Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
1
Nr 245.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till uppförande
av byggnader för järn- och metallforskning,
m. m.; given Stockholms slott den 7 maj 1943.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Herman Eriksson.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
7 maj 1943.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och ecklesiastikdepartementen
anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet Eriksson:
I årets statsverksproposition (kapitalbudgeten, bil. 7, punkt 3) har Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till
Uppförande av byggnad för metallforskning för budgetåret 1943/44 beräkna
ett investeringsanslag av 500,000 kronor. Jag torde nu ånyo få anmäla detta
ärende.
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 245.
1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 245.
Såsom jag redan anmält i en tidigare till årets riksdag avlåten proposition,
nr 201, angående anslag till uppförande av byggnad för textilforskning, m. m.,
lian utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande
med skrivelse den 23 februari 1943 avgivit ett såsom nr V betecknat betänkande
nied förslag till åtgärder för järn- och metallforskningens ordnande (statens
off. utredn, 1943: 16). I detta betänkande föreslår utredningen, att det till
järnkontorets organisation knutna metallografiska institutet utvidgas och i
så måtto ombildas, att det — med bibehållande av sin karaktär av enskild
anstalt — skall under administrativ och finansiell samverkan mellan staten
samt järn- och metallindustrien ävensom i nära samarbete med järnkontoret,
tekniska högskolan i Stockholm samt andra industriella och vetenskapliga
institutioner bedriva tekniskt-vetenskaplig forskning inom järn- och metallindustriens
och därmed sammanhängande områden. Enligt ett upprättat
förslag till avtal mellan Kungl. Majit och kronan, å ena, samt en av järnkontoret,
Sveriges mekaniska verkstäders förbund, metallindustriens forskningsförening
och föreningen för stödjande av metallografiska institutet bildad
stiftelse, benämnd stiftelsen Svensk järn- och metallforskning, å andra
sidan, skola kostnaderna för uppförande och inredning av byggnader för
ifrågavarande institut, vilka kostnader beräknats till 1,200,000 kronor, betalas
av statsmedel samt kostnaderna för institutets utrustning, beräknade till
505,700 kronor, bestridas av stiftelsen. Skulle byggnadskostnaderna komma
att ökas på grund av stegringar av materialpriser och arbetslöner efter det
proposition i ämnet framlagts till riksdagen, har stiftelsen förbundit sig att
betala dessa merkostnader intill ett belopp av 200,000 kronor. De normala
driftkostnaderna för institutet ha beräknats vid rådande prisläge belöpa sig
till 224,000 kronor per år, därav 10,000 kronor avse kostnader, som enligt
avtalsförslaget skola bestridas av statsanslag. Utredningen hemställer om
Kungl. Maj:ts godkännande av berörda avtalsförslag och av ett jämväl upprättat
förslag till stadgar för institutet samt om anvisande för budgetåret
1943/44 av ett anslag å 500,000 kronor för påbörjande av institutsbyggnadernas
uppförande.
över detta betänkande hava infordrade utlåtanden avgivits av statskontoret,
byggnadsstyrelsen, kommerskollegium, styrelsen för statens provningsanstalt,
kanslern för rikets universitet, styrelsen för tekniska högskolan i
Stockholm, styrelsen för Chalmers tekniska högskola, riksmarskalksämbetet,
ingenjörsvetenskapsakademien och statens industrikommission. Vidare ha
Sveriges industriförbund, järnkontoret, svenska teknologföreningen och Sveriges
mekaniska verkstäders förbund yttrat sig i ärendet.
Innan jag övergår till en närmare behandling av utredningens förslag torde
jag med ledning av vad betänkandet därutinnan innehåller få lämna en översikt
över nuvarande forskning inom järn- och metallområdet samt en redogörelse
för vissa önskemål och förslag, som på senare tid framkommit rörande
denna forsknings ordnande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
3
Nuvarande forskning inom järn- och metallområdet.
Inledningsvis framhåller utredningen, att det vöre naturligt att inom en
så betydelsefull gren av svenskt näringsliv sorn vår järnhantering teknisk
forskning bedrivits sedan mycket lång tid tillbaka, och det vöre värt att
observera, att Sverige torde vara det land, där man först kommit till insikt
örn betydelsen av samverkan på detta område. Ända sedan 1750-talet hade
nämligen gemensam forskning bedrivits med stöd av järnkontoret.
Utredningen anför därefter bland annat:
I utredningens betänkande nr I (stat. off. utr. 1942: 6) har såväl järnkontorets
och metallografiska institutets som tekniska högskolans och de enskilda
företagens nuvarande forskning berörts, och nedanstående framställning
är därför endast avsedd att tjäna som en komplettering av där lämnade
uppgifter.
^ 1 den mån laboratorieresurser och tillgången på laboratoriepersonal så tilllåta
bedrives inom de större järn- och metallverken samt verkstäderna en i
många fall betydande forskning för de egna arbetsprocessernas och produkternas
förbättring. Denna industriella målforskning inriktas framförallt på
de olika industriföretagens egna specialiteter, och därför inträffar det mera
sällan, att resultaten publiceras eller på annat sätt komma det allmänna till
godo. Bland större och mera välutrustade laboratorier må nämnas de vid
järnverken i Fagersta, Sandviken, Hagfors och Bofors samt vid Svenska
kullagerfabriken i Göteborg, Asea i Västerås och Ludvika, L. M. Ericssons,
Elektrolux’ och Separators verkstäder i Stockholm och Svenska aeroplanaktiebolagets
i Linköping. Av särskilt stor betydelse för metallindustriens
utveckling och landets metallförsörjning under nuvarande avspärrning har
det forskningsarbete varit, som utförts vid Bolidens gruvaktiebolags centrallaboratorium.
Exempel på verksamheten vid vissa av dessa laboratorier ha
lämnats i utredningens betänkande nr I.
Genom ett fruktbärande samarbete under järnkontorets hägn har den industriella
målforskningen för järnbrukens del kunnat rationaliseras och intensifieras
i hög grad, och de enskilda laboratoriernas resurser ha därigenom
kunnat utnyttjas på bästa sätt.
Även verkstadsindustrien har tagit ett första steg i denna riktning genom
den av Sveriges mekaniska verkstäders förbund år 1942 inrättade gjuterisektionen.
Den hittills viktigaste centrala forskningen beträffande grundläggande
verkstadsproblem torde vara den, som bedrivits vid tekniska högskolan i
Stockholm, särskilt vid dess institution för mekanisk teknologi.
Beträffande den forskningsverksamhet, som bedrives av järnkontoret och
metallografiska institutet, anför utredningen:
Järnkontorets tekniska forskningsverksamhet organiserades år 1926 och
fick sina nuvarande stadgar fastställda år 1936. I utredningens betänkande
nr I har en redogörelse lämnats för arbetssättet inom forskningsverksamheten.
Sedan denna redogörelse skrevs, lia dock vissa ändringar gjorts.
Sålunda har ytterligare ett utskott för ett speciellt forskningsområde tillsatts,
så att man nu arbetar med följande sex utskott, nämligen för
1) gruvbrytning och anrikning,
2) järn- och ståltillverkning,
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
3) stålets formgivning genom valsning, smidning och dragning,
4) stålets värmebehandling och materialprovning,
5) värmetekniska frågor samt
6) stålgjuteritekniska frågor.
Forskningsverksamheten bär under de sista åren väsentligt utvidgats. De
direkta utgifterna för densamma uppgå numera till cirka 100,000 kronor
per år, vartill kommer järnkontorets bidrag i form av omkostnader för tekniska
byrån och dess personal. Den sammanlagda årskostnaden för forskningsverksamheten
ligger för närvarande i en storleksordning av 250,000 kronor.
Som namnet antyder, sysslar järnkontorets tekniska forskningsverksamhet
framför allt med målforskning, vilken i allmänhet bedrives vid bruken.
Forskninguppgifter av mera grundläggande natur hänskjutas i regel till metallografiska
institutet eller någon av institutionerna vid tekniska högskolan
i Stockholm.
Metcillografiska institutet, som numera kan betraktas som en till järnkontorets
organisation knuten forskningsinstitution, tillkom på följande sätt.
Sedan Stockholms högskolas styrelse i maj 1917 i en skrivelse till järnkontoret
föreslagit att ett melallografiskt forskningsinstitut skulle grundas, företogs
en insamling, som fram till april 1918 inbringat något över 1,000,000
kronor, varav över 80 procent härrörde från till järnkontoret anslutna företag.
Enligt den ursprungliga planen skulle de insamlade medlen användas för
byggande och inredande av ett laboratorium. Det visade sig dock, att de icke
voro tillräckliga för detta ändamål, bland annat på grund av penningvärdets
fall, varför man måste söka någon annan utväg att lösa lokalfrågan. Vid denna
tidpunkt hade tekniska högskolans i Stockholm fackavdelning för bergsvetenskap
flyttats till de nuvarande lokalerna vid Valhallavägen, och högskolans
materialprovningsanstalt, som ombildats till statens provningsanstalt,
skulle flyttas till den nuvarande byggnaden vid Drottning Kristinas väg. Den
byggnad, som dittills disponerats av fackavdelningen för bergsvetenskap,
den s. k. »gamla bergsskolan», var uppförd på en år 1867 av järnkontoret för
ändamålet till staten skänkt tomt. Vid flyttningen av fackavdelningen för
bergsvetenskap upphävdes vissa för tomtens användning fastställda förbehåll
mot att 200,000 kronor avsattes till en fond, vars avkastning av tekniska högskolans
styrelse efter järnkontorets godkännande skulle disponeras för stödjande
av bergsvetenskaplig forskning. Järnkontorets fullmäktige och Stockholms
högskolas styrelse anhöllo hos Kungl. Majit, att de lokaler, vilka dittills
utnyttjats av fackavdelningen för bergsvetenskap och högskolans materialprovningsanstalt,
skalle upplåtas för det planerade metallografiska forskningsinstitutet,
i den mån de icke längre erfordrades för sina tidigare ändamål.
Den 23 mars 1920 beslöt riksdagen i enlighet med Kungl. Majits förslag,
att ifrågavarande lokaler, i den utsträckning Kungl. Majit prövade lämpligt,
kunde få upplåtas utan hyresersättning.
Inredningsarbetet började i april 1920, och under våren 1921 kunde det
vetenskapliga arbetet påbörjas. Metallografiska institutet åtnjöt under åren
1920 till och med 1923 bidrag av statsmedel motsvarande kostnaderna för
uppvärmning och underhåll av lokalerna. Från och med år 1924 ha i stället
utgått till beloppet bestämda, årliga statsbidrag med belopp varierande
mellan 4,000 och 6,000 kronor för upprätthållande av institutets verksamhet.
Antalet på institutets stat upptagna befattningar för personal med vetenskaplig
eller teknisk utbildning har växlat mellan tre och fem. Därutöver ha
i vissa fall personer med teknisk eller akademisk examen tillfälligt anställts
för bestämda uppgifter. Även utländska gäster lia arbetat vid institutet. På
institutets stat upptagna befattningar för bokföring och bibliotek, verkstad,
eldning m. m. ha växlat mellan tre och fem.
Kungl. May.ts proposition nr 245-
5
Med hänsyn till att utredningen i det följande kommer att föreslå en väsentlig
utvidgning av metallografiska institutet kan det vara på sin plats att här
lämna en ganska detaljerad redogörelse för dess hittillsvarande verksamhet.
Enligt de av Kungl. Majit den 21 maj 1920 fastställda stadgarna hade institutet
till uppgift »att inom metallografi och därmed samhöriga områden
utöva och främja vetenskaplig forskning». I den mån institutets vetenskapliga
arbete ej därav lede intrång tillhörde det institutet att tillhandagå med
utredningar i metallografiska spörsmål av vetenskapligt intresse. Enligt den
28 april 1933 fastställda, ändrade stadgar skall institutet även utföra »utredningar
i metallografiska spörsmål av företrädesvis praktisk betydelse». Institutets
huvudsakliga arbetsområde har sålunda enligt stadgarna varit forskning
av grundläggande art, medan däremot industriell målforskning endast
i begränsad omfattning tillhört institutets uppgifter.
Till belysning av forskningsarbetets art må följande uppgifter lämnas.
Redan vid institutets tillkomst upptogos de röntgenkristallografiska undersökningsmetoderna,
vilka visat sig utgöra ett värdefullt komplement till metallografiens
viktigaste undersökningsmetod, den mikroskopiska. Med dessa
metoder ha undersökts kristallstrukturen av järnets olika modifikationer,
kolets lösning i gammajärn ävensom processerna vid härdning och anlöpning
av stål. De röntgenkristallografiska metoderna underlätta i hög grad
identifieringen av de i legeringar förekommande faserna och ha använts för
undersökning av ett stort antal tillståndsdiagram, ej endast för järnlegeringar
utan även för koppar- och aluminiumlegeringar. Dessa undersökningar ha
under senare år utförts i intimt samarbete med Stockholms högskolas institution
för allmän och oorganisk kemi.
Bland andra arbetsuppgifter kunna nämnas undersökningar av legeringars
elektriska ledningsförmåga, av metallers termoelektriska egenskaper, av järnets
och dess legeringars specifika vikt i smält tillstånd och av järn-nickellegeringars
värmeutvidgningskoefficient. Även korrosionsfrågor lia bearbetats.
Så har exempelvis frågan om passivering av kromlegerat järn studerats genom
mätning av elektrolytpotentialer. Passiveringens orsak är åtminstone i
vissa fall en
av ljusets polarisation vid reflexion mot metallytan.
På initiativ av järnkontoret och med särskilda anslag därifrån upptogs
redan år 1926 studiet av slagginneslutningar i stål, vilken fråga redan tidigare
utomlands varit föremål för mycket arbete. Vid institutet utarbetades till
att börja med en litteraturöversikt som publicerats i bokform (en svensk och
en amerikansk upplaga), och därefter lia mikroskopiska undersökningar av
slagginneslutningar utförts och metoder för deras isolering och för mikrokemisk
analys av den isolerade slaggen studerats, delvis med anslag från
ingenjörsvetenskapsakadernien.
Slagginncslutningarna i stål bestå till stor del av oxider och därför har en
apparat för bestämning av syrehalten i stål utarbetats, likaledes nied särskilda
anslag från järnkontoret. Denna apparat har använts och användes fortfarande
för institutets egna vetenskapliga arbeten oell dessutom för bestämning
av syrehalten i av stålverken eller andra uppdragsgivare insända prov.
Bland uppgifter, som utgöra led i järnkontorets tekniska forskningsverksamhet
och vid vilkas utförande institutet biträtt, kunna även följande nämnas.
Stelningsförloppet och strukturen i göt av »otätat» mjukt stål har undersökts
i samarbete med tekniska högskolans institutioner för metallografi
och järnets metallurgi samt ett antal svenska stålverk. I nära samband med
denna uppgift står frågan örn temperaturens inverkan på jämvikten mellan
kol och syri'' i smält stål, vilken fråga undersökts i samarbete med tekniska
högskolans institution för järnets metallurgi. Metoder för mätning av smält
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 245.
ståls temperatur ha varit och äro fortfarande föremål för undersökningar
liksom även metoder att ta prov av det smälta stålet för bestämning av syrehalt
och förekommande slagginneslutningar.
Under senare tid ha spektrografiska analysmetoder varit föremål för stort
intresse. För aluminimum-, koppar- och zinklegeringar ha de visat sig fullt
användbara i praktiken; för järnlegeringar möter man svårigheter på grund
av att järnets spektrum innehåller ett mycket stort antal linjer. För analys
av järnlegeringar fordras därför jämförelsevis dyrbara spektografiska apparater.
Med anslag från järnkontoret har en spektograf av den största för
detta ändamål utomlands brukliga storleksklassen inköpts och är nu föremål
för en ingående prövning.
Stålets kornstorlek har under det senaste årtiondet i många fall räknats till
de egenskaper, som kontrolleras vid försäljning. I synnerhet är detta fallet i
Amerikas förenta stater. Ofta användes det härdade stålets brottutseende som
ett mått på kornstorleken. För att möjliggöra en entydig beskrivning av brottutseende
har järnkontoret fastställt en normalskala, vilken tillverkas och till
ett pris motsvarande självkostnaden försäljes av institutet. Institutet har också
biträtt vid utarbetandet av en mikroskopisk metod för bestämning av
komstorleken.
Stålets kornstorlek beror i hög grad på dess aluminiumhalt och det sätt
på vilket aluminium förekommer i stålet. Redan en mycket låg aluminiumhalt
har avgörande inverkan. Den analytiska bestämningen av sådana aluminiumhalter
erbjuder stora svårigheter, men vid institutet har en metod härför
utarbetats, vilken enligt hittills gjorda erfarenheter synes vara lämplig.
De analysmetoder, som användas vid industrilaboratoriema, uppfylla vanligen
ej de högsta fordringarna på vetenskaplig noggrannhet. För att eliminera
systematiska fel kontrollerar man metoderna genom att analysera normalprov
med väl känd sammansättning. Sådana prov kunde före kriget anskaffas
från utlandet, främst från Bureau of Standards i Washington. Numera
har vid metallografiska institutet en serie analysnormaler framställts
och noggrant analyserats i samarbete med statens provningsanstalt och ett
antal industrilaboratorier.
De nu nämnda forskningsuppgifterna kunna betecknas som rent grundläggande
tekniskt-vetenskapliga problem.
En stor uppgift av mera industriell art, vid vilken institutet medverkat, är
sökandet av metoder för minskning av manganförbrukningen vid stålframställning.
Denna uppgift är av stor betydelse för det allmänna under nuvarande
förhållanden, och resultaten ha ställts till samtliga i utredningen deltagande
svenska stålverks förfogande.
Utom dessa arbeten har institutet i överensstämmelse med institutets stadgar
utfört utredningar och undersökningar för enskilda uppdragsgivare. Dylika
uppdrag ha enligt av institutet till utredningen lämnade uppgifter förekommit
i sådana fall, då institutet ansetts ha speciella förutsättningar i fråga
om personal eller apparatur. Dessa enskilda uppdrag torde ha haft en viss
betydelse för institutet, ej endast genom de ekonomiska tillskott, som på detta
sätt tillförts institutet, utan även genom den erfarenhet, som sålunda vunnits
om industriella problem.
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
7
På senare tid framkomna önskemål och förslag rörande järn- och
metallforskningens ordnande.
En närmare redogörelse härför lämnas å sidorna 20 23 i betänkandet. Till
denna redogörelse ber jag att få hänvisa. Här torde endast i korthet fa erinras
om att — sedan frågan om upptagande i större omfattning av vetenskaplig
forskning på järnhanteringens område under några ar varit föremal för diskussion
inom därför intresserade sammanslutningar — järnkontoret samt
metallografiska institutets stiftelse och styrelse i en den 26 februari 1942 dagtecknad
skrivelse hos Kungl. Maj:t hemställde om anvisande av tomt och beviljande
av medel för uppförande samt framtida underhåll och uppvärmning
av en till 1,000,000 kronor kostnadsberäknad nybyggnad för institutet ävensom
om stadfästelse av ett skrivelsen bifogat förslag till nya stadgar för institutet.
Framställningen avsåg, att ett cirka 9,000 m2 stort, under Djurgårdens förvaltning
hörande, nära tekniska högskolan, öster om Drottning Kristinas väg
och omedelbart nordväst om Röda korsets sjukhem beläget tomtområde
skulle tagas i anspråk för uppförande av den föreslagna nya byggnaden. Tomten
var tilltagen så stor, att plats skulle finnas för att, när behov därav aktualiserades,
uppföra ytterligare två byggnader av ungefär samma storlek som
den enligt framställningen i första hand avsedda. Den effektiva golvytan i
den till omedelbart uppförande föreslagna byggnaden skulle uppgå till cirka
2,000 m2.
Enligt framställningen skulle staten kostnadsfritt ställa tomten till förfogande
och helt bekosta uppförandet av byggnaden samt dess framtida underhåll
och uppvärmning. Anskaffandet av erforderliga inventarier, apparater
och dylikt ävensom den framtida driften av institutet skulle däremot bekostas
med anlitande av enskilda medel. Om önskat stöd lämnades från statens sida
förband sig järnkontoret vidare att årligen under 10 år framåt bidraga med
minst 100,000 kronor, och dessutom hade från vissa industrier ställts i utsikt
ett årligt bidragsbelopp av minst 50,000 kronor. Därjämte räknades med,
att avkastningen av metallografiska institutets fonder, vilken år 1941 uppgick
till cirka 34,000 kronor, skulle disponeras för upprätthållande av institutets
verksamhet.
Sedan ärendet varit föremål för vederbörlig remissbehandling uppdrog
Kungl. Majit den 17 april 1942 åt utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga
forskningens ordnande att i samråd med 1940 ars sakkunniga för den
högre tekniska undervisningen verkställa utredning av den i framställningen
framförda frågan örn uppförandet av byggnad för institutet m. m. samt inkomma
till Kungl. Majit med det förslag, vartill den verkställda utredningen
kunde föranleda.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
Utredningens förslag.
Allmänna synpunkter beträffande järn- och metallforskningen och
dess ordnande.
Utredningen.
I fråga om betydelsen och behovet av utvidgad forskning inom järn- och
metallområdet anför utredningen —- i anslutning till vissa i betänkandet lämnade
uppgifter angående tidigare och nuvarande malmbrytning och metallindustri
i Sverige — till en början i huvudsak följande:
Såsom av redogörelsen på sid. 9—10 i betänkandet framgår är malmbrytning
och metallindustri både beträffande salutillverkningamas värde (2,822
milj. kronor år 1939) och i fråga om förädlingsvärdet (uppskattat till 1,270 å
1,410 milj. kronor år 1939) den utan jämförelse största industrigruppen i landet.
Dess produktion har också mycket stor betydelse för såväl den inhemska
förbrukningen som exporten till utlandet. Nära 30 procent av produktionen,
efter värdet räknat, exporterades år 1939. Återstoden förbrukades inom landet,
varför industrigruppen malmbrytning och metallindustri även som hemmamarknadsindustri
betraktad är landets största. De flesta av näringslivets
områden äro beroende av dess tillverkningar, bland vilka kunna nämnas fartyg»
järnvägsmaterial, bilar och andra kommunikationsmedel, jordbruks- och
mejerimaskiner, arbets- och verktygsmaskiner för hantverk och industri, balkar
och armeringsjärn för byggnadsindustrien samt manufakturvaror för de
enskilda hushållen.
Av alla industrigrupper är också malmbrytningen och metallindustrien
den, som har den största betydelsen ur försvarssynpunkt. Utan den stora
och högtstående järnindustrien skulle de senaste årens förstärkning av vårt
försvar icke varit möjlig att genomföra med inhemska resurser.
Beträffande den svenska malmbrytningen och metallindustrien må som
en speciell synpunkt framhållas, att staten är ägare till betydande malmfyndigheter
och därför har stora ekonomiska intressen att bevaka i fråga
om industrigruppens tekniska utveckling. På senaste tiden har staten även
framträtt som företagare på järnframställningens område.
Eftersom en så relativt betydande del av malmbrytningens och metallindustriens
produktion avsättes på världsmarknaden, måste tillverkningen
bedrivas så, att den kan uthärda den internationella konkurrensen, och
detta gör det nödvändigt, att vårt lands industri på området hålles fullt
i nivå med den tekniska utvecklingen. Även på hemmamarknaden måste
man räkna med konkurrens med utländska produkter. Såsom av historiken
på sid. 5—9 i betänkandet framgår, har järnhanteringen flera gånger under
tidernas lopp kämpat sig igenom svåra kriser och visat en stor förmåga av
anpassning och förnyelse. Den främsta orsaken till att den svenska produktionen
så väl kunnat hävda sig har varit dess inriktning på kvalitetstillverkningar.
Av ålder är ju den svenska järnhanteringen en kvalitetsindustri, och
alltifrån den fiedskris, som inträdde efter Napoleonkrigens slut, har utvecklingen
av dess ledare målmedvetet inriktats på att nå hög kvalitet. Under
senare tid har det även trots landets brist på billiga fossila bränslen varit
möjligt att, delvis genom användande av speciella metoder, i betydande
utsträckning uppta produktion av handelsjärn. Det är endast när det gäller
den allra billigaste massproduktionen, som vi ej kunnat konkurrera.
Kungl. Maj.ts proposition nr 245.
9
Utredningen framhåller i anslutning härtill, att det för näringsgrenar, som
vilja grunda sin ställning på tekniska framsteg och syssla med tillverkning av
kvalitetsprodukter, är oundgängligt att de icke endast söka följa med i den
tekniska utvecklingen utan även själva bidraga till att föra utvecklingen framåt,
samt erinrar om att under de senaste decennierna den tekniska utvecklingen
blivit allt snabbare på järn- och metallområdet. Medan exempelvis
den gamla svenska metoden för kopparutvinning, som på sin tid praktiserades
vid Falu gruva, kunde stå sig i huvudsak oförändrad från medeltiden till
1800-talets mitt, och medan de viktigaste metoderna för järnframställning,
såsom masugnsmetoden, vallonsmide! och andra, förr kunde tillämpas oförändrade
under långa tidsperioder, hade utvecklingens rytm under det senaste
århundradet blivit en helt annan. I och med naturvetenskapernas snabba
frammarsch under 1800-talet och deras tillämpande på teknikens fält hade
framstegen avlöst varandra i allt snabbare takt. Under de äldre tider, då tekniken
endast långsamt förändrades och vårt land dessutom på grund av då
tillämpade produktionsmetoder intog en särskilt stark ställning i råvaruhänseende,
innebar det icke så stora nackdelar att bygga verksamheten på utifrån
hämtade impulser och erfarenheter, men numera hade den svenska järnoch
metallindustrien för att kunna försvara sin plats blivit alltmer beroende
av egna tekniska framsteg. Därtill komme att, allteftersom de industriella
produktionsmetoderna vetenskapligt mer och mer fördjupades, de nationella
olikheterna i råvarornas egenskaper kommo att få större betydelse.
Varje land finge sina speciella problem, och utomlands erhållna resultat
kunde icke alltid utan vidare tillämpas. Utredningen yttrar vidare härom:
Riskerna av att bliva efter i utvecklingen ha på de senaste åren ytterligare
ökats genom den utveckling mot autarki även på det tekniskt-vetenskapliga
området, som kunde spåras på olika håll i utlandet redan före
kriget och som stegrats i hög grad under det pågående världskriget. Med
hänsyn till järn- och metallindustriens dominerande betydelse för krigsrustningarna
är det att antaga, att den tekniska forskningen i de krigförande
länderna särskilt intensifieras på detta område. Det vore ett svårt liandikap
för näringslivet örn vårt land saknade tillräckliga forskningsresurser på järnoch
metallområdet, när kampen om världsmarknaderna åter börjar efter
kriget.
Bland metallerna har visserligen järnet hittills spelat den största rollen
inom vår produktion, men detta betyder icke alt den tekniska utvecklingen
beträffande de övriga metallerna får försummas. Även nonferrometallerna
lia en stor betydelse, vilken har ökat starkt, sedan de stora malmfvndigheterna
i Skelleftefältet börjat exploateras. Den tekniska utvecklingen visar
också llän mot en ökad användning av andra metaller än järn, framförallt
vill det synas som örn lättmetallerna skulle komma att få allt större betydelse.
Av den redogörelse för forskningen i landet, som lämnats i utredningens
betänkande nr I, framgår, att järn- och metallindustrien är en industrigrupp,
som i särskilt stor omfattning bedriver teknisk forskning. Den största och
viktigaste delen av denna forskning utföres vid de enskilda företagens laboratorier.
Gemensam forskning bedrives genom järnkontorets tekniska forskningsverksamhet.
Järnkontorets och de enskilda industriföretagens forskning
avser dock till allra största delen fabrikationsfrågor. Den grundforskning,
som bedrivits huvudsakligen vid tekniska högskolan i Stockholm och metal
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
lografiska institutet, har på grund av brist på anslag och laboratorieresurser
varit av otillräcklig omfattning. Såsom framgår av den redogörelse för sambandet
mellan grundforskning och målforskning, som lämnats i betänkandet
nr I, är grundforskning en nödvändig förutsättning för att målforskning i
längden skall kunna bedrivas med framgång. Eftersom grundforskningen i
regel sysslar med frågor av mera allmängiltig karaktär och dess resultat i de
flesta fall icke kunna bli föremål för patentering eller på annat sätt förbehållas
enskilda företag, kan man icke vänta sig, att företagen själva bedriva
sådan i erforderlig omfattning. Utredningen har också i sitt betänkande nr 1
framhållit, att det principiellt sett bör vara näringslivets sak att på egen hand
driva och bekosta mål forskningen, medan däremot grundforskningen bör
betraktas som ett allmänt intresse och därför åtnjuta statens stöd.
Sammanfattningsvis uttalar utredningen, alt det i fråga örn järn- och metallindustrien
framförallt erfordras ökning och intensifiering av grundforskningen
och att en sådan icke torde bli av tillräcklig omfattning och effektivitet
utan samverkan mellan staten och det enskilda näringslivet.
I fortsättningen framlägger utredningen sina allmänna synpunkter beträffande
järn- och metall forskningens ordnande. Utredningen har därvid —
under framhållande alt i enlighet med de allmänna grundprinciperna beträffande
ordnandet av den tekniskt-vetenskapliga forskningen, som utredningen
framlagt i sitt betänkande nr I, en institution för järn- och metallforskning
borde organiseras så, att god kontakt erhölles å ena sidan med den vetenskapliga
världen i övrigt och den högre tekniska undervisningen på området
samt å andra sidan med tillämpningsforskningen och den praktiska verksamheten
ute i näringslivet — anfört följande:
Forskningen beträffande de olika skedena i järnets och de andra metallernas
framställning och förädling till färdigprodukter är av mycket skiftande
karaktär. Problemen i fråga örn malmbrytning och dylikt bearbetas
i regel bäst ute på arbetsfältet och lämpa sig därför, med undantag för vissa
grupper av anrikningsfrågor, mindre väl att behandlas i ett laboratorium.
På grund härav och då forskningsbehovet i fråga om anrikning på ett tillfredsställande
sätt tillsvidare torde bliva tillgodosett vid tekniska högskolans
under uppförande varande anrikningslaboratorium har gruvforskningen
icke för närvarande ansetts böra upptagas på programmet för den centrala
forskningsverksamhet, vartill utredningen i det följande framlägger förslag.
Ett framgångsrikt forskningsarbete rörande metallbearbetningsproblemen
förutsätter tillgång till en mycket dyrbar och skrymmande maskinutrustning
av motsvarande slag som verkstadsindustriens arbetsmaskiner. Behandlingen
av de hithörande forskningsproblemen kräver också ofta stor
materialförbrukning och ett avsevärt antal arbetsoperationer för att resultaten
skola kunna bearbetas statistiskt. Central målforskning på järn- och
metallbearbetningens område bedrives nu endast vid tekniska högskolan
och även där i ganska ringa omfattning. Sveriges mekaniska verkstäders förbund,
mekanförbundet, överväger emellertid att på sitt program upptaga
sådan forskning med utnyttjande av befintliga forskningsresurser. Utredningen
har med anledning av ovanstående och i enlighet med de i betänkande
nr I angivna grundprinciperna icke gått in på frågan om ordnande av denna
forskning i annan mån än som framgår av det följande.
Beträffande järnets och dess legeringars framställning och egenskaper be -
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
11
drives redan central forskning genom järnkontoret och metallografiska institutet,
men denna verksamhet behöver utvidgas, framför allt i fråga örn
de grundläggande problemen. Såväl uppgifterna som forskningsmetoderna
äro i stor utsträckning likartade i fråga om järn och andra metaller, och
med hänsyn härtill och till den ökade betydelse nonferromelallerna kunna
beräknas få i framtiden bör järn- och metallforskningen samordnas inom
en organisation, vars viktigaste uppgift skulle bli att till tjänst för landets
hushållning studera järnets och de andra metallernas samt metallegeringarnas
framställning, förädling och egenskaper.
I tidigare betänkanden bär utredningen i olika sammanhang framhållit,
att någon skarp naturlig gräns icke går att uppdra mellan grund- och målforskning,
utan att forskningsfältet utgör ett sammanhängande helt, där
de grundläggade problemen ofta gripa in i eller utmynna i tillämpningsfrågor
och omvänt. Även om, som i det föregående framhållits, målforskningen
genom industriens egna åtgärder blir tämligen väl tillgodosedd och
en av staten stödd central forskningsverksamhet bör arbeta med grundläggande
problem, bör verksamhetsfältet icke begränsas så strängt, att
forskningen i det viktiga gränsområdet mellan grund- och målforskningen
därigenom skulle kunna bli lidande. Bedömningarna böra ske från fall till
fall efter verklighetsbetonade synpunkter och icke göras till tolkningsfrågor.
Målforskningen är i så hög grad industriens och de enskilda industriföretagens
eget intresse och kräver därjämte i regel så stor apparatur och så
stora materialmängder, att den liksom hittills till största delen bör bedrivas
vid industriföretagen, utom för sådana speciella frågor beträffande vilka
ett centralt laboratorium är särskilt lämpat. Den gjuteritekniska forskningen
är ett sådant område, där även målforskningen med fördel kan bedrivas i
centrala laboratorier, och därför bör på detta område såväl grund- som målforskningen
ordnas i ett centralt institut. Detta är särskilt motiverat av att
utrustningen för undersökningar på detta område är relativt billig och forskning
kan hedrivas även med begränsade resurser i fråga örn lokaler och utrustning.
Därjämte är största delen av gjuteriföretagen för små för att själva
bedriva erforderlig forskning och därför hänvisade till att söka ordna sin
forskningsfråga vid en central institution eller under dennas ledning. Med
hänsyn härtill har utredningen ansett det motiverat att utarbeta förslag till
ordnande av såväl målforskning som grundforskning centralt.
Utredningen uttalar härefter, att utredningen ansett det angeläget att söka
skapa en sådan organisation för den grundläggande järn- och metallforskningen,
att bästa möjliga garanti kan erhållas för en fruktbärande samverkan
mellan stal och industri. Statens medverkan vid inrättandet och drivandet av
ett forskningsinstitut medför, säger utredningen, de bästa möjligheterna för
samverkan med andra statliga eller statsunderstödda tekniska forsknings- och
undervisningsorgan på närgränsande områden. Statens intresse i frågan vöre
enligt utredningens mening ej endast betingat av omsorgen örn en betydelsefull
faktor för näringslivet i dess helhet, utan slaten hade också som en
mycket betydande ägare av råvarutillgångar på området (både malmer och
råvara för träkolning) ett företagarintresse av att samverka med järn- och
metallindustrien. Industriens medverkan i forskningsverksamheten erfordrades
för ali underlätta forskningsresultatens praktiska utnyttjande och ge
forskningsverksamheten den nödvändiga stimulansen genom impulser från
den praktiska tillämpningen.
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 245.
Utredningen anför härefter följande:
Problemen inom järn- och metallforskningen tillhöra både kemien och
fysiken. Många av problemen äro också av den art, att de måste angripas
med flera vetenskapliga discipliners metoder för att med största grad av
sannolikhet nå framgång. På grund härav bör ett forskningsinstitut på
järn- och metallområdet helst organiseras som ett horisontalt institut, d. v. s.
vara så rustat, att det ger möjligheter att angripa problemen med såväl kemiska
som fysikaliska metoder.
Järn- och metallindustrien omfattar ett flertal tämligen artskilda industrigrenar,
men forskningsproblemen äro dock, som förut framhållits, i stor utsträckning
gemensamma eller likartade. Detta talar för att samla de olika
branschernas centrala grundläggande forskning inom ett enda institut. Härigenom
vinnes att rön inom ett område kunna bli till nytta på ett annat.
Ett sådant institut kan också göras så stort, att arbetet kan bli effektivt
och nödigt samarbete mellan olika forskare komma till stånd inom institutet.
Även apparatur och instrument äro till stor del desamma för undersökningar
beträffande de olika branschernas problem. För att nå ett effektivt
utnyttjande av den mångsidiga utrustning, som erfordras, bör man därför
samla forskningsverksamheten inom ett enda, större institut. Forskningsverksamhet
påminner vidare i viss mån om lotteri, somliga arbeten
kunna ge gott resultat medan andra kunna misslyckas. Genom att forskningen
i ett större institut bedrives i relativt stor omfattning erhålles en
riskfördelning, så att verksamheten blir mera av sund investering och mindre
av spekulation.
De industrier, som syssla med framställning av färdigprodukter, få även
genom sin direkta kontakt med förbrukarna tillgång till en stor fond av
erfarenhet från de praktiska tillämpningarna, vilken med stor fördel bör
kunna utnyttjas för metallforskningen. På grund härav kan ett intimt samarbete
i forskningsfrågorna mellan de olika slagen av järn- och metallindustrier
bli fruktbärande såväl för forskningen som för förståelsen i övrigt
dem emellan.
Den centrala forskning, som industrien hittills bedrivit beträffande grundläggande
frågor, har främst ägt rum vid metallografiska institutet. Det
synes utredningen vara motiverat att, så långt det är möjligt och lämpligt,
bygga vidare på denna institution och genom ändringar av dess organisation,
i den mån detta visar sig befogat, samt i övrigt genom att skaffa nya och
större lokaler, bättre utrustning och ökade driftsanslag utvidga dess verksamhet.
För att bättre än nu kunna dra fördel av institutet även för den
tekniska utbildningen och för befrämjande av samarbetet i övrigt med
tekniska högskolan synes institutet böra få nya lokaler invid tekniska högskolan
vid Valhallavägen.
Med hänvisning till dessa allmänna synpunkter har utredningen framlagt
förslag till utvidgning av metallografiska institutet till ett centralt forskningsinstitut
för järn- och metallforskning, företrädesvis av grundläggande art,
samarbetande med tekniska högskolan i Stockholm.
Utredningen säger sig vid utförandet av sagda förslag -—• särskilt i vad det
gällt verksamhetens finansiering — hava tagit hänsyn till den av järnkontoret
samt metallografiska institutets stiftelse och styrelse den 26 februari
1942 till Kungl. Maj:t ingivna framställningen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 245.
13
Yttranden.
Utredningens förslag har i huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan erinran
av samtliga över detsamma hörda myndigheter och sammanslutningar.
Statskontoret erinrar, att ämbetsverket i tidigare avgivet utlåtande över
den av metallografiska institutets stiftelse och styrelse samt järnkontoret
gjorda framställningen om statsanslag för uppförande av en ny byggnad för
institutet m. m. framlagt sin principiella uppfattning rörande formerna för
och omfattningen av statens stöd åt nu ifrågavarande forskningsverksamhet
samt att ämbetsverket i sina remissutlåtanden över utredningens tidigare betänkanden
närmare utvecklat sina från utredningsförslagen avvikande synpunkter
på statens medverkan vid den tekniskt-vetenskapliga forskningens
ordnande, bland annat i vad anginge byggnads- och skogsproduktforskningen.
Emellertid hade statsmakterna i dessa ämnen fattat beslut i huvudsaklig
överensstämmelse med utredningens förslag. Vid sådant förhållande och då
det nu framlagda förslaget till ett nyinrättat institut för järn- och metallforskning
med avseende å organisationsform och finansiering vore uppgjort
enligt principer, som redan vunnit statsmakternas godkännande, saknade
ämbetsverket anledning att motsätta sig förslagets genomförande.
Kommerskollegium framhåller, att kollegium i tidigare avgivet utlåtande
över den år 1942 gjorda framställningen beträffande metallografiska institutet
uttalat sin tillfredsställelse med att möjlighet skulle yppa sig för en
utvidgning av institutets verksamhetsområde under gynnsammare betingelser
än dittills. Då det av utredningen nu framlagda förslaget syftade betydligt
längre än 1942 års framställning, hälsade kollegium med glädje denna
utvidgning av ramen för institutets verksamhet. Kollegium ville understryka,
att framtida mellanfolkliga förhållanden kunde befaras medföra en sådan
skärpning av den internationella konkurrensen, att Sverige måste till det yttersta
utnyttja sina forskarbegåvningar för att bevara sin ställning inom järnoch
metallindustrien. Det nu föreslagna institutet borde då vara ett viktigt
hjälpmedel vid forskningens bedrivande.
Statens industrikommission uttalar, att de av utredningen förordade åtgärderna
torde först på längre sikt komma att inverka på lösandet av sådana
frågor rörande produktion och försörjning, som kommissionen närmast hade
att behandla. Kommissionen ville emelletid framhålla den utomordentliga
vikten med hänsyn till beredskapen icke minst ur rent militär synpunkt av
de forskningsområden, varom här vöre fråga. Därtill komme, att bibehållandet
och stärkandet av konkurrenskraften hos de berörda industrierna, som
säkerligen i framtiden endast med stora ansträngningar komme att kunna
hävda sig på sina gamla utlandsmarknader och erövra nya, borde ur statens
synpunkt vara en angelägenhet av stor vikt, väl värd den förhållandevis
måttliga insats av statsmedel som föresloges.
Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola anför, bland annat, att
inom de krigförande länderna metallindustrien inginge som ett viktigt led i
krigsproduktionen och att man med säkerhet kunde räkna med att denna
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
industri vore föremål för intensivt forskningsarbete, vilket kunde leda lill betydelsefulla
resultat även för kommande fredsproduktion. Det gällde då för
vårt land att icke komma efter i konkurrensen utan med hjälp av genom
egen forskning vunna resultat — andra länders rön torde icke bli tillgängliga
eller bli tillgängliga först då det vore för sent — kunna utbjuda alster,
som vore om möjligt överlägsna andra länders.
Ingenjörsvetenskapsakaclemien framhåller, att, med hänsyn till att järnoch
metallindustrien vöre en typisk kvalitetsindustri och måste söka avsättning
för en avsevärd del av sina produkter ute på världsmarknaden, en
grundförutsättning för att den skulle kunna hävda sin ställning vore att dess
tekniska utveckling icke försummades. Det vöre därför synnerligen önskvärt,
att möjligheter bereddes för en utvidgad grundläggande forskning inom
såväl järn- som metallområdet.
Järnkontoret yttrar bland annat:
Betydelsen av ett mera intensivt bedrivet vetenskapligt forskningsarbete
på järn- och metallindustriens område kan ej nog framhållas. Sveriges naturliga
förutsättningar för en högt uppdriven järn- och metallindustri måste
betraktas såsom utomordentligt goda, främst genom våra stora förekomster
av rena, rika malmer och våra goda vattenkrafttillgångar. Bristen på inhemskt
fossilt bränsle och å andra sidan vår rikedom på skog har sedan
lång tid tillbaka inriktat särskilt vår järnindustri på en kvalitativt högt stående
produktion. Som framställare av kvalitetsstål stå vi sedan länge på toppen
av vad som kan åstadkommas. Det är ett livsvillkor för vår järn- och
stålindustri att i framtiden försvara denna ställning. När normala tider åter
inträffa, torde det mera än någonsin vara nödvändigt att vi stå rustade i konkurrensen.
Högre kvalitet och billigare framställningsmetoder äro de mål
vi måste sträva efter, och för ernående härav fordras i första hand en målmedveten
tekniskt-vetenskaplig forskning. Genom den föreslagna utvidgningen
av metallografiska institutet skulle goda möjligheter öppnas för den nödvändiga
intensifieringen av forskningen på området.
Slutligen vill järnkontoret påpeka den stora betydelse den tekniskt-vetenskapliga
forskningen har under avspärrningsförhållanden. Som exempel kan
anföras, att knappheten på vissa legeringsmetaller under detta krig tvingat
oss till framställning av ersättningsstål, som genom goda insatser av våra
forskningsingenjörer kunnat anpassas efter behoven och på ett tillfredsställande
sätt ersatt tidigare använda kvaltitetsstål. Såväl under nuvarande
situation som för framtiden anser järnkontoret det sålunda oundgängligen
nödvändigt, att Sveriges järn- och metallindustri organiserar och utvidgar
sin forskning.
Sveriges industriförbund anför bland annat:
Det forskningsarbete, som huvudsakligen med stöd av järnkontoret sedan
gammalt bedrivits inom järnhanteringen, har varit av utomordentligt stor
betydelse för denna industris utveckling och därmed för hela vår folkförsörjning.
Järn- och metallindustrien intager en synnerligen framträdande
ställning bland våra exportindustrier tack vare sina kvalitetsprodukter. Det
är av yttersta vikt att denna ställning kan hävdas under den skärpta konkurrens,
som är att vänta efter kriget. Det gäller för den svenska järn- och metallindustrien
icke blott att ligga i nivå med de framsteg, som tekniken gjort
utomlands under det nu pågående kriget, utan även att söka överträffa dessa.
En oundgänglig förutsättning härför är att tillräckliga och ändamålsenliga
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
15
forskningsresurser ställas till dess förfogande. Att industrien är beredd att
göra vad på den ankommer visar det nu föreliggande förslaget. För vårt
lands vidkommande bör i detta sammanhang ej förbises, att de senaste årens
militära upprustning kunnat genomföras tack vare vår högtstående järnhantering
och verkstadsindustri. Industriförbundet vill helt instämma i vad utredningen
anfört rörande angelägenheten av en ökning och intensifiering av
grundforskningen på järn- och metallindustriens område. De förslag, utredningen
i sådant syfte framlagt, synas väl ägnade alt fylla sitt ändamål.
Svenska teknologi öreningen uttalar, att den av utredningen föreslagna utvidgningen
av metallografiska institutets verksamhet syntes väl motiverad.
Förändringen komme att möjliggöra en väsentligt utökad forskning inom en
gren av näringslivet, som vore av största betydelse för vårt lands försörjning.
En vetenskaplig forskning av denna art, där hänsyn toges samtidigt till producenternas
och konsumenternas intressen, torde vara synnerligen väl ägnad
att stärka den svenska industriens konkurrenskraft efter kriget. Att arbetet
skedde under de fria förhållanden, som här föreslagits, borde medföra, att
icke endast enstaka företags intressen tillgodosåges utan även att gemensamma
frågor av grundläggande betydelse kunde utredas.
Sveriges mekaniska verkstäders förbund anför i huvudsak följande:
För förbundet, som omfattade omkring 230 företag inom den mekaniska
verkstadsindustrien och gjuterinäringen med ett arbetareantal av omkring
70,000 och som räknade främjandet av den tekniska utvecklingen såsom en
av sina huvuduppgifter, hade förverkligandet av utredningens förslag ett
mycket stort intresse. Förbundets medlemsföretag vore konsumenter av såväl
järnhanteringens som nonferrometallindustriens produkter och utförde den
vidare förädlingen av dess råmaterial och halvfabrikat till färdiga produkter
av i stor utsträckning högkvalificerad tillverkning. Varje framsteg inom järnoch
metallframställningens område hade för den skull en stor betydelse för
dessa företag. Ett särskilt intresse knöte sig till gjutgodsframställningen, som
ägde rum hos företagen själva. Förbundet hade också sedan lång tid tillbaka
verkat för gjuteriforskningens ordnande och såge nu med tillfredsställelse
möjligheter öppna sig för en lösning av denna fråga.
Det samarbete mellan vetenskaplig grundläggande forskning och industriens
målforskning samt mellan producenter och konsumenter inom industrien,
som förslaget avsåge att främja, vore enligt förbundets mening av
utomordentlig betydelse.
Järn- och metallindustrien intager en utomordentligt viktig plats inom det Departements.
svenska näringslivet. Av dess produkter, vilkas saluvärde för år 1939 upp- Zeferi.
skattats till över 2.8 miljarder kronor, avsattes nämnda år omkring 70 procent
på hemmamarknaden och användes där för en mängd olika ändamål
såväl inom jordbruk, industri, hantverk och kommunikationsväsen som inom
de enskilda hushållen. Återstoden försåldes på export och utgjorde därmed
ett mycket värdefullt bidrag till vårt varuutbyte med utlandet. Vilken betydelse
denna industrigrupp även har för vår försvarsberedskap framgår klart
av de senaste årens erfarenheter.
Malmbrytning och metallindustri äro näringsgrenar med gamla och förnämliga
anor i vårt land. Sin ställning såväl på hemmamarknaden som i .synnerhet
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
på världsmarknaden har denna industrigrupp kunnat hävda framför allt
tack vare den höga kvalitet, som sedan ålder utmärkt dess produkter. Detta
åter torde, åtminstone från början, främst haft sin orsak i vårt lands tillgång
på rika och ovanligt rena malmer särskilt av järn men även av vissa
andra metaller. Av vår företrädesställning härutinnan har emellertid industriens
ledning icke förletts att försumma uppgiften att följa med i och
bidraga till den tekniska utvecklingen. Tvärtom torde man kunna säga, att
särskilt på detta område insatserna från svensk sida i det tekniska framstegsarbetet
varit betydande. Inom de större järn- och metallverken samt
verkstäderna har såväl självständigt som i samarbete med järnkontoret bedrivits
en i många fall omfattande forskning särskilt för de egna arbetsprocessernas
och produkternas förbättring. Den hittills viktigaste centrala
forskningen beträffande grundläggande problem har bedrivits vid tekniska
högskolan i Stockholm och det till järnkontoret nära anknutna metallografiska
institutet.
Såsom utredningen framhållit torde emellertid de anslag och laboratorieresurser,
som för närvarande stå denna centralt bedrivna grundforskning till
förfogande, icke längre vara tillräckliga för att vårt land skall förväntas
kunna även i framtiden intaga en, åtminstone kvalitativt sett, ledande ställning
på detta område. Då det knappast lärer kunna förväntas att de enskilda
industriföretagen skola ensamma bekosta en i större skala bedriven
forskningsverksamhet utan direkt inriktning på resultat som kunna förbehållas
vederbörande företag, är jag med utredningen ense jämväl därom, att en
ytterligare intensifiering av den grundläggande forskningen på järn- och
metallområdet bör — liksom tidigare varit fallet beträffande sådan forskning
å andra områden för industriell produktion — åstadkommas under samverkan
mellan staten och industrien. Likaledes biträder jag förslaget därom,
att för samlande av de olika branschernas centrala grundläggande forskning
inom ett enda för ändamålet inrättat institut en utvidgning av det nuvarande
metallografiska institutet bör äga rum.
Det torde visserligen ur såväl principiella som praktiska synpunkter böra i
regel ankomma på industriföretagen själva att på grundval av tidigare erfarenheter
och de vid grundforskningen vunna resultaten bedriva den tillämpnings-
eller målforskning, som erfordras för en ytterligare förbättring av den
egna produktionen. På sådana områden, inom vilka en central behandling av
målforskningsproblemen ligger särskilt nära till hands, kan det dock vara
motiverat att även staten gör en insats för åstadkommande av goda forskningsbetingelser.
Gjuteritekniken synes utgöra ett dylikt forskningsområde,
och jag finner det därför lämpligt att, såsom utredningen föreslagit, till metallografiska
institutet anslutes ett gjuteritekniskt centrallaboratorium. I viss
mån olika principer böra dock med hänsyn till det nyss sagda tillämpas
beträffande ledningen och finansieringen av å ena sidan institutet och å
andra sidan centrallaboratoriet.
Jag övergår nu till en redogörelse för vad utredningen i olika hänseenden
anfört och föreslagit samt vad yttrandena i anledning härav innehålla.
Kungl. Maj.ts proposition nr 245.
17
Metallografiska institutets verksamhetsområde.
Utredningen.
Utredningen framhåller, att verksamhetsområdet för det planerade forskningsinstitutet
på järn- och metallområdet bör omfatta de grundläggande
problemen beträffande järnets och andra metallers och legeringars framställning,
förädling och egenskaper. För att icke till men för effektiviteten stänga
in verksamhetsområdet inom en alltför snäv och bestämd ram bör enligt
utredningens mening institutets uppgift i stadgarna ges en tämligen allmänt
hållen formulering, förslagsvis följande: att bedriva tekniskt-vetenskaplig
forskning inom järn- och metallindustriens och därmed sammanhängande
områden samt därvid främst utföra grundläggande tekniskt-vetenskapliga
forskningsarbeten ävensom följa utvecklingen på dessa områden och i anslutning
därtill pröva möjligheterna att tillgodogöra denna för industriens
tekniska utveckling.
För att ge en bild av det forskningsfält, som enligt utredningens mening
kan anses innefattat i denna definition, lämnas i betänkandet följande
exemplifikation av sådana problemkomplex, som kunna beräknas bli bearbetade
inom institutet:
I vad det gäller framställningen av järn och andra metaller samt legeringar
kunna forskningsproblemen gälla:
Stål-, gjutjärns- och nonferrometallframställningens teori;
metallernas stelningsförlopp, stelningsstrukturen, omvandlingar, omvandlingsstruktur,
värmebehandlingsförlopp och värmebehandlingsstruktur;
metallers och legeringars kristallstruktur, gasers och icke metalliska ämnens
och föreningars inverkan på struktur och egenskaper.
Bland de aktuella forskningsuppgifterna inom dessa grupper må följande
nämnas:
Enligt praktiska erfarenheter kan stål med enligt analys samma sammansättning
ha olika egenskaper, beroende på framställningssättet; en utredning
av dessa förhållanden kan väntas medföra möjligheter till kvalitativa förbättringar.
Stålets egenskaper påverkas av ytterst små halter av väte; metoderna för
bestämning av vätehalten äro ännu otillförlitliga.
Vid provtagning av det smälta stålet under tillverkningen är det ytterst
svårt att förhindra, att provet förorenas, t. ex. av slagg; förslag till metoder
för provtagning böra prövas och utvecklas.
Mätningen av det smälta stålets temperatur är en svår uppgift, som varit
föremål för mycket arbete, men som ännu ej kan anses löst.
Grundläggande forskning beträffande gjutjärn bör bland annat innefatta:
Gjutjärnets stelningsförlopp; struktur, grafitbildning, karbidbildning, karbidens
förmåga att lösa olika grundämnen och deras inverkan på dess stabilitet;
inverkan
av gaser och sällsynta jordmetaller på gjutjärnets stelningsförlopp
och austen i t- perh tom vand lingen;
tillsats av små mängder desoxidations- eller oxidationsmedel strax före järnets
gjutning och dessa tillsatsers inverkan på strukturen;
Bihang till riksdagens protokoll 19i3. t sami. Nr 245.
2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
stelningshastighelens inverkan på strukturen;
undersökningar av flytande och fasta inneslutningars natur och inverkan på
gjutjärnets struktur samt deras bildande respektive avlägsnande;
flytbarhetens verkliga natur;
slagg järn vikter och slaggföreningar jämte deras inverkan på gjutjärnets struktur
och egenskaper; samband mellan charge och stelningsegenskaper; tackjärnets
och gjutjärnets »ärftliga» egenskaper och deras natur;
ternära och kvaternära gjut järnsdiagram;
gjutjärnets värmebehandling; aduceringsförloppet och dess beroende av lösta
gaser, järnets sammansättning, stelningsförlopp, ugnsatmosfär, förbehandlingar
o. s. v.
Bland områdena för grundläggande forskning angående nonferrometaller
må nämnas:
Termodynamiska data och samband för olika element, föreningar och legeringar
speciellt för fastställande av deras aktivitet;
gasernas förhållanden i nonferrometaller, makroskopiska och mikroskopiska
sugningars beroende av stelningsförlopp och gaser; kristallisationsförlopp
och segringar som en funktion av sammansättning, atmosfär, kylningshastighet
m. m.;
värmebehandling av olika nonferrolegeringar.
Inom dessa områden finnes ett flertal aktuella forskningsproblem t. ex.:
Studium av den s. k. utskiljningshärdningens natur; kan väntas medföra
möjligheter att förbättra de härdbara aluminiumlegeringama.
Kännedom om kristallkornens orientering i kallbearbetade och värmebehandlade
legeringar; kan förmodas ge förklaring till vissa egendomligheter
i hållfasthetsegenskaperna.
Undersökningar av legeringsämnens diffusion; viktigt för tillverkning och
värmebehandling av pläterade produkter.
Uppkomsten av bläsor i gjutgods och valsade produkter av aluminiumlegeringar
har varit föremål för många publikationer, men denna företeelse
kan ännu ej anses fullt klarlagd.
Även beträffande materialegenskaper och materielens tjänsteduglighet finnes
en mångfald skiftande problem. Problemställningarna kompliceras av
att de teknologiska egenskaper, som givits en viss benämning, såsom hållfasthet,
friktionsförhållanden, nötningsbeständighet, värmebeständighet, korrosionsbeständighet,
bearbetbarhet och formbarhet icke utgöra enkla definierbara
egenskaper utan komplex av egenskaper. Problemen på detta område
gälla såväl gjutjärn som järn, stål och nonferrometaller.
Beträffande gjutjärn må följande forskningsområden nämnas:
Sambandet mellan stelningsstrukturerna och de fysikaliska och teknologiska
egenskaperna;
sambandet mellan dendritstrukturen och grafitstrukturen å ena sidan och
hållfasthetsegenskaperna å den andra;
spänningsförhållanden i förhållande till stelningsförlopp och värmebehandling;
korrosionsegenskaper
och värmebeständighet som en funktion av stelningsoch
värmebehandlingsstruktur.
I fråga om järn, stål och nonferrometaller finnas även många forskningsområden
som röra sambandet mellan materialegenskaper och tjänsteduglighet,
exempelvis:
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
19
Korrosionsförhållandena under olika kombinationer av temperatur, korroderande
medium och spänningstillstånd;
metoder för korrosionsprovning;
temperaturens inflytande på hållfastheten och krypgränsen.
Vidare finnas betydande forskningsproblem beträffande formsand, t. ex.:
Förhållandet mellan ingrediensernas individuella egenskaper och behandling
samt sandens struktur; sambandet mellan sandens kemiska och fysikaliska
egenskaper och struktur samt dess teknologiska egenskaper, såsom
hållfasthet, genomsläpplighet, flytbarhet, värmebeständighet, livslängd,
värmeledningsförmåga m. m.
Beträffande kärnsund erfordras ökad kännedom om följande grundläggande
sammanhang:
Sambandet mellan bindemedlets och sandens egenskaper och kärnans struktur;
strukturens
förhållande till kärnans teknologiska egenskaper, lagarna för
bindningen, torkningsprocessemas fysikaliska och kemiska förlopp;
värmeöverföring mellan torkningsmedium och kärna och betydelsen av torkningsmediets
sammansättning i detta sammanhang etc.
Yttranden.
Utredningens förslag i fråga om institutets verksamhetsområde har särskilt
berörts endast av statens provningsanstalt, som framhåller nödvändigheten
av att vid inrättande genom statens försorg av forskningslaboratorier
för olika industrigrenar avgränsa laboratoriernas arbetsområden, så att laboratorierna
icke komma att genom utförande av materialprovning mot betalning
konkurrera med anstalten. På anstaltens mekaniska och bergskemiska
avdelningar hade alltsedan anstaltens inrättande år 1920 utförts både kommersiella
rutinprovningar och ett flertal forskningsarbeten. Det föreslagna
institutet komme att få en utrustning mycket likartad med den som förefunnes
på anstaltens nyssnämnda båda avdelningar. Möjlighet förelåge då
att vid ändrade konjunkturer institutets arbete kunde komma att ägnas åt
kommersiella provningar för enskilda uppdragsgivare i konkurrens med provningsanstalten.
Utredningens förslag rörande avgränsningen av institutets verksamhets- Departementsområde
har icke föranlett erinran i något av yttrandena och synes även mig cliefenböra
godtagas. Av utredningens redogörelse framgår, att i olika hänseenden
betydande forskningsuppgifter vänta institutets personal.
Jag har tidigare i olika sammanhang haft anledning framhålla, att under
statens medverkan tillkomna nya forskningsinstitutioner icke böra inkräkta
på redan befintliga statliga provningsanstalters verksamhetsområde. Denna
regel bör gälla även i nu förevarande fall.
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 245.
Förläggningsplats, lokalbehov och utrustning.
Utredningen.
Beträffande förläggningen av det nya järn- och metallforskningsinstitutet
framhåller utredningen, att alla skäl pekade på Stockholm såsom den
lämpligaste förläggningsorten. I denna stad hade metallografiska institutet
dittills bedrivit sin verksamhet, där läge vår enda högskola med bergsvetenskaplig
avdelning och där funnes centrum för den gemensamma målforskning,
som bedreves inom gruppen malmbrytning och metallindustri.
Önskemål hade vidare från industrihåll framställts örn att institutet skulle
förläggas så, att god kontakt kunde erhållas med tekniska högskolans institutioner
vid Valhallavägen. Utredningen anför härutinnan följande:
Verksamheten i metallografiska institutets nuvarande lokaler i den s. k.
gamla bergsskolan vid Drottninggatan har visserligen goda möjligheter till
kontakt med vissa naturvetenskapliga institutioner vid den närbelägna
Stockholms högskola, men så kan knappast sägas vara fallet när det gäller
bergsvetenskapliga institutioner hörande till tekniska högskolan, enär dessa
numera äro helt flyttade från Drottninggatan till Valhallavägen. Det vöre
dock, anser man, värdefullare för järn- och metallforskningen att få möjligheter
till direkt kontakt med de i tekniska högskolans byggnader vid \ alhallavägen
inrymda institutionerna för fysik, gruvvetenskap, bergskemi,
hållfasthetslära, järnets bearbetning och behandling, järnets metallurgi, oorganisk
kemi, kemisk teknologi, mekanisk teknologi, metallografi, elektromaskinlära,
svetsteknik m. fl. Utredningen anser därför i likhet med industriens
representanter, att det planerade institutet för järn- och metallforskning
bör förläggas i närheten av tekniska högskolan vid Valhallavägen och
de där framväxande forskningsinstituten av olika slag.
De lokaler, som metallografiska institutet för närvarande förfogar över,
äro otillräckliga för den utvidgning av forskningsverksamheten, som utredningen
anser vara erforderlig, och därjämte så gammalmodiga, att de icke
utan genomgripande ombyggnadsarbeten kunna bli lämpade för modern järnoch
metallforskning. Dessa lokalers centrala läge bör även ge möjligheter att
utnyttja dem ändamålsenligare än till att där bedriva en verksamhet, som
förmånligare kan läggas mindre centralt i närheten av tekniska högskolans
nva byggnader.
I samråd med 1940 års sakkunniga för den högre tekniska undervisningen
har utredningen undersökt möjligheterna att bereda tomtplats för en nybyggnad
för metallografiska institutet i närheten av tekniska högskolan vid Valhallavägen.
Redan i det »Betänkande och förslag till ordnandet av den högre
tekniska undervisningen i riket», som år 1908 avgavs av en av Kungl. Majit
den 13 juli 1906 tillsatt kommitté, framhölls, att ett betydande, i betänkandet
närmare angivet område norr och nordväst örn de då föreslagna nya högskolebyggnaderna
erfordrades för framtida utvidgningar. Inom detta område
ha därefter uppförts ett flertal byggnader för teknisk forskning och undervisning,
dels nybyggnader för tekniska högskolan och dels byggnader för mera
fristående tekniska institutioner, såsom statens provningsanstalt och statens
väginstitut. Tyvärr har på central plats inom området utan hänsynstagande
till högskolemyndigheternas avstyrkande även uppförts en byggnad för helt
annat ändamål, nämligen Röda korsets sjukhem. För närvarande är en bränsleteknisk
försöksstation under uppförande norr om statens provningsanstalt
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
21
och väster om Drottning Kristinas väg. Längre norrut på samma sida örn vägen
har utrymme reserverats för uppförande av byggnader för det beslutade
Svenska träforskningsinstitutet.
Utredningen framhåller, att på grund av alla dessa dispositioner, och enär
tillräckliga områden även måste reserveras för tekniska högskolans utbyggnad,
de markområden, som stöde till buds för forskningsinstitut anknutna
till högskolan, icke vore stora. På östra sidan om Drottning Kristinas väg och
mitt emot träforskningsinstitutet borde dock utrymme kunna beredas för metallografiska
institutet. Sedan det på samma sida om vägen närmast Röda
korsets sjukhem belägna området reserverats för byggnader för tekniska
högskolan och vissa markarealer avsatts för breddning av vägen, återstode
dock ett tillräckligt stort markområde för ändamålet. Med hänsyn till terrängförhållandena
och för att icke inkräkta på ur estetiska synpunkter särskilt
värdefulla skogspartier borde tomten göras lång och smal, förslagsvis 40 X
160 m2. Markområdet, från vilket tomten skulle avstyckas, sorterade för närvarande
under Kungl. Djurgårdens förvaltning.
Utredningen påpekar, att den av utredningen sålunda föreslagna tomtplatsen
för institutet är en annan än den, som avsågs i förut berörda framställning,
vilken den 26 februari 1942 ingavs till Kungl. Maj:t av metallografiska
institutets stiftelse och styrelse samt järnkontoret. Ändringen motiveras med,
att det i nämnda framställning angivna området erfordras för tekniska högskolans
framtida utvidgning.
Utredningen, som i fortsättningen kommer in på frågan örn institutets lokalbehov
samt bgggnadskostnader, uppger att förslag lill byggnad för institutet
utarbetats av professorn N. O. Ahrbom i samarbete med tekniker och
vetenskapsmän på järn- och metallområdet. Då forskningsverksamheten
inom institutet kunde uppdelas i två olika delar, dels laboratoriearbete av vanligt
slag och dels försök med smältugnar och liknande större och mera utrymmeskrävande
apparatur, föreslås institutet bli uppfört i två åtskilda byggnader,
en huvudbyggnad med rum för laboratorier, administration, arkiv,
bibliotek, gjuteritekniskt centrallaboratorium o. s. v. samt en ugnshall med
utrymmen för försök med ugnar och dylikt ävensom för förråd. I källarvåningen
skulle de båda byggnaderna lämpligen förbindas med en förbindelsegång.
Byggnaderna hade på grund av terrängförhållandena förlagts längs
med Drottning Kristinas väg och utformats så, att en gård erhållits emellan
dem.
Enligt det uppgjorda förslaget skulle huvudbyggnaden uppdelas i två huvuddelar
sammanbundna av ett centralt beläget trapphus. Byggnaden skulle
bestå av källarvåning, två fulla våningar jämte en tredje våning endast över
byggnadens ena huvuddel. På grund av terrängens lutning kunde arbetsrum
med direkt dagsljus inredas i östra delen av källarvåningen. I huvudbyggnaden
skulle inrymmas -— utom institutets egna lokaler —• ett gjuteritekniskt
centrallaboratorium bestående av tre rum för sandundersökningar, ett kemiskt
laboratorium och ett kontorsrum, tillhopa 108 m2 golvyta. Institutets
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 245.
egna lokaler i huvudbyggnaden skulle, oberäknat korridorer etc., omfatta
sammanlagt cirka 1,483 m2 och bestå av fysikaliska, fysikalisk-kemiska och
kemiska laboratorier, laboratorier för olika slags specialundersökningar,
verkstadsrum, rum för föreståndare och annan forskningspersonal, expedition,
bibliotek, läs- och sammanträdesrum, skyddsrum m. m.
Ugnshallen skulle enligt förslaget innehålla en stor hall (400 m2) för försök
med ugnar, ett maskinrum för högfrekvensugn, ett större förrådsrum
(115 m2) och ett omklädningsrum. Genom att förlägga försöken med ugnar
och dylikt i en särskild byggnad skulle vinnas dels att ugnsförsöken icke kunde
inverka störande på det egentliga laboratoriearbetet, dels att kostnaden för
byggnaden för de skrymmande ugnsförsöken kunde nedbringas därigenom
att ugnshallen uppfördes som en vanlig industribyggnad.
På grund av att det föreslagna centrallaboratoriet för gjuteriteknisk forskning
till omfattningen vore ganska litet i förhållande lill det hela, hade det
icke förlagts i någon särskild del av institutets byggnader, utan dess lokaler
hade inrymts på lämpliga platser bland institutets egna laboratorierum.
Byggnadernas uppvärmning skulle åtminstone tills vidare ske med hetvatten
eller ånga från den bränsletekniska försöksstation, som vore under uppförande
i grannskapet. Planer hade diskuterats att inrätta gemensam värmecentral
för såväl tekniska högskolans byggnader som de olika instituten för
teknisk forskning och provning i området omkring Drottning Kristinas väg.
Skulle en sådan plan realiseras, borde även metallografiska institutet anslutas
till den gemensamma värmecentralen.
Byggnadskostnaderna hade beräknats till 1,200,000 kronor enligt följande
sammanställning:
Egentliga byggnadsarbeten .......................... kronor 770,000
Yttre rörgravar, sprängning, planering ................ » 45,000
Värmeledning och ventilation ........................ » 115,000
Gas-, vatten- och avloppsledningar samt sanitetstekniska
installationer .................................... » 37,000
Starkströmsanläggningar, exkl. transformator och högsp.-
utrustning ...................................... » 50,000
Svagströmsanläggning, inkl. telefon.................... » 10,000
Elektrisk hiss ...................................... » 15,000
Dragskåp, fasta laboratoriebord och dylikt ............ » 40,000
Yttre ledningar och planering etc..................... » 20,000
Ritningar, kontroll och administration samt oförutsedda
utgifter .................................... »_98,000
Summa kronor 1,200,000.
Av de angivna kostnaderna belöpte 930,000 kronor å huvudbyggnaden,
210,000 kronor å ugnshallen med förbindelsegången samt 60,000 kronor å
dragskåp, fasta laboratoriebord och dylikt ävensom yttre ledningar och
planering etc.
I kostnaderna för yttre ledningar hade ej medräknats för området i dess
helhet erforderliga huvudavloppsledningar.
Kungl. Maj.ts proposition nr 245.
23
Vad slutligen angår utrustningen torde jag, med hänsyn till att kostnaderna
härför icke skola bestridas av statsverket, beträffande den närmare kostnadsberäkningen
få hänvisa till betänkandet (bil. 8). Utredningen anför i
fråga örn utrustningen:
Till begreppet utrustning hänföras möbler, lösa laboratoriebord, instrument
och apparatur samt för institutet speciella installationer. Utrustningen
bör, i den mån det utan olägenhet kan ske, i fråga om uppställning och
sammansättning planeras så, att den utan svårigheter kan anpassas efter
ändrade uppgifter.
För det utvidgade metallografiska institutet står i första hand till förfogande
den utrustning, som tillhör det gamla institutet. Denna har i nuvarande
skick beräknats vara värd 85,000 kronor. Därjämte förfogar det gamla metallografiska
institutet över ett melallografiskt mikroskop, en spektrograf och
en dragprovningsmaskin, vilka tillhöra järnkontoret, men dessa beräknas
komma att ställas till disposition för användning i det nya institutet. Värdet
av denna utrustning har uppskattats till 20,700 kronor.
Utöver den begagnade utrustning, som det nya institutet skulle få förfoga
över, erfordras emellertid betydande nyanskaffningar. En sammanställning
visar att nyanskaffningar för själva institutet skulle behöva göras för ett beräknat
belopp av 400,000 kronor.
Enligt utrustningslistan skulle institutet bli allsidigt utrustat och få möjlighet
att angripa problemen från en mångfald olika utgångspunkter.
I institutet skulle även enligt förslaget inrättas en verkstad. Även örn man
bör förutsätta att institutet för större och mera rutinmässiga arbeten anlitar
den centrala verkstad, som kan komma att bli utförd i samband med tekniska
högskolans utbyggnad och tillkomsten av ytterligare forskningsinstitut,
är det dock nödvändigt, att institutet även får en egen verkstad för
speciella arbeten. För forskningsverksamheten angående järn och andra metaller
erfordras nämligen en stor mängd verkstadsarbeten för framställning
och bearbetning av provstycken ävensom för uppbyggande och reparation
på ort och ställe av maskiner, ugnar och annan specialutrustning. Därjämte
kan verkstadsutrustningen delvis anses ingå i apparaturen för forskningsverksamheten,
där den exempelvis kan användas för bearbetningsprov.
Större delen av utrustningen kan tillverkas inom landet och torde därför
vara möjlig alt anskaffa även i nuvarande läge, medan det däremot torde
bjuda på svårigheter att just nu anskaffa vissa delar, särskilt den optiska
utrustningen. I de fall, då alltför stora svårigheter möta att uppdriva någon
viss apparat eller utrustningsdetalj, bör utrustningslistan med hänsyn härtill
revideras.
Den föreslagna utrustningen bör icke betraktas som slutgiltig, utan man
måste tänka sig att den efter hand kompletteras, allt eftersom nya behov uppkomma
eller den tekniska utvecklingen nödvändiggör moderniseringar.
Den erforderliga utrustningen för det gjuteritekniska centrallaboratoriet
har beräknats kosta 45,000 kronor.
Yttranden.
Endast i några av yttrandena har utredningens förslag beträffande institutets
förläggning blivit föremål för särskilt uttalande.
Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm har icke haft något att
erinra mot det föreslagna läget för institutet, enär därigenom god kontakt
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 245-
syntes kunna uppnås såväl med tekniska högskolans nuvarande som med
dess blivande institutioner, speciellt inom den bergsvetenskapliga avdelningen.
Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola framhåller, att genom att
institutet vore avsett att fungera i nära anslutning till tekniska högskolan i
Stockholm komme även undervisningens intressen att bliva väl tillgodosedda.
Riksmarskalksämbetet hänvisar till ett av intendenten för Kungl. Djurgården
till ämbetet avgivet yttrande, vari denne framhållit, att den för institutet
föreslagna tomten liksom närliggande obebyggda områden borde reserveras
för tillgodoseende av det framtida behovet av utvidgning av områdena
för tekniska högskolan, statens provningsanstalt, statens väginstitut, forskningsinstitutet
för cement och betong samt bränsletekniska försöksstationen.
Intendenten hade vidare erinrat, att för Djurgårdsförvaltningens väster om
bränsletekniska försöksstationen befintliga byggnader för hovjägarebostad,
stall, såg, spån- och torkhus med därtill hörande område för upplag av ved
och virke icke funnes någon annan lämplig plats att tillgå samt att, när dessa
byggnader allt fortfarande komme att erfordras för Djurgårdens drift, plats
där icke kunde erhållas för tilltänkta laboratoriebyggnader m. m. Då nu betydande
markområden ifrågasattes till upplåtelse för metallografiska institutets
nybyggnad, hade intendenten ansett, att försiktigheten bjöde att dessa
markområden tillsvidare reserverades för framtida behov av utvidningar. Stor
säkerhet förelåge annars enligt intendentens mening, att ytterligare delar av
norra Djurgårdens därvarande parkområden måste offras för bebyggelse,
något som ur natursynpunkt icke borde tänkas få ifrågakomma. I likhet med
intendenten fann ämbetet sig böra avstyrka, att institutet förlädes till den av
utredningen föreslagna platsen. Ämbetet ansåge det därför vara synnerligen
önskvärt, att ärendet gjordes till föremål för fortsatt behandling samt att därvid
möjligheten att förlägga institutet till kronoegendomen Bergshamra omedelbart
nordväst örn Ålkistan även övervägdes.
I anledning av vad riksmarskalksämbetet sålunda anfört har utredningen
i infordrat yttrande utlåtit sig på följande sätt:
Riksmarskalksämbetets ståndpunktstagande synes bottna i vissa missförstånd.
Utredningen har alltifrån början av sin verksamhet beaktat, att endast
ett begränsat område invid tekniska högskolan kunde påräknas för högskolans
utvidgning och för anläggning av forskningsinstitutioner i anknytning
till densamma. Med anledning härav har utredningen i samarbete med 1940
års sakkunniga för den högre tekniska undervisningen gjort en undersökning
angående behovet av utvidgningar av de redan befintliga institutionerna samt
av nyanläggningar av sådana institutioner, vilka flora anknytas till tekniska
högskolan. I de förslag, som framlagts av utredningen, har också beaktats
angelägenheten av att spara på tomtutrymme och att till området vid tekniska
högskolan endast förlägga sådana institutioner, som organiskt höra
samman med högskolan. I det följande lämnas vissa närmare uppgifter angående
det beräknade markbehovet för tekniskt-vetenskapliga institutioner.
Enligt en preliminär plan för tekniska högskolans utbyggnad, som uppgjorts
av de sakkunniga för den högre tekniska undervisningen, skulle betryggande
utvidgningsmöjligheter för högskolan erhållas, om markområdena
mellan högskolan och röda korsets sjukhem samt närmast norr och öster örn
sjukhemmet reserverades för nybyggnader för de egentliga högskoleinstitutionerna.
Kungl. Maj.ts proposition nr 245.
25
För övriga tekniskt-vetenskapliga institutioner skulle tillgängliga markområden
väster om Drottning Kristinas väg jämte den nu föreslagna tomten
för metallografiska institutet vara tillfyllest.
Vad först angår statens provningsanstalts behov av tomtmark för utvidgning
har detta beaktats redan i utredningens yttrande över ingenjörsvetenskapsakademiens
förslag till bränsleteknisk försöksstation. Därvid beräknades
i samråd med provningsanstalten att ett område närmast nordväst om
anstaltens nuvarande tomt skulle reserveras för anstaltens eventuella utbyggnad.
I samband med utredningen angående bränsletekniska försöksstationen
dryftades även frågan om utvidgningsmöjligheterna för den under ingenjörsvetenskapsakademiens
hägn bedrivna forskningen, både den som skulle bedrivas
i bränsletekniska försöksstationen och eljest. Därvid konstaterades att
tillräcklig plats för denna verksamhet skulle kunna beredas utan att inkräkta
på andra betydelsefulla intressen. Det förutsattes härvidlag, att djurgårdsförvaltningens
såg i framtiden skulle komma att flyttas.
Även svenska träforskningsinstitutet har planerats med beaktande av dess
framtida utvecklingsbehov. För dess utvidgning fordras reservation av ett
markområde runt omkring den tillämnade byggnadsplatsen, vilket närmare
angivits på ritningar, som av träforskningsinstitutets styrelse inlämnats till
byggnadsstyrelsen. Med hänsyn till träforskningsinstitutets behov av utvidgningsmöjligheter
är det icke görligt att förlägga det planerade metallografiska
institutet väster örn Drottning Kristinas väg.
Statens väginstitut upptar icke för närvarande hela utrymmet inom institutets
byggnad, utan där äro dessutom inrymda ett laboratorium för vägbyggnadsinstitutionen
vid tekniska högskolan samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
geotekniska laboratorium. Genom att flytta det geotekniska laboratoriet
kunna utvidgningsmöjligheter beredas inom den nuvarande byggnaden.
Nybyggnad skulle i sådant fall behöva uppföras för den geotekniska verksamheten,
förslagsvis invid statens väginstitut eller i närheten av forskningsinstitutet
för cement och betong.
Vad angår metallografiska institutet, örn vilket nu är fråga, inrymmer den
föreslagna tomten, såsom också framhållits i utredningens betänkande i ämnet,
betryggande utvecklingsmöjligheter.
I fråga om andra forskningsbehov må erinras örn att utredningen icke ansett
sig böra tillstyrka inrättande av något särskilt institutet för byggnadsforskning
utan i stället föreslagit inrättande av statens kommitté för byggnadsforskning
med uppgift att systematisera och samordna forskningsverksamheten
på byggnadsområdet. För sin forskningsverksamhet skulle kommittén
anlita befintliga och planerade institutioner vid tekniska högskolan i
Stockholm, Chalmers tekniska högskola, statens provningsanslalt m. fl. institutioner.
Skulle det i framtiden befinnas motiverat att upprätta ett centralt
institut för byggnadsforskning, behöver detta icke läggas invid tekniska
högskolan, då denna enligt uppgjorda utbyggnadsplaner skulle komma att
utrustas med tillräckliga laboratorier och lärarkrafter för undervisningen. Ett
eventuellt centralinstitut för byggnadsforskning skulle också kräva så stort
markutrymme, alt de på grund härav måste förläggas på annat ställe än invid
tekniska högskolan.
Beträffande textilforskningen har utredningen funnit, att de övervägande
skälen tala för att denna koncentreras lill ett institut i anknytning till Chalmers
tekniska högskola i Göteborg. I motiveringen härför har bl. a. understrukits,
att tomtutrymmet invid tekniska högskolan i Stockholm är begränsat
och måste reserveras för sådana institutioner, sorn icke utan betydande
olägenheter kunde förläggas på annan plats.
26
Kungl. Alaj:ts proposition nr 245.
Frågan om livsmedelsforskningens ordnande har även upptagits lill behandling
av utredningen, som därvid preliminärt tänkt föreslå inrättande av
ett forskningsinstitut på det konservtekniska området. Delta skulle ävenledes
förläggas till Göteborg i lokal anknytning till Chalmers tekniska högskola.
Även i denna forskningsfråga har den begränsade tillgången på tomtutrymme
vid tekniska högskolan tillmätts vederbörlig betydelse.
De förslag till nybyggnader för forskningsinstitut, som utredningen framlagt
och planerar, komma troligen att inskränka sig till de förut nämnda,
d. v. s. byggnader för svenska träforskningsinstitutet och metallografiska
institutet i anknytning till tekniska högskolan i Stockholm samt för svenska
textilforskningsinstitutet och ett institut för konservteknisk forskning i anknytning
till Chalmers tekniska högskola. Behov av utvidgade forskningsmöjligheter
föreligga dock även på vissa andra områden, exempelvis silikatforskning
och läderforskning, men dessa forskningsområden lia icke det intima
samband med den tekniska undervisningen, att de med nödvändighet
måste föreläggas invid någon av de tekniska högskolorna. Måhända kunna
dessa forskningsområden, som kräva mindre lokalutrymmen än de fyra stora
branschinstitut, som nyss nämnts, få sina lokalbehov tillfredsställda genom
upplåtande av utrymme inom området vid ingenjörvetenskapsakademiens
bränsletekniska försöksstation.
Vad slutligen angår sambandet mellan det föreslagna metallografiska institutet
och tekniska högskolan må erinras om, att forskningsutredningen ur
principiella synpunkter behandlat frågan om sambandet mellan den teknisktvetenskapliga
forskningen å ena sidan samt högre teknisk undervisning å den
andra i sitt betänkande nr I (stat. off. utr. 1942: 6 sid. 104—107). Därvid
har betonats angelägenheten av att intim samverkan ordnas mellan forskningen
och undervisningen. De framförda allmänna synpunkterna angående
sambandet mellan forskning och undervisning gälla också för järn- och metallområdet.
Det må även framhållas, att enligt det framlagda förslaget skall
metallografiska institutet på flera sätt anknytas till högskolan. I institutets
styrelse skall högskolan vara representerad och vid institutet skall plats beredas
för studerande vid tekniska högskolan att utföra examensarbeten eller
forskningsarbeten för vinnande av examen eller doktorsgrad. Institutets resurser
skola vidare vara tillgängliga för andra forskare, sålunda även för professorer
och andra lärare vid tekniska högskolan, att vid institutet eller i
samarbete med detta utföra forskningsarbeten. Då tekniska högskolan i
Stockholm är den enda läroanstalt i riket, som meddelar högre teknisk undervisning
angående järn och andra metaller, är sambandet mellan metallografiska
institutet och denna högskola ojämförligt mycket starkare än mellan
institutet och andra vetenskapliga institutioner. Med hänsyn härtill är
det i hög grad angeläget, att metallografiska institutet förlägges invid tekniska
högskolan.
Slutligen må framhållas, att enligt det framlagda förslaget till inrättande
av ett metallografiskt institut skulle byggnaderna för institutet tillhöra staten
och upplåtas åt institutet för begränsad tid. Skulle det mot förmodan komma
att visa sig önskvärt att disponera den ifrågavarande tomten och de därpå
uppförda byggnaderna för annat ändamål, har staten sålunda möjligheter att
genom uppsägning av avtalet mellan staten och industrien genomföra detta.
Byggnadsstyrelsen — som förklarat sig icke hava något att i huvudsak erinra
mot vare sig de uppgjorda ritningarna eller de beräknade byggnadskostnaderna
för institutet — har ansett sig icke böra motsätta sig, att institutet
förlägges till det av utredningen föreslagna området. Därvid har styrelsen
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
21
dock ifrågasatt viss begränsning av tomtområdet och viss avvikelse från den
föreslagna förläggningen av byggnaden. Härutinnan anför styrelsen:
Å karta, tillhörande av särskilda sakkunniga den lä maj 1917 avgivet betänkande
angående Djurgårdens bevarande såsom park, har inom här ifrågasatta
områden angivits en gräns för den mark, som av de sakkunniga föreslagits
att upplåtas till statsinstitutioner. Denna gränslinje har å den remisshandlingarna
bilagda situationsplanen av styrelsen inlagts under beteckningen
A—B. Styrelsen är av den bestämda meningen, att denna gränslinje i stort
sett icke bör rubbas, men anser dock att vissa smärre avvikelser kunna tänkas
förekomma med hänsyn till terrängens beskaffenhet och blivande byggnaders
utformning. Den av utredningen föreslagna gränsen för det metallografiska
institutets område avviker avsevärt från Djurgårdssakkunnigas föreslagna
gränslinje och tager ej heller tillbörlig hänsyn till de förevarande terrängförhållandena.
Då alltså det föreslagna tomtområdet alltför mycket inkräktar
på det område i närheten av Ugglevikskällan, som jämväl enligt styrelsens
mening bör bevaras såsom naturlig park, har styrelsen undersökt
möjligheten att begränsa tomtområdet och samtidigt vinna en bättre
anslutning till terrängförhållandena. Enligt vad styrelsen härvid funnit
borde tomten kunna minskas från den i ärendet bilagda situationsplanen
av styrelsen angivna figuren C—D—E—F till å samma plan av styrelsen
införda figuren G—H—I—K.
Bredden å Drottning Kristinas väg kan tills vidare bibehållas, men bör vid
planerandet av nybyggnad för metallografiska institutet hänsyn tagas till
eventuella framtida krav örn ökad bredd till omkring 12 meter. Styrelsen
håller även före, att huskropparna böra kunna flyttas 6 meter närmare denna
väg på sätt av styrelsen markerats med rött å situationsplanen.
Slutligen vill styrelsen framhålla, att, såvitt nu pågående utredningar giva
vid handen, området mitt emot metallografiska institutet med nödvändighet
kommer att behöva reserveras för institutet för träforskning, omfattande
hela området mellan järnvägen, Drottning Kristinas väg och det under uppförande
varande institutet för bränsleteknisk forskning. I anslutning till
detta torde plats behöva reserveras för ytterligare byggnader för ingenjörsvetenskapsakademien,
varjämte området söder härom lärer böra upplåtas
för statens provningsanstalt.
Delta innebär, att hela det område, som i denna trakt står till förfogande
för den tekniska forskningen, blir taget i anspråk i och nied att nu nämnda
behov komma att tillgodoses. Det är nämligen att märka, att de områden
öster om Drottning Kristinas väg, som kunna komma att bebyggas, med undantag
för det nu ifrågavarande området för det metallografiska institutet,
måste reserveras för tekniska högskolans framtida utvidgningsbehov.
Styrelsen delar Djurgårdsintendentens uppfattning rörande betydelsen av
att den begränsade tillgången på mark innebär en stor fara för att delar av
Djurgårdens parkområden, vilkas bevarande måste betraktas såsom ett viktigt
önskemål, komma att tagas i anspråk för bebyggelse. Det är också möjligt,
alt det kan visa sig svårt att erhålla en lämplig förläggning för det av
Djurgårdsförvaltningen disponerade området ovanför det bränsletekniska laboratoriet,
vilket enligt en av ingenjörsvetenskapsakademien utarbetad plan småningom
skulle komma att tagas i anspråk för olika av akademien planerade
forskningsinstitutioner. Styrelsen är emellertid av den uppfattningen, att det
behöriga tillgodoseendet av forskningens behov är av sådan vikt, alt svårigheterna
med en förflyttning av Djurgårdsförvallningens nyssnämnda anläggningar
icke böra få utgöra något avgörande binder.
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
Departementschefen.
Vad frågan om förläggningsplats för det ombildade metallografiska institutet
angår torde inom fackkretsar enighet råda därom, att en förläggning
i närheten av tekniska högskolan i Stockholm och de där framväxande forskningsinstituten
av olika slag är mest ändamålsenlig. I ärendet synes vidare
vara klarlagt, att den lämpligaste platsen för metallografiska institutet ligger
inom det av utredningen föreslagna området på Djurgården öster örn
Drottning Kristinas väg. Med anledning av riksmarskalksämbetets erinringar
mot denna förläggning må framhållas, att — enligt vad som framgår
av vissa av utredningen i samarbete med 1940 års sakkunniga för den
högre tekniska undervisningen gjorda undersökningar -—• betryggande utvidgningsmöjligheter
för tekniska högskolan torde stå till buds å markområden
mellan högskolan och röda korsets sjukhem samt närmast norr och
öster om sjukhemmet ävensom att för övriga redan beslutade eller planerade
tekniskt-vetenskapliga institutioner tillgängliga markområden väster örn
Drottning Kristinas väg jämte den nu föreslagna tomten för metallografiska
institutet äro tillfyllest. Med hänsyn härtill och till önskvärdheten av att
ifrågavarande forsknings behov av intimt samarbete med tekniska högskolan
såvitt möjligt blir tillgodosett tillstyrker jag, att det av utredningen föreslagna
området tages i anspråk för institutet. Därvid förutsätter jag
emellertid, med anledning av byggnadsstyrelsens förslag om ianspråktagande
för institutet av endast en begränsad del av samma område, att med
slutlig prövning av frågan härom må anstå i avvaktan på resultatet av den
ytterligare utredning i ämnet, som torde böra verkställas i samband med
utarbetandet av slutliga byggnadsritningar.
Vad angår de för institutet avsedda byggnadernas utformning föreslår utredningen
uppförande dels av en huvudbyggnad med rum för laboratorier,
administration, arkiv, bibliotek, gjuteritekniskt centrallaboratorium m. m.,
dels ock av en ugnshall med utrymmen för försök med ugnar och dylikt
ävensom för förråd. I källarvåningen skulle de båda byggnaderna förenas
med en förbindelsegång. Av byggnaderna skulle huvudbyggnaden omfatta
en ungefärlig effektiv golvyta av 1,590 m2, därav 108 m2 för det gjuteritekniska
centrallaboratoriet, och ugnsbyggnaden en ungefärlig golvyta av 580
m2. Byggnadskostnaderna hava beräknats till 1,200,000 kronor, varav för
huvudbyggnaden 930,000 kronor, för ugnshallen med förbindelsegång
210,000 kronor samt för dragskåp, fasta laboratoriebord, yttre ledningar och
planering m. m. sammanlagt 60,000 kronor. Framhållas må, att i kostnaderna
för yttre ledningar endast medräknats kostnader för servisledningar
samt att Kungl. Majit i proposition nr 203 till innevarande års riksdag äskat
medel till huvudledningar för gas, vatten och avlopp för vissa beslutade
eller planerade institutioner vid Drottning Kristinas väg, bl. a. metallografiska
institutet.
För egen del vill jag förorda, att de till ärendet hörande ritningarna, vilka
den 20 februari 1943 upprättats av arkitekterna Nils Ahrbom och Helge
Zimdahl, måtte få tjäna till ledning vid utarbetandet av slutliga huvudritningar
till byggnaderna. Jag förutsätter, att de definitiva huvudritningarna
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
29
komma att underställas Kungl. Majit för fastställelse och att i samband därmed
riksmarskalksämbetet beredes tillfälle föreslå villkor för upplåtelsen av
det för byggnaderna avsedda området. Utredningens beräkning av byggnadskostnaderna
torde kunna godtagas.
Institutets organisation och finansiering.
Utredningen.
I fråga örn institutets inre organisation anför utredningen till en början
följande:
Styrelsen för institutet bör vara så sammansatt, att den — utom administrativ
erfarenhet — inrymmer representanter för grund- och målforskning
samt för de av institutets verksamhet närmast berörda näringsgrenarna.
Näringslivets representation i institutets styrelse bör sålunda bestå av representanter
för järnhantering, verkstadsindustri och metallindustri.
Styrelsens uppgift bör vara att leda institutets verksamhet, bland annat
genom att fastställa arbetsprogram och disponera institutets medel. Styrelsen
bör också tillse, att erforderligt samarbete med näringslivet och den högre
tekniska undervisningen kommer till stånd samt att gällande bestämmelser
för verksamheten följas. Även om den nuvarande styrelsen för metallografiska
institutet redan fullgör dessa uppgifter, är det dock med hänsyn till
det samarbete mellan staten och vederbörande industribranscher, som utredningen
i dess här framlagda förslag avser att få till stånd, angeläget, att en
styrelse tillsättes enligt de nya stadgarna så snart beslut fattats om nybyggnad
för institutet och omorganisation av dess verksamhet. Härigenom får den nya
styrelsen tillfälle att deltaga i arbetet med byggnadens uppförande och utrustning
och kan i god tid ombesörja anställning av personal och vidtaga
andra åtgärder för verksamheten.
Institutets personal. Med hänsyn till institutets relativt begränsade
storlek och särskilt till dess ganska enhetliga verksamhetsområde kan
det anses befogat att låta dess ledande forskare samtidigt vara dess föreståndare.
Härigenom kommer visserligen dennes arbetsförmåga att delvis tagas
i anspråk för administrativa göromål, men dessa torde å andra sidan icke
behöva bli så omfattande, att de motivera anställande av särskild styresman.
Det förhållandet, att institutet icke behöver ställas till förfogande för teknisk
undervisning annat än i samband med examens-, licentiat- och doktorsarbeten,
kan också anföras som skäl för antagandet, att de administrativa göromålen
icke skola bli alltför betungande.
Personalen i övrigt torde komma att bestå av på institutets stat fast eller
tillfälligt anställd personal, utomstående forskare, som vid institutet för egen
eller särskild uppdragsgivares räkning utföra undersökningar, samt slutligen
teknologer, ingenjörer och andra, som där utföra arbeten för examen eller
doktorsgrad.
Särskild personal för ledning av dessa examens-, licentiat- och doktorsarbeten
har icke upptagits på institutets stat, då det förutsättes, att vederbörande
lärare vid tekniska högskolan i regel skall leda sådant arbete och
att därför institutets huvudsakliga befattning med dem skulle bli afl ställa
forskningsresurser till förfogande. I vissa fall torde man dock även kunna
räkna med att dylika i forskarutbildningen ingående arbeten kunna inordnas
i institutets forskningsprogram och mera aktivt ledas av institutets personal.
Den erforderliga fasta personalen har beräknats vid full drift uppgå till 18
personer enligt följande personalförteckning:
30
Kungl. Maj.ts proposition nr 245-
Årlig grundlön
kronor
1 föreståndare ............................................. 20,000
2 laboratorer å 12,000 kr./år................................. 24,000
2 ingenjörer å 8,000 kr./år................................... 16,000
3 assistenter å 6,000 kr./år................................. . . 18,000
2 assistenter å 4,800 kr./år................................... 9,600
1 bibliotekarie, bokförare och korrespondent................... 4,500
1 instrumentmakare och vaktmästare.......................... 5,400
2 verkstadsbiträden å 4,000 kr./år............................ 8,000
4 laboratoriebiträden å 3,000 kr./år..................... 12,000
Summa kronor 117,500.
Eftersom personalkostnaderna, såsom i det följande närmare utvecklas,
skola utgå helt av industrimedel, ha grundlönerna för de olika tjänsterna
uppskattningsvis upptagits till den nivå, som motsvarande befattningar ansetts
betinga inom industrien. Institutets styrelse har att framdeles — med
tillämpande av de fria anställningsregler, som gälla inom det enskilda näringslivet
— från fall till fall uppgöra med vederbörande personal om lönevillkoren.
Som framgår av personalförteckningen föreslås ungefär hälften av den
fasta personalen vara tekniskt-vetenskapligt utbildad, medan den andra hälften
kan hänföras till kategorien hjälpkrafter.
Föreståndaren bör tillsättas av styrelsen och övrig fast personal av styrelsen
på förslag av föreståndaren. Tillfällig personal bör anställas av föreståndaren
direkt.
I fråga om anskaffningen av lämplig personal torde institutet komma att få
jämförelsevis goda möjligheter, eftersom forskning inom dess område sedan
länge bedrivits såväl vid det gamla metallografiska institutet som vid tekniska
högskolan och inom industrien. Det bör därför finnas förutsättningar
att omedelbart besätta åtminstone en del av befattningarna vid institutet
med sådan personal, som redan förvärvat god erfarenhet av forskningsarbete.
Utredningen har jämväl behandlat frågan om arbetets bedrivande vid institutet
och härutinnan anfört:
Institutets huvuduppgift skall, såsom redan nämnts, vara att bedriva systematisk
grundforskning inom järn- och metallindustriens och därmed sammanhängande
områden. Denna del av verksamheten skall bedrivas enligt ett
allmänt forskningsprogram, som för ett år i sänder fastställes av styrelsen.
Förslag till program uppgöres av institutets föreståndare i samarbete med det
råd av tekniker och vetenskapsmän, som styrelsen för ändamålet ställer vid
hans sida. För att forskningsarbetet skall kunna bedrivas med framgång,
kräves att forskarna få arbeta under tillräckligt fria förhållanden. Det är
därför viktigt, att forskningsprogrammet icke binder verksamheten i detalj
utan endast anger riktlinjerna i stort. Föreståndaren bör äga befogenhet att
självständigt leda det löpande arbetet och göra de ändringar i dispositionerna,
som under arbetets gång visa sig motiverade och som icke spoliera det fastställda
programmet för institutets arbete.
För att följa arbetet med särskilda forskningsfrågor av större betydelse och
därvid skapa kontakt med vederbörande industrier kan styrelsen tillsätta tekniska
kommittéer. Institutets föreståndare synes i regel böra fungera som ordförande
i dessa.
I mån av utrymme och tillgängliga resurser i övrigt bör vidare möjlighet beredas
för sådana, som studera vid universitet eller högskola i Sverige eller där
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
31
avlagt examen, att vid institutet utföra examens-, licentiat- eller doktorsarbeten
på järn- och metallområdet. Motsvarande möjligheter böra även kunna
beredas andra forskare. Institutet kan därvid debitera ersättning för omkostnaderna
för dylika arbeten men har även möjlighet att efter styrelsens beprövande
stödja forskarutbildningen och den fria forskningen genom att efterskänka
dessa kostnader och genom att bevilja understöd i annan form. De
studerande och forskare, som på detta sätt beretts möjlighet att arbeta i institutet,
skola rätta sig efter de ordningsregler, som gälla för den vid institutet
anställda personalen, och i övrigt efter de anvisningar, föreståndaren lämnar.
I institutets byggnad inrymmes, som förut nämnts, även ett centrallaboratorium
för gjuteriteknisk forskning. Verksamheten i detta skall icke vara
underställd institutets styrelse eller föreståndare annat än i ordningsfrågor.
Däremot förutsättes att ett intimt samarbete till bådas bästa ordnas mellan
institutet och centrallaboratoriet. Därigenom kan man undvika att i onödan
dubblera lokaler och utrustning. Sålunda bör institutets sandforskning beträffande
grundläggande problem kunna beredas erforderligt arbetsutrymme
i centrallaboratoriet och å andra sidan böra institutets resurser i mån
av tillgång få nyttjas för centrallaboratoriets arbeten. Särskilt angeläget för
centrallaboratoriet synes det vara att få disponera utrymme i ugnshallen.
Institutet bör utom med centrallaboratoriet även samverka intimt med andra
vetenskapliga institutioner med närliggande arbetsuppgifter, särskilt med
tekniska högskolan i Stockholm. Av utomordentligt stor betydelse är det också
att institutet bedriver sitt arbete i nära kontakt med järn- och metallindustrien
och därvid i första hand med den gemensamma målforskning, som bedrives
genom industriorganisationerna.
Utredningen erinrar härefter örn, att utredningen i sina tidigare betänkanden
framfört vissa principer beträffande den yttre organisationen av teknisk
forskning i allmänhet. I vad det gällde de för järn- och metallforskningen
speciella synpunkterna på dessa frågor hade i nu förevarande betänkande
påvisats, att särskilt den grundläggande järn- och metallforskningen behövde
väsentligt ökas, att detta borde åstadkommas genom en utvidgning och omorganisation
av det nuvarande metallografiska institutet, att det ansetts angeläget
att institutet i dess tillämnade nya skick omfattade alla delar av järnocli
metallområdet utom gruvtekniken samt järn- och metallbearbetningstekniken
samt att institutet borde givas viss anknytning till tekniska högskolan
i Stockholm och organiseras så, att industriens medverkan i arbetet erhölles.
I den framställning till Kungl. Majit, som den 26 februari 1942 ingavs av
metallografiska institutets stiftelse och styrelse samt järnkontoret, hade föreslagits
alt staten skulle bekosta tomt och byggnad jämte underhåll och uppvärmning
för ett utvidgat metallografiskt institut i närheten av tekniska högskolan,
medan å andra sidan industrien skulle bekosta institutets utrustning
och drift i övrigt. Utredningen hade tagit fasta härpå i sitt arbete med
detta spörsmål och på basis därav inlett förhandlingar med vederbörande
industriorganisationer örn samverkan mellan staten och det enskilda näringslivet
för att utvidga, omorganisera och driva metallografiska institutet. Ett
resultat av dessa förhandlingar hade blivit, att järnkontoret, Sveriges mekaniska
verkstäders förbund (mekanförbundel), metallindustriens forskningsförening
och föreningen för stödjande av metallografiska institutet gemensamt
bildat stiftelsen Svensk järn- och metall forskning för alt tillsammans
32
Kungl. Maj.ts proposition nr 245-
med slaten inrätta och driva det utvidgade metallografiska institutet. Av stiftarna
vore järnkontoret och mekanförbundet de två största branschorganisationerna
för behandling av ekonomiska och tekniska frågor. Metallindustriens
forskningsförening vore en nybildad förening mellan de ledande företagen
på nonferrometallernas område och hade till huvuduppgift att representera
dessa företag i fråga om ledningen och finansieringen av den gemensamma
forskningen. Föreningen för stödjande av metallografiska institutet slutligen
vore ett nytt namn på den förutvarande metallografiska institutets stiftelse,
som omorganiserats för att på ändamålsenligaste sätt kunna medverka
vid ledningen och finansieringen av verksamheten i det utvidgade metallografiska
institutet. Förhandlingarna mellan industriorganisationerna och utredningen
hade givit till resultat, att parterna enats om ett förslag till avtal
mellan Kungl. Maj:t och stiftelsen svensk järn- och metallforskning angående
ordnande av central forskningsverksamhet inom järn- och metallindustriens
och därmed sammanhängande områden. Detta avtal, vilket bilagts betänkandet,
hade för Kungl. Maj:t och kronan under förutsättning av Kungl. Maj:ts
godkännande undertecknats av ordföranden i utredningen samt för stiftelsen
av dess stiftare. Förslag till stadgar för det nya metallografiska institutet hade
även upprättats i samarbete mellan representanter för utredningen och industrien.
Dessa stadgar, vilka jämväl bilagts betänkandet, skulle träda i kraft
under förutsättning att de fastställdes av Kungl. Majit. För de förpliktelser,
stiftelsen enligt avtalet åtoge sig, skulle den ställa sådana garantier, som godkändes
av Kungl. Majit.
Avtalsförslaget torde jämte förslaget till stadgar få såsom bilaga fogas
till statsrådsprotokollet.
I anslutning till avtalsförslaget anför utredningen till en början följande:
Genom det förslag till organisation, som härmed framlägges, har — jämfört
med det förslag, som framfördes i den tidigare berörda framställningen
av den 26 februari 1942 — vunnits, att en fast inbördes samverkan erhålles
mellan de industribranscher, som främst ha behov och intresse av grundläggande
forskning på järn- och metallområdet, ävensom mellan dessa och den
högre tekniska undervisningen. Säkerhet skapas också genom detta nya förslag
för att alla svenska företag på järn- och metallområdet få möjlighet att
på lika villkor inträda i den föreslagna organisationen och få del av forskningsresultaten.
Det här framlagda förslaget innebär också, att styrelsens sammansättning
blir mera jämnt avvägd med hänsyn till de skilda intressena i forskningsverksamheten.
Styrelsen har sammansatts så, att statens representanter från
sina allmänna utgångspunkter kunna avväga mellan de olika privata intressena.
Det bör vidare framhållas att i utredningens förslag tillagts ett centrallaboratorium
för gjuteriteknisk målforskning, varigenom ett viktigt forskningsbehov
kan tillgodoses.
Vad angår statens respektive industriens skyldigheter beträffande inrättandet
och driften av institutet och nyssnämnda centrallaboratorium skall enligt
förslaget industriens garanterade insats för den grundläggande forskningen
på detta område bli relativt sett större än på de områden, beträffande vilka
utredningen tidigare framlagt förslag, men icke större än vad som ställdes i
Kungl. Martts proposition nr 245.
33
utsikt i den förutnämnda framställningen den 26 februari 1942 till Kungl.
Majit. Att industriens insats i detta fall blivit så stor att den omfattar, förutom
institutets utrustning med apparater etc., hela den egentliga driftskostnaden
med undantag av byggnadernas uppvärmning och yttre underhåll,
beror dels på, att det är fråga om vår största industrigrupp, i vilken ingå
många företag med gamla anor, så att en betydande fondering för gemensam
forskning redan ägt rum, innan sådan fondering försvårats genom nuvarande
skattelagstiftning, dels på att man på industrihåll ansett det angeläget, att det
enskilda näringslivets samlade representation i detta institut tillförsäkrades
större inflytande än vad som föreslagits för svenska träforskningsinstitutet
och svenska textilforskningsinstitutet.
Statens insats, vilken i princip är densamma som beträffande det nuvarande
metallografiska institutet, motiveras dels av statens allmänna intresse av
näringslivets förkovran som den nödvändiga ekonomiska grunden för vår
andliga och materiella kultur, dels av de särskilda synpunkter, som gälla för
järn- och metallindustrien, nämligen industrigruppens försvarspolitiska betydelse,
statens speciella intressen som en betydande råvaruägare och företagare
på området o. s. v.
I fråga om engångskostnaderna, anför utredningen vidare, skall
staten enligt avtalet tillhandahålla tomt och bekosta uppförandet av byggnader
för institutet jämte dessas inredning. Det hade därvid förutsatts, att
staten såvitt möjligt skulle reservera tomtmark för den utvidgning av institutet,
som framdeles kunde visa sig erforderlig. Utredningen hade undersökt
möjligheterna härför och kommit till det resultatet, att inom den föreslagna
tomten (40 X 160 m2) möjligheter funnes till i det närmaste fördubbling av
institutet. Utredningen fortsätter:
Byggnadskostnaderna jämte kostnaderna för fast inredning ha i det föregående
beräknats till 1,200,000 kronor med tillämpande av prisnivån i januari
1943. Häri ingå ej kostnaderna för huvudledningar i Drottning Kristinas
väg för gas, vatten och avlopp utan endast servisledningar. Staten åtager sig
enligt avtalet att bestrida de kostnader för byggnaderna jämte den fasta inredningen,
som uppstå om byggnaderna uppföras vid den tidpunkt, då
Kungl. Majit lägger fram proposition i ämnet till riksdagen. Skulle under
ärendets vidare handläggning och under byggnadstiden arbetslönerna komma
att höjas och materialpriserna att stiga, har stiftelsen förbundit sig att svara
för detta, dock med vissa inskränkningar, vilka närmare framgå av § 13.
Statens åtagande beträffande byggnadens uppförande har i avtalets § 4
angivits avse »såväl egentliga byggnadsarbeten som röjning, schaktning,
sprängning för grund, yttre rörledningar, planering och vägar samt installationer
för värme, kialt och belysning, ventilation, gas, vatten, avlopp, hissar,
dragskåp ävensom övrigt fast inredning, allt i huvudsaklig överensstämmelse
med bifogade ritningar och kostnadsförslag». Det stöter ofta på svårigheter
att dra någon klar gräns mellan vad som i ett institut av detta slag skall
räknas till inredning och vad som skall hänföras till utrustning. En såvitt
möjligt bestämd gräns bör dock i detta fall uppdragas, eftersom staten enligt
avtalet skall betala inredningen och stiftelsen utrustningen. Vad som bör
räknas till det ena eller det andra torde bäst klarläggas genom följande
principiella resonemang. Skulle institutets verksamhet av någon anledning
upphöra, bör staten kunna utnyttja byggnaderna till andra laboratorieändamål.
Slaten har därför endast intresse av att vara ägare till sådan inredning,
som kan komma till mångsidig användning och på grund härav kan
Bihang till riksdagens protokoll 19A3. 1 sami. Nr 215.
3-1
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
förutsättas bli till nytta även i den nya verksamheten. Stiftelsen, som ju representerar
industrien, bör däremot ha stora möjligheter att, örn institutet
skulle nedläggas, nyttiggöra dess för järn- och metallforskning speciellt avpassade
utrustning vid industriföretagens egna laboratorier eller vid eventuellt
inrättade centrallaboratorier för gemensam industriell forskning. Skiljelinjen
mellan inredning och utrustning bör på grund av dessa skäl dragas
enligt regeln, att till inredning räknas sådant, som är vägg- eller golvfast och
kan hänföras till normal standard för ett laboratorium, medan sådana anordningar,
som äro speciella för laboratoriets verksamhetsområde, räknas till
utrustning.
I stiftelsens åtagande ingår att bekosta institutets utrustning. Kostnaderna
för inköp till den första utrustningen beräknas till 400,000 kronor. Dessutom
skulle det nya institutet få disponera över den utrustning, värderad till
85,000 kronor, som för närvarande tillhör metallografiska institutet, ävensom
viss utrustning, värderad till 20,700 kronor, som nu disponeras av institutet
men äges av järnkontoret. Sådan utrustning, som inköpes för av stiftelsen
anslagna medel, skall förbli stiftelsens egendom. Beträffande den utrustning,
som nu tillhör järnkontoret, avser delta enligt uppgift att låta institutet även
i fortsättningen disponera densamma. Vid verksamhetens igångsättande skulle
institutet sålunda komma att förfoga över en utrustning till ett sammanlagt
värde av 505,700 kronor.
Även årskostnaderna för institutet föreslås, såsom framgår av avtalsförslaget,
skola uppdelas på staten och stiftelsen, ehuru i fråga om dessa
stiftelsens insats blir den huvudsakliga. Statens åtagande inskränkes till att
bekosta byggnadernas yttre underhåll och uppvärmning samt att betala erforderliga
arvoden till statens representanter i institutets styrelse. Det yttre
underhållet föreslås skola ombesörjas av byggnadsstyrelsen och kostnaderna
härför påföras statens allmänna fastighetsfond, byggnadsstyrelsens delfond.
Uppvärmningen har beräknats kosta 9,000 kronor per år, och till arvoden
åt statens styrelseledamöter föreslås ett årsanslag av 1,000 kronor. Stiftelsen
skall enligt avtalet bekosta institutets årliga utgifter i övrigt. Härom anför
utredningen:
Stiftelsens årliga bidrag till institutet skall vara så stort, att det möjliggör
att institutets forskningsresurser utnyttjas på ändamålsenligt sätt. Som säkerhet
för sina förpliktelser enligt avtalet skall stiftelsen ställa betryggande
garantier för att minst ett belopp av 150,000 kronor årligen genom stiftelsen
tillföres institutet för dess forskning enligt allmänt program. För den allmänna
forskningen disponerar institutet vidare över inkomsterna från sina
fonder, vilkas värde för närvarande beräknas till ungefär 900,000 kronor och
vilka på sista tiden avkastat i medeltal omkring 34,000 kronor per år. Det
belopp, som stiftelsen enligt avtalet förbinder sig att garantera som årsbidrag
under avtalstiden, får dock endast uppfattas som ett garanterat minimibelopp.
Institutet ger i sitt första utbyggnadsstadium rum för större verksamhet,
som behovet successivt måste framkalla. Utredningen räknar också med
industrianslag örn 175,000 kronor per år förutom engångskostnaderna för
institutets inrättande.
Ett av utredningen framlagt förslag till stat för institutet har följande
innehåll:
35
Kungl. Maj-.ts proposition nr 245.
Inkomster:
Årsanslag av statsmedel .............................. kronor 10,000
Räntor .............................................. » 34,000
Årsanslag från järnkontoret............................ » 100,000
Årsanslag från mekanförbundet......................... » 50,000
Årsanslag från metallindustriens forskningsförening...... » 25,000
Inkomster av patent, särskilda uppdrag m. m........... » 5,000
Summa kronor 224,000.
Utgifter:
Avlöningar och arvoden.
1. Arvoden åt av Kungl. Maj:t förordnade
styrelseledamöter ..................
2. Avlöningar åt fast anställd personal
(enligt personalförteckning) ........
3. Dyrtidstillägg ....................
4. Pensionsavgifter ..................
5. Pensioner ........................
6. Löner åt tillfällig personal ........
Omkostnader.
kronor
>
1,000
117,500
21,500
10,000
11,000
8,000
kronor
169,000
1. Uppvärmning .................... »
2. Elektricitet, gas, vatten ............ »
3. Byggnadernas inre underhåll........ >
4. Material (metaller, glasvaror, kemika
lier,
kontorsmaterial m. m.), maskiner,
ugnar, instrument ................ »
5. Publikationer etc................. »
6. övriga utgifter .................... »
9.000
8.000
11,000
20,000
2,000
5,000 kronor 55,000
Summa kronor 224,000.
Sammanfattningsvis har utredningen beräknat statens och industriens
(stiftelsens) bidrag till täckande av kostnaderna för institutet sålunda:
Staten ................... |
Engångskostnader Kronor |
Årskostnader Kronor |
1 1,200,000 3 505,700 |
210,000 4 209,000 |
|
Industriel!................. |
Utredningen anför i anslutning härtill, att i sammanställningen hade medräknats
bland industriens engångsutgifter även det hittillsvarande institutets
utrustning och bland industriens årsutgifter även inkomster av institutets
egna fonder. Såväl det hittillsvarande institutets utrustning som dess fonder
hade på sin tid hopbragts av medel från industriföretag, varför det vore berättigat
att inräkna dem i industriens kostnader.
1 Oberäknat tomtvärdet, men inberäknat byggnadskostnadcr för centrallaboratoriet.
2 » yttre underhåll.
8 » risk för ökning av byggnadskostnaderna.
4 > inkomster för enskilda uppdrag m. m. (5,000 kr/år).
36
Kungl. Majlis proposition nr 245.
I detta sammanhang framhåller utredningen, att centrallaboratoriet för
gjuteriteknisk forskning intoge en särställning. Då detta skulle hava att
utföra målforskning, borde enligt de av utredningen tillämpade allmänna
principerna industrien bekosta detta laboratorium helt och hållet. För lokalerna
skulle därför enligt avtalet stiftelsen erlägga hyra med 6 procent av de
av staten betalade byggnadskostnaderna för laboratoriet (tomtvärdet icke
inberäknat), och i övrigt skulle stiftelsen betala såväl utrustning som drift
av laboratoriet.
Förslaget till stadgar för institutet ansluter sig lill det framlagda förslaget
beträffande verksamhetens inre organisation och arbetets bedrivande vid
institutet, varom redogörelse lämnats i det föregående. Utredningen anför
om stadgeförslaget ytterligare i huvudsak följande.
Som namn för det planerade institutet för järn- och metallforskning har
av historiska skäl bibehållits det namn, »Metallografiska institutet», under
vilket närmast motsvarande verksamhet hittills bedrivits, ehuru namnet
»Svenska järn- och metallforskningsinstitutet», vilket även varit under övervägande,
bättre torde täcka institutets verksamhetsområde och vara mera i
analogi med namnen på motsvarande institut inom andra tekniska områden.
Enligt bestämmelse i § 3 skall Kungl. Majit förordna ordförande och tre
andra ledamöter av styrelsen efter hörande av respektive järnkontorets fullmäktige,
ingenjörsvetenskapsakademien, tekniska högskolans i Stockholm
styrelse och Stockholms högskolas styrelse. Sju styrelseledamöter, vilka skola
vara i aktiv tjänst i industriföretag, skola utses av stiftelsen.
Styrelsens ordförande och ledamöter utses enligt stadgarna för högst tre
år, men de kunna givetvis omväljas.
Till styrelsens sammanträden skola även kallas cheferna för forskningsverksamheten
vid järnkontoret respektive mekanförbundet, varigenom förutsättningar
skapas för en god kontakt mellan institutets grundläggande forskning
och den gemensamma målforskning, som bedrives av industrien.
Enligt § 6 skall såväl den tekniskt-vetenskapliga som den administrativa
ledningen av institutet utövas av en och samma person. Detta förutsätter,
att föreståndaren till sin hjälp har en person, som är kompetent att föra
räkenskaper och biträda med administrativa göromål.
Bestämmelserna i § 8 rörande äganderätten till vid institutet uppnådda
forskningsresultat samt angående patentering och andra liknande frågor
överensstämma nied de allmänna synpunkter på dessa spörsmål, som utredningen
framlagt i sitt betänkande I (sid. 144—146), och äro i huvudsak likalydande
med motsvarande bestämmelser i stadgarna för de tidigare föreslagna
svenska träforskningsinstitutet och svenska textilforskningsinstitutet.
I fråga örn bestämmelserna rörande sådana forskningsresultat, som uppnåtts
vid undersökningar på uppdrag och bekostnad av enskilda uppdragsgivare,
må anföras följande. Om en dylik uppdragsgivare för längre tid
skulle tillförsäkras resultaten av de av honom bekostade undersökningarna,
skulle detta kunna hämma institutets allmänna forskningsverksamhet, emedan
personalen då vore tvungen att hela tiden betrakta dessa undersökningar
som konfidentiella och icke ens finge utan uppdragsgivarens medgivande
begagna de rön, som gjorts, i det fortsatta allmänna forskningsarbetet. Ej
heller skulle institutet utan särskilt tillstånd av uppdragsgivaren kunna åtaga
sig nya uppdrag åt andra beträffande samma eller liknande problem. Allteftersom
dylika konfidentiella forskningsresultat anhopas inom institutet,
skulle dess verksamhetsområde alltmer inskränkas av sekretesshänsyn. Ett
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
37
företag skulle också kunna för lång tid utestänga de andra från att anlita
institutet inom ett aktuellt forskningsområde endast genom att ge institutet
ett uppdrag inom området ifråga. Med hänsyn till dessa omständigheter är
det viktigt, att äganderätten till forskningsresultat endast förbehålles uppdragsgivare
så lång tid, som behövs för att han skall hinna vidtaga nödiga
åtgärder för resultatens eventuella patentering. Ett år torde räcka i vanliga
fall, men det kan dock förekomma att forskningsresultat behöva ytterligare
prövas och utvecklas under längre tid, innan det kan utrönas örn de äro
värda patentering.
På grund härav ha bestämmelserna utformats så, att resultaten må förbehållas
uppdragsgivare, om denne så önskar, dock högst under ett år efter
det arbetet avslutats, såvida icke styrelsen på särskild framställning medgivit
förlängning av tiden.
Eftersom nästan hela driftbudgeten bygger på anslag av industrimedel,
har det i § 12 föreslagits, att stiftelsen skall utse båda revisorerna för institutet
och bevilja ansvarsfrihet för verksamheten.
Upplösningsbestämmelserna i § 14 böra givetvis endast tillämpas om institutets
verksamhet definitivt skall upphöra men däremot icke örn den av
någon orsak temporärt nedlägges.
Påpekas bör, att till institutets tillgångar icke skola räknas byggnader
jämte inredning, vilka tillhöra staten, och ej heller den utrustning, som enligt
avtalet tillhör stiftelsen »Svensk järn- och metallforskning». Institutets
egna tillgångar torde i första hand komma att bestå av den utrustning och
de fonder, som övertagas från det hittillsvarande metallografiska institutet,
och i andra hand av de patenträttigheter för uppnådda forskningsresultat,
som institutet kan komma att förvärva, ävensom de donationer, som framdeles
eventuellt komma institutet till del.
Yttranden.
Utredningens förslag i fråga örn institutets organisation och finansiering
har i huvudsak biträtts av de hörda myndigheterna och sammanslutningarna.
Endast beträffande organisationen lia från några håll framställts önskemål
örn smärre jämkningar.
Statskontoret framhåller, att anledning icke syntes föreligga att, på sätt
i § 3 i förslaget till stadgar för institutet närmare angåves, begränsa Kungl.
Maj:ts valfrihet vid förordnande av ordförande och de tre statsrepresentanterna
i institutets styrelse. Vidare syntes en av de två revisorer, som enligt
§ 12 i sagda förslag skulle granska institutets räkenskaper, böra utses av
Kungl. Maj:t.
Statens provningsanstalt föreslår, att i stadgarna för institutet måtte införas
bestämmelse om att institutet icke finge uppträda som konkurrent till anstalten
genom att mot betalning utföra provning åt utomstående.
Lärarkollegiet nid tekniska högskolan i Stockholm yttrar angående stadgeförslaget:
Såväl
av § 1 däri som av kommentarerna därtill framgår, att institutet
skulle bibehålla namnet »Metallografiska institutet». Med hänsyn till att icke
blott metallografiska utan även såväl metallurgiska som gjuleritekniska problem
komma alt bli behandlade, kommer tvivelsutan benämningen »Metallografiska
institutet» icke att till fullo täcka institutets arbetsuppgifter. Ej
heller kan namnet »Svenska järn- och metallforskningsinstitutet», vilket även
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
Departement"
chefen.
övervägts, anses vara fullt riktigt, beroende på alt även järnforskniug måste
anses vara en underavdelning av metallforskning. Örn icke av historiska skäl
och med beaktande av att institutet sedan många år utomlands är väl känt
under namnet »Metallografiska institutet» detta namn bör bibehållas, ifrågasättes,
huruvida icke benämningen »Svenska metallforskningsinstitutet», alternativt
»Metallforskningsinstitutet» borde införas.
Vad styrelsens sammansättning beträffar i enlighet med § 3 synes det berättigat,
att tekniska högskolan genom sin särställning som teknisk forskningsanstalt
och med hänsyn till det intima samarbete, som bör åstadkommas
mellan institutet och högskolan, bör givas bättre representation i styrelsen
än vad som nu förutsatts, och föreslås som följd härav, att § 3 ändras så,
att tekniska högskolans i Stockholm styrelse efter hörande av högskolans
lärarkollegium föreslår två styrelseledamöter, varav minst en skall tillhöra
avdelningskollegiet för bergsvetenskap.
Enligt § 9 beredes möjlighet för studerande att utföra arbeten vid institutet.
Då avsikten tvivelsutan varit, att även lärare skulle ha samma möjlighet,
föreslås följande ändring av första stycket av paragrafen: »Vid institutet
bör, i den mån så enligt bedömande av institutets föreståndare kan ske
utan olägenhet för övrig vid institutet bedriven forskningsverksamhet, möjlighet
beredas för lärare och studerande vid svenska universitet och högskolor
att utföra forskningsarbeten och arbeten för vinnande av teknisk eller akademisk
licentiatexamen eller doktorsgrad ävensom examensarbeten.»
Den närmare regleringen av samarbetet mellan staten och det enskilda
näringslivet på nu ifrågavarande forskningsområde har i utredningens betänkande
utformats efter förebild av vad därutinnan vid fjolårets riksdag
beslöts i fråga örn skogsproduktforskningen och tidigare i år föreslagits beträffande
textilforskningen. Sålunda hava efter förhandlingar mellan utredningen
och vederbörande industriorganisationer dessa bildat stiftelsen Svensk
järn- och metallforskning med uppgift att i samarbete med staten driva det
utvidgade metallografiska institutet, varjämte ett preliminärt avtal upprättats
angående statens och stiftelsens inbördes skyldigheter med avseende å detta
samarbete. Jämväl i fråga om den närmare avvägningen av dessa skyldigheter
har utredningen i flera väsentliga stycken följt de principer, som legat
till grund för vad tidigare beslutats och föreslagits beträffande de båda
andra forskningsområdena. Sålunda skall även i nu förevarande fall engångskostnaderna
så fördelas, att staten ställer tomt för institutsbyggnaderna
till förfogande och bestrider kostnaderna för byggnadernas uppförande,
medan stiftelsen anskaffar och bekostar den för verksamheten vid institutet
erforderliga inventarieutrustningen, dock att, i likhet med vad som föreslagits
i fråga om textilforskningen, stiftelsen jämväl skall — med viss begränsning
— svara för byggnadskostnaderna till den del desamma bero på
prisstegring å byggnadsmaterial och höjning av arbetslöner. Vad årskostnaderna
beträffar är däremot det nu föreliggande preliminära avtalet i så måtto
förmånligare för staten än de tidigare avtalen rörande skogsprodukt- och
textilforskning som staten enligt förstnämnda avtal endast skall bekosta
uppvärmning och yttre underhåll av byggnaderna samt arvoden till statens
representanter i institutets styrelse, medan staten enligt avtalet rörande textilforskning
även skall svara för en del av personalkostnaderna och enligt
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
39
avtalet angående skogsproduktforskning Ilar ali bestrida deli väsentliga delen
av samtliga årskostnader för den grundläggande forskningen. Det nu
till prövning föreliggande förslaget innebär tillika, att stiftelsen Svensk järnoch
metallforskning skall för dispositionen av lokalerna för det gjuteritekniska
centrallaboratoriet till staten erlägga årlig hyra, motsvarande sex procent
av de å dessa lokaler belöpande byggnadskostnaderna. Härutinnan överensstämmer
förslaget med vad i motsvarande hänseende gäller enligt avtalet
rörande skogsproduktforskning.
Det förslag till reglering av förhållandet mellan staten och industrien,
varom enighet sålunda åstadkommits mellan utredningen och industriens
representanter, har i yttrandena över utredningens betänkande tillstyrkts eller
lämnats ulan erinran. Även jag finner mig böra förorda förslaget, sådant
det utformats i det såsom bilaga till statsrådsprotokollet fogade avtalet, och
tillstyrker alltså avtalets godkännande från statens sida. Då det emellertid
framdeles kan befinnas önskvärt att utan större omgång eller tidsutdräkt
vidtaga smärre jämkningar i avtalet, torde det böra få ankomma på Kungl.
Majit att efter överenskommelse med stiftelsen besluta härom.
Även det såsom bilaga till avtalet fogade förslaget till stadgar för institutet
bör enligt min mening kunna i huvudsak godtagas. Jag ifrågasätter sålunda
icke, att metallografiska institutet skall i samband med den föreslagna utvidgningen
av institutets verksamhet ändra sitt namn, vilket sedan många
år tillbaka är väl känt såväl i Sverige som i utlandet. Ej heller synes det erforderligt
att i stadgarna uttryckligen förbjuda utförandet vid institutet av sådana
provningar, som falla inom statens provningsanstalts verksamhetsområde.
Bestämmelserna i §§ 1 och 7 i förslaget böra nämligen utgöra tillräcklig
garanti för att vid institutet endast rena forskningsarbeten komma att bedrivas.
Med hänsyn till att institutets driftbudget så gott som helt bygger på
anslagsmedel från industrien anser jag mig icke heller böra biträda statskontorets
ändringsförslag i vad det innebär rätt för Kungl. Majit att utse en av
de båda revisorerna. I anledning av vad statskontoret i övrigt anfört vill jag
endast framhålla, att Kungl. Majit icke enligt stadgeförslaget är bunden vid
valet av ordförande i institutets styrelse. Emellertid är det givetvis önskvärt,
att till ordförande utses en person med öppen blick för och ingående
erfarenhet örn på vilka punkter i främsta hand ett fördjupat inträngande
i de tekniska forskningsproblemen på detta område är av nöden. Något
utrymme synes icke finnas att tillmötesgå lärarkollegiets vid tekniska högskolan
i Stockholm önskan örn ökad representation för högskolan i institutets
styrelse. Vad slutligen beträffar den av lärarkollegiet föreslagna ändringen
av § 9 i förslaget i syfte att uttryckligen bereda möjlighet även för
lärare vid svenska universitet och högskolor att bedriva forskning vid institutet
förordar jag, att denna ändring kommer till stånd.
40
Kungl. Maj.ts proposition nr 245.
Hemställan.
I enlighet med vad jag i det föregående tillstyrkt lärer beslut nu böra fattas
beträffande det preliminärt träffade avtalet samt om anslag till uppförande
av institutsbyggnadema. Innan dessa blivit färdigställda torde däremot
icke erfordras något särskilt anslag för uppfyllande av statens skyldighet enligt
avtalet att bidraga till institutets årskostnader. Visserligen kommer det
dessförinnan att föreligga behov av medel till arvoden och andra ersättningar
åt statens representanter i institutets styrelse. Dessa ersättningar synas emellertid
lämphgen kunna tills vidare bestridas av medel, som eljest stå till
Kungl. Maj:ts förfogande. Beträffande det erforderliga byggnadsans]aget å
1,200,000 kronor har utredningen föreslagit, att för nästa budgetår anvisas ett
begynnelseanslag av 500,000 kronor eller samma belopp som beräknats i riksstatsförslaget.
Utredningen torde ha avsett, att återstoden av de erforderliga
medlen skall anvisas å riksstaten för budgetåret 1944/1945. Häremot har jag
intet att erinra.
Under åberopande av vad jag sålunda och i tidigare sammanhang anfört
och förordat hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att
dels godkänna vid statsrådsprotokollet fogat avtal med stiftelsen
Svensk järn- och metallforskning;
dels bemyndiga Kungl. Maj :t att, i den mån så befinnes påkallat
och lämpligt, överenskomma nied stiftelsen om jämkningar
i avtalet;
dels ock till Uppförande av byggnader för järn- och metallforskning
å kapitalbudgeten, statens allmänna fastighelsfond,
för budgetåret 1943/44 anvisa ett investeringsanslag av kronor
500,000.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Åke Hartvig.
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
41
Bilaga.
Avtal mellan Kungl. Maj:t och stiftelsen »Svensk järn- och metallforskning»
angående ordnande av central forskningsverksamhet
inom järn- och metallindustriens och därmed sammanhängande
områden.
§ I
Stiftelsen
»Svensk järn- och metallforskning», i det följande kallad stiftelsen,
åtager sig att under de villkor, som nedan angivas, medverka till omorganisation
och väsentlig utvidgning av forskningsverksamheten vid »Metallografiska
institutet», i det följande kallat institutet, i syfte att få till stånd
en tidsenlig central tekniskt-vetenskaplig forskning inom den svenska järnoch
metallindustriens och därmed sammanhängande områden.
§ 2.
Institutets verksamhet, som skall bedrivas i nära samarbete med järnkontoret,
tekniska högskolan i Stockholm samt andra industriella och vetenskapliga
institutioner, regleras av detta avtal samt genom bildagda stadgar för
»Metallografiska institutet», vilka för att vara gällande skola fastställas av
Kungl. Majit, ävensom genom arbetsordning och de kompletterande föreskrifter
i övrigt, vilka utfärdas av institutets styrelse.
§ 3.
Kungl. Majit upplåter å plats, angiven å bilagda karta,1 tomt för uppförande
av erforderliga byggnader för verksamheten vid institutet och ett till detta
anknutet centrallaboratorium för tillämpningsforskning beträffande gjuteriteknik.
Byggnaderna skola uppföras i huvudsaklig överensstämmelse med bilagda
ritningar, lokalförteckning och kostnadsförslag2.
Det förutsättes, att Kungl. Majit såvitt möjligt håller byggnadstomt i anslutning
till institutet reserverad för framdeles erforderlig utvidgning.
§ 4.
Kungl. Majit åtager sig att med nedan i andra stycket av denna § angiven
inskränkning bestrida de med uppförande av ovannämnda byggnader förenade
kostnaderna, avseende såväl egentliga byggnadsarbeten som röjning,
schaktning, sprängning för grund, yttre rörledningar, planering och vägar
samt installationer för värme, kraft och belysning, ventilation, gas, vatten,
avlopp, hissar, dragskåp ävensom övrig fast inredning, allt i huvudsaklig
överensstämmelse med bifogade ritningar och kostnadsförslag.
Nämnda kostnadsförslag äro beräknade på grundval av prisläget i januari
1943. Stiftelsen svarar för den ökning i byggnadskostnaderna som på grund
av prisstegring å byggnadsmaterial och höjning av arbetslöner kan uppkomma
efter det Kungl. Majit framlagt proposition i ämnet lill riksdagen.
'' Ej här tryckt.
1 Ej här tryckta.
42
Kungl. Maj.ts proposition nr 245.
Byggnaderna skola uppföras genom försorg av byggnadsstyrelsen, som härvid
skall samråda med institutets styrelse, denna obetaget att utse särskilda
byggnadsdelegerade för samråd med byggnadsstyrelsen.
§ 5.
Byggnaderna ägas av statsverket och skola under den tid avtalet gäller disponeras
av institutet med undantag dock för de delar, som skola nyttjas till
centrallaboratorium. Sistnämnda delar skola ställas till stiftelsens förfogande
på villkor och för ändamål, som av detta avtal närmare framgår.
§ 6.
Kungl. Maj:t förbinder sig att bestrida kostnaderna för uppvärmning och
yttre underhåll av byggnaderna ävensom för skötsel av vägar, gräsmattor,
planteringar och dylikt.
Kungl. Maj:t förbinder sig vidare att betala de arvoden, som enligt av
Kungl. Majit fastställda grunder skola utgå till statens representanter i institutets
styrelse.
§ 7-
Stiftelsen åtager sig att för disposition av lokaler för centrallaboratoriet
betala årlig hyra motsvarande 6 procent av den del av de av staten betalade
byggnadskostnaderna (tomtvärdet icke inberäknat), som enligt beräkning av
byggnadsstyrelsen belöper sig på centrallaboratoriets utrymmen.
Desutom förbinder sig stiftelsen att bekosta laboratoriets utrustning och
drift.
§ 8.
Stiftelsen förbinder sig att bekosta och, sedan beslut örn byggnadernas uppförande
fattats, snarast möjligt anskaffa den för verksamheten vid institutet
erforderliga utrustningen i avseende på inventarier, såsom möbler, flyttbara
laboratoriebord, instrument och apparatur, maskiner, ugnar och dylikt.
Förteckning över sådan utrustning, som i första hand anses nödvändig för
verksamheten, bifogas1 detta avtal.
Sådan utrustning, som inköpes för av stiftelsen anslagna medel, förblir
stiftelsens egendom.
§ 9.
Stiftelsen förbinder sig att bekosta institutets årliga utgifter utöver de bidrag,
som staten enligt § 6 eller eljest lämnar. Stiftelsens'' bidrag skall vara
så stort, att institutets möjligheter för forskning kunna ändamålsenligt utnyttjas.
§ 10.
För de kostnader, som stiftelsen enligt §§ 8 och 9 åtagit sig att bestrida,
garanteras årliga anslag genom stiftelsen med minst 150,000 kronor.
Därjämte stå stadgeenligt Metallografiska institutets fonder till förfogande
för verksamheten. Dessa, som enligt bilagda förteckning1 nu uppgå till
cirka 900,000 kronor, avkasta för närvarande cirka 34.000 kronor per år.
§ 11.
Stiftelsen skall vara så uppbyggd att varje svenskt företag inom järn- och
metallindustrien har möjlighet att inträda i någon av de organisationer, som
bilda stiftelsen, och därigenom på samma villkor, som redan anslutna industriföretag,
bli delaktigt i forskningsverksamheten.
1 Ej här tryckt.
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
43
§ 12.
Föreliggande avtal skall gälla till utgången av juni månad 1955. Skulle
stiftelsen brista i uppfyllande av sina förpliktelser, är Kungl. Maj :t berättigad
att uppsäga avtalet med ett års varsel.
Därest avtalet icke senast ett år före avtalstidens utgång är uppsagt från
endera partens sida, skall det anses förlängt för ytterligare fem år.
§ 13.
Föreliggande avtal träder i kraft under förutsättning, å ena sidan att det av
Kungl. Maj:t godkännes genom beslut meddelat före den 1 augusti 1943, å
andra sidan att de organisationer, som bilda stiftelsen, före nämnda tidpunkt
var för sin del iklätt sig ansvar för de skyldigheter, som enligt avtalet åvila
stiftelsen.
Därest på grund av hinder från vederbörande myndigheters sida eller på
grund av andra omständigheter utanför stiftelsens rådighet uppförandet av
byggnaderna för institutet icke påbörjats före den 1 juli 1944, äger stiftelsen
genom skriftligt, till Kungl. Majit ställt meddelande häva avtalet. Har stiftelsen
icke före den 1 oktober 1944 utövat sin hävningsrätt, förfaller denna.
Då slutgiltiga byggnadsanbud föreligga, vare sig detta äger rum före eller ^
efter sistnämnda datum, äger dock stiftelsen rätt att på sätt ovan sägs inom
en månad häva avtalet, därest det av anbuden skulle framgå, att de merkostnader
för byggnaderna med fast inredning, som enligt § 4 i detta avtal
skulle drabba stiftelsen, överstiga 200,000 kronor.
Stockholm den 23 februari 1943.
För
STIFTELSEN SVENSK JÄRN- OCH
METALLFORSKNING
Dess stiftare:
Sveriges mekaniska
verkstäders förbund
För
KUNGL. MAJ:T och
KRONAN
Under förutsättning av
Kungl. Majits godkännande:
G.
MALM.
Järnkontoret
AXEL FORNANDER
WIKING JOHNSSON
Metallindustriens
forskning sförening
ARTHUR LINDÉN
ALRIK BJÖRKLUND
Föreningen för stödjande
av Metallografiska
institutet
C. A. JACOBSSON
II. TIL HOLM
44
Kungl. May.ts proposition nr 245
Bilaga till avtalet.
Stadgar för Metallografiska institutet
fastställda av Kungl. Maj:t den
§ 1.
Metallografiska institutet, i det följande kallat institutet, har till ändamål
att i nära samarbete med järnkontoret, tekniska högskolan i Stockholm samt
andra industriella och vetenskapliga institutioner bedriva tekniskt-vetenskaplig
forskning inom järn- och metallindustriens och därmed sammanhängande
områden. Institutet skall därvid främst utföra grundläggande tekniskt-vetenskapliga
forskningsarbeten samt följa utvecklingen på dessa områden
och i anslutning därtill pröva möjligheterna att tillgodogöra framste.
gen för industriens tekniska utveckling.
§ 2.
Institutets verksamhet regleras genom avtal av den 23 februari 1943 mellan
Kungl. Maj:t och kronan samt stiftelsen »Svensk järn- och metallforskning»
angående ordnande av central forskningsverksamhet inom järn- och metallindustriens
och därmed sammanhängande områden, genom dessa stadgar
ävensom genom de föreskrifter i övrigt, som utfärdas av institutets styrelse.
§ 3.
Institutets angelägenheter handhavas av en styrelse, vilken består av ordförande
och tio ledamöter. Kungl. Majit förordnar ordförande efter hörande
av järnkontorets fullmäktige samt tre ledamöter efter förslag av respektive
ingenjörsvetenskapsakademien, tekniska högskolans i Stockholm styrelse efter
hörande av avdelningskollegiet för bergsvetenskap samt Stockholms högskolas
styrelse efter hörande av högskolans matematisk-naturvetenskapliga
avdelning. Sju ledamöter, vilka skola vara i aktiv tjänst i industriföretag, utses
av stiftelsen »Svensk järn- och metallforskning». Av dessa skola fyra ledamöter
representera järnhanteringen, två den mekaniska verkstadsindustrien
och en metallindustrien.
Styrelsens ordförande och ledamöter utses för en tid av högst tre år.
Cheferna för forskningsverksamheten vid järnkontoret respektive vid Sveriges
mekaniska verkstäders förbund skola kallas till och äga deltaga i styrelsens
sammanträden.
§ 4.
På styrelsen ankommer:
att tillse, att verksamheten vid institutet utövas enligt de riktlinjer samt
motsvarar de ändamål, som angivas i ovannämnda avtal mellan Kungl.
Majit och stiftelsen »Svensk järn- och metallforskning»;
att fastställa arbetsordning ävensom de föreskrifter i övrigt, som erfordras
för reglerande av institutets verksamhet utöver vad som framgår av dessa
stadgar;
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
45
att utse föreståndare samt på förslag av denne tillsätta den övriga vid
institutet fast anställda personalen;
att fastställa löner och anställningsvillkor för denna personal;
att årligen före utgången av september månad till Kungl. Majit, statens
tekniska forskningsråd samt stiftelsen »Svensk järn- och metallforskning»
avlämna redogörelse för institutets allmänna forskningsverksamhet under
det sist förflutna budgetåret;
att under juni månad varje år uppgöra och fastställa en stat för det kommande
budgetåret;
att fastställa arbetsprogram för forskningsverksamheten och anvisa anslag
för verksamhetens bedrivande;
att i övrigt vidtaga de åtgärder, som enligt dessa stadgar eller eljest ankomma
på styrelsen.
§ 5.
Styrelsen sammanträder på ordförandens kallelse så ofta ärendena det påfordra.
Styrelsen är beslutmässig, då minst 6 ledamöter äro närvarande. Vid
omröstning gäller enkel röstövervikt; vid lika röstetal är ordförandens röst
utslagsgivande. Vid styrelsens sammanträden föres protokoll.
§ 6.
Institutets föreståndare skall leda och övervaka forskningsarbetet och själv
deltaga i sagda arbete. Det åligger föreståndaren att vara föredragande inför
styrelsen och verkställa eller låta verkställa styrelsens beslut samt att tillse,
att institutets egendom väl vårdas och underhålles och att de av styrelsen
för verksamheten anvisade medlen komma till avsedd användning.
§ 7.
De forskningsarbeten, som bedrivas vid institutet, utföras dels enligt ett
allmänt forskningsprogram, vilket fastställes av styrelsen, dels, i den utsträckning
och på de villkor styrelsen bestämmer, på föranstaltande av särskilda
uppdragsgivare.
I fråga om forskningen enligt det allmänna programmet bör styrelsen vid
föreståndarens sida tillsätta ett råd av tekniker och vetenskapsmän, uppdelat
i sektioner för olika ämnesområden. I rådet skola ingå cheferna för forskningsverksamheten
vid järnkontoret respektive Sveriges mekaniska verkstäders
förbund.
§ 8.
De resultat, som framkomma vid de på allmänt program utförda forskningsarbetena,
skola, såvitt icke efter styrelsens bedömande särskilda hinder
häremot föreligga, ställas till allmän disposition och, örn så befinnes
lämpligt, publiceras. Därest dessa forskningsresultat kunna föranleda uttagande
av patent, bör institutets styrelse snarast möjligt träffa anstalter
härför. Licens^för utövande av sålunda erhållet patent må på lika villkor
förvärvas av sådana svenska företag, som äro anslutna till och understödja
stiftelsen »Svensk järn- och metallforskning», mot avgifter, som sammanlagt
svara mot institutets kostnader för patentets uttagande och upprätthållande,
inberäknat den ersättning, som efter styrelsens beprövande i särskilda
fall kan anses böra utgå till vederbörande forskare. Beträffande andra
inhemska företag ävensom företag i utlandet må institutets styrelse betinga
sig sådan gottgörelse för patentets utnyttjande, som styrelsen finner av omständigheterna
påkallad. Inkomster, som härigenom tillföras institutet, äger
styrelsen taga i anspråk för den allmänna forskningsverksamheten.
46
Kungl. Maj.ts proposition nr 245.
Resultaten av en på föranstaltande av enskild uppdragsgivare utförd undersökning
må förbehållas uppdragsgivaren, om denne så önskar, dock högst
under ett år efter det arbetet avslutats, såvida icke styrelsen på särskild framställning
medgivit förlängning av nämnda tidrymd. Innefattar undersökningen
sådana resultat, att de kunna bliva föremål för paten tering, skall uppdragsgivaren,
örn han vill söka patent, göra detta medan resultaten äro förbehållna
honom, vid äventyr att desamma eljest få fritt disponeras av institutet.
§ 9.
Vid institutet bör, i den mån så enligt bedömande av institutets föreståndare
kan ske utan olägenhet för övrig vid institutet bedriven forskningsverksamhet,
möjlighet beredas för studerande vid svenska universitet och högskolor
att utföra examensarbeten eller forskningsarbeten för vinnande av teknisk
eller akademisk licentiatexamen eller doktorsgrad.
Vid ingenjörsvetenskapsakademien anställda eller av akademien understödda
forskare må i mån av möjlighet även beredas tillfälle att vid institutets
laboratorier utföra forskningsarbeten.
Industriföretag eller sammanslutningar indirekt eller direkt anslutna till
stiftelsen »Svensk järn- och metallforskning» må efter prövning av institutets
styrelse beredas tillfälle att för egen räkning och med egen personal utföra
forskningsarbeten vid institutet, med behållande av äganderätten till
forskningsresultaten. Härvid skola alla kostnader bestridas av företaget
respektive sammanslutningen ifråga, som äger att i enlighet med föreståndarens
för institutet direktiv mot skälig ersättning använda institutets utrustning.
På samma villkor må i undantagsfall enskilda forskare för egen räkning
utföra forskningsarbeten vid institutet.
Forskare anställda hos till stiftelsen anslutna företag eller sammanslutningar
må på vederbörande företags eller sammanslutnings bekostnad och
efter prövning av institutets styrelse beredas tillfälle att såsom biträdande
forskare vid institutet erhålla en allsidig forskningsutbildning inom önskat
ämnesområde.
Studerande och forskare, varom i denna § nämnts, skola ställa sig till efterrättelse
för institutets personal gällande ordningsregler ävensom särskilda anvisningar
av föreståndaren.
§ 10.
Institutets fonder och övriga tillgångar skola förvaltas av järnkontoret,
som pa skriftlig rekvisition av styrelsen utbetalar tillgängliga medel till institutets
kassaförvaltning.
Avkastningen av institutets fonder skall disponeras för institutets verksam -
§ 11.
Räkenskap för verksamheten vid institutet skall för varje budgetår upprättas
före utgången av påföljande augusti månad.
§ 12.
Revision av ovannämnda räkenskaper utövas av tvenne revisorer, utsedda
av stiftelsen »Svensk järn- och metallforskning». Av revisionsberättelsen skall
ett exemplar ingivas till Kungl. Maj:t och ett till nämnda stiftelse. Stiftelsen
ager att besluta angående ansvarsfrihet.
Kungl. Maj.ts proposition nr 245.
47
§ 13.
Till institutet är anknutet ett centrallaboratorium för tillämpningsforskning
beträffande gjuteriteknik, vilket på sätt, som angives i förenämnda avtal
mellan Kungl. Majit och stiftelsen »Svensk järn- och metallforskning»,
skall disponeras av nämnda stiftelse; denna har att, utöver de allmänna bestämmelser,
som återfinnas i avtalet och i dessa stadgar, fastställa närmare
föreskrifter för centrallaboratoriets verksamhet.
§ 14.
Skulle institutet upphöra med sin verksamhet, skola dess tillgångar, i den
mån de icke genom donationsföreskrifter på annat sätt disponerats, överlämnas
till tekniska högskolan i Stockholm eller annan institution, som efter
styrelsens förslag bestämmes av Kungl. Majit, för att förvaltas såsom en
fond, vars avkastning skall nyttjas för främjande av forskning inom järnoch
metallindustriens och därmed sammanhängande tekniska områden.
§ 15.
Ändring av dessa stadgar må endast ske efter överenskommelse mellan
Kungl. Majit och stiftelsen »Svensk järn- och metallforskning».