Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

1

Nr 225.

Kungl. Majds proposition till riksdagen angående vissa
krigs frivillig as förmåner vid sjukdom rn. m.; given
Stockholms slott den 30 april 1943.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet oven'' försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 30 april 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller,

Sköld, Eriksson, Bergquist, Andersson, Gjöres.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler, efter gemensam
beredning med cheferna för social- och finansdepartementen, fråga angående
vissa krigsfrivilligas förmåner vid sjukdom m. m. samt anför därvid
följande.

Sedan början av år 1940 har under försvarsstabens ledning fältteaterverksamhet
bedrivits inom försvarsväsendet. Av fältartisterna är ett mindre antal
värnpliktiga, vilka fullgöra sin beredskapstjänst såsom fältartister, medan flertalet
utgöres av frivilliga manliga eller kvinnliga yrkesartister eller amatörer.

Den ersättning, som fältartisterna erhålla för sin medverkan, är endast
avsedd att täcka artisternas direkta utgifter under turnéerna. Lön i egentlig

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 225.

979 43

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

mening utgår ej. Fältartist erhåller således — förutom fria järnvägs- och bussbiljetter
— dagtraktamente, som till en början utgick med 20 kronor, sedan
sänktes till 18 kronor och numera fastställts till 21 kronor. För detta traktamente
skola fältartisterna hålla sig med mat och husrum samt täcka sina utgifter
för kläder m. m. Särskild gottgörelse för kläder och för nödigt förberedelsearbete
bär ej utgått.

I skrivelse den 23 januari 1943 har chefen för försvarsstaben till behandling
upptagit frågan örn de frivilliga fältartisternas förmåner vid sjukdom och
olycksfall, som inträffa under tjänstgöring. Försvarsstabschefen har därvid
anfört följande.

Fältartisternas arbete vore många gånger betungande. För att så mycket
som möjligt utnyttja en artistgrupp, som ställts till en militär chefs förfogande
under en viss kortare tid, brukade många dagar flera föreställningar anordnas.
Föreställningarna anordnades ofta utomhus under ogynnsamma väderlekseller
eljest påfrestande förhållanden. Verksamheten hade medfört en god förströelse
i den ofta enformiga beredskapstjänsten.

De värnpliktiga fältartisterna tjänstgjorde i egenskap av vanliga värnpliktiga.
De hade därför beträffande sjukvård, invalidersättning och övriga förmåner
samma rättigheter som andra värnpliktiga.

Då reglerande bestämmelser beträffande de frivilliga fältartisternas ställning
i dessa avseenden saknades, hade i de med de frivilliga fältartisterna
slutna avtalen bestämmelser icke kunnat införas örn fältartisternas rätt till
sjukvård och lön vid sjukdom och olycksfall, som inträffade under tjänstgöringen.
Av samma skäl saknades i avtalet bestämmelser örn ersättning åt fältartist,
därest han i följd av olycksfallet eller sjukdomen finge arbetsförmågan
nedsatt, ävensom örn bidrag till fältartists efterlevande, örn sjukdomen eller
olycksfallet förorsakade fältartistens död.

Enligt 1 § krigssjukvårdsreglementet den 20 oktober 1939 (nr 757) finge
sjukvård på statens bekostnad åtnjutas av den, vilken med vederbörligt tillstånd
åtföljde mobiliserad del av krigsmakten, för kroppsskada, som därunder
yppats, dock allenast i den mån den sjuke icke annorledes kunde beredas
lämplig vård eller vederbörande befälhavare eljest funne skäligt att sjukvård
lämnades honom; sjukvården enligt reglementet finge i intet fall åtnjutas
under längre tid än tre månader från den dag kroppsskadan yppats. Under
kroppsskada inbegrepes varje slag av sjukdom eller skada. Huruvida fältartist
med stöd av detta stadgande kunde göra anspråk på sjukvård hade varit föremål
för olika meningar. I vart fall vore rätten såsom framginge av stadgandet
villkorlig och starkt begränsad.

Enligt allmänna rättsregler kunde fältartist såsom arbetstagare möjligen ha
rätt till sjukvård. Yid olycksfall torde 1916 års lag örn försäkring för olycksfall
i arbete vara tillämplig. Denna lag avsåge emellertid icke sjukdom.
Militärersättningsförordningen omfattade icke fältartisterna, dock ägde Kungl.
Majit enligt 1 § andra stycket, om någon, som därtill beordrad eller med behörigt
tillstånd frivilligt deltoge i militärtjänstgöring i fredstid, drabbades av
skada eller sjukdom, besluta örn ersättning till vederbörande i huvudsaklig
överensstämmelse med förordningens grunder, där förhållandena ansåges böra
därtill föranleda.

Såsom framginge av denna redogörelse vore fältartisterna icke tillförsäkrade
några förmåner vid sjukdom. En fältartists nyligen inträffade sjukdom och
dödsfall hade aktualiserat frågan.

För krigstid saknades hithörande bestämmelser liksom dylika saknades för
militär personal i allmänhet. Även i krig torde fältteaterverksamhet komma
att behövas, ehuru dess omfattning och former bleve beroende på förhållandena.

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

De frivilliga fältartisterna utförde tjänstgöring inom försvarsväsendet. De
vore därför i realiteten att betrakta såsom militär personal. Det syntes därför
billigt, att de i likhet med annan militär personal erhölle sjukvård etc. vid
sjukdom, som inträffat under tjänstgöringen, och vid olycksfall i tjänsten.
Deras arbete såsom fältartister vore sådant, att olycksfall och sjukdom mycket
lätt kunde föranledas av tjänstgöringen. Med hänsyn till rekryteringen av
fältartistkåren syntes det önskvärt, att här avsedda föidiållanden bleve reglerade
så snart ske kunde.

En både rättvis och enkel lösning av denna fråga syntes kunna vinnas på
det sättet, att krigssjukvårdsreglementet och militärersättningsförordningen
gjordes tillämpliga på de frivilliga fältartisterna.

I anslutning till det anförda hemställde chefen för försvarsstaben, att krigssjukvårdsreglementet
ändrades sålunda, att det utan förbehåll omfattade de
frivilliga fältartisterna, att ersättning enligt militärersättningsförordningens
grunder förklarades skola utgå till fältartisterna samt att vid den nu pågående
utredningen örn den militära personalens (dess efterlevandes) förmåner vid
skada och sjukdom (dödsfall) under krig frågan örn fältartisternas förmåner
i samma hänseenden upptoges och löstes på det sättet, att de jämställdes med
annan militär personal.

över försvarsstabschefens framställning lia utlåtanden avgivits av riksförsäkringsanstalten,
arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse
samt statskontoret.

Riksförsäkringsanstalten har anfört följande.

Riksförsäkringsanstalten torde icke ha till prövning förehaft något fall, där
fråga gällt, huruvida frivillig fältartist omfattades av den obligatoriska olycksfallsförsäkringen.
Då dessa fältartister, såsom framginge av den förevarande
framställningen, endast åtnjöte traktamente, vilket vore avsett att täcka artisternas
direkta utgifter under turnéerna men ej att utgöra avlöning för arbetet,
torde de emellertid för närvarande icke omfattas av den obligatoriska försäkringen
för olycksfall i arbete.

Bestämmelserna i 1 § 2 stycket i 1927 års militärersättningsförordning torde
icke kunna anses tillämpliga, då fältartisterna icke torde kunna anses deltaga
i militärtjänstgöring i förordningens mening.

För de värnpliktiga, vilka fullgjorde beredskaps tjänst såsom fältartister,
vore hithörande spörsmål reglerade genom bestämmelserna i krigssjukvårdsreglementet
och 1927 års militärersättningsförordning. För de frivilliga fältartistema
åter saknades reglerande bestämmelser.

På grund härav och med hänsyn till den betydelse den frivilliga fältartistverksamheten
ansåges ha för beredskapsförbanden, funne riksförsäkringsanstalten
i likhet med chefen för försvarsstaben det önskvärt, alf åtgärder vidtoges
för beredande av rätt till ersättning vid sjukdom och olycksfall åt de frivilliga
fältartisterna.

Detta skulle kunna ske genom att militärersättningsförordningen, såsom
chefen för försvarsstaben hemställt, gjordes tillämplig å de frivilliga fältartisterna.
Då emellertid militärersättningsförordningen under nästkommande
år torde komma att bliva omarbetad och bestämmelser rörande fältartisternas
rätt till ersättning vid sjukdom och olycksfall syntes böra snarast regleras,
funne riksförsäkringsanstalten för sin del icke lämpligt att nu genom författningsändring
göra militärersättningsförordningen tillämplig å de frivilliga
fälta.rtisterna.

Riksförsäkringsanstalten skulle i stället vilja förorda, att de frivilliga fält -

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

artisterna inrangerades under krigsavlöningsreglementet. Härigenom skulle
krigssjukvårdsreglementet bliva å dem tillämpligt. Vidare skulle, örn avlöning
enligt krigsavlöningsreglementet utginge, bestämmelserna i lagen örn försäkring
för olycksfall i arbete och i lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar
bliva tillämpliga och ersättning härigenom beredas vid olycksfall i arbete eller
vid yrkessjukdom, som avsåges i sistnämnda lag. Vid i tjänsten ådragen sjukdom,
som icke föranletts av olycksfall och icke vore att hänföra till sådan yrkessjukdom,
som nyss sagts, skulle med stöd av 3 § i nådiga brevet den 23 juli
1940 nied provisoriska bestämmelser örn särskilda förmåner åt viss personal
vid försvarsväsendet, som drabbats av kroppsskada, ersättning kunna utgå till
de frivilliga fältartisterna enligt de i militärersättningsförordningen angivna
grunderna för ersättning till fast anställd personal.

Arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse lia yttrat följande.

Med hänsyn till de relativt få fall då fråga torde uppkomma örn ersättning
under sjukdom åt fältartister ville departementet och styrelsen ifrågasätta,
huruvida det kunde anses nödvändigt att nu meddela generella bestämmelser i
ämnet och örn icke dylika frågor kunde regleras genom beslut av Kungl. Majit
i varje särskilt fall.

Chefen för försvarsstaben hade föreslagit, att krigssjukvårdsreglementet
utan förbehåll skulle göras tillämpligt å fältartisterna. Härigenom skulle dessa
bliva berättigade att på statens bekostnad under tre månader från den dag
sjukdomen yppades åtnjuta sjukvård i den mening, som med reglementet
avsåges.

Med hänsyn till de förpliktelser, som statsverket åtoge sig gentemot under
krigssjukvårdsreglementet hänförlig personal, hade man sökt att få till stånd
läkarundersökning av personalen. Ett anordnande av dylika undersökningar
för sådan sporadisk tjänstgöring, varom här vore fråga, syntes dock knappast
möjligt.

Beträffande den av riksförsäkringsanstalten framförda tanken på att göra
krigsavlöningsreglementet tillämpligt på fältartisterna, finge departementet
och styrelsen framhålla, att något förslag att bereda vederbörande avlöning
icke gjorts i den remitterade framställningen. Att enbart för att åstadkomma
en lösning av frågan örn de förmåner, som skulle tillkomma fältartisterna under
sjukdom, inordna dem under nämnda reglemente syntes icke påkallat. På sätt
i framställningen framhållits åtnjöte fältartisterna för närvarande icke någon
lön under tjänstgöring utan enbart tjänstgöringstraktamente. Ett inordnande
av personalen under krigsavlöningsreglementet såsom krigsfrivilliga skulle
alltså medföra en fullständig omläggning av det nu tillämpade systemet för ersättningens
beräknande. Därest man i sådant fall icke skulle vilja giva personalen
samma förmåner, som nu tillkomme krigsfrivilliga, måste särskilda
från reglementet i övrigt avvikande regler meddelas beträffande fältartisternas
avlöning, något som skulle göra det redan nu ganska svåröverskådliga reglementet
än mera svårhanterligt. Det finge vidare erinras, att fältartisterna
skulle, därest icke annorlunda föreskreves, bliva berättigade till familjebidrag.

Med hänsyn till vad sålunda anförts ville departementet och styrelsen för
sin del ifrågasätta, huruvida icke, därest generella bestämmelser över huvud
taget ansåges böra utfärdas, föreskrift skulle, eventuellt efter anmälan till riksdagen,
kunna meddelas därom att frivillig fältartist skulle äga åtnjuta ersättning
under sjukdom enligt de i militärersättningsförordningen angivna grunderna.
Beträffande fältartisterna skulle sålunda komma att gälla ungefärligen
samma anordning, som jämlikt Kungl. Majlis brev den 23 juli 1940 med provi -

Kungl. May.ts proposition nr 225. 5

Borialia bestämmelser örn särskilda förmåner åt viss personal vid försvarsväsendet,
som drabbats av kroppsskada, gällde beträffande i nämnda brev avsedd
personal, med den skillnaden att ersättningen skulle redan från början utgivas
av riksförsäkringsanstalten. Skulle denna utväg anses böra väljas, måste föreskrift
meddelas om den årliga arbetsförtjänst, som vederbörande skulle anses
åtnjuta vid tiden för sjukdomens inträffande. I sådant avseende syntes böra
gälla den för värnpliktiga i militärersättningsförordningen bestämda högsta
arbetsförtjänsten eller 2,160 kronor.

Statskontoret har anfört följande.

I viss anslutning till vad arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse
anfört ansåge statskontoret, att uppkommande spörsmål örn ersättning
under sjukdom m. m. till frivilliga fältartister borde regleras genom
beslut av Kungl. Majit i varje särskilt fall. Därest emellertid skäl skulle anses
föreligga att meddela generella bestämmelser i ämnet, hade statskontoret icke
något att erinra mot att föreskrifter utfärdades i enlighet med de av arméförvaltningen
angivna grunderna. Härför syntes dock riksdagens medverkan erfordras.

Även örn generella bestämmelser i ämnet icke skulle befinnas påkallade,
torde — därest fjärde huvudtitelns reservationsanslag till extra utgifter icke
ansåges böra anlitas för ändamålet -—- riksdagens medgivande inhämtas att
bestrida eventuellt uppkommande kostnader från förslagsanslaget till bidrag
till ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att bestämmelser saknas rörande förmåner
vid sjukdom eller olycksfall åt sådana fältartister, vilka frivilligt ställt
sig till förfogande. På grund härav kunna dessa fältartister icke komma i åtnjutande
av någon ersättning under angivna omständigheter.

Det synes skäligt, att ifrågavarande fältartister må komma i åtnjutande av
gottgörelse vid sjukdom eller olycksfall till följd av tjänstgöring vid försvarsväsendet,
varför jag i princip ansluter mig till tanken att sådan ersättning i
någon form bör utgå.

Yad angår frågan örn behovet av särskilda författningsföreskrifter för reglering
av hithörande ersättningsfrågor ansluter jag mig till den mening, varåt
civila departementet och sjukvårdsstyrelsen samt statskontoret givit uttryck.
Generella bestämmelser för det troligen ringa antal fall, som kan tänkas komma
under prövning, finner jag i överensstämmelse med de nämnda myndigheternas
utlåtanden ej påkallade. Därest riksdagen icke har något att däremot erinra,
torde sålunda uppkommande frågor om ersättning åt frivilliga fältartister
under sjukdom eller till följd av olycksfall få, med tillämpning i möjligaste
mån av för jämförlig personal fastställda ersättningsgrunder, bedömas av
Kungl. Majit från fall till fall. Skulle emellertid erfarenheten utvisa att en
närmare reglering av ersättningsgrunderna kan anses erforderlig, torde det få
ankomma på Kungl. Majit att i ämnet meddela föreskrifter i anslutning till
vad för sådant fall av de sistnämnda myndigheterna förordats.

Beträffande sättet för bestridande av uppkommande kostnader för här avsedda
förmåner förordar jag i enlighet med statskontorets förslag, att förslagsanslaget
till bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring, för ändamålet tages i anspråk.

Departementschefen.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen

att medgiva, att kostnaderna för ersättning åt frivilliga fältartister
vid sjukdom eller olycksfall till följd av tjänstgöring
i denna egenskap vid försvarsväsendet må bestridas av förslagsanslaget
till bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
S. Högsell.

Stockholm 1943. K. L. Beckmans Boktryckeri.