Kungl. Majlis proposition nr 216.
1
Nr 216.
Kungl. Majlis proposition till riksdagen med förslag till grunder
för dyrtidstillägg åt präster m. m.; given Stockholms
slott den 16 april 1943.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Gösta Bagge.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
16 april 1943.
N ärvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bbamstorp, Wigforss,
Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Rosander,
Gjöres, Ewerlöf.
Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge anmäler dels, efter
gemensam beredning med chefen för finansdepartementet, fråga örn grunderna
för dyrtidstillägg för tiden efter den 30 juni 1943 åt de präster, som
avses i lagen den 23 november 1934 (nr 544) om dyrtidstillägg åt präster,
dels ock, efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet,
fråga om grunderna för anställande och avlönande av militär- och marinpastorer.
Föredraganden anför härvid.
A. Grunder för dyrtidstillägg åt präster, som avses i lagen
den 23 november 1934, nr 544.
Jämlikt lagen den 23 november 1934 om dyrtidstillägg åt präster må, där
i enlighet med av Kungl. Majit och riksdagen beslutade grunder dyrtidstillägg
eller annan därmed jämförlig förmån utgår till befattningshavare
i statens tjänst, enligt grunder, som i samma ordning beslutas, och jäm
Bihang
till rilcsdugens protokoll 1913. 1 sami. Nr 21(1 217. t
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
likt de närmare bestämmelser, som av Kungl. Majit utfärdas, dyrtidstillägg
utgå ur kyrkofonden till präster, som åtnjuta lön eller arvode enligt prästlöneregleringslagen.
Efter bestämmande i nämnda ordning må enligt samma lag
dyrtidstillägg ur kyrkofonden utgå även till innehavare av prästerlig emeritilön.
Beträffande dyrtidstillägg åt här ifrågavarande prästmän gälla för budgetåret
1942/43 de bestämmelser, som i anslutning till av riksdagen härutinnan
godkända grunder blivit av Kungl. Majit utfärdade genom kungörelsen
1936:7 (ändrad genom kungörelse 1939:543). Enligt dessa bestämmelser
utgår dyrtidstillägg, beräknat för månad, i form av procentuellt tillägg, i
förekommande fall ökat med ett fast tillägg (barntillägg). Dyrtidstillägget,
inklusive medgiven förhöjning med barntillägg, beräknas för i tjänst varande
präster enligt de allmänna grunder, som äro eller varda bestämda för beräknande
av dyrtidstillägg eller motsvarande förmån åt befattningshavare i statens
tjänst, som åtnjuta reglerad avlöning men ej äro underkastade civila
avlöningsreglementets villkor och bestämmelser, dock att vid det procentuella
tilläggets bestämmande det för nämnda befattningshavare gällande
procenttalet i varje särskilt fall minskas med tre. För emeritilöntagare beräknas
dyrtidstillägget enligt de allmänna grunder, som äro eller varda bestämda
för beräknande av sådant tillägg eller motsvarande förmån åt f. d. befattningshavare
i statens tjänst, som åtnjuta pension enligt 1934 års civila tjänstepensionsreglemente.
I enlighet härmed gäller för såväl de i tjänst varande
prästerna som emeritilöntagarna samma maximering av dyrtidstillägget, som
jämlikt beslut av 1942 års riksdag för närvarande är bestämd för befattningshavare
och f. d. befattningshavare i statens tjänst (jfr prop. 1940 L: 286
och 1942: 1, Utgifter å driftbudgeten, För flera huvudtitlar gemensamma frågor,
samt riksdagens skriv. 1940 L: 399 och 1942:16).
I övrigt torde få hänvisas till propositionerna 1935: 131 och 1942: 46.
I anslutning till de för prästerna gällande dyrtidstilläggsbestämmelserna
tillerkändes ifrågavarande präster för år 1941, efter medgivande av 1941 års
riksdag, även kristillägg ur kyrkofonden enligt i huvudsak samma grunder,
som av statsmakterna år 1940 beslutats för lön- och pensionstagare, som åtnjuta
dyrtidstillägg av statsmedel. Sådant kristillägg har sedermera jämlikt
en av 1942 års riksdag godkänd proposition, 1942: 97, tillerkänts såväl präster
som övriga ifrågakommande befattningshavare m. fl. för tiden till och med
första kvartalet 1943. Bestämmelser härom hava meddelats genom särskilda
kungörelser 1942:195, 674 och 831 samt 1943: 14.
Av vad chefen för finansdepartementet vid anmälan i årets statsverksproposition
av för flera huvudtitlar gemensamma frågor anfört rörande dyrtidstillägg
åt befattningshavare i statens tjänst m. fl. framgår, att den av riksdagen
tills vidare för tiden från och med juli 1940 beslutade maximeringen
av dyrtidstilläggen avses skola gälla även för budgetåret 1943/44 och att
för nämnda budgetår icke ifrågasättes någon ändring i de därutinnan gäl
-
3
Kungl. Maj:ts ''proposition nr <216.
lande allmänna grunderna för dyrtidstillägg utom vad beträffar vissa tjänstepensionärer,
som enligt förslag i proposition nr 170 till årets riksdag avses
skola erhålla på visst sätt förbättrade pensioner.
De särskilda grunderna för dyrtidstillägg åt präster beröras icke av den
innevarande år i propositionen nr 170 för tjänstepensionärer föreslagna ändringen
i de allmänna dyrtidstilläggsgrundema. Jämlikt lagen om emeritilöner
för präster utgår nämligen emeritilön vid fullt antal tjänstår med sammanlagt
lägst 2,500 kronor för år, oberäknat dyrtids- och kristillägg, samt vid
avkortning i emeritilönen med lägst 1,875 kronor. Ej heller i övrigt ifrågasättes
nu någon ändring beträffande prästernas dyrtidstillägg. Vad härutinnan
för närvarande är stadgat bör sålunda oförändrat gälla även för budgetåret
1943/44.
Såvitt nu kan överblickas böra emellertid grunderna för dyrtidstillägg åt
präster även för tiden efter budgetåret 1943/44 i allt, blott med redan stadgad
avvikelse, ansluta sig till de allmänna grunder, som nu äro eller framdeles
kunna varda bestämda för beräknande av dyrtidstillägg åt motsvarande
civila befattningshavare och tjänstepensionärer. Det torde därför icke
vara erforderligt, att frågan örn grunderna för dyrtidstillägg åt präster varje
år underställes riksdagen, utan synes denna fråga behöva upptagas till ny
behandling endast när så påkallas av ifrågasatt ändring i berörda allmänna
grunder för dyrtidstillägg åt de civila befattningshavarna och tjänstepensionärerna
eller särskild anledning därtill eljest uppkommer.
Under åberopande av det anförda förordar jag alltså, att till de präster,
som avses i lagen den 23 november 1934 örn dyrtidstillägg åt präster, må
tills vidare från och med den 1 juli 1943 utgå dyrtidstillägg enligt för dem nu
gällande grunder.
I fråga ^>m kristillägg åt prästerna och övriga befattningshavare m. fl. för
tiden efter ingången av andra kvartalet 1943 har förslag underställts årets
riksdag genom propositionen nr 77.
B. Grunder för militär- och marinpastorers anställande
och avlönande.
I propositionen 1939 L: 139 föreslogs bland annat, att för den religiösa
verksamheten i fredstid inom försvarsväsendet skulle vid flertalet då befintliga
truppförband och vid vissa angivna militära skolor anställas en präst
tillhörande svenska kyrkan (militär-, respektive marinpastor). Förslaget bifölls
av riksdagen (skriv. 1939 L: 4, punkten 174). Sedermera föreslogs genom
propositionen 1942: 144, att på kyrkofonden skulle överföras utgifterna för
ifrågavarande prästers avlöning. Sedan riksdagen i skrivelse, nr 193, tillkännagivit,
att den antagit berörda förslag, utfärdades den 15 maj 1942 lag i
ämnet, innefattande visst tillägg till bestämmelserna i (1 § lagen om kyrkofond
(sv. förf. sami. nr 236.) Därigenom stadgades, att från och med den 1
Departe
mentschefen.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr £16.
juli 1942 skall för avlönande av de i fredsorganisationen vid försvarsväsendet
anställda prästerna utgå anslag ur kyrkofonden i enlighet med vad Kungl.
Maj:t efter av riksdagen godkända grunder bestämmer. Erforderliga föreskrifter
om avlöningskostnadernas bestridande ha därefter meddelats i kungl,
brev till statskontoret den 30 juni 1942.
Jämlikt de av riksdagen godkända grunderna skulle från ifrågavarande kyrkofondsanslag
avlönas dels vid truppförband och därmed likställda militära
utbildningsanstalter samt vid kustflottan och Västkustens marindistrikt och
för flottans långresefartyg anställda militär- och marinpastorer, ingående i
1939 års organisation av den andliga vården vid försvarsväsendet under fredsförhållanden,
dels innehavarna av vissa militärt-prästerliga befattningar, nämligen
garnisonspastorsbefattningama i Boden och Karlsborg, amiralitetspastors-
och amiralitetspredikantsbefattningarna i Stockholm (Skeppsholms församling)
samt amiralitetspastors-, amiralitetspredikants- och extra amiralitetspredikantsbefattningarna
i Karlskrona (amiralitetsförsamlingen).
Garnisons- och amiralitetsprästbefattningarna äro fast reglerade och tillsättas
medelst fullmakt eller förordnande tills vidare. Militär- och marinpastorsbefattningarna
enligt 1939 års organisation tillsättas däremot allenast
på förordnande för kortare tid, för närvarande i regel tre år. Arvodena för
sistnämnda befattningar lia fastställts till 600 kronor vid regemente, 400 kronor
vid kår och flygflottilj samt 200 kronor vid fristående kompani, allt för
år räknat. De motsvarande befattningarna vid militära utbildningsanstalter
hava hänförts till någon av angivna arvodesgrupper. För pastorn vid kustflottan
är arvodet bestämt till 300 kronor för månad och för pastor vid flottans
långresefartyg har föreslagits ett arvode av 2,000 kronor jämte kosthåll
ombord för den tid, då han under ett år medföljer fartyget på längre expedition
till främmande farvatten. Sistnämnda befattning har hittills icke tillsatts.
/
Jämlikt beslut av 1942 års riksdag (skriv, nr 374), lia genom kungörelse
1943: 33 meddelats nya bestämmelser rörande krigsmaktens fredsindelning,
upptagande åtskilliga förändringar med avseende å såväl den organisatoriska
indelningen som de särskilda förbandens benämningar. Vid de senast utfändade
förordnandena för militär- och marinpastorer ha visserligen dessa förändringar
beaktats, men beträffande en del enligt den nya indelningen tillkomna
eller planerade förband (detachement) har dock en viss osäkerhet
gjort sig gällande, huruvida sådant förordnande kan anses falla inom ramen
för de av riksdagen år 1942 godkända grunderna för här ifrågavarande kyrlcofondsanslags
utnyttjande.
Även i fråga örn arvodesbeloppets bestämmande har i särskilda fall tvekan
uppkommit. Sålunda må erinras om, att det till marinpastom vid Västkustens
marindistrikt (Göteborgs örlogsdepå) utgående arvodet, vilket till en
början bestämdes till 200 kronor eller samma belopp som vid ett fristående
kompani, sedermera — på sätt framgår av redogörelsen i propositionen
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
1942:144 — ansetts böra höjas till 400 kronor eller lika som vid kår och
flygflottilj. Vidare kan ifrågasättas, huruvida icke arvodet till militärpastorn
vid Värmlands regemente, vilket — med hänsyn till att detta regemente
tidigare endast omfattade en bataljon — hittills utgått med 400 kronor, sedan
regementet numera utbyggts till normal storlek, bör höjas till 600 kronor
eller samma belopp som vid övriga regementen.
Slutligen har ett likartat spörsmål uppkommit i samband med sjökrigsskolans
förflyttning från Skeppsholmen i Stockholm till Näsby i Stockholms län.
I skrivelse den 9 mars 1943 har chefen för försvarsstaben hemställt om att en
särskild pastorsbefattning med avlöning ur kyrkofonden måtte inrättas vid
sjökrigsskolan och föreslagit, att till innehavare av befattningen måtte utgå
samma arvode som vid krigsskolan å Karlberg, eller 600 kronor för år. Förslaget
har tillstyrkts av chefen för mannen och försvarsväsendets personalvårclsnämnd.
Statslcontoret har i utlåtande den 23 mars 1943 förklarat sig
icke ha annan erinran att framställa, än att den blivande pastorns arvode
synes böra begränsas till 400 kronor eller samma belopp som vid arméns underofficersskola
och krigsflygskolan, med vilka sjökrigsskolan vore närmast
att jämföra.
I anledning av vad i detta ärende förekommit förordar jag, att räckvidden
av Kungl. Maj ris befogenhet jämlikt det i fjol införda stadgandet i 6 §
kyrkofondslagen nu preciseras på sådant sätt, att i fråga om anställande och
avlönande på kyrkofondens bekostnad av militär- eller marinpastor, ingående
i 1939 års organisation av den andliga vården vid försvarsväsendet under
fredsförhållanden, det skall tillkomma Kungl. Majri att — utan särskild
hänvändelse till riksdagen — för varje ifrågakommande fall besluta, såframt
fråga är örn förband eller utbildningsanstalt, som enligt av riksdagen godkänd
plan för krigsmaktens indelning i fred skall ingå i någon av krigsmaktens försvarsgrenar.
Härvid förutsättes dock, att dylik militär- eller marinpastorsbefattning
icke inrättas vid förband eller utbildningsanstalt i Boden eller
Karlsborg eller tillhörande Stockholms och Karlskrona örlogsstationer samt
att, där fråga är örn utbildningsanstalt, särskild sådan befattning inrättas
endast vid anstalt, vid vilken utbildning pågår mera stadigvarande och under
längre tid.
Beträffande arvodena åt här ifrågavarande militär- och marinpastorer bör
det ankomma på Kungl. Majri att för varje särskild befattningshavare —
med hänsyn tagen till vederbörande förbands eller utbildningsanstalts storlek
och omständigheterna i övrigt — bestämma arvodets belopp, dock att detta
må högst uppgå vid regemente till 600 kronor, vid kår och flygflottilj (flygbaskår)
till 400 kronor samt vid fristående mindre enhet (kompani, detachement
och liknande) till 200 kronor, allt för år. Utbildningsanstalt och särskilt
förband ur flottan torde härvid få hänföras till den arvodesgrupp, som
bcfinncs närmast motsvara dess allmänna beskaffenhet. För marinpastorn
Departe
mentschefen.
6
Kungl. Maj:ts ''proposition nr ?A6.
vid kustflottan bör arvodet liksom för närvarande utgå med 300 kronor för
månad samt för pastor på flottans långresefartyg, där sådan förordnas, högst
2,000 kronor för den tid, han under ett år medföljer fartyget på expedition.
Militär- och marinpastor i vissa fall tillkommande reseersättning och kosthåll
böra icke bestridas ur kyrkofonden utan såsom hittills utgå från vederbörligt
anslag å riksstatens fjärde huvudtitel.
Vid bifall till vad jag här föreslagit skall det följaktligen också tillkomma
Kungl. Majit att besluta om inrättande av en marinpastorsbefattning vid sjökrigsskolan
och därvid i enlighet med nu angivna grunder bestämma arvodet
för befattningen.
C. Hemställan.
Med hänvisning till vad sålunda anförts hemställer föredragande departementschefen,
att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att
1. medgiva, att dyrtidstillägg enligt härförut förordade
grunder må tills vidare från och med den 1 juli 1943 utgå till
de prästmän, som avses i lagen den 23 november 1934 (nr
544) om dyrtidstillägg åt präster, samt
2. godkänna i det föregående förordade grunder för militär-
och marinpastorers anställande och för deras avlönande
ur kyrkofonden.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Torsten Svensson.