Kungl. Maj.ts proposition nr 295.
1
Nr 295.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anvisande av ytterligare
medel för utbyggnad av staten tillhöriga
gruvanläggningar i Malå socken m. m.; given Stockholms
slott den 21 maj 1943.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Herman Eriksson.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21
maj 1943.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och folkhushållningsdeparlementen
anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet Eriksson,
fråga om anvisande av ytterligare medel för utbyggnad av staten tillhöriga
gruvanläggningar vid Adak i Malå socken av Västerbottens län m. m.
samt anför därvid följande.
Enligt det den 30 december 1940 mellan kommerskollegium för Kungl.
Majit och kronan samt Bolidens gruvaktiebolag ingångna s. k. legodriftsavtalet
har bolaget åtagit sig att intill utgången av år 1945 för statens räkning
bearbeta staten tillhöriga inmutare- och jordägareandelar i vissa utmål inom
Bjurforsfältet i Norsjö socken, Adakfältet i Malå socken och Rävlidenfältet i
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 295.
1
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 295.
Lycksele socken, allt i Västerbottens län. Avtalet innebär bland annat följande.
Bolaget skall för statens räkning ombesörja driften vid gruvorna med skyldighet
för bolaget att till .statsverket redovisa det överskott, som uppkommer
å verksamheten, sedan bolaget tillgodoräknat sig ersättning enligt vissa
grunder. Bolaget åtager sig att på statens bekostnad dels utföra erforderliga
anläggningar för malmbrytningen vid gruvorna, dels omhändertaga malmens
brytning, transport och anrikning. Behövlig krossning och anrikning skall i
den utsträckning, som befinnes möjlig och lämplig, ske i bolagets anrikningsverk.
Därest komplettering av maskinutrustning, anordningar och byggnader
erfordras härför, skall staten bestrida hälften av sålunda uppkommande
kostnader. För den krossning och anrikning, som sker i bolagets krossoch
anrikningsverk, skall legodriften debiteras driftskostnaderna och så stor
andel i dessa kross- och anrikningsverks förvaltningskostnader, fastighetsskatter
och amorteringar, som motsvarar förhållandet mellan mängden i dessa
verk behandlat rågods från ifrågavarande gruvor och den i samma verk
totalt behandlade rågodsmängden.
Till fullgörande av den statsverket enligt avtalet åliggande skyldigheten att
tillhandahålla bolaget medel för skilda ändamål anvisade 1940 års urtima
riksdag (prop. nr 77; r. skr. nr 96) å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1940/41 under Kapitalbudgeten, fonden för förlag till statsverket, ett
reservationsanslag av 2,000,000 kronor till Anläggningar för utnyttjande av
vissa staten tillhöriga malmfyndigheter m. m. Genom beslut den 30 december
1940 ställde Kungl. Maj:t anslaget till kommerskollegii förfogande att användas
för därmed avsett ändamål enligt de bestämmelser Kungl. Majit efter
förslag av kollegium meddelade. Den 24 januari och den 9 april 1941 meddelade
Kungl. Majit beslut angående användningen av anslaget. Därvid avsågs
till anläggningar och anskaffningar vid Adak 300,000 kronor samt till
komplettering av bolagets anrikningsverk vid Kristineberg för att möjliggöra
anrikning jämväl av malmen från Bävliden och Adak 98,000 kronor,
utgörande kronans andel i kostnaderna härför enligt avtalet. Erinras må i
detta sammanhang, att det vid legodriftsavtalets ingående förutsattes att endast
en mindre del av den till omkring 750,000 ton beräknade tillgängliga
kvantiteten kopparmalm vid Adak skulle utbrytas under tiden till utgången
av år 1943 samt att malmen skulle fraktas med lastautomobil till Kristineberg
och anrikas där, åtminstone till dess efter närmare utredning ett anrikningsverk
eventuellt kunde komma att uppföras vid Adak.
Sedan dylik utredning verkställts, hemställde kommerskollegium i skrivelse
den 29 januari 1942 örn anvisande av 3,500,000 kronor för utbyggnad
av gruvanläggningarna vid Adak. I skrivelsen framhöll kollegium, bland
annat, att malmtillgången vid Adak konstaterats vara tillräckligt stor för att
uppförandet av ett anrikningsverk därstädes med en avverkningsförmåga av
50,000 ton rågods per år skulle kunna tillrådas samt att med tanke på de
ännu ofullständigt undersökta fyndigheterna i omgivningen verket borde
planeras så, att dess kapacitet kunde fördubblas ulan alldor stora kostnader,
Enligt en av bolaget uppgjord beräkning skulle en dylik utbyggnad av an
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 295.
3
läggningarna viel Adak draga en kostnad av 3,415,000 kronor, varav 415,000
kronor till industriella anläggningar, 345,000 kronor till bostäder, 950,000
kronor till maskiner och inventarier, 209,000 kronor till tillredningar i dagen,
642,000 kronor lill tillredningar under jord, 365,000 kronor till ofördelade
kostnader under byggnadstiden och 439,000 kronor till utjämning och oförutsett.
utgörande 15 procent av i det föregående nämnda belopp, samt 50,000
kronor till utökning av bolaget tillhöriga centrala anläggningar i Boliden, utgörande
statens andel i kostnaderna härför enligt legodriftsavtalet. Kollegium
framhöll vidare, att kostnadsberäkningen visserligen icke grundats på
någon i detalj utformad plan eller uppgjorda ritningar men att den dock
linge anses giva en tämligen fullständig uppgift örn de belopp, som erfordrades
för att Adakgruvan skulle kunna iordningställas för drift på längre
sikt. Med hänsyn till de talrika osäkra faktorerna borde emellertid beloppet
avrundas uppåt lill åtminstone 3,500,000 kronor, varav 500,000 kronor borde
vara tillgängliga redan under då löpande budgetår. Tiden för anläggningarnas
och tillredningarnas utförande hade beräknats till två år under förutsättning
av tillfredsställande tider för maskinleveranserna.
Efter del tillstyrkande utlåtanden över kommerskollegii framställning avgivits
av Sveriges geologiska undersökning, stålens industrikommission och
1938 års gruvsakkunniga, anmälde jag ärendet i statsrådet den 27 februari
1942 och anförde därvid följande.
Av den lämnade redogörelsen framgår att det mellan kronan och Bolidens
gruvaktiebolag ingångna legodriftsavtalet för Adäkutmålens vidkommande
förutsätter allenast en jämförelsevis mindre produktion malm under två år.
Brytningen avser endast uttagande av den närmast dagen befintliga malmen,
varför anordningarna för brytningen utförts mycket enkla och endast med
tanke på denna brytning. Anrikningen av den brutna malmen sker i bolagets
anrikningsverk vid Kristineberg, dit rågodset fraktas med lastautomobil.
Vid den tidigare behandlingen av spörsmålet örn säkerställande av landets
kopparförsörjning ansågs frågan örn uppförande av ett anrikningsverk vid
Adak böra upptagas till prövning föret i ett senare sammanhang. Den förändring
på transportväsendets område, som nuvarande krisläge medfört, och
det ansträngda läget i fråga örn kopparförsörjningen lia emellertid aktualiserat
denna fråga tidigare än beräknat. Av industrikommissionens utlåtande
framgår att genom en utbyggnad av Adak den årliga koppartillgången skulle
ökas såväl direkt som indirekt.
Enligt industrikommissionens beräkningar skulle kostnaderna för ett anrikningsförfarande
vid Adak under angivna förutsättningar kunna beräknas
utgöra 11 kronor 37 öre per ton rågods, inklusive kapitalkostnad och kostnad
för viss transport av sligen. Nuvarande transport- och rena driftskostnader
för anrikningen vid Kristineberg synas kunna beräknas till omkring 16 kronor
50 öre lier ton rågods. Såsom industrikommissionen anfört, skulle kostnaden
för ett anrikningsförfarande vid Adak ytterligare minskas för det fall att även
annan tillgänglig malm anrikas vid Adak. Den minskning av anrikningskostnaderna,
som vinnes genom att förlägga anrikningsförfarandet till Adak,
hänför sig belt lill transportkostnaderna, medan driftskostnaden beräknas
bliva något ökad.
Under nuvarande förhållanden skulle sålunda anrikning vid Adak Idiva
ekonomiskt gynnsam. Hur det ekonomiska utfallet av driften vid Adak kan
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 295.
komma att ställa sig, när tillförseln av koppar utifrån ånyo blir fri, kan för
närvarande svårligen bedömas. I betraktande av den utomordentliga betydelsen
av att kopparförsörjningen under rådande förhållanden såvitt möjligt
hålles uppe, torde dock ovissheten beträffande de framtida ekonomiska
konsekvenserna icke få tillmätas avgörande betydelse.
Jag delar således den uppfattningen, som kommit till uttryck hos de i
ärendet hörda myndigheterna, att en utbyggnad av anläggningarna vid Adak
bör komma till stånd på sätt kommerskollegium föreslagit. Mot de preliminära
kostnadsberäkningarna, slutande å ett avrundat belopp av 3,500,000
kronor, synes ej vara något att erinra. Med hänsyn till angelägenheten av att
utbyggnaden snarast möjligt påbörjas, torde, såsom kommerskollegium föreslagit,
500,000 kronor av det föreslagna beloppet böra upptagas å tilläggsstat
till den löpande riksstaten och återstoden upptagas på riksstaten för nästa
budgetår.
På hemställan av mig beslöt därefter Kungl. Majit att i proposition, nr 119,
föreslå riksdagen att till Utbyggnad av staten tillhöriga gruvanläggningar i
Malå socken m. m. under kapitalbudgeten, fonden för förlag till statsverket,
anvisa dels å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42 ett reservationsanslag
av 500,000 kronor, dels ock för budgetåret 1942/43 ett reservationsanslag
av 3,000,000 kronor. Riksdagen biföll propositionen (r. skr. nr
253). Genom beslut den 5 juni 1942 föreskrev Kungl. Majit, att ifrågavarande
båda anslag skulle av kommerskollegium disponeras enligt de bestämmelser
Kungl. Majit efter förslag av kollegium meddelade. Genom särskilda beslut
den 23 oktober 1942 och den 12 mars 1943 har Kungl. Majit sedermera, efter
framställningar av kollegium, medgivit att av förenämnda medel finge användas
respektive högst 300,000 kronor för viss ortdrivning och diamantborrning
samt övriga erforderliga förarbeten och högst 550,000 kronor för fortsatta
anläggnings- och tillredningsarbeten m. m. vid Adak.
I skrivelse den 10 april 1943 har nu kommerskollegium hemställt dels örn
anvisande av ytterligare 5,400,000 kronor för utbyggnad av Adakgruvan i
Malå socken och den i samma socken belägna Lindsköldsgruvan, dels ock örn
bemyndigande för kollegium att med Bolidens gruvaktiebolag träffa viss tillläggsöverenskonnnelse
till legodriftsavtalet.
Med hänsyn till ärendets natur får jag i vissa delar hänvisa till handlingarna
i ärendet, vilka skola tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott.
I sin skrivelse framhåller kollegium till en början, att den ursprungliga
kostnadsberäkningen, sorn låg till grund för anslagsäskandet till 1942 års
riksdag och som var uppgjord under senare hälften av 1941, endast avsåg
utbyggnad av Adakgruvan för 50,000 tons brytning per år jämte anrikning
på platsen. Beräkningen hade delvis gjorts endast uppskattningsvis, emedan
tillräcklig tid då ej stått till förfogande för utarbetande av fullständiga planer.
Vid den numera slutförda detaljerade planläggningen — vilken efter anmodan
av kollegium utarbetats av Bolidens gruvaktiebolag i enlighet med
visst stadgande i legodriftsavtalet — hade utöver de tidigare upptagna objekten
ytterligare en del sådana befunnits erforderliga, bland annat mark för
bostäder och för upplag av avfall. Därjämte hade de vid den tidigare gjorda
Kungl. Maj:ts proposition nr 295-
5
beräkningen antagna kostnaderna visat sig vara för låga, sedan bindande anbud
numera inkommit. Detta gjorde, att redan anvisade medel icke räckte till
att färdigställa anläggningen i avsedd omfattning. Därjämte hade under den
mellanliggande tiden undersökningen av den närbelägna Lindsköldsmalmen
givit så goda resultat, att den därstädes kända malmen beräknades utgöra
ungefär dubbla kvantiteten av den i Adakgruvan påvisade malmen. Det hade
i anledning därav ifrågasatts att omedelbart utbygga även Lindsköldsgruvan
för industriell drift och inrätta anrikningsverket för bearbetande av 50,000
ton från vardera gruvan eller tillhopa 100,000 ton årligen.
I anslutning härtill har kommerskollegium framlagt tre alternativ för utbyggnaden:
I.
Fullständig utbyggnad av Adakgruvan med anrikningsverk och övriga
daganläggningar utförda på sådant sätt, att de nied viss komplettering av byggnader
och maskinutrustning kunna vara tillräckliga även för Lindsköldsmalmens
behandling.
II. Fullständig utbyggnad av Adakgruvan med byggnader för anrikningsverk
och övriga daganläggningar tillräckligt stora att medgiva bearbetning av
Lindsköldsmalmen endast med komplettering av maskinutrustningen.
III. Samtidig fullständig utbyggnad av både Adak- och Lindsköldsgruvorna.
Anläggningskostnaderna enligt de olika alternativen ha av kollegium beräknats
på sätt framgår av följande tabell.
Kostnadsberäkning.
Alt. I |
Alt. II |
Alt. III |
|
Jordfastigheter.................................... Industriella anläggningar i dagen................... Bostäder.......................................... Maskiner och inventarier.......................... Tillredningar i dagen.............................. » under jord........................... Ofördelade kostnader under utbyggnadstiden........ Utökning av centrala anläggningar i Boliden....... |
98.000 492.500 448.000 748.500 718.000 50.000 |
98.000 1,701,200 448.000 822.000 50.000 |
98.000 751,500 2,481,500 558,900 1,616,000 1,100,000 75.000 |
4,866,200 |
5,251,500 |
7,775,700 |
|
Utjämning och oförutsett c:a 15 procent............ |
733,800 |
748,500 |
1,124,300 |
Summa kronor |
5,000,000 |
6,000.000 |
8,900,000 |
Kollegium, som uppskattat utvinningen för kronans räkning ur 50,000
ton Adak-malm till 1,200 ton koppar och ur 50,000 ton Lindskölds-malm
till 1,260 ton koppar, har i anslutning härtill framhållit, att kapitalinvesteringen
per ton årlig kopparproduktion enligt de tre alternativen alltså skulle
bliva respektive cirka 4,700, 5,000 och 3,700 kronor. Kollegium har tillika
uppgivit avsikten vara, att efter anrikning i Adak sligen skulle per bil fraktas
36 km till Slagnäs station och därifrån per järnväg till Rönnskär.
Vad angår kostnaderna för malmens brytning och behandling fram till
färdig metall har kollegium åberopat en kalkyl, varav framgår att dessa
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 29ö.
kostnader per ton utvunnen koppar beräknats utgöra i runda tal enligt
alternativ 1 1,530 kronor, enligt alternativ II 1,527 kronor och enligt alternativ
III 1,309 kronor. I kalkylen hava anläggningskostnaderna beräknats
vara slutamorterade enligt alternativen I och II efter 14 år och enligt alternativ
III efter 20 år, varjämte räknats med en årlig räntekostnad av 3.5 procent
på i medeltal halva anläggningskapitalet.
Kollegium framhåller, att vid i kalkylen antagna driftskostnader och ett
beräknat kopparpris av 1,540 kronor per ton, vilket pris dock med hänsyn
till viss bestämmelse i legodriftsavtalet borde minskas med 7 procent till
1,432 kronor 20 öre per ton, varken alternativ I eller alternativ II medgåve
full amortering av anläggningen, under det att alternativ III utöver förräntning
av kapitalet och amortering beräknades lämna en förhållandevis
god vinst. Kalkylen innehölle emellertid flera osäkra faktorer, varav särskilt
kopparpriset borde framhållas. Det syntes därför icke vara berättigat
att utan vidare undersökning påstå, att alternativ III vore det enda som
borde komma i fråga. Örn nämligen kopparpriset hastigt skulle falla t. ex.
till 800 å 900 kronor per ton, skulle inkomsterna sannolikt icke täcka ens
driftsutgifterna och det stora anläggningskapitalet varken kunna förräntas
eller amorteras.
Upptagandet av driften vid kronans kopparfyndigheter enligt legodriftsavtalet,
säger kommerskollegium vidare, föranleddes emellertid av nödvändigheten
att inom landet såvitt möjligt framställa den koppar, som erfordrades
för tiilgodoseende av Sveriges oundgängliga behov. Motsvarande synpunkter
torde även böra beaktas vid avgörandet av nu förevarande fråga.
Kollegium anför härutinnan bland annat följande.
Från Bolidenbolagets sida har under hand uppgivits, att den nuvarande
produktionen av kopparmalm i bolagets gruvor innebär en icke önskvärd
forcering av brytningen därstädes, och att denna tämligen snart måste komma
att sjunka av rent tekniska orsaker.
För statsgruvornas vidkommande måste konstateras, att det icke lyckats
att under år 1942 till fullo uppfylla det uppställda programmet, att någon
nämnvärd malmproduktion i Adak icke kan påräknas under tiden för uppförande
av anrikningsverket och för utförande av tillredningsarbeten i gruvan
samt att malmproduktionen i Bjurfors har beräknats kunna uppehållas
endast till och med år 1944 på grund av att den kända kopparmalmen då
skulle vara utbruten.
Om behov anses föreligga att även efter år 1944 täcka landets behov av
koppar genom inhemsk produktion, måste alternativ III för utbyggnad av
Adak- och Lindsköldsgruvorna obetingat förordas.
Under angivna förutsättning anser kollegium, att det för nämnda alternativ
uppgjorda programmet för utbyggnad av gruvorna bör fastställas att i
huvudsak lända till efterrättelse vid arbetenas utförande.
Skulle emellertid ett upprätthållande av kopparproduktionen i ungefärligen
nuvarande omfattning efter 1944 års utgång icke anses erforderligt,
synes det kunna tagas under övervägande att genomföra alternativ I, varigenom
de redan påbörjade arbetena vid Adak fullföljas i den omfattning, som
avsågs i 1941 års plan. Skillnaden i årlig kopparproduktion mellan alternativen
III och I utgör cirka 1,260 ton. För ett genomförande av alternativ I
Kungl. May.ts proposition nr 295.
7
skulle med hänsyn till de nya omständigheter, som tillkommit sedan 1941
års plan uppgjordes, erfordras ett ytterligare anslag, utöver tidigare anvisade,
av 2,100,000 kronor.
I sammanhang med frågan örn utbyggnaden vid Adak anser sig kollegium
även böra upptaga frågan örn tillgodogörande av de båda s. k. Karlssonmalmerna,
belägna 600—800 meter ostnordost örn Adakgruven. Av dessa är
»Karlssons västra malm» så liten och håller så låg halt, att det icke anses lönande
att söka tillgodogöra densamma, varemot »Karlssons östra malm» enligt
hittills verkställda undersökningar skulle innehålla omkring 15,000 ton
malin med något över 1,000 ton koppar. Denna malm bör nu brytas för utfyllande
av den brist, som uppkommer genom bortfallande av malmproduktionen
i Adak under utbyggnadstiden, samt i synnerhet av den anledningen
att det område, där malmen är belägen, kommer att behöva tagas i anspråk
för upplag av avfall från det blivande anrikningsverket. Innan marken kan
tagas i anspråk för angivet ändamål måste nämligen malmen vara utbruten.
Huruvida den här brutna malmen skall fraktas till Kristineberg för att anrikas
därstädes eller örn den kan lagras vid Adaks anrikningsverk för anrikning
på platsen torde få bli beroende på hur kopparsituationen utvecklar sig.
Kollegium framhåller slutligen, att för utförande av de ifrågasatta arbetena
inom Lindskölds- och Karlssonmalmerna erfordrades mindre tillägg till legodriftsavtalet.
Kollegium hemställer örn bemyndigande att träffa härför erforderlig
tilläggsöverenskommelse med Bolidens gruvaktiebolag.
Över kommerskollegii framställning har statens industrikommission den
17 maj 1943 avgivit infordrat utlåtande. Kommissionen, sorn tillstyrker
framställningen, har till en början meddelat vissa uppgifter angående den
beräknade lagerhållningen, produktionen och förbrukningen av koppar inom
landet under åren 1943—1945. Dessa beräkningar, vilka uppgjorts utan hänsynstagande
till en eventuell malmfångst i Adak- och Lindsköldsgruvorna, utvisa
en fortgående nedgång i lagerhållningen. För att förhindra en dylik
utveckling måste, framhåller kommissionen, åtgärder vidtagas i avsikt att
minska konsumtionen eller att öka produktionen. Härom anför kommissionen
vidare bland annat följande.
En sänkning av konsumtionen av koppar under nuvarande nivå måste innebära
en skärpning av restriktionerna för användning av koppar. Därvid
torde en minskning av koppartilldelningen bland annat för elektrifiering av
jordbruksfastigheter och för installation av varmvattenrör i bostadsfastigheter
vara ofrånkomlig, varjämte vissa aktuella jämvägselektrifieringsprojekt
måste ställas på framtiden. Då en sådan utveckling ur det samlade folkhushållets
synpunkt måste betraktas såsom icke önskvärd, föreligga enligt kommissionens
mening mycket starka skäl för att i möjlig mån upprätthålla nuvarande
förbrukningsnivå genom åtgärder, som syfta till en ökning av kopparproduktionen.
För detta ändamål måste nya fyndigheter beläggas med
arbete.
Såvitt kommissionen kunnat bedöma, erbjuder sig, förutom Adakgruvan,
om vars utbyggnad riksdagen tidigare fattat beslut, såsom nytt brytningsobjekt
i första hand den fyndighet, vars bearbetning kommerskollegium i förevarande
framställning ifrågasatt, nämligen Lindsköldsmalmen, samt såsom
fyllnadsobjckt, innan produktionen vid de nämnda fyndigheterna hunnit nå
erforderlig omfattning, den s. k. Karlssons östra malm. Enligt vad kommis
-
8 Kungl. Maj.ts proposition nr 295.
sionen under hand erfarit, delas denna uppfattning jämväl av Bolidens gruvaktiebolag.
För utbyggnad av Adakgruvan har riksdagen anvisat sammanlagt
3.500.000 kronor, vilka medel, enligt vad kommerskollegium upplyst, dock
icke räcka till att färdigställa anläggningen i avsedd omfattning. För ändamålet
skulle erfordras ytterligare 2,100,000 kronor. I fråga om denna utbyggnad
framhöll kommissionen i utlåtande den 18 februari 1942, att det i dåvarande
läge syntes synnerligen ovisst, om kopparförsörjningen inom den tidrymd
av två år, som ifrågavarande utbyggnad beräknades kräva, komnie att
undergå någon väsentlig förbättring genom importens återupptagande. Med
hänsyn härtill bjöde försiktigheten, att åtgärder i tid vidtoges till förhindrande
av en plötslig nedgång i den inhemska kopparproduktionen vid utgången
av den tvåårsperiod, för vilken kommissionen upprättat plan med avseende
å kopparförsörjningen. En sådan nedgång komme att inträffa, sedan dagmalmen
i Adak utbrutits, såvida ej tillredningar och nybyggnader för fortsatt
malmbrytning inom fältet påbörjades inom en nära framtid.
De skäl kommissionen anfört för Adakfältets utbyggnad äga fortfarande
giltighet. Kommissionen anser det följaktligen ställt utom diskussion att
denna utbyggnad fullföljes, oaktat kostnaderna för densamma väsentligt
komma att överstiga de ursprungligen beräknade.
I nu föreliggande framställning har kommerskollegium upptagit jämväl
frågan om utbyggnad av den s. k. Lindsköldsmalmen nära Adak, vilken malm
numera blivit närmare undersökt och därvid visat sig sannolikt både större
och rikare än Adakmalmen. Det bär i anledning härav ifrågasatts att omedelbart
utbygga även Lindsköldsmalmen för industriell drift och att inrätta anrikningsverket
vid Adak för bearbetning av 100,000 ton rågods årligen, därav
50.000 ton från Adak och 50,000 ton från Lindsköldsmalmen. Kommerskollegium
har på grund härav framlagt tre alternativ för utbyggnaden.
Kommissionen, vilken såsom sin mening uttalat, att ett avgörande borde
träffas mellan alternativen II och III, har verkställt en närmare undersökning
av räntabiliteten hos anläggningarna enligt dessa alternativ samt härutinnan
anfört bland annat följande.
Med hänsyn till kopparprisets stora växlingar är det givetvis mycket svårt
att bedöma räntabiliteten för de ifrågasatta anläggningarna. De lägsta noteringarna,
vilka rådde i början av 1930-talet, hava utgjort omkring 35 pund
sterling, eller omkring 630 kronor, per ton. Noteringar om 70 å 80 pund och
högre hava emellertid förekommit vid upprepade tillfällen under de senaste
decennierna, oavsett tiden för det första världskriget, då kopparpriset var
ännu mycket högre. Räntabiliteten hos en kopparmalmsfyndighet bör emellertid
icke baseras på de lägsta förekommande metallnoteringarna utan på
en viss normalnotering. Kommissionens beräkningar äro baserade dels på
det nu rådande kopparpriset i Sverige 1,540 kronor per ton, varav enligt
gällande legodriftsavtal staten för koppar ur egna fyndigheter äger tillgodoräkna
sig 93 °/o eller 1,432 kronor 20 öre, dels på den av kommerskollegium
anförda noteringen 800 kronor per ton.
Av kommissionens driftskostnadskalkyler, vilka äro grundade å såväl nuvarande
som 1939 års prisnivå, framgår bland annat följande.
Alternativ 11.
Driftskostnaderna efter 1939 års prisnivå kunna beräknas tiickta vid ett
kopparpris av 855 kronor per ton. Skall det investerade kapitalet återvinnas
under en tid av 14 år, erfordras ett kopparpris av 1,208 kronor per ton, och
Kunyl. Maj.ts proposition nr 295.
9
skall därjämte förräntning (efter ,3.5 %) av kapitalet erhållas, erfordras ett
kopparpris av 1,300 kronor per ton.
Alternativ III.
Driftskostnaderna efter 1939 års prisnivå kunna beräknas täckta vid ett
kopparpris av 840 kronor per ton. Skall det investerade kapitalet återvinnas
under en tid av 20 år, erfordras ett kopparpris av 1,020 kronor per ton, och
skall därjämte förräntning (efter 3.5 %>) av kapitalet erhållas, erfordras ett
kopparpris av 1,084 kronor per ton.
Det kunde sålunda sägas, fortsätter kommissionen, att ifrågavarande
malmfyndigheter icke vöre brytvärda vid det genomsnittspris på koppar,
800 kronor per ton, från vilket man vid en räntabilitetskalkyl syntes böra
utgå. En utbyggnad av fyndigheterna skulle följaktligen betyda, att statsverket
iklädde sig en avsevärd ekonomisk risk, som bleve större, ju förr normala
handels- och prisförhållanden inträdde. Med hänsyn härtill vore det av
stort intresse att utröna vid vilken tidpunkt de båda alternativen II och III
kunde beräknas vara ur risksynpunkt likställda. Kommissionen, som verkställt
en sådan beräkning, anför härom bland annat följande.
Vid oförändrade prisförhållanden (1943 års nivå) återstår att amortera av
anläggningskapitalet:
Efter Alt. II Alt. III
1 år.......... 5.8 milj. kr. 8.3 milj. kr.
3 » .......... 5.3 » » 7.0 » »
5 » .......... 4.9 » » 5.7 » »
6 > .......... 4.6 » » 5.0 » »
7 » 4.4 » » 4.3 » »
10 » .......... 3.6 » k 1.9 > »
14 » .......... 2.3 » » — » »
Beräkningen ger vid handen, att efter utgången av det sjunde driftåret skulle
återstå att amortera ungefär samma belopp — omkring 4.4 miljoner kronor
— av anläggningskapitalet, vilket alternativ som än väljes för utbyggnaden.
Sannolikheten för att nu rådande prisförhållanden skola bliva oförändrade
åtta år framåt i tiden är uppenbarligen mycket liten. Det kan därför sägas,
att alternativet III är det ur statsverkets synpunkt oförmånligare. Härvid är
emellertid att märka, att investeringen per ton årlig kopparproduktion enligt
alternativ II utgör 5,000 kronor, medan den merproduktion, som kan
vinnas enligt alternativ III, erfordrar en investering av allenast 2,300 kronor
per ton.
Valet mellan de båda alternativen borde dock enligt kommissionens mening
icke träffas uteslutande på grundval av beräkningar rörande anläggningarnas
räntabilitet. Såsom kommissionen i det föregående framhållit, borde
åtgärder vidtagas för att så långt som möjligt kompensera en väntad
nedgång i kopparproduktionen under åren 1944 och 1945. Enligt kommissionens
uppfattning vore det tillskott i kopparproduktionen, som kunde förväntas
genom att Adak- och Lindsköldsmalmerna utbyggdes samtidigt, så
betydelsefullt för landets försörjning, att det finge anses uppväga den ökade
risk för statsverket, som detta utbyggnadsprogram medförde i jämförelse
med den lidigare beslutade utbyggnaden.
Bihang till riksdagens protokoll HUS. 1 sami. Nr 295. 2
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 295.
Departement*- Dea redan beslutade och påbörjade utbyggnaden av anläggningarna vid
chefen. \(jak avser en utbrytning på djupet av Adakfältet samt uppförandet av ett
anrikningsverk därstädes med en avverkningsförmåga av 50,000 ton rågods
per år. En brytning av denna omfattning beräknas kunna pågå under 14 år
och i utbyte lämna 1,200 ton koppar per år. För utbyggnaden har riksdagen
anvisat tillhopa 3,500,000 kronor.
Anvisandet av dessa medel var, såsom framhölls under ärendets behandling,
icke grundat på någon i detalj utformad plan eller uppgjorda ritningar.
Någon avgörande betydelse tillmättes därvid ej heller frågan, hur det ekonomiska
utfallet av driften vid Adak kunde komma att ställa sig, när tillförseln
av koppar från utlandet ånyo bleve fri. Beslutet om utbyggnaden tillkom
väsentligen såsom ett bidrag till tryggandet av landets kopparförsörjning
under nuvarande krisläge med därunder rådande knapphet på koppar
och svårigheter på transportväsendets område.
Av den tidigare lämnade redogörelsen framgår, att enligt numera verkställda
detaljerade planeringar och kalkyler den beslutade utbyggnaden skulle
draga en kostnad av 5,600,000 kronor, vilket belopp nied ej mindre än
2.100.000 kronor överstiger det förut beräknade. Då emellertid av industrikommissionens
i ärendet avgivna yttrande tillika framgår, att vårt försörjningsläge
med avseende å koppar alltjämt manar till allvarliga ansträngningar
att snarast möjligt vidtaga anstalter för bearbetning av hittills outnyttjade
kopparfyndigheter, anser jag icke ens en dylik kostnadsökning utgöra
tillräcklig anledning att frånträda beslutet om utbyggnaden vid Adak.
Framhållas må, att enligt vad de av industrikommissionen verkställda driftskostnadskalkylerna
giva vid handen utbyggnaden även med denna kostnadsökning
skulle bliva ekonomiskt lönande så länge kopparpriset håller sig i
nuvarande läge.
Redan vid den tidigare behandlingen av denna utbyggnadsfråga hade man
kännedom örn, att i närheten av Adakfältet finnas vissa kopparfyndigheter,
vilka emellertid då ännu icke voro fullständigt undersökta. Med hänsyn härtill
skulle det beslutade anrikningsverket planeras så, att dess kapacitet
kunde fördubblas utan alltför stora kostnader. Vid numera verkställda undersökningar
har befunnits, att den allenast ett par hundra meter från Adakfältet
belägna Lindsköldsmalmen har en mäktighet, som torde vara ungefär
dubbelt så stor som Adakfältets, vartill kommer, att kopparinnehållet per
viktenhet är något större i Lindsköldsmalmen än i Adakmalinen. Det är
vid sådant förhållande och med hänsyn till försörjningsläget naturligt, att
frågan örn tillgodogörande av Lindsköldsmalmen och örn en samtidig utbyggnad
av anrikningsverket vid Adak till dubbel kapacitet mot den tidigare
fastställda redan nu blivit aktuell. Förslag härom har också i detta ärende
framförts av kommerskollegium, som därvid erhållit stöd av industrikommissionen.
Enligt vad de i anslutning till detta förslag framlagda kalkylerna utvisa,
skulle hela anläggningen draga en kostnad av 8,900,000 kronor eller således
3.300.000 kronor mer än den redan beslutade utbyggnaden. Då genom denna
Kungl. Maj:ts proposition nr 295.
11
ytterligare investering skulle åstadkommas, att den årliga utvinningen av
koppar ur ifrågavarande malmtillgångar kunde något mer än fördubblas, är
enligt min mening förslaget förtjänt av att allvarligt övervägas.
Uppenbart är därvid, att redan med hänsyn tagen till de rent ekonomiska
faktorerna en utbyggnad enligt detta förslag under viss förutsättning är förmånligare
än en utbyggnad enligt nu gällande plan. Denna förutsättning är,
att prisnivån icke inom en tämligen nära framtid undergår en väsentlig sänkning.
Härom är det givetvis icke möjligt att nu uttala sig. Vid en bedömning
av utbyggnadsfrågan enbart ur ekonomisk synpunkt är det dock befogat
att emot den ökade risken väga de ökade vinstmöjligheterna. Huruvida
man därvid skall anse sig böra taga risken är, såsom torde framgå vid ett
studium av de av kommerskollegium och industrikommissionen uppgjorda
driftskostnadskalkylema, en omdömesfråga av komplicerad natur.
Otvivelaktigt befinna vi oss emellertid för närvarande i ett läge, där dylika
överväganden icke få vara enbart utslagsgivande. Enligt vad industrikommissionens
yttrande i ärendet giver vid handen är behovet av koppar
så framträdande, att alla rimliga förslag till ny produktion torde vara värda
att genomföras. Då det nu framförda förslaget synes vara av denna karaktär,
vill jag efter samråd med chefen för folkhushållningsdepartementet förorda
detsamma. Mot de verkställda beräkningarna av anläggningskostnaderna
har jag intet att erinra. Vid äskandet av medel för ändamålet skall från
slutsumman 8,900,000 kronor dragas redan anvisade belopp örn tillhopa
3,500,000 kronor.
Oavsett huruvida utbyggnaden kommer att ske enligt den redan fastställda
eller enligt den nu föreslagna planen lärer det böra närmare övervägas,
örn icke en omedelbar utbrytning bör ske av den i närheten av Adakgruvan
belägna Karlssons östra malm. Frågan härom liksom frågan örn
bemyndigande för kommerskollegium att, därest en utbrytning jämväl av
Lindsköldsmalmen nu skall äga rum, med Bolidens gruvaktiebolag träffa
avtal rörande tillgodogörandet av dessa fyndigheter torde emellertid böra
upptagas till behandling först efter det riksdagen fattat beslut i utbyggnadsfrågan.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen
att till Utbyggnad av staten tillhöriga gruvanläggningar i
Malå socken m. m. under kapitalbudgeten, fonden för förlag
till statsverket, för budgetåret 1943/44 anvisa ett investeringsanslag
av ........................ kronor 5,400,000.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Åke Hartvig.