Kungl. Maj:ts proposition nr 227.
1
Ni* 227.
Kungl. Majus proposition till riksdagen angående försäljning
av statens järnvägar tillhöriga markområden
i Södertälje och Luleå; given Stockholms slott den
30 april 1943.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över koinmunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Gustaf Andersson.
Utdrag av protokollet över koinmunikationsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 30 april 1943.
Närvarand e:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller,
Sköld, Eriksson, Bergquist, Andersson, Gjöres.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson.
Med skrivelse den 10 april 1943 har järnvägsstyrelsen underställt Kungl.
Marits prövning två skrivelsen bilagda försäljningsavtal, vilka torde få som
bilagor fogas till dagens statsrådsprotokoll, nämligen
1. ett den 6 mars 1943 upprättat avtal (inlaga A), avseende försäljning
till aktiebolaget Scania-Vabis av ett område om cirka 13,700 kvadratmeter
av stadsägan nr 530 å Västra området i Södertälje jiimte å området befintBihang
till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 227.
100C 43
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 227.
liga, statens järnvägar tillhöriga spår och växlar samt liontaktledningar med
stolpar till ett pris av 5 kronor per kvadratmeter för markområdet och
19,970 kronor för nämnda spår m. m.; samt
2. ett den 1 och den 3 april 1943 dagtecknat avtal (Bilaga B), avseende
försäljning till Luleå stad av ett område örn cirka 21,300 kvadratmeter av
stadsägan nr 400 i Luleå stad jämte å området befintliga bostadsbarack
och uthus samt båtbrygga jämte till området hörande, statens järnvägar tillhörig
vattenrätt till ett pris för området jämte vattenrätt av 4 kronor per
kvadratmeter oell för bostadsbaracken med uthus av 2,000 kronor.
Ifrågavarande områdens läge framgår närmare av till avtalen hörande
ritningar.
Beträffande markområdet i Södertälje framhåller styrelsen, att detta
utgjorde en del av den direkta spårförbindelse, som tidigare förefunnits mellan
Södertälje central och Södertälje uthamn och som nu delvis vore uppriven
och icke kunde ånyo tänkas få någon uppgift att fylla. Järnvägsstyrelsen
hänvisar i detta sammanhang till bolagets skrivelse till styrelsen med hemställan
örn rätt att få förvärva ifrågavarande område. Bolaget anförde i
nämnda skrivelse bland annat.
Det markområde, som bolaget fram till år 1939 hade i sin ägo, var otillräckligt
för den utvidgning av verksamheten, som då var planerad. Det hade
dessutom den olägenheten att vara starkt söndersplittrat genom de allmänna
landsvägar och den järnväg, som genomkorsade detsamma. Genom de förvärv,
som åren 1939 och 1940 genomfördes, tillfördes bolaget betydande
områden, varå sedermera större nybyggnader uppförts. Ar 1941 förvärvade
bolaget aktierna i A.-B. Svenska Maskinverken, som äger en intill bolagets
område liggande stadsäga. Verksamheten i de två företagen har sedermera
så intimt sammanknutits, att bolagen nu bilda en driftsekonomisk enhet,
och deras områden och anläggningar utgöra ett i driftstekniskt avseende
sammanhängande helt.
Sedan nytt stadsplaneförslag för Västra området framlagts, lia de med
de båda bolagens markplanering förbundna frågorna varit föremål för närmare
prövning. Härvid ha Södertälje stads representanter anslutit sig till
en sådan lösning av frågan, att de bada bolagens markområden skola bilda
ett sammanhängande helt industriområde. De allmänna landsvägarna skulle
sålunda dragas utanför området, och några park- eller hamnområden skulle
ej utläggas inom detsamma. Härigenom skulle den rörelsefrihet skapas i
fråga örn markplanering, utläggning av byggnader, planteringar och dylikt,
som är erforderlig för att bolaget på ett rationellt sätt skall kunna realisera
sitt framtida utvecklingsprogram.
Tvärs genom detta tilltänkta industriområde går som en smal remsa det
järnvägsområde, som bolaget nu anhåller att få förvärva. Det ligger i sakens
natur, att väsentliga olägenheter uppstå, örn bolagets mark genom ett dylikt,
annan tillhörigt trafikområde skall styckas i tvenne hälfter. Planerad bebyggelse
försvåras eller omöjliggöres, och lösningar framtvingas, som ställa
sig oekonomiska. Med de utvecklingsmöjligheter, som stå till buds för en
industri av det slag, varom här är fråga, kunna framtida anspråk på en ändamålsenlig
byggnadsplanering för närvarande icke förutses. Möjlighet bör
därför föreligga för bolaget att fritt kunna disponera inom området för att
rationellt kunna tillgodose utvecklingens krav.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 227.
Styrelsen upplyser, att något taxeringsvärde icke vöre åsatt området och
att någon särskild uppskattning av värdet å marken icke ägt ruin. Det avtalade
priset vore enligt styrelsens mening fördelaktigt för statens järnvägar.
I fråga om det till försäljning föreslagna markområdet i Luleå anför
styrelsen, att å detta vore avsett att framdragas ett förbindelsespår mellan
en ny kaj och statens järnvägars bangård. I övrigt avsåge staden att använda
marken huvudsakligen till upplagsplatser vid hamnen för gods, som
anlände eller skulle vidarebefordras med järnväg, samt till tomter för sådana
industrier, vilka för sin verksamhet vore beroende av närhet till järnvägsspår.
Stadsfullmäktige i staden hade anvisat erforderliga medel för förvärvet,
och stadsplan berörande området hade fastställts av Kungl. Majit
den 8 januari 1943. Något taxeringsvärde vore icke åsatt markområdet. Då
området omkring år 1900 betalats med cirka 25,000 kronor, funne styrelsen
köpeskillingen antagbar.
Under hänvisning till det anförda och då ifrågavarande områden icke vore
eller kunde beräknas bliva erforderliga för något statens järnvägars eller,
såvitt järnvägsstyrelsen kunde bedöma, annat statligt ändamål, hemställer
styrelsen, att Kungl. Majit ville föreslå riksdagen godkänna förevarande två
avtal.
De i järnvägsstyrelsens förevarande framställning avsedda, statens järn- Departcmentsvägar
tillhöriga markområdena äro enligt styrelsen numera obehövliga för chef™-statens järnvägar. Med hänsyn härtill och då de erbjudna köpeskillingarna
— vilka kunna beräknas utgöra 88,470 kronor för markområdet i Södertälje
och 87,200 kronor för området i Luleå, inberäknat ersättning för å områdena
befintliga byggnader och anläggningar— synas mig tillfredsställande, vill jag
tillstyrka, att riksdagens medgivande inhämtas till markområdenas försäljning
på de i avtalen angivna villkoren.
Vid försäljningen inflytande medel böra disponeras i enlighet med de
generella föreskrifter, vilka av Kungl. Majit meddelats genom brev den 9
april 1943 angående dispositionen av köpeskillingar, som inflyta vid försäljning
av viss staten tillhörig fast egendom, m. m.
Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att här ifrågavarande, statens järnvägar tillhöriga markområden
i Södertälje och Luleå må försäljas på de villkor, som
angivas i de vid statsrådsprotokollet fogade avtalen.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
F. Wessberg.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 227.
Bilaga A.
Köpeavtal
Statens järnvägar upplåta och försälja härigenom, under förutsättning av
Kungl. Maj:ts godkännande, till Aktiebolaget Scania-Vabis det markområde
örn cirka 13,700 kvadratmeter mellan Södertälje centralstation och Södertälje
Uthamn, som å närlagda planritning, märkt statens järnvägar 4 bansektionen
litt Bf11 nr 25, angivits med röd färg och sträcker sig genom bolagets
fabriksområde förbi Svenska Maskinverkens verkstäder samt utgör del
av stadsägan nr 530 å Västra området i Södertälje stad.
Försäljningen sker under följande villkor:
1. Köpeskillingen för marken utgör fem (5: —) kronor för kvadratmeter
av den areal, som bestämmes vid blivande mätningsförrättning, och erlägges
inom sex (6) månader efter det Kungl. Maj:ts godkännande erhållits.
Därjämte betalar köparen för å området befintliga statens järnvägar tillhöriga
spår och växlar samt kontaktledningar med stolpar ett belopp av
nittontusenniohundrasjuttio (19,970: —) kronor, som erlägges samtidigt med
köpeskillingen.
2. Tillträdet till det inköpta området sker omedelbart efter det Kungl.
Maj:ts godkännande erhållits och i punkt 1 angivna belopp blivit erlagda.
Det åligger köparen att omedelbart efter det Kungl. Maj:ts godkännande
erhållits vidtaga erforderliga åtgärder för områdets avstyckning.
3. Köparen förbinder sig att icke mot statens järnvägar resa krav på
grund av eventuella beslut i samband med ändring av stadsplanen för området
jämte angränsande mark.
4. Köparen är skyldig att, på sätt gällande författningar stadga, bekosta
och underhålla erforderliga varningsmärken och säkerhetsanordningar för de
gator och vägar, som korsa spåren inom det försålda området.
5. Sedan spåren övergått i köparens ägo, skall särskild överenskommelse
träffas mellan köparen och statens järnvägar i fråga örn spårens bibehållande,
underhäll och trafikering.
6. Alla kostnader för erhållande av lagfart å detta fång, däri inberäknade
mätningskostnader, gäldas av köparen.
7. Köparen tillhandahåller statens järvägar utan kostnad för dem ett
exemplar karta och handlingar rörande den mätningsförrättning, som är
erforderlig för att å området skall kunna beviljas lagfart.
Södertälje den 6 mars 1943. Stockholm den 6 mars 1943.
C.-B. Nathorst
Köpare.
C.-B. Nathorsts egenhändiga namnteckning
bevittnas:
E. Nilsson Sigurd Mathson
AKTIEBOLAGET SCANIA-VABIS
För statens järnvägar
A. Valentin
STATENS JÄRNVÄGAR
I. Distriktet
DISTRIKTSCHEFEN
Stockholm.
Kungl. Maj:ts proposition nr 227.
5
Köpeavtal. Bilaga B.
Mellan statens järnvägar, genom distriktschefen vid Y distriktet, under
förutsättning av Kungl. Maj:ts godkännande, å ena sidan, och Luleå stad,
genom hamndirektionen, å andra, är följande avtal träffat.
Statens järnvägar upplåta och försälja till Luleå stad det jordområde örn
cirka 21,300 kvm invid kvarteret Stören i Luleå, som å närlagda ritning,
märkt statens järnvägar, baningenjören, Luleå, litt D nr 387, angivits med
röda begränsningslinjer, jämte å området befintlig bostadsbarack nr 12 B, uthus,
båtbrygga samt till området hörande statens järnvägar tillhörig vattenrätt.
Området utgör del av stadsägan nr 400 i Luleå stad.
Köpeskillingen utgör för jordområdet jämte vattenrätt fyra (4) kronor för
kvm och för bostadsbaracken med uthus tvåtusen (2,000) kronor samt erlägges
inom två månader efter det Kungl. Maj:ts godkännande erhållits.
Därest hägnad i gränsen mellan statens järnvägars mark och det försålda
området av köparen eller statens järnvägar anses behövlig, skall köparen,
eller efter honom ny ägare, gälda alla kostnader för sådan hägnads uppsättande
och underhåll.
Statens järnvägar förbehålla sig rätt att allt framgent hava en avloppsledning
från närbelägna hus och anläggningar å bangården framdragen genom
området med utlopp i Skurholmskanalen eller i av köparen framdeles anordnad
och bekostad huvudavloppsledning. Underhållet av förstnämnda avloppsledning
bekostas av köparen, dock att örn, sedan denna ledning blivit tillkopplad
den huvudavloppsledning, som framdeles varder anordnad av köparen,
viss del av statens järnvägars ledning fortfarande skulle tarva utlopp i Skurholmskanalen,
köparen befrias från underhållet av denna del av ledningen.
Till säkerhet för framtida beståndet av dessa köparens medgivanden äger
svenska staten rättighet att utan köparens vidare hörande söka och erhålla
inteckning uti det försålda området.
Statens järnvägar skola icke vara skyldiga att genom upplåtelse av mark
eller annorledes bidraga till anordnande av utfartsväg för det försålda området.
Köparen förbinder sig att vidmakthålla den nu befintliga tillfartsvägen
genom det försålda området från Lotsgatan till statens järnvägars område
söder örn hamnspåret och å Svartön, intill dess gata anordnats.
Tillträdet sker omedelbart efter det Kungl. Maj:ts godkännande erhållits
och köpeskillingen blivit erlagd.
Alla efter tillträdesdagen utgående (förfallande) räntor, onera, utskylder
och övriga utgifter betalas av köparen, vilken från samma dag äger åtnjuta
all avkastning av fastigheten och övertager alla mellan säljaren och andra
myndigheter och personer ingångna arrendeavtal och kontrakt berörande
området.
Alla kostnader för erhållande av lagfart å detta fång, däri inberäknat
mätningskostnader, gäldas av köparen.
Köparen tillhandahåller statens järnvägar, utan kostnad för verket, ett
exemplar karta och handlingar rörande den mätningsförrättning, som är erforderlig
för att å området skall kunna beviljas lagfart.
Luleå den 3 april 1943. Luleå den 1 april 1943.
0 ..... LULEÅ STAD
hör Statens järnvägar Dess Drätselkammare
B- Schiitz 1 E. P. Lantz
STATENS .JÄRNVÄGAR
V. DISTRIKTET
DISTRIKTSCHEFEN.
S. Thurfjell
Stadsombudsman
På en gång närvarande vittnen:
A. Schultz L. Sundgren