Kungl. Maj:ts proposition nr 274.
1
Nr 274.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
utsträckt tillämpning av lagen den 15 december
1939 (nr 856) örn utbetalande av krigsriskersättning
till sjömän; given Stockholms slott den 21 maj
1943.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag angående utsträckt tillämpning av lagen
den 15 december 1939 (nr 856) om utbetalande av krigsriskersättning till
sjömän.
GUSTAF.
Thorwald Bergquist.
Bihang tilt riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 374.
1
2
Kungl. Maj.-ts proposition nr 274.
Förslag
till
Lag
angående utsträckt tillämpning av lagen den 15 december 1939 (nr 856)
örn utbetalande av krigsriskersättning till sjömän.
Härigenom förordnas, att lagen den 15 december 1939 örn utbetalande av
krigsriskersättning till sjömän1 skall gälla krigsriskersättning som belöper
å tiden till och med den 30 juni 1944.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
1 Jfr S !<'' S 1942: 528.
Kungl. Maj:ts proposition nr 274.
3
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 30 april 1943.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller,
Sköld, Eriksson, Bergquist, Andersson, Gjöres.
Efter gemensam beredning med cheferna för social-, finans- och handelsdepartementen
anmäler t. f. chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist,
fråga om utsträckt tillämpning av lagen örn utbetalande av krigsriskersättning
till sjömän. Föredraganden anför därvid följande.
I lagen den 15 december 1939 (nr 856) om utbetalande av krigsriskersättning
till sjömän stadgas, att krigsriskersättning skall, i den mån Konungen
därom förordnar, av redaren insättas hos postsparbanken för den ersättningsberättigades
räkning. Enligt lagen äger Konungen förordna, att av krigsriskersättning,
som skall insättas hos postsparbanken, högst hälften skall under
villkor som Konungen bestämmer innestå viss tid, ej över två år.
Lagen gällde ursprungligen krigsriskersättning som belöpte å tiden till och
med den 31 mars 1941. Sedermera har lagens tillämplighet utsträckts, först
genom lagen den 14 mars 1941 (nr 143) att avse krigsriskersättning som belöpte
å tiden till och med den 30 juni 1942 och därefter genom lagen den 30
juni 1942 (nr 528) att avse sådan ersättning som belöper å tiden till och med
den 30 juni 1943.
Genom kungörelse den 15 december 1939 (nr 857) lia föreskrifter meddelats
angående lagens tillämpning. Även för dessa föreskrifter har giltighetstiden
successivt utsträckts i samma omfattning som nyss angivits.
I kungörelsens 1 § meddelas bestämmelser örn insättning av krigsriskersättning
hos postsparbanken. Dessa bestämmelser gälla endast krigsriskersättning
lill befälhavare och besättning på svenskt handelsfartyg om minst 80
registertons nettodräktighet. Enligt bestämmelsernas ursprungliga lydelse föreskrevs,
att om krigsriskersättning för en och samma kalendermånad — efter
avdrag för hyresavgift — uppginge till mer än 50 kronor, överskjutande belopp,
på visst sätt avrundat, skulle av redaren insättas hos postsparbanken
för den ersättningsberättigades räkning. Den nu återgivna paragrafen har
ändrats genom kungörelser den 14 mars 1941 (nr 153) och den 19 juli samma
år (nr 661). Båda ändringarna inneburo uppmjukningar av insättningstvånget.
Enligt paragrafens nuvarande lydelse är det fria månatliga beloppet av krigs
-
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 274.
riskersättning utöver hyran höjt till 150 kronor. Om sjömannen det begär,
skall från insättning undantagas ytterligare högst 100 kronor, örn och i den
mån motsvarande belopp av hyran skall på grund av dragsedel utbetalas till
person här i riket eller insättas i svensk bank.
Enligt kungörelsens ursprungliga lydelse stadgades i 6 §, att av belopp, som
insattes hos postsparbanken, hälften skulle innestå intill dess två år fcVrflutit
från insättningsdagen. Även denna del skulle emellertid få lyftas före utgången
av nämnda tid bl. a. örn beloppet erfordrades för sjömannens uppehälle
eller underhåll åt hans familj eller eljest för fullgörande av förpliktelse,
för vilken införsel finge äga rum, eller för annat ändamål av vikt, eller om
sjömannen avled. Denna paragraf upphävdes genom kungörelse den 15 mars
1940 (nr 149). Därefter ha sålunda sjömännen varit berättigade att omedelbart
lyfta hela beloppet av den krigsriskersättning som insatts hos postsparbanken.
I 7 § av kungörelsen stadgas, att postsparbanken allenast såframt synnerliga
skäl föreligga må avsända medel, som enligt kungörelsen insatts hos
banken, till plats utom riket. Detta gäller dock ej plats, där sjömannen har
sitt hemvist. Regeln örn att insatta medel eljest få sändas till utlandet endast
om synnerliga skäl föreligga, har brukat tillämpas så, att en sjöman, som
utomlands haft behov av större penningbelopp än hyran och den fria delen
av krigsriskersättningen, fått vända sig till svenskt konsulat, som efter viss
prövning av behovet förmedlat utlämning av erforderligt belopp.
Enligt 14 § i kungörelsen må framställning göras hos Konungen om undantag
från vad som stadgats i 1 §, när särskilda skäl därtill äro.
Insättning och uttagning av krigsriskersättning har under tiden till och med
mars 1943 ägt rum i följande omfattning.
Månad |
Insättningar Uttagn ingar behållning* Kronor Kronor Kronor |
|||
mo. |
||||
Januari .... |
..... 201 099 |
— 21,041 — 229,926 |
— 180,058 — 1,051,452 |
|
Februari ........ |
....... 1,101,319 |
—. |
||
Mars .......... |
....... 2,014,025 |
— 1,094,899 |
— 1,970,578 |
— |
April .......... |
....... 1,541,275 |
— 1,542,541 |
— 1,969,312 |
— |
Maj ............ |
....... 1,320,588 |
— 660,323 |
— 2,629,576 |
— |
Juni ............ |
....... 1,272,735 |
— 714,636 |
— 3,187,675 |
— |
Juli ............ |
....... 1,682,990 |
— 668,298 |
4,202,366 |
— |
Augusti ........ |
........ 1,958,125 |
— 905,776 |
— 5,254,715 |
— |
September ...... |
....... 2,028,860 |
— 1,182,559 |
6,101,016 |
— |
Oktober ........ |
....... 2,359,643 |
— 1,282,846 |
— 7,177,814 |
— |
November ...... |
....... 2,117,486 |
— 1,557,631 |
— 7,738,469 |
-- |
December ...... |
....... 1,936,535 |
— 1,609,936 |
— 8,182,159 |
— |
1941. |
||||
Januari ........ |
....... 2,092,439 |
— 1,517,466 |
— 8,755,194 |
— |
Februari ........ |
....... 2,072,443 |
— 1,981,541 |
— 8,845,599 |
— |
Mars .......... |
....... 1,655,966 |
— 2,224,099 |
— 8,275,483 |
— |
April .......... |
....... 1,138,052 |
— 1,417,174 |
— 7,996,301 |
— |
Maj ............ |
....... 1,426,042 |
—■ 1,296,290 |
— 8,121,587 |
— |
Kungl. Mcij:ts proposition nr 274.
5
Månad
Insättningar
Uttagningar
Kvarstående
behållning
Kronor |
Kronor |
Kronor |
|
Juni ............ |
....... 1,439.823 |
— 1,104,362 |
— 8,457,288 |
Juli ............ |
....... 1,851,063 |
— 1,505,459 |
— 8,804,114 |
Augusti ........ |
....... 1,927,198 |
— 1,451,552 |
— 9,280,249 |
September ...... |
....... 1,891,797 |
— 1,421,147 |
— 9,748,125 |
Oktober ........ |
....... 1,870,439 |
— 1,482,272 |
— 10,137,427 |
November ...... |
....... 2,109,398 |
— 1,647,536 |
— 10,599,852 |
December ...... |
....... 1,954,234 |
— 1,968,903 |
— 10,882,556 |
1942. Januari ........ |
....... 1,791,087 |
— 1,687,074 |
— 10,986,570 |
Februari ........ |
....... 1,680.534 |
— 1,777,242 |
— 10,893,062 |
Mars .......... |
....... 1,363,438 |
— 1,757,551 |
— 10,489,847 |
April .................. 929,438
Maj .................... 1,236,245
Juni .................... 2,170,044
Juli .................... 1,917,986
Augusti ................ 2,353,573
September .............. 2,371,102
Oktober ................ 2,355,020
November .............. 2,290,465
December .............. 2,343,446
1943.
Januari ................ 2,408,281
Februari (approx. siffror).. 1,892,741
Mars (approx. siffror )... . 1,726,829
1,350,628
1,019,346
1,240,406
1,281,654
1,487,037
1,844,567
1,528,895
1,962,856
1,773,889
2,067,887
2.255.000
1.700.000
10,078,424
10,296,275
11,225,595
11,862,397
12,729,179
13,249,373
14,071,152
14,397,806
15,326,119
15,665,197
15.300.000
15.320.000
Genom proposition nr 245 till 1942 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t, att
ifrågavarande lag, som då gällde krigsriskersättning för tiden till och med
den 30 juni 1942, skulle utsträckas att gälla krigsriskersättning, som belöpte
på tiden till och nied den 30 juni 1943. I de lika lydande motionerna I: 250
och II: 357 yrkades, att propositionen måtte avslås eller, om detta yrkande
icke vunne riksdagens bifall, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
anhålla om sådan ändring i tillämpningskungörelsen, att lagen icke komme
att gälla för sjömän, som tjänstgjorde å fartyg utanför den s. k. Skagerakspärren.
I anledning av propositionen och motionerna anförde andra lagutskottet i
utlåtande, nr 43, bl. a. följande.
Såsom föredragande departementschefen anfört synes bär berörda lagstiftning,
vilken för närvarande gäller i fråga örn krigsriskersättning för tiden
till och med den 30 juni 1942, hava varit av stor betydelse för sjömännen
under den tid den varit i tillämpning. De skäl av företrädesvis social natur,
vilka i samband med lagens tillkomst åberopades till stöd för densamma, torde
också alltjämt i många fall göra sig gällande. Enligt utskottets mening
kunde därför ett upphävande av lagen under nu rådande förhållanden medföra
verkningar av icke önskvärd beskaffenhet. Icke minst av hänsyn till
sjömännens familjer synes åtminstone tillsvidare en lagstiftning av ifrågavarande
innebörd böra bibehållas.
Emellertid ha under utskottets behandling av ärendet anförts vissa erinringar
i anledning av nu gällande bestämmelser i ämnet. Därvid har å ena
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 274.
Departements
chefen.
sidan framhållits, att för de sjömän, som till följd av krigshändelserna sedan
lång tid tillbaka icke kunnat återvända till hemlandet, särskilt sådana utan
familj i hemorten, kunde det förefalla vara av mindre värde alt i Sverige äga
tillgångar, beträffande vilka det måste anses ovisst, örn och när ägaren komme
att få disponera desamma. I samband härmed ha uttalats farhågor för att
svenska sjömän komme att, till men för svenska intressen, i större omfattning
taga tjänst ombord å främmande nationers fartyg, där ersättningen kunde
mera fritt disponeras. Å andra sidan har påpekats betydelsen även från sjömännens
egen synpunkt av att särskilt vid krigets slut äga tillgång till sparmedel
för betalning av de skatter, som belöpte å de högre inkomsterna under
krigsåren. I sådant syfte har -—■ i nära anslutning till vad som föreslagits i ett
av de i ärendet avgivna yttrandena — framförts tanken på, att endast en
viss andel av krigsriskersättningen skulle insättas hos postsparbanken och
där spärras för att sedermera i mån av behov komma till användning för erläggande
av utskylder. Då närmare utredning saknas rörande verkningarna
av de ändringar i förevarande bestämmelser, som kunna komma i fråga, har
utskottet emellertid icke funnit det möjligt att ingå på ett närmare ställningstagande
beträffande här ifrågavarande spörsmål. Med hänsyn härtill
anser utskottet sig böra godtaga det i propositionen framlagda förslaget, att
lagen i oförändrat skick skall erhålla förlängd giltighetstid under ett år.
Emellertid vill utskottet i anledning av de erinringar som förekommit föreslå,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla, att frågan huruvida
gällande bestämmelser om utbetalande av krigsriskersättning till sjömän
vunnit den med hänsyn lill sitt syfte lämpligaste utformningen göres till föremål
för ytterligare övervägande. Utskottet förutsätter att, om därvid skulle
yppa sig behov av ändring beräffande de i lagen upptagna stadgandena, förslag
därom kommer att föreläggas riksdagen i god tid innan giltighetsperioden
för ifrågavarande lagstiftning ånyo utlöper.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde utskottet, att riksdagen
måtte antaga det genom propositionen framlagda lagförslaget och anhålla,
att Kungl. Majit ville låta föranstalta om översyn av gällande bestämmelser
angående utbetalande av krigsriskersättning till sjömän samt för riksdagen
framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Vad utskottet sålunda hemställt bifölls av riksdagen (skrivelse nr 392).
Lagstiftningen angående utbetalande av krigsriskersättning till sjömän tillkom
för att motverka de sociala olägenheter, som kunde uppstå genom att
sjömän under nu rådande, för dem särskilt påfrestande förhållanden finge
omedelbart disponera över avsevärda belopp utöver den normala hyran. Utan
tvivel har också denna lagstiftning varit till gagn och bidragit till alt mycket
stora belopp sparats för sjömännens framtida behov.
Riksdagens andra lagutskott har i sitt förut omnämnda utlåtande ifrågasatt,
huruvida nu gällande bestämmelser erhållit den lämpligaste utformningen,
och fördenskull hemställt, alt bestämmelserna måtte bliva föremål
för förnyat övervägande. Utskottet har därvid som en möjlighet nämnt, att
bestämmelserna kunde utformas så att viss andel av krigsriskersättningen
skulle insättas hos postsparbanken samt där spärras för att sedermera i mån
av behov komma till användning för erläggande av utskylder.
Kungl. J\laj:ts proposition nr 274.
7
Med anledning härav vill jag nämna, att en inom finansdepartementet
tillkallad sakkunnig utarbetat förslag till åtgärder för främjande av sjöfolkets
utskyldsbetalning.1 Detta förslag åsyftade en lagstiftning av i huvudsak
den art som utskottet antytt, ehuru förslaget icke var inskränkt till krigsriskersättning.
Förslaget, över vilket yttrande avgivits av ett flertal myndigheter
och organisationer, har emellertid icke ansetts böra läggas till grund
för lagstiftning.
Inom justitiedepartementet ha hithörande spörsmål varit föremål för överläggningar
med representanter för Sveriges redareförening, Sveriges segelfartygsförening,
Sveriges fartygsbefälsförening, svenska maskinbefälsförbundet,
svenska stewartsföreningen och svenska sjöfolksförbundet. Från flera håll uttalades
därvid beklagande, att förut utfärdade bestämmelser i alltför hög grad
mildrats. Vid överläggningarna vitsordades dock, att lagstiftningen även efter
de uppmjukningar som efter hand vidtagits alltjämt måste anses vara till
nytta. Från redarehåll framhölls även, att påståendena att svenska sjömän i
fart utanför Skagerakspärren på grund av reglerna örn utbetalande av krigsriskersättning
lämnat svenska fartyg för att taga hyra på främmande fartyg
icke vöre tillräckligt grundade. Vid överläggningarna framkommo även
från sjöfolkets sida önskemål om att lagstiftningen skulle inriktas på att i viss
utsträckning spärra krigsriskersättningen för att användas till gäldande av
skatter.
Något annat bärande uppslag för en omläggning av lagstiftningen efter
nya grunder har icke framkommit. Att nu ändra lagstiftningen så att den
uteslutande kommer att tjäna skatteindrivningssyften synes icke lämpligt. En
sådan åtgärd skulle, för att bliva effektiv, kräva skärpning av gällande bestämmelser
främst genom återinförande av ett temporärt förbud mot utbetalning
av de på postsparbanken insatta medlen. Den ifrågasatta omläggningen
av lagstiftningen skulle även komma att åsidosätta underhållsberättigades
intressen, vilka eljest anses böra tillgodoses före det allmännas krav på att
utfå skatter. Att omläggningen i övrigt skulle bliva av komplicerad natur
framgår av den inom finansdepartementet verkställda utredningen.
Då någon väsentlig omarbetning av lagstiftningen fördenskull icke ansetts
böra ske, bar upptagits till övervägande i vad mån mindre jämkningar i lagstiftningen
kunna vara påkallade. Vad först beträffar de sjömän, som gå i inrikes
fart eller i utrikes fart innanför Skagerakspärren, kan lagstiftningen
icke anses vålla några beaktansvärda olägenheter. Från insättningstvång äro
som förut nämnts undantagna hela den vanliga hyran och dessutom 150 kronor
eller, om sjömannen har lämnat dragsedel på hyran, intill 250 kronor av
den på varje månad belöpande krigsriskersättningen. Sjömännen lyfta alltså
avsevärda belopp kontant. Resten skall efter viss avrundniog insättas på postsparbanken
men må därefter lyftas här i riket utan några restriktioner.
I fråga örn sjömän, som gå i utrikes fart utanför Skagerakspärren, kan däremot
lagstiftningen förorsaka vissa svårigheter för vederbörande att, örn han
så önskar, utfå sitt tillgodohavande. Emellertid måste dessa svårigheter vägas
'' S.O.U. 1942: 97.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 274.
mot de fördelar som lagstiftningen otvivelaktigt även i dessa fall erbjuder.
Det lärer sålunda vara av värde, att en del av sjömannens avlöningsförmåner
regelmässigt komma att finnas tillgängliga här i Sverige, där han ofta har
anhöriga som för sin utkomst äro beroende av honom. En svensk sjöman får
väl också antagas i regel alltjämt ha sin anknytning i främsta rummet till
Sverige, även om han på grund av de utrikespolitiska förhållandena under
längre tid ej besökt hemlandet. Att pengar för honom insättas i den svenska
postsparbanken förefaller därför i allmänhet vara naturligt.
Örn en sjöman utomlands är i behov av pengarna, kan han genom konsulatets
försorg erhålla erforderligt belopp kostnadsfritt på telegrafisk väg. För
att postsparbanken skall äga efterkomma en framställning örn avsändande av
medel till utlandet fordras enligt kungörelsen i ämnet, att »synnerliga skäl»
föreligga, såvida ej sjömannen har sitt hemvist i utlandet. Det torde vara
lämpligt, att ordalagen jämkas så att medel må av postsparbanken sändas till
utlandet så snart skälig anledning därtill föreligger. Någon mera ingående
behovsprövning skulle sålunda icke vidare krävas. Den nuvarande bestämmelsen
att pengarna alltid må av postsparbanken fritt sändas till utländsk
ort, där sjömannen har sitt hemvist, bör naturligtvis bibehållas.
Den särskilda kungörelsen angående tillämpning av lagen om utbetalande
av krigsriskersättning till sjömän torde böra ändras i enlighet med vad nu
anförts. Själva lagen synes böra i oförändrat skick utsträckas att gälla krigsriskersättning
som belöper på tiden till och med den 30 juni 1944.
Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ett i enlighet med
det anförda upprättat förslag till lag angående utsträckt tillämpning av lagen
den 15 december 1939 (nr 856) örn utbetalande av krigsriskersättning till sjömän,
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar,1 måtte för det i § 87
regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av detta
protokoll.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj:t Konungen.
Ur protokollet:
G. Tidelius.
1 Denna bilaga, som är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här
uteslutits.
Kungl. Maj:ts proposition nr 274.
9
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 19 maj
1943.
Närvarande:
justitieråden Alsén,
Lind,
regeringsrådet Eklund,
justitierådet Ericsson.
Enligt lagrådet den 18 maj 1943 tillhandakommet utdrag av protokoll över
justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet
den 30 april 1943, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag angående utsträckt tillämpning av lagen den 15 december
1939 (nr 856) örn utbetalande av krigsrisker sättning till sjömän.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
t. f. byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsrådet Herman
Zetterberg.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
G. Lindencrona.
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 274.
2
10
Kungl. Majlis proposition nr 274.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 21 maj 1943.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
;< Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf. v
Efter gemensam beredning med cheferna för social-, finans- och handelsdepartementen
anmäler t. f. chefen för justitiedepartementet, statsrådet
Bergquist, lagrådets den 19 maj 1943 avgivna utlåtande över det till lagrådet
den 30 april 1943 remitterade förslaget till lag angående utsträckt tilllämpning
av lagen den 15 december 1939 (nr 856) örn utbetalande av krigsriskersättning
till sjömän; därvid föredraganden hemställer att förslaget,
som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Bertil Crona.
Stockholm 1943. Kungl. Boktryckeriel P. A. Norstedt & Söner.
431640