Kungl. Maj:ts proposition nr 307.
1
Nr 307.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående träffande
av visst avtal med Eksjö stad; given Stockholms
slott den 28 maj 1943.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 28 maj 1943.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Bergquist, Bagge, Domö,
Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, anför.
De av 1925 års riksdag beslutade inskränkningarna i försvarsorganisationen
berörde bland annat två i Eksjö stad dittills förlagda truppförband, nämligen
Smålands husarregemente och Kalmar regemente. Husarregementet
skulle enligt riksdagsbeslutet sammanslås med Livregementets husarer till
ett regemente, förlagt i Skövde. Kalmar regemente, sedermera benämnt Jönköpings-Kalmar
regemente, skulle visserligen bibehållas vid sin dittillsvaBihang
till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 307—308.
1280 18
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 307.
rande förläggningsort men erhålla reducerad organisation såsom normalregemente,
omfattande sex utbildningsenheter. Enligt riksdagens i samband därmed
uttalade mening skulle emellertid Göta ingenjörkår, utom dess fästningsingenjörkompani
i Karlskrona, förläggas till Eksjö, vilket också Kungl. Majit
sedermera, den 28 januari 1927, beslöt. Beträffande den närmare innebörden
för Eksjö stads vidkommande av dessa förändringar må hänvisas till den utredning
därutinnan, som finnes återgiven i propositionen 1928: 7.
Sedan stadsfullmäktige i Eksjö gjort framställning örn kompensation med
anledning av berörda minskning beträffande truppförläggningen till staden,
träffades den 17 och den 23 december 1926 en preliminär överenskommelse
mellan kronan genom den s. k. kasernkommittén under förbehåll örn Kungl.
Majits godkännande, å ena, samt Eksjö stad, å andra sidan. Överenskommelsen,
som ingicks under förutsättning att definitivt beslut bomme att bliva
fattat örn Göta ingenjörkårs förläggning till Eksjö, innehåller i huvudsak följande.
Staden åtoge sig att tillhandahålla Kalmar regemente och Göta
ingenjörkår vatten och elektrisk ström till samma pris, som abonnenter inom
staden betalade, dock att de båda truppförbanden å nämnda pris städse
skulle erhålla 20 procents rabatt. Därest kronan önskade att särskilt uppmäta
den för motordrift förbrukade elektriska strömmen, skulle ersättningen
för sådan ström erläggas enligt för stadens abonnenter gällande taxa för
ström till motorer och skulle i sådant fall den för övrig elektrisk ström ovan
stadgade rabatten utgå allenast med 15 procent. Särskilda kontrakt med närmare
bestämmelser rörande leveransen av elektrisk energi till truppförbanden
skulle upprättas mellan staden och arméförvaltningens intendenturdepartement,
därvid nyssnämnda pris skulle bliva gällande.
Med skrivelse den 23 december 1926 underställde kasernkommittén överenskommelsen
Kungl. Majits prövning. Därvid framhöll kommittén bland
annat att den avtalade prisbestämmelsen innebure att gällande vattenpris, 15
öre per kubikmeter, höjdes med 5 öre per kubikmeter samt att priset på
elektrisk ström, som under femårsperioden 1921—1925 i genomsnitt uppgått
till omkring 15 öre per kilowattimme, ökades, såframt endast belysningsström
användes, med 13 respektive 5 öre per kilowattimme. Ehuru den dittillsvarande
förbrukningen förmodligen bomme att undergå någon reduktion
hade kommittén för att giva någon uppfattning örn de ekonomiska verkningarna
av prisbestämmelsen uträknat hur stor merkostnad för kronan som
uppkommit örn bestämmelsen gällt under åren 1921—1925. Sammanlagda
merkostnaden för vatten och elektrisk ström hade därvid befunnits variera
mellan 10,000 och 20,000 kronor per år. Staden hade emellertid utöver de i
och för sig avsevärda prestationer, som den fullgjort för regementenas förläggande
till platsen, haft betydande indirekta kostnader föranledda av militärpersonalens
inflyttning till staden, såsom inrättande av nya skolor m. m.
Med hänsyn därtill och vissa i övrigt anförda skäl hade kommittén funnit sig
böra för sin del godkänna överenskommelsen.
Genom förenämnda proposition 1928:7 föreslog Kungl. Majit riksdagen
att godkänna ifrågavarande överenskommelse. Enligt det i propositionen
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 307.
åberopade utdraget av statsrådsprotokollet uttalade föredragande departementschefen,
att starka billighetsskäl syntes föreligga att bereda Eksjö stad
någon ersättning för de förluster, som för staden blivit en följd av den nya
härorganisationens genomförande. Den preliminärt träffade överenskommelsen
syntes departementschefen vara av beskaffenhet att kunna för kronans
del godtagas. — Riksdagen (skrivelse nr 74) biföll propositionens hemställan,
varefter Kungl. Majit genom brev den 31 mars 1928 godkände överenskommelsen.
I enlighet med vad i överenskommelsen bestämts avslöts den 11 november
och den 17 december 1927 mellan Eksjö stads vatten- och elektricitetsverk
samt arméförvaltningens intendenturdepartement kontrakt angående leverans
av elektrisk energi till Jönköpings-Kalmar regementes och Göta ingenjörkårs
kasernetablissement i Eksjö. I kontraktet stadgades, att detsamma trädde i
kraft den 1 januari 1928 och gällde till den 1 januari 1938 ävensom att efter
denna tid kontraktet ansåges förlängt på 5 år, såvitt det ej av endera kontrahenten
uppsagts minst 6 månader i förväg.
I skrivelse den 10 mars 1943 har arméförvaltningens intendenturdepartement
hemställt, att, då något skäl som berättigade Eksjö stad till fortsatt
kompensation i anledning av 1925 års härordningsbeslut icke förelåge, Kungl.
Majit måtte vidtaga åtgärd, som erfordrades för hävande av den genom
brevet den 31 mars 1928 godkända överenskommelsen mellan kronan och
staden. Till närmare utveckling av sin framställning har intendenturdepartementet
anfört följande.
Då genom försvarsväsendets omorganisation och beredskapstidens ökade
tjänstgöring grunden för ifrågavarande avtal icke längre var för handen, upptog
intendenturdepartementet redan år 1941 förhandlingar med Eksjö stad i
syfte att förmå staden att häva gällande kontrakt och erbjuda ny, för kronan
förmånligare taxa. Departementet förmodade nämligen — enär energileveranserna
ungefär fyrdubblats sedan 1928 och staden följaktligen erhållit en betydligt
större kompensation än vad riksdagen haft anledning räkna med vid
sitt år 1928 fattade beslut — att staden kunde förväntas frivilligt medverka
till genomförandet av en skälig taxesänkning. Underhandlingarna ledde emellertid
icke till något resultat. Då kontraktet, automatiskt skulle upphöra att
gälla den 1 januari 1943, trädde departementet sedermera under år 1942 i förnyade
underhandlingar med staden i och. för träffande av nytt avtal att gälla
från och med år 1943.
Staden har under dessa förhandlingar gjort gällande, att densamma fortfarande
vore berättigad till Men kompensation, som tillerkänts staden genom
ovan omförmälda riksdagsbeslut, samt att intendenturdepartementet ej vore
berättigat att fråntaga staden denna kompensation utan Kungl. Majlis och
riksdagens hörande. Staden vill dessutom göra gällande, att kontraktet
ej automatiskt upphört att gälla vid 1942 års uigång. Staden anser —
trots kontraktets ordalydelse — att avtalets andemening varit, att giltighetstiden
automatiskt skulle undan för undan förlängas i femårsperioder, såvida
detsamma ej uppsades. Intendenturdepartementet anser denna tolkning
ohållbar. Någon uppgörelse med Eksjö beträffande leveranserna av elektrisk
energi efter den 1 januari 1943 har sålunda icke kunnat ernås.
Infordrade yttranden i ärendet ha avgivits av arméförvaltningens civila
departement den 7 och av statskontoret den 19 maj 1943.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 307.
Arméförvaltningens civila departement har framhållit, att de till grund
för överenskommelsen vid dess slutande liggande förhållandena de senare
åren undergått en avsevärd förändring. Detta framginge av följande tablå,
som utvisade storleken av till staden förlagd personal i försvarets tjänst
dels enligt i propositionen 1928: 7 tillgängliga uppgifter, såvitt avsåge 1914
och 1925 års härordningar, dels ock enligt nu gällande personalförteckningar.
Officerare................
Fänrikar ................
Underofficerare ..........
Manskap ................
Musikpersonal............
Civilmilitär personal......
Pensionerad personal i
arvodesbefattning ......
Ordinarie civil personal ..
Icke ordinarie personal
Summa
19 14
19 2 5
19 4 2
Kalmar
regemente
Smålands
husar regemente -
Jönkö pings Kalmar regemente -
Göta
ingenjör kår -
Jönkö pings Kalmar regemente -
Göta
ingenjör kår -
Garni sons sjukhuset -
53
39
204
33
4
27
16
300
12
4
40
26
135
21
4
20
17
139
10
1
52
13
41
202
21
5
11
2
17
23
6
25
179
10
2
13
1
3
*)25(+6)
333
359
692
230
187
364
417
261
29 (+6)
660
*) Sjukvårdselever.
Å r |
Årskontingent värnpliktiga |
Utbildningstid |
1914.......................... |
790 |
340—365 dagar |
1925.......................... |
1,000 |
140-200 » |
1942.......................... |
>) 1,500 |
360 dågard-repe- |
titionsövningar. |
*) Överslagsvis beräknat.
Civila departementet har vidare anfört, att avlöningskostnaderna för den
nuvarande personalen, beräknade på sedvanligt sätt, uppginge till 1,519,167
kronor, rörliga tilläggsförmåner oberäknade. Såsom jämförelse kunde nämnas
att enligt uppgifter i nyssnämnda proposition avlöningskostnaderna för till
staden åren 1914 och 1925 förlagd personal uppgingo till 1,353,000 respektive
977,000 kronor, däri inräknade vid samma tid utgående dyrtidstillägg. På
grund av de sålunda i för staden gynnsam riktning ändrade förhållandena ansåge
civila departementet skäl icke längre föreligga för ett fortsatt kompenserande
av staden på sätt tidigare medgivits.
Vidkommande de ekonomiska verkningarna av överenskommelsen hade
civila departementet från intendenturdepartementet inhämtat, att elektricitetsverket
i Eksjö under år 1942 till ifrågavarande truppförband levererat 380,000
kwh lågspänd ström för en kostnad av i runt tal 92,000 kronor, vilket utgjorde
24.2 öre per kwh. Enligt uppgift av sakkunnig ingenjör kunde ett
Kungl. Maj:ts proposition nr 307. 5
skäligt pris för Eksjö stads leverans av lågspänd elektrisk ström anses vara
8—9 öre per kwh vid angivna förbrukning.
Civila departementet ansåge i likhet med intendenturdepartementet, att
leveranskontraktet upphört att gälla med utgången av år 1942. Då staden
emellertid ifrågasatt, huruvida intendenturdepartementet ägde behörighet att
utan Kungl. Maj:ts och riksdagens hörande sluta nytt kontrakt på för staden
ogynnsammare villkor än de för tiden intill den 1 januari 1943 gällande, hemställde
civila departementet, att det täcktes Kungl. Maj:t förklara, att av
Kungl. Majit och riksdagen i omhandlade avseende beslutade åtgärder icke
skulle utgöra hinder för intendenturdepartementet att beträffande leverans
av elektrisk energi till i Eksjö förlagda truppförband, såvitt avsåge tiden från
och med den 1 januari 1943, med staden träffa avtal på villkor varom överenskommelse
kunde träffas.
Jämväl statskontoret har förklarat sig anse, att anledning icke längre föreligger
att kompensera Eksjö stad för minskade inkomster för staden till följd
av 1925 års härordningsbeslut. Likaså måste, även enligt statskontorets åsikt,
leveranskontraktet anses ha upphört att gälla med ingången av år 1943. Yad
anginge frågan örn den av Kungl. Majit efter riksdagens hörande godkända
överenskommelsen grundade rätt för staden att efter 1942 års utgång uppbära
ersättning för energileveranser till kronan efter den förutsatta, för staden
förmånliga taxan, borde uppmärksammas, att sagda överenskommelse visserligen
icke innehölle några föreskrifter örn den tid, under vilken den skulle
gälla, men att det förutsatts, att med stöd av denna särskilt kontrakt rörande
energileveranserna skulle träffas. Då uppenbarligen staden icke genom överenskommelsen
kunde anses ha tillförsäkrats rätt att för all framtid, även då
förutsättningar för ersättningens utgående icke längre vore för handen, åtnjuta
förmånerna av överenskommelsen, utan tiden härför måste ha avsetts
skola regleras genom kontraktet, syntes det statskontoret, som örn staden icke
gentemot kronan med fog kunde kräva ersättning enligt överenskommelsen
efter ingången av år 1943, då något kontrakt örn energileveranser icke vore
gällande. I likhet med Eksjö stad ansåge statskontoret däremot arméförvaltningen
icke äga befogenhet att utan Kungl. Majlis och riksdagens hörande
träffa nytt kontrakt örn energileveranser till kronan, såframt i detta kontrakt
ersättningen bestämdes efter andra grunder än som angivits i bestämmelsen.
Då enligt ämbetsverkets mening förutsättningarna för en fortsatt tillämpning
av avtalets ersättningsbestämmelser icke längre vore för handen, finge ämbetsverket
föreslå, att riksdagens medgivande till ett frångående av avtalets ersättningsgrunder
inhämtades.
Den minskade truppförläggningen till Eksjö stad, som blev en följd av Departement»-1925 års försvarsbeslut, medförde otvivelaktigt vissa för staden mindre gynn- ehefen.
samma ekonomiska verkningar. Då frågan örn kompensation härför åt staden
kom under Kungl. Majits bedömande, framhöll också föredragande departementschefen,
att starka billighetsskäl syntes föreligga för att bereda staden
någon ersättning. Sådan kompensation tillorkändes staden genom en mellan
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 307.
kronan och staden den 17 och den 23 december 1926 träffad, av Kungl. Maj:t
den 31 mars 1928 godkänd överenskommelse, enligt vilken en reglering i för
staden förmånlig riktning skedde av grunderna för beräkningen av de avgifter,
som kronan hade att erlägga för leverans av vatten och elektrisk ström
till de i staden förlagda truppförbanden.
Såsom av den föregående redogörelsen framgår föreligga emellertid icke
numera de förutsättningar, som lågo till grund för godkännandet för kronans
räkning av nyssnämnda överenskommelse. 1942 års försvarsplan innebär för
Eksjö stads vidkommande, att staden i nu ifrågavarande avseende försättes
i ett läge, som vid jämförelse med tiden före genomförandet av 1925 års härordning
snarast är fördelaktigare.
På grundval av förenämnda överenskommelse har särskilt kontrakt upprättats
med Eksjö stads vatten- och elektricitetsverk örn leverans av elektrisk
energi till ifrågavarande truppförbands kasernetablissement i Eksjö. Ehuru
staden synes hävda, att detta kontrakt alltjämt är i kraft, torde det med hänsyn
till kontraktets ordalydelse vara otvivelaktigt, att kontraktet upphört att
gälla med utgången av år 1942.
Vid nu angivna förhållanden synas de såsom kompensation i anledning
av 1925 års härordnings genomförande medgivna, för Eksjö stad särskilt förmånliga
grunderna för beräknande av priser för vatten och elektrisk ström
icke vidare böra äga tillämpning. Statsmakterna torde därför böra förklara, att
innehållet i överenskommelsen icke skall utgöra hinder för vederbörande myndighet
att träffa avtal örn leverans efter ändrade ersättningsgrunder av vatten
och elektrisk ström till de i Eksjö förlagda truppförbanden. Jag förutsätter,
att staden därvid icke kommer att betinga sig högre priser än som tillämpas i
förhållande till andra lika stora förbrukare.
Då Kungl. Maj:ts den 31 mars 1928 lämnade godkännande av överenskommelsen
den 17 och den 23 december 1926 tillkommit efter riksdagens hörande,
torde även i nu förevarande fråga riksdagens mening böra inhämtas.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att överenskommelsen den 17 och den 23 december 1926 förklaras
icke skola utgöra hinder för vederbörande myndighet att
träffa avtal örn leverans efter ändrade ersättningsgrunder av
vatten och elektrisk ström till i Eksjö stad förlagda truppförband.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Sigurd Lind.
Stockholm 1043. K. L. Beckmans Boktryckeri.