Kungl. Majlis proposition nr 297.

1

Nr 297.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för budgetåret
1943/44- till Ersättning till Stockholms stad för
underhåll av fångar i stadens rannsakningsfängelse;
given Stockholms slott den 21 maj 1943.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Thorwald Bergquist.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 21 maj 1943.

N ärvar ande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-JBramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför t. f.
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist, följande.

I Stockholms stads rannsakningsfängelse förvaras för närvarande vissa för
brott eller lösdriveri häktade eller dömda personer. Vidare intagas där utlänningar,
som tagits i förvar jämlikt utlänningsförfattningarna. Sådana häktade,
som ännu icke dömts i första instans, förvaras och underhållas helt på
stadens bekostnad. Beträffande i första instans dömda personer, som icke avgivit
nöjdförklaring eller som anfört besvär eller som ännu icke förpassats
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 297. 1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

till annan anstalt för undergående av straff eller eljest föreskriven behandling,
ävensom beträffande bötesfångar och i förvar tagna utlänningar råder
det förhållandet, att staden tillhandahåller förvaringslokaler, under det att
kronan ersätter staden fångförplägnadskostnaderna. Ersättningen bestrides
från ett för ändamålet särskilt anvisat förslagsanslag, rubricerat Ersättning
till Stockholms stad för underhåll av fångar i stadens rannsaknings fängelse.

På grund av det stegrade fångantalet har fångvårdsstyrelsen under år 1942
inlett förhandlingar med Stockholms stad om utnyttjande av rannsakningsfängelset
för fångvårdens behov i större utsträckning än för närvarande.
Enär dessa förhandlingar vid tiden för avlåtandet av årets statsverksproposition
alltjämt pågingo, kunde storleken av nämnda anslag icke då bestämmas.
I riksstatsförslaget upptogs anslaget därför med ett beräknat belopp av

150,000 kronor. Sedan ifrågavarande förhandlingar numera avslutats, får jag
härmed ånyo anmäla berörda anslagsfråga.

Spörsmålet örn kronans och Stockholms stads skyldigheter med avseende
å stadens rannsakningsfängelse har sedan länge varit föremål för tvist. Vid
de förhandlingar, som nu förts, har eftersträvats att ernå en lösning av frågan
i hela dess vidd. Såsom resultat av förhandlingarna har ett preliminärt
avtal träffats mellan fångvårdsstyrelsen å kronans vägnar samt Stockholms
stadskollegium å stadens vägnar. För att avtalet skall bliva gällande förutsättes,
att det skall godkännas för kronans del av Kungl. Majit och för stadens
del av stadsfullmäktige.

För att belysa uppkomsten av motsättningarna mellan kronan och staden
beträffande rannsakningsfängelset och frågans läge nu torde till en början
få lämnas följande redogörelse.

Den ursprungliga bestämmelsen om hållande av häkte återfinnes i stadslagen.
Enligt denna borde i varje stad häkte för dem, som där begå brott,
av staden byggas och underhållas. Hållande av egna häkten uppfattades närmast
såsom en förmån för städerna, sammanhängande med deras jurisdiktion.
Först efter domen överlämnades den brottslige till statsmyndigheten för
straffets verkställande.

Enligt 1636 års privilegiebrev för Stockholm kunde rannsakningsfångar
förvaras både i kronans och stadens fängelser. Båda slagen av fängelser stodo
då under överståthållarens chefskap.

Med avseende å fångarnas underhåll föreskrives i brev den 4 december
1816 att »städerna böra underhålla personer, som där för brott häktas, så
länge de vid domstol därstädes äro under rannsakning och målet utgör ämne
för den police, städerna själva böra vidmakthålla, men att däremot, när
antingen brottet finnes vara av den grövre beskaffenhet, att det skall överdomstols
granskning underställas, eller ock saken genom besvär dragés under
högre rätts prövning, kostnaden till de häktades underhåll bör utgå av allmänna
medel ifrån den dag, stadsdomstolarna huvudsakligen avgjort målet,
till dess slutlig dom fallit och verkställes.»

Kungl. Maj.ts proposition nr 297.

3

I slutet av 1840-talet uppfördes ett rannsakningsfängelse i Stockholm för
en kostnad av ej fullt 350,000 riksdaler banco, vartill kronan bidrog med

170,000 riksdaler banco. I fängelset insattes i överensstämmelse med tidigare
praxis icke blott rannsakningsfångar utan även bötesfångar. I fråga om stadens
skyldigheter med avseende å den senare fångkategorien uppkom på
1890-talet tvist med kronan i samband med uppförande av ett nytt rannsakningsfängelse.
Tvisten blev icke löst. Det nuvarande rannsakningsfängelset
blev emellertid till sin storlek så avpassat, att det skulle kunna mottaga även
bötesfångar. Staden förklarade sig dock icke erkänna någon förpliktelse därtill
och har därefter vidhållit denna ståndpunkt.

Kostnaden för rannsakningsfängelset har städse bestritts av staden, men
kronan bidrager till underhåll av de fångar, för vilka staden enligt 1816 års
brev ej skall bära underhållskostnaden.

I fängelset förvaras för närvarande följande kategorier av fångar:

A. Brott fångar.

Dessa äro:

1) rannsakningsfångar, d. v. s. häktade men av rådhusrätten ännu icke
dömda fångar;

2) häktade, av rådhusrätten dömda fångar, vilka antingen icke avgivit
nöjdförklaring eller vilka anfört besvär emot rådhusrättens utslag eller ännu
icke förpassats till annat fängelse för avtjänande av ådömt straff.

B. Lösdrivare.

I likhet med brottfångarna kunna lösdrivama indelas i

1) häktade, men av poliskammaren icke dömda; samt

2) häktade, av poliskammaren dömda, motsvarande grupp 2) under A.

C. Bötesfångar.

D. övriga.

Dessa äro:

1) vissa för fylleri eller annan orsak anhållna personer; samt

2) personer, som jämlikt författningar angående utlänningar tagits i förvar.

Enligt principerna i 1816 års brev bekostar kronan underhållet av sådana
häktade (fångar och lösdrivare), som dömts av rådhusrätten eller poliskammaren,
ävensom av bötesfångar och i förvar tagna utlänningar, medan övriga
fångars underhåll bekostas av staden. Ersättningen för underhåll av dömda
häktade utgår från och med dagen efter utslagets eller beslutets meddelande.

Spörsmålet om dispositionen av rannsakningsfängelset, som gång efter annan
varit uppe, aktualiserades åter år 1937, då vissa arbeten skulle företagas
inom fängelsets köksavdelning. I anledning av framställning från staden meddelade
Överståthållarämbetet i skrivelse den 19 februari 1938 till chefen för
justitiedepartementet, att staden ifrågasatt att mellan kronan och staden
skulle träffas överenskommelse angående sådan fördelning av stadens
fångar, att kronan utan kostnad för staden för all framtid övertoge förvaringen
och underhållet av dels stadens bötesfångar, dels häktade, av rådhusrätten
till undergående av frihetsstraff dömda fångar från och med dagen
näst efter rådhusrättens utslag, dels ock häktade, av poliskammaren till tvångs -

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

arbete dömda lösdrivare från och med dagen näst efter poliskammarens beslut,
samt att staden på egen bekostnad förvarade och underhölle övriga rannsakningsfångar
och häktade men icke dömda lösdrivare. Därest sistnämnda
kategorier fångar på grund av utrymmesbrist icke skulle kunna beredas plats
inom stadens fängelse, skulle sådana fångar mot viss ersättning av staden
förvaras av kronan.

I skrivelse den 4 april 1940 hemställde stadskollegiet i Stockholm, att Kungl.
Maj:t måtte vidtaga åtgärder för upptagande av förhandlingar med staden
rörande överståthållarämbetets uppförande å kronans stat och en reglering
av de frågor, i vilka staden i jämförelse med andra städer intoge en särställning
i förhållande till staten. Framställningen, som således innefattade även
frågan om rannsakningsfängelset, ledde till att en kommission tillsattes, som
antog benämningen 1940 års förhandlingskommission. I sitt den 30 oktober
1940 avlämnade betänkande (statens offentl. utredn. 1940: 28) framlade kommissionen
ett förslag till avtal mellan kronan och Stockholms stad, vilket förslag
under § 8 innehåller bland annat följande.

Beträffande Stockholms stads rannsakningsfängelse skola följande bestämmelser
gälla:

a) Kronan övertager utan kostnad för staden förvaringen och underhållet
av dels bötesfångar, dels häktade, av Stockholms rådhusrätt till straffarbete
eller fängelse dömda personer från och med fjärde dagen från dagen för rådhusrättens
utslag, dels häktade, som enligt utslag av Stockholms rådhusrätt
skola intagas till förvaring eller internering, dels häktade, av Överståthållarämbetet
till tvångsarbete dömda lösdrivare från och med fjärde dagen från
dagen för överståthållarämbetets beslut, dels ock personer, som tagits i förvar
jämlikt författningar rörande utlänningar.

b) För häktade, rörande vilka rådhusrätten eller Överståthållarämbetet,
beslutat om undersökning av sinnesbeskaffenheten och som till följd därav
intagits å fångvården tillhörande sinnessjukavdelning, skall staden ersätta
fångvården efter avgiven räkning dess utgifter för utspisning åt de häktade
efter det för avdelningen gällande portionspriset (sålunda allenast kostnad
för i portion ingående proviantartiklar).

c) Andra för brott eller lösdriveri häktade men icke dömda personer, för
vilka plats i rannsakningsfängelset icke kan beredas, må förvaras i centralfängelset
å Långholmen; dock att, därest de befinnas lida av kroppssjukdom
eller, utan att sådant fall är för handen som i b) sägs, av sinnessjukdom,
fångvårdsstyrelsens tillstånd i varje särskilt fall skall inhämtas.

För de under c) omförmälda häktade gäller,

att de häktade skola utan kostnad för kronan genom försorg av polisen i
Stockholm införas till centralfängelset samt i förekommande fall inställas
inför rådhusrätten eller Överståthållarämbetet,

att staden skall ersätta fångvården efter avgiven räkning dess utgifter för
utspisning åt de häktade efter det för centralfängelset gällande portionspriset
(sålunda allenast kostnad för i portion ingående proviantartiklar),

samt att staden såsom bidrag till kostnaderna för fängelsebyggnadernas underhåll,
för bevakning, sjukvård, allmänna förvaltningskostnader och dylikt
ävensom för tillhandahållande av beklädnad och sängkläder m. m. skall erlägga
ett visst belopp per intagen och dag. Beträffande storleken av detta
belopp gäller vad i bilaga A till detta avtal sägs.

d) Staden förvarar och underhåller på egen bekostnad övriga för brott eller
lösdriveri häktade men icke dömda personer.

Kungl. Maj.ts proposition nr 297.

5

Enligt den under punkt c) omförmälda bilagan skulle det i § 8 avsedda
bidraget från staden till kostnaderna för underhåll av fängelsebyggnaderna å
Långholmen, för bevakning, sjukvård, allmänna förvaltningskostnader och
dylikt ävensom för tillhandahållande av beklädnad och sängkläder m. m.
tills vidare utgå med 7 kronor 50 öre per intagen och dag, dock sammanlagt
lägst 5,000 kronor för år räknat.

Förhandlingskommissionens förslag godkändes av stadsfullmäktige i Stockholm
samt tillstyrktes av Överståthållarämbetet och fångvårdsstyrelsen, av
den senare myndigheten dock med ett par detaljerinringar. Samtliga i ärendet
hörda statliga myndigheter i övrigt hade intet att erinra mot förslaget i vad
detsamma gällde rannsakningsfängelset. Sålunda förklarade såväl statskontoret
som riksråkenskapsverket var för sig, att någon anledning till erinran
mot förslaget i den delen icke förefunnes.

Förhandlingskommissionens förslag blev sedermera föremål för övervägande
av överståthållarämbetskommittén, som enligt sitt den 19 september
1941 avgivna betänkande fann förslaget ändamålsenligt och lämpligt i vad
det avsåge rannsakningsfängelset. Enligt kommittén borde dock beaktas de
erinringar som gjorts av fångvårdsstyrelsen (betänkandet sid. 79).

Enär kronan enligt förhandlingskommissionens förslag utan kostnad för
Stockholms stad skulle övertaga förvaringen av vissa kategorier fångar, vilka
nu förvaras på stadens bekostnad, skulle vid godtagande av förslaget möjlighet
öppnas för staden att ersätta det. nuvarande rannsakningsfängelset
med en mindre fängelsebyggnad. Medan det nuvarande rannsakningsfängelset
inrymmer sammanlagt 317 celler, skulle sålunda, enligt ett upprättat förslag,
den nya byggnaden innehålla, förutom mottagnings- och isoleringsavdelning,
allenast 76 enkelceller och 4 dubbelceller. En sådan minskning av
det för fångar avsedda utrymmet i rannsakningsfängelset förutsätter att tillräckligt
utrymme i stället finnes tillgängligt i statliga fängelser i Stockholm
eller dess närhet. I statsverkspropositionen till 1942 års riksdag (II ht sid.
85 f.) uttalade föredragande departementschefen, att denna förutsättning icke
syntes komma att tills vidare föreligga med hänsyn till den stegring i fångantalet,
som inträffat under de senaste åren och som med hänsyn till rådande
förhållanden kunde befaras fortsätta under den närmaste framtiden.
Att under dylika förhållanden åvägabringa en överenskommelse i enlighet
med förslaget fann departementschefen ej tillrådligt. Stora svårigheter skulle
kunna uppkomma för att tillgodose det ökade platsbehov för fångförvar i
Stockholm, som i sådant fall skulle uppstå. Dessutom framhölls, att frågan
örn det lämpligaste anordnandet av statliga fängelser i Stockholm eller dess
närhet borde lösas i ett större sammanhang. Av nu angivna skäl ledde förhandlingskommissionens
förslag rörande rannsakningsfängelset icke till någon
uppgörelse mellan kronan och staden.

Genom de förhandlingar mellan fångvårdsstyrelsen och Stockholms stad
som, enligt vad inledningsvis nämnts, nu åter upptagits och närmast föranletts
av fångvårdens behov att i större utsträckning än för närvarande utnyttja
rannsakningsfängelset för fångförvar, har frågan om en uppgörelse beträffande
fängelset fått förnyad aktualitet.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 297.

Med anledning av underhandlingarna, vilka förts inför överståthållaren,
har Överståthållarämbetet i skrivelse den 18 mars 1943 hemställt, att Kungl.
Maj :t måtte upptaga ärendet till förnyad, skyndsam behandling. Efter redogörelse
för vad som tidigare förekommit i ärendet samt under framhållande,
att en snar lösning av ifrågavarande spörsmål vore av synnerligt intresse
nied hänsyn till den hotande överbeläggningen i statens fängelser, anför ämbetet
bland annat:

Fångvårdsstyrelsen har uppgivit, att behov föreligger av att få taga i anspråk
inemot 100 celler av de 317 inom rannsakningsfängelset. Vid Grymning
av personer med ådömda, kortare frihetsstraff kan enligt överståthållarämbetets
förmenande ett tillmötesgående av ändamålet ske utan äventyrande
av den uppgift, som rannsakningsfängelset egentligen har att fylla. Upplåtelsen
förutsätter emellertid samförstånd om villkoren mellan kronan och
staden. Vid underhandlingar inför undertecknad överståthållare den 11 mars
1943 mellan representanter för fångvårdsstyrelsen och staden har framkommit,
att staden kan förutsättas vara villig låta fångvårdsstyrelsen tillsvidare
under året disponera rannsakningsfängelset i nyss angiven omfattning, därest
för upplåtelsen komma att gälla villkor, som i möjligaste mån överensstämma
med vad som stadgas under § 8 i 1940 års förhandlingskommissions förslag
till avtal mellan kronan och staden rörande fängelset. Det villkoret har emellertid
ytterligare framställts från representanter för kommunalförvaltningen,
att förhandlingar upptagas för lösning definitivt av rådande oklara förhållanden
beträffande fängelset.

I infordrat yttrande över överståthållarämbetets framställning har fångvårdsstyrelsen
erinrat, att föreskrifterna i § 8 i förhandlingskommissionens
avtalsförslag tillkommit i huvudsakligt syfte att det nuvarande rannsakningsfängelset
skulle ersättas av en mindre fängelsebyggnad och stadens fångar
enligt de nya ersättningsgrunder, som framlagts i kommissionens betänkande,
intagas å statlig fångvårdsanstalt. Till följd av den rådande överbeläggningen
i statens fångvårdsanstalter vore statsverket emellertid, enligt vad
styrelsen vidare uttalar, för närvarande icke i stånd att — på sätt § 8 a)
nämnda avtalsförslag avser — åtaga sig förvaringen av bötesfångar och i
nämnda mom. avsedda häktade och utlänningar, och det vore därför icke
möjligt att nu helt sätta kommissionens avtal i kraft. Vid förhandlingarna
mellan fångvårdsstyrelsen och stadens representanter hade emellertid de
sistnämnda påyrkat, att förhandlingskommissionens förslag i den utsträckning
det vore möjligt måtte upptagas till prövning och avgörande samt förklarat,
att staden eljest funne sig sakna anledning att tillmötesgå fångvårdsstyrelsens
framställning om ytterligare platser till följd av den starka stegringen
av fångantalet. Såsom resultat av förhandlingarna hade utarbetats följande
preliminära förslag till avtal mellan kronan och staden:

Mellan fångvårdsstyrelsen för Kungl. Majit och Kronan, å ena, samt Stockholms
stad, å andra sidan, har för tid som i § 6 sägs överenskommits som
följer.

§ 1.

a) Kronan påtager sig kostnaden för förvaringen och underhållet i Stockholms
stads rannsakningsfängelse av följande kategorier av intagna, nårn -

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

7

ligen dels bötesfångar, dels häktade, av Stockholms rådhusrätt till straffarbete
eller fängelse dömda personer från och med dagen efter rådhusrättens
utslag, dels häktade, som enligt utslag av Stockholms rådhusrätt skola intagas
till förvaring eller internering, dels häktade, av Överståthållarämbetet till
tvångsarbete dömda lösdrivare från och nied dagen efter överståtliållarämbetets
beslut, dels ock personer, som tagits i förvar jämlikt författningar rörande
utlänningar.

b) För häktade, rörande vilka rådhusrätten eller Överståthållarämbetet beslutat
om undersökning av sinnesbeskaffenheten och som till följd därav intagits
å fångvården tillhörande sinnessjukavdelning, skall staden ersätta fångvården
efter avgiven räkning dess utgifter för utspisning åt de häktade efter
det för avdelningen gällande portionspriset (sålunda allenast kostnad för
i portion ingående proviantartiklar).

c) Efter fångvårdsstyrelsens tillstånd i varje särskilt fall må å centralfängelset
å Långholmen intagas häktad men icke dömd person, som befinnes
lida av kroppssjukdom eller, utan att sådant fall är för handen som i b)
sägs, av sinnessjukdom.

För de under c) omförmälda häktade gäller,

att de häktade skola utan kostnad för kronan genom försorg av polisen i
Stockholm införas till centralfängelset samt i förekommande fall inställas inför
rådhusrätten eller Överståthållarämbetet,

att staden skall ersätta fångvården efter avgiven räkning dess utgifter
för utspisning åt de häktade efter det för centralfängelset å Långholmen gällande
portionspriset (sålunda allenast kostnad för i portion ingående proviantartiklar)
samt att staden såsom bidrag till kostnaderna för fängelsebyggnadernas
underhåll, för bevakning, sjukvård inom anstalten, allmänna
förvaltningskostnader och dylikt ävensom för tillhandahållande av sängkläder
samt av kläder under ans låhs vistelsen och vid avgången från anstalten
skall erlägga 7 kronor 50 öre per intagen och dag.

d) Staden förvarar och underhåller på egen bekostnad övriga för brott
och lösdriveri häktade men icke dömda personer.

§ 2.

Staden förbinder sig att icke minska det för fångförvar avsedda utrymmet
i rannsakningsfängelset ävensom att i rannsakningsfängelset på fångvårdsstyrelsens
begäran i mån av utrymme mot ersättning som nedan sägs förvara
intagna, för vilkas förvaring och underhåll kronan enligt § 1 a) påtagit sig
kostnaden, ävensom personer, som för undergående av straff intagas å fängelset
eller enligt fångvårdsstyrelsens beslut dit överflyttas. Härvid gäller, att
staden skall vara pliktig att förvara dels stadens bötesfångar, dels ock andra
för straffverkställighet intagna till ett antal av högst 90, varav högst 15
kvinnor.

För de i denna § omförmälda intagna skall kronan dels ersätta staden efter
avgiven räkning dess utgifter för utspisning åt de intagna efter det för
centralfängelset å Långholmen gällande portionspriset (sålunda allenast kostnad
för i portion ingående proviantartiklar) dels ock till staden såsom bidrag
lill kostnaderna för fängelsebyggnadernas underhåll, för bevakning,
sjukvård inom anstalten, allmänna förvaltningskostnader och dylikt ävensom
för tillhandahållande av sängkläder samt av kläder under anstaltsvistelsen
och vid avgången från anstalten erlägga ett belopp av 7 kronor 50 öre
per intagen och dag. Fångvården förpliktigar sig all erlägga i denna § angiven
ersättning för en beläggning för dag av minst 50 för straffverkställighet
intagna.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

§ 3.

Kostnad för vård å allmänt sjukhus skall i vad avser personer, som omförmälas
i § 1 c), gäldas av staden samt i vad avser personer, som omför -mälas i § 2 första stycket, av kronan.

§ 4.

Beträffande de i § 2 första stycket omförmälda intagna skall ifråga örn
verkställighet av straff samt vård och behandling av de intagna gälla vad
i lag eller författning eller i av fångvårdsstyrelsen meddelade föreskrifter är
eller kan bliva bestämt.

Fångvårdsstyrelsen äger genom inspektion övervaka att meddelade föreskrifter
behörigen efterlevas ävensom att av vederbörande tjänstemän erhålla
de upplysningar, det biträde och de rapporter bl. a. till centrala fångregistret
som erfordras för styrelsens verksamhet i vad avser de å rannsakningsfängelset
intagna.

§ 5.

Ersättning och bidrag som i §§ 2 och 3 sägs skola, i enlighet med preliminär
uppskattning, erläggas månadsvis den 15 i varje påföljande månad.
Slutlig avräkning skall ske årsvis så snart ske kan efter utgången av närmast
föregående budgetår.

§ 6.

Detta avtal, som för fångvårdens del måste godkännas av Kungl. Majit och
för stadens del av stadsfullmäktige, skall träda i kraft den 1 juli 1943 och
gälla under två år med sex månaders ömsesidig uppsägning.

Sker ej uppsägning förlänges avtalet ett år i sänder.

Beträffande den närmare innebörden av förslaget anföres i fångvårdsstyrelsens
yttrande bland annat:

I det nya avtalets § 1 har i första hand fastslagits fördelningen av kostnaderna
mellan kronan och staden. Föreskriften i denna § har utformats
på grundval av § 8 i förhandlingskommissionens förslag (jfr bet. sid. 48—50
m. fl.) dock med den ändringen, att § 1 icke, såsom § 8 i kommissionens
förslag, innebär någon allmän utfästelse av kronan att å centralfängelset
å Långholmen mottaga här ifrågavarande kategorier intagna — detta låter
sig för närvarande icke göra på grund av den starka beläggningen å Långholmen
— utan blott fastslår vem som skall svara för de olika kategorierna
intagna, kronan eller staden. Underhåll av ännu ej dömda bekostas av staden,
och skyldighet att jämväl tillhandahålla lokaler för förvaring av dem
får anses av ålder åvila staden. Därutinnan har ej heller ifrågasatts någon
ändring. Beträffande häktade som redan erhållit sin dom har hittills gällt,
att staden tillhandahållit förvaringslokaler under det att kronan ersätter
underhållet. Bötesfångar ha hittills både förvarats och underhållits av staden.
I huvudsaklig överensstämmelse med de av förhandlingskommissionen
föreslagna principerna fastslås nu i § 1, att kronan påtager sig kostnaden
för förvaringen och underhållet i rannsakningsfängelset av följande kategorier
av intagna, nämligen dels bötesfångar, dels häktade, av Stockholms
rådhusrätt till straffarbete eller fängelse dömda personer från och med
dagen efter rådhusrättens utslag, dels häktade, som enligt utslag av Stockholms
rådhusrätt skola intagas till förvaring eller internering, dels häktade,
av Överståthållarämbetet till tvångsarbete dömda lösdrivare från och med
dagen efter överståthållarämbetets beslut, dels ock personer, som tagits i

Kungl. Maj.ts proposition nr 297.

9

förvar jämlikt författningar rörande utlänningar. I ett speciellt hänseende
innebär denna föreskrift en avvikelse från förhandlingskommissionens förslag.
Denna hade nämligen föreslagit, att kronan skulle övertaga de av rådhusrätten
till straffarbete eller fängelse dömda respektive de av Överståthållarämbetet
till tvångsarbete dömda först från och med fjärde dagen från
dagen för utslaget respektive beslutet. Denna avfattning av föreskriften hade
tillkommit med hänsyn lill gällande bestämmelser om nöjdförklaring och
viss betänketid inom fängelset före avgivandet av sådan förklaring. Stadens
representanter ha emellertid bestämt påyrkat, att kostnaderna skulle bestridas
av kronan från och med dagen efter utslaget respektive beslutet. Då
det Ilar gäller att bestämma tidpunkten för övertagandet av vissa kostnader,
icke själva straffverkställigheten, har fångvårdsstyrelsen ansett sig böra biträda
det från stadens sida framställda yrkandet.

För ett speciellt fall har det redan under nuvarande förhållanden ansetts .
böra i § 1 avtalsförslaget intagas en bestämmelse att en person kan intagas
å centralfängelset å Långholmen. Detta gäller häktad men icke dömd, som
befinnes lida av kroppssjukdom eller — utan att fråga är om sinnesundersökning
— av sinnessjukdom. För sådan person skall staden ersätta fångvården
efter avgiven räkning dess utgifter för utspisning åt den häktade efter
det för centralfängelset å Långholmen gällande dagsportionspriset — för
närvarande 85 öre — samt att staden såsom bidrag till kostnaderna för
fängelsebyggnadernas underhåll, för bevakning, sjukvård inom anstalten, allmänna
förvaltningskostnader och dylikt ävensom för tillhandahållande av
sängkläder samt av kläder under anstaltsvistelsen och vid avgången från
anstalten skall erlägga 7 kronor 50 öre per intagen och dag.

Sålunda angivna ersättning är grundad på innehållet i § 8 i förhandlingskommissionens
förslag dock med den ändringen alt beloppet kronor 7:50
i det nya avtalet icke avser att innefatta kostnaden för sjukvård utom centralfängelset;
sådan sjukvård skall bekostas av staden.

Genom vad som bestämmes i § 2 i det nya avtalet beredes möjlighet för
fångvården att utnyttja platser i rannsakningsfängelset för att tillgodose det
nuvarande starka behovet av platser för fångförvar. I nämnda paragraf
stadgas nämligen i första hand, att staden skall på fångvårdsstyrelsens begäran
i mån av utrymme mot angiven ersättning förvara intagna, för vilkas
förvaring och underhåll kronan enligt § 1 a) påtagit sig kostnaden, ävensom
personer som för undergående av straff intagas å fängelset eller enligt
fångvårdsstyrelsens beslut dit överflyttas. Härvid har staden medgivit,
att staden skall vara pliktig att förvara dels stadens bötesfångar och dels
andra intagna till ett antal av högst 90, varav 15 kvinnor. För de i § 2
omförmälda skall kronan dels ersätta staden dess utgifter för utspisning
av de intagna efter det för centralfängelset å Långholmen gällande portionspriset,
dels ock till .staden såsom bidrag till kostnaderna för fängelsebyggnadernas
underhåll, för bevakning, sjukvård inom anstalten,
allmänna förvaltningskostnader och dylikt ävensom för tillhandahållande
av sängkläder samt av kläder under anstaltsvistelsen och vid avgången från
anstalten erlägga ett belopp av 7 kronor 50 öre per intagen och dag. BeträHände
portionspriset har man vid förhandlingarna efter övervägande
av skilda förslag enats om alt bestämma detta efter det vid centralfängelset
å Långholmen gällande. Ersättningsbeloppet 7 kronor 50 öre för andra kostnader
är detsamma som förhandlingskommissionen i sitt betänkande föreslog.

Föreskrifterna i § 2 innebära i förslå hand att staden för dem som tågås
emot a rannsakningsfängelset och för vilka kronan, enligt vad som nu fastslagits,
skall svara, erhåller ersättning enligt de nya grunderna. Vidare för -

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

pliktar sig staden att å rannsakningsfängelset mot nu fastslagen ersättning
emottaga dels stadens bötesfångar — för vilkas förvaring och underhåll kronan
enligt det nya avtalet är förpliktad att svara — och dels andra intagna
— som det likaledes åligger kronan att förvara och underhålla — till ett
antal av högst 90. Samtidigt har kronan på stadens begäran förpliktigat sig
att årligen erlägga ersättning enligt § 2 för minst 50 platser. Det angivna
antalet av högst 90 platser innebär framför allt det extra tillskott i platser
för allmänt fångförvar, som under rådande förhållanden framstår som
angeläget.

I fråga om ersättningsbeloppet å kronor 7: 50 är här liksom vid § 1 att
märka att beloppet i vad det avser sjukvård endast avser att lämna ersättning
för sjukvård inom anstalten. Kostnad för vård d allmänt sjukhus skall
i vad avser personer som omförmälas i § 1 c) gäldas av staden samt i vad
avser personer, som omförmälas i § 2 första stycket, av kronan. Denna
principiella ståndpunkt har på stadens yrkande intagits i § 3 i det nya avtalet.

Från stadens sida har, enligt vad fångvårdsstyrelsen tillägger, framhållits
att ikraftträdandet av avtalet komme att för staden medföra betydande kostnader.
Reparationer i rannsakningsfängelset — företrädesvis värmeledning
och kök — beräknades bliva erforderliga för nära 100,000 kronor, varjämte
den ökade beläggningen gjorde det nödvändigt att avsevärt öka personalen.
Att skaffa arbete åt dem som enligt det nya avtalet skulle intagas i rannsakningsfängelset
befarades från stadens sida bliva förenat med svårigheter,
men fångvårdsstyrelsens arbetskontor komme att i detta hänseende i möjligaste
mån lämna biträde.

Statsverkets kostnader under nästa budgetår för de nya platser i
rannsakningsfängelset, vilka skulle ställas till fångvårdens förfogande, har
fångvårdsstyrelsen beräknat till det i riksstatsförslaget upptagna beloppet

150,000 kronor. Rörande den närmare beräkningen av detta belopp anför
styrelsen:

Beloppet har beräknats på grundval av förhandlingskommissionens förslag
och utgick från det av kommissionen föreslagna ersättningsbeloppet av
kronor 7: 50 samt ett portionspris av 85 öre per fånge och dag. Räknat efter
i medeltal 50 intagna blir kostnaden (7: 50 + 0: 85) 8: 35 X 50 X 365 =
152,387 kronor 50 öre, avrundat 150,000 kronor. Visserligen har staden förpliktat
sig att förvara dels stadens bötesfångar och dels andra intagna till
ett antal av högst 90, men det torde icke vara nödvändigt — i allt fall icke
för första året — att räkna med mer än en genomsnittlig beläggning av 50
nu avsedda intagna per dag, motsvarande det i avtalet fastställda minimiantalet.
Fångvårdsstyrelsen kommer för övrigt att försöka tillse att en jämn
beläggning, som ej alltför mycket växlar från dag till dag, i detta hänseende
vidmakthålles.

Enär nya ersättningsgrunder skola gälla för de personer, som enligt hittills
gällande regler förvarats å rannsakningsfängelset för statsverkets räkning,
uppkommer en ytterligare kostnadsökning för statsverket. Med utgångspunkt
från antalet underhållsdagar (fångdagar) å rannsakningsfängelset
under år 1942 har fångvårdsstyrelsen uppskattat de årliga vårdkostnaderna
för de kategorier varom här är fråga — dömda fångar och lösdrivare samt

Kungl. Maj.ts proposition nr 297.

11

bötesfångar och i förvar tagna utlänningar — till (12,000 X 0: 85 + 12,000
X 7: 50) 100,200 kronor eller i avrundat tal 100,000 kronor.

Anslagsbehovet för budgetåret 1943/44 skulle alltså enligt fångvårdsstyrelsens
beräkningar bliva (150,000 + 100,000) 250,000 kronor, med vilket
belopp förslagsanslaget till Ersättning till Stockholms stad för underhåll av
fångar i stadens ransakningsfängelse skulle upptagas.

Statskontoret har i infordrat utlåtande icke framställt andra erinringar
mot avtalsförslaget än att första stycket i förslagets § 2 borde förtydligas
samt att giltighetstiden för avtalet borde begränsas till ett år med sex månaders
uppsägning. Ämbetsverket anför härom:

Enligt § 2 stycket 2 i föreliggande förslag till avtal mellan fångvårdsstyrelsen
och Stockholms stad skulle styrelsen såsom vederlag för att stadens
rannsakningsfängelse i den utsträckning, som i avtalet angives, finge disponeras
av styrelsen till staden erlägga en viss minimiersättning, motsvarande
i runt tal 150,000 kronor om året. En sådan bestämmelse synes statskontoret
ur statsverkets synpunkt tillrådlig endast under förutsättning, dels att ovillkorlig
skyldighet stadgas för staden att i viss överenskommen omfattning
mottaga fångar, som eljest skulle förvaras å statlig fångvårdsanstalt, dels ock
att avtalet erhåller giltighet endast för kortare tid (jfr förhandlingskommissionens
betänkande sid. 51). Emellertid synes föreskriften i första stycket av
nyssnämnda paragraf knappast kunna tolkas på annat sätt än att stadens
förpliktelse att förvara fångar skulle gälla endast i den mån fängelset icke
vöre belagt med sådana omhändertagna personer, för vilkas underhåll och
förvaring staden hade att slutligen bära kostnaderna. Enligt vad som under
hand inhämtats från fångvårdsstyrelsen skulle visserligen styrelsen och representanterna
för staden vara ense därom, att nittio platser i fängelset städse
skulle hållas reserverade för styrelsens räkning. Enligt statskontorets mening
erfordras dock, att formuleringen av första stycket i § 2 ändras, så att
av paragrafen kommer att framgå, att staden skall vara ovillkorligt skyldig
att enligt fångvårdsstyrelsens bestämmande för kronans räkning mottaga och
förvara nittio fångar. Med avseende å avtalets giltighetstid synes det statskontoret
kunna ifrågasättas, huruvida icke denna kunde begränsas till ett år
med sex månaders ömsesidig uppsägning och, örn uppsägning ej skedde, förlängning
i enlighet med förslaget med ett år i sänder.

Mellan fångvårdsstyrelsen å kronans samt Stockholms stadskollegium å
Stockholms stads vägnar har sedermera träffats en den 20 april 1943 dagtecknad
överenskommelse angående rannsakningsfängelset, vilken överenskommelse
helt ansluter sig till det vid fångvårdsstyrelsens yttrande fogade
avtalsförslaget.

Den under senare år inträffade starka stegringen av fångantalet har med- Departementfört,
att utrymmet på statens fångvårdsanstalter blivit otillräckligt och att åt- rhefen.
gärder måst vidtagas för att provisoriskt tillgodose platsbehovet utanför den
ordinära anstaltsorganisationens ram. Platsutrymmet för vanligt fångförvar
har sålunda genom upplåtande för fångvårdsändamål av Svartsjöanstalten
förstärkts med ett hundratal platser, och man torde kunna räkna med att
vid behov kunna taga i anspråk ytterligare omkring 50 platser vid denna
anstalt. Dessutom lia vid Äby och Lannaskede inrättats två provisoriska ung -

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

domsanstalter med sammanlagt inemot 60 platser. Med hänsyn till den fortgående
stegringen av fångantalet uttalade föredragande departementschefen
i årets statsverksproposition (II ht sid. 58), att man borde utgå
från att de provisoriska utbyggnader av anstaltsorganisationen, som
dittills genomförts (Svartsjö och Åby), komme att bibehållas under
budgetåret 1943/44 samt att det dessutom vöre nödvändigt att överväga
åtgärder för att möta ett ytterligare stegrat platsbehov. Beträffande möjligheterna
att utöka platsutrymmet för vanligt fångförvar räknade departementschefen
bland annat med att få utnyttja obelagda platser i Stockholms
stads rannsakningsfängelse.

Fångvårdens normala anstaltsorganisation omfattar, inbegripet reservutrymme,
2,812 platser, varav för närvarande omkring 2,000 platser disponeras
för vanligt fångförvar och återstoden för specialvård (jfr II ht 1943 sid.
42, 57). Härtill kommer, såsom nyss nämnts, högst 150 platser för vanligt
fångförvar å den provisoriska straffanstalten å Svartsjö samt ett sextiotal
platser å nyinrättade ungdomsanstalter.

Under tiden den 1 december 1942—den 1 maj 1943 har den totala beläggningen
å rikets fångvårdsanstalter ökat från 2,960 till 3,048. Antalet platser
som tagits i anspråk för vanligt fångförvar har under samma tid stigit från
2,216 till 2,244. För närvarande föreligger alltså överbeläggning och med hänsyn
till den stigande tendensen beträffande fångantalet är behovet av ytterligare
platsutrymme trängande. Beträffande de olika möjligheter, som finnas
för att tillgodose detta behov, torde få hänvisas till årets statsverksproposition
(II ht sid. 58 f.). Vad angår behovet av platser för vanligt fångförvar
å sluten anstalt synas de obelagda platserna i Stockholms stads rannsakningsfängelse
i första hand böra utnyttjas.

En överenskommelse med Stockholms stad örn rätt för kronan att i större
utsträckning än för närvarande utnyttja rannsakningsfängelset torde, såsom
även skett i det avtal som nu underställts statsmakternas prövning, böra förknippas
med en uppgörelse, så långt det i nuvarande läge är möjligt, av de
sedan gammalt föreliggande tvistefrågorna mellan kronan och staden beträffande
fängelset. Det underställda avtalet kommer att medföra en ganska betydande
kostnadsökning för statsverket, men jag anser mig likväl böra tillstyrka,
att avtalet godkännes. Uppgörelsen grundar sig i allt väsentligt på
det avtalsförslag som framlagts av förhandlingskommissionen, vilket förslag
i princip tillstyrkts av alla vederbörande myndigheter. I enlighet med statskontorets
förslag torde dock första stycket i § 2 böra förtydligas, så att av
avtalet kommer att klart framgå, att staden skall vara ovillkorligt skyldig
att enligt fångvårdsstyrelsens bestämmande för kronans räkning emottaga och
förvara nittio fångar förutom bötesfångar. Vid förhandlingar med stadens
delegerade i ärendet ha dessa godtagit en dylik ändring. Däremot ha de delegerade
bestämt motsatt sig att avtalet, såsom statskontoret ifrågasatt, slutes
för kortare tid än som avsetts. Med hänsyn till att den ökade användningen
av rannsakningsfängelset för fångförvar ansetts nödvändiggöra moderniseringsarbeten
i avsevärd omfattning, vilka staden har för avsikt att låta verk -

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

ställa så snart den nu ifrågavarande överenskommelsen godkänts, synes stadens
ståndpunkt i denna del böra godtagas. Enligt sin lydelse skall avtalet
emellertid icke gälla för längre tid än två år med sex månaders uppsägning
och ett års förlängning därest uppsägning ej sker.

Vad angår anslagsberäkningen har jag ej funnit anledning till erinran mot
fångvårdsstyrelsens förslag. Anslaget till Ersättning till Stockholms stad för
underhåll av fångar i stadens rannsakningsfängelse skulle alltså för budgetåret
1943/44 upptagas med förslagsvis 250,000 kronor.

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen att

dels godkänna det mellan fångvårdsstyrelsen å kronans
samt Stockholms stadskollegium å Stockholms stads vägnar
den 20 april 1943 träffade avtalet angående dispositionen av
stadens rannsakningsfängelse, med den ändring beträffande
§ 2 första stycket som angivits i det föregående,

dels ock till Ersättning till Stockholms stad för underhåll
av fångar i stadens rannsakningsfängelse för budgetåret 1943/
44 anvisa ett förslagsanslag av .......... kronor 250,000.

Med bifall till vad föredragande departementschefen
sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,
hemställt förordnar Hans Majit Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Bertil Crona.