Kungl. Maj:ts proposition nr 305.
1
Nr 305.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för budgetåret
1943/44 till organisationsundersökningar m. m.;
given Stockholms slott den 21 maj 1943.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 maj
1943.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet anför
chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, följande.
Besparingsberedningen har i sitt den 27 februari 1943 avgivna slututlåtande
(SOU 1943: 13) uttalat sig angående rationalisering genom organisationsundersökningar
samt därvid anfört bland annat följande.
För rationalisering med hjälp av arbetsstudiemetoder har inom besparingsberedningen
tillsatts en särskild organisationsavdelning under ledning
av professor Sällfors och närmast inriktad på den civila statsförvaltningens
kontorsarbete. För det omfattande arbetet inom denna organisationsavdelning
ha utvalts lämpliga tjänstemän inom ett flertal olika verk; dessa ha
genom kurser bibringats utbildning och därefter i grupper fått utföra den
grundläggande arbetsanalysen inom skilda verk. Som ledare för arbetet ha
dessutom anställts personer med tidigare stor erfarenhet från motsvarande
rationaliseringsarbete i enskild verksamhet.
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 305.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 305.
Dylika organisationsundersökningar lia hittills genomförts eller påbörjats
i socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, tullverket, telegrafverket, kommerskollegium,
pensionsstyrelsen, medicinalstyrelsen, patentverket, skolöverstyrelsen,
lantmäteristyrefsen, statens reproduktionsanstalt, lotsverket, statens
järnvägar och domänverket.
Vi finna det utomordentligt angeläget, att det nu påbörjade rationaliseringsarbetet
med all kraft och i vidaste omfattning fullföljes, och bl. a. synes
oss ytterligt angeläget att det även utsträckes till det militära^ området,
där med sannolikhet betydande resultat på den vägen kunna uppnås.
Inom den civila statsförvaltningen finnes jämte de centrala verken en
mångfald lokala organ av skilda slag — alla länsstyrelserna, de statliga sinnessjukhusen
m. fl. — i vilka förekommer arbete, som lämpligen kan göras
till föremål för samma slags undersökningar som de redan påbörjade. Inalles
rör det sig örn över hundratalet verk och institutioner och ett personalantal
av mer än 20,000 med en avlöningssumma av över 100 milj. kr. De hittills
igångsatta undersökningarna beröra endast tretton av dessa verk. Även inom
de övriga böra undersökningar av detta slag komma till utförande. För att
vinna syftet är det nämligen angeläget, att detaljundersökningarna inom verken
fullföljas över hela linjen. Därigenom vinnes den allsidiga erfarenhet om
undersökningsmetoderna och de olika verkens arbetsförhållanden, som är
erforderlig för att rationaliseringsarbetet på längre sikt skall kunna anordnas
på ändamålsenligaste sätt. Den nied arbetets fortgång vidgade erfarenheten
bör ge ökad möjlighet att genomföra enhetliga förfaringssätt med urval
av de hästa arbetsmetoderna. Man bär således anledning förvänta, att
effektiviteten av organisationsundersökningarna efter hand skall ökas. Jämväl
är det önskvärt att genom en allmän genomgång få en överblick över fördelningen
av vissa grupper av arbetsuppgifter på de olika förvaltmngsorganen
Organisationsundersökningarna
ha hittills varit i huvudsak begränsade till
att avse kontorsarbete och icke närmare berört den industriella verksamhet
eller det arbete av annat slag, som förekommer på olika håll inom förvaltningen,
främst inom affärsverken. De erfarenheter, som vunnits vid orgamsationstekniska
undersökningar inom enskild industriell drift, göra det motiverat,
att rationaliseringsarbetet så snart som möjligt utvidgas att omfatta
även nämnda områden. Enbart inom den civila statsförvaltningen, alltså
oberäknat den militära förvaltningsapparaten och övriga militära funktioner,
skulle då organisationsundersökningar i rationaliseringssyfte av dels kontorsteknisk,
dels industriteknisk typ komma att beröra mer än 100,000 anställda.
„
Hur stora besparingar, som i det hela kunna tänkas uppnaehga genom
systematiska arbetsstudier, kan än så länge ej uppskattas. Säkerligen ligga
dock, inbegripet lokalförvaltningen och affärsverken, besparingar örn 10-tals
milj. kr. inom det möjligas gränser. Det måste dock ta rätt avsevärd tid,
innan man kommer så långt. o o
De inledande undersökningar, som sålunda för närvarande pågå, och som
med nyss angivna utvidgning av arbetsprogrammet böra fullföljas inom statsförvaltningen
i dess helhet, måste även efter besparingsberedningens upphörande
stå under ledning av ett gemensamt organ, utgörande en på lämpligt
sätt förstärkt motsvarighet till besparingsberedningens delegation för organisationsundersökningar.
För sådant ändamål föreslå vi, att det inrättas en
organisationsnämnd, som för ett antal år framåt kan fullfölja det hittills
allenast påbörjade arbetet. Nämnden bör sålunda i rationaliseringssyfte successivt
genomarbeta samtliga civila och militära områden och bor med rådgivning
och planläggning ha tillsyn över den rationalisering, som bednves
Kungl. Maj.ts proposition nr 305.
3
inom statens verksamhet. Under organisationsnämndens överinseende bör arbetet
ledas av en person i tillräckligt auktoritativ ställning. Angeläget är,
att arbetet bedrives i fria icke ämbetsmässiga former och håller fortlöpande
kontakt med motsvarande strävanden inom näringslivet.
Det av besparingsberedningen inledda samarbetet med verksmyndigheterna
har haft till ändamål icke blott att finna möjligheter till omedelbara besparingar
utan även, och framför allt, att införa organisationsundersökningarnas
metoder i statsförvaltningen och åstadkomma en anpassning av metoderna
efter förhållandena inom de skilda förvaltningsgrenarna. Samarbetet
med verksmyndigheterna har därför varit anordnat med tanke på att undersökningsmetoderna
skola, efter slutförandet av beredningens arbete, tillgodogöras
i en fortlöpande driftkontroll inom respektive verk, utövad med biträde
av verkets egna tjänstemän, som gjorts förtrogna med undersökningarnas
metodik.
För att det fortlöpande rationaliseringsarbetet skall erhålla önskvärd
.stadga erfordras, att organisationsnämnden, även sedan den slutfört sin engangsundersökning
inom ett verk, fortfar att fungera som rådgivande i organisationsfrågor.
Nämnden bör därför följa den allmänna utvecklingen på
kontorsorganisationens och den tekniska organisationens område och med
stöd av sina erfarenheter och sin kännedom om statsförvaltningens arbetsförhållanden
främja en organisatorisk utveckling i kostnadsbesparande riktning.
Organisationsnämnden bör även kunna anlitas för specialundersökningar
i uppkommande organisationsfrågor av skilda slag. Bland annat bör
den, när medel till ökade personal- eller andra driftkostnader äskas, kunna
anlitas for att undersöka anledningen till det stegrade medelsbehovet och
bedöma, örn ej detta kan begränsas genom organisationsåtgärder.
När ny- eller ombyggnader planeras för statliga förvaltningsorgan, bör
nämnden kunna konsulteras på ett tidigt stadium i planeringsarbetet. Erfarenheten
har visat angelägenheten av att kontorsorganisatoriska synpunkter
få göra sig gällande vid planeringen av förvaltningsbyggnader, så att
dessa utformas på ett ur driftkostnadssynpunkt lämpligt sätt. Icke minst
är det härvid av vikt, att möjlighet hålles öppen för ändringar i lokalplanen
vid framtida behov.
En ai betsuppgift, som även bör med fördel kunna tilläggas organisationsnämnden,
är förmedling av personalöverflyttning. När personal till följd av
arbetsomläggningar eller eljest blir övertalig i ett verk, skall anmälan göras
härom till nämnden. Detta skall ske även vid säsongvariationer i arbetet
eller andra orsaker av övergående art. Anmälningsskyldighet bör vidare
åligga verk, som har behov av ökad arbetskraft. Härigenom skulle förekommande
växlingar i personalbehovet lättare kunna regleras och ett effektivare
utnyttjande av personalen möjliggöras.
o Organisationsnämnden kan även tänkas bli anlitad som rådgivande organ
at kommuner, särskilt större städer och landsting, för rationalisering inom
deras förvaltningsområden. På senaste tid har på dessa håll framkommit
intresse för rationahseringsundersökningar, motsvarande dem, som nu pågå
inom statsförvaltningen. Hittills lia emellertid kompetenta rådgivare med
god allmän kännedom örn rationalisering nästan hell saknats, varför sådana
utredningar ej kunnat komma till stånd i önskvärd omfattning. Det kan
därför tänkas, att den föreslagna organisationsnämnden kunde anordna liknande
kurser för lämpliga kommunaltjänstemän och i fortsättningen fungera
som rådgivande och vägledande organ åt kommunerna i fråga örn rationalisering
av såväl kontors- och förvaltningsorganisation som teknisk organisation.
Aven härigenom skulle säkerligen betydande årliga besparingar
tor det allmänna kunna uppkomma.
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 305.
En närmare redogörelse för beredningens organisationsundersökningar har
lämnats i en bilaga till slututlåtandet. Ur denna redogörelse må följande
anföras.
Organisationsundersökningarna ha inletts efter förebild fran det enskilda
näringslivet, där undersökningar av detta slag företagas i stegrad omfattning
och enligt erfarenheten regelmässigt leda till avsevärda besparingar i driftkostnader.
Beträffande de inom näringslivet tillämpade undersökningsmetoderna
må nämnas följande.
Företagens hela kontorsorganisation underkastas en systematisk genomgång,
varvid ett noggrant studium av de olika arbetsprocedurernas sammanhang
och beroende av varandra äger rum. Endast genom sådana grundliga
metodiska undersökningar anses det möjligt att bedöma de olika faktorer,
som inverka på arbetet och sättet för dess utförande, och att vidtaga ertorderliga
åtgärder för åstadkommande av ändamalsenligare tillvägagangssatt,
större arbetseffektivitet och bättre arbetsresultat.
Undersökningarna inledas med att varje kontorsanställd far avgiva^ skotilia
redogörelse för sitt arbete. Däri skola angivas samtliga slag av göromål,
dagliga och periodiskt återkommande, som uppgiftslämnaren har att utföra,
från vem arbetsmaterialet mottages och till vem det går vidare, pa vad satt
transporten av arbetsmaterialet sker, arbetsmaterialets mangd, tiden tor olika
arbetsuppgifters utförande samt i arbetet använda hjälpmedel. Redogörelsen
skall åtföljas av de blanketter, som förekomma i arbetet, ifyllda med exempel,
utvisande blanketternas användning. I samband med avgivandet av arbetsredogörelsen
beredes uppgiftslämnaren tillfälle att framföra förslag till
förbättringar i arbetet. ., .
De i arbetsredogörelserna lämnade uppgifterna kompletteras vid intervjuer
med uppgiftslämnarna på arbetsplatsen. Vidare insamlas erforderliga uppgifter
om rörelsens omfattning, örn personal- och övriga driftkostnader. Arbetsmetoderna,
använda arbetshjälpmedel, arbetsplatsens beskaffenhet sam
överhuvud taget alla omständigheter, som kunna öva inflytande pa arbetseffektiviteten
och arbetsförhållandena i övrigt, underkastas ett omsorgstulit
studium. På detta sätt erhålles den grundval av fakta, som är nödvändig tor
att bedöma de rådande förhållandena och för att finna utgångspunkter för
rationaliseringsåtgärderna. I vissa fall, där ensartat arbete av rutinmässig
karaktär utföres i större utsträckning, företagas noggranna tidsstudier.
Besparingsberedningens avdelning för kontorsorganisation har arbetat under
ledning av en delegation inom beredningen. Vid avdelningen har anstald^
ett antal experter från det enskilda näringslivet.
Undersökningsarbetet har organiserats på grundval av ett ingående samarbete
med ledningen för de verk, som beröras av arbetet. Inom ettvart av dessa verk
har verksstyrelsen utsett en eller flera tjänstemän att deltaga i organisationsundersökningarna.
För de sålunda utsedda tjänstemännen ha anordnats utbildningskurser,
omfattande föreläsningar i kontorsorganisation samt praktiska
studier av tekniska hjälpmedel och arbetsmetoder. Fyra sådana utbildningskurser,
envar omfattande en tid av omkring tva veckor, ha hitti
anordnats. I dessa ha deltagit närmare sextio tjänstemän fran ijortoii verk
inom civilförvaltningen ävensom viss personal från forsvarsvasendet
Inom varje verk, där organisationsundersoknmg skolat företagas, har ti
satts en utredningsavdelning under ordförandeskap av en byråchef eller annan
av verksledningen utsedd tjänsteman. I utredningsavdelningen ha ingått
tjänstemän, som deltagit i utbildningskurs i främsta rummet verkets egna
tjänstemän men i en del fall även någon eller några tjänstemän flan annat
verk. I vissa utredningsavdelningar ha även de av besparmgsberedmngen an
-
Kungl. Majlis proposition nr 305-
5
ställda experterna deltagit i utredningsarbetet i dess helhet. De ha därjämte
stått till förfogande för specialutredningar inom de verk, där undersökningsarbetet
i övrigt utförts av statstjänstemän, samt underkastat undersökningsresultaten
därstädes en slutlig genomgång.
De resultat, till vilka utredningsavdelningarna kommit, ha sammanfattats
i rapporter, vilka i första hand underkastats gemensam granskning av verksledningen
och besparingsberedningens delegation för organisationsundersökningar.
I viss utsträckning lia framkomna förslag under hand bragls till
omedelbart genomförande.
För statsförvaltningens del ha organisationsundersökningarna hittills i viss
man haft karaktären av försök, varvid det gällt att pröva sig fram beträffande
såväl utsträckningen av undersökningarna som deras metodik. Det har
visat sig, att en betydande del av arbetet inom statsförvaltningen i förevarande
hänseende kan jämföras med det arbete inom enskilda företag, som göres
till föremål för organisationsundersökningar. I den mån så varit fallet, har
det också visat sig, att undersökningarna ge värdefulla besparingsresultat
även inom statsförvaltningen.
Bland de ofta förekommande möjligheter till förbättringar och besparingar
i kontorsorganisationen inom statsförvaltningen, som iakttagits vid nu utförda
undersökningar och varom förslag framlagts av de olika utredningsavdelningarna,
må nämnas följande.
1. Överkvalificerad personal ägnar hela eller avsevärd del av sin tid åt
arbetsuppgifter, som ej fordra vederbörandes utbildning och erfarenhet utan
som i stället äro av halvrutinmässig eller helrutinmässig karaktär och därför
skulle kunna utföras av mindre kvalificerad och lägre avlönad personal.
Detta är ett mycket vanligt förhållande inom olika verk.
I manga fall kan detta bero på att ansvarsfördelningen mellan de olika
instanserna i ett verk ej är lämpligt avvägd. En ej ovanlig företeelse är sålunda,
att ansvaret även för ärenden av enkel beskaffenhet ligger alltför mycket
på toppen av organisationen, varav följden blir, att sådana ärenden taga
tid i anspråk för en i förhållande till deras natur alltför kvalificerad och
högt avlönad tjänsteman. Det förekommer exempelvis, att byråchefer eller
till och med verkschefer själva handlägga ärenden, vilkas avgörande skulle
kunna delegeras till betydligt mindre kvalificerade tjänstemän. I vissa fall
kunna dylika förhållanden vara beroende av gällande instruktioner och författningar.
Förslag till ändring av dessa ha då i många fall framlagts.
2. Arbetsgrupperna (avdelningar eller delar av dessa) äro ofta för små för
att en god och ekonomisk arbetsfördelning skall kunna uppnås. Detta beror i
många fall på att lokalerna äro olämpliga ur rumsindelningssynpunkt. Örn
exempelvis å en avdelning den normala arbetsmängden kräver 21/2 personer,
bemannas avdelningen med 3 personer eller 1/2 person för mycket. Genom att
personalen i stället sammanföres till större enheter, kunna sådana delar av arbetskrafter,
som finnas för mycket på olika håll, genom en lämplig arbetsfördelning
sammanföras och personalbehovet minskas, varigenom årliga besparingar
i lönekostnader uppkomma. Oaktat flera av verken äro inrymda i byggnader
av äldre typ, icke sällan med många smårum, kunna ur arbetsfördelningssynpunkt
lämpligare lokalförhållanden ofta åvägabringas genom en omplanering
av lokaldispositionen samt genom borttagande av väggar och genomförande
av andra ur kostnadssynpunkt relativt obetydliga förändringar
i lokalförhållandena. Äro arbetsgrupperna för små, försvåras även en lämplig
anpassning av arbetsfördelningen med hänsyn till arbetets natur och därför
erforderliga kvalilikationer hos personalen. Även denna nackdel kan i allmänhet
avhjälpas genom att personalen sammanföres i större arbetsgrupper.
Örn så sker, kan därjämte det mera rutinmässiga arbetet ofta med fördel ine
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 305-
kaniseras genom införande av kontorsmaskiner av olika slag, varigenom ytterligare
besparingar uppkomma. Sådana kontorsmaskiner äro ofta ej ekonomiska
att använda i mindre arbetsgrupper.
3. Olika byråer och underavdelningar av dessa utföra ofta själva sådana
arbetsuppgifter, som med fördel kunna centraliseras till särskilda servicegrupper,
gemensamma för flera underavdelningar av en byrå eller för flera byråer
eller ofta till och med ett helt verk. Sådana arbetsuppgifter äro exempelvis
vissa slag av maskinskrivning, räknearbeten, statistikarbeten, bokföringsarbeten,
kassagöromål etc. Sammanförandet av dylika arbetsuppgifter till särskilda
servicegrupper medför ökad skicklighet hos personalen och följaktligen
även bättre och större arbetsprestationer. Sådan centralisering underlättar
även arbetets ytterligare ekonomisering genom användning av arbetsbesparande
maskiner av olika slag. Som regel följer med centraliseringen även
minskat lokalbehov samt bättre hushållning med personal, arbetshjälpmedel
och material.
4. Onödigt arbete i form av rapporter, statistik o. dyl. har förekommit i
en del fall. Ofta har detta sin förklaring i att arbetsuppgifterna blivit anbefallda
vid något tillfälle, då ifrågavarande rapporter, statistik etc. varit erforderliga
för särskilt ändamål. Senare ha förhållandena ändrats, men av förbiseende
lia instruktioner ej givits om arbetsuppgifternas slopande.
5. Rörande diarieföringen och registreringen av handlingar ha i nästan
alla verk, där organisationsutredningar pågått, förenklingsförslag ansetts böra
framföras. I första hand har ifrågasatts slopande av diarieföring av handlingar,
som redovisas på annat sätt, exempelvis räkningar, eller som äro av
intern natur, såsom personalrapporter, materialrekvisitioner o. dyl. Betydande
arbetsbesparing kan därigenom vinnas. Vidare ha äldre former för diarieföring
medelst bläckskrivning i bundna böcker föreslagits skola utbytas mot
mera tidsenliga förfaringssätt. Sålunda lia förslag framförts örn diarieföring
å lösblad med genomskriftssystem, varigenom i en utskrift kunna erhållas
förutom kronologiskt diarium såväl erforderliga register av olika slag som
även kopior, vilka kunna tjäna såsom diarier för underavdelningar, som skola
handlägga ärendena.
6. Dubbelarbeten förekomma ofta inom en avdelning eller inom olika avdelningar
av ett verk. Sålunda omskrivas samma uppgifter på olika ställen
med blyerts, bläck eller i skrivmaskin. Dylik dubbelskrivning kan i allmänhet
elimineras genom införande av moderna duplicerings- eller genomskriftsmetoder,
varmed uppgifterna endast behöva utskrivas en gång och kopior erhållas
för övriga ändamål. Härigenom vinnes även, att de avskrivna uppgifterna
endast behöva kontrolleras en gång i stället för flera vid de olika omskrivningarna,
att många felaktigheter försvinna etc.
En vanlig form av dubbelarbete är även, att samma uppgifter, exempelvis
namn, sifferuppgifter beträffande personer eller varor etc., statistikuppgifter
o. dyl., kontrolläsas eller kontrollräknas ett flertal gånger på olika ställen i
ett verk, beroende på att ledning och personal å den ena avdelningen icke har
kännedom om vad som åtgöres i ärendet på en annan avdelning. Som regel
behöver kontroll endast verkställas en gång.
Dubbelarbeten mellan olika verk förekomma även.
7. Alltför omständliga och tidskrävande metoder för behandlingen av ärenden
äro mycket vanliga inom olika verk. I vissa fall passerar ett ärende för
många instanser inom ett verk, innan det slutliga avgörandet träffas, varigenom
onödigt många personers tid tages i anspråk för ärendets behandling,
för genomläsning av handlingar, för kontroll av sifferuppgifter, för namnunderskrifter
etc.
Kungl. Maj.ts proposition nr 305
7
3. Bokföring av olika slag, såsom personalbokföring, avlöningsbokföring
m. m. har i åtskilliga fall ansetts kunna förenklas eller mekaniseras.
9. Revisions-, gransknings- och kontrollarbeten utföras ej sällan •— även
om hänsyn tages till den förebyggande verkan, som ifrågavarande arbeten
äro avsedda att lia —• alltför noggrant och omständligt i förhållande till vikten
och betydelsen av det, som kontrolleras. I vissa fall har sålunda den årliga
kostnaden för kontrollen i form av löner m. m. uppgått till mångdubbelt högre
belopp, än vad den årliga kostnaden i sämsta fall skulle kunna bli för de
felaktigheter, som eventuellt upptäckas genom kontrollarbetet. I dylika fall
har kontrollarbetet föreslagits skola minskas och förbilligas, exempelvis genom
införande av stickprovskontroll eller genom indelning av de kontrollerade
uppgifterna i ur kontrollsynpunkt mer eller mindre viktiga klasser.
10. Blankettrevision har utförts i flertalet verk, där utredningar pågått,
varvid blanketterna föreslagits skola standardiseras till format och papperssorter
samt givas lämpligare uppställning i arbetsförenklande syfte. I många
fall ha blanketter ansetts kunna slopas eller sammanföras med andra. Härigenom
ernås besparingar icke blott i trycknings- och papperskostnader utan
jämväl i tid och lönekostnader för den personal, som skall arbeta med blanketterna.
11. Formulärskrivelser kunna ofta användas i större utsträckning än vad
som är fallet, varigenom uppsättningen av koncept m. m. kan förenklas och
avsevärd tid, oftast för mera kvalificerade tjänstemän, kan sparas.
12. Ökad användning av tids- och arbetsbesparande maskiner och andra
kontorstekniska hjälpmedel, såsom skriv- och räknemaskiner, dikteringsmaskiner,
bokförings- och statistikmaskiner, kortsystem med synliga rubriker,
bättre registreringsanordningar, flera telefonapparater (central telefonväxel
för vissa verk, där sådan saknas), mekaniska transportanordningar för befordran
av handlingar, har föreslagits i sådana fall, där bättre arbetsekonomi
därigenom ansetts möjlig.
13. Möbelutrustningen har i vissa fall icke befunnits lämplig för de arbetsuppgifter,
vartill den användes. I vissa specialfall, där ett flertal personer äro
sysselsatta med rutinarbeten av särskild natur, ha särskilda kontorsmöbler
konstruerats, vilka underlättat arbetet och resulterat i avsevärda tidsbesparingar.
För kontorsmöbler av allmän typ ha i samråd med byggnadsstyrelsen
standardtyper utarbetats, vilka äro såväl lämpligare som billigare än de typer,
som för närvarande användas.
14. Budsändningsarbetet inom och utom vissa verk har i en del fall funnits
icke vara rationellt ordnat utan kräver avsevärt större personal, än som
eljest skulle varit förhållandet.
Det resultat, som kan vinnas genom organisationsundersökning, är i hög
grad beroende på samarbetet med driftsledningen och det stöd, som lämnas
från dennas sida. Det bör framhållas, att undersökningar av förevarande
slag icke syfta till en kontroll å eller korrigering av driftsledningen utan till
att förse denna med hjälpmedel alt åvägabringa effektivaste möjliga planläggning
av verksamheten och tillsyn å denna. Inom näringslivet höra metodiska
undersökningar av arbetsdetaljer till en efter tidsenliga principer arbetande
driftsledning, och detsamma bör vara förhållandet beträffande den
.statliga förvaltningen.
Beträffande resultaten av utförda organisationsundersökningar har i redogörelsen
antoris följande.
Bland hittills framlagda förslag (dier redan uppnådda besparingsresultat
kan omnämnas socialstyrelsens utlänningsbyrå, där särskilda svårigheter
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 305.
förelegat att behärska arbetet; genom en omläggning av arbetet, som snart
är genomförd, beräknar man kunna vinna en årlig driftkostnadsbesparing
av netto 85,000 kr. På övriga byråer i socialstyrelsen lia föreslagits besparingar
på omkring 19,000 kr. årligen. Därjämte fanns i samband med rationaliseringsundersökningen
anledning föreslå en avgiftsförhöjning, som beräknades
inbringa omkring 200,000 kr. årligen. I riksförsäkringsanstalten
äro besparingar örn 135,000 kr. att anse som påräkneliga, av vilka en del
redan realiserats. Ytterligare besparingar böra där vara möjliga. Inom tullverket
lia enbart dessa organisationsundersökningar föranlett förslag till besparingar
på 850,000 kr. om året, beräknat efter de för verket mera normala
förhållandena och arbetsvolymen för år 1938. Inom telegrafverket har
på de begränsade områden, där undersökningarna äro avslutade (rikstelefonbyrån
i Stockholm och vissa delar av IV. distriktets förvaltning), föreslagits
besparingar på omkring 240,000 kr. om året, av vilka en del redan
genomförts. I fortsättningen anses ytterligare betydande resultat uppnåeliga.
Inom kommerskollegium ha utredningarna avslutats inom större delen av
verket, och besparingarna beräknas där uppgå till omkring 50,000 kr. årligen.
Inom pensionsstyrelsen ha föreslagits besparingar på omkring 107,000
kr. om året, men ytterligare besparingar torde vara möjliga. Inom medicinalstyrelsen
ha föreslagits 40,000 kr. i årlig besparing inom de delar av verket,
där utredningarna äro avslutade. I patentverket har föreslagits närmare
23,000 kr. årlig besparing, varjämte utvägar anvisats för att genom ändrad
lokaldisposition göra ett betydande utrymme disponibelt för kontors- och
arkivändamål att möta verkets expansionsbehov, varigenom tillbyggnader
härför för närvarande ej skulle bli erforderliga. Inom lantmäteristyrelsen,
lotsverket, statens järnvägar, domänverket och statens reproduktionsanstalt
har arbetet ännu ej fortskridit så långt, att resultat kunna redovisas.
Sammanlagt representera de årliga besparingar, som enligt vad ovan nämnts
föreslagits som resultat av organisationsundersökningarna, samt ytterligare
föreliggande preliminära förslag över 2 miljoner kronor, varjämte investeringar
i nybyggnader på över 5 miljoner kronor beräknas kunna inbesparas.
Efter remiss har statskontoret den 7 april 1943 avgivit yttrande över besparingsberedningens
slututlåtande, särskilt i vad avser frågan om de åtgärder
till fullföljande av besparingsarbetet vartill utlåtandet kunde föranleda.
För riksdagens kännedom torde statskontorets yttrande få såsom bilaga fogas
vid detta protokoll.
Statskontoret har i sitt yttrande tillstyrkt besparingsberedningens förslag
att organisationsundersökningarna skola fullföljas genom en särskilt inrättad
organisationsnämnd, varvid statskontoret framhållit angelägenheten av intim
kontakt mellan detta organ och vederbörande verksledningar. Statskontoret
har vidare uttalat, att arbetet med organisationsundersökningarna på det militära
området borde bedrivas i samarbete med krisrevisionen, vars erfarenheter
rörande den militära förvaltningstjänstens organisation syntes kunna
bli av värde för undersökningarnas planering.
1941 års revisionsutredning har i sitt den 17 december 1942 avgivna betänkande
angående inrättande av statens sakrevision (SOU 1942: 57) berört rationaliseringsfrågorna
inom statsförvaltningen. Utredningen har i detta hänseende
anfört bland annat följande.
Det ligger i sakens natur att inom den offentliga förvaltningen, där det privata
intresset att reducera omkostnaderna i ett företag saknas, lätt kan ut
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 305.
9
bilda sig en viss benägenhet att låta organisationen stelna i gamla former.
En allmän sakrevision bör därför särskilt beakta behovet av rationalisering
inom olika grenar av förvaltningsorganisationen. Sakrevisionen bör därvid
bygga på ett studium av vederbörande myndigheters förvaltningsfunktioner
samt av de anordningar, som vidtagits för att utöva dessa funktioner.
Undersökningarna böra avse, bland annat, frågor, huruvida arbetsuppgifterna
äro rationellt fördelade ej blott mellan olika förvaltningsmyndigheter utan
även — och framför allt — mellan tjänstemännen inom en och samma myndighet.
I samband därmed bör tillses att personalens kvalifikationer noga anpassas
efter arbetets art. Här gäller det alltså i viss mån frågan örn »rätt
man på rätt plats», detta även vad den ledande personalen angår. Vidare
böra studeras möjligheterna till förbättring av arbetsresultatet genom införande
av rationella arbetsmetoder och effektiva hjälpmedel. En detalj,
som i detta sammanhang hör observeras, är att användningen av kort- och
hlankettsystem väl avpassas efter föreliggande behov och ej gives onödigt
stor omfattning. Beträffande nu angivna slag av sakrevision gäller det i särskilt
hög grad att densamma bör bedrivas i nära samarbete med vederbörande
ämbetsverk och myndigheter.
Enligt revisionsutredningens uppfattning bör emellertid icke ett blivande
sakrevisionsorgan åläggas att utföra större speciella undersökningar och
utredningar med förslag till mera vittgående organisatoriska förändringar
beträffande ett visst ämbetsverk eller förvaltningsområde. Dylika utredningar
synas liksom hittills allt fortfarande böra anförtros åt särskilda utredningsorgan.
I samband med sakrevisionen bör dock kunna utrönas, varest inom
förvaltningen och i vilket avseende en större specialutredning i syfte att rationalisera
förvaltningsorganisationen bör igångsättas.
Beträffande besparingsberedningens organisationsundersökningar har revisionsutredningen
uttalat att dessa, i den mån de ej hunne avslutas av beredningen,
borde fullföljas. Utredningen anför härom följande.
Det skulle kunna ifrågasättas att utan vidare överflytta ifrågavarande undersökningar
på statens sakrevision. Det vill emellertid synas revisionsutredningen,
att undersökningar av den typ, som igångsatts av besparingsberedningen,
icke böra omedelbart övertagas av statens sakrevision. Dennas arbete
skulle nämligen eljest komma att vid starten förryckas till nackdel för andra
viktiga uppgifter.
Revisionsutredningen, som i denna fråga samrått med ordföranden i besparingsberedningens
delegation för organisationsundersökningar, har kommit
till den uppfattningen, att det lämpligaste vore, att de redan igångsatta eller
planerade undersökningarna rörande kontorsorganisationen finge fullföljas
i särskild ordning, eventuellt genom en för ändamålet särskilt tillsatt utredningsnämnd.
Samarbete bör emellertid härvidlag ske med statens sakrevision.
Statens sakrevisions befattning med organisationsfrågor synes böra i princip
begränsas till att omfatta allmänna undersökningar med förslag angående
de huvudlinjer, efter vilka eventuella reformer böra genomföras. Att
beträffande varje särskilt förvaltningsområde verkställa detaljutredningar av
den art, som inom besparingsberedningen utförts och som krävt biträde av
ett stort antal experter och andra tjänstemän, torde knappast tillhöra det
allmänna sakrevisionsorganets uppgifter.
I skrivelse den 20 maj 1943 har överbefälhavaren erinrat örn de organisationsundersökningar,
som under de senare åren bedrivits vid civila verk och
inrättningar, samt i anslutning härtill framhållit i huvudsak följande.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 305.
Departements
chefen.
Inom försvarsväsendet hade hittills icke företagits sådana undersökningar.
Åtskilligt skulle emellertid säkerligen kulina vinnas genom en rationell
granskning även av försvarsväsendets många organisationer och där rådande
arbetsförhållanden, särskilt som försvarsväsendets betydande utveckling varit
förenad med särskilda svårigheter att genomföra till följd av rådande beredskapsläge.
En undersökning syntes därför böra komma till stånd även inom
försvarsväsendet.
Undersökningen torde böra ställas under ledning av överbefälhavaren, varvid
till dennes förfogande borde ställas ett särskilt organ, förslagsvis benämnt
»Försvarets Centrala Organisationskommitté».
Kommitténs uppgift skulle vara att utföra systematiska organisationsundersökningar
avseende såväl centrala myndigheter och deras organ som
de lokala myndigheterna inom militärområdena (motsvarande) vid armén, marinen
och flygvapnet samt truppförbanden. Undersökningarna borde till en
början avse vissa militära enheter, såsom militärbefäls- och marindistriktsstaber,
flygbasområdes- och flygeskaderstaber, försvarsområdesstaber och
truppförband. Sedan beslut fattats rörande försvarets förvaltningsorganisation
och den nya organisationen blivit igångsatt, torde ingående rationaliseringsundersökningar
lämpligen kunna påbörjas även inom detta område.
Kommittén borde förslagsvis bestå av en av chefen för försvarsstaben förordnad
ordförande, en officer ur envar av de tre försvarsgrenarna samt
tre civila ledamöter. Officerarna syntes böra äga särskilt intresse för organisationsförbättringar.
Beträffande de civila ledamöterna vore det av särskild
vikt, att kommittén från början kunde förfoga över den erfarenhet, som
vunnits vid undersökningarna vid de civila verken.
I fråga örn arbetets bedrivande torde sannolikt liknande linjer böra följas
som vid nyssnämnda undersökningar. Tjänstemän, som redan deltagit i organisationsundersöikningar
vid de civila verken, syntes böra ställas till förfogande,
varjämte i vissa fall utomstående sakkunniga säkerligen måste anlitas.
Årskostnaden beräknades enligt bifogad kostnadsberäkning till omkring
108,000 kronor.
I anslutning till vad sålunda anförts har överbefälhavaren hemställt om
bemyndigande att inkomma med förslag till erforderliga åtgärder för organisationsundersökningar
inom försvarsväsendet.
De erfarenheter, som vunnits vid de av besparingsberedningen bedrivna
organisationsundersökningarna, synas mig giva vid handen, att dessa undersökningar
varit av icke ringa värde för rationaliseringsarbetet inom statsförvaltningen.
Av besparingsberedningen igångsatta, ännu ej avslutade organisationsundersökningar
böra därför fullföljas; detta synes böra bliva fallet
även vad beträffar postverket, där undersökningarna visserligen ännu ej påbörjats
men redan förberetts. Den för ändamålet uppbyggda organisationen
torde alltså tills vidare böra bibehållas. Kostnaderna för denna organisation
ha efter avslutandet av besparingsberedningens arbete bestritts av anslaget
till beredningen samt av finansdepartementets kommittéanslag. Det torde vara
lämpligt att för nästa budgetår särskilt anslag anvisas för fullföljande av
undersökningarna i bär angiven omfattning.
Starka skäl synas tala för att organisationsundersökningarna på sätt besparingsberedningen
föreslagit fullföljas icke endast inom de verk, där de nu
pågå, utan även inom andra verk, där kontorsarbete i någon mera betydan
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 305.
11
de omfattning förekommer. I likhet med besparingsberedningen anser jag
vidare ett utvidgande av organisationsundersökningarna till att avse jämväl
annan verksamhet äril kontorsarbete kunna leda till en höjning av effektiviteten
inom olika förvaltningsgrenar samt på lång sikt medföra betydande besparingar.
Att siffermässigt uppskatta de besparingar, som här kunna ernås,
låter sig icke göra; man vågar antaga att de kunna bli betydande, även örn
tvekan måste råda örn möjligheterna att uppnå ett besparingsresultat av den
storleksordning -— tiotals miljoner kronor — varmed besparingsberedningen
räknat.
Årets riksdag har på framställning av Kungl. Majit anvisat anslag till en
statens sakrevision. Inom detta nya statsorgans kompetensområde falla
otvivelaktigt även undersökningar av här berörda slag. Sakrevisionens organisation
har emellertid icke utformats med tanke på sådana undersökningar.
I den mån revisionen finner anledning till rationaliseringsutredningar av den
art, som besparingsberedningen bedrivit, torde den i likhet med besparingsberedningen
för ändamålet få använda sig av särskild sakkunskap. Det synes
därför icke osannolikt att man, örn det anses lämpligt att fullfölja rationaliseringsarbetet
över ett vidare fält än det hittills undersökta, kan vid sidan
av sakrevisionen vidmakthålla den expertorganisation, som redan uppbyggts,
utan att därigenom någon dubblering kommer till stånd; den för rationaliseringsundersökningarna
avsedda organisationen skulle i så fall bedriva
särskilt utredningsarbete inom sitt arbetsområde med de speciella tekniska
utgångspunkter, som utmärka sådana undersökningar, men jämväl stå till
sakrevisionens tjänst i den mån revisionen finner anledning att förorda att
rationaliseringsundersökningar igångsättas på visst område. Den här berörda
organisationsfrågan synes emellertid kräva ytterligare övervägande, innan
förslag i ämnet kan föreläggas riksdagen och det förstärkningsanslag anvisas
som må erfordras vid en utvidgning av undersökningarna utöver de verk inom
vilka de redan upptagits. Den torde få upptagas till prövning i ett senare
sammanhang, sedan sakrevisionen kommit till stånd och en närmare avgränsning
av dess arbetsuppgifter hunnit verkställas. Vid det fortsatta övervägandet
av formerna för rationaliseringsarbetets bedrivande bör med anledning
av överbefälhavarens skrivelse även prövas, i vad mån detta böir utsträckas till
försvarsväsendet. Starka skäl synas tala för alt så bör ske. Örn organisationsarbetet
kommer att omfatta icke endast den civila förvaltningen utan även
försvarsväsendet, förstärkas skälen att för ändamålet bibehålla ett särskilt
organ. Härvid lämnar jag dock öppet huruvida det icke med hänsyn till försvarsväsendets
speciella förhållanden kan vara lämpligt att inom detta bedriva
undersökningarna i viss mån fristående från undersökningarna i övrigt.
Organisationsundersökningarna torde inom de verk, där de nu pågå, böra
bedrivas genom i huvudsak samma personal som nu anlitas för ändamålet,
önskvärt är emellertid, att uppdrag meddelas vissa personer med .större erfarenhet
på området att inom en särskild nämnd leda och övervaka verksamheten.
Då del här är fråga örn rent tillfälliga uppdrag, torde anledning
saknas att i detta sammanhang taga ställning till frågan örn de ersättningar,
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 305.
som skäligen böra utgå till ifrågavarande sakkunniga. För de vid utredningsarbetet
anlitade organisatörerna med ingenjörsvetenskaplig utbildning eller
från respektive verk torde få räknas med ersättning efter samma grunder
som hittills. De av besparingsberedningens organisatörer, som äro statsanställda
tjänstemän, ha i allmänhet under minst ett år i sin tjänstgöring hos
besparingsberedningen åtnjutit ett månadsarvode av 100 kronor jämte ersättning
för mistade avlöningsförmåner. Därefter har månadsarvodet ökats
till 180 kronor. Till beredningens organisatörer från det enskilda näringslivet
ha utgått arvoden med varierande belopp alltefter vederbörandes kvalifikationer.
För arvoden och övriga ersättningar vid rationaliseringsarbetet med den
begränsade utsträckning för detta, som jag här förordat, torde böra beräknas
ett belopp av 90,000 kronor. Omkostnaderna kunna uppskattas till cirka
10,000 kronor oberäknat hyreskostnaderna, vilka i vanlig ordning torde få
bestridas från statens allmänna fastighetsfond. Enär kontorsutensilier torde
kunna övertagas från besparingsberedningen, bör någon mera omfattande
nyanskaffning icke vara erforderlig. De sammanlagda kostnaderna kunna
med ledning av vad nu sagts för nästa budgetår uppskattas till 100,000 kronor.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen att
till Organisationsundersökningar m. m. under sjunde huvudtiteln
för budgetåret 1943/44 anvisa ett reservationsanslag
av .................................... kronor 100,000.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att
proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
W. Dickson.
Kungl. Maj:ts proposition nr 305.
13
Bilaga.
Av statskontoret avgivet yttrande angående besparingsbered
ningens slututlåtande.
Till Herr Statsrådet och chefen för finansdepartementet.
Genom remiss den 4 mars 1943 har statskontoret anmodats att inkomma
med yttrande över besparingsberedningens slututlåtande, särskilt i vad avsåge
frågan om de åtgärder till fullföljande av besparingsarbetet, vartill utlåtandet
kunde föranleda. Med anledning härav får statskontoret anföra följande.
Allmänna synpunkter.
Den i första hand av kriget föranledda, fortgående stegringen av statens
utgifter har fört oss till en ekonomisk situation, som — oavsett hur den i
övrigt bedömes — måste betecknas som i hög grad ansträngd. Enighet torde
även råda örn nödvändigheten av att genom olika besparingsåtgärder söka
nedbringa och begränsa statsutgifterna.
Den systematiska genomgång av budgeten, som besparingsberedningen
verkställt, har obestridligen i många avseenden lett till beaktansvärda förslag,
vilka, om de omsattes i handling, skulle under de närmaste åren kunna
medföra en icke obetydlig förbättring av budgetläget.
Emellertid gå meningarna isär rörande sättet för besparingarnas genomförande.
Besparingsberedningens majoritet har funnit läget så beträngt, att
en kraftig saneringsaktion framstode såsom nödvändig, varvid jämväl förordats
åtgärder, som skulle leda till en sänkt standard på skilda områden.
Reservanterna, som se mindre mörkt på landets ekonomiska framtidsutsikter,
rekommendera besparingar, där så kan ske utan varaktigt men för sådana
statens samhällsvårdande uppgifter, som äro av vital betydelse, och
motsätta sig för närvarande en radikal nedskärning av statens utgifter, som
skulle innebära en social eller kulturell tillbakagång eller åsamka allvarlig
skada på de samhällsinstitutioner, som härför uppbyggts.
Såvitt statskontoret kan finna ansluter sig den uppfattning, åt vilken reservanterna
givit uttryck, nära till den ståndpunkt statsmakterna hittills intagit
vid sina överväganden i hithörande frågor. Det ekonomiska läget bedömes
sålunda som allvarligt, ehuru icke så omedelbart hotande, att en sänkning
av vår kulturella och sociala standard ansetts försvarlig. Därvid torde
dock icke hava förbisetts, att förhållandena snabbt kunna försämras i en utsträckning,
som kan framtvinga även mera vittgående besparingsåtgärder.
Den förebragta utredningen ådagalägger enligt statskontorets mening svårigheterna
att utan standardsänkning uppnå några mera betydande besparingar.
Om därför det statsfinansiella läget icke bedömes som så ansträngt,
att besparingsmöjligheter av dylik innebörd för närvarande anses böra tillgripas,
lär det framstå så mycket mera angeläget, att varje gttcrligare belastning
av statskassan undvikes. Under sin verksamhet som remissinstans har
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 305.
statskontoret i sina yttranden över alla de olika kostnadskrävande förslag,
som i rask följd framlagts under senare år, för sin del sökt att konsekvent
hävda denna ståndpunkt och sålunda enträget avrått från utgiftsökningar
av icke strängt nödvändig art. Erfarenheten har nämligen endast alltför ofta
ådagalagt de praktiska svårigheterna att skära ned utgifter, som staten en
gång iklätt sig. För att besparingssträvandena skola leda till åsyftad förbättring
av budgetläget är det därför nödvändigt att tillse, att utgifterna för nya
ändamål i möjligaste mån begränsas. Allmänna deklarationer om nyttan och
betydelsen av offentlig och enskild sparsamhet kunna alls icke anses tillfyllest.
Det måste med styrka krävas, att besparingsintresset kommer till ett
positivt uttryck även i de konkreta fallen. I nuvarande situation lära vi vara
nödsakade att avstå från eller uppskjuta realiserandet av många eljest både
nyttiga och önskvärda projekt. Likaledes är synnerlig återhållsamhet av nöden
i fråga örn ytterligare utvidgning av området för statens verksamhet. I
detta syfte lär större varsamhet än hittills vara att anbefalla beträffande
igångsättandet av nya kommittéutredningar, enär dessa nära nog undantagslöst
resultera i förslag, som ställa ökade krav på statskassan. Belysande för
utvecklingen på detta område under krisåren är, att kommittékostnaderna,
som för budgetåret 1938/39 uppgingo till c:a 2,055,000 kronor, genom den
besparingsaktion, som efter krigsutbrottet inleddes i syfte att nedbringa utgifterna
för kommittéväsendet, för budgetåret 1940/41 hade sjunkit till
1,442,000 kronor. Därefter hava emellertid utgifterna åter kraftigt stegrats,
och de för innevarande budgetår anvisade kommittéanslagen belöpa sig till
sammanlagt 2,593,000 kronor, vilken siffra med mer än 1 miljon kronor
överstiger kostnadssumman för 1940/41.
Åtgärder till fullföljande av besparingsarbetet.
Då det gäller att söka bedöma de besparingsmöjligheter, som må föreligga,
är det uppenbarligen av mycket stort värde att äga tillgång till det omfattande
material, som besparingsberedningen sammanbragt. Emellertid torde
det icke förväntas av statskontoret — något som heller icke på den korta tid,
som stått till buds, varit praktiskt möjligt — att ämbetsverket vid behandlingen
av besparingsberedningens slututlåtande skulle närmare ingå på de
olika förslag, som beredningen framlagt i särskilda, tidigare avgivna promemorior.
över vissa av dessa förslag har statskontoret för övrigt redan beretts
tillfälle att yttra sig och därvid i regel kunnat giva desamma sin anslutning.
Statskontoret har i stället trott sig böra i förevarande sammanhang begränsa
sig till sådana i den sammanfattande redogörelsen berörda spörsmål, vilka
framstå såsom särskilt aktuella och där ett omedelbart realiserande sålunda
enligt ämbetsverkets mening kan övervägas. I anknytning till denna granskning
har ämbetsverket funnit sig i vissa fall böra rikta uppmärksamheten
även på andra områden, där ytterligare åtgärder kunna ifrågakomma. Ämbetsverket
har icke ansett sig böra närmare ingå på sådana besparingsåtgärder,
som förutsätta en radikal omläggning av de senaste årtiondenas socialpolitiska
verksamhet eller eljest avse frågor, vilka ytterst bliva beroende av
rent politiska överväganden. Ämbetsverket vill dock icke underlåta att framhålla,
att vissa av de framförda besparingsuppslagen av nu åsyftad innebörd
synas vara baserade på tämligen lösliga antaganden och beräkningar. Detta
gäller särskilt i fråga om den tekniska omläggningen av livsmedelssubventionerna,
som enligt beredningens förnienande skulle utan större social skada
kunna minska statsutgifterna med ungefär 100,000,000 kronor.
Till en början må framhållas, att man icke kan förvänta något mera betydande
resultat av besparingsarbetet, om detsamma får omfatta allenast den
Kungl. Maj.ts proposition nr 305.
15
civila förvaltningen. Försvarsutgifterna hava nu nått en storleksordning, som
gör det nödvändigt att ägna dem särskild uppmärksamhet ur besparingssynpunkt.
Krisrevisionens verksamhet torde även ha ådagalagt, att dessa utgifter
rymma betydande besparingsmarginaler, som under den forcerade upprustningsperioden
endast i begränsad utsträckning kunnat tillvaratagas. Statskontoret
vill som ett exempel erinra örn krigsavlöningsbestämmelserna, vilka
med nuvarande utformning åsamkat staten utgifter, som, enligt vad en nyligen
verkställd utredning givit vid handen, med åtskilliga miljoner kronor
torde ha överstigit vad som varit sakligt motiverat. En omläggning av avlöningsvillkoren
på sätt 1942 års krigsavlöningssakkunniga föreslagit skulle
medföra icke oväsentliga besparingar utan att, såvitt statskontoret förmår
bedöma, minska vår försvarsberedskaps effektivitet. Det torde förtjäna övervägas,
huruvida icke den av krisrevisionen mera stickprovsmässigt bedrivna
granskningen av försvarsväsendet borde genom särskilt uppdrag utvidgas
till att omfatta en systematisk översyn av fjärde huvudtiteln av enahanda
karaktär, som den besparingsberedningen verkställt av riksstaten i övrigt.
Besparingsberedningen har genom särskilda organisationsundersökningar
inom skilda verk sökt ernå en rationalisering av kontorsarbetet. De hittills
igångsatta undersökningarna beröra endast tretton verk, men beredningen betonar
angelägenheten av att det påbörjade rationaliseringsarbetet med all
kraft och i vidaste omfattning fullföljes, varvid särskilt framliålles vikten av
att det även utsträckes till det militära området. För undersökningarnas fortsättande
föreslår beredningen inrättandet av en särskild organisationsnämnd.
Statskontoret vill för sin del tillstyrka, att organisationsundersökningarna
på föreslaget sätt fullföljas. På det militära området torde arbetet böra bedrivas
i samarbete med krisrevisionen, vars erfarenheter rörande den militära
förvaltningstjänstens organisation torde bliva av värde för undersökningarnas
planering. För att rationaliseringssträvandena skola leda till åsyftat
resultat är det givetvis av vikt, att intim kontakt upprätthålles mellan utredningsorganet
och vederbörande verksledning. Det torde dock vara välbetänkt
att icke överskatta de rationaliseringsmöjligheter, som må förefinnas. Statskontoret
kan sålunda knappast finna motiverat att i de större verken inrätta
särskilda kontorschefsbefattningar för ombesörjande av löpande kontorsorganisationsfrågor.
Frånsett kostnaderna för avlönande av ett antal permanenta
rationaliseringsexperter torde arbetsuppgifterna, sedan den grundläggande
organisationsundersökningen väl blivit slutförd, knappast bliva mera
betungande än att de kunna uppdragas åt den befattningshavare inom verket,
som eljest omhänderhar ärenden rörande verkets personal och ekonomi.
I fråga örn affärsverken föreslår besparingsberedningen, att en utredning
snarast möjligt verkställes i syfte alt införa skattskyldighet för dessa verk i
närmast möjliga analogi till enskild affärsverksamhet. Statsverksamhetens
nuvarande skattefrihet gjorde enligt beredningens mening, att den ansvariga
ledningen och även statsmakterna erhölle en ofullständig uppfattning av verksamhetens
ekonomi, vilket uppenbarligen ej kunde undgå att påverka handlandet
exempelvis i fråga om kapitalinvesteringar, taxor, service till allmänheten
o. s. v.
Infördes skattskyldighet skulle däremot vinnas, att statsverksamheten icke
längre bleve i åtnjutande av förmånsställning framför annan ekonomisk
verksamhet utan liksom denna bleve skyldig att förutom skälig avkastning
även genom skatter bära sin andel av de allmänna samhällskostnaderna.
Statskontoret har icke kunnat undgå att finna hela detta betraktelsesätt alltför
teoretiskt och såtillvida oriktigt, som det bygger på antagandet, att statlig
och enskild affärsverksamhet äro eller böra vara helt jämförbara. Det torde
emellertid vara tillräckligt ali erinra örn de helt olika anställningsvillkoren i
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 305.
statlig och enskild tjänst, olikheter, vilka vid skilda tillfällen aktualiserat frågan
om övergång till bolagsdrift för statlig verksamhet av kommersiell natur.
Så länge nuvarande driftsformer bibehållas, är det svårt att inse den praktiska
nyttan av en bokföringskonstruktion, enligt vilken en del av affärsverkens
överskott skulle inlevereras i form av skatt till »det allmänna». Att en
dylik anordning skulle kunna få något avgörande inflytande på affärsverkens
skötsel anser statskontoret uteslutet. Däremot kommer den tekniska utformningen
av skattskyldigheten att, på sätt besparingsberedningen själv framhåller,
erbjuda åtskilliga svårigheter. Statskontoret kan därför för sin del
icke finna den föreslagna utredningen i ämnet av förhållandena påkallad.
På vägväsendets område har beredningen bl. a. berört frågan om gatstensbeställningar
och stensättning samt framhållit önskvärdheten av att arbetsmarknadskommissionen,
till vars arbetsområde gatstensbeställningarna numera
överflyttats, söker avsevärt reducera denna form av arbetslöshetshjälp
och i stället söker utfinna andra och billigare utvägar för nödig hjälp. Detta
uttalande anser sig statskontoret böra understryka.
Beträffande statens byggen och fastighetsförvaltning erinrar beredningen
om det arbete som den civila och den militära byggnadsutredningen nedlagt
på att begränsa statens byggnadskostnader. Beredningen hade även övervägt
att tillskapa ett organ, som städse skulle fungera som »ekonomisk byggherre»
men hade avstått från att framlägga förslag därom, då därav lätteligen skulle
följa alltför stor centralisering och risk för uppkomsten av »nära nog arkitektmonopol
under denna byggherres egid». Man finge i stället hoppas, att
byggnadsutredningens granskningsarbete skulle inleda en sådan praxis hos
arkitekter, byggherrar och överordnade myndigheter, att tillräcklig ekonomisk
omsorg framdeles komme att iakttagas vid planläggningen. Statskontoret
vill med anledning av detta uttalande framhålla, att byggnadsutredningens
verksamhet klart ådagalagt behovet av en fortlöpande teknisk och allmänt
ekonomisk granskning av nya byggnadsprojekt, en kontroll, som tidigare
icke alltid ägnats tillbörlig uppmärksamhet. Då det icke synes erforderligt
eller önskligt att inrätta ett nytt permanent statsorgan för ändamålet, vill
statskontoret föreslå, att sedan civila byggnadsutredningen slutfört de arbetsuppgifter,
som anförtrotts densamma, instruktionsmässigt klart fastslås,
att en kritisk granskning enligt de av utredningen uppdragna linjerna skall
åligga byggnadsstyrelsen. På samma sätt lära den militära byggnadsutredningens
uppgifter vid lämplig tidpunkt böra överflyttas på den blivande, för
försvaret gemensamma fortifikations- och byggnadsförvaltningen. Statskontoret
förutsätter såsom självfallet, att även vid den slutliga granskningen av
byggnadsförslagen inom vederbörande statsdepartement besparingssynpunkterna
alltjämt skänkas vederbörligt beaktande.
Enligt gällande avlöningsreglementen skall tjänsteman för begagnande av
honom anvisad tjänstebostad erlägga ersättning, som bestämmes med hänsyn
till hyrespriset å orten för likvärdig lägenhet. Besparingsberedningen har
emellertid efter verkställd undersökning av hyressättningen konstaterat, att
ersättningarna ofta ligga under hyresmarknadens priser och att de största
underpriserna äro att finna hos de militära myndigheterna samt i fångvårdsstyrelsens
nybyggnader. Statskontoret finner i likhet med besparingsberedningen
angeläget, att en revision av tjänstebostadsersättningarna kommer till
stånd i syfte att bringa dem i närmare anslutning till läget på den allmänna
hyresmarknaden.
Beträffande undervisningsväsendet har beredningen framlagt ett antal besparingsuppslag,
av vilka det ekonomiskt viktigaste innebär, att undervisningen
under tredje resp. tredje och fjärde läsåren inom folkskola skulle
övertagas av småskollärarinnor. Den ram, inom vilken den årliga kostnads
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 305.
17
besparingen skulle hålla sig, anges till 3,600,000 kronor resp. 12,000,000 kronor.
Förslaget torde kunna tjäna som eli exempel på en besparingsåtgärd, innebärande
just en sådan standardsänkning, som i det bingsta bör undvikas
och som statskontoret därför icke är berett att tillstyrka. Vad däremot angår
förslaget att genomföra en måttlig höjning av lärarnas tjänstgöringstid, får
statskontoret erinra, att ämbetsverket tidigare i olika sammanhang uttalat
sig för en dylik åtgärd. I utlåtande den 18 januari 1940 angående besparingsåtgärder
vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter förordade statskontoret
en ökning av undervisningsskvldigheten med en timme per vecka under
framhållande bl. a., att läroverkslärarnas sammanlagda tjänstgöringstid per
år syntes icke obetydligt understiga övriga statstjänstemäns. I ett senare utlåtande
— den 11 november 1940 — tillstyrkte statskontoret en utsträckning
av undervisningsskyldigbeten även inom folkskoleväsendet, varvid ämbetsverket
utgick från att antalet undervisningstimmar borde bestämmas till
högst 32 per vecka. Statskontoret vill i detta sammanhang ånyo förorda, att
spörsmålet örn lärarnas tjänstgöringstid upptages till omprövning.
För att möjliggöra vidsträcktare rationaliseringsåtgärder på skolområdet
föreslår besparingsberedningen vidare en reform av skoldistriktsindelningen
samt tillsättande av en särskild ekonomidirektör inom skolöverstyrelsen. Den
förstnämnda reformen torde äga nära samband med en ifrågasatt revision
av den administrativa kommunindelningen och lärer fördenskull icke nu
kunna upptagas till avgörande. Vad den föreslagne ekonomidirektören beträffar,
är det svårt att med ledning av beredningens tämligen vaga uttalanden
draga några bestämda slutsatser angående de uppgifter, som tänkts skola
åvila denne befattningshavare. De förefalla emellertid alltför vittomfattande
för en person, som för att kunna i erforderlig utsträckning göra sig gällande
skulle behöva utrustas med helt andra maktbefogenheter, än som kunna ifrågakomma
för en befattningshavare inom ett centralt ämbetsverk av skolöverstyrelsens
karaktär. Statskontoret avstyrker därför besparingsberedningens
förslag i denna del.
Sjukhus- och sjukvårdsväsendet torde, såsom beredningen framhåller, erbjuda
ett rikt fält för rationaliserings- och besparingsåtgärder. Bland de på
detta område framförda förslagen vill statskontoret understryka kravet på
att den av personalen på sinnessjukhusen erlagda kostersättningen höjes så
att den täcker självkostnaden. Ett viktigt spörsmål, som av beredningen
mera i förbigående beröres gäller vidtagandet av lämpliga åtgärder för sjukhusklientelets
begränsning, vårdtidens förkortande och därmed en snabbare
patientomsättning. Det råder intet tvivel, att betydande samhällsekonomiska
besparingsmöjligheter här ligga inom räckhåll. Medicinalstatistiken angiver,
att under år 1940 medelvårdtiden vid odelade lasarett växlade mellan 13
och 28 dagar, vid medicinska avdelningar av delade lasarett mellan 16 och
29 dagar samt vid kirurgiska avdelningar mellan 13 och 24 dagar. Statskontoret
har svårt att föreställa sig. att så avsevärda variationer kunna vara objektivt
betingade. Otvivelaktigt bör en närmare undersökning genom medicinalstyrelsens
försorg kunna klarlägga de förhållanden, som föranlett sagda
olikheter. På grundval av en dylik undersökning torde normerande anvisningar
böra övervägas i syfte all uppnå en strängare hushållning med tillgängliga
vårdmöjligheter. Ehuru endast i mindre mån av direkt inverkan på
statsbudgeten skulle åtgärder av angiven innebörd få betydande konsekvenser
för samhällets ekonomi i det hela.
1 fråga örn statens upphandlingar har besparingsberedningen ansett, att
ekonomisk fördel skulle kunna vinnas genom upprättande under finansdepartementet
av en upphandlingsnämnd, sorn skulle lia lill uppgift att lämna
råd och anvisningar i upphandlingsfrågor och söka finna de områden, där
hilinnil lill rikmhnjens protokoll I sunil. Nr y
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 306.
en mera samordnad upphandling borde komma till stånd. Statskontoret finner
den föreslagna uppliandlingsnämndens funktioner något oklara och är
heller icke övertygat örn vare sig behovet eller nyttan av ett dylikt organ.
I stället synes man böra fortsätta på den väg, som redan tidigare beträtts,
med centralisering av viss upphandling till för ändamålet särskilt lämpade
verk eller myndigheter efter mönster av den genom postverket bedrivna centralupphandlingen
av papper och kontorsmateriel. Anskaffningen av kontorsmöbler
torde kunna framhållas såsom ett lämpligt objekt för ytterligare
centralisering. Av särskild betydelse för åstadkommande av en ekonomiskt
fullt tillfredsställande upphandling torde bliva den fortlöpande kontroll, som
på upphandlingsväsendets område är avsedd att i fortsättningen utövas av
statens sakrevision.
På det nya sakrevisionsorganet lärer vidare böra ankomma att med anlitande
av erforderlig expertis systematiskt undersöka de besparingsmöjligheter,
som kunna föreligga inom de olika förvaltningsområden, vilka ännu icke
underkastats granskning i rationaliseringssyfte. Besparingsberedningen har
p,å sid. 36 i betänkandet pekat på en rad betydande dylika områden, som
av beredningen icke alls eller endast mera i förbigående behandlats. Emellertid
är att märha, att vissa av de uppräknade områdena, exempelvis landsstaten,
polisväsendet, taxeringsväsendet och krisförvaltningen, äro eller nyligen
varit föremål för särskilda undersökningar i annat sammanhang, varför resultaten
av dessa undersökningar givetvis böra avvaktas, innan nya utredningar
på samma områden igångsättas.
Statskontoret vill i förevarande sammanhang fästa uppmärksamheten på
en viktig gren av den offentliga förvaltningen, som icke närmare berörts av
den pågående besparingsaktionen, nämligen kyrkan och dess ekonomiska
regulator kyrkofonden. I sin redogörelse för vissa av besparingsberedningen
företagna undersökningar, avseende de affärsdrivande verken, har beredningen
vid behandlingen av domänverket tangerat även det särskilda problemet
örn de ecklesiastika skogarnas förvaltning och uttryckt farhågor för
att här skulle uppväxa en onödigt dyrbar dubbelorganisation. Statskontoret
vill i anslutning härtill allenast konstatera, att denna dubbelorganisation efter
genomförandet av den år 1932 beslutade ecklesiastika boställsreformen
tyvärr redan är ett faktum. Vad särskilt angår kyrkofonden torde få erinras,
hurusom kammarkollegiet och statskontoret i gemensamt utlåtande den
II september 1942 angående beräkning av den allmänna kyrkoavgiften för
år 1943 framhållit, att kyrkofondens utgifter för nämnda år kunde beräknas
komma att överstiga inkomsterna med 543,366 kronor. Huruvida, sedan nuvarande
krisartade ekonomiska förhållanden upphört, kyrkofonden kunde
utan kapitalkonsumtion och utan förhöjning av allmänna kyrkoavgiften bära
samtliga de utgifter, som enligt fattade beslut skola därifrån gäldas, kunde
icke med säkerhet bedömas. Det syntes dock vara att förutse, att utgifterna
även framdeles skulle komma att överstiga tillgängliga inkomster. Att i nuvarande
läge företaga en höjning av uttaxeringen för kyrkliga ändamål höllö
ämbetsverken icke för tillrådligt. I stället ansågo de en närmare undersökning
påkallad rörande möjligheten att begränsa kostnaderna för de ändamål,
som skulle tillgodoses genom kyrkofonden, i syfte att dessa kostnader kunde
täckas av medel, som för närvarande stå till buds. Med hänsyn till sakens
brådskande karaktär funno ämbetsverken angeläget, att en sådan besparingsgranskning
snarast igångsattes.
Statskontoret kan icke underlåta att i nu förevarande sammanhang bringa
denna hemställan i erinran, under betonande av att kyrkofondens förhållanden
böra bliva föremål för en undersökning med syfte att genom ändrade grunder
för tillvaratagandet av de ecklesiastika boställenas avkastning för Ion
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 305. 19
deus del samt en begränsning av utgifterna uppnå åtminstone en balanserad
budget.
Under rubriken ekonomiserande personalpolitik har besparingsberedningen
anfört vissa synpunkter på personalproblemet, vilka givit statskontoret
anledning till följande uttalanden.
Att den oi dillarte anställningsformen medför en stelhet i statsförvaltningen,
som försvårar arbetsomläggningar och inskränkningar, är visserligen
sant, men olägenheterna härav torde böra vägas mot fördelarna för samhället
aU äga en självständig tjänstemannakår, som i sitt handlande icke behövei
paverkas av politiska eller ekonomiska konjunkturväxlingar. Ofta har
och med rätta — en dylik tjänstemannakår betecknats såsom förvaltningens
ryggrad. Påståendet att den extra ordinarie personalen i praktiken melodi
mer behandlas som lika oavsättlig som den ordinarie torde innebära en
överdrift. Däremot ligger icke något anmärkningsvärt i det förhållandet, att
myndigheterna vid arbetsinskränkning i första hand låta personalreduktionen
gå ut över den lösligare anställda extra personalen, som i motsats till den
extra ordinarie personalen icke antagits i syfte alt tillgodose ett mera stadigvarande
behov av arbetskraft. De anställningsformer, som för närvarande
ti Hamp as inom statsförvaltningen, torde enligt statskontorets mening böra
bibehållas i huvudsak oförändrade.
Vad angår frågan om upprättandet av en statlig förhandlingsbyrå för den
kollektivavlönade personalen har statskontoret i utlåtande den i 3 februari
1942 över en inom besparingsberedningen upprättad promemoria i detta
ämne förklarat sig icke hava något att erinra mot en dylik åtgärd.
Besparingsberedningen har riktat åtskilliga erinringar mot de bestämmelser
i gällande avlöningsreglementen, vilka reglera personalens löneförmåner
under ledighet for sjukdom samt rätten till fri läkarvård och fri medicin
Den utredning rörande sjukledigheter och sjukvårdskostnader, som verkställts
av riksdagens år 1942 församlade revisorer, understryker även kravet
på att möjligheterna till besparing i de hittills för varje år stegrade sjukvårdskostnaderna
närmare undersökas. I motiveringen till nuvarande bestämmelser
i ämnet framhöll 1936 års lönekommitté, hurusom en oundgänglig
förutsättning för att sjukvårdsförmånen icke skulle kunna missbrukas
och för vinnande av nödig kontroll över tjänstemännens sjukledighet syntes
vara, alt läkarvården ombesörjdes av särskilda för ändamålet utsedda vorksläkare.
Det lärer på goda grunder kunna ifrågasättas, örn kontrollen över sjukledigheterna
genom verksläkarorganisationens införande förbättrats. Sålunda lär
det ligga i sakens natur, att en verksläkare exempelvis i Stockholm, som har
sitt patientklientel utspritt över hela staden och dess omgivningar, icke hinner
ägna nämnvärd tillsyn över de lindrigare sjukdomsfallen, varjämte tvånget
att, oavsett sjukdomens art, i första hand hänvända sig till en särskild verksläkare
minskar personalens förtroende till den meddelade sjukvården. Enligt
statskontorets mening måste därför det nuvarande sjukvårdssystemet betecknas
såsom både dyrt och ineffektivt samt föga ägnat att tillgodose vare sig
staten — arbetsgivarens eller personalens intressen. Ämbetsverket vill därför
förorda ett förnyat övervägande av sjukvårdsförmånernas omfattning och de
reglerande bestämmelserna på detta område.
Med hänsyn såväl lill belastningen på statsekonomien som lill befolkningsutvecklingen
föreslår besparingsberedningen, att en höjning av pensionsåldrarna
målte tågås under övervägande. Statskontoret vill icke bestrida, alt
pensionsåldrarna för vissa grupper av befattningshavare kunna förefalla väl
låga — särskilt gäller detta den slöra gruppen manliga befattningshavare med
en pensionsålder av 60 år— men det måste å andra sidan inge betänkligheter
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 305.
att redan nu till omprövning upptaga vissa grundläggande pensionsspörsmål,
som i samband med den senast verkställda allmänna revisionen av pensionslagstiftningen
nyligen varit föremål för statsmakternas ställningstagande. Här
avsedda syfte synes för övrigt till väsentlig del kunna vinnas genom ett utnyttjande
av de möjligheter, som pensionsreglementena öppna, till beviljande
av anstånd med avskedet utöver pensionsåldern, detta i full överensstämmelse
med härom utfärdade direktiv.
För handläggningen av personalärenden av skilda slag efterlyser besparingsberedningen
ett sammanhållande organ med något av en driftslednings
funktioner, vilket skulle kunna tillvarataga statens ekonomiska intressen. Örn
ett kapabelt dylikt organ vore i funktion borde enligt beredningen stora besparingar
kunna vinnas. Statskontoret har icke av den knapphändiga motiveringen
kunnat bilda sig någon klar uppfattning^ hur besparingsberedningen
tänkt sig detta uppslag omsatt i praktiken. Såvitt statskontoret kan
finna utövas i vår nuvarande förvaltningsorganisation den centrala »driftsledningen»
av regeringen, och pa finansdepartementet torde därvid närmast
ankomma de uppgifter, som beredningen synes avse för den nya organisatoriska
påbyggnaden.
Enligt statskontorets mening böra åtgärder för igångsättande av de i det
föregående förordade utredningarna utan dröjsmål vidtagas. Beträffande vissa
av här särskilt uppmärksammade uppslag, lär hinder icke möta för Kungl.
Maj-t att i författningsväg åvägabringa ändrad ordning. I övrigt synas uppslagen
böra tillgodogöras vid utarbetandet av statsverkspropositionen till
1944 års riksdag.
I detta ärendes handläggning hava, förutom undertecknade, deltagit statskommissarierna
Björn, Örtengren och Johnsson samt t. f. statskommissarien
Lindbergson. Statskommissarien Örtengren har dock icke deltagit i ärendets
justering.
Stockholm den 7 april 1943.
WILHELM BJÖRCK.
E. NORBERG.
Richard Munthe.
437950. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1943.