Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

1

Nr 260.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till prisrabattering
å vissa livsmedel m. m.; given Stockholms
slott den 30 april 1943.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över folkhushållningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Axel Gjöres.

Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 30 april 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Wigforss,
| Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Andersson, Gjöres.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för folkhushållningsdepartementet, statsrådet Gjöres. I

I årets statsverksproposition (elfte huvudtiteln, punkterna 34 och 35)
har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, för budgetåret 1943/44 beräkna dels till Prisrabattering å vissa
livsmedel ett anslag av 80 000 000 kronor, dels ock till Förmalningsersättningar
ett förslagsanslag av 30 000 000 kronor. Jag torde nu få ånyo anmäla
dessa frågor och anser mig därvid böra behandla dem var för sig.

Prisrabattering å vissa livsmedel.

Nu gällande rabatteringsbestämmelser återfinnas i kungörelsen den 20
november 1942 (nr 877) angående prisrabattering å matfett och mjölk m. ra.
Bestämmelserna innehålla i huvudsak följande.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 260.

1

2

Kungl. Majus proposition nr 260.

Rabattkort utlämnas dels under de förutsättningar som i det följande
angivas utan behovsprövning till vissa kategorier av personer, nämligen
barn, åldringar, äkta makar och ogifta personer med eget hushåll, dels
ock efter behovsprövning till personer som icke äro att hänföra till nämnda
kategorier men som prövas vara i synnerligt behov av prisrabattering.

Barn födda 1927 eller senare och åldringar födda 1875 eller tidigare samt
de som uppbära tilläggspension eller invalidunderstöd äga, med följande
undantag, erhålla rabattkort för både matfett och mjölk. Rabattkort må
icke tilldelas barn, om dess föräldrar vid senaste taxering till statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt upptagits för ett beskattningsbart belopp
överstigande 750 eller, där föräldrarna ha två eller flera barn, 1 000 kronor,
eller örn föräldrarna upptagits för en skattepliktig förmögenhet, överstigande
10 000 kronor, eller bruka jordbruksfastighet med ett taxeringsvärde
överstigande 10 000 kronor. Nu ifrågavarande kategorier av personer
erhålla icke heller rabattkort, därest deras beskattningsbara belopp
överstiger 750 kronor eller om den skattepliktiga förmögenheten eller jordbruksfastighetens
taxeringsvärde överstiger 10 000 kronor. För äkta makar
och personer med eget hushåll, vilka kategorier erhålla rabattkort endast
för matfett, lia motsvarande inkomst- och förmögenhetsgränser bestämts
till 500, respektive 10 000 kronor. Samtliga nu nämnda kategorier äga
vidare erhålla rabattkort även då den skattepliktiga förmögenheten eller
taxeringsvärdet å av dem brukad jordbruksfastighet överstiger 10 000 men
ej 20 000 kronor, under förutsättning att det beskattningsbara beloppet ej
överstiger 250 kronor.

Person, som enligt de nu återgivna bestämmelserna skulle vara berättigad
att erhålla rabattkort, får ej tilldelas sådant kort örn hans inkomstocli
förmögenhetsförhållanden efter den tid, som nyssnämnda taxering avser,
undergått sådan förbättring att det måste antagas, att han icke skulle
ha varit berättigad till rabattkort, därest taxeringen grundats på de sålunda
förbättrade förhållandena.

I enlighet med av Kungl. Majit genom beslut den 18 december 1942 fastställda
grunder har statens livsmedelskommission meddelat föreskrifter
rörande storleken av prisrabatterna ävensom den tid varunder de skola
utgå samt den myckenhet för vilken de skola gälla. Prisrabatten å matfett
utgör 2 kronor per kilogram och erhålles för hela den ordinarie ransonen.
Rabattkorten gälla alternativt även vid inköp av grädde och fettemulsion.
På mjölkrabattkortet får varje vecka inköpas 31/*» liter mjölk till ett pris,
som med 15 öre per liter understiger det vanliga priset.

Till täckande av utgifterna för prisrabatteringarna har 1942 års riksdag
(skr. nr 456), i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 338, för budgetåret
1942/43 anvisat ett reservationsanslag av 100 000 000 kronor.

I skrivelse den 9 april 1943 har statens livsmedelskommission avgivit för -

Kungl. May.ts proposition nr 260. 3

slag rörande medelsanvisning för prisrabattering å vissa livsmedel för budgetåret
1943/44.

Kommissionen har i skrivelsen erinrat om att ett av huvudsyftena med
de i december 1942 vidtagna ändringarna i grunderna för tilldelningen
av rabattkort varit att begränsa kretsen av rabattberättigade till verkligt
behövande personer. Enligt tidigare bestämmelser gällande rabattkort för
matfett och mjölk hade enligt till kommissionen inkomna redovisningar
utdelats till omkring 50 respektive 25 procent av befolkningen. Huruvida
den åsyftade minskningen av antalet rabattberättigade uppnåtts hade icke
kunnat statistiskt konstateras, enär flertalet kristidsstyrelser ännu icke
inkommit till kommissionen med redovisning för den i december verkställda
utdelningen av rabattkort. En av kommissionen verkställd preliminär
bearbetning av materialet visade följande förändringar i förhållande
till tiden före december 1942:

Minskning

Rabattkort för matfett till producenter ....................... 19 %

» » » » icke producenter................... 16 %

» » mjölk till producenter ........................ 14 %

» » » » icke producenter.................... 3 %

I anslutning härtill har kommissionen anfört.

Det bör understrykas, att förestående sifferuppgifter endast grunda sig
på en uppskattning och att underlaget för denna uppskattning varit mindre
gott, enär redovisning hitintills inkommit blott från ett fåtal kristidsstyrelser.
Ur tillgängliga uppgifter örn det antal under januari och februari
1943 gällande kuponger, som av Svenska mejeriernas riksförening inlösts,
kan någon minskning i antalet utdelade rabattkort ännu icke utläsas för
mjölkrabatteringens vidkommande, medan beträffande matfettsrabatteringen
en minskning synes förefinnas av omkring 10 procent. Det förtjänar
emellertid i detta sammanhang uppmärksammas, att producenter
äga alternativt använda sina rabattkort vid inköp av fodermedel, utsädesspannmål
eller konstgödselmedel, och att de kuponger som utnyttjats på
detta sätt icke inlösas av riksföreningen utan av Svenska spannmålsaktiebolaget.
Jämväl riksföreningens uppgifter måste anses såsom osäkra, enär
antalet inlösta kuponger varierar starkt från månad till månad. Örn det
bekräftas, att nedgången i antalet utelöpande rabattkort, trots de skärpta
bestämmelserna för tilldelning, icke är större än vad som framgår av riksföreningens
bokföring för januari och februari månader, kan detta knappast
tolkas på annat sätt än att rabattkorten, jämfört med vad som tidigare
varit fallet, numera uttagas av en betydligt större del — förmodligen av
så gott som samtliga — av de därtill berättigade personerna.

1 syfte att erhålla närmare kännedom örn de erfarenheter som hittills vunnits
av det nya rabattsystemet har livsmedelskommissionen från samtliga
kristidsstyrelser i landet inhämtat yttrande (iver hur de grunder för tilldelning
av rabattkort som tillämpats vid den senaste utdelningen av rabattkort
i praktiken verkat och vilka olägenheter sorn varit förenade med desamma

4

Kungl. Majus proposition nr 260.

samt huruvida och i vad mån ändring i nu gällande rabatteringsbestämmelser
beträffande matfett och mjölk lämpligen borde äga rum. Kommissionen
har vid sin skrivelse fogat en redogörelse för innehållet i de inkomna yttrandena.
Redogörelsen torde få såsom bilaga fogas till detta protokoll.

Kommissionen har framhållit, att av yttrandena att döma det synes vara
en ganska enhällig uppfattning, att de nya tilldelningsgrunderna utfallit
väl och i praktiken icke varit förenade med några större olägenheter. Vissa
erinringar lia emellertid gjorts mot rabatlsystemet i dess nuvarande utformning.
De viktigaste av dem röra tilldelningen av rabattkort till medlemmar
av hushåll som bruka jordbruksfastighet, till hemmavarande ogifta personer
som draga försorg om nära anförvanter, tili i militärtjänst inkallade personers
familjer samt till personer som för sin utbildning äro inackorderade
på annan plats än hemorten.

Rörande tilldelningen av rabattkort till medlemmar av jordbrukarhushåll
har kommissionen anfört följande.

Ett antal kristidsstyrelser ha uttalat, att bestämmelsen örn att hushåll, som
bruka jordbruksfastighet med ett taxeringsvärde av mer än 20 000 kronor,
skola vara helt uteslutna från rätten att erhålla rabattkort utan beliovsprövning,
i många fall verkat orättvist. Samma anmärkning har gjorts beträffande
regeln att rabattkort utan behovsprövning ej må utdelas, om jordbruksfastighetens
taxeringsvärde överstiger 10 000 kronor och vederbörandes
beskattningsbara belopp överstiger 250 kronor. I detta sammanhang har
anförts, att arrendatorernas rätt till rabattkort i varje fall icke borde bedömas
efter den arrenderade fastighetens taxeringsvärde. Kommissionen är
för sin del medveten om att ifrågavarande regler äro mycket schematiska
och att det med hänsyn härtill måste inträffa, att en del personer genom
desamma bliva uteslutna från rabattkort, oaktat de måste anses vara i lika
stort behov därav som andra till rabatt berättigade. Emellertid bär kommissionen
icke kunnat finna några andra regler, som bättre än de nu gällande
taga hänsyn till jordbrukarnas speciella förhållanden. Ej heller har
i yttrandena framkommit något godtagbart förslag i denna riktning. I fråga
om arrendatorerna har kommissionen utfärdat vissa kompletterande föreskrifter,
som innebära en viss uppmjukning av förstnämnda regler. Ifrågavarande
uppmjukning avser sådana fall, där arrendeavtalet ej medför rätt
för brukaren att tillgodogöra sig fastighetens hela avkastning. För detta fall
har kommissionen i cirkulär nr 1174 föreskrivit, att vid beräkning av fastighetens
taxeringsvärde skall bortses från den del därav, som kan anses belöpa
på egendom, vars avkastning brukaren icke äger tillgodogöra sig. Därest
exempelvis till arrenderad fastighet hör skogsmark, vars avkastning arrendatorn
endast delvis äger använda, eller byggnader, vilka arrendatorn icke
äger bruka, skall således värdet av denna egendom fråndragas taxeringsvärdet.
Kommissionen vill vidare erinra om att personer, som enligt nu avsedda
regler äro uteslutna från rätten att erhålla rabattkort utan behovsprövning,
må, därest de prövas vara i särskilt behov av rabattkort, tilldelas
rabattkort i enlighet med grunder, som livsmedelskommissionen äger bestämma.
I anslutning härtill har kommissionen föreskrivit, att kristidsstyrelse,
då så med hänsyn till särskilda förhållanden finnes påkallat, äger
medgiva, att rabattkort må utdelas även då taxeringsvärdet av den fastig -

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

5

het, som vederbörande brukar, något överstiger 20 000 respektive 10 000
kronor. Möjlighet finnes att, om så befinnes önskvärt, ytterligare utvidga
rätten för kristidsstyrelserna att efter behovsprövning medgiva utdelning av
rabattkort i sådana fall, som här avses. Med hänsyn härtill anser sig kommissionen
icke nu böra föreslå någon ändring i de av Kungl. Maj:t utfärdade
grundläggande föreskrifterna i berörda hänseenden.

Beträffande det i vissa kristidsstyrelsers yttranden gjorda förslaget om att
hemmavarande ogifta personer, som draga försorg om nära anförvanter,
skola i rabatthänseende jämställas med äkta make till den de sålunda sörja
för har livsmedelskommissionen framhållit, att personer av denna kategori
med stöd av kommissionens tillämpningsföreskrifter (cirkulär nr 1053) redan
nu äga möjlighet att erhålla rabattkort för matfett, varför ändrade bestämmelser
i detta avseende icke erfordras.

I frågan örn tilldelning av rabattkort för till militärtjänst inkallade personers
familjer har livsmedelskommissionen erinrat örn, att enligt gällande
tillämpningsföreskrifter inkallelse till värnpliktstjänstgöring kan grunda rätt
till erhållande av rabattkort, därest inkomsten på grund av inkallelsen nedgått
i sådan omfattning, att vederbörande rätteligen bör hänföras till den
inkomstkategori, inom vilken rabattkort utdelas utan behovsprövning, samt
att denna bestämmelse i praktiken tillämpats så, att helt rabattkort utdelats
till den inkallades hustru och barn, oberoende av vilken tid inkallelsen avsett.
Med anledning av att vissa kristidsstyrelser ansett det böra övervägas
att för nu nämnda fall införa ett mindre rabattkort, begränsat till en viss
tid, exempelvis tre månader, har kommissionen anfört följande.

Det åligger kristidsnämnderna att i sådana fall makulera de kuponger till
rabattkortet, som kunna beräknas belöpa på tiden efter militärtjänstens slut.
Då det emellertid kan vara förenat med vissa svårigheter att beräkna inkallelsetidens
längd, överväger kommissionen införande av något system,
som skulle möjliggöra utdelandet av rabattkort för viss kortare tkh Kommissionen
anser det vidare lämpligt, att familjebidragsnämndema åläggas
skyldighet att lämna vederbörande kristidsnämnd meddelande om när rätten
till familjebidrag till den inkallades familj upphört. Härigenom skulle
kristidsnämnderna erhålla möjlighet att omedelbart efter värnpliktstidens
utgång återkalla de till familjen utlämnade rabattkorten, därest inkomstlörhållandena
föranledde därtill. Genom dessa åtgärder torde de önskemål,
som i nu berörda hänseende framställts i yttrandena, kunna bliva fullt tillgodosedda.

Vad därefter angår förslaget örn att personer som för sin utbildning äro
inneboende på annan plats än hemorten böra kunna tilldelas rabattkort
oaktat de icke lia eget hushåll, har kommissionen framhållit, att därmed
kunde jämställas spörsmålen örn att elever vid verkstadsskolor samt studenter
utan eget hushåll, men anslutna till s. k. kollektivhushåll, skola kunna
tilldelas rabattkort. Kommissionen bar ansett sig icke kunna förorda utvidgningar
av rabatteringssystemet till dessa kategorier, ty örn önskemålen härom
tillgodosåges, skulle man enligt kommissionens mening otvivelaktigt

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

bliva nödsakad att giva även elever vid ett stort antal andra läroanstalter
samma förmåner. I fråga om verkstadsskolorna har kommissionen erinrat
örn, att dessa skolor drivas nied statsbidrag och att eleverna kunna erhålla
statsstipendier. Därest dessa elever skulle anses behöva ytterligare ekonomiskt
bistånd syntes det kommissionen lämpligare att höja stipendierna än
att tilldela eleverna rabattkort. Kommissionen har vidare påpekat, att flertalet
verkstadsskolor äro anordnade såsom internat.

Kommissionen har slutligen företagit en beräkning av medelsbehovet för
prisrabatteringarna för nästkommande budgetår och därvid erinrat om, att
kommissionen i skrivelse den 6 november 1942 beräknat, att kostnaderna
för prisrabatteringarna under innevarande budgetår skulle komma att uppgå
till högst 90 miljoner kronor och att alltså en reservation å 10 miljoner kronor
skulle uppkomma å årets anslag. I avvaktan på material för närmare
beräkning av medelsbehovet för budgetåret 1943/44 hade kommissionen i
skrivelsen ansett sig böra räkna med samma årskostnad som för innevarande
budgetår eller 90 miljoner kronor. På grund härav och med beaktande
av den beräknade reservationen av 10 miljoner kronor hade kommissionen
föreslagit, att anslaget till prisrabattering å vissa livsmedel i riksstatsförslaget
för budgetåret 1943/44 skulle uppföras med ett beräknat belopp
av 80 miljoner kronor. I anslutning härtill har kommissionen vidare anfört
följande.

Enligt av kommissionen verkställda förnyade beräkningar synas ifrågavarande
kostnader under innevarande budgetår komma att uppgå till nära
100 miljoner kronor, vilket innebär en ökning av 10 miljoner kronor i förhållande
till kommissionens beräkning i höstas. Denna ökning sammanhänger
med att numera så gott som samtliga till rabatt berättigade personer
synas taga ut rabattkort. Någon reservation å det för innevarande budgetår
anvisade anslaget torde således icke kunna beräknas uppkomma. Vad angår
medelsbehovet under budgetåret 1943/44 ha beräkningar verkställts dels
inom Svenska mejeriernas riksförening, som handhar inlösningen av sådana
rabattkuponger vilka använts vid inköp av matfett eller mjölk, och dels inom
Svenska spannmålsaktiebolaget, vilket bolag inlöser .sådana rabattkuponger
som av jordbrukare utnyttjas vid inköp av fodermedel, utsäde och konstgödsel.
Enligt dessa beräkningar, vilka visserligen äro behäftade med ganska
stor osäkerhet men tills vidare torde böra godtagas, kunna kostnaderna för
prisrabatteringen enligt nu gällande grunder beräknas uppgå till 110 miljoner
kronor per år.

Förmalningsersättningar.

I syfte att förhindra att de i förhållande till förkrigspriserna höjda producentpriserna
å brödsäd skola medföra ökning av priserna på mjöl och
bröd har sedan hösten 1940 tillämpats ett system med s. k. förmalningsersättningar.
Dessa ersättningar utbetalas till kvarnarna för av dem förmålen
spannmål och utgå med skilda belopp för handelsförmalning och vid förmälning
mot lön. I fråga örn handelsförmalning gälla under innevarande budget -

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

7

år av Kungl. Maj:t genom beslut den 18 december 1942 meddelade bestämmelser.
Enligt dessa utgår ersättning för förmälning av vete och råg under
vissa villkor för tiden 1 april—31 augusti 1942 med 7 kronor 25 öre per
deciton, för tiden 1 september—15 oktober 1942 med 5 kronor 55 öre per
deciton för vete och råg av 1942 års skörd samt med 7 kronor 25 öre per
deciton för dessa sädesslag av 1941 års eller äldre skörd, för tiden 16 oktober—31
december 1942 med 5 kronor 25 öre per deciton samt för tiden från
och med den 1 januari 1943 tills vidare till och med den 31 augusti samma
år med 5 kronor 80 öre per deciton. Vid handelsförmalning av vårvete av
1941 års eller tidigare skörd utgår förmalningsersättning för tiden 1 april
—31 augusti 1942 med en särskild förhöjning av 1 krona 25 öre som bestämts
genom Kungl. Maj:ts beslut den 29 maj 1942 eller sålunda med tillhopa
8 kronor 50 öre för deciton. De meddelade bestämmelserna gälla även
korn som förmales tillsammans med vete och/eller råg eller som användes
för inblandning i mjöl av vete eller råg eller bådadera. Vid löneförmalning
av vete och råg utgår sedan den 1 september 1941 (livsmedelskommissionens
cirkulär nr 413) en ersättning med 2 kronor per deciton. Lika stor ersättning
utgår sedan den 16 oktober 1941 vid löneförmalning av korn (cirkulär
nr 618).

Under budgetåren 1940/41 och 1941/42 ha för bestridande av statsverkets
utgifter för förmalningsersättningarna anvisats förslagsanslag under elfte
huvudtiteln å respektive 34 000 000 och 33 000 000 kronor. Under innevarande
budgetår utgå dessa ersättningar i enlighet med riksdagens uttalanden
(skr. nr 456) från förskottsstat.

I skrivelse den 14 april 1943 (nr 169) har riksdagen anmält, att riksdagen
i enlighet med ett i propositionen nr 163 framlagt förslag å tilläggsstat till
riksstaten för innevarande budgetår anvisat 31 000 000 kronor till täckande
av utgifterna för förmalningsersättningar under budgetåret.

I skrivelse den 3 april 1943 med förslag om prisreglerande åtgärder på
jordbrukets område har livsmedelskommissionen behandlat frågan örn medelsbehovet
för förmalningsersättningar för budgetåret 1943/44. Härom har
kommissionen anfört i huvudsak följande.

Även örn 1943 års brödsädsskörd skulle bliva lika stor som skörden år
1942, är det enligt kommissionens uppfattning uppenbart, att man fortfarande
måste räkna med en restriktiv hushållning med brödsädstillgångarna
och då i synnerhet med vetetillgångarna. På grund av att de hösten 1942
besådda höstsädesarealerna voro avsevärt mindre än normalt, är det emellertid
snarast att befara, att årets skörd av vete och råg icke skall nå upp
till samma storlek sorn motsvarande skörd år 1942. På grund härav anser
kommissionen, att man under konsumtionsåret 1943/44 måste bibehålla
ungefär motsvarande inblandnings- och utmalningsbestämmelser och att
man alltså icke vågar räkna med några förbättrade mjölkvaliteter. A andra sidan
torde man med hänsyn till befintliga ingångslager vara berättigad att nu
utgå ifrån, ali under konsumtionsåret 1943/44 skall, även vid en svag skörd,
för handelsförmalning kunna disponeras lika mycket spannmål som under

8

Departements■
chefen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 260.

nu löpande konsumtionsår eller cirka 550 000 ton. Vid beräknande av det
belopp, som för konsumtionsåret 1943/44 kan erfordras för utbetalande av
förmalningsersättning, har kommissionen därför utgått från nämnda kvantitet
och ungefär oförändrade förmalningsförhållanden i avseende å inblandning
och utmalning. Kommissionen har vidare räknat med de spannmålspriser,
som på grund av Kungl. Maj:ts beslut den 19 mars 1943 torde komma
att fastställas av kommissionen. Dessa innebära en höjning av vårvetepriset
med 1 krona per deciton men överensstämma i övrigt i princip med
nu gällande priser. Odlarna skola emellertid erhålla kompensation för prisortssystemets
införande med 50 öre per deciton brödspannmål. Till följd av
nämnda omständigheter får kvarnindustrien erlägga ett med motsvarande
belopp förhöjt pris för den inköpta brödsäden. Härtill kommer, att man bör
räkna med en höjning av varvetepriset i förhållande till det under innevarande
år gällande priset på grund av pristillägg för proteinhalt. Vårvetet av
1942 års skörd hade nämligen osedvanligt låg proteinhalt. Slutligen må även
anföras, att den nu utgående förmalningsersättningen, 5 kronor 80 öre per
deciton, redan vid oförändrade spannmålspriser med sannolikhet måste
justeras uppåt från och med den 1 september 1943 för att en höjning av
mjölpriserna skola kunna undvikas.

Av det anförda framgar, att kvarnindustriens kostnader för brödspannmålen
komma att öka under instundande regleringsår. Det torde kunna förutsättas,
att dessa ökade kostnader med hänsyn till den fastslagna prispolitiken
icke få taga sig uttryck i förhöjda mjölpriser. I stället måste då den
nu utgående förmalningsersättningen höjas. De medel, som erfordras för
utbetalning av en sålunda förhöjd förmalningsersättning, lia vid en handelsförmalning
av 550 000 ton beräknats uppgå till omkring 40 miljoner kronor.
Skulle mjölpriserna tillåtas stiga och förmalningsersättningen alltså bibehållas
oförändrad, stannar medelsbehovet vid omkring 34 miljoner kronor.

De skäl som motiverat införande av prisrabattering å vissa livsmedel samt
systemet med s. k. förmalningsersättningar föreligga alltjämt. På grund härav
böra de genomförda anordningarna med prisrabatter och förmalningsersättningar
bibehållas även under nästkommande budgetår.

Vad till en början angår prisrabatteringsbestämmelserna vill jag erinra
örn att nu gällande föreskrifter, som utformats i anslutning till
uttalanden av 1942 års riksdag, tillämpats sedan i december 1942. De nya
bestämmelserna lia, såsom framgar av svaren på livsmedelskommissionens
rundfråga till kristidsstyrelserna, visat sig vara i stort sett tillfredsställande.
Vissa smärre jämkningar i detaljer torde dock, såsom kommissionen
papekat, mahända kunna bliva erforderliga. Däremot synes det icke
finnas anledning att vidtaga mera genomgripande ändringar i de nuvarande
reglerna för prisrabatteringen. Jag utgår därför lrån att det nuvarande systemets
grunder bibehållas oförändrade. Därest utvecklingen skulle påkalla
omläggning av rabaltsystemet i ett eller annat avseende, bör Kungl. Maj:t
äga befogenhet att vidtaga av omständigheterna föranledda ändringar i
systemet.

För bedömande av medelsbehovet för ifrågavarande ändamål för nu löpande
budgetår hade man att utgå från de beräkningar örn antalet rabatt -

Kungl. Majlis proposition nr 260.

9

kort som livsmedelskommissionen föregående år verkställt. Enligt dessa beräkningar
skulle antalet rabattkort på matfett och mjölkvid årsskiftet 1941/42
ha utgjort omkring 2 600 000 respektive 1 400 000. Någon mera betydande
förändring i detta antal för tiden före tillämpningen av de nya grunderna för
tilldelningen av rabattkort hade man ej anledning att räkna med. Emellertid
har det befunnits, att i december 1942, innan de nya grunderna för
tilldelning av rabattkort trätt i tillämpning, antalet rabattkort avsevärt ökats,
nämligen till i runda tal 3 200 000 för matfett och 1 600 000 för mjölk. Med
den skärpning av villkoren för erhållande av rabatt, som de nya grunderna
för rabattsystemet inneburo, hade man räknat med en nedgång i antalet
rabattkort med 500 000 beträffande korten för matfett samt med
200 000 i fråga om rabattkorten för mjölk. Med ledning av uppgifter som
lämnats mig av livsmedelskommissionen torde man kunna räkna med att
efter införandet av de nya reglerna antalet utdelade rabattkort för matfett
minskats med 500 000 eller, i runda tal, från 3 200 000 till 2 700 000 kort, under
det att antalet mjölkrabattkort däremot ej nedgått så starkt som beräknats.
Minskningen av antalet mjölkrabattkort torde uppgå till omkring 80 000
eller från omkring 1 600 000 till omkring 1 520 000 kort.

De sist återgivna siffrorna synas böra tagas till utgångspunkt vid beräkningen
av medelsbehovet för prisrabatteringen under nästa budgetår. Med
rabatternas nuvarande storlek utgöra årsvärdena av rabatterna å matfett
och mjölk 26 kronor, respektive 27 kronor 37 öre. Därest samtliga rabattkuponger
utnyttjades av rabattkortsinnehavarna, skulle kostnaderna alltså
kunna uppskattas för matfettsrabatteringen till (2 700 000X26 =) 70 200 000
kronor och för mjölkrabatteringen till (1 520 000X27:37 =) 41 600 000
kronor eller tillhopa till 111 800 000 kronor. Då emellertid erfarenheten
visat, att en mindre del av kupongerna icke erbjudes till inlösen, torde det
vara tillräckligt, att den för ändamålet erforderliga medelsanvisningen bestämmes
till ett till 110 000 000 kronor avrundat belopp. Såsom jag förordat
vid anmälan av denna anslagsfråga i elfte huvudtiteln till årets statsverksproposition
bör anslaget erhålla karaktären av obetecknat anslag.

Vad härefter angår frågan om förmalningsersättningarna bör man liksom
föregående år utgå från att dessa ersättningar icke skola bestämmas till
högre belopp än vad som erfordras för att förhindra en höjning av mjölpriset.
På grund av att en viss osäkerhet ännu föreligger rörande utvecklingen
av spannmålspriserna •—- beroende på skördeutfallet m. m. — är det
givetvis icke möjligt att redan nu fixera förmalningsersättningarnas storlek
för tiden efter den 1 september 1943. .Tåg anser mig för närvarande endast
böra räkna med samma ersättningar sorn de nu utgående, 5 kronor 80 öre
för deciton vid handelsförmalning och 2 kronor för deciton vid löneförmalning.

Med ledning av de kvantiteter spannmål som livsmedelskommissionen

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

räknat med för handelsförmalning under nästa budgetår eller 550 000 ton
skulle det för dylik förmälning erforderliga beloppet bliva i runt tal
32 000 000 kronor. Härtill kommer emellertid ett belopp av ungefär
2 000 000 kronor, som beräknas såsom ersättning för löneförmalning av omkring
100 000 ton spannmål. Det totala medelsbehovet för förmalningsersättningarna
skulle med dessa beräkningar bliva 34 000 000 kronor. Jag
förordar anvisande av detta belopp. Med hänsyn till den nyss antydda
ovissheten om förmalningsersättningarnas storlek bör anslaget erhålla förslagsanslags
karaktär.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen

att för budgetåret 1943/44 under elfte huvudtiteln anvisa

dels till Prisrabattering å vissa livsmedel ett anslag

av ................................ kronor 110 000 000,

dels ock till Förmalningserscittningar ett förslagsanslag

av ................................ kronor 34 000 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit
Konungen, att proposition av den lydelse bilaga vid
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Erland Kock.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 260.

11

Bilaga.

Redogörelse för yttranden om rabatteringssystemet från kristids styrelserna.

I skrivelse den 1 mars 1943 till kristidsstyrelserna begärde statens livsmedelskommission,
att dessa efter hörande i lämplig utsträckning av kristidsnämnderna
inom respektive styrelseområden senast den 15 mars 1943
skulle inkomma till kommissionen med yttranden över huru de grunder för
tilldelning av rabattkort, som tillämpats vid den senaste utdelningen av rabattkort,
i praktiken verkat och vilka olägenheter, som varit förenade med
desamma, samt huruvida och i vad mån ändring i nu gällande rabatteringsbestämmelser
beträffande matfett och mjölk lämpligen borde äga rum.

Här lämnas en kortfattad redogörelse för innehållet i de inkomna remisssvaren.

Stockholms län.

Då kristidsstyrelsen våren 1942 avgivit yttrande rörande verkningarna av
dittills gällande regler angående prisrahattering å matfett och mjölk, framhöll
styrelsen, bland annat, att det vore av utomordentlig vikt, att rabattkort
utdelades endast till verkligt behövande, samt ifrågasatte örn icke behovsprövning
av kristidsnämnderna från fall till fall borde ifrågakomma. Behovsprövningen
skulle dock innebära avsevärt ökad arbetsbörda för
nämnderna.

Vad kristidsstyrelsen då anförde synes fortfarande äga giltighet. Under
den tid som förflutit sedan förra utdelningen, har icke försports något
nämnvärt missnöje med de vid utdelningen tillämpade principerna. Genom
de sänkningar av inkomst- och förmögenhetsgränserna, som vidtagits i samband
med föregående utdelning, synas de olägenheter, som tidigare yppats
beträffande tilldelning av rabattkort utan behovsprövning, åtminstone i viss
mån hava utjämnats, och finnes därför i princip icke något att erinra mot
att i huvudsak samma grunder tillämpas vid den kommande tilldelningen
av rabattkort.

Uppsala län.

Det nu tillämpade systemet har i stort sett fungerat tillfredsställande.

På det nu använda rekvisitionsformuläret skall uppgivas »Nuvarande inkomst
per månad av annan än tillfällig karaktär». Icke sällan torde inträffa
att sålunda lämnad inkomstuppgift kan leda till ett materiellt oriktigt resultat,
t. ex. då en sökande är säsongarbetare och vid tiden för ansökningens
ingivande har arbete. Örn den uppgivna månadsinkomsten i sådant fall lägges
till grund för en beräkning av genomsnittsinkomsten per år, är det tydligt,
att årsinkomsten blir för högt beräknad och sökanden på grund härav
kan gå miste örn rabattkort. Det kan icke alltid förväntas att en sökande
har begrepp örn att lämna så tydliga kompletterande upplysningar, att de
resultera i ett riktigare bedömande av ärendet, varför förtydligande bestämmelser
i ifrågavarande hänseende äro önskvärda.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

Södermanlands län.

Kristidsstyrelsen har efter att lia inhämtat yttranden från ett flertal kristidsnämnder
inom styrelseområdet kommit till det resultatet, att det nuvarande
systemet i stort sett utfallit väl och i varje fall är att föredraga framför
det tidigare. Någon större svårighet för nämnderna beträffande bestämmelsernas
tillämpning torde icke föreligga. Reglerna angående behovsprövning
böra dock göras tydligare. Nämnderna lia haft särskilda svårigheter
att avgöra, när rabatt bör utdelas på grund av militärtjänst. En av nämnderna
har i detta sammanhang föreslagit tidsbegränsning av rabattkorten.

Missbruk av rabattkorten synes icke lia förekommit i sådan utsträckning,
att särskilda åtgärder böra företagas för förhindrande härav.

Såväl styrelsen som flertalet av nämnderna ha den uppfattningen, att
rabattsystemet fortfarande har för stor omfattning. Det är icke ovanligt, att
mer än hälften av invånarantalet inom ett kristidsnämndsområde har rabattkort.
Bestämmelsen angående den brukade fastighetens taxeringsvärde som
grund för tilldelning av rabatt till arrendator medför orättvisa.

östra Östergötlands län.

Bestämmelserna örn prisrabattering, sådana de senast utformats, lia verkat
tillfredsställande och icke varit förenade med större praktiska olägenheter.

Den efterkontroll, som borde vara en viktig källa för bedömande av systemets
praktiska funktionsmässighet, har säkerligen allenast i mycket ringa
omfattning medhunnits av kristidsnämnderna.

Kristidsstyrelsens förslag våren 1942 till sänkning av det beskattningsbara
beloppet och den skattepliktiga förmögenheten har beaktats vid utformandet
av nu gällande principer, varför i detta hänseende icke finnes något
ytterligare att andraga.

Nuvarande maximigräns för taxeringsvärde å jordbruksfastighet får i
många fall obilliga verkningar.

Rabatteringsbestämmelserna böra i görligaste mån förenklas och på ett
mera lättfattligt sätt återgiva riktlinjerna för utdelning av rabattkort. De
nuvarande bestämmelsernas omständliga och rätt invecklade formulering
måste i många fall vålla svårigheter för kristidsnämndsordförandena vid
den praktiska tillämpningen av desamma.

Jönköpings län.

Det nuvarande systemet har i stort sett utfallit väl. Tilldelningsgrunderna
äro väl avvägda och några särskilda ändringar för närvarande icke önskvärda.

Vid prövning av löntagares rekvisition av rabattkort bör den nuvarande
inkomsten vara helt avgörande. Å blanketten bör finnas plats för intyg från
arbetsgivaren angående inkomsten. Motsvarande upplysningar torde dock
icke vara erforderliga beträffande egna företagare, såsom lantbrukare och
liknande. I sistnämnda fall bör uppvisande av kronodebetsedel vara tillfyllest
även i fortsättningen.

Några särskilda olägenheter för kristidsnämnderna synas ej ha varit förenade
med utdelningen av rabattkort. I fortsättningen bör dock undvikas,
att kortutdelningarna sammanfalla med tidpunkten för kristidsnämndernas
månadsredovisningar till kristidsstyrelserna, vilket kan medföra irritation
och ökad arbetsbörda hos nämnderna samt risk för försening av redovisningarna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

13

Kronobergs län.

Nu gällande rabatteringsbestämmelser, även om de kunna föranleda till
utlämnande av rabattkort åt personer, som borde vara uteslutna från rätten
till sådana, äro vida att föredraga framför tidigare bestämmelser. Därest
rabattsystemet skall fortsätta, har kristidsstyrelsen för närvarande icke några
ändrade grunder att föreslå.

Norra Kalmar län.

Vissa kristidsnämnder inom kristidsstyrelseområdet ha i yttranden i ärendet
föreslagit, att inkomst- och förmögenhetsgränserna ytterligare skola sänkas.
Styrelsen anser dock nuvarande bestämmelser tillfredsställande. Det är
ostridigt, att bestämmelserna äro till ovärderlig nytta för de befolkningsgrupper,
som beröras därav, eftersom många därförutan knappast kunde
tillgodogöra sig sina ransoner av exempelvis matfett.

Södra Kalmar län.

Den år 1942 genomförda åtstramningen av utdelningsnormerna har icke
i beräknad omfattning nedbringat antalet rabattberättigade. Således utdelades
under december 1942—januari 1943 66 001 st. L- och Lp-kort inom kristidsstyrelseområdet
mot 76 221 st. vid föregående utdelning (48,70 % resp.
56,24 % av antalet utdelade personkort).

Gällande bestämmelser giva alltjämt icke tillräckligt rum för tillämpande
av en effektiv behovsprövning.

Prisrabatteringen innebär risk för decentralisering av den allmänna understödsverksamheten,
varför önskvärt vore, att behovsprövning med hjälp
av de ordinarie socialvårdande organen tillämpades i större omfattning än
hittills.

Prisrabatteringen bör icke utsträckas att omfatta flera varuslag än de nu
förekommande.

Gotlands län.

Kristidsnämnderna inom kristidsstyrelseområdet ha i yttranden i ärendet
allmänt vitsordat, att gällande bestämmelser möjliggjort rättvisare fördelning
av rabattförmånerna. Vid rabattens fördelning bland jordbrukarebefolkningen
får dock vissa orättvisor alltjämt anses göra sig gällande.

Den gällande rabatteringen kan enligt styrelsens mening anses vara väl
avvägd till sitt värde. Lämpligast är, att allmänheten som nu blivit van att
utfå rabatter, får behålla desamma i samma utsträckning och med samma
belopp, som de nu utgå. Vissa kristidsnämnder inom styrelseområdet ha dock
gjort gällande, att de gamla rabatterna om 1 krona 50 öre för smör och 10
öre för mjölk bort bibehållas i stället för nu utgående 2 kronor respektive
15 öre. Vid eventuell sänkning av rabatterna ifrågasätter styrelsen, huruvida
icke densamma bör göras större beträffande jordbruksbefolkningen än
beträffande övriga befolkningsgrupper. Rabatternas egentliga syfte torde vara
att underlätta för ekonomiskt mindre bemedlade att skaffa sig värdefulla
näringsämnen och icke att medföra en ekonomisk utjämning mellan olika
samhällsgrupper.

Blekinge län.

Nuvarande rabatteringsbestämmelser lia i stort sett verkat rättvist.

Rabatteringsbestämmelserna böra omformas på ett mera tydligt och lättförståeligt
sätt. Ordförandena i kristidsnämnderna lia i allmänhet haft myc -

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

ket svårt att rätt tolka cirkulär 1053, varför i åtskilliga fall felaktig utdelning
av rabattkort förekommit.

Kristidsnämnderna med sin stora lokalkännedom böra erhålla större rätt
till rabattkortsutdelning efter behovsprövning.

Personer, som för sin utbildning äro inackorderade på annan plats än
hemorten, böra efter behovsprövning kunna tilldelas rabattkort, oaktat att
de icke hava eget hushåll.

Kristianstads län.

Genom de nya bestämmelserna örn prisrabattering hava de erinringar, som
kristidsstyrelsen i yttrande i hithörande fråga våren 1942 framfört gentemot
de tidigare gällande grunderna för tilldelning av rabattkort, i stort sett blivit
beaktade.

Alltför stora befolkningsgrupper synas emellertid även nu komma i åtnjutande
av rabattkort. En ytterligare mindre sänkning av inkomst- och förmögenhetsgränserna
torde böra ske beträffande samtliga kategorier.

Kristidsstyrelsen har inhämtat yttranden i frågan från 29 kristidsnämnder
inom styrelseområdet. Av dessa hava 18 förklarat, att de funnit bestämmelserna
i cirkuläret 1053 tillfredsställande. Några klagomål över skärpningen
av villkoren för tilldelning av rabattkort ha icke försports från någon av
de tillfrågade nämnderna. Tvärtom ha de återstående 11 kristidsnämndernas
yttranden i stort sett gått ut på en ytterligare skärpning.

Hallands län.

Nuvarande regleringsbestämmelser hava varit lämpliga och i praktiken
verkat på tillfredsställande sätt.

Antalet tilldelade rabattkort har i förhållande till närmast föregående tilldelning
nedgått icke obetydligt. Av kristidsstyrelseområdets invånarantal
innehar för närvarande cirka 41 % rabattkort för matfett och cirka 21 %
rabattkort för mjölk. Motsvarande siffror voro för närmast föregående utdelning
49 % och 24,5 %.

Med hänsyn till den alltjämt stora omfattningen av rabattkortstilldelningen
ha landsbygdens kristidsnämnder inom kristidsstyrelseområdet till styrelsen
framfört den synpunkten, att det kanske skulle vara berättigat förorda en
mindre ytterligare sänkning av inkomstgränsen för tilldelningsberättigade.
Någon liknande mening har icke uttalats av kristidsnämnderna i städerna.
Kristidsstyrelsen har icke velat taga ställning till sistnämnda spörsmål.

Göteborg.

Enligt gällande rabatteringsbestämmelser skall vid bedömning beträffande
förändring i inkomsthänseende, som ägt rum efter tidpunkten för det beskattningsbara
beloppets fastställande, de allmänna avdragen överslagsvis beräknas
till 200 kronor. Vid handläggning av ärenden av hithörande art inom
kristidsnämnden för Göteborgs stad har emellertid visat sig, att detta avdrag
å 200 kronor torde vara att anse såsom alltför lågt och icke motsvara verkliga
förhållandena. Enbart avdragen för försäkringspremier utgöra i regel
högsta härför tillåtna avdraget eller 200 kronor. Härtill kommer kommunalskatt,
avgift till folkpensioneringen samt i vissa fall jämväl gäldränta och
periodiska understöd. Erfarenheten inom nyss avgivna nämnd har givit vid
handen, att de allmänna avdragen i regel icke understiga 10 % av den sammanlagda
inkomsten, vilket talar för att vid bedömning av vederbörandes

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

15

inkomsförhållanden de allmänna avdragen icke böra stanna vid ett fixerat
belopp av 200 kronor utan i stället beräknas till 10 % av årsinkomsten.

I övrigt finnes intet att erinra emot nu gällande rabatteringsbestämmelser.

Bohuslän.

Mot rabatternas storlek finnes intet att invända.

Bestämmelsen om att ägares av jordbruksfastighet och arrendators rätt
att bekomma rabatt skall bedömas med hänsyn till fastighetens taxeringsvärde
bör ändras.

Bestämmelsen om att hänsyn skall tagas till månadsinkomsten vid ansökningstillfället
bör utgå, enär svårigheter föreligga att erhålla tillförlitlig
uppgift härom. Endast debetsedelns uppgifter böra följas. Avvikelser
härutinnan böra icke ske i annat fall än vid styrkt långvarig sjukdom eller
dylikt.

Bestämdare tilldelningsgrunder och färre detaljföreskrifter äro önskvärda.

Norra Älvsborgs län.

Några väsentliga anmärkningar synas icke vara motiverade beträffande
formuleringen i och för sig av nu gällande rabatteringsbestämmelser. Dessa
ha även i sådana fall, som icke uttryckligen reglerats av bestämmelserna,
i regel möjliggjort ett avgörande i överensstämmelse med bestämmelsernas
syfte, sådant detta fattats av styrelsen.

Nu gällande tilldelningsgrunder utan behovsprövning medföra möjligheter
för ett avsevärt antal av rikets invånare att erhålla rabattkort. De
rabattkortsberättigade torde väl också i regel utnyttja sin rättighet. På så
sätt har i ett flertal fall rabattkort måst tilldelas personer i relativt goda
ekonomiska omständigheter. Därest gällande rabatteringsbestämmelser
böra ändras, torde enligt styrelsens förmenande ändringen i första hand
avse en minskning i möjligheterna att erhålla rabattkort.

Södra Älvsborgs län.

I stort sett har rättvisare resultat uppnåtts genom nu tillämpade rabatteringsbestämmelser
än genom de tidigare.

Beträffande producenter drabbar systemet emellertid fortfarande orättvist
och är onödigt omfattande. Taxeringsvärdet å brukad jordbruksfastighet
bör icke vara enbart avgörande som tilldelningsgrund, utan hänsyn
bör också tagas till, i vilken utsträckning brukaren av fastigheten är skuldsatt.

På grund av de låga taxeringsvärdena å jordbruksfastigheter och den låga
beskattningen av naturainkomsterna från jordbruket äro fortfarande ett
stort antal producenter berättigade till rabattkort, ehuru något verkligt behov
därav icke föreligger.

Södra Skaraborgs län.

I enlighet med kristidsnämnderna inom kristidsstyrelseområdet anser styrelsen
nuvarande bestämmelser bättre än de förut gällande.

En del kristidsnämnder lia framhållit, att rabattkort utdelas i för stor
omfattning och lill personer, som icke kunna anses vara i behov därav. En
inskränkning i rabatteringen är ur flera synpunkter önskvärd. I sådant fall
bör enligt styrelsens mening i första hand förmögenhetsgränsen sänkas till
10 000 kronor och rabattkort för mjölk ej utgå till mjölkproducenl, därest
han ej har tilläggspension eller minderåriga barn.

16 Kungl. Maj-.ts proposition nr 260.

Arrendators rätt till rabatt bör icke bedömas efter den arrenderade fastighetens
taxeringsvärde.

Norra Skaraborgs län.

Vid den senaste utdelningen av rabattkort har i kristidsnämndsområden
med så gott som uteslutande jordbrukarbefolkning antalet L-kort minskat
med cirka 12 % samt antalet Lp-kort med cirka 27 %. I Lidköping, som
är utpräglad industristad, har utdelningen av L-kort nedgått med cirka 12 %.

Nu tillämpade bestämmelser för utdelningen äro betydligt klarare och
överskådligare än de tidigare gällande samt ha väsentligt underlättat arbetsbördan
för kristidsnämnderna.

Bortsett från här nedan påpekade olägenheter ha nu gällande rabatteringsbestämmelser
i stort sett verkat tillfredsställande.

Personer, födda 1875 och tidigare, som äro rabattkortsberättigade, hava
ofta själva icke eget hushåll utan tillhöra sådant hushåll, vars föreståndare
icke är rabattkortsberättigad utan kanske befinner sig i mycket goda ekonomiska
omständigheter. För nämnda kategori bör därför fordras, att sökanden
själv har eget hushåll eller tillhör sådant hushåll, vars föreståndare
är rabattkortsberättigad.

Arrendator, som är skuldsatt och befinner sig i mindre goda ekonomiska
omständigheter, bör icke uteslutas från rätten till rabattkort, även örn den
av honom brukade fastighetens taxeringsvärde överstiger 20 000 kronor.

I en del av de yttranden i ärendet, som styrelsen införskaffat från kristidsnämnderna,
har ifrågasatts, huruvida icke prisrabatten i fortsättningen
bör inskränkas endast till minderåriga och åldringar eller huruvida icke en
sänkning av det högsta beskattningsbara belopp, som är bestämmande för
rabattens utgående, vöre påkallad beträffande flertalet av de kategorier, som
nu erhålla rabattkort. Kristidsstyrelsen vill dock icke tillstyrka ändring beträffande
nu gällande rabatteringssystem i annat hänseende än att för personer
födda 1875 och tidigare det högsta beskattningsbara beloppet bör
sänkas från nu gällande 750 kronor till 500 kronor.

Värmlands län.

Prisrabatteringen har visat sig vara ett både uppskattat och värdefullt
stöd för de ekonomiskt sämst ställda i samhället. De förändringar i bestämmelserna,
som tillkommo genom cirkulär 1053 och som inskränkte de rabattkortsberättigades
antal, ha verkat i rätt riktning. Klagomål från personer,
som befunnits icke berättigade till rabattkort, ha varit fåtaliga.

Man och kvinna, som sammanleva utan att vara äkta makar och som lia
barn gemensamt, böra jämföras med äkta makar. Kristidsnämnderna lia
med kommissionens goda minne redan tillämpat denna princip, men lämpligast
vore att den direkt utsädes i bestämmelserna.

Konstellationen föräldrar och hemmavarande ogifta barn, som draga försorg
örn föräldrarna, torde böra jämställas med äkta makar. Särskilt bör
hänsyn tagas till örn ogift dotter, som stannar hos åldriga föräldrar och
sköter deras hushåll, till följd därav icke kan taga eget arbete.

Arrendators rätt till rabatt torde icke böra bedömas efter den arrenderade
fastighetens taxeringsvärde.

Rabattkorten böra örn möjligt utdelas i februari i stället för på hösten.
Man skulle då lia tillgång dels till den senaste kronodebetsedeln dels till de
uppgifter angående föregående års inkomst, som i regel alla anställda i

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

17

februari erhålla av sina arbetsgivare. Uppgiften på rekvisitionsblanketten
»Nuvarande inkomst per månad av annan än tillfällig karaktär» skulle på
så sätt kunna bortfalla och en irriterande utfrågning örn sökandens nuvarande
inkomst samt besvär med inhämtande av uppgifter från arbetsgivare
undvikas.

örebro län.

Enligt yttrande, som kristidsstyrelsen i ärendet inhämtat från kristidsnämnderna
inom styrelseområdet, framgår, att det nuvarande systemet i
stort sett fungerat tillfredsställande. Anmärkningar lia dock förekommit
beträffande bestämmelsen om fastighets taxeringsvärde såsom tilldelningsgrund
för jordbrukare. Vidare har påpekats, att större hänsyn bör tagas
till barnrika familjer samt behövande ungdomar och ensamstående personer
utan eget hushåll. I sistnämnda hänseende har föreslagits, att systemet
omliigges så, att familjemedlemmarnas gemensamma inkomst, fördelad
lika på medlemmarnas antal, blir avgörande för rabattilldelningen. Från
enstaka kristidsnämnder ha framkommit dels förslag om ett så enhetligt
tilldelningssystem som möjligt, varvid endast det till statlig inkomst beskattningsbara
beloppet bör vara normgivande och dess nuvarande gräns i samband
därmed sänkas, dels ock förslag om rabatt jämväl å andra nödvändiga
varor, t. ex. kläder.

Under hänvisning till nämndernas ovan återgivna synpunkter framhåller
styrelsen för sin del, att vid en omprövning av det nuvarande systemet främst
torde behandlas frågan angående tilldelningsgrunden för innehavare av
fastighet.

Västmanlands län.

Det nuvarande systemet har i stort sett verkat bra.

Vissa tillämpningssvårigheter ha dock varit ofrånkomliga av den anledningen,
att utdelningen skall grunda sig på inkomster under så lång tid tillbaka
som år 1941.

Bestämmelsen, att inkallelse till värnpliktstjänstgöring kan grunda rätt till
erhållande av rabattkort, därest inkomsten på grund av inkallelsen nedgått
i viss omfattning, kan vålla olägenhet därigenom, att den inkallade rätt snart
efter hemkomsten åter kommer upp i sin gamla inkomst. Föreskrifter böra
utfärdas örn att rabattkort till inkallads familj blott få lämnas för viss kortare
tid, förslagsvis motsvarande inkallelsetiden.

Inom kristidsstyrelsen lia olika önskemål örn en eventuell ändring av
rabattbestämmelserna gjort sig gällande. Å ena sidan har påpekats, att på
grund av höjt index genomsnittsinkomsten och därmed det beskattningsbara
beloppet ökat sedan år 1941, vilket kommer att medföra en automatisk
beskärning av de tilldelningsberättigades antal i samma mån som nästa utdelning
kommer att grunda sig på senare års inkomst än 1941. Å andra
sidan har ifrågasatts — särskilt med tanke på de goda verkningarna av den
senast vidtagna åtstramningen och med hänsyn till att större uppmärksamhet
nu ägnas åt prisfrågor — huruvida icke ytterligare ett steg borde tågås
i beskärningssyfte antingen i form av sänkning av inkomstgränsen eller
genom andra skärpningar av utdelningsbestämmelserna.

Kopparbergs län.

Kristidsstyrelsen har utan eget yttrande insänt från kristidsnämnderna
inom styrelseområdet infordrade yttranden över nu gällande rabatteringsbestämmelser.

Bihang till riksdagens protokoll 19 M. 1 sami. Nr 260.

2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

Gävleborgs län.

Kristidsstyrelsen har icke något i huvudsak att erinra mot de nu gällande
grunderna för tilldelning av rabattkort. De olägenheter med systemet, som
påtalats från vissa kristidsnämnder inom styrelseområdet, äro närmast att
betrakta såsom tillämpningssvårigheter, vilka icke torde kunna undvikas vid
en subventionering av här ifrågavarande omfattning.

Vissa olägenheter torde kunna undanröjas genom en höjning av beloppet
för de allmänna avdragen till exempelvis 300 kronor. Sistnämnda belopp
torde i övervägande antalet fall bättre motsvara de verkliga förhållandena
än nu gällande 200 kronor.

Rabatteringsunderstöd, där husfadern inkallas till militärtjänst eller tillfälligtvis
blir arbetslös, torde i ett stort antal fall vara av behovet påkallat.
Det bör dock undvikas, att rabatten utgår för längre tid än det nödställda
läget varar, varför med hänsyn härtill ett mindre rabattkort torde böra införas.
Ifrågavarande mindre rabattkort, tidsbegränsat exempelvis till tre
månader, torde jämväl kunna användas i sådana särskilda fall, där utredningen,
huruvida rätt till rabatt föreligger, kräver längre tid.

Medelpad.

I stort sett ha de senaste grunderna för tilldelningen av rabattkort visat
sig tillfredsställande.

Anmärkningar från kristidsnämndernas sida ha i huvudsak endast framställts
i två hänseenden. Bland andra har Sundsvalls kristidsnämnd uttryckt
en önskan örn att, där mannen på grund av folkpension erhåller rabatt å
mjölk, även hustrun måtte tillerkännas rabattkort för mjölk utan behovsprövning,
oaktat hon icke uppnått pensionsåldern. Den andra anmärkningen
riktar sig emot grunderna för tilldelning av rabattkort för matfett och
mjölk till barn. Enligt yttrande från en av nämnderna böra barn i åldersgrupperna
1924—1926 i förevarande hänseende jämställas med barn födda
1927 och senare. Barn i förstnämnda åldersgrupper hava i allmänhet små
eller inga inkomster.

Vidare har Sundsvalls kristidsnämnd framhållit, att det observandum angående
»förbättrade förhållanden», som återfinnes å baksidan av blanketten
434, bör givas en mera ansvarsbetonad formulering och placeras ovanför
platsen för namnteckning å blankettens framsida.

Ångermanland.

De nuvarande grunderna för tilldelning av rabattkort ha visat sig ändamålsenliga
och icke medfört några större olägenheter.

I likhet med en del kristidsnämnder inom styrelseområdet anser kristidsstyrelsen,
att bestämmelsen angående jordbruksfastighets taxeringsvärde
som tilldelningsgrund utan hänsyn tagen till fastighetsägarens övriga förmögenhetsförhållanden
i vissa fall verkar orättvist.

Jämtlands län.

Nuvarande bestämmelser rörande villkoren för erhållande av rabattkort
äro bättre än de förutvarande.

På grund av skillnaden i penningens köpvärde mellan landsbygden, å ena,
samt städerna och större industrisamhällen, å andra sidan, torde det vara
riktigast att införa ortsgruppering med avseende å rabattens storlek. Ett
sådant tillvägagångssätt torde dock vara praktiskt ogenomförbart.

Åldersgrupperna 1878—1922 torde böra erhålla rabattkort endast mot
behov sp redning.

Kungl. Majlis proposition nr 260.

19

Västra Västerbottens län.

Som grund för tilldelningen av rabattkort till brukare av jordbruksfastighet
bör icke läggas fastighetens taxeringsvärde utan den behallna förmögenheten
efter avdrag för skulder. .,

Gränsen för högsta skattepliktiga förmögenhet torde bora sattas vid
15 000 kronor i stället för 20 000 kronor och det beskattningsbara beloppet
för personer med skattepliktig förmögenhet å högst 10 000 kronor faststallas
till 400 kronor samt med skattepliktig förmögenhet a högst 15 000 kronor

till 200 kronor. kaii kr™

Grunderna för tilldelning av rabattkort till icke producenthushåll bora

ändras exempelvis så, att hushållets till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
taxerade belopp, fördelat på antalet hushållsmedlemmar (makar samt
barn under 18 år, vilka icke hava egen inkomst överstigande 600 kronor per
år), blir avgörande för rätten att erhålla rabattkort, varvid ett visst grundbelopp
per hushållsmedlem icke får överskridas. Om däremot grundbeloppet
väsentligt underskrides skall hushållet äga rätt till tillaggsrabattkort.
Grundbeloppet skall bestämmas olika i skäligt förhållande till dyrortsgrup Rabattkorten

böra utställas såsom viss valuta vid inköp av alla ransonerade
livsmedel. Rabattkort för producent bör dessutom som hittills galla
även vid inköp av fodermedel, utsäde och konstgödsel. Genom sistnämnda
ändring skulle risken för mindre bemedlade bamrika familjer att icke
kunna tillgodogöra sig samtliga familjen tilldelade rabattkort bortelimineras
samt typerna av rabattkort begränsas till endast två olika, ett for producentoch
ett för icke-producenthushåll.

Nordöstra Västerbottens län.

Rabatteringen bör icke utvidgas att gälla fler varuslag. Utdelningen enligt
nuvarande bestämmelser synes med hänsyn till rådande goda ekonomiska
förhållanden väl »rundlund:», varför en sänkning av gränsen för det
beskattningsbara beloppet från 500 kronor till 250 kronor synes bora före j-jj

£?SS

Övriga nu gällande bestämmelser böra bibehållas oförändrade.

Norrbottens län. . ,

Enligt från kristidsnämnderna inom knstidsstyrelseområdet inhamtade
yttranden har det nuvarande rabattsystemet fungerat tillfredsställande, varför
kristidsstyrelsen ej har något annat yrkande örn ändring, än att styrelsen
i anslutning till yttrande från Jukkasjärvi kristidsnämnd önskar bestämda
direktiv om huru lång tid som bör förflyta, innan person som blivit
inkallad till militärtjänst, arbetslös eller dylikt, på grund av ifrågavarande
förhållanden blir berättigad till rabatt.