Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
1
Nr 232.
Kungl. Majt:s proposition till riksdagen angående inrättande av
en överstyrelse för yrkesutbildning; given Stockholms
slott den 21 april 1943.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Gösta Bagge.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
21 april 1943.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Wigforss,
Möller, Eriksson, Bergquist, Bagge, Domö, Rosander, Gjöres,
Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge frågan om inrättande av
en särskild överstyrelse för yrkesutbildning och anför därvid följande.
Frågan örn den organisatoriska gestaltningen av den statliga ledningen av
yrkesutbildningen har i skilda sammanhang under senare år upptagits till
övervägande. Utarbetade förslag i ämnet ha sålunda avgivits av de sakkunniga
rörande skolöverstyrelsens organisation och den s. k. verkstadsskoleutredningen.
Beträffande dessa förslag må inledningsvis nämnas följande.
De sakkunniga rörande skolöverstyrelsens organisation tillkallades jämlikt
Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 maj 1930 och utgjordes av generaldirek
Bihang
till riksdagens protokoll 19h8. 1 sami. Nr 232. 1
2
Kungl. Majlis -proposition nr 232.
tören och chefen för skolöverstyrelsen O. S. Holmdahl, statssekreteraren i ecklesiastikdepartementet
B. A. O. Knös samt ledamoten av riksdagens första
kammare, lektorn H. L. E. Sjödahl. De sakkunniga avgåvo den 13 juni 1938
betänkande och förslag angående skolöverstyrelsens organisation (stat. off.
utr. 1938: 14). De sakkunnigas förslag innefattade en väsentlig förstärkning
av arbetskrafterna på skolöverstyrelsens samtliga avdelningar. Vad beträffar
speciellt yrkesskolavdelningen — inom vilken handläggas ärenden rörande
yrkesundervisningen för hantverk, industri, handel och husligt arbete —
framhöllo de sakkunniga betydelsen för denna avdelnings verksamhet, att dess
ledamöter stå i en personlig och intim kontakt med representanter för de
yrkesgrupper inom näringslivet, vilkas intressen de av avdelningen ledda
undervisningsanstalterna äro avsedda att tjäna. I syfte att åvägabringa en
planmässig samverkan mellan skolöverstyrelsen och näringslivet ha de sakkunniga
— som ingående diskuterat men på närmare angivna skäl avvisat tanken
på yrkesskolavdelningens utbrytande till ett fristående ämbetsverk — föreslagit
inrättandet av en särskild, till överstyrelsen knuten rådgivande yrkesskolnämnd.
De sakkunniga ha ansett, att därmed det från olika håll understrukna
behovet av en förstärkning av den centrala ledningen av yrkesundervisningen
med särskild sakkunskap örn arbetsmarknadens förhållanden skulle
kunna tillgodoses.
Verkstadsskoleutredningen tillkallades jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndiganden
den 16 april och den 13 maj 1937 samt den 22 september 1938 och bestod
vid behandlingen av de i detta sammanhang aktuella spörsmålen av numera
landshövdingen, ordföranden och chefen för statens arbetsmarknadskommission
A. N. Thomson, ledamöterna av riksdagens andra kammare J. G. de
Geer, J. A. L. Persson och G. H. Svensson samt t. f. kanslirådet H. J. Dillner.
Sedan utredningen i skrivelse till chefen för ecklesiastikdepartementet den 16
augusti 1938 — med förmälan att utredningen icke ansåg det av sakkunniga
rörande skolöverstyrelsens organisation framlagda förslaget, i vad detsamma
avsåg den centrala ledningen av yrkesundervisningen, godtagbart — hemställt
om åtgärder för åstadkommande av en skyndsam utredning rörande organisationen
av den centrala ledningen av yrkesskolväsendet, föreskrev Kungl.
Maj:t den 22 september 1938, att det åt de sakkunniga tidigare meddelade
uppdraget att inom ecklesiastikdepartementet biträda med utredning av vissa
frågor rörande verkstadsskolorna för arbetslös ungdom skulle innefatta jämväl
spörsmålet örn organisationen av nyssnämnda centrala ledning. Härefter avgav
verkstadsskoleutredningen den 30 december 1938 betänkande med utredning
och förslag angående överstyrelse för yrkesutbildning (stat. off. utr.
1938: 54). Utredningens förslag går i korthet ut på att yrkesskolavdelningen
inom den nuvarande skolöverstyrelsen skall utbrytas till ett fristående ämbetsverk,
organiserat i nära kontakt med näringsliv och arbetsmarknad.
Över verkstadsskoleutredningens ifrågavarande betänkande ha yttranden
avgivits av skolöverstyrelsen, statskontoret, kommerskollegium, statistiska
3
Kungl. Maj:ts proposition nr *232.
centralbyrån, riksräkenskapsverlcet, byggnadsstyrelsen, socialstyrelsen, allmänna
civilförvaltningens lönenämnd, statens hemslöjdsråd, svenska arbetsgivareföreningen,
landsorganisationen i Sverige, Sveriges industriförbund,
Sveriges hantverksorganisation, Sveriges köpmannaförbund, svenska yrkesskolföreningen,
de anställdas centralorganisation (Daco), Sveriges husmodersföreningars
riksförbund, hembiträdesföreningarnas samarbetskommitté och
svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund.
Kommerskollegium har vid sitt utlåtande fogat yttranden av Stockholms
och Skånes handelskammare samt handelskammaren i Göteborg.
Sedan arbetsmarknadsorganisationernas yrkesutbildningskommitté, som
tillkommit genom samverkan mellan svenska arbetsgivareföreningen och
landsorganisationen med uppdrag att utreda och avgiva förslag till lösning av
problem berörande industrins yrkesutbildningsfrågor, i oktober 1942 till chefen
för ecklesiastikdepartementet ingivit en skrift, har utlåtande i ämnet inhämtats
jämväl av statens arbetsmarknadskommission.
Slutligen ha i anledning av betänkandet skrivelser ingivits av Sveriges handelslärarförening,
slöjd- och yrkeslärarnas riksförbund, de anställdas centralorganisation
och Skånes elektriska installatörsförening, Sveriges hantverksoch
småindustriorganisation samt Hermods korrespondensinstitut.
De i skilda sammanhang framförda olika synpunkterna på frågan örn behovet
av en omorganisation av den statliga överledningen av yrkesundervisningen
samt spörsmålet, huruvida en förstärkning därav bör genomföras i
enlighet med vad som föreslagits av de av de sakkunniga rörande skolöverstyrelsens
organisation eller enligt de av verkstadsskoleutredningen förordade
linjerna, komma att i det följande närmare belysas.
I. Allmänna synpunkter rörande organisationen av den
centrala ledningen av yrkesutbildningen.
När det i samband med 1918 års riksdagsbeslut om inrättande av praktiska
ungdomsskolor gällde att bestämma den form, under vilken den centrala ledningen
av yrkesundervisningen borde anordnas, voro meningarna delade. Ä
ena sidan framhölls, att yrkesundervisningen borde komma under en central
ledning, inom vilken de olika verksamhetsområden, som de till yrkesundervisningen
hörande anstalterna representerade, bleve så långt som möjligt företrädda
på ett fackmannamässigt och fullt sakkunnigt sätt. Denna synpunkt
befanns närmast leda tanken på en fristående överstyrelse för yrkesundervisningen
och motiverades jämväl med yrkesundervisningens egenart i vissa avseenden.
Å den andra sidan framhölls emellertid, att i ifrågavarande centrala
ledning alla de stora, för ungdomsskolorna gemensamma undervisnings- och
uppfostringssynpunkterna borde bli beaktade och tillvaratagna på ett sätt,
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
som skulle lända undervisningsväsendet i dess helhet till gagn. Därvid åsyftades
bland annat den yrkesbetonade undervisning, som de yrkesbestämda
fortsättningsskolorna och högre folkskolorna avsågos komma att lämna, men
även betydelsen för de egentliga yrkesutbildningsanstalterna av att stå i nära
kontakt med det allmänna undervisningsväsendet i pedagogiskt avseende.
Sist berörda överväganden ledde till att den centrala ledningen av yrkesundervisningen
förlädes till skolöverstyrelsen, hos vilken den ännu ligger.
Såsom redan berörts, ha såväl sakkunniga rörande skolöverstyrelsens organisation
som verkstadsskoleutredningen ingående behandlat den principiella
frågan om den lämpligaste organisationen av ifrågavarande centrala ledning.
Sakkunniga rörande skolöverstyrelsens organisation. De sakkunniga ha
i detta avseende inledningsvis framhållit, att skolöverstyrelsen är ett av landets
största och mest arbetstyngda ämbetsverk med en mångfald skiftande
arbetsuppgifter. Av denna anledning lia de sakkunniga ansett det kunna
ifrågasättas, om dessa arbetsuppgifter lämpligen böra sammanhållas under
en och samma centrala ledning. En delning av ämbetsverket och en fullt fristående
ställning för envar av dess tre huvudavdelningar — läroverksavdelningen,
folkskolavdelningen och yrkesskolavdelningen — skulle måhända kunna
anses medföra en mera ändamålsenlig organisation, varigenom skulle medgivas
en mera smidig anpassning efter utvecklingens krav. De sakkunniga ha emellertid
i detta sammanhang erinrat örn de synpunkter rörande gemensamma
arbetsuppgifter, som legat till grund vid den nuvarande organisationens bildande,
ävensom att föredragande departementschefen i propositionen till 1919
års riksdag om en gemensam skolöverstyrelse uttalat bland annat, att den
senare utvecklingen på administrationens område otvetydigt gått i den riktningen,
att man sökt sammanföra små ämbetsverk med samhöriga arbetsområden
under gemensam ledning och att även för de större ämbetsverken med
fullt avgränsade och självständiga förvaltningsområden garantier hade sökts
för nödigt samarbete med andra statsmyndigheter — allt i syfte att motverka
den byråkratiska anda, som gärna velat växa fram inom ledningen av en alltför
snävt begränsad förvaltningsgren.
På grund av nämnda skäl, vilka de sakkunniga ansågo alltjämt äga berättigande,
ha de icke funnit sig böra förorda ett förslag, som skulle innebära
ett frångående av den i detta avseende år 1919 godtagna organisationen. De
sakkunniga ha dock icke velat förneka, att vissa skäl kunna synas tala till
förmån för ett frånskiljande från överstyrelsen av dess yrkesskolavdelning.
Möjligt är, anföra de sakkunniga, att yrkesutbildningens anpassning efter
arbetsmarknadens krav skall kunna bättre bedömas av en fristående central
ledning, men frågan är, om icke samma synpunkter kunna tillgodoses inom
den nuvarande organisationsformen. De sakkunniga finna icke avgörande skäl
tala för ett frånskiljande av yrkesskolavdelningen och dess förvandling till ett
fristående ämbetsverk. Enligt de sakkunnigas mening bör man icke förbise
5
Kungl. Maj:ts -proposition nr 232.
det inre samband, som råder mellan överstyrelsens samtliga avdelningar. De
olika skolformerna och de olika utbildningslinjerna utgöra icke avgränsade områden
utan gripa så in i varandra, att de tarva den mest allsidiga belysning.
Skulle man upptaga tanken på en fristående yrkesskolstyrelse, mötte här dessutom
frågor av en större räckvidd. Det kan nämligen tänkas, anföra de sakkunniga,
att krav ej utan berättigande kunna resas på att under en dylik styrelse
lägga även andra grenar av yrkesutbildningen i landet, exempelvis skolor
för utbildande av yrkesmän inom jordbruket, skogsbruket och sjöfarten.
De sakkunniga ställa sig tveksamma inför en dylik utveckling, alldenstund
en styrelse med på så sätt utvidgade arbetsuppgifter skulle få ett alltför omfattande
och heterogent arbetsfält. Härtill kommer, att en fristående yrkesskolstyrelse
säkerligen skulle draga ej oväsentliga merkostnader. Med beaktande
av nu anförda omständigheter och då de sakkunniga i sitt förslag strävat
efter att giva åt överstyrelsens avdelningar en så vidsträckt självständighet
som är möjlig utan att ämbetsverkets enhet rubbas, föreligger enligt de sakkunnigas
mening icke tillräckliga skäl att förorda åtgärder, som innebära ett
utbrytande av yrkesskolavdelningen till ett självständigt ämbetsverk.
I syfte att skapa förutsättningar för yrkesskolavdelningens ledamöter att
komma i personlig och intim kontakt med representanter för de yrkesgrupper
inom näringslivet, vilkas intressen de av avdelningen ledda undervisningsanstalterna
äro avsedda att tjäna, ha ifrågavarande sakkunniga i stället ansett,
att vid överstyrelsens sida bör ställas ett rådgivande organ med en allsidig
och samtidigt fackmannamässig rekrytering. De sakkunniga ha därför förordat,
att en särskild institution inrättas, benämnd skolöverstyrelsens yrkesskolnämnd.
Beträffande yrkesskolnämndens uppgifter ha ifrågavarande sakkunniga anfört
följande. Nämnden bör lia till uppgift att förverkliga det erforderliga och önskvärda
samarbetet mellan skolöverstyrelsens yrkesskolavdelning och representanter
för de arbetsområden, för vilka yrkesskolor äro inrättade, hos förvärvslivets män
stimulera intresset för yrkesundervisningens problem och ingiva en känsla av medansvarighet
i lösandet av dessa, samt att i samband därmed tillföra yrkesskolavdelningen
praktiska erfarenheter och uppslag. I detta syfte skall nämnden avgiva yttranden
och förslag i till dess prövning hänskjutna ärenden samt i övrigt tillhandagå
överstyrelsen med upplysningar och praktiska uppslag. De frågor, som falla inom
nämndens handläggning, böra i första rummet avse spörsmål om utbildningslinjer
för yrkesundervisningen, större och viktigare organisationsfrågor, frågor om yrkesutbildningens
anpassning efter arbetsmarknadens behov, allmänna och principiella
frågor rörande lärarkompetens och undervisningsplaner m. m.
I fråga örn yrkesskolnämndens organisation har föreslagits, att densamma skall
arbeta på tre sektioner, nämligen en för industri och hantverk, en för handel samt
en för husligt arbete, bestående av förslagsvis respektive sju, sex och sex ledamöter
med lika många suppleanter. Ledamöterna och suppleanterna ha de sakkunniga
ansett böra utses av Kungl. Majit för viss tid, förslagsvis fem år, på förslag av
vissa angivna organisationer.
6
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 232.
Beträffande yrlcesskolnämndens arbetsformer har vidare föreslagits, att varje
sektion bör sammanträda minst en gång årligen å tid, som skolöverstyrelsen bestämmer.
Skolöverstyrelsen bör dock äga rätt att för behandling av viktigare eller
mera brådskande ärenden kalla sektion till extra sammanträde. Därest en fråga,
som tillhör någon av de tre sektionerna, befinnes vara av beskaffenhet att böra föreläggas
nämnden i dess helhet eller fråga uppkommer, som berör samtliga sektioner,
bör överstyrelsen äga möjlighet att besluta örn sammanträde med nämnden i dess
helhet. Sådant sammanträde förutsättes äga rum högst en gång om året.
Kostnaderna för yrkesskolnämnden ha de sakkunniga uppskattat till i runt
tal 2,000 kronor för år.
Verkstadsskoleutredningen. Utredningen har inledningsvis erinrat om, att
den framställning om en förnyad utredning rörande organisationen av den
centrala ledningen av yrkesundervisningen, som utredningen avlät i ovannämnda
skrivelse den 16 augusti 1938, i främsta rummet tog sikte på vissa
speciella omständigheter, vilka enligt utredningens mening voro av den beskaffenhet,
att de påkallade ett ytterligare övervägande av denna organisationsfråga.
Med utgångspunkt i första hand från förhållandena inom industri
och hantverk — vilka utredningen haft anledning ingå på i samband med fullgörandet
av sitt tidigare uppdrag att utreda och framlägga förslag beträffande
inrättandet av centrala verkstadsskolor — uttalades därvid, att skolöverstyrelsen
syntes sakna den kontakt med näringsliv och arbetsmarknad, som syntes
vara en ovillkorlig förutsättning för att den centrala ledningen av yrkesundervisningen
skulle kunna på ett tillfredsställande sätt fylla sina uppgifter,
varjämte ifrågasattes, huruvida överstyrelsens organisation vore eller över
huvud kunde bli sådan, att den skulle möjliggöra en dylik kontakt.
I detta sammanhang har verkstadsskoleutredningen vidare uttalat, att i
väsentliga avseenden överensstämmelse råder mellan den mening i fråga örn
behovet av en närmare kontakt mellan skolöverstyrelsen samt näringsliv och
arbetsmarknad, varåt sakkunniga rörande skolöverstyrelsens organisation
givit uttryck, och de synpunkter i frågan, som återfinnas i utredningens omförmälda
framställning. Beträffande kravet på en dylik nära kontakt har utredningen
vidare anfört huvudsakligen följande.
Detta krav framträder synnerligen starkt, då fråga blir om ett hela landet omspännande
system av yrkesutbildningsanstalter. Ett sådant system kan nämligen
icke skapas utan en överblick över landets totala behov av yrkesutbildad arbetskraft
inom varje särskilt fack, av den yrkesutbildning, som kommit till stånd genom
företagarnas egna anordningar, och av det behov, som sålunda ytterligare kan göra
sig gällande. Givetvis är det icke ens för en central ledning möjligt att exakt fastställa
detta behov. Just på grund därav förutsätter emellertid den ungefärliga
uppskattning av behovet — vilken dock måste komma till stånd — ständig kontakt
mellan den centrala ledningen av yrkesundervisningen och representanter för
näringsliv och arbetsmarknad. Detta samarbete synes så mycket angelägnare, som
de förändringar, som näringslivet är underkastat, nödvändiggöra en ständigt förnyad
omprövning av behovet och inriktningen av yrkesutbildningen.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
En sådan kontakt kräves emellertid även för bedömande av de för verkstadsskolornas
möjligheter att meddela verklig yrkesutbildning grundläggande spörsmålen
om anskaffande av produktiva arbetsuppgifter för eleverna och dessas placering
för fortsatt utbildning och definitiv anställning i näringslivet. I detta sammanhang
böra särskilt uppmärksammas de uppgifter, som torde komma att åvila den
centrala ledningen av yrkesundervisningen under tider av mera omfattande arbetslöshet.
Verkstadsskoleutredningen har emellertid understrukit, att med det ovan
anförda givetvis icke de uppgifter äro uttömda, som på ifrågavarande område
särskilt böra överlämnas till bedömande av representanter för nämnda intressen.
Förutom sådana spörsmål som större och betydelsefullare organisationsfrågor
m. fl. synes det, anför utredningen sålunda, överhuvudtaget vara av
väsentlig betydelse, att näringslivets och arbetsmarknadens representanter äro
knutna till yrkesundervisningen så, att de ingivas känslan av medansvarighet
i lösandet av denna undervisnings problem. En verklig insats härför lärer
emellertid icke kunna vara möjlig för en person enbart därför att han erhållit
en viss utbildning eller ställning i samhället. Härför erfordras icke blott att
han mer eller mindre tillfälligt satt sig in i vissa frågor rörande yrkesutbildningens
speciella problem och behov utan framför allt, att han genom en
direkt och kontinuerlig kontakt med yrkesutbildningen i dess olika former
fått en ingående kännedom jämväl örn denna undervisnings förhållanden och
arbetssätt i övrigt.
Beträffande den av sakkunniga rörande skolöverstyrelsens organisation föreslagna
yrkesskolnämnden har verkstadsskoleutredningen härefter mot bakgrunden av de
sålunda framförda allmänna reflexionerna uttalat, att utredningen icke vill förneka,
att ett realiserande av förslaget skulle medföra en förstärkning av skolöverstyrelsen
ur ovan angivna synpunkter. Det inflytande, som på så sätt skulle tillerkännas näringslivet
och arbetsmarknaden, skulle dock icke bli tillfredsställande. Som en tillgång
av större praktiskt värde skulle yrkesskolnämnden icke bli i frågor av principiell
och liknande natur i hos skolöverstyrelsen föreliggande löpande ärenden.
Dessa kunde som regel icke uppskjutas i avvaktan på nämndens sammanträden.
Utredningen har vidare blivit långt ifrån övertygad örn att den föreslagna organisationen
av och arbetsordningen för nämnden skulle vara ägnade att bidraga till
de för yrkesundervisningen bästa principiella besluten. Även örn ledamöterna av
nämnden äro experter på sina områden, är det likväl icke säkert, att de -— när
de med relativt långa mellanrum vid sammanträden under en eller flera dagar samt
utan ingående förberedelser ställas inför yrkesundervisningens speciella problem
— skola förmå att i erforderlig grad behärska desamma. Värdet av en eventuell
yrkesskolnämnds verksamhet enligt det föreliggande förslaget ville utredningen
jämföra med värdet av en årlig allmän konferens för behandling av frågor rörande
yrkesundervisning, till vilken deltagarna samlas för att mer eller mindre allmänt
diskutera vissa spörsmål.
Verkstadsskoleutredningen har med den ovan angivna värdesättningen av
yrkesskolnämnden icke ansett det av sakkunniga rörande skolöverstyrelsens
organisation framlagda förslaget, i vad detsamma avser den centrala ledning
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
en av yrkesundervisningen, godtagbart. Såsom ock framhållits i vissa av de
över förslaget avgivna yttrandena har det emellertid icke synts utredningen
löjligt att inom ramen av skolöverstyrelsens nuvarande organisation nå
längre än vad omförmälda sakkunniga föreslagit. Utredningen har därför ansett,
att möjligheterna böra undersökas för en mera genomgripande omorganisation
av ifrågavarande centrala ledning.
Såsom ytterligare stöd för den sålunda intagna ståndpunkten har verkstadsskoleutredningen
i förevarande sammanhang framhållit den omständigheten,
att yrkesundervisning äger rum jämväl i annan ordning än i särskilt upprättade
yrkesundervisningsanstalter av olilia slag, t. ex. genom att de unga anställas
direkt i näringslivet såsom lärlingar. Med framhållande av att denna
utbildningsväg bör i första hand utnyttjas och av den centrala myndigheten
så mycket som möjligt befrämjas har utredningen erinrat om de understöd,
staten lämnar denna utbildningsform genom de av kommerskollegium handhavda
lärlingsunderstöden. Utredningen har ansett det vara i längden omöjligi,
att vissa former av lärlingsutbildning hänföras till kommerskollegium och
därmed handelsdepartementet under det att andra sortera under skolöverstyrelsen
och ecklesiastikdepartementet. I detta sammanhang har utredningen
erinrat om att enligt 1936 års hantverkssakkunnigas förslag (stat. off. utr.
1938: 30) överinseendet av den ifrågasatta organisationen med lärlingsnämnder
i länen m. m. skulle förläggas till skolöverstyrelsen. I den mån, uttalar
slutligen verkstadsskoleutredningen, staten skulle anse sig böra ingripa reglerande
— exempelvis genom en lärlingslag — eller, såsom hittills, stödjande
av denna utbildning inom produktionsföretagen, synes det emellertid ofrånkomligt,
att det statliga organ, som skall omhänderha denna verksamhet, är
organiserat på annat sätt än enbart ur skolsynpunkter.
Den mera genomgripande omorganisation av yrkesundervisningens centrala
ledning, som verkstadsskoleutredningen sålunda anser påkallad, bör enligt utredningens
mening gå ut på antingen att alla de olika grenarna av yrkesundervisningen
förläggas direkt under de myndigheter, som i övrigt handlägga ärenden
beträffande vederbörande yrke, eller ock att alla eller vissa grenar av
denna undervisning hänföras under ett för ändamålet särskilt inrättat statligt
organ, i vilket vederbörande yrkes samt arbetsmarknadens representanter ha
ett väsentligt inflytande, dock att detta organ självfallet även bör förses med
den pedagogiska sakkunskap, som är erforderlig för bedrivande av undervisningsverksamhet.
Såsom utredningen närmare påvisat, har beträffande vissa grenar av yrkesundervisningen
det förstnämnda alternativet redan tillämpats och skulle i övrigt
i huvudsak innebära, att vissa grenar av yrkesutbildningen finge förläggas
under kommerskollegium. Sålunda finge utbildningen för hantverk och industri
anknytas till kollegii industribyrå och undervisningen för handel till
9
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 232.
handels- och administrativa byrån, varjämte särskilda anordningar finge vidtagas
för överledningen av yrkesutbildningen för husligt arbete, för vars förläggande
till kommerskollegium enligt utredningens mening inga skäl kunna
anföras. Med nuvarande organisation av yrkesskolväsendet bör det emellertid
enligt verkstadsskoleutredningens förmenande icke ifrågasättas att uppdela
den centrala ledningen för nyssnämnda tre grenar av yrkesundervisningen på
olika organ. På grund därav och i övrigt av de skäl, som i samband med tillskapandet
av den nuvarande organisationen av skolöverstyrelsen anfördes
emot ett förläggande av ifrågavarande centrala ledning till kommerskollegium,
har utredningen velat bestämt avråda från en omorganisation enligt detta
alternativ. Bland de nyssnämnda skälen har utredningen i detta sammanhang
särskilt erinrat om vederbörande departementschefs uttalande, att det syntes
uppenbart, att ledningen av den lägre yrkesundervisningen, om den på nyss
antytt sätt splittrades på flera sektioner av olika byråer och om den inom de
olika sektionerna inklämdes mellan andra stora ärenden av heterogen natur,
omöjligen skulle kunna få den fasta och enhetliga organisation eller den självständiga
ställning, som den krävde för att kunna lösa sina uppgifter; den kunde
heller icke från vederbörande ämbetsverks chef och ledamöter påräkna den
uppmärksamhet och omvårdnad, som den oundgängligen krävde.
Utifrån ovannämnda uppfattning har verkstadsskoleutredningen kommit
till den slutsatsen, att ett fristående centralorgan för yrkesundervisningen bör
inrättas.
Vid detta ställningstagande har utredningen likväl icke förbisett, att vissa
andra förhållanden tala för ett fortsatt sammanhållande inom ett ämbetsverk
av ledningen av de allmänna såväl högre som lägre skolväsendet och yrkesundervisningen.
Efter en ingående redogörelse för förhållandena i detta avseende,
till vilken jag tillåter mig hänvisa, har utredningen emellertid sammanfattningsvis
anfört, att de skäl, som tala för ett bibehållande av den nuvarande
skolöverstyrelsens huvudsakliga organisation, synas med hänsyn till vad i övrigt
anförts icke vara av den art, att de böra stå hindrande för en av andra
starka skäl påkallad omorganisation. Då, enligt vad utredningen utvecklat i
det föregående, de oavvisliga kraven på en organiserad effektiv samverkan
mellan den centrala ledningen av yrkesundervisningen samt näringsliv och
arbetsmarknad icke synas kunna tillgodoses inom ramen för den nuvarande
skolöverstyrelsen, har verkstadsskoleutredningen funnit avgörande skäl tala
för det ovannämnda förslaget att förorda inrättandet av ett fristående centralorgan
för yrkesundervisningen. I enlighet därmed har utredningen framlagt
förslag till organisation av ett sådant centralorgan, förslagsvis benämnt
överstyrelsen för yrkesutbildning.
Yttrandena. Ur de över verkstadsskoleutredningens förslag avgivna yttrandena
må här följande återgivas.
10
Kungl. Majrts proposition nr 232.
Skolöverstyrelsen har — med erinran om de starkt vidgade och delvis
helt nya arbetsuppgifter för den centrala ledningen av yrkesundervisningen,
som framförallt ett genomförande av de numera framlagda förslagen om
centrala verkstadsskolor och rörande lärlingsutbildningen skulle medföra —
framhållit, att de därmed ökade kraven pä centralorganet kunna motivera
en revision av bedömningen av skälen för och emot inrättande av en fristående
överstyrelse för yrkesutbildning.
Överstyrelsen har därvid påpekat, att sistnämnda frågas behandling under
tidigare skeden utvisar, hurusom dessa skäl vägt tämligen jämnt, varför mera
genomgripande förändringar av arbetsuppgifternas art eller omfattning icke
behöva inträffa, innan ett bestämt utslag åt ena eller andra hållet bör kunna
erhållas vid en förnyad avvägning av de olika synpunkterna. Överstyrelsen är
förvissad örn att de nya uppgifter, som vid och till följd av en omfattande
utvidgning av verkstadsskoleväsendet skulle komma att åvila den centrala
ledningen, bli synnerligen maktpåliggande och att för deras ändamålsenliga
fullgörande erfordras en nära och ständig kontakt med näringslivet och arbetsmarknaden.
Ett samordnande så långt möjligt av yrkesskolutbildningen samt
lärlingsutbildningen inom näringslivet synes vara en förutsättning — särskilt
då yrkesutbildningen nått en det förefintliga behovet mera motsvarande omfattning
än hittills varit fallet — för att inga onödiga eller rent olämpliga åtgärder
å ena eller andra sidan på grund av försvårad överblick skola behöva
befaras. Liksom verkstadsskoleutredningen finner överstyrelsen det icke vara
möjligt att inom skolöverstyrelsens ram nå längre organisatoriskt sett mot det
uppställda målet beträffande samarbete med näringslivets representanter, än
som kan ernås genom av sakkunniga rörande överstyrelsens organisation
ifrågasatta yrkesskolnämnden. Överstyrelsen finner det obestridligt, att genom
den av verkstadsskoleutredningen nu föreslagna organisationen större säkerhet
ernås för att näringslivets och arbetsmarknadens intresseområden skola tillförsäkras
erforderligt, omedelbart inflytande på viktigare frågor rörande yrkesutbildningen,
samtidigt som vederbörande representanter bli medansvariga
och även beredas den överblick över förekommande ärenden och deras sammanhang,
som är en förutsättning för att kunna taga och uppbära sådant
ansvar. Överstyrelsen kan icke dölja för sig, att garanti för att näringslivets
och dess korporationers medverkan skall vara säkerställd och bli fullt utnyttjad
knappast kan ernås, med mindre detta samarbete med representanter för
näringslivet vid utformningen av den centrala ledningens organisation inordnas
såsom ett obligatoriskt led i det kontinuerliga arbetet inom den centrala ledningen
för yrkesutbildningsväsendet och bedrives under delat ansvar. I själva
verket synes det överstyrelsen, att fördelarna, som stå att vinna med en organisation
enligt verkstadsskoleutredningens förslag i jämförelse med övriga
framlagda eller tänkbara alternativ, klart framträda, först då förslaget ses
mot bakgrunden av det ovan anförda. Utredningen har funnit en organisationsform,
som med krav på ansvar vid den centrala ledningen binder företrädare
för de intressen, som närmast bli berörda av de åtgärder, om vilka
vederbörande lia att icke blott överlägga utan även besluta. Ett direkt samarbete
med vederbörande organisationer, i de fall, då ett sådant är påkallat,
blir även väsentligt enklare att åstadkomma, då förbindelsevägarna såsom här
blir fallet äro korta och direkta.
Beträffande de nackdelar i olika avseenden, som kunna bli en följd av yrkesskolavdelningens
frånskiljande från skolöverstyrelsen, har överstyrelsen vidare
anfört huvudsakligen följande.
11
Kungl. Maj:ts proposition nr %S°2.
De skäl, som tala mot ett sådant frånskiljande, ehuru i och för sig för överstyrelsen
av vittgående betydelse, kunna icke anses vara så tungt vägande,
att de trots de förändrade förhållandena måste tillmätas utslagsgivande vikt.
Huruvida de merkostnader för den centrala ledningen, som inrättande av en
fristående överstyrelse skulle medföra, kunna anses utgöra hinder eller ej för
en sådan omorganisation, har dock överstyrelsen knappast möjlighet att bedöma.
Örn emellertid de skäl för den ifrågasatta omorganisationen, som överstyrelsen
för sin del funnit avgörande, äro bärande och sålunda största möjliga
garanti genom denna omorganisation ernås för en fullt ändamålsenlig fortsatt
utveckling av yrkesutbildningsväsendet, är det självfallet, att indirekt på
mångfaldigt sätt rikligt ekonomiskt vederlag kan erhållas för de oundvikliga
merutgifterna för den centrala ledning, som har att ordna och övervaka denna
yrkesutbildning.
På grund av vad sålunda anförts har skolöverstyrelsen funnit sig kunna tillstyrka
förslaget om inrättande av en överstyrelse för yrkesutbildning, till vilken
i egenskap av ledamöter knytas representanter för näringsliv och arbetsmarknad.
I ett vid skolöverstyrelsens utlåtande fogat särskilt yttrande, till vilket jag
återkommer i det följande, har generaldirektören och chefen för överstyrelsen
Holmdahl — med erinran att han såsom ledamot deltagit i de sakkunnigas
rörande skolöverstyrelsens organisation arbeten och förslag — framhållit, att
utgångspunkterna för en bedömning av föreliggande spörsmål nu äro delvis
andra och därtill bestämdare och klarare än vid berörda förslags avgivande.
Med hänsyn härtill och på närmare angivna skäl har Holmdahl ansett sig
kunna och böra förena sig i skolöverstyrelsens tillstyrkan av verkstadsskoleutredningens
förslag, i vad detta innebär inrättandet av en fristående överstyrelse
för yrkesutbildning.
Kommerskollegium har — under åberopande av utlåtandet bilagda yttranden
av Stockholms, Göteborgs och Skånes handelskammare — inledningsvis
framhållit, att det föreliggande spörsmålet gäller det lämpligaste sättet att
organisera en central enhetlig ledning av yrkesutbildningen i vidsträckt mening
och alltså ej endast undervisningen.
I nämnda avseende har kollegium bland annat anfört, att det ej minst bland
yrkespedagogerna själva torde vara rätt allmänt erkänt, att den skolmässigt
bedrivna praktiska undervisningen inom exempelvis verkstadsskolorna har en
tämligen begränsad nytta och att den i varje fall måste kompletteras med utbildning
på arbetsplats. Yrkesskolorna måste med avseende på sina undervisningslinjer
och program hållas rätt rörliga och nya initiativ måste efter hand
tagas för undervisningens anpassning efter den praktiska utvecklingens krav.
En stor del av exempelvis verkstadsskolorna äro direkt producerande. På ett
helt annat siitt än de flesta övriga skoltyper avse de att föra eleven till en
praktiskt dugande arbetare inom ett visst fack, där också arbete bör kunna
beredas denne. De ställa också helt andra fordringar på den centrala ledningen
än skolor i allmänhet. För de just genom sin rörlighet kännetecknade och
alltjämt mot nya utvecklingslinjer syftande yrkesskolorna äro alltså helt speciella
normer påkallade. En blivande självständig vrkesskolstyreise lämnar
möjlighet till beaktande av dessa synpunkter på ett helt annat sätt än örn
yrkesskolornas ledning kvarligger i den nuvarande, även bortsett från yrkesskolväsendet,
av ämbetsuppgifter hårt tyngda skolöverstyrelsen. Här anförda
synpunkter lia främst avseende på industri och hantverk men äga självfallet
också sin tillämpning på den praktiska handelsutbildningen. Den praktiska
12
Kungl. Marits proposition nr 232.
yrkesutbildningen kan emellertid ingalunda i sin helhet inneslutas under yrkesskolornas
enligt erfarenhet mycket dyrbara och till det praktiska värdet i viss
mån begränsade ram. Därför måste en av den nya centralstyrelsens huvuduppgifter
även bli att på annat sätt än genom organisation av en rent skolmässig
undervisning befrämja denna utbildning inom industri och övriga
näringsgrenar. Denna synpunkt ha de sakkunniga ock skänkt beaktande.
_ Under hänvisning till vad sålunda och i övrigt anförts har kommerskollegium
tillstyrkt, att verkstadsskoleutredningens förevarande förslag måtte läggas
till grund för inrättandet av en fristående överstyrelse för yrkesutbildning.
Socialstyrelsen har understrukit angelägenheten av att från samhällets sida
åtgärder vidtagas i syfte att öka yrkesutbildningsmöjligheterna. För detta
ändamål anser styrelsen det vara synnerligen väl motiverat att anvisa ökade
medel för att främja yrkesutbildningen och höja yrkeskvalifikationerna. Tillskapandet
av en fristående överstyrelse för yrkesutbildning torde utan tvivel
komma att i hög grad befordra utvecklingen av yrkesutbildningen. Ehuru förslaget
kommer att innebära icke obetydliga kostnadsökningar, anser sig socialstyrelsen
med hänsyn till vad nyss nämnts ävensom till den betydelse, som en
förbättrad yrkesutbildning äger såsom ett medel för arbetslöshets bekämpande,
böra i princip tillstyrka ifrågavarande förslag.
Statskontoret har ansett sig icke kunna förorda, att slutlig ställning nu tages
till föreliggande organisationsfråga, utan att möjligheterna att tillgodose de
av verkstadsskoleutredningen avsedda syftena vid ett bibehållande av ledningen
av yrkesundervisningen inom skolöverstyrelsen göres till föremål för
ytterligare övervägande.
Ett sådant övervägande synes statskontoret för övrigt påkallat redan av
det läge, vari frågan om överstyrelsens organisation befinner sig. Ämbetsverket
finner väl åtgärder starkt av behovet påkallade för att giva den centrala
ledningen av yrkesundervisningsväsendet en efter utvecklingen bättre anpassad
organisation men har icke blivit övertygad om, att ett sådant syfte icke
kan tillgodoses inom en gemensam skolöverstyrelse med i huvudsak samma
ämbetsområde som den nuvarandes. Hinder bör icke ur organisatorisk synpunkt
möta att i en sådan skolöverstyrelse inordna en yrkesskolavdelning med
i stort sett den konstruktion och det arbetsfält, som de sakkunniga ansett böra
givas den föreslagna överstyrelsen för yrkesutbildning. Verkstadsskolornas utveckling
har gått och går i den riktningen, att denna skolforms samband med
undervisningsväsendet i övrigt gör sig mindre gällande än de äldre läroanstalternas
inom detta undervisningsområde. Men verkstadsskolorna utgöra blott
en del av de undervisningsanstalter, som äro att hänföra till skolöverstyrelsens
yrkesskolavdelning. Beträffandet andra hit hänförliga undervisningsanstalter,
såsom handelsgymnasier och tekniska läroverk, framträder samhörigheten
med det allmänna undervisningsväsendet på ett helt annat sätt.
Härtill kommer, att det inom det allmänna skolväsendet i stor — och säkerligen
jämväl växande — utsträckning inordnats praktiska undervisningslinjer,
vilka intaga en förmedlande ställning till den egentliga yrkesundervisningen.
En bestämd gränsdragning kan icke åstadkommas mellan ifrågavarande undervisningsområden
och säkerligen skulle ett omfattande samråd i olika avseenden
bli påkallat mellan en fristående yrkesskolöverstyrelse och skolöverstyrelsen.
En dylik tudelning av den centrala ledningen av undervisningsväsendet måste
emellertid enligt statskontorets förmenande även medföra icke obetydliga kostnadsökningar.
13
Kungl. Marits ''proposition nr 232.
RilcsräkensJcapsverket har ansett, att verkstadsskoleutredningen anfört goda
skäl såsom stöd för det framlagda förslaget att utbryta yrkesskolavdelningen
ur skolöverstyrelsen och tillskapa ett särskilt fristående ämbetsverk.
Svenska arbetsgivareföreningen har — med erinran att föreningen i olika
sammanhang tidigare framhållit behovet av att de initiativ och åtgärder, som
vidtagas för att effektivisera organisationen för meddelande av yrkesutbildning,
samordnas under ledning av en rationellt uppbyggd tillsynsmyndighet
— i allt huvudsakligt anslutit sig till verkstadsskoleutredningens förslag. De
riktlinjer, som varit vägledande för utformandet av förslaget till överstyrelse
för yrkesutbildning, överensstämma väsentligen med föreningens syn på förevarande
problem. Såsom förhållandena gestaltat sig på näringslivets och arbetsmarknadens
område, synes det riktigt att de pedagogiska momenten i
yrkesutbildningen tillmätas mindre dominerande betydelse än vad tidigare
varit förhållandet.
Sveriges hantverksorganisation har uttalat, att helt naturligt bättre möjligheter
till anpassning efter näringslivets verkliga och praktiska behov kan ernås
genom att all lägre yrkesutbildning inom hantverket — lärlingsutbildningen
hos hantverksmästare och utbildningen i verkstadsskolor — handhas av en
central ledning.
Sveriges industriförbund har framfört i huvudsak samma synpunkter som
svenska arbetsgivareföreningen.
Landsorganisationen i Sverige har erinrat om att organisationen i olika sammanhang
tidigare förordat upprättandet av ett särskilt centralt organ för
yrkesutbildningen i dess helhet. Å landsorganisationens vägnar har landssekretariatet
i förevarande sammanhang anfört bland annat följande.
Motiveringen för sekretariatets uppfattning i denna fråga sammanfaller i
huvudsak med den som de sakkunniga i sitt betänkande anfört. Den utveckling,
som ägt rum på näringslivets olika områden under de senaste decennierna
har utan tvivel medfört, att numera ställas större krav på ett rationellt ordnande
av yrkesutbildningen än tidigare. Utvecklingen inom industrin och övriga
näringsområden har med avseende på yrkesutbildningen skapat nya problem,
vilka komma att bliva av största framtida betydelse ur såväl näringsekonomisk
som socialpolitisk synpunkt. Det tekniska framåtskridandet med
mekanisering av arbetet har medfört att yrkesutbildningen måste ske under
andra former än tidigare, vilket även nödvändiggör en närmare kontakt mellan
å ena sidan de organ som handhar yrkesutbildningen och å den andra näringslivets
och arbetsmarknadsparternas representanter. Det är nämligen, som även
de sakkunniga framhålla, önskvärt, att yrkesutbildningen i dess olika former
så långt möjligt anpassas efter utvecklingen på näringslivets och arbetsmarknadens
områden.
Den nuvarande organisationen av den centrala ledningen för yrkesutbildning
möjliggör enligt sekretariatets mening icke en sådan planmässighet och
enhetlighet i organisationen av utbildningen som är nödvändig och även möjlig
att åstadkomma.
Med hänvisning till ovanstående har sekretariatet anslutit sig till de sakkunnigas
förslag örn inrättandet av ett fristående centralorgan för yrkesundervisningen.
Stockholms handelskammare har ansett det knappast välbetänkt att avkoppla
den högsta ledningen av handclsundcrvisningen från skolöverstyrelsen.
Vissa skolformer med handelsundervisning komma även för framtiden
att sortera under avdelningar i skolöverstyrelsen. Skånes handelskam
-
14
Departe
mentschefen.
Kungl. Majlis proposition nr ''232.
mare har ansett, att utredningens förslag bör i princip godtagas. Handelskammaren
i Göteborg är av den uppfattningen, att utredningens förslag
icke bör realiseras på nuvarande stadium.
Sveriges köpmannaförbund har, om än med viss tvekan, ansett sig böra
tillstyrka utredningens förslag.
Sveriges husmodersföreningars riksförbund och hembiträdesföreningarnas
samarbetskommitté ha jämväl anslutit sig till förslaget.
De anställdas centralorganisation har oförbehållsamt tillstyrkt förslaget
om en överstyrelse för yrkesutbildning.
Sedan arbetsmarknadsorganisationernas yrkesutbildning skommitté — såsom
nämnts bildad genom samverkan mellan arbetsgivareföreningen och
landsorganisationen med uppgift att utreda frågor rörande industrins yrkesutbildningsfrågor
— i skrivelse i oktober 1942 anfört, att frågan om inrättande
av en överstyrelse för yrkesutbildning är av sådan vikt, att kommittén
finner det önskvärt, att förslag i ämnet förelägges 1943 års riksdag,
har statens arbetsmarknadskommission i avgivet yttrande jämväl tillstyrkt
avlåtande av sådant förslag. Kommissionen har därvid framhållit, bland
annat, att med tanke på de betydelsefulla arbetsuppgifter, som skulle åvila
en överstyrelse för yrkesutbildning inför en väntad eller inträdande arbetslöshetskris,
ett vidare uppskjutande av frågan örn överstyrelsens inrättande
synes kunna medföra olägenheter. En överstyrelse med stark försänkning
i näringslivet och med därav följande tillräcklig överblick och inflytande
över samtliga förefintliga yrkesutbildningsmöjligheter bör kunna effektivt
medverka vid anordnande av sådan provisorisk utbildningsverksamhet, som
kan vara påkallad av särskilda förhållanden på arbetsmarknaden.
Vid bedömningen av frågan om organisationen av den centrala ledningen
för yrkesutbildningen måste man enligt min mening utgå från tvenne huvudsynpunkter.
Den första av dessa är, att undervisningsväsendet utgör
en alla skolor omspännande organisk helhet och att det mellan skolväsendets
olika sidor sålunda finnes ett klart samband. De olika skolformerna
böra, såsom jag i annat sammanhang haft anledning framhålla, ses som delar
av denna helhet och lösningen av deras mångahanda problem sökas i en riktning,
som icke blott är gagnelig för den särskilda skolform det närmast gäller
utan även främjar vårt bildningsliv i övrigt. Endast örn denna synpunkt tillbörligen
beaktas, kan man åstadkomma samverkan mellan de olika åtgärder,
som måste vidtagas för att främja en önskvärd övergång från de intellektuella
banorna till de praktiska yrkena. För att en rationell avvägning mellan dessa
olika utbildningsgrenar överhuvudtaget skall bli möjlig, måste även frågan om
den centrala ledningen av vårt lands skolväsende vinna en lösning, som icke
släpper enhetssynpunkten ur sikte. I samma riktning pekar det förhållandet,
att de skolorganisatoriska och pedagogiska frågorna i stort sett äro desamma
inom skilda grenar av skolväsendet, oavsett utbildningens ändamål.
Den andra huvudsynpunkt, som man har att anlägga på den föreliggande
frågan, är den, att ett intimt samband består även mellan yrkesskolväsendet
och näringslivet. Med det allmänna skolväsendet delar yrkesutbildningen
uppgiften att utveckla ungdomens anlag, varvid fostran i fördjupad mening
15
Kungl. Maj:ts proposition nr ''232.
framstår som det yttersta målet. Men därutöver måste yrkesutbildningen
vara direkt inriktad på att tillgodose och anpassa sig efter näringslivets skiftande
behov av yrkesutbildad arbetskraft. Den måste för den skull vara
praktiskt lagd. Skall den yrkesorienterade undervisningen kunna fylla sina
uppgifter, måste en organiserad nära kontakt förefinnas mellan yrkesutbildningens
centrala ledning samt näringsliv och arbetsmarknad. Endast under
denna förutsättning kan en lämplig kvantitativ och kvalitativ avvägning
mellan olika behov uppnås. Det möter betydande praktiska svårigheter att
finna en sådan lösning av yrkesskolväsendets organisationsproblem, som tillbörligen
beaktar båda de nu angivna synpunkterna. Det är emellertid ofrånkomligt
att söka finna en dylik lösning.
Frågeställningen är icke ny. Redan år 1919, då beslut fattades om den nuvarande
skolöverstyrelsens organisation, gjordes en i huvudsak liknande avvägning
mellan olika synpunkter med resultat, att centralorganet för bland
annat all den lägre yrkesundervisningen för hantverk, industri, handel och
husligt arbete samorganiserades med den förutvarande överstyrelsen för folkundervisningen
och läroverksöverstyrelsen.
Såsom skolöverstyrelsen i ärendet framhållit, lia skälen för och emot inrättandet
av en fristående centralledning av yrkesundervisningen vid denna
frågas tidigare behandling vägt tämligen jämnt. Mera genomgripande förändringar
i arten och omfattningen av arbetsuppgifterna för centralorganet
behövde därför enligt överstyrelsens mening icke inträffa, innan ett bestämt
utslag åt ena eller andra hållet borde kunna erhållas vid en förnyad avvägning
av de olika synpunkterna. Härutinnan vill jag framhålla följande.
Vid den tid, då förslaget örn inrättandet av praktiska ungdomsskolor framlades
och godkändes, gällde det att i första hand få till stånd teoretiska utbildningsanstalter
— exempelvis lärlings- och yrkesskolor — till komplettering
av den praktiska träning, som de unga avsågos att erhålla vid samtidig
anställning i näringslivet. De pedagogiska problemen kommo för den
skull att dominera även när det gällde frågan om yrkesundervisningens centrala
ledning. Så länge yrkesskolväsendet icke heller nått någon större omfattning
och i stort sett var begränsat till kompletterande kvällsskolor, kunde
nämnda förhållande fortfara. Att numera vid sidan av lärlings- och yrkesskolorna
successivt tillkommit ett betydande antal verkstadsskolor och
andra heldagsundervisande yrkesutbildningsanstalter och att yrkesskolväsendet,
särskilt efter tillkomsten av de centrala verkstadsskolorna, också för
närvarande är statt i snabb utveckling, är givetvis snarare ägnat att förstärka
än förringa betydelsen av att de pedagogiska synpunkterna vinna beaktande
hos överinstansen över dessa skolor. I samma mån som den yrkesbetonade
undervisningen i de allmänbildande skolorna ökat i omfattning genom
inrättandet av praktiska mellanskolor, inbyggda praktiska linjer och
dylikt, har vidare samhörigheten mellan de allmänbildande skolorna och de
egentliga yrkesutbildningsanstalterna blivit än starkare. Att märka är ytterligare,
att de tekniska läroverken och handelsgymnasierna, vilka äro att be
-
16
Kungl. Maj:ts ''proposition nr ‘232.
trakta som yrkesutbildningsanstalter, i viktiga hänseenden stå de allmänna
läroverken mycket nära. Avvägningen mellan den allmänbildande undervisning,
som meddelas i de högre allmänna läroverken, och den praktiska gymnasieutbildning,
som meddelas vid de tekniska och merkantila gymnasierna,
framstår numera som en samhällsfråga av vikt, och det sätt, varpå den
centrala ledningen för dessa undervisningsgrenar ordnas, är av stor betydelse.
För närvarande är tillträdet till den allmänbildande undervisningen
i stort sett icke underkastad några restriktioner. Nya högre folkskolor tillkomma
även i rådande statsfinansiella läge och ombildas merendels efter
någon tid till kommunala mellanskolor. Vid de allmänna läroverken upprättas
parallellavdelningar i en utsträckning, som i stort sett motsvarar efterfrågan.
Justeringar mellan olika utbildningslinjer, t. ex. mellan latin- och
reallinjen, kunna företagas utan svårighet. Denna elasticitet är ur vissa synpunkter
en stor fördel för organisationen. Risken är blott, att de teoretiska
studierna få ett bredare utrymme än som svarar mot samhällets behov.
Av det nu anförda torde framgå, att behovet av kontakt mellan de allmänbildande
och de praktiska skolformerna med åren ingalunda minskats utan
tvärtom vuxit i styrka.
Emellertid ha under senare år också starka intressen framträtt i syfte att
effektivt organisera yrkesutbildningen inom näringslivet självt, och denna
utbildningsväg synes vara den, som i första hand bör utnyttjas. I den män
staten finner sig böra ingripa till stöd och reglering av denna verksamhet,
måste detta ske i nära samarbete med näringslivets och arbetsmarknadens
organisationer och med ingående kännedom om det ekonomiska livets förhållanden.
Utvecklingen aktualiserar även frågan om den nödvändiga avvägningen
mellan de utbildningsmöjligheter, som kunna och böra erbjudas
inom näringslivet, och dem, som icke minst med hänsyn till landsbygdens
speciella behov samt förhållanden under tider av mera omfattande arbetslöshet
böra ställas till förfogande i skolor av olika slag.
Genom den utveckling, som sålunda ägt rum, har det tidigare berörda
behovet av en organiserad nära kontakt mellan yrkesundervisningens centrala
ledning samt näringsliv och arbetsmarknad vuxit i -betydelse. Det framstår
såsom angeläget, att statens åtgärder i fråga örn yrkesutbildning inom
näringslivet förläggas under samma centrala myndighet som skolåtgärderna
på yrkesutbildningens område, då eljest den nödvändiga avvägningen mellan
de olika statliga åtgärderna försvåras.
Spörsmålet örn den centrala ledningen av den yrkesorienterade undervisningen
har genom de antydda omständigheterna tvivelsutan kommit i ett
annat läge än vid den tidpunkt, då den nuvarande organisationen fastställdes.
Det synes därför vara starkt av behovet påkallat att nu till omprövning
upptaga frågan örn organisationen av centralorganet på detta område liksom
även frågan om en väsentlig förstärkning av detta. Det närmaste problemet
blir då, huruvida detta kan ske genom en omorganisation av skolöverstyrelsens
nuvarande yrkesskolavdelning eller om ett från denna överstyrelse
17
Kungl. Maj:ts proposition nr £32.
fristående centralorgan för yrkesutbildningen bör inrättas eller slutligen huruvida
det är möjligt att finna någon förmedlande lösning, som möjliggör å ena
sidan större handlingsfrihet för centralorganet men bevarar den såväl ur pedagogiska
som praktisk-administrativa synpunkter värdefulla anknytningen till
skolöverstyrelsen.
Av den föregående redogörelsen framgår, att de sakkunniga rörande skolöverstyrelsens
organisation med hänsyn till den nära samhörighet, som i
pedagogiskt och organisatoriskt avseende föreligger mellan de allmänbildande
skolorna och de egentliga yrkesutbildningsanstalterna, ansett, att skolöverstyrelsens
tre huvudavdelningar alltfort böra sammanhållas inom ett
ämbetsverk. De sakkunniga lia emellertid föreslagit, att vid överstyrelsens
sida skall ställas ett rådgivande organ, som med en allsidig och samtidigt
fackmannamässig rekrytering skall representera den erforderliga direkta kontakten
med näringsliv och arbetsmarknad.
Emot detta förslag ha emellertid ett flertal erinringar riktats. Sålunda har
verkstadsskoleutredningen — även örn utredningen icke velat förneka, att
ett realiserande av förslaget skulle medföra en förstärkning av skolöverstyrelsen
— förmenat, att det inflytande, som genom denna nämnd skulle
tillerkännas näringslivet och arbetsmarknaden, likväl icke skulle bliva
tillfredsställande eller av större praktiskt värde. Enligt utredningens mening
kan en rationell central ledning på området icke skapas inom den nuvarande
skolöverstyrelsens ram. Med framhållande av att förvisso andra skäl tala
för ett fortsatt sammanhållande inom ett ämbetsverk av ledningen av det
allmänna såväl högre som lägre skolväsendet och yrkesundervisningen har
verkstadsskoleutredningen därför likväl förordat, att en fristående överstyrelse
för yrkesutbildningen inrättas.
Till denna ståndpunkt ha, såsom av den lämnade redogörelsen framgår,
skolöverstyrelsen — ehuru icke enhällig —, kommerskollegium, socialstyrelsen,
riksräkenskapsverket och statens arbetsmarknadskommission ävensom
flertalet av de över verkstadsskoleutredningens förslag hörda sammanslutningarna,
däribland arbetsmarknadens huvudorganisationer, anslutit sig.
Däremot har statskontoret givit uttryck åt den uppfattningen, att hinder ur
organisatorisk synpunkt icke bör möta att i en gemensam skolöverstyrelse inordna
en yrkesskolavdelning med i stort sett den konstruktion och det arbetsfält,
som verkstadsskoleutredningen ansett böra givas den föreslagna
överstyrelsen för yrkesskolutbildning.
Framför allt med hänsyn till att jag finner en av de viktigaste uppgifterna
för skolorganisationen vara att utveckla och fördjupa sambandet mellan den
allmänna skolan och yrkesundervisningen i syfte att därigenom underlätta
ungdomens övergång från teoretiska studier till praktisk utbildning, skulle
jag för egen del gärna ha velat medverka till en omorganisation och förstärkning
av den centrala ledningen för yrkesutbildningen inom ramen av
Bihang till riksdagens protokoll 1913. 1 sami. Nr 232. 2
18
Kungl. Majlis proposition nr HS2.
skolöverstyrelsens nuvarande organisation i enlighet med vad som antydes
i statskontorets yttrande. Å andra sidan synes det mig uppenbart, att den
centrala ledningens för yrkesundervisningen behov av ett nära samarbete
med näringslivet och arbetsmarknaden svårligen kan tillgodoses, om icke
denna ledning får en väsentligt självständigare ställning än den nuvarande
yrkesskola vdelningen. En verkligt ändamålsenlig och effektiv skötsel av yrkesutbildningsangelägenheterna
synes mig kunna vinnas endast örn dessa handhas
av ett organ med direkt anknytning till näringslivet och arbetsmarknaden.
Jag är fördenskull beredd att såtillvida giva verkstadsskoleutredningens
förslag min anslutning, som jag förordar, att en fristående överstyrelse för
yrkesutbildning inrättas, men då utredningen synes mig icke ha tillräckligt
beaktat vikten av ett fast organiserat samarbete mellan de allmänbildande
och de yrkesorienterade grenarna av skolväsendet, har jag samtidigt funnit
nödvändigt att, för säkerställande av denna samverkan, vidtaga vissa viktiga
jämkningar i detta förslag. Härtill återkommer jag i det följande.
Det har givetvis väckt mina betänkligheter att — särskilt i rådande krisläge
— förorda en utbyggnad av den statliga förvaltningsapparaten, som
måste medföra icke oväsentliga ökningar av anslagen till förvaltningsändamål.
Jag vill emellertid erinra om, att det allmännas årliga kostnader för
yrkesutbildningen uppgå till mycket betydande belopp. I den mån, såsom
är att förutse, det statsunderstödda yrkesutbildningsväsendet ytterligare utbygges,
komma dessa kostnader att avsevärt stiga. Det är därför av vikt,
att åtgärderna till främjande av yrkesutbildning, vare sig de äga rum inom
näringslivet eller i särskilt inrättade yrkesundervisningsanstalter, planläggas
och genomföras med tillräcklig överblick över och kännedom om näringslivets
skiftande behov och förhållanden samt egna förutsättningar för beredande
av yrkesutbildning. Av ej mindre betydelse är, att överledningen av
dylika anstalter fortlöpande handhas ur hinnande synpunkter. Helt säkert
kunna därigenom sådana besparingar i det allmännas utgifter för ändamålet
vinnas, som mångfalt överstiga den kostnadsökning, vilken föranledes av
upprättandet av en fristående överstyrelse för yrkesutbildning. Samtidigt
ernås en effektiv organisation av centralledningen. Jag erinrar om att arbetsmarknadsorganisationernas
yrkesutbildningskommitté, vilken bildats genom
samverkan av arbetsgivareföreningen och landsorganisationen, i skrivelse hösten
1942 uttalat en önskan, att förslag örn inrättande av en överstyrelse för
yrkesutbildning måtte föreläggas innevarande års riksdag.
Vad jag ovan berört i fråga om samhörigheten i skilda avseenden mellan de
allmänbildande skolorna och de egentliga yrkesutbildningsanstalterna måste
beaktas, även örn yrkesskolavdelningen utbrytes ur skolöverstyrelsen och
en fristående överstyrelse för yrkesutbildning inrättas. Å ena sidan kommer
den nya överstyrelsen att på det pedagogiska och ett flertal andra
områden ha behov av den sakkunskap, som nu är företrädd inom skolöver
-
19
Kungl. Maj:ts •preposition nr 232.
styrelsen. Å andra sidan måste det tillses, att den efter utbrytningen begränsade
skolöverstyrelsens behov av särskild expertis för den yrkesbetonade undervisningen
inom de allmänbildande skolorna tillgodoses. Därvid måste
framför allt en dyrbar dubbelorganisation undvikas. I den mån den nya
överstyrelsen för yrkesutbildning kommer att besitta den erforderliga sakkunskapen,
måste denna också stå till skolöverstyrelsens förfogande. Ett
organiserat, intimt samarbete mellan de båda överstyrelserna måste sålunda
anordnas. Målet bör vara, att skolöverstyrelsen i tekniska undervisningsfrågor
skall kunna hänvända sig till det nyupprättade ämbetsverket på samma
smidiga sätt, som om detta alltjämt vore en avdelning inom skolöverstyrelsen,
och omvänt bör överstyrelsen för yrkesutbildning kunna påräkna motsvarande
bistånd i allmänpedagogiska och andra spörsmål från skolöverstyrelsen. Erforderliga
bestämmelser till säkerställande av detta samarbete bör införas i
vederbörande verks instruktioner. Såsom en ytterligare åtgärd i samma syfte
kommer jag i det följande att förorda, att generaldirektören och chefen för
skolöverstyrelsen skall vara självskriven ledamot av den nya överstyrelsen
för yrkesutbildning.
Under åberopande av vad sålunda anförts förordar jag, att förslag nu förelägges
riksdagen örn inrättande av en fristående överstyrelse för yrkesutbildning.
II. Verksamhetsområdet för en överstyrelse för yrkesutbildning.
I kapitel 4 av sitt betänkande har verkstadsskoleutredingen till en början
redogjort för omfattningen och beskaffenheten av den yrkesbetonade undervisning,
som lämnas i de allmänbildande skolorna. Vidare har utredningen
ingående uttalat sig om de åtgärder, som synas böra vidtagas för
att tillgodose skolöverstyrelsens läroverks- och folkskolavdelningars behov
av sakkunskap på yrkesundervisningens område, därest yrkesskolavdelningen
skulle utbrytas ur skolöverstyrelsen. Jag finner mig emellertid icke
behöva i detta sammanhang gå in på dessa spörsmål i vidare mån, än att
jag hänvisar till vad som anförts i ämnet i det föregående samt till utredningens
betänkande.
Härefter har verkstadsskoleutredningen ingått på spörsmålen örn den
framtida centrala ledningen av dels skolköks- och handarbetsseminarierna,
dels hemslöjdsundervisningen, dels och den egentliga yrkesutbildningen.
Sistnämnda spörsmål innefattar frågan angående vilka grenar av den egentliga
yrkesutbildningen som böra förläggas under en överstyrelse för yrkesutbildning.
Beträffande nämnda spörsmål torde följande få anföras.
20 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 232.
1. Den centrala ledningen av skolköks- och handarbetsseminarierna.
Ärendena rörande skolköks- och handarbetsseminarierna sortera för närvarande
under skolöverstyrelsens läroverksavdelning, ehuru de beredas av
konsulenten för husligt arbete och inspektören för yrkesundervisningen i
sömnad och vävning, vilka båda äro placerade å yrkesskolavdelningen.
Verkstadsskoleutredningen har — med hänsyn i främsta rummet till att
ifrågavarande seminarier i huvudsak äro inriktade på utbildning av lärarinnor
för undervisning i läroanstalter, som sortera under skolöverstyrelsens
läroverks- och folkskolavdelningar — ansett övervägande skäl tala för att
den centrala ledningen av dessa seminarier kvarligger hos skolöverstyrelsen.
Ett nära samarbete mellan denna och den nybildade överstyrelsen för yrkesutbildning
beträffande nämnda anstalter påkallas enligt utredningens mening
icke endast därav, att vissa yrkeskurser vid anstalterna självfallet
måste sortera under sistnämnda överstyrelse, utan är även i övrigt starkt
motiverat.
Skolöverstyrelsen har anslutit sig till utredningens uttalande, att den
centrala ledningen av dessa seminarier bör kvarbliva hos skolöverstyrelsen.
2. Den centrala ledningen av hemslö jdsundervisningen.
Verksamheten till befrämjande av hemslöjden är för närvarande splittrad
mellan olika statliga organ. I stor utsträckning understödjes hemslöjdsundervisningen
från anslag under åttonde huvudtiteln och sorterar då närmast
under skolöverstyrelsen. Över verksamheten i övrigt är kommerskollegium
tillsynsmyndighet.
Verltstadsskoleutredningen anser, att den oenhetlighet, som sålunda förefinnes
i fråga om den statliga verksamheten på ifrågavarande område, icke
kan lända hemslöjden till fromma. Utredningen har därför funnit starka
skäl, som tala för att även de hemslöjdsärenden, som för närvarande sortera
under kommerskollegium, överföras till en nybildad överstyrelse för
yrkesutbildning. Med hänsyn till olika, närmare angivna organisations- och
andra förhållanden har emellertid utredningen ansett, att så icke för närvarande
bör ske. Det bör i stället ankomma på kollegium och den nybildade
överstyrelsen att i sinom tid ta de initiativ i ämnet, vartill förhållanden
kunna föranleda.
I de häröver avgivna yttrandena ha i väsentliga avseenden andra meningar
gjorts gällande än de, som verkstadsskoleutredningen framfört. Det
slutliga ställningstagandet har ansetts böra bli beroende av överväganden
framdeles.
3. Den centrala ledningen av den egentliga yrkesutbildningen.
Enligt verkstadsskoleutredningens framställning kan den mera genomgripande
omorganisation av yrkesutbildningens centrala ledning, som ut
-
21
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 232.
redningen anser behövlig, komma till stånd, antingen genom att de olika
grenarna av denna utbildning förläggas direkt under de statliga myndigheter,
som handlägga övriga ärenden rörande vederbörande yrken, eller ock
genom att samtliga eller vissa av dessa grenar hänföras till ett för ändamålet
inrättat särskilt statligt organ, i vilket yrkenas och arbetsmarknadens
representanter ha ett väsentligt inflytande.
Båda nämnda alternativ ha sin grund i den uppfattningen, att yrkesutbildningen
så nära som möjligt bör anknytas till näringsliv och arbetsmarknad.
För båda alternativen förutsättes givetvis, att i erforderlig utsträckning
såväl administrativ som pedagogisk sakkunskap ingår i den centrala
ledningen.
Vid valet mellan ifrågavarande alternativ bör enligt verkstadsskoleutredningens
mening beträffande varje gren av yrkesutbildningen prövas, huruvida
med hänsyn till föreliggande organisatoriska eller andra särskilda skäl
den centrala ledningen därav bör förläggas enligt alternativet örn en fristående
överstyrelse för yrkesutbildning. I den mån dylika skäl icke kunna
angivas, synes ledningen av vederbörande utbildningsgren böra anförtros
den myndighet, som handlägger övriga ärenden rörande motsvarande yrke.
Ur ovannämnda synpunkter har verkstadsskoleutredningen i den därefter
följande framställningen sökt taga ställning till spörsmålet angående den
centrala ledningens av yrkesutbildningsväsendet olika grenar.
Yrkesutbildningen för hantverk och industri samt handel ävensom husligt
arbete. Verkstadsskoleutredningen har framhållit, att den lägre yrkesundervisning
för hantverk och industri samt handel och husligt arbete, som
äger rum i yrkesundervisningsanstalter av olika slag, i huvudsak är ställd
under inseende av skolöverstyrelsen. I stor utsträckning meddelas i en och
samma yrkesundervisningsanstalt undervisning i samtliga ovannämnda yrkesgrenar.
Ur skolorganisatoriska synpunkter är sålunda sambandet mellan
ifrågavarande grenar av yrkesutbildningen starkt. Främst av denna orsak
har utredningen tagit ställning emot att — i enlighet med det ovan nämnda
första alternativet — förlägga den centrala ledningen av yrkesutbildningen
för hantverk och industri samt handel under kommerskollegium. Utredningen
har därvid framhållit, att i så fall utbildningen för hantverk och industri
finge anknytas till kollega industribyrå och undervisningen för handel till
handels- och administrativa byrån, varjämte särskilda anordningar finge
vidtagas för överledningen av yrkesutbildningen i husligt arbete. I stället
böra ifrågavarande utbildningsgrenar — i överensstämmelse med det senare
av omförmälda alternativ — förläggas under den överstyrelse för yrkesutbildning,
som verkstadsskoleutredningen i nyssnämnda sammanhang förordat.
Härvid är dock att märka, att det statliga hantverksinstitutet står
under ledning av en särskild styrelse, som direkt sorterar under vederbörande
departement. Ehuru undervisningen i detta institut i vissa avseenden kan
22
Kungl. Maj:ts proposition nr ''232.
jämställas med undervisningen i vissa lägre undervisningsanstalter (exempelvis
de s. k. mästarkurserna), anser sig verkstadsskoleutredningen icke böra
framlägga förslag om hantverksinstitutets förläggande under den blivande
överstyrelsen för yrkesutbildning. I detta sammanhang har verkstadsskoleutredningen
vidare erinrat örn de uppgifter, som för närvarande åvila kommerskollegium
i avseende å dels viss utbildning för hantverk och industri och
dels den elektrotekniska yrkesundervisningen. Härom samt beträffande
spörsmålet, huruvida ifrågavarande uppgifter böra kvarligga hos kollegium,
även sedan en särskild överstyrelse för yrkesutbildning upprättats, torde få
anföras följande.
a) Kommerskollegii verksamhet till befrämjande av praktisk lärlingsutbildning
hos hantverksmästare. För ändamålet är i löpande riksstat uppfört
ett förslagsanslag av 35,000 kronor, som utbetalas och disponeras av
kommerskollegium såsom statsunderstöd åt hantverksmästare, som genom
kontrakt med lärling och dennes målsman förbundit sig att giva lärlingen
utbildning.
Ärenden rörande ifrågavarande understödsverksamhet handläggas närmast
på kommerskollegii industribyrå, där en teknisk konsulent med biträde
av erforderlig kvinnlig kanslipersonal granskar ansökningshandlingar,
upprättar förslag till understödens fördelning och för erforderliga liggare
m. m.
Verkstadsskoleutredningen — som anser det vara en av huvuduppgifterna
för en blivande överstyrelse för yrkesutbildning att söka främja den yrkesutbildning,
som äger och i största möjliga utsträckning bör äga rum inom
näringslivet — har funnit, att även ifrågavarande understödsverksamhet,
vilken just avser att främja dylik utbildning inom hantverket, bör överflyttas
till nämnda överstyrelse.
Utredningen har vidare framhållit, att, därest i samband med ett eventuellt
genomförande av 1936 års hantverkssakkunnigas förslag till främjande
av lärlingsutbildningen inom hantverket eller eljest de nu ifrågavarande
understöden till hantverksmästare m. m. skulle ersättas med andra statliga
åtgärder i samma syfte, jämväl dessa böra i enlighet med den nyss angivna
grundsatsen närmast falla under den blivande överstyrelsen för yrkesutbildning.
b) Kommerskollegii befattning med resestipendier för yrkesutbildning.
För ändamålet är i löpande riksstat uppfört ett reservationsanslag av 25,000
kronor, som utbetalas och disponeras av kommerskollegium till stipendier åt
idkare av hantverk och industri, verkmästare och förmän m. fl. för företagande
av studieresor inom eller utom landet.
Ärenden rörande ifrågavarande stipendier handläggas inom kommerskollegii
industribyrå i första hand av den nyssnämnde tekniske konsulenten
med biträde av erforderlig kvinnlig personal.
Verkstadsskoleutredningen har — med hänsyn till syftet med ifrågava -
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
rande stipendier — ansett övervägande skäl tala för att jämväl ärendena
rörande dessa skola överflyttas till en blivande överstyrelse för yrkesutbildning.
c) K amme rsk olleg ii befattning med yrkesutbildningen av elektriska installatörer.
Ledningen av och kontrollen över de statsunderstödda yrkeskursema
för elektriska installatörer liksom andra liknande yrkeskurser är för närvarande
uppdelad mellan skolöverstyrelsen och kommerskollegium.
Enligt verkstadsskoleutredningens på närmare angivna skäl uttalade mening
bör ifrågavarande undervisnings anordnande handhas av den nybildade
överstyrelsen för yrkesutbildning, dock bör med hänsyn till den inom
kommerskollegium samlade erfarenheten rörande marknadsförhållandena inom
det elektriska installatörsyrket kollegiet beredas tillfälle att medverka
vid ordnandet och övervakandet av installatörsutbildningen. För den elektrotekniska
undervisningen bör anställas en inspektör och sakkunnig hos överstyrelsen.
Kommerskollegium har intet att invända mot förslaget, att dess hittillsvarande
befattning med åtgärder till befrämjande av praktisk lärlingsverksamhet
överflyttas till överstyrelsen för yrkesutbildning. Beträffande resestipendier
för yrkesutbildning har kollegium ansett, att fördelningen av stipendier
till teoretiskt och praktiskt bildade tekniker bör kvarligga hos
kollegium, enär dessa stipendier ha ett syfte, som ligger kollegii intressen
nära. Däremot har kollegium funnit naturligt, att ärenden angående resestipendier
åt övriga kategorier av ifrågavarande slag (idkare av hantverk och
mindre industri, verkmästare och förmän inom industri och hantverk samt
arbetare) överföras från kollegium till den nybildade överstyrelsen. Slutligen
har kollegium funnit sannolikt, att en för yrkesutbildningen särskild inrättad
överstyrelse, arbetande i nära anslutning till näringslivet, skulle lia
stora förutsättningar att med kraft och intresse handha de med utbildningen
av elektriska installatörer samhörande frågorna.
Yrkesutbildningen för jord- och skogsbruk samt fiske. Den centrala ledningen
av den lägre yrkesutbildningen för jordbruk och fiske utövas av
lantbruksstyrelsen, inom vilken en särskild undervisningsbyrå (för lantbruksundervisningen)
finnes inrättad. För den lägre yrkesutbildningen i
skogsbruk handhar domänstyrelsen den centrala ledningen.
Verkstadsslcoleutredningen har erinrat örn, att frågan angående den centrala
ledningen av undervisningen för jordbruk och fiske liksom även för
skogsbruk nyligen varit föremål för omprövning. Därvid förlädes den centrala
ledningen av lantbruksundervisningen till nyssnämnda särskilda byrå
inom lantbruksstyrelsen och i fråga örn den lägre skogsundervisningen bibehölls
domänstyrelsen som centralorgan.
Då ifrågavarande grenar av yrkesutbildningen sålunda för närvarande
äro förlagda direkt under de statliga myndigheter, som handlägga (ivriga
24
Kungl. Maj:ts proposition nr %32.
ärenden rörande jordbruk respektive skogsbruk och fiske, har utredningen
icke ansett några organisatoriska eller andra avgörande skäl tala för att
överledningen därav överflyttas till en nybildad överstyrelse för yrkesutbildning.
Socialstyrelsen har uttalat, att det bör övervägas, huruvida icke ledningen
av den lägre yrkesutbildningen för jordbruk och fiske bör överflyttas till
den nya överstyrelsen. Först härigenom torde detta ämbetsverk erhålla den
av utredningen avsedda centrala ställningen i fråga om yrkesutbildningen.
Styrelsen har ansett detta även i viss mån gälla den lägre skogsundervisningen.
Yrkesutbildningen för sjöfartsnäringen. Den teoretiska yrkesutbildningen
för sjöfartsnäringen meddelas i huvudsak i navigationsskolorna. Vid tekniska
läroverket i Göteborg upprätthålles en kompletteringskurs för elever vid tekniska
läroverk, vilka önska förvärva samma kompetens, som övermaskinistexamen
medför. Vid vissa folkhögskolor förekomma kurser för sådana elever,
som avse att avlägga skepparexamen av andra klass. Vissa statsunderstöd utgå
till stödjande av den praktiska utbildningen av däcksbefäl för handelsflottan.
Överinseendet över navigationsskoleväsendet utövas av kommerskollegium,
inom vilket ämbetsverk är anställd en särskild befattningshavare såsom
navigationsskoleinspektör.
Verkstadsskoleutredningen har ansett vissa skäl tala för att den centrala ledningen
av navigationsskoleväsendet överflyttas från kommerskollegium till
en nybildad överstyrelse för yrkesutbildning. I sådant avseende har utredningen
erinrat om, att en stor del av undervisningen i navigationsskolorna är
av alldeles samma art som den, vilken meddelas i vissa tekniska skolor, och
att för den skull en viss samverkan i olika frågor mellan de båda slagen av
läroanstalter skulle vara till gagn. Av 1930 års navigationsskolesakkunniga
hade också övervägts spörsmålet, huruvida maskinbefälsutbildningen i organisatoriskt
hänseende borde anknytas till de tekniska läroverken. I pedagogiskt
avseende slutligen föreligger enligt utredningens mening i stor utsträckning
samma problem vid navigationsskolorna som vid vissa andra skolformer.
Häremot har emellertid för utredningen vägt de olika skäl, som föranlett
navigationsskoleväsendets förläggande under kommerskollegium. Bland dessa
har utredningen främst framhållit det intima samband, som förefinnes mellan
navigationsskoleärendena och ärendena rörande befälsbehörighet — en samhörighet
som bidragit till att sistnämnda ärenden hänförts till navigationsskoleinspektörens
handläggning. Endast genom denna anordning hade inspektören
kunnat beredas heltidssysselsättning. En uppdelning av de båda
slagen av ärenden på olika ämbetsverk skulle medföra, att befattningshavaren
i intetdera fallet finge full sysselsättning, vilket skulle försvåra rekryteringen.
25
Kungl. Maj.ts proposition nr 232.
Verkstadsskoleutredningen har för sin del stannat vid att de övervägande
skälen tala emot att den centrala ledningen av navigationsskoleväsendet —
i varje fall för närvarande — överflyttas från kommerskollegium till en nybildad
överstyrelse för yrkesutbildning och har förty icke räknat därmed i den
följande framställningen.
De synpunkter, som jag i det föregående utvecklat, leda, tillämpade på nu
föreliggande organisationsfråga, närmast till att överinseendet över yrkesutbildningsåtgärderna
på näringslivets samtliga eller åtminstone flesta områden
borde förläggas till den föreslagna nya överstyrelsen för yrkesutbildning, vilken
förutsättes få nära kontakt med näringsliv och arbetsmarknad. Förutom
yrkesutbildningsåtgärdema för hantverk, industri, handel och husligt arbete
skulle då under denna överstyrelse förläggas även utbildningen exempelvis för
jordbruk, skogsbruk och sjöfart. Röster ha också höjts härför. Av praktiska
skäl synes det mig emellertid icke möjligt att intaga den ståndpunkten, att
samtliga eller ens flertalet grenar av yrkesutbildningen nu förläggas under den
nybildade överstyrelsen. Jag begränsar mig därför nu till att förorda, att
under denna överstyrelse i enlighet med föreliggande förslag endast förlägges
ledningen av yrkesutbildningsåtgärdema för hantverk och industri samt
handel och husligt arbete. För närvarande handhas dessa arbetsuppgifter av
skolöverstyrelsen och i visa avseenden av kommerskollegium. I stort sett
medför förslaget sålunda, att skolöverstyrelsens yrkesskola vdelning utbrytes
till ett fristående centralorgan. Härigenom komma bland annat även de tekniska
läroverken och handelsgymnasierna att för framtiden vara förlagda
under den nybildade överstyrelsen. Jag har i det föregående understrukit
det nära samband, som i organisatoriskt och pedagogiskt avseende förefinnes
mellan dessa undervisningsanstalter och de allmänna läroverken.
Utan tvivel utgör detta en omständighet, som i och för sig starkt talar
för att ledningen av samtliga dessa anstalter bibehålies inom ett ämbetsverk.
Å andra sidan uppvisa de tekniska läroverken i viktiga hänseenden problem,
som äro gemensamma med dem som föreligga inom enskilda tekniska
läroanstalter samt inom verkstads- och yrkesskolorna. Likartat är förhållandet
mellan handelsgymnasierna och de lägre anstalterna för handelsutbildning.
När jag förordar, att även de tekniska läroverken och handelsgymnasierna
förläggas under den nya överstyrelsen för yrkesutbildning, är för
mig avgörande, att de sammanlagda förvaltningskostnaderna i icke ringa grad
torde kunna begränsas genom en sådan anordning. Därest nu nämnda läroanstalter
komme att ligga kvar under skolöverstyrelsen, måste nämligen
till detta ämbetsverk fortfarande vara knutna befattningshavare med sakkunskap
på yrkesutbildningens område, utan att behovet av motsvarande expertis
inom den nybildade överstyrelsen för yrkesutbildning därför skulle kunna
minskas. För att överstyrelsen för yrkesutbildning på ett tillfredsställande
sätt skall kunna handha överinseendet över de tekniska läroverken och han
-
Departe
mentschefen.
26
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 232.
delsgymnasierna förutsättes emellertid, såsom redan nämnts, att ett intimt
samarbete kommer till stand mellan detta ämbetsverk och skolöverstyrelsen.
Organisationsförslaget innebär vidare, att även den lägre handelsundervisningen
skulle sortera under den nybildade överstyrelsen. Mdd hänsyn främst
till att dylik undervisning i betydande utsträckning meddelas i samma anstalter
som den lägre undervisningen för hantverk, industri och husligt arbete
synes det ändamålsenligt, att utbildningen för samtliga dessa yrken ställes
under samma överledning och att denna blir den nya överstyrelsen för yrkesutbildning.
I fråga om de grupper ärenden, som enligt förslaget skola överflyttas från
kommerskollegium, instämmer jag med vad verkstadsskoleutredningen anfört,
dock att ärendena örn fördelning av resestipendier till teoretiskt och praktiskt
bildade tekniker böra såsom hittills handläggas av kollegium.
Med den begränsning, som sålunda föreslagits, kommer den centrala ledningen
av yrkesutbildningsåtgärderna exempelvis för jord- och skogsbruk,
fiske samt sjöfarten att kvarligga hos respektive lantbruksstyrelsen, domänstyrelsen
och kommerskollegium. Även om, såsom socialstyrelsen anfört, överstyrelsen
för yrkesutbildning först skulle erhålla den av verkstadsskoleutredningen
avsedda centrala ställningen i fråga om yrkesutbildningen, därest jämväl
vissa av dessa grenar överflyttas dit, kan jag icke för närvarande förorda
detta. Det är emellertid möjligt, att utvecklingen och de erfarenheter, som
vinnas beträffande den nybildade överstyrelsens verksamhet, så småningom
komma att leda till en överflyttning till denna av ytterligare grenar av yrkesutbildningen.
I sådant hänseende vill jag här endast erinra örn, att undervisningen
på maskintekniska linjen i navigationsskolorna till stor del är av
liknande art som den, vilken meddelas i vissa tekniska skolor. Beträffande
frågan om den centrala ledningen av hemslöjdsundervisningen ifrågasätter
jag icke nu någon förändring härutinnan; kommerskollegium torde sålunda
även i fortsättningen böra handlägga de hemslöjdsärenden, som för närvarande
sortera under kollegium.
Den omständigheten, att den nya överstyrelsens egentliga arbetsområde på
nu angivet sätt begränsas, minskar givetvis icke angelägenheten av att överstyrelsen
erhåller möjlighet att överblicka samtliga grenar av yrkesutbildningen
och därmed sammanhängande frågor. Risk föreligger eljest för att överstyrelsens
åtgärder på de egna områdena icke alltid bli ändamålsenliga och rätt
avvägda i förhållande till motsvarande åtgärder på andra områden. Denna
samlade överblick torde överstyrelsen bäst kunna vinna i nära samarbete med
de andra myndigheter, som handlägga utbildningsfrågor, och med arbetsmarknadens
organ. Föreskrifter härom torde böra inflyta i vederbörande verks instruktioner.
I den mån överstyrelsen för yrkesutbildning finner, att nya eller ändrade
åtgärder äro behövliga på något område, som ej sorterar under överstyrelsen,
bör det ankomma på överstyrelsen att taga initiativ i ämnet.
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
Jag vill i detta sammanhang även understryka, att den nybildade överstyrelsen
bör ha en initiativtagande och vägledande ställning jämväl i förhållande
till de icke statliga huvudmännen för yrkesutbildningsåtgärderna: landsting,
andra kommunala organ och enskilda. Detta är nödvändigt med hänsyn till
att den nya överstyrelsen skulle få den samlade överblicken över hithörande
problem. Icke minst framträder vikten härav, när det gäller att förbereda
och genomföra åtgärder i samband med arbetslöshet. Härvid måste lokala
synpunkter och önskemål i stor utsträckning träda tillbaka för andra intressen
och enhetliga principer tillämpas över hela linjen. Den initiativtagande
ställningen hos överstyrelsen är emellertid behövlig även vid planläggningen
och genomförandet av de normala yrkesutbildningsåtgärderna.
När staten, såsom fallet exempelvis är vid de centrala verkstadsskolorna,
bidrager med större delen av kostnaderna för en skolas upprättande och drift,
är det ur alla synpunkter nödvändigt, att staten gör sin mening gällande,
icke minst i samband med skolans planläggning. Även örn en central verkstadsskola
bör framväxa ur och bäras upp av behov och intressen inom det
område, skolan avser att betjäna, och därför bör tagas örn hand av lokala
intressen, är det dock ofrånkomligt, att de statliga myndigheterna tillse, att
statens finansiella och andra intressen bli i tillbörlig grad tillgodosedda. Den
statliga ledningen bör sålunda såsom en med den blivande huvudmannen
förhandlande part redan på ett tidigt stadium medverka till den mest ändamålsenliga
organisationen av yrkesutbildningsåtgärderna.
Jag förordar sålunda, att arbetsområdet och uppgifterna för en blivande
överstyrelse för yrkesutbildning bestämmes i enlighet med vad jag i det föregående
anfört.
III. Vissa organisationsfrågor i samband med yrkesskolavdelningens
utbrytande ur skolöverstyrelsen.
I kapitel 5 av sitt betänkande har verkstadsskoleutredningen till behandling
upptagit ett flertal spörsmål, som ur olika synpunkter äro av betydelse
för organisationen av en fristående överstyrelse för yrkesutbildning.
Till en början har utredningen sålunda närmare utvecklat en fristående
överstyrelses för yrkesutbildning uppgifter i avseende å förverkligandet av
det erforderliga samarbetet mellan centralledningen samt näringsliv och arbetsmarknad,
exempelvis i samband med planläggningen för och utbyggandet
av de centrala verkstadsskolorna samt undervisningen och produktionen vid
skolorna. Vidare har utredningen redogjort för omfattningen och arten av
den statistik, som anses böra handhas av den nya överstyrelsen. Båda dessa
spörsmål äro i nu förevarande sammanhang främst av betydelse vid bedömandet
av överstyrelsens personalbehov. Jag återkommer härtill längre fram
och hänvisar i övrigt till verkstadsskoleutredningens framställning.
Verkstadsskoleutredningen har vidare berört frågorna örn gymnastik^-
28
Kungl. Majlis proposition nr 232.
spektern, granskning av byggnadsritningar m. m. och tillsyn över skolhygienen
vid yrkesundervisningsanstalterna.
I avseende å gynmastikinspektionen har utredningen erinrat om att skolöverstyrelsens
gymnastikkonsulenter handlägga jämväl ärenden rörande
gymnastik vid yrkesundervisningsanstalterna. Med hänsyn bland annat till den
ringa omfattningen av dylika ärenden har ansetts, att — utan väsentliga
nackdelar i andra avseenden — betydande fördelar skulle vinnas genom att
ifrågavarande ärenden handläggas inom skolöverstyrelsen, även efter det
yrkesskola vdelningen utbrutits därifrån. Formerna för det blivande samarbetet
mellan de båda överstyrelserna i nu förevarande frågor böra regleras genom
bestämmelser i vederbörande instruktioner, arbetsordningar eller på annat
sätt.
Beträffande byggnadsfrågorna har verkstadsskoleutredningen erinrat örn
det byggnadssakkunniga biträde, som alltsedan budgetåret 1936/37 varit
anställt hos skolöverstyrelsen med generell uppgift att utreda och avgiva utlåtanden
över till honom remitterade byggnadsfrågor samt att granska byggnadsritningar
m. m.
Med hänsyn till omfattningen av de uppgifter av byggnadsteknisk och motsvarande
art, som, så vitt för närvarande kan bedömas, torde komma att
åvila en fristående överstyrelse för yrkesutbildning, har det icke ansetts nödvändigt
att inom denna överstyrelse anställa någon särskild befattningshavare
såsom konsulent eller byggnadssakkunnigt biträde för ifrågavarande ärenden
rörande yrkesundervisningsväsendet. I stället har föreslagits, att överstyrelsen
bör beredas möjlighet att från fall till fall anlita erforderlig expertis på
området genom att härför beräknas erforderliga medel under den anslagspost
till inspektion och sakkunniga biträden, som torde böra uppföras å överstyrelsens
avlöningsstat.
Jämväl för handläggningen av ärenden rörande skölbygienen vid de undervisningsanstalter,
som komma att underställas den nya överstyrelsen, har
verkstadsskoleutredningen förordat, att expertis skall från fall till fall få anlitas
av överstyrelsen.
Verkstadsskoleutredningen har härefter redogjort för de synpunkter, som
vid tidigare tillfällen blivit framförda i fråga örn yrkesutbildningens förläggande
under det ena eller andra departementet. Utredningen har därvid anfört
bland annat, att det gäller att taga ståndpunkt till frågan, huruvida överstyrelsen
för yrkesutbildning bör förläggas under det departement, som har
att i allmänhet handlägga frågor rörande den högre och lägre undervisningen,
eller om den bör förläggas till det departement, som har sig anförtrott den
allmänna vården och omsorgen om handel, industri och hantverk. På grundval
av uppfattningen, att yrkesutbildningen för industri och hantverk i minst
lika hög grad är en direkt närings- och arbetsmarknadsfråga som en uppfostrings-
och undervisningsangelägenhet, har utredningen funnit de mest vägande
29
Kungl. Maj:ts ''proposition nr ‘232.
skälen tala för att en blivande överstyrelse för yrkesutbildning förlägges under
handelsdepartementet, varom utredningen framställt förslag.
Yttrandena. Skolöverstyrelsen har ej funnit något egentligt att anmärka
emot de av utredningen anlagda synpunkterna. Möjligheterna att ömsesidigt
uppehålla kontakt mellan skolöverstyrelsen och en blivande överstyrelse för
yrkesutbildning torde icke behöva påverkas av respektive verks departemental
förläggning. Från skolöverstyrelsens synpunkt synes icke heller i övrigt
anledning förefinnas att avstyrka utredningens förslag. Ett överförande jämväl
av frågor rörande yrkesutbildningen inom näringslivet till överstyrelsen
för yrkesutbildning giver ökad betoning åt vissa av de skäl, som kunna anföras
för yrkesutbildningens i sin helhet förläggning till handelsdepartementet.
Yrkesutbildningsväsendets karaktär av en det allmännas insats till näringslivets
förkovran kommer då att starkare framträda. Det får emellertid
icke förbises, att yrkesundervisningen är och allt fortfarande måste i högsta
grad betraktas även som en undervisnings- och uppfostringsangelägenhet. Ur
denna synpunkt sett synes det skolöverstyrelsen naturligt, att den centrala
ledningen förlädes under ecklesiastikdepartementet, även om den icke komme
att inlemmas i skolöverstyrelsen.
Riksräkenskapsverket har tillstyrkt överflyttningen från ecklesiastikdepartementet
till handelsdepartementet. Enligt statskontorets mening åter, lär
den av utredningen lämnade motiveringen knappast kunna sägas ha övertygande
ådagalagt, att hithörande verksamhet bör förläggas under handelsdepartementet.
Beträffande de i det föregående berörda organisatoriska spörsmålen kan jag
till en början, såvitt gäller frågorna om gy mn a st iki inspektion, granskning av
byggnadsritningar m. m. samt överinseendet över skolhygienen vid yrkesundervisningsanstaltema,
begränsa mig till att förorda bifall till verkstadsskoleutredningens
förslag. Erforderliga detaljbestämmelser torde sedermera få
utfärdas. Såvitt gäller handläggningen av de skolhygieniska ärendena torde
samråd böra sökas med skolöverläkaren inom skolöverstyrelsen.
De sakkunniga rörande skolöverstyrelsens organisation ha framlagt förslag
om att utbetalningarna och redovisningen av ett stort antal anslag för undervisningsändamål
skola överföras till skolöverstyrelsen fran statskontoret och
länsstyrelserna. Härför skulle inom överstyrelsen upprättas en särskild kameralavdelning.
Detta förslag, som ännu är beroende på Kungl. Maj:ts prövning,
torde icke för närvarande böra föranleda någon framställning till
riksdagen. Redan på grund härav anser jag mig icke heller nu böra framlägga
motsvarande förslag beträffande överstyrelsen för yrkesutbildning.
Det ankommer på Kungl. Maj:t att i administrativ ordning vidtaga de
ändringar i stadgan angående statsdepartementen, som påkallas med anledning
av inrättandet av den nya överstyrelsen. I samband därmed bör beslut
fattas angående den departementala förläggningen av detta ämbetsverk.
I denna fråga ha olika meningar förekommit. Enligt gällande ordning handlägger
emellertid ecklesiastikdepartementet frågorna rörande det allmänna
Departe
mentschefen.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
skolväsendet och detta departement har även en för beredningen av samtliga
de undervisningsärenden, som skulle komma att falla inom den nya överstyrelsens
verksamhetsområde, avpassad organisation. Med hänsyn härtill
samt till tidigare anförda synpunkter finner jag mig icke böra föreslå någon
förändring med avseende å den departementala fördelningen av hithörande
ärenden.
IV. Organisationen av överstyrelsen för yrkesutbildning.
Jag övergår nu till att behandla verkstadsskoleutredningens detaljförslag i
fråga om organisationen av överstyrelsen för yrkesutbildning.
1. Chefskapet för överstyrelsen; överstyrelsens sammansättning.
Verkstadsskoleutredningen har föreslagit att chefen för överstyrelsen för
yrkesutbildning skall beredas ställning såsom överdirektör. Tjänsten har
ansetts böra tillsättas medelst förordnande på viss tid, förslagsvis sex år, samt
placeras i lönegrad C 8 civila avlöningsreglementet. Beträffande frågan örn
de kompetensfordringar, som böra ställas pa innehavaren av ifrågavarande
befattning, har utredningen anfört, att den icke ansett sig böra föreslå några
speciella kompetenskrav. Givetvis måste det vara fördelaktigt, fortsätter
utredningen, om chefen för överstyrelsen besitter speciell fackkunskap på
något av de utbildningsområden, överstyrelsen omspänner. Men främst bör
han äga allmänna insikter och erfarenheter rörande näringslivet och därmed
sammanhängande förhållanden samt ett säkert omdöme och god organisationsförmåga.
Verkstadsskoleutredningen har vidare ingående dryftat, huruvida överdirektören
tillika bör fungera såsom ordförande i överstyrelsen, eller om ordförandeskapet
i stället bör anförtros åt annan styrelseledamot, representerande näringsliv
eller statsförvaltning. Utredningen framhåller, att båda anordningarna
prövats inom statsförvaltningen, den förra exempelvis inom vattenfallsstyrelsen,
den senare åter exempelvis i dåvarande rikskommissionen för ekonomisk
försvarsberedskap. Utredningen har stannat vid att förorda, att ordförandeskapet
förenas med chefskapet för ämbetsverket, men har icke förnekat,
att vissa fördelar även kunna vara förknippade med en organisationsform,
där de nämnda funktionerna uppdelas på skilda personer. Såsom motiv
för sin ståndpimkt i denna fråga har utredningen anfört bland annat
följande.
Enligt utredningens mening böra i huvudsak endast ärenden av större betydelse
eller principiell vikt hänskjutås till avgörande i styrelseplenum. Övriga ärenden
utgörande det stora flertalet löpande ärenden, vilka i stor utsträckning kräva
omedelbara beslut — böra avgöras av verkschefen efter vederbörlig föredragning.
Vid sådant förhållande synas övervägande skäl tala för att ordföranden icke blott
31
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 232.
intager ställningen som den ledande i själva styrelsen utan även sorn chef för ämbetsverket.
Endast härigenom torde han kunna vinna den intima och dagliga kontakt
med yrkesutbildningens speciella problem, som torde böra fordras för att han
inom styrelsen skall kunna intaga en verkligt ledande ställning. Endast genom
nämnda anordning kan undvikas, att ledningen för verket blir splittrad.
Yttrandena. Verkstadsskoleutredningens förslag härutinnan har föranlett
särskilt yttrande allenast av skolöverstyrelsen, som ansett, att de skäl,
utredningen anfört för förslaget, äro så starka, att överstyrelsen finner det
uteslutet, att annan anordning skall komma i fråga. Det måste vara ett oavvisligt
krav, att ordföranden i överstyrelsen fullt bör kunna behärska och ha
överblick även över de speciella frågor, som icke komma att avgöras av styrelseplenum
utan av verkschefen efter vederbörlig föredragning och vilka komma
att utgöra det stora flertalet ärenden. En placering av överdirektörstjänsten
i lönegrad C 10 finner överstyrelsen vara i alla avseenden fullt skälig.
Innan verkstadsskoleutredningen tagit ställning i frågan om styrelsens
sammansättning, har utredningen redogjort för arten och omfattningen av
de arbetsuppgifter, som enligt utredningens mening böra ankomma på styrelseledamöterna.
I sistnämnda hänseende har utredningen erinrat örn, att
enligt det förslag till yrkesskolnämnd, som framlagts av sakkunniga rörande
skolöverstyrelsens organisation, till handläggning av en dylik nämnd
skulle hänskjutas allenast vissa ärenden av mera omedelbar betydelse för
näringsliv och arbetsmarknad. Ärenden av övervägande formell art samt
ärenden, vilka eljest äro av beskaffenhet att böra avgöras enligt redan
fastslagna grundsatser eller blott innefatta frågor, för vilkas avgörande
näringslivets och arbetsmarknadens representanter i sådan egenskap icke
kunna anses behöva deltaga, skulle däremot enligt berörda förslag avgöras
av skolöverstyrelsen utan hörande av yrkesslcolnämnden.
För att vinna en smidig och eljest ändamålsenlig organisation anser
verkstadsskoleutredningen, att jämväl i en blivande överstyrelse för yrkesutbildning
endast ärenden, som antingen beröra överstyrelsens egen organisation
eller ock äro av betydande vikt eller ha nära samband med näringslivets
och arbetsmarknadens behov och förhållanden, böra hänskjutas till
avgörande i styrelseplenum. Därest icke för vissa fall annat är föreskrivet,
böra beslut i övriga ärenden fattas av överdirektören och chefen för överstyrelsen
ensam efter vederbörlig föredragning.
Såsom pleniärenden har utredningen i en härefter följande uppräkning,
till vilken jag hänvisar, nämnt bland andra frågor av större principiell och
annan betydelse för den lägre yrkesutbildningen, såsom spörsmål rörande
lärlingsförhållanden, utbildningslinjer för yrkesundervisningen, större och
viktigare organisationsfrågor samt i övrigt frågor, som beröra yrkesutbildningsverksamhetens
anpassning efter niiringslivets och arbetsmarknadens
behov och förhållanden.
Beträffande verksamhetsformerna i övrigt har verkstadsskoleutredningen
anfört bland annat följande.
32
Kungl. Maj:ts ''proposition nr ''232.
I syfte att ledamöterna av överstyrelsen skola kunna följa verksamheten inom
styrelsen och utöva ett kontinuerligt inflytande däröver bör, på sätt närmare bestämmes
i verkets instruktion eller arbetsordning, vid varje plenum föreligga en
kortfattad redogörelse för de överstyrelsens beslut, som fattats sedan näst föregående
plenum. Örn så befinnes lämpligt, torde denna redogörelse kunna i form
av en förteckning över besluten biläggas den föredragningslista för plenum, som
före sammanträdet tillstädes ledamöterna.
Plena böra hållas på i instruktionen eller arbetsordningen fastställda tider, i regel
en gång i månaden, samt därutöver på ordförandens kallelse när omständigheterna
så påkalla. Verkstadsskoleutredningen räknar dock med att under det första arbetsåret
liksom även under tider av mera omfattande arbetslöshet sammanträden skola
visa sig erforderliga väsentligt oftare eller i genomsnitt var fjortonde dag, dock
med vissa uppehåll under ferier.
Såväl vid plena som vid föredragningar inför överstyrelsens chef bör föredragande
liksom även eljest närvarande byråchef i verket äga rätt och plikt att till
protokollet anteckna avvikande mening.
Jag övergår härefter till frågan om styrelsens sammansättning och därmed
sammanhängande spörsmål.
Verkstadsskoleutredningen har — efter erinran att den av sakkunniga
rörande skolöverstyrelsens organisation ifrågasatta rådgivande yrkesskolnämnden
föreslagits omfatta nitton ledamöter — påpekat, att icke ens med
en så omfattande organisation den föreslagna nämnden skulle utgöra en
fullödig representation för yrkesutbildningsväsendets olika grenar.
Enligt utredningens mening bör en beslutande överstyrelse för yrkesutbildning
under inga förhållanden erhålla en ens tillnärmelsevis så stor omfattning
som nyssnämnda yrkesskolnämnd; tvärtom tala vägande skäl för
att antalet styrelseledamöter starkt begränsas.
Utredningen har i detta avseende förklarat sig starkt böjd för att förorda
en styrelse, bestående av ordförande jämte sex ledamöter. I en sådan
styrelse skulle envar av grupperna industri, hantverk och handel kunna
erhålla två representanter, därav en för respektive företagar- och arbetarintressena
inom gruppen, varjämte erforderlig representation för vissa andra
yrkesgrupper skulle kunna beredas genom tillsättande av extra ledamöter
av styrelsen.
Utredningen har dock stannat för en sådan sammansättning av styrelsen,
enligt vilken de enskilda ledamöterna icke avses skola i styrelsen i
första rummet företräda vissa speciella grenar av näringslivet utan i stället
främst representera allmänna erfarenheter och insikter örn näringslivets
och arbetsmarknadens förhållanden. Härvid synes antalet ledamöter kunna
begränsas till — förutom ordföranden — fyra. Ledamöterna böra utses av
Kungl. Majit för viss tid, förslagsvis tre år. Av ledamöterna böra två närmast
företräda företagar- och två arbetarintressen inom näringslivet.
I syfte att tillföra överstyrelsen för yrkesutbildning tillgång till behövlig
speciell sakkunskap på olika områden har utredningen vidare anfört och
föreslagit följande.
33
Kungl. Marits ''proposition nr 232.
Vid behandling av frågor, som erfordra sådan speciell sakkunskap, som icke är
företrädd bland ledamöterna, bör emellertid — i den mån icke ledamöterna själva
genom förbindelser hos näringslivets och arbetsmarknadens organisationer kunna
inhämta erforderliga upplysningar eller eljest sådana äro tillgängliga inom överstyrelsens
kansli — särskilt tillkallade sakkunniga anlitas. I detta avseende finner
utredningen önskvärt, att en del organisationer — exempelvis vissa av dem, som
enligt det av sakkunniga rörande skolöverstyrelsens organisation avgivna förslaget
skulle föreslå ledamöter av omförmälda yrkesskolnämnd ■—• utse lämpliga personer
att i egenskap av sakkunniga på olika yrkesområden stå till överstyrelsens förfogande
för ifrågavarande ändamål. Det torde emellertid böra ankomma på överstyrelsen
själv att föranstalta om dylika anordningar.
Med hänsyn till de utvidgade uppgifter, överstyrelsen för yrkesutbildning avses
kunna få under tider av mera omfattande arbetslöshet, torde antalet styrelseledamöter
icke böra ovillkorligen begränsas i enlighet med vad ovan förordats. Utredningen
förutsätter sålunda, att Kungl. Majit skall äga att vid behov förordna
ytterligare ledamöter.
För varje ledamot av överstyrelsen bör av Kungl. Majit utses en suppleant.
Ledamot av överstyrelsen bör äga närvara och uttala sin mening vid föredragning
jämväl av ärende, som icke är pleniärende. Till sådan föredragning bör ordföranden
äga kalla ledamot.
För beredning av särskilda ärenden må, där överstyrelsen så finner påkallat,
tillsättas arbetsutskott, i vilka såväl ledamöter som befattningshavare i överstyrelsen
som härför särskilt tillkallade sakkunniga kunna ingå. Sakkunniga böra givetvis
kunna tillkallas även för utredning av viss fråga inom överstyrelsens kansli.
I fråga om ersättningar till ledamöter av överstyrelsen bär verkstadsskoleutredningen
slutligen föreslagit, att till annan ledamot än ordförande skall
utgå dels fast arvode med femhundra kronor för år, dels ock tjugufem kronor
för sammanträde. Arvode till suppleant bör utgå med tjugufem kronor
för sammanträde. Härtill bör i förekommande fall komma rese- och traktamentsersättning,
varvid traktamentsersättning bör utgå jämväl för sammanträdesdag.
Traktamentsersättningarna böra beräknas enligt rese- och
traktamentsklass I B i gällande resereglemente. Gottgörelse till sakkunniga
synas böra utgå enligt grunder, som bestämmas av överstyrelsen.
Yttrandena. Såsom naturligt är, har frågan örn överstyrelsens sammansättning
gjorts till föremål för olika meningar och önskemål. Några av de
statliga verken motsätta sig till och med eller hysa tvekan angående lämpligheten
av den föreslagna intresserepresentationen. Övriga myndigheter och
samtliga organisationer ha däremot tillstyrkt denna organisationsform.
Statskontoret har — utan att vilja underskatta värdet av den sakkunskap,
som skulle tillföras överstyrelsen genom ledamöterna — starkt ifrågasatt,
örn den föreslagna organisationen kan vara ändamålsenlig vid ett centralt
förvaltande verk av det slag det här gäller. Ämbetsverket föreställer
sig, att verkets styrelse bör anordnas i närmare anslutning till vad sakkunnigutredningen
rörande skolöverstyrelsens organisation föreslagit i fråga
örn detta ämbetsverk. Det praktiska näringslivet skulle i så fall kunna beredas
ömkligt inflytande på verksamheten därigenom, att lämpligt antal
representanter härför finge inträda som extra ledamöter i överstyrelsen vid
Bihang tilt riksdagens ''protokoll 19^3• 1 sand. Nr 232.
3
84
Kungl. Morits proposition pr $32.
behandlingen av betydelsefullare frågor rörande yrkesutbildningen. Genom
den nu föreslagna anordningen skulle, så vitt ämbetsverket kan förstå, verkets
byråchefer, vilka kontinuerligt ha att svara för den närmaste ledningen
och övervakningen av verksamhetens olika grenar, berövas möjligheten att
såsom ledamöter deltaga i avgörandet av viktigare ärenden.
Rilcsräkenskapsverket finner det olämpligt att åt en på föreslaget sätt
sammansatt överstyrelse, vars ledamöter med undantag av ordföranden icke
skulle vara tjänstemän, överlämna beslutanderätten i de ärenden, vilka beröra
överstyrelsens verksamhetsområde. Ämbetsverket anför vidare, att beslutanderätten
principiellt bör anförtros överstyrelsens chef och byråchefer.
Särskilda fullmäktige böra förordnas hos överstyrelsen, vilka vid förefallande
behov skola stå till förfogande och därvid äga rätt att deltaga i behandlingen
av vissa större frågor.
Ej heller allmänna civilförvaltningens lönenämnd har ansett sig kunna
biträda förslaget om en särskild styrelse med ledamöter, som icke jämväl
skulle ha annan funktion inom överstyrelsen. Kontakten med näringsliv och
arbetsmarknad synes lämpligen kunna åstadkommas på det sätt, att representanter
därför i form av en särskild sakkunniginstitution ställas till
överstyrelsens förfogande för att avgiva yttranden och eljest tillhandagå
med råd och upplysningar rörande frågor, där speciell sakkunskap på de
olika utbildningsområdena kan vara erforderlig. Lönenämnden erinrar härvid
örn pensionsstyrelsens pensionssakkunniga och de till fångvårdsstyrelsen
knutna fångvårdsfullmäktige. Lönenämnden har vidare framhållit, att
med den föreslagna organisationen byråcheferna skulle erhålla en annan
ställning än som eljest plägar förekomma. Förhållandet att byråcheferna
närmast komma att erhålla ställning såsom föredragande utan möjlighet att
direkt påverka plenibesluten synes otillfredsställande. Därest befattningar
i byråchefsgraden skola inrättas vid den nya överstyrelsen — och starka
skäl synas lönenämnden tala härför — böra innehavarna av sagda tjänster
beredas en sådan ställning inom ämbetsverket, att de komma att deltaga i
verkets beslut i ärenden av beskaffenhet att böra handläggas i plenum. För
den händelse så icke skulle bliva fallet, torde det ligga närmast till hands,
att byråchefstjänsterna utbytas mot befattningar som byrådirektörer i lönegraden
A 28.
Kommerskollegium förordar, i anslutning till ett förslag av Skånes handelskammare,
en utökning av antalet ledamöter i den föreslagna överstyrelsen
till sju. Kollegium understryker, att överstyrelsen för yrkesutbildning
bör bli representativ ej endast för både arbetsgivare och arbetare utan även
för verkmästare och förmän och på så skiftande näringsområden som handeln,
hantverket, det husliga arbetet samt sist men ej minst industrien med
så olikartade områden som exempelvis trävaru-, verkstads- och textilindustri.
Enligt statens arbetsmarknadskommissions mening har verkstadsskoleutredningen
förebragt övertygande skäl för att en central ledning med tillräckligt
fast, oavbrutet upprätthållen kontakt med näringslivets och arbetsmarknadens
intressen icke kan skapas med mindre denna ledning ges formen
av en styrelse, i vilken såsom ledamöter ingå representanter för nämnda
intressen.
Socialstyrelsen har ifrågasatt, om icke representationen för de statliga intressena
— enligt utredningen allenast överdirektören — bör förstärkas i
någon form. En tänkbar utväg kan vara, att av de övriga fyra ledamöterna
85
Kungl. May.ts proposition nr ''232.
två företräda statliga intressen och sålunda icke äro företagar- eller arbetarrepresentanter,
medan dessa parter representeras av vardera en ledamot. Det
synes nämligen styrelsen knappast tillfredsställande, att vid handläggandet
av frågor av förevarande natur de båda parternas representanter skola gemensamt
kunna överrösta den statliga representanten, detta så mycket mer
sorn kostnaden för verksamheten gäldas av det allmänna. Skulle nyss nämnda
utväg icke visa sig framkomlig, vill styrelsen förorda, att partsrepresentanterna
allenast i form av en rådgivande institution knytas till överstyrelsen.
Skolöverstyrelsen — vid vars yttrande, såsom redan berörts, fogats särskilt
uttalande av bland annat överstyrelsens chef — har ingående uppehållit
sig vid frågan om sammansättningen av den nybildade överstyrelsen och
har härom anfört i huvudsak följande.
Skolöverstyrelsen anser till en början, att antalet styrelseledamöter i en
beslutande överstyrelse icke bör vara alltför stort. Därest, såsom utredningen
förutsatt, Kungl. Majit behåller i sin hand att vid behov förordna ytterligare
ledamöter, har överstyrelsen ingen anledning till erinran emot det föreslagna
antalet av Kungl. Majit för viss tid förordnade styrelseledamöter.
Överstyrelsen ansluter sig även till vad utredningen anfört rörande anlitande
av särskilda sakkunniga samt beträffande sättet för styrelsens sammankallande
m. m.
Skolöverstyrelsen finner emellertid, att byråcheferna i det nybildade ämbetsverket
böra tillerkännas ledamots ställning. Det synes nämligen skäligt,
att icke blott sakkunskap rörande näringslivets och arbetsmarknadens förhållanden
utan jämväl från yrkesundervisningens område blir genom ledamöterna
företrädd inom den nya överstyrelsen. Härtill vill överstyrelsen
framhålla, att särskilt utåt ■— gentemot under överstyrelsen ställda styrelser
och nämnder samt befattningshavare inom yrkesu t bild ni ngsv asen det, vilkas
verksamhet i detalj närmast byråcheferna få att taga befattning med dels å
tjänsterummet, dels vid inspektionsbesök —- byråcheferna komma att enligt
utredningens förslag få en mindre auktoritativ ställning än vad som är önskvärt.
I många fall, beroende på personliga egenskaper, kommer detta väl att
reellt icke vara av någon betydelse. Generellt sett skulle det dock innebära
en icke oväsentlig styrka och ett stöd i tjänsteutövningen, örn vederbörande
uppbära ställningen som ledamot i den beslutade styrelsen och icke bli betraktad
endast såsom tjänsteman i överstyrelsens kansli.
Generaldirektören Holmdahl har i sitt särskilda yttrande framfört betänkligheter
beträffande den föreslagna organisationen av den nya överstyrelsen.
Han anför huvudsakligen.
Jag har icke blivit övertygad av den kritik, som av utredningen framförts
mot de sakkunnigas för skolöverstyrelsens organisation förslag örn en yrkesskolnämnd.
Genom en lämplig utbyggnad av detta förslag kunde i varje fall
en allsidigare representation av närings- och yrkeslivets målsmän i den centrala
yrkesskolledningen vinnas och behovet av samverkan mellan denna och
näringslivets målsmän kunde antagas på denna väg bliva fullt tillgodosett.
Därtill kommer, att inrättandet av en yrkesskolnämnd eller ett yrkesutbildningsråd
såsom ett fast organ, ingående i organisationen av den centrala
yrkesskolledningen, men i viss mån fristående och självständig i förhållande
till denna, skulle enligt min mening inneburit en smidigare form för denna
samverkan och dessutom möjliggjort en effektivare och fastare organisation
av det nya ämbetsverket än den, som föreslagits av utredningen.
36
Kungl. May.ts proposition nr 232.
Man kan ifrågasätta lämpligheten av att en överstyrelse för ett skolväsen
organiseras på grundval av en ren intresserepresentation. De paralleller inom
svensk förvaltning, som verkstadsskoleutredningen anför till stöd för sitt
organisationsförslag, hämtas från vattenfallsstyrelsen och rikskommissionen
för ekonomisk försvarsberedskap, ämbetsverk, som representera förvaltningsområden,
vilka lika litet erbjuda några naturliga jämförelsepunkter med skolväsendet
överhuvud som med den del av detta, som yrkesundervisningen
representerar. Jag är lika övertygad som verkstadsskoleutredningen örn nödvändigheten
av att skapa fasta former för närings- och yrkeslivets representation
och medverkan i den centrala ledningen av yrkesskolväsendet, men
därifrån är steget långt till att organisera den nya överstyrelsen såsom beslutande
myndighet uteslutande med hänsyn till behovet av denna medverkan
från näringslivets målsmän.
Har den hittillsvarande yrkesskolledningen saknat alla fasta former för
denna samverkan — vilket som bekant icke uteslutit, att yrkesskolavdelningen
upprätthållit en livlig kontakt med representanter för näringslivet i
yrkesundervisningsfrågor — och huvudsakligen representerat den fackliga
sakkunskapen på yrkesundervisningens olika områden, synes mig det föreliggande
förslaget utmynna i en alldeles motsatt ytterlighet. Den föreslagna
organisationen av den nya överstyrelsen erbjuder inga som helst garantier
för att sakkunskapen och erfarenheten från yrkesundervisningen överhuvud
bliva företrädda av någon bland överstyrelsens beslutande medlemmar, chefen
och de fyra ledamöterna.
Jag kan överhuvud icke finna, att det kan betraktas som en effektiv och
lämplig organisation för behandling av yrkesskolärenden, att beslut i de
frågor, som angivas å sid. 100 och 101 i utredningens betänkande, d. v. s.
alla frågor av någon större principiell vikt och betydelse rörande yrkesundervisningen,
skola fattas av en styrelse, bland vilkens fyra ledamöter ingen kan
beräknas företräda någon som helst sakkunskap på yrkesundervisningens
område, eftersom dessa skulle företräda företagar- och arbetarintressen inom
näringslivet. Jag kan icke heller anse det vara en ändamålsenlig och praktisk
anordning, att alla större och viktigare ärenden skola samlas på hög för att
avgöras vid det enda sammanträde i månaden, som styrelsen beräknas skola
hålla.
En tillfredsställande lösning av denna organisationsfråga borde enligt min
mening kunna vinnas efter följande huvudlinjer. Överstyrelsen organiseras
med ett tillräckligt antal byråer med byråchefer som föreståndare för dessa
och som ledamöter i styrelsen. I spetsen för ämbetsverket ställes en överdirektör
som chef, och till verket knytes ett yrkesutbildningsråd på lämpligt
sätt sammansatt av representanter för närings- och yrkeslivet och för företagar-
och arbetarintressena inom detta. I instruktionen för överstyrelsen
eller genom särskilda författningsbestämmelser regleras förhållandet mellan
överstyrelsen och detta råd, och lästa former skapas härigenom för samverkan
mellan båda i fråga örn yrkesutbildningens centrala ledning.
Konsulenten för husligt arbete Drake har i särskilt yttrande anfört:
Då undervisningen i husligt arbete dels måste anses vara en för hela landet
synnerligen betydelsefull del av yrkesundervisningen, dels har sin alldeles speciella
art, anser jag det nödvändigt, att denna gren blir representerad genom
en särskild ledamot i den föreslagna överstyrelsen för yrkesutbildning. Det
synes mig därför vara av behovet påkallat, att inom nämnda överstyrelse
inrättas en särskild byrå för undervisning i husligt arbete, vilken bör före
-
37
Kungl. Ma]:ts ''proposition nr ''232.
stås av en byråchef, som tillika är ledamot av överstyrelsen. Örn av ekonomiska
skäl byråchefen i fråga anses tills vidare böra ersättas med en byrådirektör,
bör denne enligt mitt förmenande likväl tillerkännas rätt att deltaga
i beslut i styrelseplenum beträffande ärenden, som beröra undervisning
i husligt arbete.
Svenska arbetsgivareföreningen ansluter sig till verkstadsskoleutredningens
förslag örn att näringslivets och arbetsmarknadens representanter i överstyrelsen
skola ingå såsom ledamöter däri med ansvar för de viktigare löpande
ärendenas handläggning. Likaså delar föreningen utredningens uppfattning
om önskvärdheten av att antalet ledamöter i styrelsen starkt begränsas.
Landsorganisationen har intet att erinra mot den föreslagna organisationen
av överstyrelsen för yrkesutbildning.
Sveriges hantverksorganisation förordar, att överstyrelsen skall bestå av
ordförande jämte sex ledamöter. ILantverksorganisationen skulle äga utse en
representant i styrelsen.
Sveriges industriförbund ansluter sig till utredningens förslag angående en
självständig överstyrelse, i vilken representanter för näringslivet få beslutanderätt.
Förbundet tror liksom utredningen, att endast på^ denna väg ett
verkligt medinflytande på yrkesutbildningen kan inrymmas åt näringslivets
män.
Beträffande förslaget till sammansättning av överstyrelsen för yrkesundervisning
efterlyser Sveriges köpmannaförbund representanter för den pedagogiska
expertisen. Det synes förbundet även egendomligt, att byråcheferna icke
föreslås bliva ledamöter i styrelsen. Förbundet finner det önskvärt, att byråcheferna
bliva ledamöter, varigenom även kravet på den pedagogiska sakkunskapen
skulle tillgodoses.
De anställdas centralorganisation (Daco) förordar, att vid överstyrelsens
sida ställes ett fast antal extra ledamöter, eventuellt sammanförda till en
yrkesutbildningsnämnd på sätt, generaldirektören Holmdahl föreslagit.
Svenska yrkesskolföreningen anser beträffande överstyrelsens sammansättning,
att vart och ett av de näringslivets och arbetsmarknadens områden, för
vilka yrkesskolorna utbilda, bör vara representerat i överstyrelsen. Föreningen
anser vidare, att överstyrelsen för att denna representation skall bli fullt tillfredsställande
bör bestå av åtta ledamöter utom ordföranden. Av dessa böra
två representera hantverk, två industri, två handel och två husligt arbete
med företagare- och arbetareintressena lika företrädda. Därjämte böra yrkessammanslutningar,
som på grund av sin verksamhet ha intim kontakt med
yrkesutbildningen och dess aktuella problem befullmäktigas att för viss tid
nominera vardera två extra ledamöter, därav en suppleant, med skyldighet
att på ordförandens kallelse medverka i utredningar eller i styrelsens handläggning
av frågor, vari de äga speciell sakkunskap, eller som mer intimt beröra
dessa gruppers intresseområden. Sålunda bör yrkesskolf öreningen, vilken
är en sammanslutning av yrkesskolorna i Sverige med deras styrelser och
lärare, ha möjlighet att på så sätt kunna biträda vid styrelsens handläggning
av frågor, som gälla lärares anställning, tjänstgöring och utbildning liksom
vid förberedandet av läroplaner in. m. sådant. Detsamma gäller svenska hemslöjdsföreningarnas
riksförbund, som bör genom extra ledamöter kunna på
samina sätt företrädas vid handläggning av frågor, som gälla den kvinnliga
slöjdundervisningen. Även beträffande andra yrkesgrupper kan det gott tänkas,
att det för den centrala ledningen av yrkesskolväsendet kan vara gagne
-
Departe
mentschefen.
38 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 83®.
ligt att vid behov kunna påräkna deras medverkan genom för viss tid av
dem utsedda ledamöter.
Gent emot de här framförda synpunkterna på styrelsens sammansättning
kan kanske anföras, att administrationen blir för tungrodd och otymplig,
och att därför de sakkunnigas förslag, som avser endast fyra ledamöter i
styrelsen utom ordföranden, är att föredraga. Föreningen tror emellertid, att
det kommer att bli svårt att finna lämpliga personer, som kunna fylla de
erforderliga kvalifikationer beträffande »allmän erfarenhet och insikt om hela
näringslivet och arbetsmarknaden», som det här blir fråga om, och som äro
villiga att åtaga sig uppdraget som ledamöter i styrelsen. Föreningen håller
även före, att den omständigheten, att de sakkunniga, som styrelsen önskar
tillkalla, ha ställningen som extra styrelseledamöter på viss tid, medför, att
dessa med större allvar och under större ansvar gå in för sina uppgifter, än
örn de skola medverka enbart med upplysningar och råd.
Hembiträclesföreningamas scnnarbetskommitté ifrågasätter, huruvida icke
även med en omorganisation enligt av verkstadsskoleutredningen föreslagna
riktlinjer tanken på inrättande av en rådgivande yrkesskolenämnd bör vidhållas.
Särskilt vad angår det husliga arbetet torde det säkerligen vara av
stor betydelse, att yrkets utövare såväl på hembiträdes- som husmoderssidan
på ett eller annat sätt beredas tillfälle till ett rådgivande inflytande på nämnda
yrkesutbildning.
Det är av vikt att för chefskapet för den nya överstyrelsen för yrkesutbildning
kunna förvärva en person, som med erforderliga personliga egenskaper
förenar erfarenhet i utbildningsfrågor i allmänhet och förtrogenhet
med näringslivets förhållanden. Med hänsyn till dessa krav och till löneplaceringen
av liknande befattningar i statens tjänst torde chefen böra givas
ställning såsom överdirektör med förordnande på viss tid, som regel sex år.
I lönehänseende torde tjänsten i överensstämmelse med vad skolöverstyrelsen
förordat böra placeras i lönegrad C 10 civila avlöningsreglementet, innebärande
en lön — utom rörligt tillägg m. m. och utan avdrag för pensionsavgifter
— av 18,000 kronor. Överdirektören bör givetvis vara självskriven
ledamot av styrelsen.
Kraven på den sakkunskap i allmänna skolfrågor och den kontakt med det
allmänna undervisningsväsendet, som oundgängligen måste vara direkt representerad
inom överstyrelsen för yrkesutbildning, synas, såsom jag tidigare
i annat sammanhang framhållit, lämpligen kunna tillgodoses därigenom,
att generaldirektören och chefen för skolöverstyrelsen blir självskriven ledamot
av förstnämnda styrelse. Såsom självskriven ledamot bör i styrelsen inträda
även chefen för statens arbetsmarknadskommission eller det statliga
organ, som kan komma att träda i dess ställe. Sistnämnda båda ledamöter
böra lia rätt att vid förfall låta sig representera i styrelsen av den tjänsteman
inom respektive verk, de utse därtill.
Meningarna ha varit delade, huruvida byråcheferna i det nybildade
39
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 232.
ämbetsverket också böra få ledamots ställning. Med hänsyn bland annat till
att viktiga grupper av ärenden under alla förhållanden kräva byråchefernas
medverkan, synes det mig riktigast, att de tillerkännas dylik ställning.
Även i fråga örn huruvida ordförandeskapet i den nya överstyrelsen bör
anförtros åt ämbetsverkets chef eller åt annan person lia olika åsikter gjort
sig gällande. De skäl, som verkstadsskoleutredningen anfört emot sistnämnda
anordning, synas mig icke bärande. Ur flera synpunkter kan det
tvärtom visa sig vara till gagn att på skilda personer uppdela ordförandeskapet
och chefskapet. Ordföranden och chefen kunna härigenom på ett lämpligt
sätt komplettera varandra till fördel för de intressen, styrelsen har att
företräda. En liknande fördelning av arbetsuppgifterna förekommer regelmässigt
inom näringslivet och den kommunala självstyrelsen samt saknar
icke motsvarighet inom den egentliga statsförvaltningen. Med hänsyn härtill
synes det mig ändamålsenligt, att Kungl. Maj:t får fria händer att bland
styrelsens ledamöter utse ordförande liksom även vice ordförande.
Jag övergår härefter till frågorna örn antalet övriga ledamöter i överstyrelsen
och om sättet för utseende av dessa.
De olika synpunkter, som framkommit i de över verkstadsskoleutredningens
förslag avgivna yttrandena, ge ett starkt intryck av de svårigheter, som föreligga
att finna den rätta lösningen därav. Näringsorganisationernas och åtskilliga
ämbetsverks uttalanden utgöra därjämte belägg för den vikt, som
fästes vid att näringslivets behov beaktas vid handläggningen av yrkesutbildningsfrågorna.
I vissa myndigheters och organisationers yttranden lia bestämda yrkanden
framförts om direkt representation i överstyrelsen för ett flertal särskilda
grenar av yrkesutbildningsväsendet. I och för sig skulle det givetvis vara fördelaktigt,
om överstyrelsens ledamöter kunde företräda speciell sakkunskap
på samtliga eller åtminstone de viktigaste områdena av yrkesutbildningen.
Antalet ledamöter skulle emellertid i så fall bli oproportionerligt stort. Jag
erinrar örn att den av sakkunniga rörande skolöverstyrelsens organisation
ifrågasatta rådgivande nämnden av de sakkunniga föreslagits omfatta
nitton ledamöter såsom representanter för olika sammanslutningar inom
industri och hantverk, handel samt husligt arbete och hemslöjd och att icke
ens med denna omfattande organisation den föreslagna nämnden skulle utgöra
en fullödig representation för yrkesutbildningsväsendets alla olika grenar.
Jag delar den uppfattning, som kommit till uttryck under ärendets beredning,
att en beslutande överstyrelse för yrkesutbildning icke bör erhålla en
tillnärmelsevis så stor omfattning som nyssberörda nämnd. Tvärtom synas
vägande skäl tala för att antalet styrelseledamöter begränsas.
Verkstadsskoleutredningen har förklarat sig starkt böjd för att förorda, att
i styrelsen plats beredes för sex representanter för näringslivet. Härigenom
skulle envar av grupperna industri, hantverk och handel lia kunnat erhålla
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
t\a representanter, därav en för respektive företagar- och arbetarintressen,
varjämte erforderlig representation skulle kunna beredas för vissa andra yrkesgrupper
genom tillsättande av extra ledamöter. Utredningen har dock stannat
för en sådan sammansättning av styrelsen, enligt vilken de enskilda ledamöterna
icke avses skola i styrelsen företräda vissa speciella grenar av näringslivet
utan i stället främst representera allmänna erfarenheter och insikter
om näringslivets och arbetsmarknadens förhållanden. Härvid har antalet
ledamöter synts kunna begränsas till — förutom ordföranden — fvra, vilka
samtliga skulle utses av Kungl. Majit för viss tid, förslagsvis tre år. Av ledamöterna
borde två närmast företräda företagar- och två arbetarintressen inom
näringslivet. Vid behandling av frågor, som erfordra sådan speciell sakkunskap,
som icke är företrädd bland ledamöterna, skulle vidare — i den
mån icke ledamöterna sjäva genom förbindelser hos näringslivets och arbetsmarknadens
organisationer kunna inhämta erforderliga upplvsningar eller
eljest sådana äro tillgängliga inom överstyrelsens kansli — särskilt tillkallade
sakkunniga anlitas. Ett lämpligt antal dylika personer borde utses av organisationerna
för att stå till förfogande. Under tid av större arbetslöshet skulle
Kungl. Majit äga förordna extra ledamöter.
I flera remissyttranden har föreslagits en utökning av antalet ledamöter,
främst i syfte att bereda direkt representation för någon särskild yrkesgren.
Att tillmötesgå alla dessa yrkanden synes mig emellertid uteslutet. Ur de synpunkter,
som föranlett förslaget om en fristående överstyrelse för yrkesutbildning,
ter det sig riktigt och betydelsefullt, att vissa av näringslivets och
arbetsmarknadens huvudorganisationer äro direkt representerade genom ledamöter
i överstyrelsen. Dylika representanter kunna förutsättas företräda
jämväl allmänna erfarenheter och insikter om näringslivets och arbetsmarknadens
förhållanden. Däremot kan icke varje särskild gren av yrkesutbildningen
erhålla sin representant i överstyrelsen; örn så skedde skulle denna nämligen
svälla ut på ett sådant sätt, att den svårligen bleve arbetsduglig. För att så
långt som möjligt tillgodose yrkandet på mångsidig representation vill jag
föreslå, att antalet representanter för näringsliv och arbetsmarknad i överstyrelsen
bestämmes till sex. Dessa böra utses för viss tid, förslagsvis tre år, av
Kungl. Majit efter förslag av respektive svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen
i Sverige, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, handelskamrarnas
nämnd och de anställdas centralorganisation (Daco). Slutligen
bör tillfälle beredas representativa kvinnoorganisationer att avgiva förslag beträffande
en ledamot, som bör vara kvinna med erfarenhet från det husliga arbetet.
Enligt vad jag nu förordat skall överstyrelsen alltså omfatta tolv ledamöter,
därav sex statsrepresentanter och sex företrädare för näringsliv och arbetsmarknad.
Att vid sidan av en överstyrelse med denna sammansättning, såsom
föreslagits, ställa ett rådgivande organ synes mig icke nödvändigt eller lämp
-
41
Kungl. Martts yr o-position nr 232.
ligt. Erforderligt samråd med företrädare för sådana grenar av näringslivet,
som icke äro direkt representerade av ledamöterna i överstyrelsen, torde kunna
komma till stånd, utan att en särskild organisation behöver bildas härför.
Vad verkstadsskoleutredningen anfört i fråga om suppleanter för ledamot,
ledamots rättigheter, arbetsutskott och ersättningar till ledamöter m. m., har
icke givit mig anledning till erinran, dock att verkschef, som i denna egenskap
är ledamot av eller ordförande i överstyrelsen, icke synes böra uppbära dagarvoden
utan endast årsarvoden. Erforderliga bestämmelser härom torde böra
utfärdas av Kungl. Majit.
2. Kansliets organisation m. in.
Allmänna synpunkter.
Verkstadsskoleutredningen har inledningsvis framhållit, att ett förverkligande
av de impulser och förslag i olika avseenden, som må bli följden av
näringslivets och arbetsmarknadens omedelbara representation i styrelsen
för nämnda centralorgan, med nödvändighet kräver, att denna styrelse har till
sitt förfogande tillräcklig och på olika områden väl kvalificerad kanslipersonal.
Enligt utredningens förmenande är det nödvändigt, att den blivande överstyrelsen
för yrkesutbildning får disponera väsentligt mera arbetskrafter av
olika slag än som stått skolöverstyrelsens yrkesskolavdelning tillbuds. Sin
uppfattning i frågan har utredningen grundat på de erfarenheter örn yrkesskolavdelningens
verksamhet, utredningen haft tillfälle göra sedan juni 1937
i samband med sitt sysslande med verkstadsskolorna för arbetslös ungdom.
I olika sammanhang har också utredningen givit uttryck för denna uppfattning.
Sålunda framhöll utredningen i skrivelse till chefen för ecklesiastikdepartementet
den 16 augusti 1938 angående yrkesskolväsendets centrala ledning,
hurusom bristen på arbetskrafter inom skolöverstyrelsen utgjorde en av
orsakerna till att den centrala ledningen av nyssnämnda verkstadsskolor icke
fungerade på ett tillfredsställande sätt.
Till belysande av personalbehovet har verkstadsskoleutredningen ingående
redogjort för de på överstyrelsen ankommande två huvuduppgifterna att vara
dels facklig-pedagogisk och dels administrativ överledning av yrkesutbildningsväsendet.
Härom har utredningen anfört i huvudsak följande.
I sin egenskap av facklig-pedagogisk överledning för yrkesutbildningen skall
centralledningen icke blott genom inspektioner och liknande åtgärder utöva tillsyn
över den befintliga yrkesundervisningen. Den har därjämte att — med beaktande
av den fortgående utvecklingen och de hastiga förändringarna i det allmänna
ekonomiska livet — söka genom råd och anvisningar leda samt genom
propaganda och egna initiativ utveckla yrkesutbildningsverksamheten. De skiftande
lokala behoven och växlande förhållandena kräva därvid en särskild och
fortlöpande uppmärksamhet på ett helt annat sätt än de i förevarande avseenden
mera enhetliga allmänna läroverken och liknande undervisningsanstalter. Denna
artskillnad mellan exempelvis läroverken och yrkesutbildningsanstalterna framträder
även i den för skolöverstyrelsen gällande instruktionen, där beträffande sist
-
42
Kungl. May.ts proposition nr 232.
nämnda undervisningsanstalter överstyrelsens rådgivande och initiativtagande
uppgifter särskilt framhållas. Verkstadsskoleutredningen anser angeläget att fastslå,
att den verksamhet, centralledningen har att utöva såsom facklig-pedagogisk
överledning för yrkesutbildningen, är, örn den skall fullgöras tillfredsställande,
av i hög grad tidsödande och arbetskrävande art och sålunda utgör en betydelsefull
faktor att räkna med i samband med en eventuell nyorganisation.
Beträffande den administrativa överledningen har verkstadsskoleutredningen
velat understryka, att ett ändamålsenligt och effektivt yrkesundervisningsväsende
lärer kunna uppnås och vidmakthållas allenast under förutsättning av att jämväl
dess administrativa ledning är stark och organiserad på ett rationellt och funktionsdugligt
sätt. Till belysning härav vill utredningen — utan att i övrigt angiva
särskilda exempel — erinra örn den mångfald löpande ärenden av mer eller mindre
rent administrativ art, som dagligen handlägges inom skolöverstyrelsens yrkesskolavdelning.
Vidare må framhållas den arbetskrävande och viktiga uppgift, som
åvilar den centrala ledningen av yrkesutbildningsväsendet i fråga om tillsyn över
att givna administrativa föreskrifter följas. Icke minst bör emellertid ihågkommas,
att utformningen av den centrala ledningens förslag och beslut — även när
de kunna betecknas såsom helt eller övervägande av facklig-pedagogisk natur —
i stor utsträckning kräver ett betydande mått av administrativ träning och erfarenhet
hos vederbörande befattningshavare.
Sammanfattningsvis har utredningen framhållit, att emot vad som stundom
göres gällande de ovannämnda två huvuduppgifterna för yrkesutbildningens
centrala ledning torde böra betecknas såsom var för sig lika betydelsefulla,
ehuru i väsentlig mån artskilda. Härav följer emellertid, att ingendera av
dem får tillgodoses på bekostnad av den andra. Utan en effektiv administrativ
överledning av den omfattande och i stor utsträckning heterogena organisation,
som yrkesutbildningsväsendet utgör, kunna de betydelsefulla fackligtpedagogiska
strävandena hos överledningen icke förväntas leda till önskvärda
resultat. Vikten av en effektivt fungerande central ledning på ifrågavarande
område framträder än mer vid beaktande av, att det allmänna årligen
nedlägger synnerligen betydande kostnader på yrkesutbildningen. Härtill
kommer, att dessa kostnader kunna förväntas än ytterligare ökas i samband
med den fortgående utvecklingen av yrkesskolväsendet.
Under åberopande av vad sålunda anförts har verkstadsskoleutredningen
uttalat, att omorganisationen av den centrala ledningen på ifrågavarande
område måste göras sådan, att båda ovannämnda huvuduppgifter — den
fackligt-pedagogiska och den administrativa — kunna behörigt fullgöras i
huvudsak utan att den ena förskjuter den andra. I sistnämnda avseende har
utredningen framhållit, att med skolöverstyrelsens nuvarande organisation
de löpande göromålen på en arbetsrotel i stort sett ligga helt nere under de
normalt långa perioder, som vederbörande undervisningsråd företager inspektionsresor.
Utredningen finner det i längden ohållbart med en dylik organisation
av ett ämbetsverk med omfattande och för skolväsendet viktiga uppgifter
av löpande beskaffenhet.
I detta sammanhang har verkstadsskoleutredningen slutligen erinrat om, att
väsentligen liknande synpunkter som de ovan framförda redan tidigare i skilda
sammanhang framhållits, däribland i de direktiv, som den 29 maj 1936 medde
-
43
Kungl. Maj:ts ''proposition nr ^32.
lades för de sakkunniga rörande skolöverstyrelsens organisation. I nämnda direktiv
— vilka givetvis avsågo ej blott yrkesskolavdelningen utan överstyrelsens samtliga
avdelningar — framhöll sålunda chefen för ecklesiastikdepartementet bland
annat, hurusom den utomordentligt kraftiga utveckling, skolväsendet i sina olika
delar under de sista decennierna undergått, medfört en sådan ansvällning av de
på skolöverstyrelsen vilande rent administrativa göromålen, att den initiativtagande,
den inspekterande och pedagogiskt ledande verksamheten kommit att skjutas
i bakgrunden. Överstyrelsen hade kommit att belastas med en mångfald löpande
detaljbestyr, som toge en stor del av ledamöternas tid och krafter i anspråk
för skrivbordsgöromål. I samma riktning hade ock överstyrelsens uppgift att tjäna
såsom remissinstans åt Kungl. Majit i skolärenden verkat. Utredningsverksamheten
hade blivit en av huvudparterna av överstyrelsens arbetsbörda. Det alltjämt
växande administrativa och expeditionella arbetet hade lämnat endast ringa tid
övrig till inhämtande av den önskvärda kännedomen örn personliga och lokala
förhållanden vid olika läroanstalter.
I anslutning härtill föreslogo de sakkunniga rörande skolöverstyrelsens organisation
en väsentlig förstärkning av arbetskrafterna å yrkesskolavdelningen. I sitt
utlåtande över detta sakkunnigförslag uttalade statskontoret — med framhållande
av att ämbetsverket på grund av remisser hade att i betydande omfattning yttra
sig i ärenden, hänförliga till skolöverstyrelsens ämbetsområde — att ämbetsverket
delade uppfattningen, att åtgärder borde vidtagas för att sätta skolöverstyrelsen
i stånd att på ett ändamålsenligt sätt bemästra sin växande arbetsbörda. Särskilt
har en förstärkning av de administrativa arbetskrafterna ansetts påkallad.
Yttrandena. Skolöverstyrelsen har ej funnit anledning till erinran mot vad
verkstadsskoleutredningen anfört. Statskontoret har förklarat, att utredningens
förslag till personalorganisation innebär en fördubbling av de arbetskrafter,
som för närvarande disponeras av yrkesskolavdelningen. Även om en
utökning av dessa arbetskrafter, såsom de sakkunniga framhållit, av flera skäl
är motiverad, vill det dock synas statskontoret, som om personalorganisationen
tilltagits väl omfattande. I vilka avseenden inskränkningar lämpligen kunna
ske undandrager sig dock i stor utsträckning statskontorets bedömande.
De rådande allmänna förhållandena tvinga till den största återhållsamhet
vid bedömandet av nu föreliggande personalfråga. Spörsmålet örn överstyrelsens
personalorganisation måste emellertid även ses mot bakgrunden av det
allmännas allt större insatser till förmån för yrkesutbildningen och till de
successivt växande uppgifter för ledande av yrkesutbildningsåtgärderna, som
skola åvila överstyrelsen. Det gäller därvid för överstyrelsen icke endast att
handha de rent rutinmässiga, delvis regelbundet återkommande förvaltningsärendena
såsom årlig fördelning av statsanslag till skolor och kurser och utdelande
av stipendier åt elever m. m. Inom överstyrelsen måste därjämte, örn
huvudsyftet med dess inrättande icke skall förfelas, finnas tillräckliga och kvalificerade
arbetskrafter för planläggnings- och rationaliseringsverksamhet, för
förhandlingar med olika intressen samt för rådgivning m. m. Även det ömsesidiga
samarbete i olika avseenden, som förutsättcs mellan skolöverstyrelsen
och överstyrelsen för yrkesutbildning, kräver tillgång på tillräcklig per
-
Departe
mentschefen.
44 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
sonal. Att lägga allt för snava synpunkter på frågan om personalorganisationen
skulle sålunda kunna leda till ett sämre utnyttjande av anslagen för
yrkesutbildningsändamal och mindre effektivitet i yrkesutbildningsorganisationen
och i samarbetet med skolöverstyrelsen. Med denna utgångspunkt
övergår jag härefter till prövning av verkstadsskoleutredningens detaljförslag
i fråga om personalorganisationen.
Kansliets organisation.
T erlcstadsskoleutredningen har inlett sin framställning med en ingående
redogörelse för organisationen av den nuvarande yrkesskolavdelningen inom
skolöverstyrelsen. Jag tillåter mig härom hänvisa till betänkandet.
Åled hänsyn till omfattningen och arten av de arbetsuppgifter, som torde
kunna förväntas ankomma på en överstyrelse för yrkesutbildning, har utredningen
ansett sig böra föreslå, att överstyrelsens kansli organiseras på tre byråer.
Bestämmelser örn den närmare fördelningen av ärendena mellan nämnda
byråer har utredningen ansett böra meddelas i den arbetsordning, som överstyrelsen
jämlikt föreskrift i sin instruktion bör ha att själv fastställa. Utredningen
har dock ansett sig böra angiva de huvudsakliga arbetsuppgifter, som
böra ankomma på de olika byråerna.
Utredningen har emellertid i detta sammanhang ytterligare velat understryka,
att man vid bedömandet av överstyrelsens personalbehov icke enbart
kan utgå från en jämförelse med de nuvarande arbetskrafterna å skolöverstyrelsens
yrkesskolavdelning. Såväl i sin förut omnämnda skrivelse till chefen
för ecklesiastikdepartementet den 16 augusti 1938 angående yrkesskolväsendets
centrala ledning som även i betänkandet angående centrala verkstadsskolor
m. m. har verkstadsskoleutredningen framhållit, att personalen inom yrkesskolavdelningen
varit otillräcklig för de uppgifter, som redan pålagts avdelningen.
Enligt utredningens uppfattning har avdelningen sålunda icke kunnat
på behörigt sätt leda och kontrollera den befintliga yrkesskolorganisationen.
Sa mycket mindre bör man därför räkna med, att avdelningen med sin nuvarande
personalorganisation skulle kunna räcka till för den utökning av
yrkesskolväsendet, som skulle följa enbart av ett realiserande av verkstadsskoleutredningens
förslag om inrättandet av ett system med centrala verkstadsskolor.
Enligt verkstadsskoleutredningens mening bör man därför utgå ifrån att,
därest en blivande överstyrelse för yrkesutbildning skall kunna utöva en i
olika avseenden initiativtagande, ledande, rådgivande och kontrollerande verksamhet,
det synes oundgängligt, att överstyrelsen har till förfogande väsentligt
större personal är yrkesskolavdelningens nuvarande. I anslutning till vad statskontoret
anfört i sitt ovannämnda utlåtande över det av de sakkunniga rörande
skolöverstyrelsens organisation avgivna betänkandet har utredningen i
Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 45
detta sammanhang särskilt understrukit behovet av väl kvalificerad personal
med administrativ utbildning.
Härefter följer verkstadsskoleutredningens förslag till byråindelning.
Första byrån. (Administrativa byrån), a) Arbetsuppgifter. Verlcstadsskoleutredningen
har uttalat, att med utredningens i det föregående angivna principiella
inställning till de administrativa göromålens betydelse inom en överstyrelse
för yrkesutbildning utredningen ansett, att en särskild administrativ
byrå bör upprättas inom överstyrelsen. Till handläggning å denna byrå
har utredningen ansett böra i första rummet hänföras — förutom ärenden rörande
överstyrelsens organisation och verksamhetsformer m. m. — alla ärenden
av övervägande administrativ natur.
Utredningen har emellertid understrukit, att någon bestämd gräns icke kan uppdragas
mellan de fackligt-pedagogiska och administrativa ärendena. I ärenden, som
anses böra handläggas å någon av överstyrelsens fackbyråer, torde sålunda ofta
förekomma frågor av väsentligen administrativ betydelse. Därjämte kräver utformningen
av den centrala myndighetens förslag och beslut — även när de kunnat
betecknas ''såsom helt eller övervägande av facklig-pedagogisk karaktär — ofta ett
betydande mått av administrativ träning och erfarenhet. Verkstadsskoleutredningen
anser på grund härav angeläget, att den administrativa byrån — i mån av behov
och med hänsyn till i varje fall föreliggande förhållanden — skall vara i tillfälle att
lämna fackbyråerna ett tillräckligt stöd och biträde även i sådana ärenden, som
formellt handläggas å dessa byråer, liksom självfallet fackbyråernas sakkunskap bör
påkallas vid handläggningen av åtskilliga ärenden å den administrativa byrån.
Det torde vidare få anses lämpligt, att den administrativa byrån tillägges ansvaret
för handläggningen av ärenden, utredningar och förslag, som beröra ämbetsverkets
samtliga byråer.
Ur den härefter följande uppräkningen av ärenden, vilka enligt verkstadsskoleutredningens
mening på grund av sin administrativa eller rättsliga art
eller eljest synas böra handläggas å den administrativa byrån, må i detta sammanhang
endast nämnas ärenden rörande lagar och författningar m. m., reglements-
och avlöningsfrågor, stipendier samt frågor och utredningar rörande
näringslivets behov av yrkesutbildad arbetskraft och arbetsmarknadsförhållanden
i övrigt, statistik och kamerala frågor.
b) Personal. Verkstadsskoleutredningen har utgått ifrån, att chefen för den
administrativa byrån — liksom cheferna å övriga byråer inom överstyrelsen
— bör lia titeln byråchef och i sådan egenskap vara placerad i lönegrad A 30.
Ehuru utredningen ur vissa synpunkter ansett lämpligt, att denne byråchef
har de kvalifikationer, som enligt gällande författningar fordras i fråga örn
dem, som må nyttjas i domarämbete, har utredningen dock med hänsyn till
de speciella uppgifter, som kunna komma att åvila honom, icke ansett något
absolut krav härå böra uppställas.
Såsom redan berörts, har verkstadsskoleutredningen i sitt betänkande lämnat
en närmare redogörelse rörande omfattningen och arten av de uppgifter beträffande
frågor och utredningar rörande näringslivets behov av yrkesutbildad
46
Kungl. Maj:ts ''proposition pr 232.
arbetskraft m. m. ävensom rörande statistik och kamerala ärenden, till vilken
redogörelse jag tillåter mig att i huvudsak hänvisa. Nämnda ärenden liksom
inom överstyrelsen förekommande administrativa ärenden i allmänhet torde
böra hänföras till den nu ifrågavarande första byrån.
Med hänsyn till de väsentligt olikartade arbetsuppgifter, som alltså avses
tillfalla denna byrå, har det synts utredningen lämpligt att organisera densamma
på tre skilda avdelningar, nämligen en för administrativa ärenden i allmänhet,
en för ärenden rörande arbetsmarknadsförhållanden m. m. och statistik
samt en för kamerala ärenden m. m. (kamrerarkontoret). Samtliga avdelningar
— vilkas arbetsuppgifter självfallet komma att i stor utsträckning
sammanfalla — ha förutsatts skola sortera omedelbart under byråns chef.
Å avdelningen för administrativa ärenden i allmänhet ha avsetts falla alla
sådana ärenden, som icke på grund av sin beskaffenhet eller eljest jämlikt
verkschefens eller byråchefens bestämmande böra åvila befattningshavarna å
de andra avdelningarna inom byrån eller annan byrå.
Beträffande denna avdelnings arbetsuppgifter har verkstadsskoleutredningen
sammanfattningsvis anfört följande.
Till denna avdelning böra sålunda i första rummet hänföras alla ärenden rörande
ämbetsverkets egna förhållanden, vidare i övrigt alla ärenden av speciellt administrativ
och rättslig art. Protokoll vid överstyrelsens plena och över de ärenden,
som efter föredragning inför verkets chef skola protokollföras, uppsättas på denna
avdelning. Å avdelningen verkställes vidare formell granskning av viktigare utgående
skrivelser från fackbyråerna. Utredningar av annan än statistisk eller kameral
art, som uppdragas åt ämbetsverket, böra som regel handläggas å ifrågavarande avdelning,
i den mån de icke äro rent fackbetonade. Vidare bör åt en på denna avdelning
placerad tjänsteman uppdragas att handha registratorsgöromålen för ämbetsverket.
I den mån vissa av de för olika byråer beräknade kontorsbiträdena anses
böra placeras å ett för hela ämbetsverket gemensamt maskinskrivningskontor,
synes uppsikten över detta och fördelningen av arbetsuppgifterna å detsamma
böra närmast under chefen för den administrativa byrån kunna läggas å den befattningshavare,
som sköter registratorsgöromålen.
För nu ifrågavarande avdelning av den administrativa byrån har utredningen
beräknat en sekreterare, vilken bör ha fullgjort vad författningarna
föreskriva i fråga om dem, som må nyttjas i domarämbete. Liksom motsvarande
befattningar i allmänhet i de centrala ämbetsverken har denna sekreterarbefattning
av utredningen placerats i lönegrad A 24. Utredningen har vidare
ansett, att å avdelningen bör vara placerad en kansliskrivare, tillika registrator
och eventuellt även föreståndare för maskinskrivningsbyrån, med
placering i lönegrad All samt ett kanslibiträde (stenograf) i lönegrad A 7.
Härtill skulle komma erforderliga amanuenser och kontorsbiträden.
Beträffande härefter avdelningen för ärenden rörande arbetsmarknadsförhållanden
m. m. samt statistik har utredningen anfört, att, såsom framgår av
benämningen, denna avdelning i främsta rummet avses för frågor rörande
näringslivets behov av yrkesutbildad arbetskraft och arbetsmarknadsförhål
-
47
Kungl. Majlis ''proposition nr 232.
landen i övrigt ävensom statistik. Sålunda böra exempelvis åt ämbetsverket
uppdragna utredningar, som avse antingen arbetsmarknadsförhållanden eller
statistiska sammanställningar, berörande olika grenar av verkets ämbetsförvaltning,
handläggas å denna avdelning. Härom har utredningen vidare anfört
följande.
Befattningshavarna å denna avdelning skola ha att följa arbetsmarknadens utveckling
med ledning av från andra myndigheter erhållna redogörelser och statistiska
sammanställningar, vidare att efter byråchefens anvisning och i den mån
denne ej anser sig böra personligen handlägga vissa ärenden uppehålla personlig
kontakt med arbetsmarknadens olika organisationer och att genom besök i olika
delar av landet förvärva kännedom om de yrkesutbildningsväsendet berörande speciella
förhållanden och önskemål, som kunna föreligga på olika håll. De administrativa
och juridiska föreskrifter, som reglera arbetsmarknaden, skola här följas (exempelvis
försäkringsväsendet och arbetarskyddslagstiftningen). Över huvud bör i görligaste
måll från denna avdelning observeras alla de förhållanden, som sammanhänga
med eller ha inflytande på arbetsmarknaden och dess utveckling.
Vad speciellt statistiken angår, skall denna omfatta ämbetsverkets egen statistik,
grundad på de olika yrkesutbildningsanstalternas rapporter och redogörelser. Denna
del av statistiken bör utformas så, att den med lämpliga mellanrum kan tillhandahållas
nyssnämnda anstalter.
Jämväl de statistiska sammanställningar, som avses ligga till grund för ovanberörda
arbetsmarknadsstudier, böra utföras på ifrågavarande avdelning. Förekommande
tillfälliga statistiska utredningar kunna förväntas taga en icke oväsentlig tid.
Beträffande personalbehovet å avdelningen har verkstadsskoleutreaningen
vidare anfört, att enligt utredningens uppfattning avdelningens arbetsuppgifter
rörande arbetsmarknadsfrågor och statistik äro av den betydelse och omfattning,
att det vore väl motiverat, örn de var för sig företräddes av en
tjänsteman i högre ställning och med speciella kvalifikationer. Med hänsyn
härtill har utredningen varit starkt böjd att föreslå inrättandet dels för frågor
rörande arbetsmarknadsförhållanden m. m. av en befattning såsom byrådirektör
och dels för frågor angående statistik m. m. av en befattning såsom
aktuarie. I avsaknad av direkta erfarenheter rörande behovet av arbetskrafter
och i syfte att så långt möjligt begränsa kostnaderna för ämbetsverket har utredningen
emellertid stannat vid den meningen, att tills vidare allenast en
befattning i högre grad bör inrättas för ifrågavarande arbetsuppgifter. Innehavaren
därav har synts lämpligen böra erhålla byrådirektörs ställning. Befattningen
har ansetts tills vidare böra vara extra ordinarie och placerad i 26
lönegraden.
Till biträde åt byrådirektören har vidare avsetts — förutom i mån av
tillgång amanuenser och kontorsbiträden — ett kanslibiträde på ordinarie
stat med placering i lönegrad A 7.
Beträffande personalbehovet för större utredningar m. m. har emellertid utredningen
framhållit följande.
Utredningen vill i detta sammanhang understryka, att utredningen i avsaknad
av kännedom om den utsträckning, i vilken ämbetsverket kommer att anlitas för
48
Kungl. Mcij:ts proposition nr 232.
tillfälliga statistiska och liknande utredningar, icke beräknat någon personal för
detta ändamål. Utredningen förutsätter, att för dylika uppdrag av större omfattning
ämbetsverket skall erhålla möjlighet att anställa tillfällig och för ändamålet
lämpad personal. Det torde slutligen böra framhållas, att med den nu föreslagna
personalen arbetsbördan å ifrågavarande avdelning måste beräknas bli mycket betydande.
Till jämförelse i fråga örn de statistiska uppgifterna kan nämnas, att skolöverstyrelsens
nuvarande yrkesundervisningsstatistik, som är av mindre omfattning
och framför allt mindre komplicerad än den nu ifrågasatta, upptager ungefärligen
tredjedelen av en aktuaries samt en kvinnlig arbetskrafts hela arbetstid.
Därest i samband med mera omfattande arbetslöshet en förstärkning av överstyrelsens
arbetskrafter skulle bli erforderlig, bör denna i första hand givas ifrågavarande
avdelning av den administrativa byrån.
För handläggning av de kamerala ärendena inom överstyrelsen har utredningen
ansett, att till den administrativa byrån bör knytas ett särskilt kamrerarkontor.
Härför har avsetts en kamrerare med placering i lägst lönegrad
A 24 samt en kassör och bokhållare med placering i lönegraden All.
För den administrativa byrån har utredningen slutligen beräknat två amanuenser
och tre kontorsbiträde!!. Denna personal har icke avsetts för viss eller
vissa av byråns arbetsuppgifter utan ansetts böra stå till förfogande enligt
byråchefens bestämmande.
Yttrandena. Skolöverstyrelsen finner inrättandet av en administrativ byrå
stå i full överensstämmelse med vad överstyrelsen redan tidigare föreslagit
angående förstärkning av skolöverstyrelsens arbetskrafter. Vidare framhåller
överstyrelsen, att de problem, som sammanhänga med ett utrönande av det
verkliga behovet av yrkesutbildad arbetskraft inom de särskilda yrkena,
äro svårtillgängliga och torde enbart för sig komma att kräva sin man under
den närmaste utvecklingsperioden inom yrkesundervisningen. Överstyrelsen
är icke övertygad om att endast en befattning i högre grad blir tillräcklig inom
en avdelning för arbetsmarknadsärenden och statistik.
Statskontoret understryker betydelsen av att den administrativa ledningen
är organiserad på ett rationellt och funktionsdugligt sätt. Beträffande de utredningar
och statistiska sammanställningar, som skola utföras å den föreslagna
avdelningen för ärenden rörande arbetsmarknadsförhållanden m. m. och
statistik, har statskontoret erinrat örn, att andra samhälleliga organ såsom
socialstyrelsen, kommerskollegium och konjunkturinstitutet, ha till uppgift att
följa utvecklingen på området i fråga. Den utvägen bör anlitas, att överstyrelsen
genom samarbete med sagda myndigheter och institutioner skaffar sig
hållpunkter för bedömandet av läget. De erfarenheter, varöver de i styrelsen
ingående representanterna för näringslivet förfoga, kunna därvid bli av bestämt
värde. Från dessa utgångspunkter kan statskontoret icke finna erforderligt,
att en särskild avdelning för ärenden rörande arbetsmarknadsförhållanden
m. m. samt statistik tillskapas inom överstyrelsen.
Emot förslaget örn en sekreter artjänst i lönegrad A 24 har statskontoret intet
att erinra. Anledning synes dock icke föreligga att för denna befattningshavare
föreskriva andra kompetensgrunder än som i allmänhet pläga uppställas beträffande
sekreterare inom centralförvaltningen. Ä avdelningen skulle vidare
49
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
vara placerad en kansliskrivare, tillika registrator. Därest en kameral avdelning
inom byrån kommer till stånd, synes det statskontoret som om de arbetsuppgifter,
som avsetts för denna befattningshavare, skulle kunna påläggas den
å kamerala avdelningen föreslagna kassören och följaktligen endast en tjänst
i 11 lönegraden inrättas å byrån.
. Socialstyrelsen anser i likhet med statskontoret, att uppgifterna med utredningar
rörande arbetsmarknadsförhållanden, statistik m. m. böra kunna på ett
såväl effektivare som mindre kostnadskrävande sätt handhas av andra myndigheter
än överstyrelsen. Socialstyrelsen håller före, att överstyrelsen genom
samarbete med socialstyrelsen skall kunna tillgodogöra sig den inom det senare
ämbetsverket samlade erfarenheten rörande arbetsmarknadsfrågor. Det erinras
om, att inom socialstyrelsen finnes en särskild byrå, utredningsbyrån, vilken
har till uppgift att utföra specialundersökningar jämväl av sådan art
som de här ifrågavarande. Styrelsen ifrågasätter, om icke utförandet av för
överstyrelsen erforderliga dylika specialundersökningar med fördel kan anförtros
socialstyrelsen på samma sätt som styrelsen för andra myndigheter
utför statistiska specialundersökningar av olika slag.
Statistiska centralbyrån har jämväl framhållit, att statistiska undersökningar
såväl periodiskt återkommande som mera tillfälliga för särskilda ändamål utföras
av redan bestående organ för statistiska arbetsuppgifter. För att undvika
överorganisation och dubbelarbete anser sig centralbyrån böra avstyrka,
att det framlagda förslaget i vad det avser centralorganets organisation för
här ifrågavarande ändamål nu förverkligas. Erfarenhet bör först vinnas, om
icke behovet av dessa utredningar kan tillgodoses i annan ordning.
Efter en närmare redogörelse för frågan om den allmänna undervisningsstatistikens
förläggning har centralbyrån slutligen hemställt, att frågan om en
utbrytning av yrkesundervisningsstatistiken från den till skolöverstyrelsen
förlagda statistiken måtte få tillsvidare anstå i avvaktan på att hithörande
spörsmål i hela deras organisatoriska omfattning kunnat slutgiltigt upptagas
till bedömande. Olägenheterna av att intill så skett yrkesundervisningsstatistiken
kvarbliver hos skolöverstyrelsen, även om den nya överstyrelsen kommer
till stånd, synas icke vara av någon mer avgörande betydelse.
Förslaget om en administrativ byrå inom överstyrelsens kansli har icke
mött erinran från de hörda myndigheterna. Tvärtom har behovet av en effektiv
administrativ organisation framhållits. Jag delar uppfattningen, att det
är angeläget, att den administrativa byrån vid behov lämnar fackbyråerna
biträde även i sådana ärenden, som i första hand skola beredas på dessa
byråer. Närmare bestämmelser örn fördelningen av ärendena mellan de
olika byråerna torde få meddelas i instruktion och arbetsordning.
I flera yttranden har framförts viss tvekan beträffande behövligheten
och lämpligheten av att inom den administrativa byrån förlägga en särskild
avdelning för ärenden rörande arbetsmarknadsförhållanden m. m. samt statistik.
För denna avdelning har verkstadsskoleutredningen beräknat — förutom
amanuenshjälp och kvinnlig biträdespersonal — en extra ordinarie byrådirektör
och ett kanslibiträde.
Förslaget i detta hänseende grundar sig på en utförlig redogörelse för de
Bihang till riksdagens ''protokoll 191+3. 1 sami. Nr 232. 4
Departe
mentschefen,
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
arbetsmarknadsundersökningar m. m. och statistiska utredningar, vilka måste
förebringas såsom ett led för bedömandet av de behövliga åtgärderna på
yrkesutbildningens område. Utredningens framställning i samband med denna
redogörelse ger närmast den uppfattningen, att utredningen ansett ifrågavarande
arbetsuppgifter helt skola åvila överstyrelsen. Det är emellertid
uppenbart och framgår indirekt av myndigheternas yttranden, att utredningar
av hithörande slag äro mycket arbetskrävande. En granskning av verkstadsskoleutredningens
förslag till personal för denna avdelning visar, att utredningen
knappast kan lia avsett, att ifrågavarande primärutredningar skola
bedrivas inom överstyrelsen. Det måste inom utredningen ha förutsatts, ehuru
detta icke direkt framgår, att de inom andra statliga organ förefintliga utredningsresurserna
på området skola i första hand utnyttjas och att de för ifrågavarande
avdelning inom överstyrelsen beräknade befattningshavarna närmast
skola ha att för överstyrelsens speciella behov bearbeta och utnyttja det primärmaterial,
som står till buds på andra håll.
Jag delar ämbetsverkens uppfattning, att en dubbelorganisation måste
undvikas och att alltså de utredningsresurser och erfarenheter i förevarande
avseende, som finnas hos andra statliga organ, fullt ut måste utnyttjas.
Detta gäller även de speciella statistiska utredningar, som erfordras vid bedömandet
av särskilda spörsmål rörande yrkesutbildningen. Statistiska centralbyrån
har erinrat om, att frågan örn undervisningsstatistikens förläggning
sedan länge varit föremål för överväganden, samt hemställt, att frågan
om en utbrytning av yrkesundervisningsstatistiken från den till skolöverstyrelsen
förlagda undervisningsstatistiken måtte få tills vidare anstå, i avvaktan
på att hithörande spörsmål i hela deras organisatoriska omfattning
kunna slutgiltigt upptagas till bedömande. För min del biträder jag statistiska
centralbyråns förslag men vill understryka, att uppläggningen och utformningen
av yrkesundervisningsstatistiken bör ske i samråd med överstyrelsen
för yrkesutbildning. För att denna statistik skall kunna tillgodose
praktiska och aktuella behov är enligt min mening en omläggning av densamma
nödvändig.
Av denna min ståndpunkt följer, att överstyrelsen för yrkesutbildningen
icke bör nu organiseras för att själv verkställa de utredningar, som med fördel
kunna anförtros åt andra statliga organ. I synnerhet synes det mig icke vara
nödvändigt, att överstyrelsen utrustas med högre kvalificerad personal för
fullföljande av rent statistiska arbetsuppgifter. Däremot synes det mig motiverat,
att vid överstyrelsen knytes en kvalificerad befattningshavare, som
genom sin utbildning och erfarenhet är skickad att verkställa de utredningar
och bearbetningar, som erfordras för fullföljande av planerings- och liknande
uppgifter, vilka direkt falla inom överstyrelsens verksamhetsområde. De formella
kompetenskraven för befattningen böra icke alltför snävt avgränsas.
Huvudvikten ligger vid att för denna tjänst kunna förvärva en person med
51
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
initiativförmåga samt intresse för och gedigna kunskaper örn näringslivets
och yrkesutbildningens problem.
Vad slutligen de kamerala ärendena beträffar har verkstadsskoleutredningen
— med anledning av de sakkunnigas rörande skolöverstyrelsens organisation
förslag örn överflyttning från länsstyrelserna och andra ämbetsverk till skolöverstyrelsen
av utbetalningen och redovisningen av ett stort antal anslag för
undervisningsändamål — föreslagit, att till den administrativa byrån skall förläggas
ett kamrerarkontor med de huvudsakliga arbetsuppgifter, som utredningen
angivit. För kamrerarkontoret har beräknats en kamrerare samt en
kassör och bokhållare. Jag har i det föregående erinrat om, att nyssnämnda
sakkunnigas förslag ännu är beroende på Kungl. Maj:ts prövning. På grund
härav och av andra skäl anser jag mig icke heller nu böra framlägga motsvarande
förslag beträffande överstyrelsen för yrkesutbildning.
Under åberopande av vad som sålunda i olika avseenden anförts övergår
jag till beräkningen av personalbehovet på ifrågavarande administrativa byrå.
I enlighet med det föreliggande förslaget bör till en början för byrån —
liksom för envar av de övriga byråerna — beräknas en byråchef med placering
i lönegrad A 30. Beträffande kompetensfordringarna för denne befattningshavare
instämmer jag med vad verkstadsskoleutredningen anfört.
För de administrativa ärendena i allmänhet — beträffande arten av dem
hänvisar jag till redogörelsen i det föregående — bör vidare avses en sekreterare.
Verkstadsskoleutredningen har föreslagit, att denna sekreterarbefattning,
liksom motsvarande befattningar i allmänhet vid de centrala ämbetsverken,
placeras i lönegrad A 24, vilket jag biträder. Huruvida såsom kompetensfordran
bör uppställas, att sekreteraren skall ha fullgjort vad som föreskrives
i fråga om dem, som må utnyttjas i domarämbete, torde få bli föremål
för vidare övervägande. Såsom utredningen vidare föreslagit, torde för de
administrativa göromålen böra beräknas en kansliskrivare, tillika registrator,
med placering i lönegrad All samt ett kanslibiträde i 7 lönegraden. Med
hänsyn till att av skäl, som jag angivit i det föregående, personal icke för
närvarande erfordras för något kamrerarkontor, böra de inom överstyrelsen
förekommande redogörargöromålen ankomma på registratorn.
Den tjänsteman, som enligt vad förut anförts särskilt avses för fullgörande
av utrednings- och planeringsarbete och liknande kvalificerade uppgifter
rörande yrkesutbildningen, synes böra erhålla ställning såsom byrådirektör.
Då tjänsten icke bör få karaktär av slutpost, bör den inrättas såsom extra
ordinarie och ej sättas i högre lönegrad än den föreslagna, d. v. s. 26 lönegraden.
Till hjälp åt denne tjänsteman torde vidare böra avses ett kanslibiträde
i 7 lönegraden.
I fråga örn amanuenser och kvinnlig biträdespersonal utöver vad förut
angivits har utredningen slutligen föreslagit två amanuenser och tre kontorsbiträden.
Behovet av dylika befattningshavare påverkas å ena sidan av att
registratorn, såsom framgår av det nyss anförda, torde komma att få endast
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
begränsade möjligheter att fullgöra vissa göromål på byrån samt å den andra
därav, att överstyrelsens befattning med statistiska och andra primärutredningar
torde bli av något mindre omfattning än som förutsatts av utredningen.
Sistnämnda förhållande bör enligt vad jag förut framhållit icke föranleda indragning
av den föreslagna högre tjänsten för ifrågavarande uppgifter men
bör kunna motivera en begränsning av den underordnade personalen. Med
hänsyn till båda nämnda, i motsatt riktning verkande omständigheter vill
jag förorda, att för denna byrå beräknas en amanuens och ytterligare tre
kvinnliga biträden. Därest det skulle visa sig, att den kvinnliga biträdeshjälpen
icke blir tillräcklig, torde frågan om ett ytterligare biträde få tagas
under övervägande.
Personalen på den administrativa byrån skulle vid bifall till mitt förslag
utgöra 1 byråchef, 1 byrådirektör, 1 sekreterare, 1 amanuens, 1 kansliskrivare,
tillika registrator, 2 kanslibiträden och 3 kvinnliga biträden.
I fråga örn de anställnings- och löneförhållanden, som böra beredas amanuenserna
och sistnämnda kvinnliga biträden, hänvisar jag till sammanställningen
över den blivande överstyrelsens personal i det följande.
Andra byrån (byrån för teknisk yrkesutbildning), a) Arbetsuppgifter.
Denna byrå avser verkstadsskoleutredningen skola i det närmaste motsvara
den nuvarande rotel II å skolöverstyrelsens yrkesskolavdelning, dock att jämväl
ärenden rörande tekniska läroverk och därmed jämförliga yrkesundervisningsanstalter
ävensom vissa från kommerskollegium överflyttade ärenden
böra handläggas å denna byrå. Bland de ärenden, som avses skola handläggas
på denna byrå, märkas, förutom de ovannämnda, ärenden angående yrkesutbildningen
inom näringslivet för industri och hantverk samt organisationen
av kommunala och enskilda yrkesundervisningsanstalter m. fl.
b) Personal. Verkstadsskoleutredningen har i anslutning till vad skolöverstyrelsen
i utlåtande över de sakkunnigas rörande överstyrelsens organisation
förslag på sin tid anfört i ämnet lämnat en utförlig redogörelse för personalbehovet
för de arbetsuppgifter, som nu äro i fråga.
Under framhållande av att vissa av de ifrågavarande mest arbetskrävande
ärendegrupperna i högre grad voro av facklig-pedagogisk än av administrativ
karaktär hade skolöverstyrelsen i ovannämnda utlåtande efter en ingående
motivering föreslagit inrättande av två byråingenjörstjänster i skolöverstyrelsen.
Verkstadsskoleutredningen har helt anslutit sig till de synpunkter,
skolöverstyrelsen sålunda anfört i fråga örn behovet av fackligt utbildad personal
i lägre ställning än byråchefsgrad. Utredningen har därvid ingående belyst
den utveckling på yrkesundervisningens område, som successivt lett till
ett ökat personalbehov hos centralorganet, och särskilt pekat på tillkomsten
av verkstadsskolor och andra heldagsundervisande yrkesundervisningsanstalter.
Härom och i övrigt har verkstadsskoleutredningen anfört bland annat
följande.
53
Kungl. May.ts proposition nr 232.
Det ligger i sakens natur, att sistnämnda läroanstalter — verkstadsskolor och
andra heldagsundervisande skolor — måste vara på ett helt annat sätt än lärlingsoch
yrkesskolor med övervägande teoretisk undervisning utrustade med maskiner
och annan undervisningsmateriel av ofta mycket dyrbart slag. Enligt gällande
författningar utgår statsunderstöd till inköp av undervisningsmateriel vid ifrågavarande
utbildningsanstalter endast under förutsättning, att skolöverstyrelsen godkänt
materielen till inköp. Den centrala ledningen av yrkesutbildningen har sålunda
härvidlag en ansvarsfull och omfattande uppgift. Den skall icke blott tillse,
att den för varje särskilt fall lämpligaste materielen anskaffas, utan den har
tillika att vaka över att det allmänns krav på sparsamhet bli vederbörligen tillgodosedda.
Såsom överstyrelsen uttryckt saken i sitt ovannämnda utlåtande, gäller
det för den centrala ledningen icke blott att kunna bedöma och avgöra, vad
som är lämpligt och nödvändigt att anskaffa, utan även att gentemot de fackmän,
som stå bakom de av vederbörande skolstyrelser gjorda anskaffningsförslagen,
kunna auktoritativt hävda restriktiva åtgärder, som i samband med granskningen
av förslagen ofta måste vidtagas på rent yrkestekniska och sålunda icke
enbart av ekonomiska grunder.
Till den centrala ledningens uppgifter måste emellertid räknas icke blott de,
som utredningen närmast berört här ovan, utan i lika hög grad den rådgivande
och kontrollerande verksamhet, som på olika sätt bör utövas av denna ledning.
I sistnämnda avseende vill utredningen såsom exempel framhålla, att granskningen
av ett förslag till inköp av undervisningsmateriel icke endast bör gälla
frågan, huruvida materielen bör få inköpas utan jämväl spörsmålet om sättet för
inköp. Under sitt sysslande med verkstadsskolorna för arbetslös ungdom har utredningen
i flera fall erfarit, hurusom icke obetydliga belopp statsmedel skulle
ha kunnat inbesparas genom inköp av något använda, men dock för undervisningsändamål
fullt ändamålsenliga maskiner i stället för, såsom föreslagits av vederbörande
skolstyrelse, nya sådana. En effektivt organiserad central ledning bör
äga förutsättningar att även i sistnämnda och andra avseenden utöva den kontroll
och lämna de anvisningar och råd i övrigt, som må befinnas påkallade. Om så
blir fallet, torde kostnadsbesparingar kunna vinnas av den storleksordning, att
de väl motivera en i fråga örn personal tillräckligt försedd central ledning av
yrkesutbildningsväsendet.
Verkstadsskoleutredningen anser sig icke behöva ytterligare utveckla, hurusom
de omförmälda gransknings- och övriga uppgifterna måste vara synnerligen såväl
krävande som tidsödande, därest de skola fullgöras, så att syftet med dera uppnås.
Däremot vill utredningen särskilt understryka, att dessa uppgifter i stort
sett helt tillkommit efter det överstyrelsens yrkesskolavdelning erhållit sin nuvarande
organisation. Att organisationen icke varit avpassad därför visar det förhållandet
att, sedan verkstadsskolorna för arbetslös ungdom tillkommit, vederbörande
rotclföreståndare på yrkesskolavdelningen under långa perioder tagits i
anspråk för ifrågavarande uppgifter i sådan utsträckning, att andra viktiga sådana,
såsom inspektion och dylikt, i betänklig mån fått sättas i efterhand.
På de sålunda anförda skälen har verkstadsskoleutredningen ansett skolöverstyrelsens
förslag om anställande av byråingenjörcr i den centrala ledningen
av yrkesutbildningsväsendet ägnat att avhjälpa en påtaglig brist i den
nuvarande organisationen, varför utredningen förklarat sig biträda förslaget.
Som förut anförts har utredningen förordat, att den understödsverksamhet
till befrämjande av praktisk lärlingsutbildning hos hantverksmästare m. m.,
54
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 232.
som för närvarande handhas av kommerskollegium, skall överflyttas till överstyrelsen
för yrkesutbildning. Detta förslag innebär, att den hos kollegium på
övergångsstat i lönegrad A 24 anställde tekniske konsulenten skall överflyttas
till överstyrelsen för yrkesutbildning. I avsikt att så mycket som möjligt begränsa
överstyrelsens storlek vill utredningen förorda, att nämnda konsulenttjänst
i samband med överflyttningen omändras till en ordinarie förste byråingenjörstjänst
i lönegrad A 24. För att bereda möjlighet för den omförmälde
konsulenten att, sedan han överflyttats å sistnämnda befattning, i största möjliga
utsträckning även fullgöra sådana gransknings- och liknande arbetsuppgifter,
varom särskilt talats i skolöverstyrelsens ovannämnda utlåtande, torde
konsulentens nuvarande göromål i viss utsträckning kunna övertagas av andra
befattningshavare å andra byrån eller ökad biträdeshjälp kunna beredas
honom.
I enlighet med skolöverstyrelsens ovannämnda förslag har verkstadsskoleutredningen
vidare tillstyrkt, att överstyrelsen för yrkesutbildning förses även
med en byråingenjörstjänst. Jämväl denna tjänst har ansetts böra uppföras å
ordinarie stat samt placeras i lönegrad A 21.
Då innehavarna av nämnda byåringenjörsbefattningar förutsatts komma
att anlitas även för inspektioner och andra förrättningar vid yrkesundervisningsanstalterna,
syntes, så vitt verkstadsskoleutredningen då kunde bedöma,
behov icke komma att föreligga av någon särskild inspektör för undervisningen
vid verkstads- och andra liknande skolor, motsvarande den nuvarande inspektören
för verkstadsskolorna för arbetslös ungdom och de centrala verkstadsskolorna.
Utöver byråchefen och de i det föregående angivna fackliga befattningshavarna
har verkstadsskoleutredningen för ifrågavarande byrå beräknat en
notarie i lönegrad A 21 och en amanuens, varjämte medel borde beräknas till
arvode åt en inspektör och sakkunnig för den elektriska yrkesutbildningen.
Ytterligare har utredningen för ifrågavarande byrå beräknat två kontorsbiträden
och till motivering härför anfört i huvudsak följande.
Förutom de ovannämnda befattningshavarna bör vidare å ifrågavarande byrå
finnas tillräcklig kvinnlig biträdespersonal för förande av förteckningar (exempelvis
över yrkesundervisningsanstalternas med statsbidrag inköpta undervisningsmateriel
och dylikt) och diarier samt för expedieringsarbeten och övriga uppgifter,
som böra ankomma på kvinnliga biträden. Enligt vad verkstadsskoleutredningen
i olika sammanhang förmärkt, måste den kvinnliga biträdespersonal, som för närvarande
är anställd å skolöverstyrelsens yrkesskolavdelning, anses för fåtalig. I
stort sett disponeras den helt för arbete å avdelningens skrivbyrå, varför diarieföringar,
expedieringar och liknande uppgifter i betydande utsträckning handhas
av notarierna och amanuenserna. Enligt utredningens mening är en dylik organisation
varken rationell eller ekonomisk.
Personalen å överstyrelsens andra byrå skulle vid bifall till vad utredningen
sålunda förordat komma att utgöra en byråchef, en förste byråingenjör, en
55
Kungl. Maj:ts proposition nr ''23%.
byråingenjör, en notarie, en amanuens och två kontorsbiträden, vartill beräknas
komma en inspektör och sakkunnig för den elektriska yrkesutbildningen.
Yttrandena. Skolöverstyrelsen har efter en jämförelse mellan verkstadsskoleutredningens
förslag och förslag av sakkunniga^ rörande skolöverstyrelsens
organisation med av skolöverstyrelsen i utlåtande den 29 oktober
1938 föreslagna förändringar funnit andra byråns arbetskrafter mycket
knappa. För bedömande av personalbehovet framhåller skolöverstyrelsen,
att de helt nya eller starkt vidgade arbetsuppgifter, som kunna förväntas
komma att framdeles åläggas överstyrelsen för yrkesutbildning till en avsevärd
del komma att åvila denna byrå. Liksom organisationen av den centrala
ledningen bör ordnas med hänsyn tagen jämväl till dessa nya och vidgade
uppgifters karaktär, bör givetvis även personalbehovet beräknas så, att
överstyrelsen har möjlighet att utföra erforderligt planeringsarbete för den
vidgade verksamhetens inledande. Däremot bör självfallet antalet tjänstemän
från början icke tagas större, än vad som då är oundgängligen nödvändigt. En
utökning av personalen torde sålunda bliva erforderlig, då yrkesutbildningsväsendet
nått en större omfattning.
jKommerskollegium vill ej motsätta sig att, i enlighet med utredningens förslag,
tekniske konsulenten å kollega industribyrå, som nu är placerad å övergångsstat,
överflyttas till överstyrelsen för yrkesutbildning. Denna överflyttning
anser sig allmänna civilförvaltningens lönenämnd icke kunna tillstyrka.
Enligt lönenämndens mening bör för de med befattningen avsedda göromålen
inrättas en helt ny tjänst, vilken för ernående av bästa möjliga rekrytering
bör placeras i lönegraden A 26. En dylik lönegradsplacering synes lönenämnden
befogad även med hänsyn därtill, att den ifrågavarande befattningshavaren
icke bör erhålla lägre löneställning än innehavaren av den byrådirektörsbefattning,
vilken skulle inrättas för ärenden rörande husligt arbete.
Statskontoret framhåller, att statskontoret för sin del icke blivit övertygat
om lämpligheten av att överflytta de arbetsuppgifter, som i fråga om verkstadsskolorna
för arbetslös ungdom nu handhavas av en särskild inspektör, på
de tvenne föreslagna byråingenjör änsterna å byrån för teknisk yrkesutbildning.
Anordningen med en inspektörsbefattning för här ifrågavarande ändamål
synes statskontoret kunna innebära bestämda fördelar, icke minst vid en
väsentligt utvidgad verkstadsskoleorganisation.
I detta sammanhang vill jag erinra om, att genom beslut av 1941 års riksdag
en provisorisk förstärkning av arbetskrafterna på skolöverstyrelsens yrkesskolavdelning
genomförts. I propositionen 1941: 179 framhöll jag, att ett genomförande
av det i propositionen 1941: 71 framlagda förslaget rörande statsbidrag
till centrala verkstadsskolor m. m. torde medföra en avsevärd utökning
av de arbetsuppgifter, som ankomme på skolöverstyrelsens redan förut arbetstyngda
yrkesskolavdelning. På grund härav syntes — i avbidan på ett definitivt
ordnande av yrkesutbildningens centrala ledning — en förstärkning av
arbetskrafterna på denna avdelning vara ofrånkomlig. Ett av skolöverstyrelsen
i ämnet framställt förslag, omfattande inrättandet av en förste byråingenjörstjänst
i lönegrad Eo 24, en amanuenstjänst i lönegrad Eo 18 och en kansli
-
Departe
mentschefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 832.
biträdestjänst i lönegrad Eo 7, syntes mig då innebära en för tillfället godtagbar
lösning av denna fråga, dock att medel tills vidare icke beräknades för
amanuenstjänsten. Detta mitt förslag bifölls av riksdagen.
Personalen på de rotlar inom den nuvarande yrkesskolavdelningen, som i
huvudsak handlägger nu ifrågavarande ärenden, har, liksom avdelningens befattningshavare
i övrigt, under årens lopp nedlagt mycket arbete i försök att
bemästra den ständigt växande arbetsbördan. Erfarenheterna ge likväl vid
handen, att viktiga uppgifter måst eftersättas i brist på arbetskrafter. Detta
gäller såväl i avseende å planläggnings- och inspektionsverksamheten som beträffande
det inre arbetet inom avdelningen för ledandet av yrkesutbildningsverksamheten.
I sistnämnda avseende har ej minst bristen på underordnad
och biträdespersonal framträtt, vilket försvårat eller omöjliggjort avdelningens
arbete för effektiv kontroll och dylikt.
Såsom jag framhållit i annat sammanhang, är den centrala ledningens arbete
av största betydelse i avseende å ett effektivt utnyttjande av de medel,
som av statsmakterna anslas för yrkesutbildningen. Såväl med hänsyn
till målet för den yrkesutbildning, som äger rum i exempelvis verkstadsskolor,
som till statsfinansiella synpunkter föreligger behov av en stark
och sakkunnig statlig ledning. En tendens har sålunda otvivelaktigt
visat sig att — särskilt om statens bidrag äro rikliga — förse skolor
av detta slag med en för stor maskinutrustning, som därjämte icke alltid
svarat mot utbildningsmålen. Ej heller har alltid en lokal skollednings
överblick och erfarenheter varit tillräckliga för att föreslå inköp av de
lämpligaste och hållbaraste fabrikaten och typerna av maskiner, verktyg m. m.
Dylika frågor återkomma ständigt på grund av det relativt stora successiva
ersättningsbehovet vid ifrågavarande utbildningsanstalter. Frånsett andra synpunkter
lönar det sig sålunda även rent ekonomiskt att förse det statliga centralorganet
med en tillräcklig och effektiv organisation för dessa arbetsuppgifter.
Vad jag salunda anfört framträder med ökad styrka inför den utveckling av
yrkesutbildningsväsendet, som torde vara att förvänta. Det är därför angeläget,
att den centrala ledningen jämväl i förevarande avseende är effektivt
organiserad.
Ett steg i denna riktning togs genom den förstärkning av arbetskrafterna
för ifrågavarande ändamål, som enligt den föregående redogörelsen beslöts
av 1941 ars riksdag och innebar inrättandet av en förste byråingenjörstjänst
och en kanslibiträdesbefattning. Därigenom har i stort sett den personalorganisation
tillskapats, som i nu föreliggande förslag avsetts för andra byrån
inom överstyrelsen för yrkesutbildning. Den ytterligare förstärkning, som nu
skulle tillkomma, består därför i väsentlig mån däri, att en del arbetsupp
-
Kungl. Maj:ts ''proposition nr ‘232. 57
gifter, vilka hittills åvilat nu ifrågavarande personal, hänföras till första
byrån.
Om hänsyn tages till samtliga överblickbara omständigheter, synes mig
verkstadsskoleutredningens förslag vara i huvudsak väl avvägt, varför jag i
princip ansluter mig till detsamma. Beträffande vissa av tjänsterna vill jag
framhålla följande.
Den föreslagne ordinarie förste byråingenjören i 24 lönegraden avses motsvara
den ordinarie tekniske konsulent i samma lönegrad, som föreslås överflyttad
från kommerskollegium. Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har
på närmare angivna skäl avstyrkt detta förslag och förordat inrättandet av
en helt ny tjänst såsom byråingenjör i lönegrad A 26. Lönenämndens förslag
innebär bland annat, att den föreslagna överflyttningen av nyssnämnde tekniske
konsulent till överstyrelsen icke skall komma till stånd, och ingriper sålunda
icke i frågan om kommerskollegii personalförhållanden. Då de ärenden
rörande främjande av lärlingsutbildning m. m., som skulle överflyttas till den
nybildade överstyrelsen och inom kollegium för närvarande handhas av nämnde
konsulent, endast torde utgöra en del av dennes arbetsuppgifter, synes det
icke osannolikt, att efter en närmare utredning övervägande skäl komma att
tala för ett bibehållande av konsulenttjänsten hos kollegium. I så fall skulle,
såsom lönenämnden förordat, en helt ny tjänst såsom byråingenjör behöva inrättas
hos överstyrelsen. Huruvida denna tjänst, med hänsyn främst till rekryteringsförhållandena,
i så fall bör placeras i 26 lönegraden, är jag icke beredd
att taga slutlig ställning till nu. Närmare utredning i samtliga dessa avseenden
torde böra av myndigheterna förebringas i samband med avgivande av
förslag till anslag till kommerskollegium och överstyrelsen för yrkesutbildning
för budgetåret 1944/45. I avvaktan härpå torde under den korta tid, överstyrelsen
kan komma att vara i verksamhet före ingången av nyssnämnda
budgetår, ärendena rörande främjande av lärlingsutbildning m. m. kunna kvarligga
hos kollegium. Jämväl i avvaktan på nyssnämnda ställningstagande
torde i stället för den av verkstadsskoleutredningen föreslagna ordinarie byråingenjörstjönsten
i 21 lönegraden böra beräknas en tjänst såsom extra ordinarie
förste byråingenjör i 24 lönegraden, motsvarande den inom skolöverstyrelsen
år 1941 inrättade extra ordinarie förste byråingenjörstjänsten i
sistnämnda lönegrad.
Mot förslaget, att å byrån vidare skola vara anställda en notarie, en amamuens
och två kvinnliga biträden, finner jag ingen anledning till erinran. Den
extra ordinarie kanslibiträdestjänst, som inrättats på yrkesskolavdelningen år
1941, torde sålunda icke vara nödvändig för denna byrå. Jag erinrar emellertid
om, att för överstyrelsens första byrå beräknats två kanslibiträdestjänster.
Även en inspektör och sakkunnig för den elektriska yrkesutbildningen bör
vara anställd hos överstyrelsen.
Verkstadsskoleutredningen har nied hänsyn till de föreslagna byråingen -
58
Kungl. Maj:ts proposition nr ''232.
jörerna ifrågasatt behövligheten av ett fortsatt uppehållande av någon befattning
såsom inspektör för undervisningen vid verkstads- och liknande skolor. I
likhet med statskontoret anser jag, att en inspektörsbefattning för här ifrågavarande
ändamål kan innebära så bestämda fördelar, att jag tillstyrker befattningens
bibehållande tills vidare i avvaktan på närmare erfarenheter.
Vid bifall till vad jag sålunda förordat kommer personalen på överstyrelsens
andra byrå att utgöra en byråchef, två byråingenjörer (beträffande vilka
dock i avvaktan på viss utredning beslut för närvarande bör fattas endast
om den ene), en notarie, en amanuens samt två kvinnliga biträden. Härtill
komma vissa inspektörer och sakkunniga biträden.
I fråga örn anställnings- och löneförhållandena för amanuensen och de kvinnliga
biträdena hänvisar jag till personalsammanställningen i det följande.
Tredje byrån. (Byrån för handelsundervisning och undervisning i husligt
arbete m. m.). a) Arbetsuppgifter. Enligt den nuvarande fördelningen av
ärendena inom skolöverstyrelsens yrkesskolavdelning handläggas på rotel lil
i huvudsak samtliga ärenden rörande handelsundervisningen utom frågor,
som angå statsunderstöd till och reglementen för lärlings- och yrkesskolor,
samt därjämte frågor om lärares behörighet jämväl vid övriga läroanstalter
utom dem, som avse husligt arbete och kvinnliga yrken.
Inom skolöverstyrelsens nuvarande yrkesskolavdelning handläggas frågor
rörande undervisningen för husligt arbete och kvinnliga yrken å rotel IV, för
vilken konsulenten och föredraganden i ärenden rörande husligt arbete är chef.
Till denna rotel hänföras emellertid icke endast ärenden rörande den egentliga
yrkesutbildningen för husligt arbete m. m., utan det åligger därjämte föreståndaren
för roteln att föredraga och bereda även ärenden angående handarbetsoch
skolköksseminarier ävensom ärenden rörande undervisning i husligt arbete
i de läroanstalter i övrigt, som lyda under överstyrelsens läroverks- och folkskolavdelningar.
Beträffande omfattningen av ifrågavarande undervisning i
sistnämnda läroanstalter har utredningen lämnat en närmare redogörelse i
kapitel 4.
De sakkunniga rörande skolöverstyrelsens organisation lia utgått ifrån att
liksom hittills inom överstyrelsens yrkesskolavdelning skall finnas en rotel för
handelsundervisning samt en rotel för undervisning i husligt arbete och kvinnliga
yrken. Å sistnämnda rotel borde handläggas ärenden rörande såväl den
egentliga yrkesutbildningen för husligt arbete som undervisningen häri i de
allmänna skolorna.
Verkstadsskoleutredningen har — efter en principiell utredning rörande
ifrågavarande spörsmål — anfört, att utredningen i likhet med nyssnämnda
sakkunniga funnit, att de ärenden, som hänföra sig enbart till handelsundervisningen
— även om man beaktar den pågående utvecklingen av denna
59
Kungl. Maj:ts -proposition nr 83%.
undervisning — icke äro av den omfattning, att de kunna tilldelas en byrå
såsom enda arbetsuppgift. Utredningen har vidare framhållit, att detta förhållande
enligt utredningens förslag skulle bli ytterligare markerat, då givetvis
den administrativa byrån bör handlägga även de handelsärenden, som äro av
övervägande administrativ karaktär, såsom ärenden rörande fastställande av
reglementen och dylikt. Emellertid har utredningen i detta sammanhang erinrat
örn den handelsundervisning, som i stor utsträckning meddelas i skolor,
tillhörande det allmänna skolväsendet, ävensom örn att utredningen förutsatt,
att ett nära samarbete skulle komma till stånd mellan skolöverstyrelsen
såsom tillsynsmyndighet för berörda skolor och överstyrelsen för yrkesutbildning
för ledandet av nämnda undervisning. Sålunda skulle vederbörande befattningshavare
inom sistnämnda överstyrelse ha att i erforderlig omfattning
förrätta inspektioner därav, granska examensuppgifter och dylikt, varigenom
icke oväsentliga arbetsuppgifter skulle komma att påläggas denna överstyrelse.
Utredningen har vidare erinrat om att, därest yrkesskolavdelningen utbrytes
ur skolöverstyrelsen, utredningen förutsatt, att den centrala ledningen av
såväl handarbets- och skolköksseminarierna som i övrigt undervisningen i husligt
arbete i de allmänna skolorna alltfort skall utövas av skolöverstyrelsen. På
grund härav har utredningen i nu förevarande sammanhang haft att avgiva
förslag endast beträffande den centrala ledningen för kommunala och enskilda
yrkesundervisningsanstalter för husligt arbete och kvinnliga yrken.
Med de begränsade uppgifter, som sålunda skulle komma att åvila överstyrelsen
för yrkesutbildning i fråga om undervisningen i husligt arbete m. m.,
har utredningen funnit övervägande skäl tala för att åtminstone tills vidare, i
avvaktan på större erfarenheter rörande uppgifternas omfattning, dessa icke
böra hänföras till en särskild för ändamålet inrättad byrå inom överstyrelsen
utan i stället inordnas tillsammans med andra uppgifter i någon av överstyrelsens
byråer.
Under åberopande av vad utredningen sålunda och i övrigt anfört beträffande
den centrala ledningens uppgifter i avseende å yrkesutbildningen för
handel och husligt arbete m. m. har utredningen ansett sig böra förorda, att
båda dessa grenar av yrkesutbildning sammanföras under en gemensam byrå
inom en blivande överstyrelse för yrkesutbildning.
b) Personal. Verkstadsskoleutrednmgen har utgått ifrån att, därest handeln
och det husliga arbetet inordnas under en och samma byrå av överstyrelsen
för yrkesutbildning, vardera utbildningsgrenen skall företrädas av en fackman
på området.
I enlighet härmed har utredningen föreslagit, att chefen för byrån avses att
jämte sitt chefskap i första hand företräda yrkesutbildningen för handel.
Med hänsyn till det i förhållande till arbetsuppgifterna för den nuvarande
konsulenten för husligt arbete i skolöverstyrelsen begränsade verksamhets
-
60
Kungl. Majda proposition nr 232.
område, som representanten för det husliga arbetet m. m. inom den nybildade
överstyrelsen skulle erhålla, anser utredningen, att denna befattningshavare
bör erhålla ställningen såsom byrådirektör och icke, såsom föreslagits av omförmälda
sakkunniga, såsom byråchef (undervisningsråd). Tjänsten synes böra
uppföras å ordinarie stat med placering i lönegrad A 26. Med hänsyn till att
yrkesgrenen husligt arbete sönderfaller i två så väsentligt olika delar som
hushållsgöromål och kvinnlig slöjd (vävning och sömnad m. m.), synes byrådirektören
för det husliga arbetet behöva biträde av en fackutbildad person,
vilken närmast företräder den gren av det husliga arbetet, som byrådirektören
icke i första hand representerar. De sakkunniga rörande skolöverstyrelsens
organisation ha för detta ändamål föreslagit en särskild konsulentbefattning
med av Kungl. Maj:t fastställt arvode, under det att skolöverstyrelsen
på ovan angivna skäl i stället hemställt om en assistentbefattning. Verkstadsskoleutredningen
har funnit vissa skäl tala för skolöverstyrelsens förslag. I avvaktan
på närmare erfarenheter rörande ifrågavarande befattningshavares arbetsuppgifter,
sedan en uppdelning av den centrala ledningen av det husliga
arbetet mellan skolöverstyrelsen och den nybildade överstyrelsen för yrkesutbildning
kommit till stånd, finner sig utredningen dock böra stanna för omförmälda
sakkunnigas förslag. I likhet med vad nu är fallet beträffande motsvarande
befattning inom skolöverstyrelsen bör likväl arvodet till denne konsulent
tills vidare icke fastställas av Kungl. Majit, utan i stället erforderliga
medel beräknas under anslagsposten till inspektion och sakkunniga biträden.
Utöver ovannämnda befattningshavare beräknar verkstadsskoleutredningen
för ifrågavarande byrå ytterligare en notarie samt en amanuens ävensom två
kontorsbiträden.
Vid bifall till vad verkstadsskoleutredningen sålunda föreslagit skulle personalen
å överstyrelsens tredje byrå utgöras av en byråchef, en byrådirektör,
en notarie, en amanuens samt två kontorsbiträden, vartill skulle komma en
konsulent för husligt arbete.
Yttrandena. Skolöverstyrelsen framhåller, att handelsundervisningen och
yrkesundervisningen för husligt arbete äro från varandra så vitt skilda, att
det icke kan anses fullt rationellt att sammanföra hithörande ärenden under
en byrå. Konsulenten för husligt arbete Drake har, såsom tidigare framhållits,
ansett, att inom överstyrelsen bör inrättas en särskild byrå för husligt arbete.
En reservant i allmänna civilförvaltningens lönenämnd föreslår, att tredje
byrån organiseras på två avdelningar, vilka förestås den ena av byråchefen
och den andra av byrådirektören.
Sveriges husmodersföreningars riksförbund anser, att den husliga yrkesundervisningen
bör ställas under en särskild byrå och ej vara sammankopplad
med handelsundervisningen.
I detta sammanhang torde få erinras örn, att genom beslut av 1942 års
riksdag arvodesbefattningen såsom konsulent för husligt arbete hos skolöverstyrelsen
omändrades till en ordinarie befattning i 26 lönegraden såsom konsu
-
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 232. 61
lent för husligt arbete, vilket i löneavseende motsvarar verkstadsskoleutredningens
förslag.
Jag tillstyrker verkstadsskoleutredningens förslag beträffande personalorganisationen
för den nya överstyrelsens tredje byrå. Konsulenten för husligt
arbete inom skolöverstyrelsen är sedan den 1 juli 1942 placerad i lönegraden
A 26. Jag anser mig icke böra föreslå någon förändring av lönegradsplaceringen,
när tjänsten nu överföres till överstyrelsen för yrkesutbildning.
Tjänsteförteckningssakkunniga ha föreslagit, att benämningen å befattningen
ändras till statskonsulent; häremot har jag intet att erinra.
I enlighet med det anförda skulle personalen å byrån komma att utgöras
av en byråchef, en statskonsulent, en notarie, en amanuens och två kvinnliga
biträden, vartill kommer en konsulent för husligt arbete.
Beträffande anställnings- och löneförhållandena för amanuensen och de
kvinnliga biträdena hänvisar jag till personalsammanställningen i det följande.
För överstyrelsen gemensam personal. Såsom gemensam personal har
verkstadsskoleutredningen slutligen beräknat dels för telefonväxeln ett kontorsbiträde,
dels ock för vaktmästargöromålen en ordinarie expeditionsvakt i
lönegrad A 5 och ett expeditionsvaktsbiträde med arvode av 1,800 kronor.
Till jämförelse kan nämnas, att å skolöverstyrelsens yrkesskolavdelning
för närvarande tjänstgör en icke-ordinarie expeditionsvakt med biträde av viss
annan vaktmästarpersonal samt i den för överstyrelsen gemensamma telefonväxeln
två kontorsbiträden.
Yttrandena. Statskontoret har fäst uppmärksamheten på att den nya
överstyrelsens telefonist icke torde böra placeras högre än i 2 lönegraden i
löneplanen för extra ordinarie tjänstemän. Även allmänna civilförvaltningens
lönenämnd anser telefonisten icke böra placeras högre än i nämnda lönegrad.
Lönenämnden har därjämte i annat sammanhang förordat, att ett pär extra
ordinarie kontorsbiträdesbefattningar i 4 lönegraden utbytas mot befattningar
såsom skrivbiträden i 2 lönegraden.
Jag biträder myndigheternas ståndpunkt utom i fråga om expeditionsvaktsbefattningen,
vilken i enlighet med numera vedertagna principer bör placeras i
lönegraden A 6. Jag kommer i det följande att avgiva förslag i fråga om
fördelningen av de kvinnliga biträdestjänsterna mellan kontorsbiträden och
skrivbiträden. Arvodet till expeditionsvaktsbiträdet synes emellertid böra
beräknas till 2,400 kronor.
Sammanställning av personalbehovet m. m. Följande sammanställning
visar innebörden av den av mig i det föregående förordade personalorganisationen
i jämförelse med nuvarande förhållanden och det av verkstadsskoleutredningen
avgivna förslaget.
Departementschef
en.
Departe
mentschefen.
62
Kungl. Maj:ts proposition nr 832.
Tjänster |
Lönegrad Arvode |
Nuvarande organisa- tion |
Verkstads- skoleut- redningen |
Departe- ments- chefen |
1. Ordinarie tjänstemän |
||||
överdirektör och chef..... |
C 10 |
_ |
_ |
1 |
överdirektör och chef........ |
C 8 |
_ |
1 |
__ |
byråchefer (undervisningsråd)...... |
A 30 |
3 |
3 |
3 |
statskonsulent (konsulent för husligt arbete) |
A 26 |
1 |
1 |
1 |
sekreterare .......... |
A 24 |
1 |
1 |
1 |
förste byråingenjör........ |
A 24 |
— |
1 |
_ |
kamrerare.......... |
A 24 |
— |
1 |
_ |
byråingenjör......... |
A 21 |
— |
1 |
_ |
notarier........ |
A 21 |
2 |
2 |
2 |
kansliskrivare, tillika registrator..... |
A 11 |
— |
1 |
1 |
kassör och bokhållare .... |
A 11 |
_ |
1 |
|
kanslibiträden........ |
A 7 |
1 |
2 |
1 |
expeditionsvakt....... |
A 6 |
— |
_ |
1 |
expeditionsvakt..... |
A 5 |
1 |
1 |
_ |
kontorsbiträden...... |
A 4 |
2 |
3 |
3 |
2. Icke-ordinarie tjänstemän |
||||
byrådirektör...... |
Eo 26 |
_ |
1 |
1 |
förste byråingenjör....... |
Eo 24 |
1 |
_ |
1 |
amanuenser........ |
Eo 18 |
— |
2 |
2 |
amanuenser........ |
Eo 15 |
_ |
2 |
1 |
kanslibiträden...... |
Eo 7 |
2 |
_ |
1 |
kontorsbiträden..... |
Eo 4 |
1 |
5 |
3 |
skrivbiträden ..... |
Eo 2 |
__ |
_ |
2 |
konsulent för husligt arbete . . . |
arvode |
1 |
1 |
1 |
inspektör för verkstadsskolor . . |
arvode |
1 |
_ |
1 |
inspektör för elektrisk yrkesutbildning . . . |
arvode |
1 |
1 |
1 |
expeditionsvaktsbiträde..... |
arvode | |
— |
1 |
1 |
3. Lokalfrågor.
Verkstadsskoleutredningen har ansett sig böra ägna uppmärksamhet även
at fragan örn beredande av tjänstelokaler åt den nya överstyrelsen för yrkesutbildning.
Med den av utredningen förordade organisationen av överstyrelsen
torde erfordras, förutom ett större styrelserum och arkivutrymmen, 27 tjänsterum
för befattningshavarna. Med hänsyn till det sålunda föreliggande utrymmesbehovet
har utredningen ansett omöjligt att inrymma det nya ämbets
-
63
Kungl. Martts ''proposition nr 232.
verket i yrkesskolavdelningens nuvarande tjänstelokaler i skolöverstyrelsen,
en anordning, som även ur synpunkten, att det nya ämbetsverket skall vara
helt självständigt i förhållande till skolöverstyrelsen, icke torde vara lämplig.
Enligt vad jag under hand inhämtat torde, så vitt nu kan bedömas, möjlighet
föreligga att anskaffa de för den nya överstyrelsen för yrkesutbildning erforderliga
lokalerna. Genom de av mig förordade nedskärningarna av organisationen
synes lokalbehovet icke bli fullt så stort som verkstadsskoleutredningen
beräknat. Byggnadsstyrelsen torde böra anmodas att inkomma med utredning
och förslag i ämnet.
V. Kostnadsberäkningar.
I anslutning till av verkstadsskoleutredningen gjorda beräkningar avser jag
att i det följande lämna en översikt över de ungefärliga årliga kostnaderna
för en överstyrelse för yrkesutbildning med den organisation, jag i det föregående
förordat.
1. Avlöningskostnader.
Vid bifall till mitt förslag angående överstyrelsens personalorganisation
skulle — förutom styrelseledamöter — följande befattningshavare finnas
inom överstyrelsen, nämligen
a) ordinarie tjänstemän:
Lönegrad.
1 Överdirektör................................ CIO
3 byråchefer ................................. A 30
1 statskonsulent.............................. A 26
1 sekreterare................................. A 24
2 notarier ................................... A21
1 kansliskrivare, tillika registrator............... All
1 kanslibiträde ............................... A 7
1 expeditionsvakt ............................. A 6
3 kontorsbiträden ............................. A 4
b) extra ordinarie tjänstemän:
1 byrådirektör .............................. Eo 26
1 förste byråingenjör......................... Eo 24
2 amanuenser ............................... Eo 18
1 amanuens................................. Eo 15
1 kanslibiträde .............................. Eo 7
3 kontorsbiträden ........................... Eo 4
2 skrivbiträden .............................. Eo 2
Departe
mentschefen.
64
Kungl. Maj:ts proposition nr ’23’2.
c) övrig personal:
1 konsulent för husligt arbete (sömnad och vävning)
1 inspektör för verkstadsskolor
1 inspektör och sakkunnig för den elektriska yrkesutbildningen
1 vaktmästarbiträde.
I detta sammanhang må erinras, att jag i det föregående förutsatt inrättandet
av ytterligare en byråingenjörstjänst i överstyrelsen — eventuellt genom
överflyttning från kommerskollegium av en tjänst såsom teknisk konsulent.
Innan beslut örn sådan åtgärd fattas, torde emellertid ytterligare utredning
i vissa avseenden böra företagas av myndigheterna. Frågan torde kunna underställas
1944 års riksdag.
Ett genomförande av ifrågavarande organisation innebär, att den nya överstyrelsens
anslag till avlöningar skulle komma att uppgå till 228,000 kronor,
därvid i förekommande fall lönebeloppen beräknats enligt näst högsta löneklassen
i respektive lönegrader. Avlöningsstaten skulle komma att få följande
utseende.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis...... kronor 114,000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Majit, förslagsvis................................. » 6,000
3. Arvoden och ersättningar till inspektörer och sakkunniga
biträden m. m., förslagsvis ........................ » 15,000
4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.......... » 67*000
5. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. » 26,000
Summa kronor 228,000.
Beträffande vissa av avlöningsstatens poster må följande framhållas.
Från posten arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj:t, torde böra bestridas dels årsarvode till styrelsens ordförande med 1,000
kronor, dels årsarvoden å 500 kronor till sju ledamöter med högst 3,500 kronor,
dels ock dagarvoden till ledamöterna och suppleanter för dem med förslagsvis
1,500 kronor.
Från posten arvoden och ersättningar till inspektörer och sakkunniga biträden
m. m. torde först böra bestridas vissa arvoden till inspektörer. För inspektören
för verkstadsskolorna — vilkens arvode för närvarande gäldas från
anslaget till understöd åt verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom — torde
sålunda böra beräknas 3,400 kronor, för inspektör och sakkunnig för den
elektriska yrkesutbildningen, ersättningar till examensombud m. m. 4,000
kronor, för konsulent för husligt arbete (sömnad och vävning) 900 kronor, för
inspektion av barnavårdsundervisningen 600 kronor, för ersättning åt examensombud
vid de tekniska läroverken 2,200 kronor. För eljest erforderliga
inspektörer och sakkunniga torde, i avvaktan på närmare erfarenheter, kunna
beräknas 3,900 kronor. Då behovet av dylik särskild sakkunskap är svårt att
på förhand beräkna, torde denna anslagspost övergångsvis böra upptagas så
-
65
Kungl. Maj:ts proposition jvr 232.
som förslagsvis beräknad, dock att den ej må överskridas utan medgivande av
Kungl. Majit. Såsom verkstadsskoleutredningen framhållit, bör förekomsten
av tillkallade sakkunniga anses såsom en normal företeelse inom överstyrelsen.
Särskilt under de första åren av överstyrelsens verksamhet torde ett stort antal
betydelsefulla ärenden av principiell natur komma upp till behandling inom
överstyrelsen såsom frågor örn yrkesskolväsendets utbyggnad, stadga för
yrkesutbildningen, lärlingsutbildningen inom näringslivet och dylikt.
Från anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal beräknas
dels ett belopp av i runt tal 58,000 kronor till avlöningar åt ovannämnda
under b) upptagna befattningshavare, dels arvode åt ett expeditionsvaktsbiträde
med 2,400 kronor, dels ock 1,500 kronor för tillfälliga biträden. Då såväl
ersättningar till icke-ordinarie tjänstemän under vikariat å högre tjänst
som kostnaden för uppehållande av tjänstemannens egen tjänst under vikariatet
skola gäldas ur förevarande begränsade anslagspost, bör skäligt belopp
även beräknas till vikariatsersättningar. I avvaktan på närmare erfarenheter
torde för ändamålet böra beräknas omkring 5,000 kronor.
Den i det föregående lämnade personalsammanställningen lämnar tillräckligt
god möjlighet för en beräkning av merkostnaden.för personalen. Av nämnda
sammanställning framgår sålunda såväl den personal, som för närvarande i
huvudsak är avsedd för yrkesskolavdelningen inom skolöverstyrelsen, som
ock den för den nybildade överstyrelsen beräknade. Kostnaden för personalen
hos överstyrelsen för yrkesutbildning kan med ledning därav beräknas
överstiga avlöningskostnaderna — kristillägg oberäknat — för personalen vid
den nuvarande yrkesskolavdelningen inom skolöverstyrelsen med 104,000 kronor
örn året. Härvid har beaktats, att yrkesskola vdelningens bortfallande
från skolöverstyrelsen medför behov inom denna överstyrelse av vissa arbetskrafter
för den yrkesbetonade undervisningen inom andra läroanstalter än
dem, som tillhöra yrkesutbildningsväsendet. Dessa arbetskrafter äro för närvarande
gemensamma för samtliga avdelningar inom skolöverstyrelsen. Till
detta spörsmål återkommer jag vid min behandling av anslagen till skolöverstyrelsen.
Jag vill ytterligare framhålla att, därest den av mig i det föregående
förordade ytterligare utredningen rörande tjänsten såsom teknisk konsulent
hos kommerskollegium skulle leda till att denna tjänst icke överflyttas till den
nybildade överstyrelsen, ytterligare en byråingenjörstjänst torde böra nyinrättas
hos denna.
2. Omkostnader.
Verkstadsskoleutredningen har såsom utgångspunkt för sina beräkningar
av behovet av anslag till omkostnader vid överstyrelsen för yrkesutbildning
ansett sig kunna taga skolöverstyrelsens kostnader för detta ändamål enligt
räkenskaperna för budgetåret 1937/38, därvid yrkesskolavdelningens andel
i dessa kostnader beräknats utgöra omkring en femtedel av hela kostnaden.
Vid beräknandet av anslagsbehovet för den nybildade överstyrelsen har emel
Bihang
till rilcsdagcns ''protokoll 19/+3. 1 sami. Nr 332. 5
66
Kungl. Maj:ts proposition nr 238.
lertid utredningen, med hänsyn till att denna överstyrelses personalorganisation
skulle bli större och arbetsuppgifterna mera omfattande, funnit nödvändigt
att beträffande flertalet poster räkna med en avsevärd ökning av ifrågavarande
kostnader för det nya ämbetsverket.
Det av utredningen enligt nämnda beräkningsgrund framlagda förslaget
till omkostnadsstat har följande utseende:
1. Reseersättningar, förslagsvis......................... kronor 8,000
2. Expenser:
a. Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis .... kronor 4,500
b. Övriga expenser ................... » 21,000 , 25,500
3. Publikationstryck.................................. » 1,500
Summa kronor 35,000.
Beträffande de särskilda anslagsposternas beräknande tillåter jag mig hänvisa
till verkstadsskoleutredningens betänkande.
Efter en ingående granskning av de olika posterna mot bakgrunden av rådande
förhållanden och prisläge har jag funnit mig kunna, i avvaktan på närmare
erfarenheter om den nya överstyrelsens anslagsbehov i förevarande avseende,
ansluta mig till verkstadsskoleutredningens förslag. Dock bör i omkostnadsstaten
uppföras jämväl en anslagspost till sjukvård m. m. Härför torde
kunna beräknas förslagsvis 1,000 kronor.
Överstyrelsens för yrkesutbildning omkostnadsanslag skulle sålunda böra,
vid i övrigt oförändrade förhållanden, uppföras med 36,000 kronor.
I samband med inrättandet av en särskild överstyrelse för yrkesutbildning
torde det bli nödvändigt, att ett engångsanslag anvisas till anskaffning av inventarier
och annan kontorsutrustning. Verkstadsskoleutredningen har under
hand inhämtat, att de kontorsmöbler, vilka för närvarande användas av skolöverstyrelsens
yrkesskolavdelning, icke förslå för det nya ämbetsverket. Därtill
kommer att dessa möbler, vilka till stor del tidigare använts av olika kristidskommissioner,
på grund av sin beskaffenhet icke synas lämpliga att övertagas
av det nya ämbetsverket. Utredningen har fördenskull ansett sig böra
utgå från, att överstyrelsen för yrkesutbildning i möjligaste mån erhåller nya
möbler för sina tjänstelokaler. Enligt från fångvårdsstyrelsens arbetskontor
år 1939 under hand inhämtad uppgift uppskattades möbleringskostnaderna,
inklusive gardiner, mattor och armatur, för överstyrelsens tjänstelokaler till
omkring 23,000 kronor. För inköp av erforderligt antal skrivmaskiner, räknemaskiner
ävensom en stencileringsmaskin skulle dessutom enligt inom utredningen
gjorda beräkningar erfordras ett belopp av omkring 7,000 kronor.
Med hänsyn till inträffade prisstegringar finner jag emellertid nödvändigt att
för utrustning av överstyrelsen för yrkesutbildning numera beräkna ett belopp
ej understigande 50,000 kronor.
Den av mig förordade omorganisationen av den centrala ledningen för
yrkesutbildningen kan, såsom framgår av de lämnade uppgifterna, beräknas
67
Kungl. May.ts proposition nr 232.
fullt genomförd draga en merkostnad i förhållande till nuvarande organisation
av i runt tal 125,000 kronor. Därav belöpa cirka 104,000 kronor på avlöningar,
cirka 6,000 kronor på omkostnader och uppskattningsvis cirka 15,000
kronor på lokalkostnader. Härtill komma engångsutgifter för utrustning, beräknade
till 50,000 kronor.
VI. Omorganisationens genomförande och anslagsberäkningar
för budgetåret 1943/44.
Den nu föreslagna nyorganisationen av den centrala ledningen för yrkesutbildningen
bör enligt min mening genomföras så skyndsamt som möjligt. Det
är av vikt, att den utbyggnad av vrkesskolväsendet, som planeras och är under
genomförande, sker under ledning av ett centralt organ, vilket tillika har
förutsättningar för att effektivt främja yrkesutbildningsåtgärderna inom näringslivet.
I nuvarande aktuella läge synes det emellertid särskilt angeläget, att
utan dröjsmål de åtgärder förberedas, som skola ankomma pa centralorganet
för yrkesutbildning under tid av större arbetslöshet. I samband med en
blivande övergång till fredsförhållanden torde det böra räknas med att extraordinära
åtgärder behöva i större eller mindre utsträckning komma till stand
på detta område. De böra om möjligt handhas av den nybildade överstyrelsen
för yrkesutbildning i samråd med statens arbetsmarknadskommission.
I anslutning till vad verkstadsskoleutredningen på sin tid föreslog synes
mig den nya överstyrelsen för yrkesutbildning kunna och böra träda i full
verksamhet från och med den 1 januari 1944.
För att emellertid överstyrelsen vid denna tid skall kunna övertaga sina
arbetsuppgifter är det nödvändigt, att viss personal finnes tillgänglig för utförande
av de förberedande organisatoriska åtgärderna. Arbetet härför är omfattande.
I detta sammanhang erinrar jag blott örn att förslag skola uppgöras
till instruktioner, arbetsordningar och annat, vilka böra vara fastställda, när
överstyrelsen börjar sin verksamhet. Ansvaret för dessa och övriga förberedelsearbeten
böra bäras av den blivande överstyrelsens chef. Medel för chefsbefattningen
synes därför böra finnas tillgängliga redan från och med den 1
juli 1943 för att befattningen må kunna tillsättas från och med den tid,
Kungl. Maj:t prövar lämplig. Chefen synes emellertid i viss utsträckning
redan från början behöva biträde av kvalificerad arbetskraft, och det synes
därför lämpligt att beräkna medel även för byråchefstjänsten och byrådirektörsbefattningen
på administrativa byrån och att dessa inrättas från och med
den 1 juli 1943. Den erforderliga biträdeshjälpen torde däremot intill den
1 januari 1944 kunna lämnas inom skolöverstyrelsens kansli.
Enär beslut bör kunna fattas av överstyrelsen rörande dess inre organisatoriska
förhållanden m. m., synas även styrelsens ledamöter böra kunna utses
av Kungl. Majit tidigare än den 1 januari 1944.
I övrigt synas vederbörande befattningshavare i skolöverstyrelsen böra
överflyttas till den nybildade överstyrelsen från och med den 1 januari 1944.
68
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 232.
\id bifall till vad jag salunda förordat erfordras anslag till avlöningar åt
överstyrelsens personal allenast för senare hälften av budgetåret 1943/44,
dock att medel böra beräknas för arvoden m. m. åt styrelsens ordförande och
ledamöter samt till avlöning åt verkets chef, den administrative byråchefen
och den på administrativa byrån placerade byrådirektören för hela budgetåret.
Med denna beräkning skulle överstyrelsens avlöningsanslag för budgetåret
1943/44 böra anvisas med 138,300 kronor, att utgå enligt följande
avlöningsstat:
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis......kronor 71,500
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj:t, förslagsvis ................................. » 6,000
3. Arvoden och ersättningar till inspektörer och sakkunniga
biträden m. m., förslagsvis......................... » 7 500
4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ........ » 38,000
5. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. » 15^300
Summa kronor 138,300.
Anslagsbehovet för omkostnader torde för budgetåret 1943/44 böra beräknas
till något mer än hälften av det för helt budgetår i det föregående uppskattade
beloppet med hänsyn bland annat till den nyanskaffning av utensilier,
som måste vidtagas. Jag beräknar anslagsbehovet till 22,300 kronor,
därav till reseersättningar förslagsvis 4,000 kronor, bränsle, lyse och vatten
förslagsvis 2,500 kronor, övriga expenser 15,000 kronor och publikationstryck
förslagsvis 800 kronor.
VII. Hemställan.
Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen att
1. besluta inrättandet av en överstyrelse för yrkesutbildning
i överensstämmelse med vad jag i det föregående förordat;
2.
godkänna följande personalförteckning för överstyrelsen
för yrkesutbildning, att tillämpas i vad avser överdirektörstjänsten,
en byråchefstjänst samt den extra ordinarie byrådirektörstjansten
tills vidare från och med den 1 juli 1943
och i övrigt tills vidare från och med den 1 januari 1944:
Personalförteckning.
Tjänstemän å ordinarie stat.
Befattning. Lönegrad.
1 Överdirektör.................................. CIO
3 byråchefer................................... A 30
1 statskonsulent................................ A 26
1 sekreterare................................... A 24
69
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
2 notarier ..................................... A21
1 kansliskrivare, tillika registrator................. All
1 kanslibiträde................................. A 7
1 expeditionsvakt............................... A 6
3 kontorsbiträden .............................. A 4
Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än den 20:e.
1 byrådirektör................................ Eo 26
1 förste byråingenjör.......................... Eo 24;
3. godkänna följande avlöningsstat för överstyrelsen för
yrkesutbildning, att tillämpas under budgetåret 1943/44:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
............................ kronor 71,500
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit, förslagsvis .... » 6,000
3. Arvoden och ersättningar till inspektörer
och sakkunniga biträden m. m., förslagsvis » 7,500
4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
............................. » 38,000
5. Rörligt tillägg, förslagsvis............ » 15,300
Summa kronor 138,300;
4. till Överstyrelsen för yrkesutbildning: Avlöningar för
budgetåret 1943/44 anvisa ett förslagsanslag
av .................................. kronor 138,300;
5. till Överstyrelsen för yrkesutbildning: Omkostnader för
budgetåret 1943/44 anvisa ett förslagsanslag
av ................................... kronor 22,300;
6. till Överstyrelsen för yrkesutbildning: Utrustning för
budgetåret 1943/44 anvisa ett reservationsanslag
av ................................... kronor 50,000.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
E. Reuterswärd.
70
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Sid.
I. Allmänna synpunkter rörande organisationen av den centrala
ledningen av yrkesutbildningen....................... 3
Sakkunniga rörande skolöverstyrelsens organisation............ 4
Verkstadsskoleutredningen.............................. 6
Departementschefen...................................14
II. Verksamhetsområdet för en överstyrelse för yrkesutbildning . . 19
1. Den centrala ledningen av skolköks- och handarbetsseminarierna 20
2. Den centrala ledningen av hemslöjdsundervisningen....... . 20
3. Den centrala ledningen av den egentliga yrkesutbildningen .... 20
Yrkesutbildningen för hantverk och industri samt handel ävensom
husligt arbete................................21
Yrkesutbildningen för jord- och skogsbruk samt fiske........23
Yrkesutbildningen för sjöfartsnäringen...................24
Departementschefen...................................25
lil. Vissa organisationsfrågor i samband med yrkesskolavdelningens
utbrytande ur skolöverstyrelsen.......................27
Departementschefen...................................29
IV. Organisationen av överstyrelsen för yrkesutbildning.........30
1. Chefskapet för överstyrelsen; överstyrelsens sammansättning ... 30
Departementschefen.................................38
2. Kansliets organisation m. m...........................41
Allmänna synpunkter ...............................41
Departementschefen.................................43
Kansliets organisation...............................44
Första byrån....................................45
Departementschefen...............................49
Andra byrån...................................52
Departementschefen...............................56
Tredje byrån....................................58
Departementschefen...............................61
71
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
För överstyrelsen gemensam personal..................61
Departementschefen...............................61
Sammanställning av personalbehovet m. m...............61
3. Lokalfrågor.......................................62
Departementschefen.................................63
V. Kostnadsberäkningar.................................63
1. Avlöningskostnader.................................63
2. Omkostnader......................................65
Yl. Omorganisationens genomförande och anslagsberäkningar för budgetåret
1943/44 .................................... 67
VII. Hemställan.........................................68