Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

1

Nr 230.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om rätt att använda sackarin vid tillverkning av maltdrycker
av andra klassen; given Stockholms slott den
30 april 1943.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till förordning om rätt att använda sackarin vid tillverkning
av maltdrycker av andra klassen.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 230.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

F örslag
till

förordning om rätt att använda sackarin vid tillverkning av
maltdrycker av andra klassen.

Härigenom förordnas som följer.

Utan hinder av stadgandet i 10 § förordningen den 15 december 1939 (nr
887) angående tillverkning och beskattning av maltdrycker äger kontrollstyrelsen
på framställning av tillverkaren medgiva, att sackarin må tillsvidare
och till dess annorledes bestämmes användas för tillverkning av maltdrycker
av andra klassen. Har på grund av sådant medgivande sackarin använts vid
tillverkningen, skall angående skyldighet att intaga uppgift härom å etikett
samt påföljd, örn det försummas, gälla vad i 27 § tredje stycket samt 33 §
andra stycket nämnda förordning är för motsvarande fall stadgat.

Maltdrycker, som enligt vad nu sagts tillverkats med användande av
sackarin, må försäljas utan hinder av föreskriften i 4 § förordningen den 11
juli 1919 (nr 406) angående försäljning av pilsnerdricka.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1943.

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30 april

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller,

Sköld, Eriksson, Bergquist, Andersson, Gjöres.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga om
ändrade bestämmelser angående användning av sackarin vid tillverkning av
maltdrycker av andra klassen samt anför därvid följande.

Gällande bestämmelser. Bestämmelserna angående användning av sackarin
vid maltdryckstillverkning återfinnas i 10, 25 och 27 §§ förordningen den
15 december 1939 (nr 887) angående tillverkning och beskattning av maltdrycker.

I 10 § äro bestämmelser meddelade rörande de råämnen, som få användas
vid tillverkning av maltdrycker av andra och tredje klasserna. Utan vidare
få sålunda användas kornmalt, humle, jäst och vatten, men därjämte
äger kontrollstyrelsen medgiva användning av andra ämnen, dock icke sackarin.
Enligt 10 § hänföres till sackarin varje konstgjort sötningsmedel, som
har högre söthetsgrad än raffinerat socker men icke sockrets näringsvärde.

Några motsvarande bestämmelser rörande användningen av råämnen finnas
icke meddelade beträffande maltdrycker av första klassen. Vid tillverkning
av den till nämnda klass hörande huvudprodukten svagdricka är alltså
användning av sackarin tillåten, dock med det i 27 § stadgade villkoret, att
om sackarin använts vid sådan tillverkning, den etikett, som enligt samma
paragraf alltid skall finnas å kärl, varå maltdrycken utlämnas från bryggeri,
skall innehålla uppgift om att drycken innehåller sackarin. Vid tillverkning
av det speciella slag av maltdrycker av första klassen, som avses i 25 § tredje
stycket, nämligen extraktrika, alkoholsvaga maltdrycker (maltdricka), är
emellertid användning av sackarin icke medgiven.

Bestämmelserna rörande försäljningen av sackarinhaltiga maltdrycker
sammanfalla väsentligen med de anförda tillverkningsbestämmelserna. Sålunda
gäller enligt 4 § förordningen den 11 juli 1919 (nr 406) angående försäljning
av pilsnerdricka, att dylik dryck, som är försatt med sackarin, icke
får hållas till salu. Jämlikt 12 § förordningen den 8 maj 1925 (nr 119) angående
försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker må
annan maltdryck än svagdricka icke utlämnas, där den veterligen är försatt
med sackarin. Svagdricka, som veterligen är tillsatt sackarin, må icke förvaras
på försäljningsstället annat än å kärl, som på tydligt framträdande sätt

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

är försett med uppgiften »Innehåller sankarin». Därest vid utminutering
svagdricka till köpare utlämnas å tillslutet kärl, skall kärlet vara försett med
dylik beteckning. Enligt förordningen den 10 juni 1932 (nr 195) angående
märkning av kärl, innehållande söta läskedrycker, gäller enahanda deklarationsplikt
i fråga örn sackarinhaltiga läskedrycker som nyss sagts beträffande
svagdricka.

Historik. Införande av förbud mot tillverkning och försäljning av sackarinhaltiga
maltdrycker gjordes första gången till föremål för överväganden
i samband med de lagstiftningsspörsmål rörande maltdryckshanteringen, som
voro aktuella kring sekelskiftet. I den av 1903 års riksdag antagna förordningen
angående tillverkning och beskattning av maltdrycker infördes förbud
mot användning och förvaring av sackarin i skattepliktigt eller skattefritt
bryggeri. Förbud mot försäljning av öl eller svagdricka, som försatts
med sackarin, infördes vidare i de år 1905 utfärdade förordningarna angående
försäljning av vin och öl resp. angående försäljning av tillagade, alkoholfria
drycker samt svagdricka. Oavsett den omständigheten att en viss meningsskiljaktighet
varit rådande beträffande sackarinets hälsofarlighet, framfördes
såsom motiv för sackarinförbudet, att verkställda analyser givit vid
handen, att förfalskning av maltdrycker, särskilt svagdricka, synnerligen ofta
ägde rum genom användande av sackarin såsom ett smaktäckande medel;
för de skattepliktiga bryggeriernas vidkommande föranleddes förbudet jämväl
därav, att då sackarin såsom ett dylikt medel i viss män kunde sägas ersätta
malt och maltdrycksbeskattningen vid denna tid var anordnad såsom
maltskatt, sackarinanvändningen i dessa bryggerier ansågs oförenlig med det
dåvarande beskattningssystemet.

Vid 1928 års riksdag framfördes i båda kamrarna i likalydande motioner
(I: 107 och II: 102) yrkande örn utredning rörande upphävande av förbudet
mot tillsättning av sackarin till maltdryck. I anledning av dessa motioner
anhöll riksdagen i skrivelse den 15 maj 1928, nr 201, under åberopande av
bevillningsutskottets av riksdagen godkända betänkande nr 34, att Kungl.
Majit ville föranstalta om utredning, huruvida förbudet mot användning av
sackarin vid tillverkning av svagdricka och mot försäljning av sackarinhaltigt
svagdricka kunde upphävas, ävensom för riksdagen framlägga de förslag,
till vilka utredningen kunde giva anledning. I motiveringen för sitt förslag
om utredning uttalade bevillningsutskottet bland annat, att genom tillkomsten
av en undre extraktstyrkegräns för maltdryckerna — denna gräns tillkom
ar 1923 och utgjorde 4 procent — hade det särskilda skäl, som ursprungligen
åberopats till förmån för sackarinförbudet vid maltdryckstillverkning,
förlorat sin betydelse. Utskottet ansåg övervägande skäl tala för att sackarinförbudet
upphävdes, vilket dock icke borde ske, utan att en föreskrift infördes
örn skyldighet för tillverkare och försäljare att å kärl, vari sackarinhaltigt
svagdricka tillhandahölles, utmärka, att drycken innehölle sackarin. För
de starkare maltdryckerna skulle sackarinförbudet av fiskaliska skäl bibehållas,
likaså för maltdricka.

Sedan Kungl. Majit den 14 juni 1928 anbefallt kontrollstyrelsen att verk -

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

5

ställa den av riksdagen begärda utredningen samt att efter samråd med medicinalstyrelsen
till Kungl. Maj:t inkomma med av utredningen föranledda förslag,
avgav kontrollstyrelsen den 30 december 1929 utredning och förslag i
ämnet. I ett i ärendet till kontrollstyrelsen avgivet yttrande hade medicinalstyrelsen
bland annat uttalat, att sackarin, använt såsom sötningsmedel, enligt
styrelsens mening icke vore att betrakta såsom hälsomenligt. Kontrollstyrelsens
utredning utmynnade i förslag om upphävande av sackarinförbudet
beträffande svagdricka, med skyldighet dock för tillverkaren att å etiketten
deklarera förekomsten av sackarin i kärlets innehåll.

I proposition nr 156 till 1930 års riksdag framlade Kungl. Maj:t på grundval
av kontrollstyrelsens utredning förslag om ett partiellt upphävande av
gällande förbud mot tillverkning och försäljning av sackarinhaltiga maltdrycker,
nämligen såvitt anginge svagdricka. Förslaget antogs av riksdagen.

Vid den utredning, som föregick antagandet av nu gällande förordning den
15 december 1939 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker var
sackarinfrågan ej föremål för närmare behandling, utan bestämmelserna om
sackarinanvändningen vid maltdryckstillverkning överflyttades utan förändring
av sin dittillsvarande innebörd till den nya förordningen.

Framställning från svenska bryggare!öreningen. I en den 9 februari 1943
dagtecknad framställning till Kungl. Majit har svenska bryggareföreningen
anfört att förbudet mot användning av sackarin vid tillverkning av starkare
maltdrycker under normala förhållanden fyllde en uppgift såtillvida, att kvaliteten
hos dessa drycker torde hållas högre och jämnare genom detta förbud.
På grund av nu rådande försörjningsläge hade emellertid den skattepliktiga
bryggeriindustrien gång efter annan nödgats nedsätta inbryggningsstyrkan å
maltdrycker av andra klassen, så att efter den 15 mars 1943 inbryggning icke
komme att äga rum med högre stamvörtstyrka än 7.0 procent mot normalt
10:0—10.2 procent. Inom bryggeriindustrien hade man med utnyttjande av
under årens lopp vunna erfarenheter och forskningens senaste rön sökt åstadkomma
så smakliga produkter som med hänsyn till den lägre inbryggningsstyrkan
varit möjligt. Emellertid kunde ej undvikas att, med så låg inbryggningsstyrka
som den nuvarande, maltdrycken erhölle en tunn smak. För att
i någon mån förebygga detta vore i hög grad önskvärt, att en tillsats av sackarin
tillätes, då härigenom en något fylligare smak å produkten kunde
erhållas. Bryggareföreningen hemställde därför, att sådan ändring av förordningen
angående tillverkning och beskattning av maltdrycker måtte vidtagas,
att kontrollstyrelsen finge befogenhet att under nu rådande förhållanden
efter därom i varje särskilt fall gjord framställning medgiva användning
av sackarin vid tillverkning av maltdrycker av andra klassen.

Kontrollstyrelsens utlåtande. 1 anledning av bryggareföreningens framställning
har kontrollstyrelsen, efter remiss, den 5 mars 1943 avgivit utlåtande
i ärendet. I utlåtandet har kontrollstyrelsen framhållit, att anledningen till
alt icke maltdrycker av andra och tredje klasserna inbegrepos i de lättnader
i fråga örn möjligheterna att använda sackarin, som genom beslut vid

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

1930 års riksdag vidtogos i fråga om tillverkningen av svagdricka, läge väsentligen
däri, att en sådan åtgärd ur fiskalisk synpunkt icke ansåges böra
ifrågakomma så länge maltdrycksskatten vore anordnad i form av maltskatt.
I 1939 års förordning angående tillverkning och beskattning av maltdrycker
vore emellertid denna beskattningsform ersatt med skatt å den färdiga
varan, vadan några principiella hinder icke längre borde möta mot att tillverkare
av starkare maltdrycker erhölle frihet att använda sackarin under
samma villkor som gällde för tillverkare av svagdricka, nämligen att uppgift
lämnades å etikett å maltdryckskärl örn förekomsten av sackarin i maltdrycken.
Att det oaktat sackarinförbudet beträffande de starkare maltdryckerna
och maltdrickat bibehållits i det förslag till ny förordning angående
tillverkning och beskattning av maltdrycker, som 1934 års maltdryckskommitté
framlagt i sitt den 15 januari 1936 avgivna betänkande och som legat
till grund för den nu gällande förordningen i ämnet, torde ha berott på uttalade
önskemål härom från den skattepliktiga bryggeriindustriens sida, enär,
såsom även framhållits i bryggareföreningens framställning, kvaliteten å
dessa maltdrycker kunde hållas högre och jämnare genom upprätthållande
av sackarinförbudet. I sitt den 4 juli 1941 avgivna betänkande med förslag
till livsmedelsstadga m. m. hade emellertid livsmedelslagstiftningssakkunniga
intagit den ståndpunkten, att förbud mot tillsats av konstgjorda sötningsmedel
icke borde införas i de specialbestämmelser, som vore avsedda att utfärdas
för olika livsmedel, men att såsom villkor för försäljning av saekarinhaltiga
livsmedel alltid skulle fordras, att närvaron av det konstgjorda sötningsmedlet
deklarerades. Med hänsyn härtill och då de fiskaliska motiven
för vidmakthållandet av sackarinförbudet beträffande de starkare maltdryckerna
icke längre ägde giltighet, syntes skäl kunna tala för att sagda förbud
i förordningen angående tillverkning och beskattning av maltdrycker nu
slopades och att sackarin finge användas vid tillverkningen av nämnda drycker
under samma betingelser som beträffande svagdricks- och läskedryckstillverkningen,
nämligen mot deklarationstvång.

Kontrollstyrelsen har vidare anfört:

I sin framställning har bryggareföreningen allenast åsyftat, att de skattepliktiga
bryggerierna provisoriskt under nu rådande förhållanden skulle beredas
möjlighet att, i likhet med vad som fallet är beträffande vissa andra
råämnen än malt, humle, jäst och vatten, efter kontrollstyrelsens beprövande
i varje särskilt fall kunna erhålla medgivande att använda sackarin vid tillverkning
av maltdrycker av andra klassen. Såsom framgår av folkhushållningsdepartementets
ämbetsskrivelse till statens livsmedelskommission den
18 december 1942 angående framställning av Sveriges nykterhetsvänners
landsförbund m. fl. om åtgärder till förhindrande av att kornskörden användes
för tillverkning av pilsnerdricka, m. m., har en överenskommelse
träffats mellan kontrollstyrelsen och bryggareföreningen därom att malt
drycker av andra klassen skola under år 1943 i de skattepliktiga bryggerierna
inbryggas med en stamvörtstyrka av högst 7 procent. Med hänsyn till den
väsentligt lägre extraktstvrka, som maltdryckerna av andra klassen sålunda
numera komma att hålla i jämförelse med den normala, som plägar utgöra
10.0 å 10.2 procent, kan kontrollstyrelsen finna det befogat, att de skattepliktiga
bryggerierna lämnas tillfälle att genom tillsats av sackarin åstad -

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

komma en något fylligare smak å dessa maltdrycker. På grund härav och
då kontrollstyrelsen i avvaktan på närmare erfarenheter av sackarinets användning
på nu nämnt sätt icke ansett skäl föreligga att sträcka sig så långt
som till att föreslå ett helt upphävande av sackarinförbudet för de starkare
maltdryckernas vidkommande, får styrelsen tillstyrka den gjorda framställningen.

Kontrollstyrelsen har ytterligare anfört, att styrelsen — i betraktande av
sackarinets ställning ur synpunkten av kontrollen över livsmedel — ansett
sig böra inhämta yttrande i ämnet från statens institut för folkhälsan, som
förklarat sig icke ha något att erinra mot bifall till framställningen.

Slutligen har kontrollstyrelsen uttalat, att styrelsen med hänsyn till medgivandets
provisoriska karaktär utgått från att bestämmelserna i ämnet icke
borde meddelas genom ändring av de härav berörda förordningarna utan
att i stället en särskild förordning, som reglerade undantagsanordningen,
borde utfärdas.

Såsom kontrollstyrelsen framhållit ha de skäl, som tidigare åberopats för Departements■
ett ovillkorligt förbud mot användning av sackarin vid tillverkning av malt- chefcndrycker
av andra klassen, numera förlorat sin giltighet. På grund härav och
med hänsyn till vad bryggareföreningen anfört till stöd för sin framställning
har jag i princip icke något att erinra mot bifall till densamma. Jag tillstyrker
alltså, att möjlighet beredes tillverkare att använda sackarin vid tillverkning
av maltdrycker av andra klassen. I likhet med kontrollstyrelsen finner
jag emellertid, att för denna tillverkning bör införas enahanda deklarationstvång,
som för närvarande gäller beträffande tillverkningen av svagdricka
och söta läskedrycker. I författningstekniskt avseende synes det mig lämpligt
att, såsom kontrollstyrelsen föreslagit, de erforderliga bestämmelserna få sin
plats i en särskild författning.

I enlighet härmed har inom finansdepartementet upprättats förslag till
förordning om rätt att använda sackarin vid tillverkning av maltdrycker av
andra klassen.

Föredraganden hemställer härefter, att nämnda författningsförslag måtte
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ivar Löfqvist.