Kungl. Maj.ts proposition nr 289.
1
Nr 289.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning av
statsmedel för taxering sarbete i Stockholms stad för
tiden 1 oktober 1943—30 september 1944; given Stockholms
slott den 21 maj 1943.
Kungl. Maj:! vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 maj
1943.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Hosander, Gjöres, Ewerlöf.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför.
Enligt bestämmelserna i 145 § taxeringsförordningen bestrides huvudparten
av kostnaderna för taxeringsarbetet av statsmedel. Vad beträffar
den årliga taxeringen utgår sålunda ersättning av sådana medel bl. a. till
ordförandena och kronoombuden i taxeringsnämnderna [1 mom. 1)], för
prövningsnämndernas utgifter samt till sakkunniga m. fl. [1 mom. 5), jämfört
med 5 och 6 morn.]. Ilar kommun åtagit sig kostnader för särskilda anstalter
för taxeringsarbetet genom tillhandahållande av kommunens tjänstemän
(i Slockholm tjänstemän hos Överståthållarämbetet) till biträden därvid
eller annorledes, lämnar staten bidrag till kostnaderna under förutsättning
Bihang till riksdagens protokoll 194.1. 1 sami. Nr 280. t
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 289.
att Kungl. Maj:t finner dessa anstalter äga särskilt värde för det allmänna
[l mom. 3)]. Av statsmedel bestrides vidare gottgörelse för det arbete med
uppläggande av taxeringslängder m. m., som åligger vissa tjänstemän i städerna
[1 mom. 4)1, samt ersättning åt kamreraren vid överståthållarämbetets
avdelning för uppbördsärenden1 för hans befattning med taxeringen i
Stockholm [1 mom. 2)].
Enligt 13 § förordningen den 14 juni 1933 (nr 357) örn åsättande i vissa
fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet må bl. a. ordförande och av
Överståthållarämbetet eller länsstyrelse förordnad ledamot i taxeringsnämnd
för göromål enligt förordningen, där så finnes skäligt, åtnjuta särskild ersättning
av statsmedel.
I Stockholm handhades intill den 1 oktober 193G taxeringen jämte debiteringen
av övers tåthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden, i vars arbetsuppgifter
jämväl ingick uppbörden med redovisning. Den mera fast
anställda personalen vid avdelningen avlönades av staden, varförutom vissa
av tjänstemännen uppburo sportler (bl. a. debetsedellösen) till betydande
belopp. Vidare utgingo ersättningar av statsmedel jämlikt 145 § taxeringsförordningen
direkt till olika befattningshavare. Av övriga ersättningar, som
bestredos av statsmedel, märktes särskilt ett bidrag å 70,000 kronor (tidigare
90,000 kronor), som med stöd av 145 § 1 mom. 3) utbetalades till staden.
Bidraget, som utgått sedan år 1921, var motiverat med att den då verkställda
omorganisationen av uppbördsavdelningen genom ett förbättrat taxeringsförfarande
finge anses lia tillgodosett även statsverkets intresse.
År 1935 upprättades av Överståthållarämbetet förslag till omorganisation
av ämbetets avdelning för uppbördsärenden till en avdelning för skatteärenden.
Sedan Stockholms stadsfullmäktige i princip godkänt förslaget
under förutsättning att överenskommelse träffades med statsverket om statsbidrag
till staden enligt grunder som kunde av stadsfullmäktige godtagas,
underställde Överståthållarämbetet Kungl. Majit frågan om ändrade grunder
för lämnande av ersättning av statsmedel för taxeringsarbete i Stockholm. I
en den 17 januari 1936 dagtecknad proposition, nr 39, föreslog därefter
Kungl. Majit riksdagen, bland annat, att bemyndiga Kungl. Majit att
för en tid av tre år, räknat från och med den dag förslaget till omorganisation
trädde i kraft, medgiva, att i stället för ersättning, som jämlikt
145 § taxeringsförordningen eller 13 § förordningen om åsättande i
vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet skulle utgå av statsmedel
till personer, som biträtt med taxeringsarbete i Stockholms stad, visst
bestämt belopp finge utbetalas till staden under huvudsakligen de villkor
och förutsättningar, som av mig såsom föredragande departementschef angivits
vid anmälan av propositionen inför Kungl. Majit. Sedan propositionen
bifallits av riksdagen samt stadsfullmäktige bekräftat sitt preliminära
godkännande av förslaget, genomfördes omorganisationen med ikraftträdande
1 Enligt förordning den 12 juni 1936 (nr 272) skall vad som finnes stadgat om kamreraren
vid överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden i stället äga tillämpning å skattedirektören
vid ämbetet.
Kungl. ftlaj.ts proposition nr 289.
av ny lönestat och instruktion för överståthållarämbetets avdelning för skatteärenden
den 1 oktober 1936. Samtliga sportler indrogos till stadens kassa.
I fråga om den närmare utformningen av bestämmelserna örn ersättningen
till staden samt vad övrigt i ärendet förekom får jag i huvudsak hänvisa
till propositionen 39/1936. Ersättningen skulle enligt de fastställda grunderna
uppgå till 200,000 kronor för år, dä allmän fastighetstaxering ej ägt
rum, med tillägg av 14,000 kronor för år, då sådan taxering skett. Staden
skulle samtidigt bestrida alla med taxeringsarbetet i Stockholm förenade
kostnader, vilka enligt sistnämnda båda författningsrum skulle ersättas avstatsmedel,
dock med det undantag att i den mån taxeringsuppgifter alltjämt
skulle handhavas av andra än tjänstemän hos Överståthållarämbetet, ersättning
härför fortfarande skulle utgå direkt av statsmedel. Undantaget avsåg
bland annat arvoden till ordförandena i taxeringsnämnderna och fastighetstaxeringsnämnderna,
till vissa kronoombud samt till den ordinarie prövningsnämndens
och den särskilda prövningsnämndens ledamöter.
För envar av tidsperioderna 1 oktober 1939—30 september 1940 samt 1
oktober 1941—30 september 1942 bar ersättningsbeloppet bestämts till 220,000
kronor.
Vid anmälan den 27 februari 1942 av propositionen 137/1942 anfördes att
ett för riksdagen sistnämnda dag framlagt förslag till omorganisation av Överståthållarämbetet
föranledde att ställning måste tagas till frågan om den ersättning
som för tiden efter den 30 september 1942 borde utgå till Stockholms
stad för taxeringsarbetet i Stockholm. Enär taxeringsmyndigheternas organisation
vore under utredning samt frågan örn och i vad mån Stockholms stad
borde bidraga till statens intressekontors restskatteförmedling vore svävande,
ansåg jag att slutlig ställning tills vidare icke borde tagas till spörsmålet örn
ersättning till Stockholms stad för taxeringsarbetet. Jag förordade därför att
sistnämnda ersättningsfråga reglerades allenast provisoriskt för ytterligare ett
år. Medan den kommitté, som utarbetat förslaget till överståthållarämbetets
omorganisation, föreslagit en höjning av det årliga ersättningsbeloppet från
220,000 kronor till 282,000 kronor ansåg jag för egen del att ersättningen borde
bestämmas till i runt tal 250,000 kronor. Propositionen i ämnet bifölls avriksdagen.
Jag anhåller att nu få upptaga lill behandling frågan örn ersättning till
staden för tiden efter den 30 september 1943. I delta sammanhang får jag
anmäla, att Överståthållarämbetet i skrivelse den 25 november 1942 hemställt,
bland annat, örn medgivande att från det för budgetåret 1942/43 anvisade förslagsanslaget
till kostnader för årlig taxering taga i anspråk högst 25,000
kronor för övertidsersättning åt befattningshavare inom ämbetet i samband
med årets ordinarie prövningsnämndsarbete i Stockholms stad. Till stöd härför
har Överståthållarämbetet anfört följande.
Omfattningen av den verksamhet som ägt rum till förberedande av Stockholms
stads prövningsnämnds sammanträden under 1942 ävensom nämndens
egen verksamhet belyses bäst därav att, medan taxeringen till kommunal inkomstskatt,
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt till särskild skatt
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 289.
Departements
chefen.
å förmögenhet nästföregående år innefattade 2,610 hos prövningsnämnden
anmälda ärenden, samma taxering jämte den nytillkomna taxeringen för omsättningsskatt
innevarande år föranlett upptagande inför prövningsnämnden
av icke mindre än 6,133 ärenden. Uppenbart är, att bakom denna betydande
ökning ligger ett starkt stegrat arbete, vilket i mycket stor utsträckning måst
utföras å övertid. Detta gäller såväl de föredragande taxeringsintendenterna
och taxeringsinspektörerna som lägre befattningshavare inom Överståthållarämbetet,
vilka i vanliga fall med hänsyn till av dem innehavd lönegradsplacering
icke äro berättigade till ersättning för övertidsarbete. Enligt inhämtade
besked ha för här ifrågavarande arbetsuppgifter av dylika befattningshavare
använts övertid uppgående till sammanlagt c:a 7,000 timmar. Överståthållarämbetet
anser rimligt, att ersättning beredes vederbörande för övertidsarbete
av så avsevärd omfattning, örn denna ersättning beräknas utgå efter samma
grunder, som tillämpades för krigskonjunkturskattearbetet nästföregående år
och som innefattade, att till taxeringsintendenterna utgick 4 kronor 50 öre, till
taxeringsinspektörerna 4 kronor, till förste taxeringsassistenterna 3 kronor 50
öre och till taxeringsassistenterna 3 kronor, allt för timme räknat, skulle för
ändamålet erfordras sammanlagt 25,000 kronor.
Enär frågan örn en omorganisation av taxeringsväsendet ännu icke är
slutligt avgjord samt utredning genom särskilt tillkallad sakkunnig numera
pågår angående fördelningen mellan staten och Stockholms stad av kostnaderna
för intressekontorets restskatteförmedling för inom staden mantalsskrivna
personer, torde det nu liksom förra året vara lämpligast att reglera
förevarande ersättningsfråga endast för ett år framåt. Ersättningsbeloppet
torde böra bestämmas till oförändrat belopp, 250,000 kronor.
Överståthållarämbetet har i sin i det föregående omförmälda skrivelse
redogjort för den utsträckning i vilken övertidsarbete förekommit vid förarbetet
till Stockholms stads prövningsnämnds sammanträden under 1942
ävensom hemställt örn ersättning härför. För den händelse Kungl. Majit
finner påkallat att med statsmedel bidraga till beredande av övertidsersättning
åt vissa av staden vid sådant arbete anlitade tjänstemän torde Kungl.
Majit, därest riksdagen icke har något att erinra däremot, få för innevarande
och nästa budgetår meddela beslut om dylik ersättning.
Bemyndigande torde alltså böra av riksdagen utverkas för Kungl. Majit
att låta för tiden 1 oktober 1943—30 september 1944 till Stockholms stad
utbetala ett belopp av 250,000 kronor under villkor, att staden för samma
tid — med motsvarande undantag som hittills gällt och så framt ej annat
föranledes av vad nyss anförts — bestrider alla med taxeringsarbetet i
Stockholm förenade kostnader, vilka enligt 145 § taxeringsförordningen eller
13 § förordningen örn åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde
å fastighet skola bestridas av statsmedel.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att
bemyndiga Kungl. Majit att för tiden 1 oktober 1943—30
september 1944 medgiva, att i stället för ersättning, som jämlikt
145 § taxeringsförordningen eller 13 § förordningen örn
åsättande i vissa fall av .särskilt uppskattningsvärde å fastig
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 289.
5
het skall utgå av statsmedel till personer, som biträtt med taxeringsarbete
i Stockholms stad, må utbetalas ersättning i enlighet
med vad i det föregående angivits.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
W. Dickson.