Kunni. Maj:ts proposition nr 218.

1

Nr 218.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till
Krigsrätterna: Avlöningar, m. m.; given Stockholms
slott den 16 april 1943.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAR

Thorwald Bergquist.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 16 april 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller,
Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Rosander, Gjöres,
Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och försvarsdepartementen
anför t. f. chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist.

Vid anmälan den 4 januari 1943 av de frågor, som tillhöra regleringen
för budgetåret 1943/44 av utgifterna under riksstatens andra huvudtitel, omförmäldes
under punkterna [27] och [28] anslagsbehovet för regementsoch
stations- samt do särskilda krigsrätterna eller sålunda do för fredsförliållandena
avsedda krigsrätterna. Chefen för justitiedepartementet erinrade
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 218. 1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

därvid om att de för detta anslagsbehov i gällande riksstat uppförda två förslagsanslagen,
Krigsrätterna: Avlöningar och Krigsrätterna: Omkostnader tillkommit
genom att riksdagen bifallit av Kungl. Majit i proposition den 30
april 1942, nr 269, framlagt förslag till omreglering av den civila krigsrättspersonalens
arvoden och övriga förmåner, innebärande väsentliga förbättringar
i sådant hänseende. I nämnda proposition hade uttalats, att det icke
då kunde avgöras, i vad mån de föreslagna arvodena bolde utgå jämväl under
efterföljande budgetår, utan att arodesfrågan måste bedömas efter de växlande
förhållandena och att sålunda till nästa års riksdag borde företagas en
omprövning av arvodena, grundad på ytterligare ett års erfarenheter och på
fullständigare statistiskt material än det som i propositionen kunnat förebringas.
Under hänvisning härtill framhöll departementschefen att arvodesfrågan
för den civila krigsrättspersonalen borde ånyo underställas årets riksdag.
I samband därmed omnämndes en av styrelsen för föreningen Sveriges
krigsdomare och auditörer i skrivelse den 5 december 1942 gjord framställning
örn ytterligare löneförbättring. Då emellertid erforderliga rättsstatistiska
uppgifter ännu icke förelåge, hemställde departementschefen, att tillsvidare
i riksstaten för nästkommande budgetår endast måtte beräknas vissa anslagsbelopp
för de ifrågavarande krigsrätternas upprätthållande. Ehuru under alla
förhållanden en viss förändring i löneanslagets storlek komme att bliva erforderlig
med hänsyn till den under budgetåret 1943/44 fortgående utbyggnaden
av försvarsorganisationen, syntes anslaget likväl tillsvidare böra upptagas
med det för budgetåret 1942/43 utgående beloppet, 279,500 kronor.
Jämväl anslaget till Krigsrätterna: Omkostnader syntes tillsvidare, trots att
dittills tillgängliga uppgifter om belastningen å detsamma tydde på att anslaget
beräknats för snävt, kunna tillsvidare upptagas med oförändrat belopp
eiler 30,000 kronor. I anslutning härtill föreslog Kungl. Majit i statsverkspropositionen
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
för budgetåret 1943/44 beräkna till Krigsrätterna: Avlöningar (punkten 27)
ett förslagsanslag av 279,500 kronor och till Krigsrätterna: Omkostnader
(punkten 28) ett förslagsanslag av 30,000 kronor.

Sedan berörda statistiska material numera inkommit och från försvarsdepartementet
erhållits erforderliga uppgifter angående den fortsatta utbyggnaden
och organisationen av landets försvarskrafter, får jag underställa
Kungl. Majit ifrågavarande anslagsbehov.

1. Krigsrätterna: Avlöningar, förslagsanslag.

I propositionen nr 269 till 1942 års riksdag lämnades en kortfattad redogörelse
för de ifrågavarande krigsrätternas organisation samt den civila
personalens tjänsteåligganden och dåvarande avlöningsförhållanden. Det torde
därför ej vara nödigt att här lämna några uppgifter i dessa hänseenden,
utan torde därutinnan få hänvisas till nämnda redogörelse.

Förutom den förut berörda framställningen från föreningen Sveriges krigsdomare
och auditörer örn ytterligare avlöningsförbättring föreligger numera
en liknande framställning från föreningen Sveriges krigsfiskaler.

Kunni. Maj:ts proposition nr 218.

3

Innan dessa framställningar upptagas till behandling, torde i korthet böra
redogöras för den från och med budgetåret 1942/43 genomförda
förbättringen av den civila krigsrättspersonalcns
förmåner saint de framställningar och övriga förhållanden
som legat till grund för densamma.

I skrivelse till Kungl. Majit den 25 oktober 1941 hade styrelsen för föreningen
Sveriges krigsdomare och auditörer — under framhållande av att under
då rådande förhållanden krigsdomstolamas arbetsbörda så väsentligt ökats att
de till dessa domstolars civila personal utgående lönerna och övriga ersättningar
icke stöde i någon som helst proportion till de föreliggande arbetsuppgifternas
omfattning — gjort framställning rörande förbättring av de avlönings-
och andra förmåner, som då vore tillerkända samma personal. I
sådant avseende ansåg föreningen, att de då utgående fasta arvodena till
personalen vid regements- och stationskrigsrätterna borde höjas med i allmänhet
100 procent, att dyrtidstillägg å samma arvoden borde få åtnjutas,
att auditörerna borde tillerkännas, icke såsom för det dåvarande allenast expensbidrag,
utan full gottgörelse för havda expenser, att dagersättningen för
tjänstgöring i särskild krigsrätt samt i regements- och stationskrigsrätt, då
därstädes förekom mål från förband som förklarats skola lyda under krigsrätten,
borde väsentligt höjas, samt att en månads kostnadsfri semester borde
tillkomma vederbörande befattningshavare. Föreningens .skrivelse utmynnade
i en hemställan att Kungl. Majit för tillgodoseende av angivna önskemål
måtte i proposition till 1942 års riksdag under rubriken »Krigsrätterna»
föreslå följande anslag, nämligen:

Avlöningar, förslagsanslag .............................

Reseersättningar, förslagsanslag.........................

Expensanslag åt auditörer, förslagsanslag................

Ersättningar till den civila krigsrättspersonalen för semester
och särskild tjänstgöring samt till civila ledamöter i fältkrigsrätter
m. .....................................

kronor 350,000
» 5,000

» 15,000

100.000.

Styrelsen för föreningen Sveriges krigsfislcaler hade i skrivelse till Kungl.
Majit den 17 november 1941 för krigsfiskalernas vidkommande framfört förslag
av motsvarande innebörd som styrelsen för krigsdomar- och auditörsf
öreningen.

Över framställningarna avgåvos yttranden av krigshovrällen, justitiekanslersämbetet,
överbefälhavaren och statskontoret ävensom av riksdagens militieombudsman.

Närmare utredning i ämnet verkställdes därefter inom justitiedepartementet
av särskilda utredningsmän, t. f. expeditionschefen C. G. Bruno och krigsdomaren,
rådmannen i Stockholm Halvar Lech. I en den 7 april 1942 dagtecknad
promemoria avgåvo utredningsmännen yttrande och förslag i ämnet.

Beträffande frågan örn a r v o d e s f ö r li ö j n i n g framhölls i den av
föreningen Sveriges krigsdomare och auditörer gjorda framställningen hurusom
på grund av allmänt kända förhållanden en synnerligen betydande

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 21S.

ökning av arbetsbördan för krigsdomare och auditörer inträtt sedan september
1939 och framför allt sedan ingången av år 1940. Med stöd av vid framställningen
fogat statistiskt material hävdades, att arbetsbördan för de civila
krigsrättsledamöterna dåmera flerdubblats i jämförelse med förhållandena
vid förstnämnda tidpunkt, såväl genom ökningen av antalet mål som ock
på grund av många måls större omfattning och svårare beskaffenhet. I
framställningen påpekades vidare, att arbetsbördan måste antagas även allt
framgent förbliva avsevärt mera betungande än vid nyss angiven tidpunkt,
även sedan de i samband med den förstärkta försvarsberedskapen vidtagna
militära åtgärderna bortfallit. Med hänsyn härtill gjordes gällande, att då
utgående arvoden till krigsdomare och auditörer varken för det dåvarande
eller för framtiden innebure skälig ersättning för det arbete som ålåge dem.

Krigsfiskalsföreningen hade, enär i fråga örn krigsfiskalerna i stort sett enahanda
förhållanden gjorde sig gällande som beträffande krigsdomarna och
auditörerna, funnit sig angående grunderna för en förbättring av krigsfiskalernas
arvoden ävensom dessas storlek böra instämma i vad krigsdomar- och
auditörsföreningen därom anfört. Därutöver hade åberopats de under senare
tid alltmer ökade fordringarna å åklagarna med avseende å utredningen i
målen, något som medfört väsentligt ökat arbete för krigsfiskalerna.

I fråga örn rätt till dyrtidstillägg å förevarande arvoden anförde
båda föreningarna endast, att de i då rådande tidsläge med därav betingade
ökade levnadsomkostnader ansåge att den civila krigsrättspersonalen borde i
likhet med övriga statstjänstemän tillerkännas dylik förmån.

Krigshovrätten, justitiekanslersämbetet, överbefälhavaren och militieombudsmannen
funno en höjning av de fasta arvodena med hänsyn till personalens
ökade arbetsbörda och övriga tidsomständigheter av behovet påkallad.
Nämnda myndigheter funno ej heller kravet på en förhöjning intill 100
procent av de dåvarande arvodena vara i och för sig oberättigat, men framhöllo,
att då arbetsökningen icke överallt varit lika stor, för ett närmare fixerande
av arvodena krävdes -—- såsom ock i vederbörandes framställningar
förutsatts —- en mera ingående undersökning av och jämförelse mellan de
olika krigsrätternas arbetsbörda.

Statskontoret — som inledde sitt yttrande med ett allmänt principuttalande
i ämnet — fann sig kunna endast i begränsad omfattning understödja de
gjorda framställningarna. Ämbetsverket hade, anfördes det, självfallet måst
fästa avgörande vikt vid det förhållandet, att de befattningshavare, om vilka
här vore fråga, vore arvodestagare, men framför allt vid den omständigheten,
att dessa arvodestjänster vore utpräglade bisysslor. Det torde ligga i sakens
natur, att de skäl, som kunde anföras för en förbättring av förmånerna å
sådana befattningar, vilka utgjorde vederbörandes huvudsakliga sysselsättning
eller förvärvskälla, icke nied samma fog kunde åberopas, när det gällde
tjänster av bisysslekaraktär. Med hänsyn till den principiella skillnad, som
förelåge mellan dessa båda kategorier av befattningar, borde, uttalade statskontoret,
en förbättring i det ena eller andra avseendet av de förmåner, som

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

5

tillerkänts innehavare av en bisyssla, icke ifrågakomma annat än där särskilda
skäl därtill vore.

Den i ärendet förebragta utredningen gåve visserligen vid handen, fortsatte
statskontoret, att arbetsbördan för den civila krigsrättspersonalen på
grund av kända omständigheter undergått viss ökning i jämförelse med förhållandena
närmast före krigsutbrottet i september 1939. Enbart denna stegring
i arbetsbördan torde dock icke utgöra tillräcklig anledning för beredande
åt sagda personal av så långtgående förbättringar i avlöningshänseende,
som ifrågasatts. Vad beträffade den föreslagna förhöjningen av krigsrättspersonalens
fasta årsarvoden, fann statskontoret det i viss mån tveksamt,
huruvida en ''statistik, som byggde endast på antalet mål och krigsrättssammanträden
under år 1939 och de första nio månaderna av år 1941, kunde
vara tillfyllest ens vid bedömandet av skäligheten av tillfällig arvodesförhöjning.
Då emellertid personalens arbetsuppgifter synbarligen ökats under
senaste åren, ville statskontoret icke framställa någon erinran mot att sagda
arvoden underginge skälig jämkning uppåt men ansåg sig böra såsom sin
bestämda mening framhålla, att den begärda förhöjningen med i allmänhet
100 procent framstode såsom orimligt stor.

Framställningarna om rätt till dyrtidstillägg avstyrktes i samtliga yttranden,
under åberopande av att dylik förmån numera icke tillkomme arvodestagare.
Krigshovrätten och överbefälhavaren framhöllo likväl, att vid arvodenas
bestämmande hänsyn borde tagas till den dittills inträdda försämringen
av penningvärdet.

Utredningsmännen framhöllo, att ehuru det statistiska material på vilket
utredningsmännen haft att bygga endast omfattade en jämförelsevis kort
tidrymd och i fråga om auditörernas tjänstgöring lede av viss ofullständigbet,
det dock av materialet otvetydigt framginge, att sedan år 1939 inträtt en
synnerligen avsevärd ökning av arbetsbördan för regements- och stationskrigsrättornäs
civila personal samt att ökningen, vilken huvudsakligen orsakats
av den förstärkta försvarsberedskapen, under år 1941 stegrats därhän
att antalet mål och ärenden från ordinarie förband sistnämnda år varit
flerdubbelt större än medeltalet mål och ärenden under åren 1935—1938.
Arbetsbördan bade, fortsatte utredningsmännen, ytterligare ökats genom att
de onormala förhållanden som varit rådande i många fall givit upphov till
mål av särskild svårhetsgrad och omfattning. Tyngst hade ökningen drabbat
auditörerna, vilka halt att uppsätta krigsrättens protokoll, men även för
krigsdomare och krigsfiskaler hade den varit synnerligen kännbar.

Utredningsmännen underströko vidare, alt som den sålunda inträffade ökningen
av arbetsbördan dittills icke medfört någon ökning av de fasta arvodena
(den senaste arvodesregleringen företogs år 1939), det vore naturligt
att arvodena, med enstaka undantag, icke utgjorde skälig ersättning för det
arbete som befattningshavarna då hade sig pålagt. Samtliga hörda myndigheter
hade också förordat höjning a.v arvodena. En sådan vore, uttalade
utredningsmännen, så mycket mera påkallad som ökningen av arbetsbördan
redan gjort sig gällande under avsevärd lid idan alt personalen,

C Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

annat än i särskilda fall och då efter särskild framställning, beretts vederlag
därför.

I .fråga om den norm, efter vilken en arvodesreglering borde företagas,
framhöllo utredningsmännen, att det icke vöre tänkbart att — även frånsett
jämkningar i organisationen som kunde finnas påkallade — genomgående
tillämpa viss procentuell förhöjning eller eljest tillämpa mera schematiska
grunder.

Av statistiken framginge nämligen, att arbetsbördan för olika krigsrätter
ökat i olika grad. Vidare hade vissa av de arvoden som fastställdes år 1939
även nied hänsyn till den arbetsbörda som då förelåg och till övriga dåvarande
förhållanden varit mycket knappt utmätta, medan andra icke gåve anledning
till liknande anmärkning. Det förra gällde framför allt örn arvodena till
åtskilliga krigsdomare, det senare om arvodena till auditörer och krigsfiskaler
nied tjänstgöring allenast vid en flygflottiljs regementskrigsrätt. Utredningsmännen
hade därför sökt att i varje särskilt fall, med beaktande av
enahanda omständigheter vartill tidigare tagits hänsyn vid arvodesbeloppens
bestämmande, fastställa det belopp som under dåvarande förhållanden kunde
anses skäligt. Främst hade utredningen angående arbetsbördans storlek
därvid fått vara vägledande.

Utredningsmännen funno det uppenbart att vid bestämmandet av ersättningar
lill den civila krigsrättspersonalen hänsyn borde tagas till den dittills
inträdda försämringen av penningvärdet. Särskilt med hänsyn till att det
vore fråga om arvoden, som skulle utgöra ersättning för bisysslor, men även
med hänsyn till att dessa arvoden tid efter annan måste omregleras, kunde
det enligt utredningsmännens uppfattning dock ej bliva fråga örn att tillerkänna
befattningshavarna dels vissa arvoden och dels dyrtidstillägg å dessa,
utan borde penningvärdet beaktas redan vid arvodesbeloppens fastställande.

I särskilda specialstater upptogo utredningsmännen de arvodesbelopp som
enligt deras mening borde utgå (se prop. nr 269/42 sid. 54—59). Den av utredningsmännen
föreslagna ökningen av arvodessummorna för de olika kategorierna
befattningshavare, som ej belöpte å föreslagen utökning av krigsrättsorganisationen,
utgjorde för krigsdomarna 115 procent, för auditörerna
ej fullt 42 procent och för krigsfiskalerna ungefär 49 procent av de då
utgående arvodesbeloppen. Vid denna uträkning bortsågs för krigsdomarnas
vidkommande från personliga arvodestillägg, som år 1939 då arvodena senast
voro föremål för översyn tillerkänts ett antal krigsdomare såsom vederlag
för då utgående dyrtidstillägg. Berörda arvodestillägg blevo av utredningsmännen
inräknade i de av dem föreslagna arvodena.

Statskontoret, vars yttrande inhämtades över utredningen, förklarade sig
icke kunna biträda förslaget i vad det rörde krigsdomarna. Enligt ämbetsverkets
mening borde de för dessa föreslagna arvodesbeloppen nedsättas
så att höjningen i förhållande till utgående grundarvoden genomsnittligt begränsades
till högst 50 procent.

Propositionen anslöt sig beträffande frågan örn arvodenas storlek och örn
rätt till dyrtidstillägg till utredningsmännens förslag, dock med den jämk -

7

Kungl. Mcij:ts proposition nr 218.

ning nedåt i de av utredningsmännen ifrågasatta krigsdomararvodena, att
dessa skulle bestämmas till sammanlagt tre fjärdedelar av vad utredningsmännen
föreslagit.

I fråga örn rätten till ersättning för expenser vunno framställningarna
härom understöd, helt eller i viss omfattning, i samtliga yttranden.

Krigsliovrätten, statskontoret och militieombudsmannen ansågo sig emellertid
icke kunna tillstyrka att vederbörande skulle erhålla gottgörelse för
sina verkliga utgifter i enlighet med företedda räkningar, utan förordade
att det dåvarande systemet med fasta expensbidrag alltjämt bibeliölles.

Utredningsmännen däremot kommo till det resultat, att de fasta expensbidragen
borde bibehållas men att auditörerna, i den mån de visade sig för
tjänstens utövning lia fått vidkännas utgifter för renskrivning av konceptprotokoll,
verkställande av protokollsutskrifter, papper och kuvert samt interurbana
telefonsamtal till belopp överstigande expensbidraget borde efter
räkning, som skulle vara attesterad av krigsdomaren, äga utfå jämväl det
överskjutande beloppet. Beträffande lcrigsfiskalerna föreslogo utredningsmännen
enahanda ordning med avseende å utgifter för renskrivning, papper
och kuvert samt interurbana telefonsamtal. 1 specialstaterna för auditör
och krigsfiskaler upptogo utredningsmännen de belopp som ansågos
böra utanordnas i expensbidrag.

I sitt yttrande över utredningen vidhöll statskontoret sin förut uttalade
uppfattning att dåvarande system med bestämda årliga expensbidrag alltjämt
borde bibehållas.

Föredragande departementschefen ställde sig tveksam till utredningsmännens
förslag, men ville icke motsätta sig att en sådan anordning tillämpades
under budgetåret 1942/43. Propositionen innefattade således förslag härom,
dock med den avvikelse från vad utredningsmännen förordat att krigsfiskaJerna
nied hänsyn till de obetydliga belopp, som för dem i allmänhet kunde
ifrågakomma, ej skulle erhålla fasta expensbidrag utan hänvisades att direkt
efter räkningar bekomma gottgörelse för sin expenskostnader.

Beträffande den föreslagna ökningen i ersättningsbeloppen till krigsdomare,
auditörer och krigsfiskaler för tjänstgöring vid sammanträde
med särskild krigsrätt ävensom vid sammanträde
med regements- och station skrigsrätt i det fall, som omför
mä 1 es i 5 § tredje stycket lagen örn krigsdomstolar
och rättegången därstädes, eller salunda da inål eller ärende från
underställt förband behandlats vid sammanträdet, tillstyrktes densamma av
såväl flertalet hörda myndigheter som utredningsmännen. I propositionen föreslogs
jämväl sådan höjning, innebärande en ökning av sammanträdesarvodena
nied omkring 25 procent.

Framställningarna om rätt till s e lii este r under en månad för krigsrätternas
civila personal lämnades utan erinran av krigshovrälten, justitiekanslersämbctet
och överbefälhavaren, varemot statskontoret och militieombudsmannen
förklarade sig icke kunna tillstyrka desamma.

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

Krigshovrätten framhöll därvid, att det härvidlag visserligen vore fråga
om arvodestjänster, men att det med hänsyn till beskaffenheten och omfattningen
av befattningshavarnas göromål i detta fall torde vara befogat att
frångå eljest gällande regler.

Statskontoret — som i sitt yttrande erinrat om att förslag örn semester för
ifrågavarande personal tidigare varit föremal för statsmakternas prövning
utan att vinna bifall - uttalade, att beviljandet av semesterförmån till befattningshavare
i den ställning det här gällde enligt ämbetsverkets mening
måste anses redan i och för sig uteslutet.

Militieombudsmannen anförde, att vissa skäl onekligen talade för att ifrågavarande
befattningshavare borde tillerkännas förmån av semester. Med
hänsyn till tjänsternas utpräglade art av bisysslor syntes frågan likväl så
tveksam, att yrkandena i denna del icke kunde tillstyrkas.

Utredningsmännen funno framställningarna örn rätt till semester, ehuru
i och för sig väl grundade, av principiella skäl svårligen kunna tillmötesgås.
Härom anfördes i deras promemoria följande:

tlEl?. *oSt utredmngsmännens mening kunde vägande skäl anföras till stöd för
att ifrågavarande befattningshavare borde tillerkännas kostnadsfri semester.
Särskilt kunde framhållas att deras åligganden både vore i hög grad ansvarsfulla
och toge en betydande del av befattningshavarnas tid i anspråk. Under
nuvarande förhållanden måste en del av dessa tjänster redan i och för sig
anses verkligt betungande. Att befattningshavarna årligen erhölle möjlighet
att utan ekonomisk uppoffring bereda sig en tids vila vore därför även ett
allmänt intresse. Den jämförelsevis varaktiga karaktären hos befattningarna
talade aven till förman för semesterkravet.

A andra sidan kunde ej förnekas att tjänsterna hade en utpräglad karaktär
av bisysslor. Ett beviljande av kostnadsfri semester i dessa fall skulle därför
innebära ett avsteg från en princip, som eljest undantagslöst upprätthålles.
Att i detta hänseende bereda just de befattningshavare, varom nu vore fråga,
en gynnad undantagsställning syntes icke böra ske med mindre utomordentliga
skal kunde andragas för en sådan åtgärd, men skäl av sådan styrka hade
knappast förebringats. — Därvid kunde emellertid framhållas, att om angivna
forman ej kunde tillerkännas befattningshavarna och dessa således under
sin ledighet mäste helt eller delvis avstå från arvodet, de föreslagna arvodesbeloppen
sa mycket mera måste framstå som synnerligen måttfullt beräknade.

I propositionen fann departementschefen sig, under hänvisning till tjänsternas
karaktär av bisysslor, av principiella skäl förhindrad tillstyrka att
dylik förmån tillerkändes vederbörande. Frånvaron av semester torde emellertid
böra beaktas, då det gällde att bedöma skäligheten av de förordade
arvodesförhöjningarna.

Jag övergår härefter till behandlingen av de föreliggande f r a ms
fällningarna om ytterligare avlöningsförb åt t ring.

I förut omnämnda skrivelse den 5 december 1942 har styrelsen för föreningen
Sveriges krigsdomare och auditörer — under framhållande av att
krigsdomstolarnas arbetsbörda och disciplinmålens antal långt ifrån att minskas
alltjämt ökades och att den förbättring i avlöningshänseende som dessa

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

9

domstolars civila personal erhållit från och med budgetåret 1942/43 icke ens
tillnärmelsevis svarade mot ökningen av arbetsbördan — gjort förnyad framställning
dels om höjning av de till personalen vid regements- och stationskrigsrätterna
nu utgående lästa arvodena och dels om rätt för den civila personalen
vid krigsrätterna att under en månad årligen komma i åtnjutande av
semester utan avstående av avlöning.

Styrelsen för föreningen Sveriges krigsfiskal!’ har i skrivelse till Kungl.
Maj:t den 25 januari 1943 för krigsfiskalernas vidkommande gjort framställning
örn motsvarande förbättring av dessa befattningshavares förmåner.

Beträffande frågan örn arvodesför höjning framhålles i den av
föreningen Sveriges krigsdomare och auditörer gjorda framställningen att
den höjning av arvodena som kommit till stånd mestadels ingalunda uppgår
till de 100 procent som av föreningen begärts och även av flertalet hörda
myndigheter vitsordats såsom skälig. Med stöd av statistik som införskaffats
för de tre första kvartalen 1942 hävdas att arbetet vid krigsrätterna alltjämt
stadigt ökas. Någon förnyad framställning om dyrtidstillägg å arvodena vill
föreningen ej göra, men framhåller att vid bestämmandet av arvodena hänsyn
bör tagas till den omständigheten att dyrtidstillägg ej utgår. Framställningen
utmynnar i förevarande del i en hemställan om sådan höjning av
anslaget till avlöning av krigsrätternas civila personal att anslaget komme
att för budgetåret 1943/44 utgå med minst det belopp ,varom föreningen
hemställt i sin skrivelse den 25 oktober 1941 med tillägg av det belopp, som
erfordrades för avlöning av befattningshavarna vid de krigsrätter, som tillkommit
efter den 1 juli 1942. Till närmare motivering av framställningen i
denna del anföres bland annat:

Den synnerligen avsevärda ökning av arbetet vid krigsrätterna, som pågått
framför allt sedan år 1940, har under den gångna delen av år 1942
icke visat någon som helst tendens till minskning utan fortsätter arbetsbördan
fastmera alltjämt att öka. Den inkomna statistiken bestyrker till
fullo detta förhållande, även örn i något enstaka fall antalet mål från krigsrätternas
ordinarie förband minskats. Denna minskning uppväges så gott
som undantagslöst av en betydlig ökning av mål från krigsrätten särskilt
underställda förband. Anledningen till denna förskjutning undandrager sig
emellertid styrelsens bedömande. Styrelsen vågar alltså bestämt påstå, att
arbetet vid krigsrätterna alltjämt är i stadigt stigande.

Då den förstärkta försvarsberedskapen, styrelsen veterligen, icke ökat i omfattning,
måste alltså ökningen lia sin grund i andra förhållanden. En anledning
till denna ökning är givetvis den av styrelsen redan förut framhållna
omständigheten att tjänstgöringstiden för de värnpliktiga utsträckts. Vidare
tillkommer, alt sedan åtminstone skenbarligen i viss mån lugnare förhållanden
inträtt mera tid gives för utredning i olika avseenden, särskilt beträffande
förkommen materiel och andra brister i redovisningar under de tidigare
oroligare tiderna. Att så nu blivit fallet framgår uppenbart av statistiken,
som visar en mycket kraftig ökning av de s. k. undersökningsmålens
antal. Sålunda har t. ex. antalet undersökningsmål från de ordinarie för
banden vid de 28 krigsrätter, från vilka statistik föreligger, ökat från 1,079
under de tre första kvartalen 1941 till 1,839 under samma tid 1942. Dessa
mål liro, såsom även tidigare framhållits, ofta av invecklad beskaffenhet och

10

Kungl. Maj:ls proposition nr 21S.

föranleda i många fall handläggning vid upprepade rättegångstillfällen. —
Antalet åtalsmål har också väsentligt ökat. Vid de krigsrätter, som lämnat
statistik, uppgick antalet åtalsmål från de ordinarie förbanden under de tre
första kvartalen 1941 till 1,592 och under samma tid 1942 till 1,077. En anledning
till åtalsmålens ökning synes vara det stegrade antalet tjuvnadsbrott.
Härtill bidrager naturligen de omfattande ransoneringarna på olika varor och
särskilt ransoneringen av textilvaror. Kronans persedlar lia blivit mycket
åtråvärda. Dessa mål — det är icke sällan fråga örn samråd mellan flera —
föranleda ofta vidlyftig handläggning. För auditörernas del visar statistiken
också, att arbetet med disciplinmålen måste vara synnerligen tyngande; för
auditörerna vid de större förbanden kräva dessa mål säkerligen timslång
daglig sysselsättning. Krigsrättssammanträdenas antal har också, såvitt man
kan utläsa av den inkomna statistiken, ökat, dock icke i samma omfattning
som målens antal. Detta har sin naturliga förklaring däri, att krigsrättsledamöterna
endast disponera vissa dagar för dylika sammanträden. Sessionerna
draga i stället längre tid och bliva därmed än mer krävande. Sålunda
framhåller t. ex. auditören vid Livgrenadjärregementet, att krigsrättens sammanlagda
sessionstid under de tre första kvartalen 1942 utgör cirka 300
timmar, d. v. s. högst väsentligt längre tid än häradsrättens i en domsaga av
normal storlek. Detta exempel är på intet sätt enastående.

Huru arvodena till de olika befattningshavarna borde avvägas bär krigsdomar-
och auditörsföreningen ansett höra ankomma på särskild utredning
på grundval av senare inkommande fullständigare statistik. Vad krigsdomarne
beträffade borde arvodena till dem i gemen i varje fall icke understiga
de belopp som föreslagits av de förra gången tillkallade utredningsmännen.
Rörande den nuvarande avvägningen av de olika befattningshavarnas arvoden
anföres i föreningens skrivelse följande:

Att krigsdomarne i förhållande till auditörerna tidigare varit mindre gynnsamt
ställda i avlöningshänseende torde stå utom allt tvivel, något som även
framhållits under den i anledning av föreningens föregående framställning
gjorda utredningen. Genom den jämkning nedåt, som företogs beträffande
de av utredningsmännen för krigsdomarne föreslagna arvodena, blev resultatet
också, att flertalet av dem fortfarande måste anses tillbakasätta i sådant
avseende. Särskilt i de fall, där vederbörande förut varit tillerkända
personligt arvodestillägg men detta nu utan vidare inräknats i arvodet såsom
höjning av detta, har den faktiska ökningen för dem blivit synnerligen ringa,
i ett fall sålunda endast uppgående till 10 kronor i månaden. Det kan icke
frånkommas, att då vederbörande haft skäl antaga sig vara för framtiden
tillförsäkrad ifrågavarande arvodestillägg och icke kunnat räkna med att detsamma
med ett penndrag skulle de facto fråntagas dem, ifrågavarande befattningshavare
finna sig hava blivit synnerligen ringa eller knappast alls
tillgodosedda vid regleringen av arvodena. Något större hänsyn till nu berörda
förhållande synes skäligen hava bort tagas vid bestämmandet av arvodena
för nu avsedda krigsdomare. Men även för auditörerna i allmänhet
måste den genomförda arvodeshöjningen te sig ogynnsam med hänsyn till
att det mest betungande arbetet vid krigsrätterna dock åvila dem. Såsom allmänt
omdöme torde ock kunna sägas, att befattningshavarna vid de mera
arbetstyngda krigsrätterna blivit vid arvodenas bestämmande genomsnittligt
sett mera missgynnade än befattningshavarna vid krigsrätter med mindre
arbetsbörda.

Kungl. Maj:ts proposition nr 21S.

11

Krigsfiskalsföreningen har hemställt att arvodena till krigsfiskalerna måtte
bestämmas till sådana belopp alt denna personal erliölle skälig kompensation
tor den ökning av arbetsbördan, som under senare år ägt rum och alltjämt
tenderade att fortsätta. De ökade arbetsuppgifterna borde skäligen medföra
en viss justering uppåt av de senast fastställda arvodesbeloppen. Hänsyn
borde därvid tagas till att dyrtidstillägg å arvodena ej skulle utgå. I fråga
örn avvägningen av arvodena till de olika befattningshavarna har krigsfiskalsföreningen
liksom krigsdomar- och auditörsföreningen föreslagit särskild
utredning därom på grundval av tillgängliga statistiska uppgifter.

Till stöd för den förnyade framställningen örn rätt till semester anföres
i krigsdomar- och auditörsföreningens skrivelse:

Denna fråga är för de civila befattningshavarna vid krigsrätterna av stor
betydelse. Att med de så knappt tilltagna avlöningsförmånerna behöva avstå
dessa under semester synes styrelsen knappast förenligt med billighet. Erinras
måste i detta sammanhang att tjänsternas karaktär av bisysslor främst
ha sin grund i statsmaktens eget intresse, vilket också vid skilda tillfällen
vitsordats. Att för en så ringa kostnad, som t. o. m. en förhöjd ersättning
måste anses innebära, kunna uppehålla denna domstolsverksamhet med synnerligen
kompetenta tjänsteinnehavare — krigsdomarne i alla fall och auditörerna
i de flesta ordinarie domare — måste vara ett statsintresse. Men då
böra heller icke dessa befattningshavare betraktas såsom vilka arvodesinnehavare
som helst. Tjänsterna äro också i många avseenden jämställda med
de ordinarie domarsysslorna. De flesta krigsrätter hava bestämda sessionsdagar
i veckan och att indraga någon av dessa är med nuvarande arbetsbörda
helt uteslutet. Den tid sammanträdena vara överstiger ofta de ordinarie domstolarnas
sessionstider. Under dylika omständigheter böra t jäns teilan ehavarna
i alla de avseenden, där det är möjligt, jämställas med andra domare och
då också i frågan om rätt till kostnadsfri semester.

Under hänvisning till vad sålunda framhållits, vill styrelsen med skärpa
hävda, att de befattningar varom här är fråga på grund av sin vikt och betydelse
icke kunna jämställas med utan stå i en särklass i förhållande till
andra arvodestjänster. Och styrelsen anser nu framförda förhållanden innefatta
just de utomordentliga skäl, som enligt utredningsmännen erfordrades
för att motivera avsteg från principen örn att rätt till semester icke är förenad
med bisysslor.

Föreningen har i detta sammanhang, för den händelse semester av principiella
skäl fortfarande förvägrades den civila personalen vid krigsrätterna,
framhållit att större hänsyn därtill än som hittills skett borde lagas vid avvägande
av löneförmånerna för personalen.

Krigs fiskals föreningen har till stöd för framställningen örn semester förklarat
sig i tillämpliga delar åberopa vad krigsdomar- och auditörsföreningen
beträffande enahanda yrkande anfört.

Utöver nu återgivna yrkanden har krigsdomar- och auditörsföreningen
gjort framställningar i vissa andra hänseenden.

Ifråga örn auditörernas e x p e n sers ä 11 n i n g har föreningen sålunda
ansett föreskriften, att räkningar å expenser skulle attesteras av krigsdoma -

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

ren, ej böra bibehållas med hänsyn till att räkningarna av auditörerna avgåves
under tjänstemannaansvar och att det ej vore krigsdomaren utan den
utbetalande myndigheten som hade att pröva beloppens skälighet. Vidare
har föreningen, enär det angående expensersättningen utfärdade Kungl, brevet
syntes giva vid handen att räkning å expenser förutsatts skola ingivas
efter budgetårets utgång för hela det föregående budgetåret, ansett föreskrift
böra meddelas av innehåll, att, sedan det fastställda expensbidraget förbrukats,
vederbörande myndighet hade att kvartalsvis verkställa utbetalning
av räkningsbeloppen.

Ytterligare har krigsdomar- och auditörsföreningen — under förmälan att
auditörerna vid de båda kustartilleriregementena enligt stadgande i reglementet
för marinen hade att vara Kronans ombud och i sådan egenskap handhava
i stadgandet omförmälda göromål, men att auditörerna ej åtnjöte särskild
ersättning härför -—- framhållit att vid bestämmandet av avlöningen
till dessa auditörer hänsyn borde tagas till deras extraarbete.

över krigsdomar- och auditörsföreningens framställning lia, efter remisser,
yttranden avgivits av krigshovrätten, statskontoret, justitiekanslersämbetet
och riksdagens militieombudsman.

Vad först beträffar den begärda förhöjningen av de fasta arvodena
har desamma tillstyrkts av krigshovrätten, justitiekanslersämbetet
och militieombudsmannen. Krigshovrätten och militieombudsmannen ha därvid,
under erinran om att den tidigare framställningen om förhöjning av
arvodena med i genomsnitt 100 procent av dem blivit tillstyrkt, uttalat att
med hänsyn till den fortsatta ökningen av krigsdomstolarnas arbetsbörda
numera förelåge än starkare skäl för bifall till framställningen. Justitiekanslersämbetet,
som endast uttalat sig.örn krigsfiskalernas arvoden, har beträffande
dessa hemställt att de måtte beräknas till åtminstone nu utgående
belopp, eventuellt med de ytterligare justeringar, vartill kompletterat statistiskt
material kunde giva anledning.

Statskontoret har ansett sig icke kunna tillstyrka att de vid 1942 års riksdag
fastställda arvodena ytterligare höjdes. Ämbetsverket erinrar om uttalandet
i propositionen den 30 april 1942 att frågan i vad mån de för budgetåret
1942/43 föreslagna arvodena för krigsrätternas civila befattningshavare
borde utgå jämväl under efterföljande budgetår ej kunde då avgöras, utan
att arvodesfrågan måste bedömas efter de växlande förhållandena. Med detta
uttalande, anför statskontoret, torde departementschefen knappast hava avsett,
att arvodena skulle ånyo höjas för den händelse att gåremålen under år
1942 komme att visa tendens till fortsalt ökning. I stället torde hava åsyftats
att för arvodenas bibehållande vid den nivå, som av departementschefen förordats,
skulle förutsättas, att den redan inträdda stegringen av arbetsuppgifternas
omfattning visade sig bliva beståndande. I varje fall vöre de år
1942 fastställda arvodena enligt statskontorets mening så högt utmätta, att
en ytterligare uppräkning nu icke borde ifrågakomma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218-

13

Framställningen om rätt till semester har även denna gång tillstyrkts
av krigshovrätten, valjemot statskontoret förklarat sig icke kunna understödja
yrkandet. Justitiekanslersämbetet och militieombudsmannen lia icke tagit
bestämd ståndpunkt till frågan.

Krigshovrätten har med understrykande av vad som anfördes i dess yttrande
över den tidigare framställningen förklarat sig dela krigsdomar- och
auditörsföreningens åsikt att i detta fall förelåge sådana utomordentliga förhållanden,
som kunde grunda avsteg från principen att innehavare av arvodestjänst
utav ifrågavarande slag ej ägde rätt till semester.

Justitiekanslersämbetet har inskränkt sig till uttalandet att ämbetet med
hänsyn till den utgång frågan örn semester för krigsrätternas civila pesonal
erhållit i det tidigare ärendet ansåge sig icke böra nu framställa något yrkande
örn rätt till semester för krigsfiskalerna.

Militieombudsmannen har anfört bland annat:

Med hänsyn till den utpräglade arten av bisysslor hos ifrågavarande tjänster
ansåg militieombudsmannen sig föregående år icke kunna tillstyrka yrkandena
om rätt till semester utan avdrag å årsarvodet. Emellertid vill jag
framhålla att starka billighetsskäl onekligen tala för en sådan rätt. Huruvida
på grund härav avvikelse bör ske från den principiella ståndpunkten
att rätt till semester icke bör tillerkännas innehavare av bisysslor av ifrågavarande
art kan vara tveksamt. Ju mer arbetsbördan ökas och ju mindre
därigenom karaktären av bisysslor framträder, desto starkare bli emellertid
skälen för att semesterrätt bör tillkomma även dessa befattningshavare.

Vad slutligen beträffar de av krigsdomar- och auditörsföreningen med avseende
å expens ersättningen till auditörerna uttalade önskemålen
ha militieombudsmannen och statskontoret icke haft något att erinra mot
desamma. Krigshovrätten har tillstyrkt att ersättning utöver det fasta expensbidraget
utbetalas kvartalsvis i efterskott. Beträffande föreskriften, att räkning
skall vara attesterad av krigsdomaren, har krigshovrätten funnit anledning
saknas att frångå vad eljest i bokföringshänseende brukade erfordras
samt på den grund ansett denna föreskrift böra bibehållas. Justitiekanslersämbetet
har ej uttalat sig i dessa frågor.

Till komplettering av det rättsstatistiska material, som låg till grund för
den vid 1942 års riksdag beslutade arvodesregleringen, har genom justitiedepartementets
försorg införskaffats viss ytterligare utredning rörande a rbetsbördan
vid krigsrätterna.

Den sålunda erhållna utredningen avser verksamheten vid regements- och
stationskrigsrätterna under år 1942 och utvisar för flertalet förband jämväl
antalet disciplinmål, vari auditörerna under år 1942 avgivit yttranden. Till
jämförelse mellan krigsrättspersonalens arbetsbörda under år 1941 och år
1942 har uppgjorts en sammanställning, vari upptagits dels de genom den
nya utredningen framkomna siffrorna och dels motsvarande siffror för år
1941, för vilket år emellertid saknas uppgifter örn auditörernas rådgivning i
disciplinmål (Bil. A). Sammanställningen utvisar en avsevärd ökning av

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

arbetsbördan linder år 1942. Efter antalet mål och ärenden (de sistnämnda
huvudsakligen s. k. undersökningsmål) belöper sig ökningen till ungefär lika
stor del å ordinarie förband och underställda förband. Till den del stegringen
av arbetsbördan beror på mål och ärenden från underställda förband
är den i förevarande sammanhang av mindre intresse. Såsom framgår av
det föregående utgår nämligen för behandlingen av sådana mål och ärenden
särskild ersättning, som genom den år 1942 genomförda arvodesregleringen
förhöjts till av krigsdomar- och auditörsföreningen föreslagna belopp. Av betydelse
för frågan örn skäligheten av de fasta arvoden, om vilka nu är fråga,
är egentligen endast stegringen av antalet mål och ärenden från ordinarie
förband. Deras antal har ökats från omkring 5,000 till omkring 7,300 eller
således med omkring 45 procent. Ökningen har drabbat olika krigsrätter i
mycket olika grad. I några fall har icke inträffat någon ökning, utan har
antalet mål och ärenden i stället minskats, dock ej i någon mera avsevärd
mån. Av den i krigsdomar- och auditörsföreningens skrivelse den 5 december
1942 särskilt för undersökningsmål och särskilt för brottmål anställda
jämförelsen mellan antalet mål under de tre första kvartalen 1941 och under
motsvarande tid 1942, vilken jämförelse avser verksamheten vid 28 krigsrätter,
synes framgå att undersökningsmålen i allmänhet ökat betydligt mera
än brottmålen. Detta förhållande är såtillvida av betydelse i detta sammanhang,
att undersökningsmålen i genomsnitt äro av enklare beskaffenhet än
brottmålen. Vidare är krigsdomaren icke skyldig att deltaga i behandlingen
av undersökningsmål utan kan överlämna åt auditören att vid handläggningen
av sådana mål tjänstgöra såsom ordförande i krigsrätten. Vad beträffar
antalet disciplinmål föreligger ej något jämförelsematerial från år
1941. De från år 1942 föreliggande siffrorna giva emellertid vid handen, att
auditörerna vid de mera arbetstyngda krigsrätterna vid sidan örn sin befattning
med krigsrättsmålen måste ägna avsevärd tid åt avgivandet av yttranden
i disciplinmål.

Liksom under de närmast föregående åren har även under innevarande
budgetår blivit nödvändigt att befria vissa auditörer från en del av arbetet
och lägga detta på särskilt förordnad vikarie. Därvid har den ordinarie
auditören som regel fått avstå en del av sina avlöningsförmåner, under
det att den partille vikarien erhållit ersättning efter samma grunder som
gälla för tjänstgöring i särskild krigsrätt.

Med hänsyn till att den civila personalen vid de särskilda krigsrätterna
åtnjuter ersättning för krigsrättssammanträde och, i viss mån, efter antalet
därvid handlagda mål har icke ansetts erforderligt att införskaffa någon
statistik rörande arbetsbördan vid dessa krigsrätter under år 1942.

Departementschefen.

Den ökning av arbetsbördan för den civila personalen vid regements- och
stationskrigsrätterna, som inträffat under år 1942, gör det tydligen uteslutet
att minska de till nämnda personal nu utgående fasta arvodena. I stället bör
övervägas huruvida ökningen av arbetsbördan, såsom de bada personalför -

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

15

eni niania hemställt, bör medföra en förhöjning av arvodesbeloppen. Med
hänsyn lill att arvodena så sent som år 1942 väsentligt förbättrats synes en
mera genomgående förhöjning av desamma icke nn böra ifrågakomma under
annan förutsättning än att de så nyligen fastställda arvodesbeloppen på grund
av arbetsbördans fortsatta ökning framstå som i genomsnitt uppenbart för
låga. Enligt min mening kan den ytterligare stegringen av arbetsbördan
knappast anses hava lett till ett sådant resultat. Därvidlag är att märka bland
annat, att de fasta arvodenas knapphet torde i viss utsträckning ha kompenserats
därigenom alt särskild ersättning för mål från underställt förband
utgår jämväl för det fäll att vid regements- eller stationskrigsrätt handlagts
mål från såväl det ordinarie som det underställda förbandet och även för den
händelse antalet mål från underställt förband inskränker sig till ett enda
eller ett fåtal. Vad nu sagts gäller framförallt arvodena åt auditörer och
krigsfiskaler, vilka befattningshavare utan någon reduktion kommo i åtnjutande
av de arvodesbelopp som de för 1942 års arvodesreglering tillkallade
utredningsmännen föreslagit. Vad krigsdomarna beträffar fingo dessa,
såsom i det föregående omnämnts, vidkännas en jämkning nedåt i de av utredningsmännen
för dem ifrågasatta arvodena med i genomsnitt en fjärdedel.
Det lärer icke kunna förnekas, att flera bland dem därigenom blevo
missgynnade i förhållande till övriga befattningshavare. Särskilt framträdande
är detta, såsom krigsdomar- och auditörsföreningen anmärkt, ifråga om
de krigsdomare vilka såsom kompensation för mistat dyrtidstillägg åtnjutit
personliga arvodestillägg och vid berörda reglering fingo dessa tillägg inräknade
i arvodena.

På grund av den ytterligare ökning av arbetsbördan som sedan dess inträffat,
har jag funnit det ofrånkomligt att taga under omprövning en förhöjning
av arvodena till följande krigsdomare, nämligen de som tjänstgöra i
krigsrätterna vid 1) Livregementet till häst, Svea artilleriregemente, Svea
ingenjörkår och Signalregementet 2) Svea livgarde och Stockholms örlogsstation
3) Vaxholms kustartilleriregemente 4) Upplands regemente 5) Södermanlands
pansarregemente 6) Jönköpings-Kalmar regemente och Göta
ingenjörkår 7) Gotlands infanteriregemente, Gotlands artillerikår och Gotlands
kustartillerikår 8) Karlskrona örlogsstation och Karlskrona kustartilleriregemente
9) Göta artilleriregemente, Göta flygflottilj, Göteborgs luftvärnskår
och Älvsborgs kustartilleriregemente 10) Bohusläns regemente och
Skaraborgs flygflottilj 11) Livregementets grenadjärer 12) Västernorrlands
regemente och Norrlands trängkår samt 13) Jämtlands fältjägarregemente,
Norrlands artilleriregemente och Jämtlands flygflottilj. Ifråga om de under
2) och 4) omnämnda krigsrätterna kommer jag emellertid att i det följande
föreslå vissa ändringar i krigsdomarindelningen, vilka sammanhänga med
den utvidgning av krigsrättsorganisationen som föranledes av tillkomsten av
nya truppförband. Till frågan örn vilka arvoden som böra utgå till krigsdomarna
i dessa krigsrätter skall jag därvid återkomma. Vad krigsdomaren
i de under 9) angivna krigsrätterna beträffar, har han under hänvisning til!

16

Kungl. Majds proposition nr 218.

arbetsbördans omfattning, vilken gjort honom nödsakad att begära partiell
ledighet, ifrågasatt tjänstens uppdelning på två, en såsom krigsdomare i
krigsrätterna vid Göta artilleriregemente och Göta flygflottilj och en såsom
krigsdomare i de två övriga krigsrätterna. Jag anser för min del lämpligt, att
en sådan uppdelning kommer till stånd och att innehavarna av de två
tjänster, vari den nuvarande skulle uppdelas, vardera böra erhålla ett arvode
av 1,800 kronor eller tillhopa 3,600 kronor, vilket jämfört med det arvode,
som utgår till den nu tjänstgörande krigsdomaren, innebär en ökning med
900 kronor. För vardera av krigsdomarna i de under 3) och 8) angivna krigsrätterna
synes arvodet böra höjas med 600 kronor och för var och en av de
övriga av de nu nämnda krigsdomarna med 300 kronor. Sammanlagt skulle
sålunda de nu ifrågasatta arvodena innebära en ökning av arvodessumman
åt krigsdomare med 4,500 kronor, varav 3,600 kronor skulle avse ren arvodesförbättring
och återstående ökning bero av ändring i krigsdomarindelningen.

Ifråga om auditörs- och krigsfiskalsbefattningarna torde till en början böra
beröras vissa frågor angående auditöremas och krigsfiskalemas indelning.
Vid krigsrätterna vid de i Linköping förlagda fyra truppförbanden, nämligen
Livgrenadjärregementet, Svea trängkår, Östgöta luftvärnsregemente och Östgöta
flygflottilj äro för närvarande anställda en auditör och en krigsfiskal.
Beträffande krigsfiskalsbefattningen, vilken innehas av landsfogden i Östergötlands
län, har justitiekanslersämbetet med hänsyn till omfattningen av
det med krigsfiskalstjänsten förenade arbetet hemställt, att Kungl. Majit ville
taga under övervägande, huruvida icke befattningen borde uppdelas. En sådan
uppdelning synes ock böra komma till stånd och ske på det sätt, att
en ny krigsfiskalstjänst inrättas för krigsrätterna vid de två sistnämnda
förbanden. Auditörstjänsten vid ifrågavarande fyra krigsrätter bör uppdelas
på motsvarande sätt. Till auditören utgår för närvarande ett arvode av 4,800
kronor och till krigsfiskalen ett arvode av 2,100 kronor. Enligt de grunder,
som vid senaste arvodesregleringen för auditörer och krigsfiskaler kommit till
tillämpning, torde efter uppdelningen vardera auditören böra erhålla ett arvode
av 3,000 kronor och vardera krigsfiskalen ett arvode av 1,500 kronor.
Vid nämnda reglering ifrågasattes ändrad organisation av auditörstjänsten i
Boden, och i propositionen framhölls att denna fråga borde bliva föremål
för fortsatt uppmärksamhet. I sådant hänseende har jag övervägt att uppdela
auditörstjänsten på två tjänster, den ena avseende krigsrätterna vid
Norrbottens regemente och Bodens artilleriregemente samt den andra krigsrätterna
vid Norrbottens artillerikår och Bodens ingenjörkår. Med en sådan
uppdelning synes dock böra anstå i avvaktan på utvecklingen under ytterligare
ett år och de erfarenheter som därunder kunna vinnas. Frånsett den
ökning av arvodessummorna åt auditörer och krigsfiskaler med resp. 1,200
och 900 kronor, som skulle bliva en följd av uppdelningen av auditörs- och
krigsfiskalstjänsterna i Linköping, har jag ej funnit tillräcklig anledning
föreslå någon arvodesförhöjning till auditörer och krigsfiskaler i vidare mån

Kunni. Maj.ts proposition nr 218.

17

än sådan föranledes av den utbyggnad av krigsrättsorganisationen, för vilken
jag i det följande kommer att redogöra. Nu förefintlig möjlighet till
partiell ledighet med bibehållen avlöning bör alltjämt hållas öppen.

Under budgetåret 1943/44 avses fyra nya truppförband skola uppsättas,
nämligen Göta pansarlivgarde i Stockholm, Bergslagens artilleriregemente i
Kristinehamn samt Bråvalla flygflottilj i Norrköping och Upplands flygflottilj
i Gamla Uppsala. Vid vart och ett av dessa förband skall finnas regementskrigsrätt.
Befattningen som krigsdomare i regementskrigsrätten vid pansarlivgardet
synes lämpligen kunna förenas nied annan krigsdomarbefattning
i Stockholm. Därvid kommer i betraktande alt den i regementskrigsrätten
vid Svea livgarde och stationskrigsrätten vid Stockholms örlogsstation tjänstgörande
krigsdomaren på grund av den omfattning arbetsbördan tagit önskar
från och med nästa budgetår bliva entledigad från befattningen som
krigsdomare i regementskrigsrätten. På grund härav synes ytterligare en
krigsdomare böra förordnas i Stockholm, vilken skulle tjänstgöra i krigsrätterna
vid Svea livgarde och pansarlivgardet. Med hänsyn till den arbetsbörda
som redan åligger de i Stockholm tjänstgörande auditörerna torde befattningen
som auditör vid pansarlivgardets krigsrätt icke böra förenas med
annan auditörsbefattning, vadan en ny auditörstjänst skulle behöva inrättas
i Stockholm. Någon ny krigsfiskalstjänst torde däremot icke behöva inrättas
därstädes, utan krigsfiskal vid någon av de redan befintliga regementskrigsrätterna
bör kunna jämväl bestrida befattningen som krigsfiskal
vid pansarlivgardets krigsrätt. Befattningen synes lämpligen kunna förenas
med krigsfiskalsbefattningen vid Roslagens och Svea flygflottiljers krigsrätter.
Krigsdomar-, auditörs- och krigsfiskalshefattningarna vid Upplands
flygflottiljs krigsrätt böra förenas med motsvarande befattningar vid regementskrigsrätten
vid Upplands regemente. Särskilda sådana befattningar
måste däremot inrättas vid de nya regementskrigsrätterna i Kristinehamn
och Norrköping. Under hänvisning till vad förut anförts rörande de arvodesbelopp,
som för närvarande utgå till den för krigsrätterna vid Svea livgarde
och Stockholms örlogsstation gemensamme krigsdomaren och till
krigsdomaren i Upplands regementes krigsrätt, föreslås att på grund av nu
ifrågasatta utökning av krigsrättsorganisationen och jämkningar i densamma
följande arvoden skola utgå, nämligen till var och en av krigsdomaren i
stationskrigsrätten, krigsdomaren i krigsrätterna vid Svea livgarde och Göta
pansarlivgarde samt auditören vid pansarlivgardets krigsrätt 2,100 kronor,
lill krigsfiskalen vid pansarlivgardets samt Roslagens och Svea flygflottiljs
krigsrätter 1,800 kronor, lill krigsdomaren, auditören och krigsfiskalen vid
Upplands regementes och Upplands flygflottiljs krigsrätter resp. 2,100, 3,600
och 1,500 kronor, till krigsdomaren, auditören och krigsfiskalen vid Bergslagens
artilleriregementes krigsrätt resp. 1,200, 2,700 och 1,200 kronor samt
till motsvarande befattningshavare vid Bråvalla flygflottiljs krigsrätt resp.
720, 1,680 och 660 kronor. Vad sålunda föreslagits skulle medföra en ökning
av arvodessummorna ål krigsdomare, auditörer och krigsfiskal!- med

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sinni. Nr lils. "

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

resp. 3,720, 7,080 och 2,760 kronor. Ifråga om krigsdomarna kan denna
ökning till ett belopp av 900 kronor anses innebära ren arvodesförbättring.
I övrigt beror ökningen på utvidgning och ändringar i organisationen.

Till nästkommande års riksdag bör ske en förnyad omprövning av arvodena
med ledning av de ytterligare erfarenheter som till dess kunna vinnas.
Såsom förut framhållits bör därvid frågan om förändrad organisation av
auditörstjänsten i Boden ånyo upptagas till behandling.

De ifrågasatta arvodesbeloppen äro att betrakta såsom endast-förslagsvis
angivna. I enlighet med vad även tidigare ansetts lärer Kungl. Maj :t vid fastställande
av nya specialstater (jfr statsliggaren sid. 137 ff.) för krigsdomare,
auditörer och krigsfiskal!- äga att inom ramen för anslaget vidtaga de jämkningar
som av organisatoriska eller andra skäl kunna finnas påkallade.

I fråga örn rätten till ersättning för expenser infördes, såsom framgår av
det föregående, från och med innevarande budgetår en ny ordning, enligt
vilken ersättning utgår icke såsom förut i form av visst bidrag utan för
de verkliga utgifterna. Huru denna anordning verkat låter sig ej bedömas
förrän efter budgetårets utgång, sedan räkningar inkommit för hela året.
Jag måste därför fortfarande ställa mig tveksam, huruvida den nya ordningen
bör bibehållas, men saknar å andra sidan anledning att nu föreslå
någon ändring därvidlag. Jag föreslår således att auditörer och krigsfiskal
under nästa budgetår skola i samma utsträckning som för närvarande vara
berättigade till ersättning för sina utgifter i tjänsten. Vad beträffar föreskriften
att räkningarna skola vara attesterade av krigsdomaren, finner jag ej
skäl frångå densamma. Något hinder mot att auditörerna, sedan de fasta
expensbidragen förbrukats, utfå ersättning för överskjutande kostnader allteftersom
dessa uppkomma och således utan att avvakta budgetårets utgång,
anser jag icke föreligga.

Beträffande frågan om rätt till semester förhåller det sig visserligen så, att
ju större omfattning krigsrättsgöromålen tagit desto större likhet ha ifrågavarande
befattningar kommit att erbjuda med domar- och åklagartjänsterna
vid de allmänna domstolarna. I samma män ha också befattningarnas innehavare
till stöd för yrkandet om semester kunnat andraga billighetsskäl, som
i och för sig måste anses mycket beaktansvärda. Ä andra sidan gäller, att så
länge dessa befattningar låta sig förenas med domar- och åklagartjänster vid
allmänna domstolar, kvarstår deras karaktär av bisysslor och därmed de
betänkligheter som kunna resas mot att innehavarna av sådana sysslor tillerkännas
semester. I varje fall synes frågan, huruvida trots dessa betänkligheter
semesterrätt bör beviljas, icke böra bedömas efter nuvarande onormala
förhållanden utan med hänsyn till göromålens omfattning under fredsförhållanden.
Jag finner mig fördenskull alltjämt förhindrad tillstyrka semesterkravet.

Vad slutligen beträffar frågan om ersättning åt auditörerna vid kustartilleriregementena
för göromålen som kronans ombud ha dessa göromål icke
något med auditörstjänstgöringen att skaffa. För den händelse auditörerna

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

19

även i fortsättningen skola ha sig ålagda detta arbete, bör ersättning fördenskull
beredas dem av anslag under fjärde huvudtiteln. Jag saknar därför
anledning att vidare beröra denna fråga.

Jag övergår härefter till anslagsberäkningen för nästkommande budgetår.

Den för disponerandet av anslaget till Krigsrätterna: Avlöningar gällande
avlöningsstaten är av följande lydelse:

Avlöningsstat.

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t:

a) Arvoden åt krigsdomare, förslagsvis.................. kronor 55,800

b) Arvoden åt auditörer, förslagsvis..................... » 134,100

c) Arvoden åt krigsfiskaler, förslagsvis.................. » 55,300

d) Vikariatsersättningar, förslagsvis .................... » 2,500

e) Tillfälliga ersättningar åt civil personal vid regements och

stationskrigsrättema, förslagsvis .............. » 3,200

f) Ersättning till personal vid särskilda krigsrätter m. m.,

förslagsvis ........................................ » 28,600

Summa kronor 279,500.

Avlöningsstaten bör alltjämt upptaga de delposter som nu ingå i densamma.

I enlighet med vad förut anförts skulle delposten till arvoden åt
krigsdomare uppföras med (55,800 + 4,500 + 3,720 =) 64,020 kronor,
delposten till arvoden åt auditörer med (134,100 + 1,200 +.
+ 7,080 =) 142,380 kronor och delposten till arvoden åt krigsfiskaler
med (55,300 + 900 + 2,760 =) 58,960 kronor eller i avrundade
tal med respektive 64,100 kronor, 142,400 kronor och 59,000 kronor. Vad
beträffar delposten till vikariatsersättningar, från vilken bland
annat bestrides ersättning som vid partiell ledighet för befattningshavare vid
regements- eller stationskrigsrätt tillerkännes vikarien utöver vad den ordinarie
tjänsteinnehavaren förklaras skyldig avstå under ledigheten, har densamma
visat sig helt otillräcklig för sitt ändamål. Sålunda har under tiden
juli—december 1942 i vikariatsersättningar utbetalts över 24,600 kronor. Med
hänsyn härtill synes posten icke böra bestämmas till lägre belopp än 10,000
kronor. Delposten till tillfälliga ersättningar åt civil personal
vid regements- och stationskrigsrättema har
däremot icke under nämnda tid belastats i någon högre grad, utan synes
kunna sänkas till 1,000 kronor. Beträffande slutligen delposten å 28,600 kronor
till ersättning till personal vid särskilda krigsrätter
m. m. har den under samma tid, beroende bland annat på den
talrika förekomsten av mål från underställda förband, belastats med utgifter
till belopp vida överstigande postens summa. Posten synes icke böra upptagas
med lägre belopp än 50,000 kronor.

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

Anslaget i dess helhet skulle således för budgetåret 1943/44 bestämmas till
(64,100 + 142,400 + 59,000 + 10,000 + 1,000 + 50,000 =) 326,500 kronor.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels fastställa följande avlöningsstat för krigsrätterna att
tillämpas under budgetåret 1943/44:

Avlöningsstat.

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t:

a) Arvoden åt krigsdomare, förslagsvis. . . . kronor 64,100

b) Arvoden åt auditörer, förslagsvis ...... » 142,400

c) Arvoden åt krigsfiskaler, förslagsvis .... » 59,000

d) Vikariatsersättningar, förslagsvis ...... » 10,000

e) Tillfälliga ersättningar åt civil personal

vid regements- och stationskrigsrätter na,

förslagsvis..................... » 1,000

f) Ersättning till personal vid särskilda

krigsrätter m. m., förslagsvis........ » 50,000

Summa kronor 326,500;

dels ock till Krigsrätterna: Avlöningar
för budgetåret 1943/44 anvisa elt förslagsanslag
av ................................ kronor 326,500.

2. Krigsrätterna: Omkostnader, förslagsanslag.

Från detta anslag bestridas dels resekostnads- och traktamentsersättningar
till den civila personalen vid fredskrigsrätterna och dels ersättningar för auditörernas
och krigsfiskalernas expenser. För dessa ändamål ha för innevarande
budgetår beräknats, till det förra ett belopp av 10,000 kronor och
till det senare ett belopp av 20,000 kronor. Emellertid har under tiden juli—
december 1942 till reseersättningar åtgått något mera än det beräknade beloppet.
Vad beträffar expenskostnaderna saknas alltjämt fasta hållpunkter
för en bedömning till vilket belopp de kunna komma att stiga. Närmare erfarenhet
härutinnan kommer att vinnas först efter innevarande budgetårs utgång.
Med hänsyn härtill finns ej för närvarande anledning att frångå de
nämnda beräkningarna.

Anslaget synes alltså även för nästkommande budgetår böra bestämmas
till ett belopp av (10,000 + 20,000 =) 30,000 kronor.

Jag hemställer fördenskull, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Krigsrätterna: Omkostnader för budgetåret 1943/44
anvisa ett förslagsanslag av................kronor 30,000.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

21

Vad föredragande departementschefen under förenämnda
punkter hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter
instämma, bifaller Hans Ma,j:t Konnugen samt förordnar,
att proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Stefan Stiernstedt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

inlaga A.

(Jfr sid. 13)

Krigsrätternas verksamhet åren 1941 och 1942.

1

2

3

1 4

5

1 6

Krigsrätter vid

Antal samman-träden

1

; Antal mål

1

och ärenden2

1

Antal disci-! plinmål,2
vari audi-tören år
| 1942 avgivit
; yttrande

1941

19421

1941

j 1942

1

j Livregementet till häst........

28

31 + 23

115 + 13

160 + 68

274 + 19

Svea artilleriregemente ........

64

92 + 3

150 + 126

271 + 218

140 + 36

| Svea ingenjörkår..............

27

25 + 8

92 + 15

90 + 42

112

Signalregementet..............

17

22 + 5

29 + 2

65 + 28

49

Svea livgarde .................

84

113 + 6

142 + 93

248 + 106

619 + 211

j Stockholms örlogsstation ......

48

62

252 + 117

284 + 158

614 + 239

1 Stockholms luftvärnsregemente3

2

4 + 12

17 + 1

52 + 13

98 + 19

Roslagens flygflottilj ..........

18

0 + 14

35

23

40

: Svea » ..........

7

0 + 18

24

63

94

( Vaxholms kustartilleriregemente

54

57 + 3

450 + 55

687 + 82

405 + 131

Upplands regemente...........

59

60 + 23

129 + 39

257 + 59

163 + 33

j Södermanlands pansarregemente

(förutv. Södermanlands reg.)..

32

46 + 2

24 + 20

76 + 54

97 + 38

Södermanlands flygflottilj4 ....

1

0 + 7

14

j Livgrenadjärregementet........

65

52 + 13

34 + 47

54 + 97

105 + 177

Svea trängkår ..............

55

66 + 4

23 + 36

36 + 103

64 + 38

Östgöta luftvärnsregemente ....

28

20 + 14

26 + 13

59 + 37

165

5 flygflottilj ............

13

2 + 14

17 + 1

25 + 2

91

Smålands arméartilleriregemente

45

4 + 45

201

287 + 5

78 + 10

Jönköpings-Kalmar regemente..

25

14 + 34

21 + 19

48 + 29

178 + 25

Göta ingenjörkår..............

26

0 + 29

9 + 18

36

77

Kronobergs regemente ........

52

57 + 15

26 + 34

36 + 75

218 + 104

Gotlands infanteriregemente....

52

63 + 17

51 + 84

116 + 105

91 + 80

» artillerikår..........

49

24 + 37

46 + 52

109 + 39

49

> kustartillerikår ......

33

47 + 2

122 + 14

69 + 161

55 + 32

Karlskrona örlogsstation.......

56

60 + 5

300 + 19

373 + 178

622 + 293

> kustartillerireg.....

46

18 + 34

207 + 1

249 + 26

300 + 42

Norra skånska infanterireg.....

41

41 + 10

158 + 41

140 + 73

168

Vendes artilleriregemente......

50

42 + 18

100 + 35

126 + 63

212

Skånska trängkåren ...........

21

31

27 + 27

56 + 119

76 + 25

Södra skånska infanterireg.....

85

85 + 9

136 + 107

192 + 88

212 + 115

Tionde flygflottiljen3..........

12

30 + 7

19 + 4

46 + 46

46 + 42

Skånska pansarregementet (för-

utv. Skånska kavallerireg.) .

87

94 + 18

115 + 88

125 + 162

103

Flygkrigsskolan..........

9

4 + 10

12 + 9

28 + 7

20

Hallands regemente........

37

34 + 60

64 + 36

116 + 27

98 + 37

Göta artilleriregemente .....

63

73 + 6

219 + 108

227 + 172

186 + 281

1 flygflottilj3..............

11

0 + 17

42

80

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

23

1

2

3

4

5

6

.

Krigsrätter vid

Antal samman-träden

Antal mål och ärenden2

Antal disci-plinmål,2
varl audi-tören år
1942 avgivit
yttrande

1941

1942’

1941

1942

Älvsborgs regemente ..........

28

12 + 19

47 + 10

90 + 11

153 + 25

Bohusläns regemente..........

56

65 + 68

91 + 71

162 + 105

350 + 137

Skaraborgs flygflottilj3 ........

7

8 + 6

24

100 + 8

44 + 13

Skaraborgs pansarregemente (för-

utv. Skaraborgs regemente) ..

20

21 + 3

70 + 19

81 + 122

101

Livregementets husarer........

13

13 + 8

56 + 1

100 + 39

147

Göta trängkår ................

16

14 + 9

40 + 2

44 + 37

113

Karlsborgs luftvärnsregemente..

9

23+2

41 + 1

95 + 55

112 + 5

Västgöta flygflottilj............

7

0 + 7

23

26

33

Värmlands regemente..........

33

43 + 10

72 + 26

77 + 69

164 + 120

Livregementets grenadjärer ....

59

69 + 12

148 + 49

186 + 202

120 + 80

Västmanlands flygflottilj ......

13

1 + 14

49

47 + 1

115

Hälsinge regemente............

41

48 + 3

72 + 15

108 + 90

228 + 145

Dalregementet ................

18

26 + 29

31 + 6

70 + 31

162 + 24

Västernorrlands regemente ....

40

14 + 21

143 + 23

167 + 21

211 + 35

Norrlands trängkår............

24

25 + 13

54 + 29

72 + 38

77 + 16

Jämtlands fältjägarregemente ..

42

41 + 10

52 + 81

177 + 167

185 + 114

Norrlands artilleriregemente.. . .

22

20 + 14

37 + 49

90 + 84

155 + 26

Jämtlands flygflottilj..........

9

8 + 4

39

57 + 4

70 + 5

Västerbottens regemente ......

37

42 + 19

83 + 20

75 + 51

242 + 44

Norrlands dragonregemente ....

14

0 + 58

56 + 13

103

139

Norrbottens regemente ........

64

49 + 23

125 + 23

142 + 52

221 + 1

» artillerikår........

18

19 + 19

67 + 2

50 + 17

53 + 22

Bodens artilleriregemente6 .....

30 + 20

123 + 37

143 + 52

» ingenjörkår............

36

5 + 32

81 + 9

54 + 3

75

Norrbottens flvgbaskår4.......

3

14 + 9

4

24 + 16

74 + 11

2031

1983 + 974

4941 + 1723

7.243 + 3 702

9351 + 3005

1 Första talet avser sammantr. varvid förekommit mål el. ärende från underställda förband,
andra talet avser övriga sammanträden.

2 Andra siffran avser mål el. ärenden från underställda förband.

3 Krigsrätten började sin verksamhet 1. 7. 1941.

« » > » > 1. 10. 1941.

6 Uppgifter för denna krigsrätt föreligga ej för 1941.