Kungl. Maj:ts proposition nr 291.
1
Nr 291.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
dgrtidstillägg under budgetåret 1943/44 d folkpensioner,
invalidunderstöd och barnbidrag, m. m.; given
Stockholms slott den 21 maj 1943.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till
1. lag om dyrtidstillägg under budgetåret 1943/44 å folkpensioner, invalidunderstöd
och barnbidrag samt
2. förordning om dyrtidstillägg under budgetåret 1943/44 å blindhetsersättningar.
GUSTAF.
Gustav Möller.
Bihang till riksdagens protokoll 19i3. 1 sami. Nr 291.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 291.
Förslag
till
Lag
om dyrtidstillägg under budgetåret 1943/44 å folkpensioner,
invalidunderstöd och barnbidrag.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Den som åtnjuter folkpension, vari ingår tilläggspension, eller invalidunderstöd
eller barnbidrag skall erhålla dyrtidstillägg därå för var och en av
perioderna oktober—november 1943, december 1943—januari 1944 och
februari—mars 1944 med belopp, motsvarande hälften av folkpensionens,
invalidunderstödets eller barnbidragets belopp för respektive period, samt
för vart och ett av tredje kvartalet 1943 och andra kvartalet 1944 med föl
-
jande belopp, nämligen
i fråga om folkpension eller invalidunderstöd......... 35 kronor,
beträffande barnbidrag för ett barn.................. 25 » ,
» » » två » .................. 44 » ,
» > »tre » 62 » 50 öre samt
, » » varje barn däröver ytterligare 12 » 50 » .
Där sålunda för tredje kvartalet 1943 eller andra kvartalet 1944 bestämt
belopp understiger en tredjedel av folkpensionens, invalidunderstödets eller
barnbidragets belopp för kvartalet, skall dock dyrtidstillägg för kvartalet utgå
med en tredjedel av kvartalsbeloppet. Dyrtidstillägg utgår icke å pension,
understöd eller bidrag, som icke uppgår till 12 kronor för år räknat. Dyrtidstillägg
å barnbidrag utgår å det barnbidragsbelopp, som belöper å barnet,
innan avdrag för inkomst jämlikt 6 § 2 mom. andra stycket lagen örn barnbidrag
verkställts.
Dyrtidstillägg utbetalas å den tid och i den ordning Konungen bestämmer.
Där tillägg förfaller till betalning en gång varje tilläggsperiod och förfallotiden
inträffar tidigare än under periodens sista månad, utgår tillägget med oförändrat
belopp, även om tilläggspensionen, invalidunderstödet eller barnbidraget
minskas eller upphör att utgå efter den månad, under vilken förfallotiden
inträffar. Där tillägg förfaller till betalning flera gånger under samma
tilläggsperiod, må tillägget höjas så, att detsamma varje gång kan utbetalas
jämnt i tiotal ören. Dyrtidstillägg utgår icke, där tilläggspension, invalidunderstöd
eller barnbidrag upphört att utgå, när dyrtidstillägg eljest skulle hava
förfallit till betalning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 291.
3
2 §■
Till kostnaderna för i denna lag avsedda dyrtidstillägg bidraga
kommuner med belopp motsvarande för ort tillhörande ortsgrupp 1 23.8
procent, för ort tillhörande ortsgrupp 2 21.4 procent och för ort tillhörande
ortsgrupp 3 21 procent av deras andelar i kostnaderna för under vartdera
av åren 1943 och 1944 utanordnade tilläggspensioner, invalidunderstöd och
barnbidrag samt
landsting med belopp motsvarande 22.8 procent av deras andelar i kostnaderna
för under vartdera av åren 1943 och 1944 utanordnade tilläggspensioner
och invalidunderstöd.
Återstående kostnad bestrides av staten.
3 §•
Bestämmelserna i lagarna om folkpensionering och om barnbidrag skola,
där ej annat följer av 1 och 2 §§, i tillämpliga delar äga motsvarande giltighet
beträffande dyrtidstillägg som avses i denna lag; dock äger Konungen
uppdraga åt pensionsstyrelsen eller med avseende å fall, som beröra även
postverket, åt pensionsstyrelsen och generalpoststyrelsen gemensamt att meddela
de närmare föreskrifter, som, utöver vad denna lag innehåller, finnas
erforderliga för lagens tillämpning.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1943.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 291.
Förslag
till
Förordning
om dyrtidstillägg under budgetåret 1943/44 å blindhetsersättningar.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Den som åtnjuter blindhetsersättning skall under budgetaret 1943/44 av
statsmedel erhålla dyrtidstillägg därå med 208 kronor för år räknat.
Dyrtidstillägg utbetalas å den tid och i den ordning Konungen bestämmer.
Om tillägg, som skall utbetalas kvartalsvis, förfaller till betalning tidigare än
under kalenderkvartalets sista månad, utgår tillägget med oförändrat belopp,
även om blindhetsersättningen upphör att utgå efter den månad, under
vilken förfallotiden inträffar. Dyrtidstillägg utgår icke, där blindhetsersättning
upphört att utgå, när dyrtidstillägget eljest skulle hava förfallit till betalning.
2 §■
Bestämmelserna i förordningen om blindhetsersättning skola, där ej annat
följer av 1 §, i tillämpliga delar äga motsvarande giltighet beträffande dyrtidstillägg;
dock äger Konungen uppdraga åt pensionsstyrelsen att meddela
de närmare föreskrifter, som, utöver vad denna förordning innehåller, finnas
erforderliga för förordningens tillämpning.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1943.
Kungl. Maj:ts proposition nr 291.
5
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 maj
1943.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga om dyrtidstillägg under
budgetåret 1943/44 å folkpensioner, invalidunderstöd, barnbidrag och blindhetsersättningar
samt anför.
Inledning.
Från och med år 1941 utbetalas dyrtidstillägg till den som åtnjuter folkpension,
i vilken tilläggspension ingår, eller invalidunderstöd, barnbidrag
eller blindhetsersättning.
Under åren 1941 och 1942 verkställdes utbetalningen på det sätt, att vissa
månader ett extra månadsbelopp av vederbörande förmån utbetalades såsom
dyrtidstillägg. År 1941 utbetalades tre dylika månadsbelopp och år 1942 fyra.
För första halvåret 1943 utgå dyrtidstillägg å folkpensioner, invalidunderstöd
och barnbidrag enligt nya beräkningsgrunder. Sålunda utgå dyrtidstillläggen
å folkpensioner och invalidunderstöd varje gång med 35 kronor —
d. v. s. samma belopp som en genomsnittlig månadsutbetalning i ortsgrupp 2
till förmånstagare, som saknar egen inkomst — och å barnbidrag med visst
fixt belopp, motsvarande en månadsutbetalning i ortsgrupp 2 till barn, vilka
själva och vilkas föräldrar sakna egen inkomst. Beloppets storlek beror
på barnens antal. Där för första eller andra kvartalet 1943 bestämt belopp
understiger en tredjedel av folkpensionens, invalidunderstödets eller barnbidragets
belopp för kvartalet, utgår dock dyrtidstillägg för kvartalet med
en tredjedel av kvartalsbeloppet. Dyrtidstillägg å blindhetsersättningar utgår
fortfarande varje kvartal med ett månadsbelopp av blindhetsersättningen, vilket
i princip dock icke avviker från de nya bestämmelserna i fråga om folkpensioner,
invalidunderstöd och barnbidrag, eftersom alla blindhetsersättningar
och sålunda även dyrtidstilläggen å desamma utgå med fixt belopp.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 291.
I de fall, då ett barn åtnjuter egen inkomst, sker från och med andra halvåret
1942 viss korrigering för att barnet icke skall lida någon förlust på den
grund att det har egen inkomst. Vidare utgår icke dyrtidstillägg i något fall,
då den grundläggande förmånen icke uppgår till 12 kronor per år räknat.
Utbetalning av dyrtidstillägg har i år ägt rum i februari och maj månader.
Storleken av dyrtidstilläggen fastställdes under 1941 med hänsyn till den
stegring, som socialstyrelsens levnadskostnadsindex undergått efter stormaktskrigets
utbrott hösten 1939. Levnadskostnadstalet var — i jämförelse
med 1935 års genomsnittliga levnadskostnadsnivå — den 1 juli 1939 108.
Den 1 oktober 1940 hade det stigit till 126, d. v. s. med 162/3 procent, och
med hänsyn därtill bestämdes i början av år 1941 dyrtidstillägget till tva
månadsutbetalningar, d. v. s. just 162/3 procent. Då ståndpunkt under hösten
1941 skulle tagas till storleken av förhöjt dyrtidstillägg, hade levnadskostnadsindex
—- per den 1 juli 1941 — stigit till 140, d. v. s. med 29.6 procent.
Med hänsyn till att utbetalning av tillägg å folkpensioner och invalidunderstöd
i annan ordning än med helt månadsbelopp skulle stöta på stora svårigheter
bestämdes, att en ytterligare månadsutbetalning och alltså sammanlagt
under året tre månadsutbetalningar, d. v. s. 25 procent av årsbeloppet,
skulle göras.
Då det gällde att bestämma dyrtidstilläggen för första halvåret 1942 uppgick
stegringen av levnadskostnaderna till 34^4 procent. Det antal månadsutbetalningar,
som närmast motsvarade nämnda procenttal, var fyra, motsvarande
33V3 procent av vederbörande förmåns årsbclopp. Med hänsyn härtill
beslöts, att under första halvåret 1942 skulle utbetalas två månadsbelopp
såsom dyrtidstillägg.
Då genom proposition (nr 232) till 1942 års riksdag föreslogs, att dyrtidstilläggen
under budgetåret 1942/43 skulle utgå med såväl procentuellt å förmånerna
beräknade belopp (månadsbelopp) som med fixa belopp, anfördes
som skäl därtill, att enligt undersökningar, som verkställts av socialstyrelsen,
vissa tecken tydde på att prisstegringarna å av folkpensionärer nyttjade förnödenheter
till sina absoluta tal vore ganska lika i de olika dyrortsgrupperna,
varför de till sina belopp, i procent räknade, icke följde tilläggspensionernas
eller inkomsternas storlek. Vidare anfördes, att mot systemet med procentuella
dyrtidstillägg i främsta rummet anmärkts, att det ställde förmånstagare
i de lägre dyrortsgrupperna i en relativt sämre ställning än förmånstagarna
i den högsta dyrortsgruppen, men därjämte att förmånstagare med
egen inkomst missgynnades, varigenom villigheten att utföra arbete kunde
minskas. I detta sammanhang erinrades emellertid örn att de lagändringar,
som samtidigt föreslogos, innebure ökade förmåner för tilläggspensionärer
med egen inkomst.
Som skäl för att de föreslagna fixa tilläggen skulle vara lika stora i alla
ortsgrupper och för alla förmånstagare åberopades av pensionsstyrelsen tidigare
gjorda uttalande, att denna metod vore den enda praktiskt genomförbara.
Kungl. Maj:ts proposition nr 291.
7
Riksdagen, som visserligen ansåg att fixa dyrtidstillägg medförde bl. a.
den olägenheten, att de av praktiska skäl måste utgå med samma belopp, oavsett
storleken av den förmån varå de skulle beräknas, kom till den uppfattningen,
att den föreslagna medelvägen mellan procentuella och fixa tillägg
i huvudsak utgjorde en godtagbar lösning för budgetåret 1942/43, och vidtog
endast den ändringen i förslaget, att dyrtidstilläggen varje gång skulle
utgå med minst ett månadsbelopp. Ifrågavarande ändring motiverades med
att de sämst ställda pensionstagama i ortsgrupp 3 och vissa i ortsgrupp 2
vid ett antagande av Kungl. Maj:ts förslag skulle komma i en sämre ställning
än vid en fortsatt tillämpning av systemet med enbart procentuella tilllägg.
Som motiv för en fördelning av dyrtidstilläggen med två månadsbelopp
under andra halvåret 1942 och med två fixa belopp å 35 kronor under första
halvåret 1943 anfördes i propositionen, att för en dylik fördelning talade,
förutom vissa praktiska skäl, den omständigheten, att de fixa tilläggen, vilka
för det stora antalet förmånstagare, som tillhörde ortsgrupp 1, vore förmånligare
än de procentuella tilläggen, borde utgivas till tiden efter de sistnämnda,
då ju levnadskostnaderna i varje fall icke kunde förväntas bliva
minskade under den tid, som ifrågavarande dyrtidstillägg avsåge.
Framställning från pensionsstyrelsen rörande dyrtidstillägg för
budgetåret 1943/44.
Pensionsstyrelsens framställning.
I skrivelse den 30 april 1943 har pensionsstyrelsen framlagt utredning och
förslag rörande dyrtidstillägg under budgetåret 1943/44 å folkpensioner, invalidunderstöd,
barnbidrag och blindhetsersättningar.
Pensionsstyrelsen erinrar därom, att, då Kungl. Maj:ts förslag till dyrtidstillägg
för budgetåret 1942/43 utarbetades, socialstyrelsens allmänna levnadskostnadsindex
visade en levnadskostnadsökning från början av det nu pågående
världskriget av 34 1li procent. En kompensation härav krävde fyra
månadsutbetalningar av dyrtidstillägg. Från och med den 1 oktober 1942
utgjorde levnadskostnadsökningen enligt nyssnämnda index 41.67 procent
(levnadskostnadstalet har höjts från 108 till 153), vilken, om dyrtidstillägget
skulle utbetalas enbart i fonn av procentuella belopp, skulle motsvara jämnt
5 extra månadsbelopp (5 X 8V3 %).
Till ledning för övervägandena rörande dyrtidstilläggen under nästa budgetår
har pensionsstyrelsen upprättat följande två tabeller.
Pensionsstyrelsen har påpekat, att i tab. 1 en sammanställning lämnades
i fråga örn folkpensioner av vederbörandes årliga totalinkomster enligt vissa
alternativ till dyrtidstilläggsbestämmelser, omfattande två alternativ med,
liksom nu, 4 och tre alternativ med 5 månadsutbetalningar per år. Av de olika
månadstilläggen hade en del antagits motsvara månadsbelopp och de övriga
utgöra 35 kronor, dock minst ett månadsbelopp, vid fem månadsutbetalning
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 291.
Tab. 1. Årlig totalinkomst i kronor.
Antal tillägg |
I ortsgrupp 1 vid en egen inkomst av |
||||||
0 kr.1 |
300 kr. |
400 kr. |
500 kr. |
690 kr. |
700 kr. |
||
4, varav 2 å 35 kr.................. |
443: 33 |
685: — |
726:67 |
768:33 |
847:50 |
770:- |
|
4 å 35 kr........................... |
460: — |
710: - |
760:- |
810: — |
905:- |
770:- |
|
5, varav 2 å 35 kr.................. |
470: — |
707: 50 |
745: — |
782:50 |
853:75 |
770:- |
|
5, > 3 > 35 » ................. |
478:33 |
720: — |
761:67 |
803:33 |
882:50 |
770: |
|
5 å 35 kr........................... |
495: — |
745:- |
795: — |
845: — |
940:- |
770:- |
|
I |
ortsgrupp 2 vid en egen inkomst av |
||||||
0 kr.1 |
300 kr. |
400 kr. |
500 kr. |
890 kr. |
900 kr. |
||
4, varav 2 å minst 35 kr............ |
560:- |
801: 67 |
843:33 |
885:- |
1,047: 50 |
970: |
|
4 å minst 35 kr..................... |
560: — |
810: — |
860: — |
910: — |
1,105: — |
970: |
|
5, varav 2 å minst 35 kr............ |
595:- |
832:50 |
870: — |
907:50 |
1,053: 75 |
970: |
|
5, > 3 > > 35 » ........... |
595: — |
836: 67 |
878:33 |
920: — |
1,082:50 |
970: |
|
5 å minst 35 kr..................... |
595: — |
845: — |
895: — |
945: — |
1,140: — |
970: |
|
I ortsgrupp 3 vid en egen inkomst av |
|||||||
0 kr.1 |
300 kr. |
400 kr. |
500 kr. |
1,090 kr. |
1,100 kr. |
||
4, varav 2 å minst 35 kr............ |
693: 33 |
926: 67 |
960: — |
1,001: 67 |
1,247: 50 |
1,170 |
|
4 å minst 35 kr..................... |
693:33 |
926: 67 |
960: — |
1,010: — |
1,305: — |
1,170 |
— |
5, varav 2 å minst 35 kr............ |
736: 67 |
965:83 |
995: — |
1,032: 50 |
1,253: 75 |
1,170 |
— |
5, > 3 > » 35 > ........... |
736: 67 |
965:83 |
995: — |
1,036:67 |
1,282: 50 |
1,170 |
— |
5 å minst 35 kr..................... |
736: 67 |
965:83 |
995: — |
1,045: — |
1,340: — |
1,170 |
— |
5, varav 2 å 35 kr.................. |
720. — |
957:50 |
995: — |
1,032:50 |
1,253: 75 |
1,170 |
— |
5, > 3 > 35 > ................. |
711: 67 |
953: 33 |
995: — |
1,036:67 |
1,282: 50 |
1,170 |
— |
5 å 35 kr........................... |
695: — |
915: — |
995: — |
1,045: - |
1,340: - |
1,170 |
— |
ar alternativt 35 kronor utan dylik minimibegränsning. Då grundpensionen
i samtliga fall antagits uppgå till 70 kronor, skilde sig de alternativ, där de
fixa tilläggen utgjorde 35 kronor utan begränsning till minst ett månadsbelopp,
från de övriga endast i ortsgrupp 3 vid egen inkomst, understigande
400 kronor (se i tabellen kursiverade belopp).
I näst sista kolumnen av tab. 1 hade inkomsten inom varje ortsgrupp antagits
så hög, att den utgående tilläggspensionen uppginge till endast 5 kronor
och i sista kolumnen hade inkomsten bestämts till så högt belopp, att
den nätt och jämnt uteslöte från tilläggspension, varför här endast medtagits
grundpension. Vid en jämförelse av beloppen i dessa båda kolumner
befunnes, bland annat, att ju flera fixa tillägg som inginge i dyrtidstillägget,
desto större bleve klyftan mellan dem som hade lägsta tilläggspension och
dem som ej hade någon tilläggspension.
I tab. 2 angåves de enligt de olika alternativen utgående dyrtidstilläggen
i procent av folkpensionen.
1 Vid egen inkomst av 200 kronor eller därunder utgör totalinkomsten här angivet belopp,
ökat med den egna inkomsten
Kungl. Maj:ts proposition nr 291.
9
Tab. 2. Dyrtidstillägg i procent ar folkpensionen.
(Levnadskostnadsstegrlng från hösten 1939 41.67 %.)
Antal tillägg |
Egen inkomst |
|||
0—200 kr. |
300 kr. |
400 kr. |
500 kr. |
|
O r t s g |
rupp 1 |
|||
4, varav 2 å 35 kr.................... |
38 64 |
42.59 |
48.49 |
57.84 |
4 å 35 kr............................. |
43.75 |
51.85 |
63.64 |
82.35 |
5, varav 2 å 35 kr.................... |
46.87 |
50.93 |
56.82 |
66.18 |
5, > 3 > 35 » ................... |
49.48 |
55.66 |
64.40 |
78.43 |
5 å 35 kr............................. |
54.69 |
64.81 |
79.66 |
102.94 |
O r t s g |
rupp 2 |
|||
4, varav 2 å minst 35 kr.............. |
33.33 |
35.69 |
38.54 |
42.59 |
4 å minst 35 kr....................... |
33.33 |
37.84 |
43.75 |
51.85 |
5, varav 2 å minst 35 kr............... |
41.67 |
43.92 |
46.87 |
50.93 |
5, » 3> » 35 >.............. |
41.67 |
45.05 |
49.48 |
55.56 |
5 å minst 35 kr....................... |
41.67 |
47.30 |
54.69 |
64.81 |
Ortsg |
rupp 3 |
|||
4, varav 2 å minst 35 kr.............. |
33.33 |
33.33 |
33.33 |
35.59 |
4 å minst 35 kr........................ |
33.33 |
33.33 |
33.38 |
37.84 |
5, varav 2 å minst 35 kr.............. |
41.67 |
41.67 |
41.67 |
43.92 |
5, > 3 > > 35 > ............. |
41.67 |
41.67 |
41.67 |
45.05 |
5 å minst 35 kr........................ |
41.67 |
41.67 |
41.67 |
47.30 |
5, varav 2 å 35 kr.................... |
38.4 6 |
39.89 |
41.67 |
f 43.92 |
5, > 3 > 35 > ................... |
36.86 |
39 |
41.67 |
45.05 |
5 å 35 kr.............................. |
33.6 s |
37.S3 |
41.67 |
47.30 |
Pensionsstyrelsen har framhållit, att det syntes styrelsen som örn icke något
av de medtagna alternativen med 4 månadsutbetalningar skulle ge pensionstagare
i ortsgrupperna 2 och 3 med 200 kronors egen inkomst eller därunder
tillräcklig kompensation för dyrtiden vid nuvarande levnadskostnadsindex.
Vid bedömande av de olika alternativen med 5 månadsutbetalningar borde
man, enligt pensionsstyrelsens mening, tillerkänna det förhållandet, att åtskilliga
folkpensionstagare, som hade andra inkomster än folkpension, erhölle
kompensation å dessa på annat sätt, en viss betydelse. Styrelsen ville erinra
om att inkomster, som utginge i naturaförmåner, enligt av Kungl. Majit fastställda
regler upptoges till synnerligen låga förkrigsvärden. Med hänsyn till
den efterfrågan på arbetskraft, som för närvarande rådde, och därtill att
pensionsmyndigheterna — särskilt före höjningen av den avdragsfria inkomsten
— uppskattade arbetsinkomsten förhållandevis lågt torde man vidare
kunna utgå ifrån att den faktiskt utgående arbetsinkomsten i åtskilliga fall
överstege den beräknade. Pensionsstyrelsen toge slutligen, i enlighet med
statsmakternas uttalande, vid inkomstberäkningen icke hänsyn till kristilllägg
å statliga pensioner eller sådana tillägg till arbetsgivarepension, som
vore jämförliga därmed.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 291.
Pensionsstyrelsen har härefter anfört:
Redan i sina förut avgivna utredningar och förslag rörande dyrtidstillägg
å folkpensioner m. m. har pensionsstyrelsen framhållit, att det icke torde
vara möjligt att finna ett invändningsfritt system för dyrtidstilläggens beräkning^
vilket dessutom bär den fördelen att snabbt kunna bringa de ökade
förmånerna till landets över 450,000 tilläggspensionstagare. Pensionsstyrelsen
har ock givit uttryck åt den uppfattningen -— i ökad grad motiverad
efter vidtagandet av de ändringar i lagarna om folkpensionering och om
barnbidrag, som trätt i kraft den 1 januari 1943 — att ett system med procentuella
tillägg torde vara det, mot vilket de minsta invändningarna kunna
göras. Styrelsen har i sina förut berörda förslag närmare utvecklat skälen
för denna ståndpunkt. Här må, under hänvisning jämväl till tabellerna i det
föregående, endast framhållas, att ett sådant system i stort sett gynnar de
folkpensionstagare, som torde ha det sämst ställt och kunna antagas åtnjuta
ingen eller ringa kompensation från annat håll, medan övriga folkpensionstagare
erhålla mindre hjälp. Genom att dyrtidstillägget vid procentuella tilllägg
avtar med sjunkande tilläggspension blir det icke heller någon större
klyfta mellan den som har lägsta tilläggspension och den som ingen sådan
har. I detta sammanhang må ock påpekas, att de inkomstgränser, som enligt
folkpensioneringslagens huvudbestämmelser (6 §) utesluta från tilläggspension,
utgöra, om hänsyn ej tages till eventuell privilegierbar inkomst, för
äkta makar 1,400, 1,800 och 2,200 kronor i resp. ortsgrupper samt för ensamstående
hälften av de angivna beloppen.
Av vad sålunda anförts har pensionsstyrelsen ansett framgå, att, när pensionsstyrelsen
nu funne sig med anledning av de sedan början av år 1942
stegrade levnadskostnaderna böra för budgetåret 1943/44 föreslå ett större
dyrtidstillägg å folkpensioner och invalidunders tö d
än det som utginge under innevarande budgetår, styrelsen från sina utgångspunkter
och under hänvisning till i tabellerna 1 och 2 lämnade uppgifter icke
ansåge sig kunna tillstyrka ett utökande av de fixa månadsbeloppens antal
utöver de två nu utgående, ökningen borde enligt styrelsens åsikt ske på så
sätt, att de procentuella tilläggen, innevarande budgetår utgörande två månadsbelopp,
utökades med ett tredje månadsbelopp.
Styrelsen har härom vidare anfört:
Som av tabellerna framgår skulle med en dylik anordning — även om det
icke bestämdes att värjo tillägg skulle utgöra minst ett månadsbelopp — samtliga
folkpensionärer, som enligt hittills gällande regler äro berättigade till
dyrtidstillägg, få en förbättring av utgående förmåner. De enda folkpensionstagare
med tilläggspension som emellertid med ett sådant förslag icke skulle
få dyrtidstillägg å folkpensionen motsvarande minst levnadskostnadsökningen
enligt socialstyrelsens index skulle, såsom framgår av tab. 2, vara de folkpensionärer
i ortsgrupp 3 som ha inkomst under 400 kr. Med hänsyn till det
otvivelaktiga behovet hos dessa folkpensionstagare att få så stort dyrtidstillägg
som möjligt samt till angelägenheten icke minst ur folkpsykologiska synpunkter
att jämväl dessa få den kompensation å folkpensionen som nu gällande
index utvisar anser pensionsstyrelsen att nuvarande regel att varje
tillägg skall utgöra minst ett månadsbelopp alltjämt bör tillämpas.
Pensionsstyrelsen har härefter förklarat, att, i överensstämmelse med vad
som föreslagits beträffande folkpensioner och invalidunderstöd, jämväl d y rtidstilläggen
å barnbidrag under nästkommande budgetår borde
utökas med ett månadsbelopp. Skulle emellertid de fixa tilläggen å först
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 291.
11
nämnda förmåner utgå med 35 kronor utan hänsyn till pensionens eller understödets
storlek, borde motsvarande förändring i nuvarande bestämmelser rörande
dyrtidstillägg å barnbidrag vidtagas.
Beträffande frågan om dyrtidstillägg å blindhetsersättningar
har pensionsstyrelsen yttrat:
Till en början må anmärkas att genom de ändringar i lagen om folkpensionering,
som trätt i kraft den 1 januari 1943, även i billigaste ortsgrupp
samtliga blinda som uppbära blindhetsersättning men icke åtnjuta annan inkomst
blivit berättigade till tilläggspension eller invalidunderstöd. Då pensionsstyrelsen
vid beräknandet av de blindas årsinkomst icke medräknar dyrtidstillägg
å blindhetsersättning, skulle ingen förändring härutinnan inträda
även för den händelse dyrtidstillägget bestämdes till så högt belopp att detsamma
jämte blindhetsersättningens grundbelopp, 500 kr., komme att uppgå
till den årsinkomst som numera i ortsgrupp 1 utesluter från rätt till tilläggspension,
nämligen 700 kr. Blinda med ingen eller ringa inkomst utöver blindhetsersättningen
erhålla sålunda icke blott dyrtidstillägg å blindhetsersättningen
utan även sådant tillägg, med däri ingående fixa belopp, å folkpensionen
eller invalidunderstödet. Pensionsstyrelsen anser emellertid detta förhållande
icke böra medföra att dyrtidstillägget å blindhetsersättningarna bestämmes
till lägre belopp än dyrtidstillägget å folkpensioner av motsvarande
storlek. Styrelsen finner det därför skäligt, att jämväl dyrtidstilläggen å blindhetsersättningar
för nästkommande budgetår ökas med ett månadsbelopp.
Lämpligen synes emellertid böra föreskrivas, att — då ur utbetalningssynpunkt
några hinder härför ej föreligga — dyrtidstillägg å blindhetsersättningar
skall utgå med ett för hela budgetåret angivet belopp samt utbetalas
samtidigt med blindhetsersättningen, d. v. s. kvartals- eller månadsvis [se
2 § kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 105) angående sättet och tiden för utbetalning
av blindhetsersättning]. Då varje månadsbelopp utgör 41 kronor
67 öre och således fem månadsbelopp 208 kronor 35 öre, torde dyrtidstilläggets
storlek böra bestämmas till 208 kronor. Därest även beträffande blindhetsersättningarna
två av de fem tilläggen skulle begränsas till 35 kronor —
varigenom dyrtidstillägget skulle bliva lika stort å blindhetsersättning som
å en med samma belopp (500 kr.) utgående folkpension — synes dyrtidstillägget
å blindhetsersättningar böra utgå med 196 kronor.
Pensionsstyrelsen har härefter föreslagit, att, då levnadskostnaderna torde
vara relativt störst under vinterhalvåret, av de fem tillägg å folkpensioner,
invalidunderstöd och barnbidrag, som skulle utgå enligt styrelsens förslag,
det första och det sista borde avse vartdera tre månader samt de tre övriga
vart och ett två månader.
Vad beträffar valet av de månader, under vilka tilläggen
skulle utbetalas, borde man enligt pensionsstyrelsens mening med hänsyn
därtill, att det sista tillägget för innevarande budgetår utbetalades under
maj månad, utbetala det första för nästkommande budgetår under augusti
månad. De tre följande borde sedan lämpligen kunna utbetalas varannan
månad, eller under oktober, december och februari, saint det sista tillägget
under maj månad. Samtliga tillägg skulle då omfatta förutom utbetalningsmånaden
även efterföljande månad samt det första och det sista tillägget
även föregående månad. De två fixa tilläggen skulle lämpligen kunna utbetalas
under augusti månad 1943 och maj månad 1944.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 291.
I förevarande sammanhang må omnämnas, att fattigvårdsstyrelsernas samarbetsdelegation
i skrivelse den 30 december 1942 hemställt, att Kungl. Maj:t
måtte vidtaga sådana åtgärder, att dyrtidstillägg å folkpensioner, invalidunderstöd,
barnbidrag och blindhetsersättningar kunde utbetalas
månadsvis.
I yttrande den 10 mars 1943 över nämnda framställning har pensionsstyrelsen
hemställt, att samarbetsdelegationens förslag icke skulle föranleda någon
Kungl. Maj:ts åtgärd i fråga om utbetalningen av dyrtidstilläggen å folkpensioner
och invalidunderstöd. I den del framställningen avsåge omläggning
av utbetalningen av dyrtidstillägg å månadsvis utgående barnbidrag och
blindhetsersättningar har pensionsstyrelsen i yttrandet funnit sig icke hava
skäl avstyrka ett tillmötesgående av densamma.
Pensionsstyrelsen har nu i sin skrivelse den 30 april 1943 förklarat, att en
omläggning till utbetalning månadsvis av dyrtidstillägg å månadsvis utgående
barnbidrag förutsatte att, om flera procentuella och fixa dyrtidstillägg
förekomme, tillägg av samma natur inbördes omfattade lika långa tidsperioder.
Detta skulle bliva fallet enligt styrelsens i skrivelsen framlagda förslag.
Om däremot dyrtidstilläggen fördelades på annat sätt, så att ettdera slaget
av tillägg komme att omfatta såväl två- som tremånadersperioder, skulle utbetalning
av dyrtidstillägg å barnbidrag icke utan vidlyftiga extra anordningar
kunna ske månadsvis.
Beträffande kostnaderna för de olika dyrtidstilläggen
har pensionsstyrelsen framhållit, att man med tillräcklig noggrannhet kunde
beräkna desamma med ledning av de verkliga kostnaderna för respektive
förmåner och på desamma belöpande dyrtidstillägg under de olika kvartalen
1942 och första kvartalet innevarande år. En sammanställning av sistnämnda
kostnader utvisade följande:
Totalkostnader i miljoner kronor.
l:a kvart. |
2:a kvart. |
3:e kvart. |
4:e kvart. |
lia kvart. |
|
Folkpensioner och invalidunderstöd1 |
38.77 |
40.70 |
39.23 |
44.36 |
42.03 |
Dyrtidstillägg å samma............. |
12.52 |
12.65 |
12.52 |
13.09 |
16.60 |
Summa |
51.29 |
53.35 |
51.75 |
57.45 |
5S.G3 |
Barnbidrag........................ |
2.95 |
2.94 |
2.85 |
2.87 |
2.82 |
Dyrtidstillägg å samma............. |
0.96 |
0.97 |
0.97 |
0.97 |
1.13 |
Summa |
3.91 |
3.91 |
3.82 |
3.84 |
3.95 |
Blindhetsersättningar............... |
0.402 |
0.402 |
0.406 |
0.405 |
0.405 |
Dyrtidstillägg å samma............. |
0.134 |
0.134 |
0.135 |
0.135 |
0.135 |
Summa |
0.536 |
0.536 |
0.541 |
0.540 |
0.540 |
1 Här ingå även grund- och avgiftspensioner, vilka icke berättiga till dyrtidstillägg.
Kungl. Maj.ts proposition nr 291.
13
Pensionsstyrelsen har härom vidare anfört:
På grund av ojämnheten i kostnaderna för dyrtidstilläggen å folkpensioner
och invalidunderstöd under år 1942, vilken till stor del torde kunna tillskrivas
den ojämnhet, med vilken fattigvårdssamhällena lyfta pensionerna
för av dem omhändertagna pensionstagare, torde man vid en kostnadsberäkning
böra för varje procentuellt tillägg under år 1942 räkna med den genomsnittliga
utbetalningen per kvartal eller 12.70 miljoner kronor. Då genom
omräkningen per den 1 januari 1943 tilläggspensionerna och invalidunderstöden
ökades med inalles 10.7 miljoner kronor och V12 härav utgör i det
närmaste 0.9 miljoner kronor, skulle man för år 1943 kunna uppskatta kostnaden
för ett procentuellt tillägg till nuvarande pensionstagare till 13.6 miljoner
kronor. Av tabellens uppgift rörande kostnaderna för första kvartalet
1943 ser man då, att ett fixt tillägg för närvarande kostar omkring 3 miljoner
kronor mer än ett procentuellt tillägg, eller 16.6 miljoner kronor. De
fixa tilläggen utgå nu med minst ett månadsbelopp varje gång. Skulle denna
bestämmelse icke ha funnits, torde man ha kunnat räkna med att kostnaderna
för ett fixt tillägg stannat vid ett belopp av omkring 16.1 miljoner
kronor.
Kostnaderna under budgetåret 1943/44 komma dock att ställa sig något
högre av det skäl, att nya pensionstagare tillkomma på grund av den nyligen
företagna höjningen av de inkomstgränser, vilka utesluta från rätt till
tilläggspension och invalidunderstöd. Den härigenom inträdande kostnadsökningen
kommer att betyda relativt större ökning av det fixa än av det
procentuella tillägget. Man torde därför böra räkna med 13.7 miljoner kronor
för ett procentuellt och 16.9 miljoner kronor för ett tillägg å 35 kronor,
dock minst ett månadsbelopp, samt 16.4 miljoner kronor för ett tillägg å
35 kronor, utgående utan dylik minimibegränsning. Totalkostnaden för tre
procentuella och två fixa tillägg under budgetåret 1943/44 skulle då i fråga
om folkpensioner och invalidunderslöd kunna beräknas till — enligt styrelsens
förslag — inalles 74.9 miljoner kronor.
För barnbidrag skulle totalkostnaden kunna beräknas till 1 miljon kronor
för de procentuella och omkring 1.2 miljoner kronor för de övriga tilläggen
eller till inalles omkring 5.4 miljoner kronor.
I fråga om blindhetsersättningar kunna kostnaderna enligt styrelsens förslag
uppskattas sammanlagt till 0.67 miljoner kronor. Begränsades dyrtidstillägget
till 196 kronor, bleve kostnaden 0.64 miljoner kronor.
Vad beträffar landstingens och kommunernas bidrag till
kostnaderna för dyrtidstillägg a folkpensioner, invalidunderstöd
samt barnbidrag har pensionsstyrelsen anfört:
Bidragen torde böra beräknas i fråga om de procentuella tilläggen på det
sätt, att landstingens och kommunernas andelar för kalenderåren 1943 och
1944 i de förmåner, å vilka tilläggen beräknas, ökas med 873 procent för
varje procentuellt tillägg, som utbetalas under respektive år. I fråga örn de
fixa tilläggen torde däremot kommunernas bidrag böra bestämmas olika för
olika dyrortsgrupper, eftersom nämnda tillägg i procent av förmånerna variera
betydligt med ortsgrupperna.
Enligt av styrelsen verkställda kalkyler borde sålunda kommunerna bidraga
till vart och ett av de fixa tilläggen enligt styrelsens förslag nied nedanstående
procent av andelen i årskostnaderna för den förmån, varå dyrlidstilllägget
utgår,
i ortsgrupp 1
n »2
» » 3
11.3 procent
8.9 »
8.5 »
Kungl. Maj:ts proposition nr 291.
I genomsnitt motsvara dessa bidrag 10.3 procent av årskostnaden, exklusive
dyrtidstillägg.
Vad landstingens andelar i kostnaderna för dyrtidstilläggen angår, torde
det bliva alltför komplicerat att räkna annorlunda än med en genomsnittlig
förhöjning av årskostnaderna med 10.3 procent för varje fixt tillägg.1
Beträffande erforderliga statsanslag för budgetåret 1943/
44 för de olika alternativen till dyrtidstilläggsbestämmelser har pensionsstyrelsen
hänvisat till en tabell av följande utseende:
Erforderliga statsanslag till dyrtidstillägg för budgetåret 1943/44 i miljoner kronor
Statens andel i dyrtidstillägg å |
||||
Antal dyrtidstillägg |
folkpensioner |
barnbidrag |
blindhets- ersättningar |
Inalles |
4, varav 2 å minst 35 kr.1 2........... |
49.60 |
3.69 |
0.54 |
53.83 |
4 å minst 35 kr.2................... |
54.80 |
4.02 |
0.54 |
59.36 |
5, varav 2 å minst 35 kr.2........... |
60.70 |
4.53 |
0.67 |
65.90 |
5, > 3 > > 35 > 2........... |
63.30 |
4.70 |
0.67 |
68.67 |
5 å minst 35 kr.2................... |
68.50 |
5.03 |
0.67 |
74.20 |
5, varav 2 å 35 kr.2................. |
59.90 |
4.52 |
0.64 |
65.06 |
5, » 3 > 35 » 2................. |
62.10 |
4.69 |
0.64 |
67.43 |
5 å 35 kr.2.......................... |
66 50 |
5.01 |
0.64 |
72.15 |
Pensionsstyrelsen har vidare påpekat, att till de i tabellen angivna kostnaderna
borde läggas ersättning till postverket för utbetalning
av dyrtidstilläggen å folkpensioner och invalidunderstöd, vilken kostnad kunde
beräknas till 85,000 kronor för varje tillägg. Från förslagsanslaget till ersättning
till postverket för pensionsutbetalningar utbetalades ersättning halvårsvis
i efterskott. Från anslaget för budgetåret 1943/44 skulle sålunda utbetalas
ersättning för utbetalningarna under år 1943.
Pensionsstyrelsen har till sist i sin skrivelse ansett sig böra erinra därom,
att kommunernas andelar i de under första halvåret 1943 utgående fixa tillläggen
fastställts utan hänsyn till den ortsgrupp, som kommunen tillhörde.
Detta förhållande syntes kunna tillskrivas den omständigheten, att några mera
ingående beräkningar rörande dyrtidstilläggens betydelse i de olika dyrortsgrupperna
icke förelågo vid tiden för fastställandet. Styrelsen har i detta
sammanhang framhållit, att örn styrelsens nu framlagda förslag till andra
grunder för beräkningen av kommunernas andelar i de fixa tilläggen i princip
skulle vinna statsmakternas godkännande, sådan justering av förslaget,
i vad det avsåge andra halvåret 1943, skulle kunna ifrågasättas, att inom varje
ortsgrupp kommunernas andelar för hela år 1943 komme att utgå med In
1
Vid fixa tillägg, utgående utan hänsyn till pensionens, respektive barnbidragets storlek,
borde kommunandelarna i ortsgrupperna 2 och 3 utgöra för varje tillägg 8.7, respektive 7.0 % av
årskostnaden för respektive förmån och landstingens bidrag 10.0 %.
2 Här har för enkelhets skull endast angivits det belopp 35 kr., som hänför sig till dyrtidstilläggen
å folkpensioner och invalidunderstöd.
Kungl. Maj:ts proposition nr 291.
15
alles de belopp, som skulle hava utgått, för den händelse de nya grunderna
tillämpats även för det första halvåret. En dylik justering skulle icke inverka
på de erforderliga statsanslagens storlek.
Yttranden över pensionsstyrelsens framställning.
över pensionsstyrelsens framställning den 30 april 1943 hava, efter remiss,
yttranden avgivits av socialstyrelsen, statskontoret, generalpoststyrelsen och
socialvårdskommittén samt styrelserna för svenska landstingsförbundet och
svenska stadsförbundet. Svenska landskommunernas förbund, som jämväl
beretts tillfälle att avgiva yttrande i ärendet, har icke begagnat sig därav.
Statskontoret och generalpoststyrelsen förklara sig icke hava något att erinra
mot pensionsstyrelsens förslag.
Styrelsen för svenska landstingsförbundet har icke heller någon erinran
mot att en ytterligare förbättring av hithörande dyrtidstillägg kommer till
stånd men förklarar sig anse det önskvärt — vilket jämväl i tidigare sammanhang
uttalats — att landstingen befrias från att deltaga i finansieringen av
dyrtidstilläggen.
Styrelsen för svenska stadsförbundet förklarar, utan att vilja ingå på någon
prövning av själva formerna för dyrtidstillägg å nu ifrågavarande förmåner,
att dyrtidstillägg under rådande ekonomiska förhållanden vore ofrånkomliga.
Styrelsen ville icke heller motsätta sig förslaget, att kommunerna
skulle få bära sin andel av kostnaderna. Men då i pensionsstyrelsens förslag
uttalades, att det »skulle kunna ifrågasättas», att de för andra halvåret 1943
avsedda grunderna skulle komma i tillämpning för hela år 1943, ville styrelsen
bestämt motsätta sig ett realiserande av denna tanke. Hade grunderna
för kommunernas deltagande i kostnaderna för viss period fixerats, måste
det anses fullständigt uteslutet att dessa nu rubbades därför att man för framtiden
ville finna andra normer. En retroaktiv tillämpning syntes i förevarande
fall icke ens kunna »ifrågasättas».
Socialvårdskommittén finner en ökning av hittills utgående dyrtidstillägg
befogad med hänsyn till den levnadskostnadsökning, som inträtt sedan dyrtidstillägg
senast beslutades, och tillstyrker att dyrtidskompensationen herodes
i form av ännu ett procentuellt tillägg. Härom anför kommittén:
En utbyggnad av systemet med fixa tillägg innebär, att för de pensionärer,
som ha någon inkomst av annat slag, dyrtidskompensationen relativt sett
blir större än för övriga förmånstagare. Detta resultat kan icke anses tillfredsställande,
framför allt med hänsyn tagen till att de pensionärer, som ha
andra inkomster än folkpensionen, ofta erhålla kompensation på annat sätt.
Sålunda uppskattas de inkomster, vilka utgå i naturaförmåner, till värden,
som under nu rådande förhållanden äro alltför låga. Därjämte torde kunna
förutsättas, att den faktiska arbetsinkomsten för de folkpensionärer, vilkas
inkomst av arbete av pensionsmyndigheterna fastställts före kriget, i åtskilliga
fall numera är högre än den sålunda fastställda. Härtill kommer alt enligt
pensionsstyrelsens beräkning kostnaderna för ett fixt tillägg överstiga
kostnaderna för ett procentuellt sådant med över 3 millioner kronor. Jämväl
skäl av statsfinansiell natur tala således för stark återhållsamhet vid användningen
av systemet med fixa tillägg.
.16
Kungl. Maj.ts proposition nr 291.
En ledamot av socialvårdskommittén, herr Wallén, förklarar, att han beträffande
dyrtidstilläggen å folkpensionerna icke kan ansluta sig till metoden
att giva ökad dyrtidskompensation genom procentuellt tillägg samt
anför härom:
Mot ett kompensationssystem, vari procentuella dyrtidstillägg intaga en
mera betydande plats, kan anmärkas, att det ställer förmånstagare i de lägre
dyrortsgrupperna i en relativt sämre ställning än förmånstagare i den högsta
dyrortsgruppen. I samma mån som systemet med fixa tillägg utbygges sker
en utjämning mellan dyrortsgrupperna. En dylik utjämning är under nuvarande
förhållanden mer än någonsin befogad. Skillnaden mellan levnadskostnadernas
höjd på landsbygden och i städerna försvinner allt mera. En
bidragande orsak härtill är numera, att hyresmarknaden i städer och stadsliknande
samhällen i allmänhet är underkastad offentlig reglering, medan
så icke är fallet beträffande den egentliga landsbygden.
Jag finner därför, att man vid bestämmandet av metoden för dyrtidskompensation
åt folkpensionärerna bör fortsätta på den väg, som man vid föregående
års riksdag slog in på, nämligen att utbygga de fixa bidragen. I motsats
till kommitténs majoritet anser jag därför, att det nya dyrtidstillägget
bör utgå med ett fixt månadsbelopp, lika för samtliga dyrortsgrupper.
Socialstyrelsen anför inledningsvis, att ett genomförande av pensionsstyrelsens
förslag skulle innebära, att de personer, som åtnjöte folkpension eller
invalidunderstöd, även för nästa budgetår skulle beredas full kompensation
för den från krigets början inträdda genomsnittliga levnadskostnadsökningen,
sådan denna höjning komme till uttryck i den av socialstyrelsen beräknade
allmänna levnadskostnadsindex. Hänsyn hade alltså därvid icke tagits till
det förhållandet, att levnadskostnaderna för folkpensionärer o. d. åtminstone
under krisåren företett en delvis annan utveckling än motsvarande kostnader
för den s. k. normalfamilj, vars konsumtion hitintills legat till grund för
den officiella levnadskostnadsindex. Socialstyrelsen funne det emellertid ur
sina synpunkter naturligt, att skiljaktigheterna härvidlag beaktades vid avgörandet
av frågan om dessa dyrtidstillägg. Detta så mycket mer, som fastare
hållpunkter numera vunnits för en jämförelse mellan levnadskostnadernas
genomsnittliga förändringar för å ena sidan ett folkpensionärshushåll
och å andra sidan ett normalhushåll. Det härför erforderliga uppgiftsmaterialet
hade erhållits genom den i november 1941 verkställda allmänna hushållsbudgetundersökningen,
vilken omfattade bland annat 189 pensionärshushåll,
bestående av ensamboende pensionärer och makar.
Med stöd därav hade utförts en preliminär beräkning av den genomsnittliga
levnadskostnadsstegringen för ett pensionärshushåll från 1 juli 1939 till
1 april 1943. Man hade därvid utgått från de officiella indextal, som uträknats
för följande i en hushållsbudget ingående delposter, nämligen livsmedel,
bostad, bränsle och lyse, beklädnad samt övriga utgifter, och sammanvägt
dessa indextal i de proportioner, varmed de befunnits ingå i folkpensionärernas
genomsnittliga utgiftsbudget, sådan denna framträtt vid 1941 års hushållsbudgetundersökning.
Endast i fråga örn livsmedelsindex hade vidtagits
en korrigering, betingad av den väsentligt större roll, som livsmedelsrabatterna
spelade i en pensionärsbudget. Till jämförelse därmed hade framräk
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 291.
17
näts motsvarande stegringstal för ett normalhushåll. Indextalen för kostnadsförändring
utgjorde — med juni 1939 såsom utgångspunkt — per mars
1943 för folkpensionärshushåll 126 och för normalhushåll 142.
Socialstyrelsen gör emellertid följande påpekande:
Det speciella viktsystem, som använts vid framräkningen av de särskilda
indextalen för pensionärshushåll, grundar sig på ett ganska begränsat uppgiftsmaterial
(189 hushåll). Då därtill kommer, att det vid den allmänna levnadskostnadsberäkningen
begagnade prismaterialet icke i alla avseenden helt
lämpar sig för en särskild folkpensionärsindex, torde icke alltför vittgående
slutsatser kunna dragas av de nyssnämnda jämförelsetalen. Så mycket är
dock klart, att hushållskostnadernas stegring fram till den 1 april 1943 för
folkpensionärerna måste hava legat icke obetydligt under den allmänna levnadskostnadsstegringen
för motsvarande tid. För folkpensionärshushållet
noteras nämligen från den 1 juli 1939 en höjning av i genomsnitt 26 procent
mot 42 procent för normalhushållet. Detta beror i främsta rummet på
att de i det närmaste stillastående bostadskostnaderna spela en proportionsvis
betydligt större roll i utgiftsbudgeten för pensionärshushåll (30 procent)
än för andra hushåll (10 procent). Även livsmedelsposten väger förhållandevis
tyngre i pensionärsbudgeten, vilket i förening med rabattsystemets större
betydelse för folkpensionärerna i sin mån bidrager att förklara de genomsnittligt
lägre stegringstalen för denna grupp.
Efter att hava erinrat om att dyrtidstilläggen för budgetåret 1943/44 enligt
pensionsstyrelsens förslag skulle komma att minst motsvara 412/3 procent av
de utgående pensionsbeloppen framhåller socialstyrelsen, att det — med utgångspunkt
från de nyss omförmälda beräkningarna rörande levnadskostnadsstegringen
för folkpensionärer — syntes kunna ifrågasättas, om tillräckliga
skäl förelåge för vidtagande av en ytterligare förbättring av tillläggen
i enlighet med pensionsstyrelsens förslag. Det syntes icke sannolikt,
att levnadskostnaderna för pensionärerna sedan sommaren 1939 stigit med
i genomsnitt mer än 30 å 35 procent. Härtill komme, vilket även påpekats
i förslaget, att man måste räkna med att en hel del folkpensionärer, bland
annat de som uppbure inkomster in natura, i verkligheten åtnjöte högre egna
inkomster än de som Indes till grund vid beräkningen av tilläggspensionerna.
Under sådana förhållanden syntes den nu förordade ytterligare höjningen
av tilläggen innebära en överkompensation, som knappast kunde motiveras
enbart med hänsyn till den under krigsåren inträdda levnadskostnadsstegringen
för pensionärsgruppen. En dyrtidsförbättring i nuvarande läge å
något mer än 40 procent skulle med andra ord kunna sägas innefatta även
en viss reell förhöjning av själva pensionsbeloppen.
Socialstyrelsen yttrar vidare:
Beaktas må emellertid, att de nuvarande folkpensionerna — varvid dock
bortses från de från och med den 1 januari 1943 införda ändrade avdragsreglerna
vid fastställande av tilläggspension — avpassats vid en tidpunkt
(år 1937), då det allmänna prisläget låg vid en lägre nivå än vid''tiden för
det nuvarande krigets utbrott. Med hänsyn härtill synes det vid avvägningen
av de speciella dyrtidstilläggen för pensionärerna i viss mån berättigat att
räkna med den högre stegring av levnadskostnaderna, som inträffat sedan
1937 års lagändringar beslötos av statsmakterna. För afl närmare klargöra
Bihang till riksdagens protokoll 19iS. 1 sami. Nr 291. 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 291.
de sedan dess inträdda förändringarna i levnadskostnaderna för pensionärs
och andra hushåll ha på motsvarande sätt som förut angivits framräknats
vissa indexserier, utvisande kostnadsökningen från den 1 juli 1937 fram till
den 1 april 1943. För sistnämnda tidpunkt ha därvid erhållits följande indextal
för i hushållsbudgeten ingående utgiftsposter:
Livs- |
Bo- |
Bränsle |
Bekläd- |
Skat- |
Övriga |
Samt- |
|
medel |
stad |
o. lyse |
nåd |
ter |
utgifter |
liga |
|
Pensionärshushåll____ |
.... 145 |
(103) |
(167) |
(173) |
— |
(144) |
131 |
Normalhushåll ...... |
.... 151 |
103 |
167 |
173 |
174 |
144 |
148 |
För ett pensionärshushåll har sålunda den genomsnittliga levnadskostnads
ökningen, örn den 1 juli 1937 väljes såsom bas, enligt dessa beräkningar
uppgått till 31 procent, mot 26 procent räknat från och med den 1 juli
1939. Även om man tager i betraktande utvecklingen ända från mitten av
år 1937, förefaller alltså det för nästkommande budgetår föreslagna dyrtidstillägget
för folkpensionärerna innebära en viss överkompensation.
Efter dessa erinringar anför emellertid socialstyrelsen, att styrelsen, ehuru
anledning till tvekan således icke saknades, likväl icke velat motsätta sig ett
genomförande av det av pensionsstyrelsen nu framlagda förslaget om förhöjt
dyrtidstillägg å folkpensioner och invalidunderstöd. Hänsyn hade därvid
främst tagits till den omständigheten, att det material, på vilket en särskild
index för pensionärer m. fl. vilade, vore jämförelsevis svagt. Uppenbart vore,
att den allmänna levnadskostnadsindexen vore för hög som mätare av stegringen
i pensionärernas levnadskostnader, men hur pass mycket vore svårt
att med säkerhet närmare avgöra. På grund av pensionernas redan före kriget
låga nivå vore det nödvändigt, att full kompensation lämnades för levnadskostnadernas
fördyring. Skulle kompensationen bliva något för hög,
vore detta en mindre skada än örn motsatsen skulle inträffa.
Vad anginge formen för genomförandet av den ifrågasatta förbättringen
av dyrtidstilläggen hade socialstyrelsen icke funnit anledning till erinran mot
pensionsstyrelsens förslag, nämligen att de procentuella tilläggen för budgetåret
1943/44 utökades med ett tredje månadsbelopp. De skäl, som anförts
till förmån för detta alternativ, måste enligt socialstyrelsens uppfattning anses
övertygande.
I konsekvens med vad styrelsen anfört angående förslaget om dyrtidstillägg
å folkpensioner och invalidunderstöd hade styrelsen ej heller ansett
sig böra motsätta sig förslaget örn en motsvarande förbättring av dyrtidstilläggen
å barnbidrag och blindhetsersättningar.
Departementschefen.
Då statsmakterna senast, d. v. s. våren 1942, togo ställning till frågan örn
storleken av den dyrtidskompensation, som skulle tillkomma dem som åtnjöte
folkpension, invalidunderstöd, barnbidrag eller blindhetsersättning utvisade
socialstyrelsens allmänna levnadskostnadsindex en stegring av levnadskostnaderna
från tiden närmast före nu pågående världskrig av mellan
39 och 40 procent. Denna stegring var betydligt högre än den, med vilken
man räknat vid bestämmandet av dyrtidstillägg för första halvåret 1942
— 34 7« procent. Då det av tekniska skäl möter mycket stora svårigheter
Kungl. Majlis proposition nr 291.
19
att utbetala procentuella tillägg i annan form än genom hel månadsutbetalning,
skulle beviljandet av ett femte tillägg hava inneburit en dyrtidskompensation
av 41 zh procent. Väl hade detta procenttal nära uppnåtts, men
man beslöt emellertid att stanna vid fyra tillägg, av vilka dock två bestämdes
skola vara procentuella under det att två skulle vara till storleken fixerade
och alltså utgå med samma belopp, oavsett omfattningen av den förmån,
å vilken tillägget skulle utgå, och oavsett vilken dyrortsgrupp förmånstagaren
tillhörde.
I detta sammanhang må erinras därom, att till förmån för procentuella
tillägg i främsta rummet kan anföras, att de i stort sett gynna de förmånstagare,
som torde hava det sämst ställt och kunna antagas ånjuta ingen eller
ringa kompensation från annat håll, samt att, då dyrtidstillägget avtar med
sjunkande tilläggspension, det icke blir någon större klyfta mellan den som
har lägsta tilläggspension och den som icke har någon tilläggspension alls. Mot
ett system med procentuella tillägg kan å andra sidan anföras, att det i viss
mån missgynnar förmånstagare med egen arbetsinkomst, vilket förhållande
kan tänkas föranleda, att förmånstagare icke blir särskilt villig att söka skaffa
sig något arbete, samt att det gynnar förmånstagare i högre ortsgrupp framför
sådan i lägre ortsgrupp, ehuru en utjämning av levnadskostnaderna mellan
ortsgrupperna numera i viss utsträckning ägt rum. Härvid må dock erinras
därom, att ställningen) för de förmånstagare, vilka hava egna inkomster,
i viss mån förbättrats genom de lagändringar rörande uppskattningen av inkomst
vid bestämmande av tilläggspension, som trädde i kraft den 1 januari
1943 och som inneburo, att beloppet för avdragsfri inkomst höjdes från 100
till 200 kronor samt att avdragsprocenten sänktes från 7 ho till 5ho. Ändringar
av liknande innebörd genomfördes även i lagen om barnbidrag.
Av det anförda framgår, att statsmakterna vid ståndpunktstagande våren
1942 till frågan om det lämpligaste systemet för bestämmandet av dyrtidstillläggen
gingo en medelväg.
Levnadskostnadsindex med år 1935 som basår har nu stigit från 108 vid
tiden närmast före det nu pågående världskrigets utbrott till 153 per den 1
april 1943, d. v. s. med 412h procent. Sedan våren 1942 har alltså en stegring
med knappa två procent ägt rum. Denna stegring kan ju i och för sig
synas mycket måttlig, men tillsammans med den förut icke kompenserade
stegringen uppnås dock den gräns, vid vilken fem månadstillägg skulle kunna
anses motiverade.
Pensionsstyrelsen har i sin föreliggande framställning föreslagit, att förinånstagarna
skola tillerkännas full kompensation för inträdda kostnadsökningar
i form av fem månadsutbetalningar av dyrtidstillägg, av vilka utbetalningar
två fortfarande skola vara till beloppet fixa under det att tre
skola vara procentuella. I förhållande till vad som nu gäller skulle alltså
utökning ske med ett procentuellt månadsbelopp. Vad nu sagts gäller dyrtidstillägg
å folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag. Till frågan om dyrtidstilläggen
å blindhetsersättningar återkommer jag i det följande.
Till förmån för att ett ytterligare tillägg skulle givas i form av ett procentu -
20
Kunni. Maj:ts proposition nr 291.
ellt sådant har pensionsstyrelsen anfört de skäl, som i det föregående angivits
tala i sådan riktning. Därjämte har framhållits, att de procentuella tillläggen
medförde lägre kostnader än de fixa. Totalkostnaden för ett procentuellt
tillägg å folkpensioner och invalidunderstöd under nästa budgetår beräknades
nämligen av styrelsen till 13.7 miljoner kronor, under det att ett
fixt tillägg skulle draga en kostnad av 16.9 miljoner kronor. Motsvarande belopp
i fråga om barnbidragen vore 1 miljon och 1.2 miljoner kronor.
Pensionsstyrelsens förslag har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran
av statskontoret, generalpoststyrelsen, socialvårdskommittén, svenska landstingsförbundet
och svenska stadsförbundet. — En reservant inom socialvårdskommittén
har föreslagit, att under nästa budgetår skulle utgå tre fixa och
två procentuella tillägg. Reservanten har därvid framhållit, att genom införandet
av ytterligare ett fixt tillägg en utjämning åstadkommes mellan dyrortsgrupperna,
vilken nu vore mer än någonsin befogad. -— Socialstyrelsen
har med utgångspunkt från en i november 1941 verkställd allmän hushållsbudgetundersökning
och löpande prisstatistik beräknat, att levnadskostnadsstegringen
för ett pensionärshushåll från den 1 juli 1939 till den 1 april 1943
utgjorde allenast 26 procent mot 42 procent för ett normalhushåll. Även örn
förstnämnda siffra vore väl låg, kunde det dock anses sannolikt, att stegringen
för ett pensionärshushåll likväl icke i genomsnitt uppginge till mera än 30 å
35 procent. Socialstyrelsen har emellertid, med hänsyn till att det material, på
vilket det särskilda index för pensionärer vilade, vore jämförelsevis svagt,
icke velat motsätta sig pensionsstyrelsens förslag. På grund av pensionernas
redan före kriget låga nivå vore det nämligen enligt socialstyrelsens mening
nödvändigt, att full kompensation lämnades för levnadskostnadernas fördyring.
Skulle kompensationen bliva något för hög vore detta en mindre skada
än om motsatsen skulle inträffa.
För egen del finner jag det material, på vilket socialstyrelsen byggt sina
nyss återgivna uttalanden, mycket svagt. Det omfattar sålunda endast 189
pensionärshushåll; hela antalet folkpensionärer med tilläggspension uppgår
till omkring 456,000, vartill kommer omkring 189,000 med enbart avgiftseller
grundpension. De senast omnämnda ha dock ej rätt till dyrtidstillägg.
Urvalet av det i statistiken ingående materialet synes mig icke heller representativt.
Av ett så beskaffat material synas mig några slutsatser icke kunna
dragas. Ehuru alltså de indexberäkningar, som grundas på det av socialstyrelsen
använda materialet, enligt min uppfattning icke böra läggas
till grund för beräkningen av dyrtidstillägg å folkpensionerna, torde man
dock på allmänna indikationer kunna sluta sig till, att kostnaderna för folkpensionärernas
hushåll fördyrats i mindre utsträckning än kostnaderna för
de hushåll, vilka utgöra underlag för beräkningen av det allmänna levnadskostnadsindex.
På grund av den osäkerhet, som sålunda råder rörande värdet
av socialstyrelsens särskilda index, synes anledning för närvarande icke föreligga
att frångå den hittills tillämpade principen att vid bestämmandet av
dyrtidstilläggen bygga på socialstyrelsens allmänna levnadskostnadsindex.
Med hänsyn till vad sålunda anförts finner jag mig nu böra tillstyrka ytter
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 291.
21
ligare ett månadstillägg, vilket i enlighet med pensionsstyrelsens, i yttrandena
så gott som enhälligt tillstyrkta förslag synes böra vara procentuellt.
De fixa tilläggen torde för budgetåret 1943/44 böra utgå med samma belopp
som under innevarande budgetår. De nu gällande särskilda bestämmelserna
om höjning i vissa fall av tilläggsbelopp, då fixt tillägg är lägre än
procentuellt, samt om vissa särbestämmelser rörande bestämmandet av dyrtidstiilägg
å barnbidrag synas böra bibehållas oförändrade.
Beträffande de tekniska anordningarna för utbetalning av dyrtidstillägg
samt de tider tilläggen skola avse synes pensionsstyrelsens förslag böra godtagas.
Ett fixt tillägg skall sålunda avse tredje kvartalet 1943, de tre procentuella
tilläggen respektive oktober—november 1943, december 1943—januari
1944 och februari—mars 1944 samt slutligen ett fixt tillägg andra
kvartalet 1944. Beträffande utbetalningen av tilläggen torde Kungl. Maj åhöra
få meddela närmare bestämmelser. Såvitt angår dyrtidstillägg å folkpensioner
och invalidunderstöd synas utbetalningarna lämpligen kunna ske i
augusti, oktober, december, februari och maj. Utbetalning av dyrtidstillägg
å barnbidrag synes, med tillmötesgående av därutinnan framställda önskemål,
kunna, då barntillägget utbetalas månadsvis, ske jämväl månadsvis.
Till underlättande av utbetalningarna av dyrtidstillägg synes böra föreskrivas,
att jämkning av beloppen uppåt skall kunna ske till jämnt tiotal Ören.
I fråga om blindhetsersättning utgå nu fyra dyrtidstillägg. Jämväl beträffande
denna ersättning synes ett extra tillägg böra utgå. Dyrtidstilläggen
skulle härigenom sammanlagt uppgå till 5/i2 av blindhetsersättningens belopp
— som är fixt, 500 kronor för år räknat —- och alltså belöpa sig till
208 kronor 35 öre. Beloppet synes lämpligen kunna avrundas till 208 kronor.
Sammanlagda beloppet av blindhetsersättning och dyrtidstillägg blir
då 708 kronor, som torde kunna utbetalas med 59 kronor i månaden (där
ej förmånstagaren själv önskar kvartalsutbetalning).
Sammanlagda kostnaderna för dyrtidstilläggen under budgetåret 1943/44
hava av pensionsstyrelsen beräknats till 74,900,000 kronor beträffande folkpensioner
och invalidunderstöd, 5,400,000 kronor i fråga örn barnbidrag
och 670,000 kronor beträffande blindhetsersättningar. I fråga örn folkpensioner
och invalidunderstöd torde liksom hittills landsting och kommuner
böra deltaga i kostnaderna samt i fråga örn barnbidrag kommunerna. Dyrtidstilläggen
å blindhetsersättningar böra däremot som förut helt bekostas
av statsverket.
Statsverkets kostnader bliva enligt pensionsstyrelsens beräkningar
60,700,000 kronor för dyrtidstillägg å folkpensioner och invalidunderstöd
och 4,530,000 kronor för dyrtidstillägg å barnbidrag. Enligt av pensionsstyrelsen
verkställda uträkningar, mot vilka jag icke finner anledning till
erinran, skola kommunerna betala, kommun i ortsgrupp 1 23.8 procent,
kommun i ortsgrupp 2 21.4 procent samt kommun i ortsgrupp 3 21 procent
av kommunens andel i kostnaderna för under vartdera av åren 1943 och
1944 utanordnade tilläggspensioner, invalidundcrslöd oell barnbidrag. Retroaktiv
tillämpning av dessa regler synes emellertid icke böra ifrågakomma.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 291.
Landstingen skola erlägga 22.8 procent av deras andelar i kostnaderna för
under vartdera av åren 1943 och 1944 utanordnade tilläggspensioner och invalidunderstöd.
Till de kostnader, om vilka nu talats, kommer ersättning till
postverket för pensionsutbetalningar, beräknad till omkring 85,000 kronor
per utbetalning.
Till frågan om anslagsäskanden i nu ifrågavarande hänseenden anhåller
jag att senare få återkomma.
I överensstämmelse med vad i det föregående anförts hava inom socialdepartementet
upprättats förslag till
lag om dyrtidstillågg under budgetåret 19 ASIA A å folkpensioner, invalidunderstöd
och barnbidrag samt
förordning om dyrtidstillågg under budgetåret 19A3/AA å blindhetsersättningar.
Särskild motivering till förslagens bestämmelser synes, utöver vad i det
föregående anförts, icke erforderlig.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen att antaga nyssnämnda förslag till lag och förordning.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
lämnar Hans Majit Konungen bifall samt förordnar,
att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
N. O. Aurelius.
Stockholm 1943. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
431883