Kungl. Maj.ts proposition nr 271.

1

Nr 271.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 2 § 2:o), 8:o), 14:o) och 16:o)
lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) örn Kungl. Maj:ts
regeringsrätt; given Stockholms slott den 21 maj 19A3.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 2:o), 8:o),
14:o) och 16:o) lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Majits regeringsrätt.

GUSTAF.

Thorwald Bergquist.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 271.

I

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 271.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 2 § 2:o), 8:o), 14:o) och 16:o) lagen den 26
maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

Härigenom förordnas, att 2 § 2:o), 8:o), 14:o) och 16:o) lagen den 26 maj
1909 om Kungl. Maj:ts regeringsrätt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives:

2:o) mål om beslut av landsting, av kommun, annan menighet eller deras
representationer, så framt ej klagan föres över Konungens befallningshavandes
beslut i anledning av sökt fastställelse å ändring av stadsplan, stomplan
eller utomplansbestämmelser eller å beslut, varom förmäles i 14 § 1. lagen
om polisväsendet i riket, eller ock målet angår skolväsendets ordnande;

mål om nybyggnad--— underhållsbidrag till barn;

8:o) mål örn rust- och rotehållares — — — friheter och skyldigheter;
mål rörande arbetslag för vinterväghållning på landet, om föreläggande för
väghållare att utföra visst arbete, angående visst ärendes hänskjutande till
vägsynenämnd och om beslut av sådan nämnd, ävensom mål rörande tillämpning
av 32 och 33 §§, 34 § första stycket samt 39 § lagen örn allmänna vägar;
mål om bredden av hjulringar å arbetsåkdon på landet;

mål örn fastställelse---av samfälld långtäkt;

14:o) mål örn inmutning — — — och andra personalstiftelser;
mål rörande tillämpningen av förordningen örn erkända skatteförmedlingskassor; 16

:o) mål om meddelande i särskilda fall av tillstånd, förbud eller föreläggande
jämlikt författningar och föreskrifter rörande den allmänna hälsovården
och motverkande av vattenförorening samt städernas eller andra orters
byggnads- och brandväsen, så framt ej klagan föres över beslut i anledning
av ansökan hos Konungens befallningshavande om tillstånd att företaga
nybyggnad utan hinder av gällande byggnadsförbud, så ock mål örn fördelning
av kostnaderna för gemensamt skyddsrum.

1 Senaste lydelse av 2 § 2:o) och 16:o) se SFS 1941:420, av 2 § 8:o) 1939:283 och av 2 §
14:o) 1942:299.

Kungl. Maj:ts proposition nr 271.

3

Denna lag träder i kraft beträffande 2 § 14:o) den 1 juli 1943 och i övrigt
den 1 januari 1944, dock att med avseende å mål, som röra tillämpning av lagarna
den 7 juni 1934 örn allmänna vägar och om vägdistrikt, 2 § 2:o) och
8:o) i deras nuvarande lydelse fortfarande skola gälla.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 271.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 14 maj 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Rosander,

Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations- och finansdepartementen
anmäler t. f. chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist,
fråga angående ändring i lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl.
Maj:ts regeringsrätt samt anför därvid följande.

I ett den 16 april 1942 dagtecknat betänkande (Statens offentl. utredn.
1942: 27) har stadsplaneutredningen framlagt förslag örn ändringar
i vissa delar av stadsplanelagen och byggnadsstadgan. Förslag i dessa
ämnen ha, efter hörande av ett flertal myndigheter och sammanslutningar,
förelagts årets riksdag genom proposition den 12 mars 1943, nr 153. Betänkandet
upptog dessutom bland annat förslag till lag angående ändrad lydelse
av 2 § 2:o) och 16:o) lagen om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

Enligt 2 § 2:o) regeringsrättslagen skola besvär i mål om beslut av landsting
eller av kommun, annan menighet eller deras representationer med vissa
angivna undantag upptagas och avgöras av regeringsrätten. Därest i mål,
som enligt vad nu sagts tillhör regeringsrättens upptagande, klagan rör myndighets
beslut i anledning av sökt fastställelse å landstingets, menighetens
eller dess representations beslut, gäller enligt 3 §, att regeringsrätten skall
med eget utlåtande överlämna målet till avgörande av Kungl. Maj:t i statsrådet.
I sistnämnda ordning skola alltså avgöras bland annat besvär över
länsstyrelses beslut rörande fastställelse enligt 3 § stadsplanelagen av mindre
stadsplaneändring.

Stadsplaneutredningen har anfört, att eftersom nya stadsplaner liksom
även större stadsplaneändringar fastställdes av Kungl. Majit i statsrådet
utan regeringsrättens medverkan, anledning knappast syntes föreligga att
fordra utlåtande av regeringsrätten rörande besvär i sådana mindre stadsplaneärenden,
däri fastställelse finge meddelas av länsstyrelse. Vad nu sagts
ägde motsvarande tillämpning beträffande mindre ändringar i stomplan och
utomplansbestämmelser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 271.

5

Stadsplaneutredningen har som nämnts även föreslagit en ändring av stadgandet
i 2 § 16:o) regeringsrättslagen. Enligt denna punkt skall regeringsrätten
pröva besvär i mål örn meddelande i särskilda fall av tillstånd, förbud
eller föreläggande jämlikt författningar och föreskrifter rörande den
allmänna hälsovården och motverkande av vattenförorening samt städernas
eller andra orters byggnads- och brandväsen, så ock om fördelning av kostnaderna
för gemensamt skyddsrum. På grund härav skola i regeringsrätten
upptagas besvär rörande sådana tillstånd, som av länsstyrelse lämnas enligt
14, 15, 17, 57, 63, 64 och 66 §§ stadsplanelagen samt 82 § samma lag,
jämförd med 1 kap. 41 § tredje stycket fastighelsbildningslagen enligt tidigare
lydelse. Dylika tillstånd avse dispens från byggnadsförbud, som stadgas
direkt i stadsplanelagen eller ock utfärdats av Kungl. Maj:t eller länsstyrelse.

Beträffande besvär över meddelade byggnadsförbud må nämnas, att prövningen
av besvär över förbud, som länsstyrelse enligt 15, 57 eller 64 § stadsplanelagen
meddelat mot nybyggnad inom visst område, icke ansetts tillkomma
regeringsrätten utan Kungl. Majit i statsrådet (R 1934 ref. 64). Vidare
har Kungl. Majit i statsrådet ansett sig oförhindrad upptaga besvär
över länsstyrelses förbud enligt 20 § andra stycket stadsplanelagen att verkställa
schaktning, fyllning, trädfällning eller annan därmed jämförlig åtgärd.

Stadsplaneutredningen har anfört, att vid prövningen av dispensansökningar
av ifrågavarande slag avgörande vikt måste fästas vid den inverkan
som ett bifall till ansökningen skulle få på en lämplig planläggning
eller tomtindelning. Bedömandet härav förutsatte i sin tur en prövning av
lämpligheten av den planläggning eller tomtindelning eller det förslag eller
utkast därtill, som föranlett byggnadsförbudet. Sistnämnda prövning vore
av samma slag som den, vilken företoges av Kungl. Majit i statsrådet, då
fråga vore om fastställelse av stadsplan, stomplan eller utomplansbestämmelser
eller då besvär anfördes över länsstyrelses beslut om fastställelse
av byggnadsplan eller tomtindelning. Det syntes vid sådant förhållande icke
finnas bärande skäl, varför dispensmål av här ifrågavarande slag skulle
fullföljas i regeringsrätten. Därjämte syntes det vara mindre följdriktigt att,
medan besvär över länsstyrelses beslut att meddela förbud mot nybyggnad
inom visst område avgjordes av Kungl. Majit i statsrådet, besvär över
länsstyrelsens beslut örn dispens från sådant förbud skulle prövas av regeringsrätten.
Utredningen har även framhållit, att enligt utredningens förslag
Kungl. Majit i statsrådet skulle äga att i vissa fall direkt pröva frågor
örn dispens från byggnadsförbud. Ändring i regeringsrättslagen i syfte att åt
Kungl. Majit i statsrådet förbehålla prövningen av besvär i dylika dispensmål
syntes alltså vara motiverad.

I enlighet härmed har utredningen föreslagit, att i 2 § 16:o) regeringsrättslagen
undantag stadgas i fråga örn sådana besvärsmål, däri klagan
föres över länsstyrelses beslut i anledning av sökt tillstånd att företaga nybyggnad
utan hinder av gällande byggnadsförbud.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 271.

Departements chefen.

Stadsplaneutredningens förslag om ändring i regeringsrättslagen har e.j
föranlett någon erinran i däröver avgivna yttranden.

Det synes obestridligt, att det nuvarande förfarandet i mål, där besvär
anförts över länsstyrelses beslut rörande fastställelse enligt 3 § stadsplanelagen
av mindre stadsplaneändring, innebär en omgång som icke kan anses
sakligt motiverad. Regeringsrätten torde därför böra befrias från skyldigheten
att avgiva utlåtande i dessa mål. En ändring i detta syfte bör alltså
vidtagas i 2 § 2:o) regeringsrättslagen.

Utredningens förslag till ändring av 2 § 16:o) samma lag i syfte att åt
Kungl. Majit i statsrådet förbehålla prövningen av besvär i mål örn dispens
från byggnadsförbud synes i huvudsak lämpligt. En begränsning synes
emellertid böra vidtagas med hänsyn till vissa i förutnämnda proposition
föreslagna stadganden, som upptagits i 118 § 1 eller 2 mom. byggnadsstadgan.
Enligt dessa bestämmelser kan byggnadsnämnd under vissa förutsättningar
giva lov till byggnad som avviker från stadsplan m. m. Fullföljes
talan mot byggnadsnämndens beslut hos länsstyrelsen, torde besvär, som
därefter må anföras över länsstyrelsens beslut i ärendet, lämpligen böra prövas
av regeringsrätten. Besvären torde nämligen i dessa fall röra endast praktiska
tillämpningsfrågor och ha dessutom ett nära samband med frågan örn
byggnadslov i övrigt, vilken fråga hör till regeringsrättens prövning. I vissa
fall skall enligt de bestämmelser, som föreslagits i 118 § 2 mom. andra stycket
byggnadsstadgan, fråga örn medgivande till avvikelse från stadsplans
detaljreglering m. m. av byggnadsnämnden underställas länsstyrelsens prövning.
Om besvär anföras över länsstyrelses beslut i sådant underställnings ärende,

torde besvären böra prövas i regeringsrätten.

•

Vissa ändringar av regeringsrättslagen ha även förordats av 1942 års
vägsakkunniga i deras den 27 januari 1943 avgivna betänkande med
förslag till ny lag örn allmänna vägar och vissa andra författningar, som
erfordras för genomförande av ett förstatligande av den allmänna väghållningen
på landet (Statens offentl. utredn. 1943: 1). Förslag i huvudfrågan
har, efter remiss till vederbörande myndigheter och sammanslutningar, förelagts
årets riksdag genom proposition den 30 april 1943, nr 223. Jag vill nu
upptaga till behandling av de sakkunniga upprättat förslag till ändrad lydelse
av 2 § 2:o) och 8:o) regeringsrättslagen.

Av 2 § 2:o) regeringsrättslagen följer bland annat, att regeringsrätten
skall pröva mål om beslut av vägstämma och vägstyrelse. Från regeringsrättens
prövning ha dock undantagits besvär över länsstyrelses beslut i anledning
av sökt fastställelse å vägstämmas beslut om upptagande av vissa
lån samt vägstyrelses beslut om upplåtande av vissa vägarbeten på entreprenad
och örn tillsättande av vissa befattningshavare. De vägsakkunniga
ha i betänkandet uttalat, att undantagsbestämmelsen borde utgå i samband
med vägväsendets förstatligande.

Till regeringsrättens upptagande och avgörande höra enligt 2 § 8:o) regeringsrättslagen
mål rörande tillämpningen av 1934 års lag örn allmänna

Kungl. Maj.ts proposition nr 271.

7

vägar, såframt ej klagan föres över länsstyrelses beslut i vissa angivna frågor.
Från regeringsrättens prövning undantagas: fråga, huruvida viss väg
skall hållas fri från hinder av snö och is i den utsträckning som kräves
för biltrafik (6 § sista stycket), förordnande av gode män att avgiva yttrande
med förslag till ersättning åt stadsliknande samhälle för väghållning
som detta ombesörjt (16 § första stycket), frågor om byggande av allmän
väg, förändring av enskild väg till allmän, inrättande av särskild vinterväg,
indragning av allmän väg samt övertagande av väghållning som ålegat någon
på grund av särskilt åtagande (21—23 §§), förordnande av ordförande
och ledamot i vägnämnd (47 §), förordnande av ersättare för ledamot i vägnämnd
(49 § andra stycket) samt förordnande av ordförande i nämnd för
utredning av den normala årskostnaden för fullgörande av den väghållningsskyldighet
som tidigare ålegat medlem av stadskommun (65 § andra
stycket).

De sakkunniga ha förordat, att det även efter ett förstatligande av vägväsendet
på landet skall ankomma på Kungl. Majit i statsrådet att pröva
besvär i mål, huruvida viss väg skall hållas fri från hinder av snö och is
i den utsträckning som kräves för biltrafik, om byggande av allmän väg,
förändring av enskild väg till allmän, inrättande av särskild vinterväg, indragning
av allmän väg samt övertagande av väghållning som ålegat någon
på grund av särskilt åtagande, örn förordnande av ordförande och ledamot i
vägsynenämnd samt örn förordnande av ersättare för ledamot i vägsynenämnd.

Enligt det förslag till ny väglag som förelagts riksdagen må länsstyrelse, i
likhet med vad nu finnes föreskrivet i lagen den 16 maj 1930 örn vågrätt,
i samband med indragning av väg meddela förbud för väghållare att bortföra
vad å marken anbragts för vägändamål ävensom utsträcka den tid,
inom vilken väghållare, där dylikt förbud icke meddelats, äger att bortskaffa
vad som må skiljas från marken. Besvär över länsstyrelsens beslut i dylika
frågor skola, enligt nu gällande ordning, prövas av Kungl. Majit i statsrådet.
De sakkunniga anse, att föreskrifternas överflyttning från vägrättslagen till
väglagen icke hör föranleda någon ändring härutinnan.

Jämlikt gällande bestämmelser ankommer det på regeringsrätten att pröva
besvär över förbud att utan länsstyrelsens tillstånd uppföra byggnad inom
område, som kan beräknas bliva taget i anspråk för ifrågasatt väg eller komma
att ligga i omedelbar närhet av densamma. Förlänges dylikt förbud, skall
beslutet härom underställas Kungl. Majlis i statsrådet prövning. De vägsakkunniga
lia uttalat, att det icke kunde vara tillfredsställande att samma fråga
i vissa fall prövades av olika myndigheter, i synnerhet örn besvär anfördes
över förbud som skulle underställas Kungl. Maj:ts i statsrådet prövning. Det
syntes lämpligast att överprövningen av meddelat förbud tillkomme Kungl.
Majit i statsrådet, oberoende av det sätt, varpå frågan bragtes under Kungl.
Maj:ts prövning. Däremot borde det liksom hittills ankomma på regeringsrätten
att pröva mål örn rätt att uppföra byggnad utmed redan befintlig
väg. Vore fråga örn tillstånd att utan hinder av meddelat byggnadsförbud

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 271.

Departements chefen.

uppföra byggnad utmed ifrågasatt väg, gjorde sig de skäl, som anförts till
stöd för ett överflyttande av prövningen av besvären över sådant beslut till
Kungl. Maj:t i statsrådet, endast delvis gällande; och det syntes därför lämpligast
att även dessa dispensfall liksom hittills prövades i regeringsrätten.

För närvarande tillkommer det regeringsrätten att avgöra besvärsmål örn
nyttjanderätt till mark för tillfällig väg. De sakkunniga ha ansett det vara
naturligast, att Kungl. Majit i statsrådet, sorn hade att avgöra örn allmän
väg skulle byggas och mark härför avstås, även prövade örn nyttjanderätt
till mark skulle upplåtas för tillfällig väg. Härtill komme att fråga om dylik
upplåtelse ofta stöde i direkt sammanhang med fråga om omläggning eller
förbättring av allmän väg. Genom jämkning i sättet för sådant arbetes bedrivande,
kunde olägenhet av tillfällig väg, som erfordrades under arbetets
utförande, förekommas. Sådan jämkning kunde icke beslutas av regeringsrätten
men väl av Kungl. Majit i statsrådet. På grand av det anförda syntes
lämpligast, att prövning av besvärsmål örn upplåtelse av nyttjanderätt till
mark för tillfällig väg ankomme på Kungl. Majit i statsrådet. Däremot borde
besvärsmål om ersättning för dylik upplåtelse upptagas och avgöras av regeringsrätten.

Enligt gällande väglag äger länsstyrelsen — örn väghållare underlåtit att
verkställa beslut örn byggande av väg eller försummat underhållet — förelägga
väghållaren viss tid, inom vilken erforderliga åtgärder skola ha företagits.
Besvär över dylika förelägganden upptagas av regeringsrätten. Med
avseende å de städer och stadsliknande samhällen, som komma att själva
vara väghållare inom sina områden, skola dylika förelägganden även framdeles
kunna meddelas. De sakkunniga ha — under framhållande att spörsmål
härom ägde sammanhang med de statsbidrags- och övriga vägfrågor,
vilka skulle prövas av Kungl. Majit i statsrådet — förordat, att besvär över
beslut örn föreläggande upptagas av Kungl. Majit i statsrådet.

övriga administrativa besvärsmål, som röra tillämpningen av väglagen,
lia däremot av de sakkunniga ansetts böra avgöras av regeringsrätten.

De sakkunnigas förslag till ändringar i regeringsrättslagen har ej föranlett
något uttalande i de avgivna yttrandena.

Enligt berörda proposition den 30 april 1943 skall den allmänna väghållningen
på landet från och med ingången av år 1944 övertagas av kronan.
Vinner detta förslag riksdagens bifall bör, såsom de sakkunniga föreslagit,
förenämnda undantagsbestämmelse i 2 § 2:o) regeringsrättslagen upphävas.
Jag vill i detta sammanhang nämna, att mål rörande beslut av de i propositionen
omförmälda vägnämnderna och länsvägnämnderna, vilka torde vara
att anse såsom menighets representationer, komma att tillhöra regeringsrättens
upptagande och avgörande.

Prövningen av besvär i frågor som behandlas i förslaget till ny väglag
torde böra uppdelas mellan Kungl. Majit i statsrådet och regeringsrätten efter
i huvudsak likartade synpunkter som nu gälla beträffande tillämpningen av
1934 års lag örn allmänna vägar. Sålunda torde det, på sätt de sakkunniga

Kungl. Maj:ts proposition nr 271.

9

förordat, böra tillkomma Kungl. Maj:t i statsrådet att pröva besvär i mål,
huruvida väg skall hållas fri från hinder av snö och is i den utsträckning,
som kräves för biltrafik (5 § sista stycket i förslaget), samt mål örn byggande
av allmän väg, förändring av enskild väg till allmän, inrättande av särskild
vinterväg och indragning av allmän väg (14 §), om fastställelse av arbetsplan
för allmän väg (15 §), om meddelande av förbud för väghållare att i samband
med indragning av väg bortföra vad å marken anbragts för vägändamål
och om utsträckande av den tid, inom vilken väghållare, där dylikt förbud
icke meddelats, äger att bortföra vad som må skiljas från marken (25 §),
örn förordnande av ordförande och ledamot samt suppleant i vägsynenämnd
(55 §) samt örn förordnande av ersättare för ledamot i vägsynenämnd (57 §
andra stycket).

Av skäl, som anförts av de sakkunniga, torde prövningen av mål örn nyttjanderätt
till mark för tillfällig väg (28 §) böra överflyttas från regeringsrätten
till Kungl. Majit i statsrådet.

I likhet med de sakkunniga anser jag lämpligast, att Kungl. Majit i statsrådet
prövar besvär över förbud att utan länsstyrelsens tillstånd uppföra
byggnad inom område, som kan beräknas bliva taget i anspråk för ifrågasatt
väg eller komma att ligga i omedelbar närhet av densamma (34 § andra
stycket). Vad härefter angår fråga örn dispens från sådant förbud, torde
denna prövning åtminstone i viss mån förutsätta ett bedömande av vägens
sträckning och av möjligheten att utföra företaget inom sådan tid, att förbudet
bör gälla. Då sistnämnda bedömning eljest tillkommer Kungl. Majit
i statsrådet, bör även prövningen av nu berörda dispensärenden, av vilka endast
ett mycket litet antal brukar fullföljas till högsta instans, ankomma
på Kungl. Majit i statsrådet. Däremot torde, såsom de sakkunniga föreslagit,
regeringsrätten böra pröva de mera ofta förekommande ärendena om dispens
för byggnad utmed redan befintlig väg eller väg för vilken arbetsplan blivit
fastställd (33 § första stycket och 34 § första stycket).

De sakkunniga ha ansett, att mål om föreläggande för stad eller stadsliknande
samhälle att fullgöra väghållning (48 och 49 §§) ägde sådant
sammanhang med fråga om statsbidrag, att de borde avgöras av Kungl.
Majit i statsrådet. Prövningen av dylikt mål avser emellertid att konstatera,
huruvida förutsättningarna för viss skyldighet föreligga, därvid bland annat
en förutsättning är att kronan lämnat föreskrivet statsbidrag, och övervägande
skäl torde tala för att ett sådant mål bör prövas av regeringsrätten.

övriga administrativa besvärsmål som röra tillämpningen av väglagen torde
vara av den beskaffenhet att de böra avgöras av regeringsrätten. På
denna bör det sålunda, utöver vad förut nämnts, liksom hittills ankomma
att pröva besvär över länsstyrelses beslut örn tillstånd till upplag, grind eller
annan anordning å allmän väg (32 g), örn rätt att lia upplag, stängsel m. m.
utmed väg (33 § första och andra styckena), örn tillstånd att ha annonstavla,
reklamskylt eller dylikt utmed allmän väg (39 § första stycket), örn hänskjutande
av vissi ärende till vägsynenämnds prövning (56 §) eller i anled -

10

Kungl. Mattts proposition nr 271.

Departements chefen.

ning av klagan över beslut, meddelat av vägsynenämnd (29—31, 33, 36, 39
och 76 §§). Med hänsyn till beskaffenheten av de beslut som kunna komma
att meddelas av länsstyrelse rörande arbetslag för vinterväghållning (41—44
och 46 §§) torde besvär över sådana beslut böra prövas av regeringsrätten.

Enligt 2 § förordningen den 30 april 1943 (nr 20 5) örn
erkända skatteförmedlingskassor, vilken förordning träder i
kraft den 1 juli 1943, må skatteförmedlingskassa under viss förutsättning
av länsstyrelse antagas till erkänd sådan kassa. I samband med beslut härom
skall länsstyrelsen fastställa reglemente för kassan. Där länsstyrelsen så
finner erforderligt, skall erkänd skatteförmedlingskassa ställa säkerhet för
medel som kassan omhänderhar för utskyldsbetalning (4 §). Erkänd skatteförmedlingskassa
äger åtnjuta statsbidrag enligt i förordningen angivna grunder
(5 §). Ansökan örn statsbidrag ingives till länsstyrelsen, som meddelar
beslut i ärendet och utanordnar beviljat bidrag (6 §). Erkänd skatteförmedlingskassa
skall inom viss tid efter räkenskapsårets utgång till länsstyrelsen
ingiva dels berättelse över det gångna årets verksamhet och dels sammandrag
av räkenskaperna (7 §). Länsstyrelsen skall övervaka, att erkänd skatteförmedlingskassa
fullgör sina uppgifter i enlighet med gällande författningar
och kassans reglemente samt i övrigt på ett ändamålsenligt sätt. För ändring
i fastställt reglemente fordras länsstyrelsens godkännande (8 §). Erkänd
skatteförmedlingskassa är skyldig lämna länsstyrelsen tillfälle att när
som helst inventera kassans tillgångar samt granska kassans räkenskaper
och övriga handlingar (9 §). Finner länsstyrelsen anledning till anmärkning,
äger länsstyrelsen meddela erforderliga anvisningar för vinnande av rättelse.
Vidare äger länsstyrelsen återkalla beslut om kassas antagande till erkänd
skatteförmedlingskassa (10 §). Hos länsstyrelse skall föras förteckning över
skatteförmedlingskassor som av länsstyrelsen antagits till erkända kassor
(11 §). Har arbetsgivare av uppenbar tredska underlåtit att fullgöra honom
enligt förordningen åliggande skyldighet att verkställa avdrag å arbetstagares
lön m. m., må länsstyrelsen förelägga arbetsgivaren vite ävensom, i förekommande
fall, utdöma vitet (13 §).

På grund av bestämmelsen i 2 § 4:o) regeringsrättslagen i dess nuvarande
lydelse komma mål rörande statsbidrag enligt förordningen örn erkända
skatteförmedlingskassor att tillhöra regeringsrättens upptagande och avgörande.
Vidare tillkommer det regeringsrätten — enligt 2 § 17:o) i dess nu
gällande lydelse — att upptaga och avgöra mål angående föreläggande eller
utdömande av vite jämlikt sagda förordning. Då jämväl i andra fall än de
nu anförda mål om beslut av länsstyrelse rörande erkända skatteförmedlingskassor
böra prövas av regeringsrätten, torde i 2 § 14 :o) regeringsrättslagen
böra upptagas den bestämmelsen, att mål örn beslut av länsstyrelse jämlikt
förordningen om erkända skatteförmedlingskassor skola även i andra än
i paragrafen särskilt angivna fall tillhöra regeringsrättens upptagande och
avgörande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 271.

11

I enlighet med vad sålunda anförts har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 2:o), 8:o), 14:o) och 16:o)
lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande lagförslag,
av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87
regeringsformen angivna ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:
G. Lindencrona.

1 Denna bilaga, som fr&nsett vissa redaktionella jämkningar är lika lydande med det
vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 271.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 19 maj
1943.

Närvarande:

justitieråden Alsén,

Lind,

regeringsrådet Eklund,
justitierådet Ericsson.

Enligt lagrådet den 17 maj 1943 tillhandakommet utdrag av protokoll över
justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet
den 14 maj 1943, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 2:o), 8:o), 14:o) och
16:o) lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
hovrättsrådet T. A. Bexelius.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:
G. Lindencrona.

Kungl. Maj:ts proposition nr 271.

13

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 21 maj 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möllep, Sköld, Eriksson, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöpes, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations- och finansdepartementen
anmäler t. f. chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist,
lagrådets den 19 maj 1943 avgivna utlåtande över det den 14 maj 1943
till lagrådet remitterade förslaget till lag angående ändrad lydelse av 2 § 2:o),
8:o), 14:o) och 16:o) lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) örn Kungl. Maj:ts
regeringsrätt.

Föredraganden hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran,
måtte, efter ett par jämkningar av redaktionell innebörd, jämlikt § 87
regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Bertil Crona.