att intaga någon bestämd ståndpunkt till här ifrågavarande spörsmål
hemställde departementet, att Kungl. Majit måtte taga under övervägande,
huruvida icke reglerande föreskrifter i ämnet kunde anses påkallade. Att döma
av föreliggande fall syntes anlitande av skiljedom icke heller vara kostnadsbesparande
för kronan.

Riksräkenskapsverket har i utlåtande den 12 maj 1943 förklarat sig dela
civila departementets i ärendet uttalade uppfattning ävensom förordat, att
ifrågavarande merutgift finge täckas från anslaget till oförutsedda utgifter.

Den skiljedom, varigenom förutnämnda betalningsskyldighet ålagts byggnadschefen,
kan icke överklagas. Då byggnadschefen på grund av honom
lämnat bemyndigande ingått ifrågavarande avtal för kronans räkning, torde
kronan vara betalningsskyldig på grund av skiljedomen. Som fortifikations -

Kungl. Maj-.ts proposition nr 319. 9

styl elsen framhållit uppgår den genom skiljedomen utdömda ersättningen
till bolaget till 363,462 kronor 34 öre, vartill kommer skilj edomskostnaden
3,900 kronor eller sålunda tillhopa 367,362 kronor 34 öre. Av detta belopp
täckas 90,000 kronor genom den uppkomna kostnadsminskningen, vadan återstår
en brist av (367,362: 34 — 90,000 =) 277,362 kronor 34 öre. Av denna
brist kan fortifikationsstyrelsen med i reserv stående medel täcka 50,000
kronor. Återstående medelsbehov utgör alltså (277,362: 34 — 50,000 =) i runt
tal 227,500 kronor. Sistnämnda belopp synes böra anvisas. Med hänsyn
till de omständigheter, under vilka betalningsskyldigheten uppkommit,
synes beloppet böra bestridas från det å riksstaten uppförda förslagsanslaget
till oförutsedda utgifter.

I anslutning till civila departementets påpekande vill jag framhålla, att i
princip skiljedomsklausul icke bör intagas i leverans- eller entreprenadkontrakt,
som slutes av statlig myndighet. Under alla förhållanden bör lokal
militär förvaltningsmyndighet icke äga befogenhet att, såsom i detta fall skett,
engagera statsverket i skiljedomsförfarande. Det är min avsikt att föreslå
Kungl. Maj:t att meddela föreskrift av sådan innebörd.

4. Uppförande och inredning av en för kustsignalväsendet avsedd barack.

Marinförvaltningen har i skrivelse den 13 maj 1943 anmält att viss kustsignalväsendet
tillhörig byggnad nedbrunnit samt därvid anfört i huvudsak följande.

Chefen för marinen hade meddelat ämbetsverket, att viss kustsignalväsendet
tillhörig byggnad, vilken använts av å orten förlagd kustsignalstation som
kök, matsal och proviantförråd, nedbrunnit, att utredningen rörande brandens
uppkomst påginge samt att lotsstyrelsen förklarat sig icke önska att ifrågavarande
signalstation inkvarterades i lotsverket tillhöriga byggnader. Då det
för beredskapens upprätthållande vore nödvändigt, att ny byggnad i stället
för den brunna snarast uppfördes, hade chefen för marinen föreslagit, att
marinförvaltningen skulle lämna vederbörande marindistriktschef medgivande
att med anlitande av medel på förskottsstat uppföra en ny byggnad, varvid
denna borde givas en lämpligare planlösning än den brunna, som förskreve
sig från kustsignalväsendets äldsta tid. Utöver själva byggnaden erfordrades
även komplettering av inredningen, vilken gått förlorad vid branden.

Då det för beredskapens upprätthållande befunnits nödvändigt att utan
dröjsmål uppföra ny byggnad på orten i fråga för därstädes förlagd kustsignalstation,
hade marinförvaltningen, som saknade särskilda medel härför, i enlighet
med marinchefens förslag anmodat marindistriktschefen att skyndsamt
uppföra en barack samt att bestrida kostnaderna med anlitande av medel å
föiskottsstat. Kostnaderna härför inklusive komplettering av inredningen,
hade beräknats till omkring 12,000 kronor. Marinförvaltningen hade velat
bringa förevarande angelägenhet till Kungl. Maj:ts kännedom.

Statskontoret har i utlåtande den 19 maj 1943 framhållit, att den eldhärjade
byggnaden ej vore bokförd å försvarsväsendets fastighetsfond. Under sådana
förhållanden hade statskontoret icke något att erinra mot att medel till bestridande
av kostnaderna för uppförande av den i ärendet omförmälda bygg -

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

nåden jämte erforderlig inredning anvisades från förslagsanslaget till oförutsedda
utgifter. För disposition av detta anslag torde emellertid, så länge
riksdagen vore samlad, dess medgivande vara erforderligt.

Departements- Det synes erforderligt, att medel anvisas för uppförande och inredning av
chefen. ifrågavarande barack, avsedd för kustsignalstation. Kostnaden, som beräknas
till 12,000 kronor, torde i enlighet med statskontorets förslag böra bestridas
från förslagsanslaget till oförutsedda utgifter.

Hemställan. Under åberopande av vad sålunda under punkterna 1-4 anförts
hemställer jag, att Kungl. Majit mätte föreslå riksdagen medgiva,

att från det å riksstaten uppförda förslagsanslaget till oförutsedda
utgifter må tagas i anspråk

dels ett belopp av 1,500,000 kronor till bestridande av bärgarlön
för jagarna Göteborg, Klas Uggla och Klas Horn,

dels erforderligt belopp till bestridande av kostnaderna för
bärgning av undervattenbåten Ulven;

dels ett belopp av 227,500 kronor till täckande av utgift på
grund av skiljedom;

dels och ett belopp av 12,000 kronor för uppförande och inredning
av en för kustsignalväscndet avsedd barack.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet.
Sigurd Lind.

Stockholm 1013. K. L. Beckmans Boktryckeri.