Kungl. Majlis proposition nr 814-
1
Nr 214.
Kungl. Majits proposition till riksdagen angående omorganisation
av tandläkarinstitutet m. m.; given Stockholms slott
den 9 april 1948.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Gösta Bagge.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
9 april 1943.
N ärvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen
anför härefter chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge.
Under punkten 71 i 1943 års åttonde huvudtitel har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen, att i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen
förelagd, beräkna för budgetåret 1943/44
dels till Tandläkarinstitutet: Avlöningar ett förslagsanslag av 250,200
kronor;
dels till Tandläkarinstitutet: Omkostnader ett förslagsanslag av 160,000
kronor;
dels ock till Tandläkarinstitutet: Utrustning ett reservationsanslag av
300,000 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 191)8. 1 sami. Nr 211).
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 21J+.
Vidare har Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen (Kapitalbudgeten: bilaga
5, punkten 4) föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet,
som kunde varda riksdagen förelagd, till Örn- och tillbyggnad av tandläkarinstitutets
lokaler för budgetåret 1943/44 beräkna ett investeringsanslag av
700,000 kronor.
Sedan utredningen i dessa ärenden numera slutförts, tillåter jag mig ånyo
anmäla desamma.
I. Inledning.
Med bifall till Kungl. Maj:ts i propositionerna 1938: 127 och 128 gjorda
framställningar beslöt riksdagen (skrivelser 1938: 318 och 319) dels godkänna
de grunder för anordnande av folktandvård, som av föredragande departementschefen
i statsrådsprotokollet över socialärenden för den 11 februari
1938 förordats, dels ock antaga förslag till förordning om lindring i obemedlades
och mindre bemedlades tandvårdskostnader m. m. Folktandvården beräknades
vid dess införande år 1938 vara fullt genomförd inom en period av
tio år. På grund av tidsförhållandena hava dessa beräkningar sedermera rubbats,
varför man nödgats räkna med en långsammare utbyggnadstakt än den
ursprungligen avsedda.
De bestämmelser, som reglera folktandvården, återfinnas främst i kungörelsen
den 3 juni 1938 (nr 358) angående statsbidrag till folktandvård (ändrad
genom kungörelserna 1940:351 och 1058 samt 1942:422). Uppgiften att
organisera och handhava folktandvården är anförtrodd åt landstingen, varmed
jämställas städerna utanför landsting. Landstingsområde skall för folktandvårdens
ombesörjande vara indelat i tandvårdsdistrikt i enlighet med en av
medicinalstyrelsen godkänd plan. I varje distrikt skall finnas minst en fast
tandpoliklinik, där som regel behandling meddelas såväl barn som vuxna. Vid
varje sådan poliklinik skola vara anställda minst en tandläkare (distriktstandläkare)
och en tandsköterska (distriktstandsköterska). I distrikt, där
med hänsyn till ytvidd, kommunikationsförhållanden eller andra särskilda
omständigheter så erfordras, må tillika anordnas en eller flera polikliniker
för ambulatorisk tandvård. Distriktstandläkarna äro anställda av landstingen.
En närmare redogörelse beträffande avlöningen till distriktstandläkare och
distriktstandsköterskor, avgifter för meddelad tandvård, statsbidrag m. m.
återfinnes i propositionen 1942:116, till vilken proposition här torde få hänvisas.
I särskilda skrivelser den 13 september 1940 och den 3 oktober 1941 gjorde
kanslern för rilcets universitet, under åberopande av att med hänsyn till folktandvården
ökad undervisning i barntandvård erfordrades, framställning örn
Kungl. Maj:ts proposition nr 814- 3
anslag för anordnande av särskilda lokaler för barntandvård m. m. vid tandläkarinstitutet.
Vidare hemställde Kronobergs läns landstings distriktsvårdsstyrelse för
folktandvården i skrivelse den 30 maj 1941 — under framhållande av, att
stora svårigheter mötte att erhålla sökande till distriktstandläkartjänsterna
— om utredning rörande åtgärder, ägnade att avhjälpa dessa svårigheter.
Efter hörande av tandläkarinstitutets lärarråd avgav medicinalstyrelsen den
3 september 1941 utlåtande i detta ärende och konstaterade därvid, att åtgärder
syntes påkallade för att öka tillgången på sökande till ifrågavarande
tjänster. I detta syfte tillstyrkte styrelsen, att sådana förändringar skulle
vidtagas inom tandläkarinstitutet, att antalet studerande kunde höjas från
för närvarande högst 90 till 120 per år.
Även i en inom bespanngsberedningen utarbetad promemoria med yttrande
och förslag angående folktandvården har förordats, att antalet studerande
vid tandläkarinstitutet snarast möjligt utökas. Beträffande den
närmare innebörden av beredningens i promemorian framställda förslag
torde få hänvisas till ovannämnda proposition 1942: 116.
I anledning av vad sålunda förekommit uppdrog Kungl. Maid genom beslut
den 28 november 1941 åt tandläkarinstitutets lärarråd att i samråd med
bespanngsberedningen verkställa utredning och avgiva förslag rörande de
förändringar i tandläkarinstitutets organisation, verksamhet och utrustning,
vilka kunde anses påkallade med särskild hänsyn till behovet av tandläkare
inom den av staten bedrivna eller statsunderstödda tandvården.
Efter att i samråd med ledamoten av riksdagens första kammare, direktören
K. Wistrand och ledamoten av riksdagens andra kammare, fullmäktigen
i riksbanken C. Jonsson, vilka i egenskap av ledamöter i besparingsberedningen
utsetts att i ärendet representera beredningen, hava verkställt ifrågavarande
utredning har läran ädel med skrivelse den 16 februari 1942 inkommit
med förslag till omorganisation av tandläkarinstitutet,
innefattande bland annat utvidgning av institutets examinationskapacitet
samt nyanskaffning och modernisering av apparatur och övrig teknisk
utrustning vid institutet.
Häröver hava utlåtanden avgivits av kanslern för rikets universitet, efter
hörande av karolinska mediko-kirurgiska institutets lärarkollegium, medicinalstyrelsen,
statskontoret, allmänna lönenämnden, arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse
och försvarsväsendets tandvårdsutredning 1941, varjämte Sveriges
tandläkare]urband och styrelsen för svenska tandläkaresällskapet, vilka
beretts tillfälle att yttra sig i ämnet, avgivit yttranden, samt tandläkarinstitutets
icke-ordinarie lärares förening inkommit med en skrift i ämnet.
Sedan medicinalstyrelsen i sitt sistnämnda utlåtande den 9 mars 1942
bland annat föreslagit inrättande av ett antal studiestipendier
och införande av obligatorisk assistenttjänstgöring
i syfte att tillföra folktandvården ökat antal tandläkare,
4
Kungl. Marits proposition nr % löthavn
yttranden i anledning härav på grund av remiss eller efter det vederbörande
beretts tillfälle yttra sig avgivits av ett antal myndigheter och organisationer,
varefter medicinalstyrelsen den 13 februari 1943 avgivit förnyat
utlåtande i ämnet. Hithörande spörsmål torde framdeles få anmälas av chefen
för socialdepartementet.
Efter det lärarrådet erhållit ovannämnda utredningsuppdrag, upptog lärarrådet
omedelbart till behandling även frågan om institutets lokalförhållanden.
I skrivelse till Kungl. Majit den 19 december 1941 framhöll
lärarrådet efter samråd med omförmälda representanter för besparingsberedningen,
att en utökning av institutets verksamhet förutsatte att utvidgade
lokaler ställdes till institutets förfogande, varför en närmare utredning
i detta avseende syntes erforderlig.
Med anledning härav uppdrog Kungl. Majit den 30 december 1941 åt
byggnadsstyrelsen att verkställa och till Kungl. Majit inkomma med utredning
rörande möjligheterna att inom den fastighet i kvarteret Grönlandet
norra i Stockholm, där institutet vore förlagt, bereda institutet ökat lokalutrymme.
Med skrivelse den 18 februari 1942 inkom byggnadsstyrelsen till Kungl.
Majit med utredning och förslag i berörda avseende.
Häröver avgå vos utlåtanden av statskontoret, fångvårdsstyrelsen, 1940 års
civila byggnadsutredning och medicinalstyrelsen.
Sedan Kungl. Majit genom beslut den 30 oktober 1942 anmodat byggnadsstyrelsen
att inkomma med förnyad utredning i byggnadsfrågan, har styrelsen
med skrivelse den 17 december 1942 inkommit med sådan, varefter jöreståndaren
för statens rättskemiska laboratorium avgivit yttrande i ämnet.
II. Tandläkarinstitutets omorganisation m. m.
1. Behovet av tandläkare och ökning av tandläkarinstitutets
examinationskapacitet.
Lärarrådet har i sin ovannämnda skrivelse den 16 februari 1942 härom
anfört bland annat följande.
Enligt lärarrådets mening torde, därest en utökad tandläkarutbildning icke
snarast komme till stånd, de successivt anordnade klinikerna inom folk- och -militärtandvården på grund av brist på tandläkare icke kunna tagas i bruk
i full utsträckning. Erfarenheter i sådant hänseende hade redan gjorts. Lärarrådet
ansåge sig därför kunna utgå från den förutsättningen, att behov förelåge
av en utökning av tandläkarinstitutets examinationskapacitet.
Avgörande hänsyn måste emellertid härvid tagas till det bestående behovet
av tandläkare under överskådlig tid. Även örn det temporärt ytterligare
ökade behovet därav i samband med den allmänna tandvårdens första utbyggnad
i olika avseenden behövde beaktas, syntes dock institutets perma
-
Kuncjl. Maj:ts proposition nr S1ft. 5
Henta organisation böra i huvudsak avpassas med hänsyn främst till det
framtida normala ersättningsbehovet av tandläkare.
Att någon stabilitet ännu icke uppnåtts i fråga örn behovet av tandläkare
vore naturligt. Tandvården i modern mening hade först under de senare decennierna
nått någon större omfattning i landet. Utvecklingen belystes av,
att antalet tandläkare, som ännu år 1861 utgjorde endast 18, år 1871 uppgick
till 32 och år 1881 till 34. Sedermera växte tandläkarnas antal hastigare, så
att vid sekelskiftet funnos över 300 och år 1920 omkring 600. Den 1 januari
1942 torde antalet praktikutövande tandläkare kunna uppskattas till omkring
2,300.
En ytterligare ökning av tandläkarbehovet bomme uppenbarligen att följa
av den civila och militära allmänna tandvårdens utbyggnad. För folktandvårdens
fulla genomförande hade sålunda 1,000 nya tandläkare beräknats
erforderliga.
Vad den militära tandvården beträffade funnes flir densamma ännu icke
någon definitiv organisation. En omfattande tandvård bedreves emellertid
för närvarande inom de olika militära förbanden. Särskilda^ sakkunniga hade
nyligen utsetts för utredning av frågan örn militärtandvården i hela dess
vidd. Man torde kunna utgå ifrån, att en under fredsförhållanden fullt genomförd
militärtandvård bomme att sysselsätta omkring 100 manliga tandläkare.
Antalet praktiserande tandläkare skulle sålunda i samband med folk- och
militärtandvårdens utbyggnad och vid i övrigt oförändrade förhållanden stiga
till omkring 3,400.
Utöver det årliga tillskott av nya tandläkare, som erfordrades för att bibehålla
tandläkarkårens nuvarande storlek, behövdes under en tidsperiod
ytterligare ett sådant tillskott för att utöka antalet tandläkare med minst
omkring 1,100. Sistnämnda tillskott vore erforderligt för att folk- och militärtandvårdens
behov skulle kunna tillgodoses.
Av omstående tabell franninge dels det ungefärliga antalet tandläkare
under 65 år, som den 1 januari 1942 utövade praktik, dels ock det beräknade
antalet praktiserande tandläkare den 1 januari vissa år under förutsättning,
att från och med år 1946 årligen 120 nya tandläkare utexaminerades samt
att de utexaminerade tandläkarna fördelade sig lika på män och kvinnor.
En närmare granskning av ifrågavarande uppgifter gåve vid handen, att
åldersfördelningen inom den nuvarande tandläkarkåren vöre synnerligen
ojämn. Av de uppgivna 1,720 manliga tandläkarna den 1 januari 1942 vore
sålunda omkring 70 procent eller 1,206 i åldern 30—44 år, därav 463 i åldern
30—34 år, 477 i åldern 35—39 år och 266 i åldern 40—14 år. Omkring 65
procent eller 343 av de 522 kvinnliga tandläkarna befunne sig i åldern 30—44
år, därav 155 i åldern 30—34 år, 115 i åldern 35—39 år och 73 i åldern 40—
44 år. Följden härav bleve en successivt mycket starkt stegrad avgång av
tandläkare längre fram. Trots de årliga tillskotten av nya tandläkare, vilka
för de manligas del innebure, att under tiden till och med år 1962 antalet beräknades
successivt öka från nuvarande 1,720 till 2,303, torde därefter en
sänkning av deras antal inträda på grund av den ökade avgången. Trots de
avsevärda årliga tillskott, som följde av en till 120 förhöjd examinationskapacitet
vid tandläkarinstillitet, förbyttes sålunda av berörda anledning den
starka tillväxten av tandläkarkåren till en minskning av densamma, sorn
under åren 1972—76 beräknades till sammanlagt 39 män och kvinnor. Att
minskningen av det totala antalet tandläkare icke bleve väsentligt större
6 Kungl. Mårds proposition nr 814-
1 Åldersgrupper |
Å r |
||||||||
1942 |
1947 |
1952 |
1957 |
1962 |
1967 |
1972 |
1977 |
1982 |
|
Män: 25 år............ |
5 |
||||||||
25—29 år .......... |
161 |
245 |
300 |
300 |
300 |
300 |
300 |
300 |
300 |
30-34 .......... |
463 |
158 |
241 |
295 |
295 |
295 |
295 |
295 |
295 |
35—39 ».......... |
477 |
454 |
155 |
236 |
289 |
289 |
289 |
289 |
289 |
40—44 ».......... |
266 |
467 |
444 |
152 |
231 |
283 |
283 |
283 |
283 |
45—49 ».......... |
146 |
258 |
451 |
431 |
147 |
224 |
275 |
275 |
275 |
50—54 ».......... |
115 |
140 |
248 |
435 |
414 |
142 |
215 |
265 |
265 |
55—59 ...... |
61 |
109 |
132 |
234 |
411 |
391 |
134 |
204 |
250 |
60—64 ».......... |
26 |
56 |
100 |
122 |
216 |
378 |
360 |
123 |
187 |
Summa: |
1,720 |
1,887 |
2,071 |
2,205 |
2,303 |
2,302 |
2,151 |
2,034 |
2,144 |
Kvinnor: 25 år............ |
4 |
||||||||
25—29 år .......... |
66 |
244 |
300 |
300 |
300 |
300 |
300 |
300 |
300 |
CO I § |
155 |
65 |
240 |
295 |
295 |
295 |
295 |
295 |
295 |
35—39 » .......... |
115 |
152 |
64 |
235 |
289 |
289 |
289 |
289 |
289 |
40-44 *.......... |
73 |
112 |
149 |
62 |
230 |
283 |
283 |
283 |
283 |
45—49 .......... |
47 |
71 |
109 |
144 |
60 |
223 |
275 |
275 |
275 |
50—54 '' .......... |
30 |
45 |
68 |
105 |
139 |
58 |
214 |
265 |
265 |
55—59 >.......... |
20 |
28 |
43 |
64 |
99 |
131 |
55 |
203 |
250 |
60—64 ......... |
12 |
18 |
26 |
39 |
59 |
91 |
121 |
50 |
186 |
Summa: |
522 |
735 |
999 |
1,244 |
1,471 |
1,670 |
1,832 |
1,910 |
2,143 |
berodde enbart på den ökning av tandläkarinstitutets examinationskapacitet,
med vilken räknats i det föregående och som innebure, att intill år
1972 omkring 780 flera tandläkare utbildades än som skulle hava skett med
nuvarande förhållanden.
Uppgifterna i det föregående gåve vidare vid handen, att successivt en
stark ökning av antalet kvinnliga tandläkare komme till stånd. En sådan
ökning hade även utvecklingen företett under de närmast förflutna åren.
Man torde därför kunna antaga, att antalet från tandläkarinstitutet utexaminerade
komme att för framtiden fördela sig ungefär lika mellan männen
och kvinnorna. Intet talade emellertid emot en fortsatt successiv ytterligare
stegring av antalet kvinnliga studerande för tandläkaryrket.
Lärarrådet hade ansett sig kunna utgå ifrån att — därest folktandvården
nu varit i verksamhet ett antal år i planerad full utsträckning — en tillgång
av omkring 3,400 utövande tandläkare icke skulle varit för riklig. Lärarrådet
hade beräknat, att detta antal tandläkare skulle kunna omhänderha tandvården
för omkring 2,400,000 människor eller sålunda för avsevärt mindre
än landets halva befolkning. Man torde kunna räkna med minst en så stor
patienttillgång under överskådlig tid. En successiv tendens till ökning därav
vore emellertid trolig.
7
Kungl. Maj:ts ''proposition nr S1/+.
Såsom framginge av de ovan lämnade uppgifterna, hade — om hänsyn
allenast toges till sannolika dödsfall före 65 års ålder samt till uppnåendet av
nämnda ålder — beräknats, att antalet tandläkare vid en utexamination av
120 nya örn året, år 1957 skulle uppgå till 3,449 eller i huvudsak det antal,
som lärarrådet ansåge i varje fall behövligt, därest folk- och militärtandvårdens
för närvarande överskådbara behov av tandläkare skulle kunna tillgodoses.
Hänsyn borde emellertid jämväl tagas till andra avgångsorsaker än de
nämnda, exempelvis till de kvinnliga tandläkarnas avgång eller minskade
tjänstgöring i samband med giftermål, kvinnornas mindre uthållighet som
tandläkare m. m. Toges jämväl sådan hänsyn torde jämviktsläge mellan tillgången
på och det sålunda beräknade behovet av tandläkare komma att inträda
först några år efter 1957 eller omkring 15—20 år härefter.
Att behov av en till 120 utökad årlig examination av tandläkare sålunda
torde föreligga minst under 15—20 år framåt, syntes lärarrådet tillräckligt
för att nu motivera en dylik utvidgning. Därest denna icke komme till stånd,
ökades den under nämnda tidrymd förefintliga bristen på tandläkare och
därjämte utsträcktes denna tidrymd ytterligare ett antal år. Skulle emot
förmodan en minskning av institutets examination av tandläkare böra genomföras
i en framtid, komme detta icke att möta organisatoriska svårigheter
i fråga örn personal och utrustning vid institutet. Vad särskilt den
senare beträffade finge framhållas, att tillgången på apparatur och annan
teknisk utrustning lätt kunde regleras i samband med tillgodoseendet av framtida
behov av nyanskaffning till följd av materielens förslitning, varför risk
icke förelåge för att någon del av den utrustning, som nu kunde komma att
anskaffas i samband med institutets utvidgning, bleve överflödig.
Under åberopande av vad sålunda anförts funné sig lärarrådet böra föreslå
en sådan omedelbar omorganisation av tandläkarinstitutet, att dess examination
skapacitet höjdes från nuvarande högst 90 till 120 nya tandläkare om
året.
Medicinalstyrelsen har anfört i huvudsak följande.
Lärarrådets beräkningar kunde anses ligga i underkant. Det för ovannämnda
tidrymd uppställda slutmålet av 3,400 tandläkare med en beräknad
behandlingskapacitet av 2,400,000 patienter per år syntes medicinalstyrelsen
alltför begränsat.
Med hänsyn härtill ansåge medicinalstyrelsen, att en ökning av antalet
examinerade tandläkare per år till 120 icke vore tillräcklig för att tillgodose
tandläkarbehovet för den tid, som nu närmast kunde överblickas. Detta gällde
i än högre grad, därest, såsom ock torde bliva fallet, antalet kvinnliga tandläkare
skulle visa en fortsatt ökning i förhållande till antalet manliga.. Därigenom
skulle nämligen tandläkarkåren med all sannolikhet så småningom
erhålla en väsentligt reducerad, relativ behandlingskapacitet.
Institutet befunne sig för närvarande i både det ena och andra hänseendet
i ett ytterst blygsamt liige och arbetade under synnerligen pressande förhållanden.
Vid en ytterligare utökning av elevantalet, så att 120 tandläkare årligen
kunde utexamineras, och i samband därmed en som minimum ansedd
utvidgning av lokaler och ökning av lärarkrafter komme till stånd, torde förhållandena
bliva sådana, att det kunde starkt ifrågasättas, huruvida icke
gränsen för institutets utbildningskapacitet uppnåddes eller rent av överskredes
inom ramen av den föreslagna utvidgningen.
Trots ovan framförda betänkligheter rörande undervisningens kvalitet
m. m. vid föreslagen utvidgning av institutet ansåge sig likväl medicinalsty
-
8
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 214.
reisen, med hänsyn till föreliggande allvarliga brist på tandläkare, böra tillstyrka
lärarrådets förslag till utvidgning under de förutsättningar som nedan
angåves.
Medicinalstyrelsen ansåge sålunda, att institutets utvidgning beträffande
elevantalet borde vara allenast tillfällig och att ett nytt institut borde inrättas.
Det tidigare vid olika tillfällen framförda förslaget örn inrättande av en odontologisk
institution i anknytning till Lunds universitet syntes medicinalstyrelsen
ånyo böra upptagas till prövning.
Genom inrättande av ytterligare ett tandläkarinstitut skulle möjliggöras en
framtida, nödvändig reducering av antalet studerande vid det nuvarande
institutet, som med de nu föreslagna utvidgade lokalerna och förstärkta lärarkrafterna
framdeles icke syntes böra utan en väsentlig utökning av antalet
ansvariga huvudlärare intaga ett större antal studerande än för närvarande
eller i varje fall högst 100 per år. En sådan framtida minskning av institutets
examinationskapacitet komme icke att möta några som helst hinder ur organisatorisk
synpunkt eller medföra nackdelar i ekonomiskt hänseende.
Statskontoret har med hänsyn till behovet av tandläkare för folktandvårdens
utbyggande ansett sig icke böra framställa någon erinran mot lärarrådets
förslag om en höjning av tandläkarinstitutets examinationskapacitet
från nuvarande högst 90 till 120 nya tandläkare årligen.
Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse har livligt tillstyrkt den föreslagna
höjningen av examinationskapaciteten samt betonat önskvärdheten för den
militära tandvårdens del av att omorganisationen av institutet skedde
snarast möjligt.
Av lärarrådets utredning framginge att antalet intagna kvinnliga studerande
vid tandläkarinstitutet undergått en stark ökning. Enligt utredningen
förväntades även för framtiden denna ökning successivt komma att fortgå
så att antalet från tandläkarinstitutet utexaminerade komme att fördela sig
ungefär lika mellan männen och kvinnorna. Detta nödvändiggjorde ett övervägande,
huruvida icke procenttalet kvinnliga studerande borde maximeras.
Enär försvarsväsendet icke kunde infoga kvinnliga tandläkare i sin organisation
i samma utsträckning och på samma sätt som skedde beträffande de
manliga tandläkarna måste tillses, att elevplatserna å tandläkarinstitutet förbehölles
ett så stort antal manliga studerande, att mobiliseringsbehovet avtandläkare
kunde bliva fyllt. Sjukvårdsstyrelsen ville för sin del ifrågasätta,
huruvida icke minst 75 procent av elevplatserna borde förbehållas manliga
studerande.
För svar sväsendets tandvårdsutredning 1941 har tillstyrkt lärarrådets ifrågavarande
förslag under framhållande av att en lägre examinationskapacitet
än den föreslagna under inga omständigheter borde ifrågasättas. I fråga örn
antalet kvinnliga studerande vid institutet har utredningen föreslagit enahanda
begränsning som arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse och till stöd
härför åberopat samma skäl som sjukvårdsstyrelsen.
Sveriges tandläkareförbund har icke funnit sig kunna framföra någon väsentlig
erinran mot lärarrådets förslag om utökning av examinationskapaciteten.
*
9
Kungl. Maj:ts proposition nr Bilf..
Styrelsen för svenska tandläkaresällskapet har ansett påtagligt att, därest
folk- och militärtandvården skulle inom planerad tid utbyggas i full utsträckning,
en betydande ökning av antalet tandläkare vore erforderlig.
2. Tandläkarinstitutets organisation.
Lärarrådets förslag.
Utbildningen. Tandläkarutbildningen är nu anordnad efter en plan, som
avser att fullständig lärokurs skall genomgås på fyra år.
De teoretiska studierna beräknas pågå ett läsår samt avslutas med tandläkarkandidatexamen.
De äro förlagda till karolinska mediko-kirurgiska
institutet.
De praktiska studierna äro förlagda till tandläkarinstitutet och äro anordnade
så, att de beräknas slutförda under loppet av tre läsår. De avslutas med
tandläkarexamen.
Tandläkarinstitutet arbetar på följande tre avdelningar, nämligen protésavdelningen,
tandfyllning savdelning en och tandkirurgiska avdelningen, vartill
kommer röntgenlaboratoriet. Undervisningen i ortodonti (tandreglering) och
bamtandvård äger för närvarande rum i samband med undervisningen i protéslära
och tandfyllning.
Den praktiska undervisningen är uppdelad i två perioder. Den första benämnes
den propedeutiska, under vilken kandidaterna genomgå fantomkurser
(övningsarbeten i laboratorierna), den andra den kliniska, under vilken kandidaterna
syssla med patientbehandling och därmed direkt sammanhängande
arbeten.
Lärarrådet har framhållit, att en utökning av elevantalet vid institutet från
högst 90 till 120 årligen nyintagna elever icke påverkar organisationen av undervisningen
för tandläkarkandidatexamen.
I samband med utökning av elevantalet vid tandläkarinstitutet bör, anser
lärarrådet, emellertid en viss omläggning av undervisningen vid institutet äga
rum. Sålunda bör en särskild ortodonti- och bamtandvårdsavdelning inrättas,
i organisatoriskt avseende i huvudsak likställd med röntgenlaboratoriet.
De skäl, som tidigare kunnat åberopas för anordnande för samtliga studerande
vid institutet av en fullgod undervisning i barntandvård, hade i och
med tillkomsten av folktandvården ytterligare i hög grad stärkts. Folktandvårdsklinikerna
vore nämligen till omkring halva sin kapacitet inriktade på
behandling av barnens tänder. Det syntes därför angeläget, att också möjlighet
till utbildning av tandläkare, skolade särskilt för denna gren av odontologien,
tillskapades. Det hade främst varit folktandvårdens behov av tandläkare,
som föranlett de från olika håll framförda kraven på utökning av
tandläkarinstitutets examinationskapacitet. Enligt lärarrådets bestämda mening
skulle folktandvårdens behov tillgodoses på ett föga ändamålsenligt
sätt, örn icke en dylik utvidgning av institutet förknippades med ett samtidigt
anordnande av god undervisning i barntandvård för institutets samtliga
studerande.
10
Kungl. Maj.ts ''proposition nr 214.
Vidare har lärarrådet ansett de blivande tandläkarnas röntgenutbildning
för närvarande otillräcklig. Den inskränkte sig nämligen till en kortare teoretisk
kurs i röntgenologi. Någon klinisk utbildning lämnades överhuvudtaget
icke. Kandidaterna bibringades därför icke den skicklighet i diagnostik,
som en god röntgenutbildning avsåge att giva. Lärarrådet ansåge sig till följd
härav böra föreslå en sådan förstärkning av röntgenlaboratoriets organisation
och utrustning, som möjliggjorde en tillfredsställande utbildning i ämnet.
Personalorganisationen. Beträffande nu gällande personalförteckning för
tandläkarinstitutet, fastställda arvodesbelopp och särskilda ersättningar torde
få hänvisas till statsliggaren, sid. 467 f.
Lärarrådet har framhållit, att behovet av personal enligt det av lärarrådet
framlagda förslaget till personalorganisation vid tandläkarinstitutet med hänsyn
till det statsfinansiella läget av lärarrådet beräknats mycket knappt. Under
erinran örn den i 1942 års statsverksproposition föreslagna, sedermera
genomförda arvodesregleringen, som innebar, att de arvoden och ersättningar,
som vid 1941 års riksdag i samband med dyrtidstilläggens avveckling uppräknades
med i runt tal 26 procent, för budgetåret 1942/43 skulle höjas med
ytterligare omkring 5 procent (med avrundning uppåt), har lärarrådet vidare
framhållit, att lärarrådet förutsatte, att, därest den föreslagna arvodeshöjningen
genomfördes, de av lärarrådet föreslagna arvodena finge undergå motsvarande
ökning.
Den huvudsakliga innebörden av lärarrådets förslag till personalorganisation
framgår av följande översikt:
1. Ordinarie 1 ä r a r e. De tre ordinarie lärarna vid institutet tillhöra
för närvarande lönegraden A 24. Härjämte åtnjuter en var av dem lönetillägg
å 1,620 kronor. Lärarrådet föreslår, att ifrågavarande lärare, under benämning
professorer, uppflyttas till lönegraden A 30, varvid dels det särskilda
lönetillägget skulle bortfalla, dels ock ökning av tjänstgöringsskyldigheten
skulle vidtagas på sådant sätt, att lärarna skulle åläggas en dylik tjänstgöring
av 5 timmar (nu 3—4 timmar). I samband med att nämnda löneställning
skulle fastställas skulle lärarna härjämte medgivas rätt att, om de så
önska, på institutet utöva privatpraktik under högst den tid av dagen,
som icke omfattas av deras tjänstgöringsskyldighet. Härvid borde lärarna
fä för privatpraktiken använda den fullständiga tandläkarutrustning, som för
tillgodoseende av tjänstens behov förutsatts skola finnas i deras tjänsterum.
För den biträdeshjälp, som erfordrades och borde ställas till förfogande av
institutet, borde lärarna gälda ersättning enligt utfärdade föreskrifter.
2. Laboratorer och assisterande lärare. Samtliga
dessa befattningshavare åtnjuta nu arvoden, fastställda till 5,400 kronor och
hava en daglig tjänstgöringstid av 2 timmar. Lärarrådet föreslår, dels att
laboratorn på röntgenlaboratoriet, vilken till skillnad från övriga laboratorer
intager ställningen såsom avdelningschef, inplaceras i lönegraden A 22, dels
ock att övriga laboratorer och assisterande lärare under gemensam benämning
laborator bliva extra ordinarie tjänstemän i 21 lönegraden. Den dagliga
11
Kungl. Majlis proposition nr lill).
tjänstgöringstiden skulle samtidigt med den sålunda föreslagna ändrade löneställningen
ökas till 4 timmar.
3. Assistenter och a m a n u e n s e r. De nuvarande extra lärarna
och röntgenassistenten, vilka åtnjuta arvode å 3,600 kronor, skulle ersättas
av assistenter med arvode å 4,400 kronor, motsvarande med omkring fem procent
förhöjning ett arvode å 4,650 kronor. Vidare skulle de nuvarande assistenterna
med arvode å 2,200 kronor, respektive 1,800 kronor utbytas mot
amanuenser med arvode å 2,000 kronor, motsvarande med fem procents förhöjning
ett arvode å 2,100 kronor. I samband härmed skulle de nya assistenternas
och amanuensernas tjänstgöringsskyldighet ökas från 2 % till 3 timmar
dagligen.
4. Sköters k e- och biträdespersonal. Lärarrådet har —
med erinran, att frågan örn en allmän översyn av organisationen av biträdespersonalen
vid institutet, vilken såväl lönenämnden som riksdagens statsutskott
år 1938 fann påkallad, alltjämt vore olöst — icke nu berört denna organisationsfråga,
i annan mån än som betingades av inrättandet av vissa nya
tjänster på grund av den utökade verksamheten vid institutet ävensom av
ändring i anställningsvillkoren för vissa befattningshavare. Lärarrådet föreslår
dels ordinarie anställning i lönegraden A 7 för sköterskan på protésavdelningen
och sköterskan på tandfyllningsavdelningen, vilka nu tillhöra lönegraden
Eo 7, dels uppflyttning från lönegraden Eo 6 till Eo 7 av sköterskan
på röntgenlaboratoriet, dels nyinrättande av en sköterskebefattning i lönegraden
Eo 7 på ortodonti- fich barntandvårdsavdelningen, dels nyinrättande
av 4 tandsköterskebefattningar i samma lönegrad som för närvarande eller
Eo 6, dels att kontrollantbiträden och tekniska biträden, vilka nu åtnjuta
arvode å 3,200 kronor, skulle få extra ordinarie anställning i 4 lönegraden,
dels nyanställande på tandfyllningsavdelningen av ett kliniskt biträde i lönegraden
Eo 4, dels ersättande av biträdet å röntgenlaboratoriet, som nu uppbär
arvode å 1,950 kronor, med en befattning såsom tekniskt biträde i lönegraden
Eo 4, dels ock inrättande av en befattning såsom kliniskt biträde i
lönegraden Eo 4 samt av 3 skrivbiträdesbefattningar i lönegraden Eo 2, en på
var och en av de tre huvudavdelningarna.
5. Gemensam personal. Tandläkarinstitutets inspektor äger nu
i demia egenskap uppbära årligt arvode av 1,700 kronor samt dessutom såsom
ordförande i examensnämnden viss del av inflytande examensavgifter,
dock sammanlagt högst 1,200 kronor. Med hänsyn till ökad arbetsbörda i
samband med elevantalets ökning föreslår lärarrådet en höjning av hans ersättning
samt av samma anledning även ökning av sekreterararvodet från
nu 2,800 kronor till 3,400 kronor. Vidare borde befattningar som reparatörsbiträde
med arvode å 3,000 kronor och preparatris i lönegraden Eo 7-för det
vetenskapliga laboratoriet nyinrättas. Sistnämnda arvode, 3,000 kronor, innebär
med omkring 5 procent förhöjning ett uppåt avrundat arvodesbelopp av
3,200 kronor.
6. Sammanfattning av personalorganisationen. Antalet
befattningar och löneställning vid nuvarande förhållanden och enligt
lärarrådets förslag framgår av följande sammanställning, i vilken av lärarrådet
föreslagna arvodesbelopp för vissa befattningar med hänsyn till den för
innevarande budgetår genomförda arvodesregleringen uppräknats med i lunt
tal fem procent.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 314.
Nuvarande organisat |
ion. |
Lärarrådets förslag. |
|||
Befattning |
Antal |
Löne- ställning |
Befattning |
Antal |
Löne- ställning |
Lärare. |
Lärare. |
||||
Ordinarie lärare........ |
3 |
A 24 |
Professorer ........... |
3 |
A 30 |
( + 1,620) |
|||||
Assisterande lärare....... |
2 |
5,400 |
| Laborator å röntgenlaboratoriet |
1 |
A 22 |
Laboratorer........... |
8 |
5,400 |
j Laboratorer........... |
8 |
Eo 21 |
Extra lärare........... |
8 |
3,600 |
j |
||
Röntgenassistent........ |
1 |
3,600 |
[ Assistenter........... |
12 |
4,650 |
Assistenter ........... |
2 |
2 200 |
i, |
||
» ........... |
13 |
1,800 |
[Amanuenser........... |
18 |
2,100 |
Sköterske- och biträdespersonal. |
Sköterska- och biträdespersonal. |
||||
Laboratoriebiträde....... |
1 |
A 7 |
Laboratoriebiträde........ |
1 |
A 7 |
Sköterska............ |
1 |
A 7 |
Sköterskor.........7 . . |
3 |
A 7 |
Sköterskor............ |
2 |
Eo 7 |
| |
||
Sköterska............ |
1 |
Eo 6 |
’ ............ |
2 |
Eo 7 |
Tandsköterskor......... » ......... |
5 2 |
Eo 6 |
j Tandsköterskor......... |
ii |
Eo 6 |
Kontrollantbiträden...... |
3 |
3,200 |
Kontrollantbiträden...... |
3 |
Eo 4 |
Tekniska biträden....... |
2 |
3,200 |
Tekniska biträden....... |
3 |
Eo 4 |
Biträde............. |
1 |
1,950 |
Kliniskt biträde......... |
1 |
Eo 4 |
Skrivbiträde........... |
1 |
3,000 |
Skrivbiträden.......... |
3 |
Eo 2 |
Gemensam personal. |
Gemensam personal. |
||||
Inspektor ............ |
1 |
1,700 |
Inspektor ............ |
1 |
1,700 |
(+ 1,200) |
(+ ökad |
||||
ersättning) |
|||||
Sekreterare........... |
1 |
2,800 |
Sekreterare ........... |
1 |
3,400 |
Kassörska............ |
1 |
A 7 |
Kassörska............ |
1 |
A 7 |
» .......... |
1 |
Eo 7 |
» |
1 |
Eo 7 |
Kanslibiträde.......... |
1 |
A 7 |
Kanslibiträde.......... |
1 |
A 7 |
Reparatör............ |
1 |
A 7 |
Reparatör............ |
1 |
A 7 |
Vaktmästare, tillika portvakt . |
1 |
3,500 |
Vaktmästare, tillika portvakt . |
1 |
3,500 |
Tamburvakt .......... |
1 |
3,200 |
Tamburvakt......... |
1 |
3,200 |
Reparatörsbiträde....... |
1 |
3,200 |
|||
Preparatris........... |
1 |
Eo 7 |
Sammanlagda antalet befattningshavare skulle enligt lärarrådets förslag
ökas från nu 64 till 79. Kostnaderna för den nya personalorganisationens
genomförande har lärarrådet uppskattat till i runt tal 90,000 kronor.
7. Personalorganisationens genomförande. Lärarrådet,
som räknat med att den ökade elevintagningen vid tandläkarinstitutet
skulle genomföras från och med höstterminen 1942 och omläggningen av utbildningen
från och med höstterminen 1943, har framhållit, att institutets
omgestaltning komme att i hög grad taga i främsta rummet avdelningsföreståndarnas
— d. v. s. de nuvarande tre ordinarie lärarnas och laboratorns
på röntgenlaboratoriet — tid och arbetskrafter i anspråk. Med hänsyn härtill
torde en utsträckning av deras dagliga tjänstgöring och därmed en ändrad
anställningsform för dem böra genomföras redan från och med den 1 juli 1942.
Även för institutets kansli komme en ökad arbetsbörda att inträda vid nämnda
tid. I övrigt borde den ändrade personalorganisationen införas från och med
den 1 juli 1943.
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 214-
Remissyttranden m. m.
Kanslern, som i huvudsak icke funnit något att erinra mot lärarrådets
förslag, har i fråga örn personalorganisationen velat ifrågasätta vissa modifikationer
och härom anfört följande.
Tandreglerings- och barntand vårdsavdelningen syntes enligt förslaget
komma att inta en med röntgenavdelningen jämförlig självständig ställning
inom institutet. Vid sådant förhållande syntes befogat, att den laborator,
som skulle förestå förstnämnda avdelning, erhölle samma avlöningsförmåner
som laboratorn å röntgenavdelningen. Beträffande båda dessa avdelningar
gällde för övrigt, att de inom en jämförelsevis nära liggande framtid
torde komma att erhålla sådan betydelse för tandläkarutbildningen, att
frågan örn inrättandet av professorsbefattningar i respektive ämnen bleve
aktuell. Det kunde därför ifrågasättas, om ej här omhandlade två laboratorsbefattningar
borde, i likhet med övriga laboratorsbefattningar, vara
extra ordinarie tjänster, ehuruväl placerade i högre lönegrad än Eo 21.
Det syntes kanslern vara mera praktiskt, att de föreslagna skrivbiträdena
räknades såsom tillhörande den gemensamma kanslipersonalen. Med hänsyn
till de kompetensfordringar, som måste uppställas för innehavaren av den
föreslagna befattningen som kliniskt biträde, syntes lönegraden Eo 4 vara
väl låg.
Slutligen ville kanslern framhålla, att den av lärarrådet föreslagna rätten
för ordinarie och extra ordinarie lärare vid institutet att i institutets lokaler
utöva privatpraktik torde vara en förutsättning för att man skulle kunna
genomföra den föreslagna ökningen av dessa lärares undervisningsskyldighet
utan risk för att de personer, som vore mest kvalificerade för de olika befattningarna,
av ekonomiska skäl skulle anse sig förhindrade att ställa sig
till institutets förfogande.
Medicinalstyrelsen har yttrat bland annat följande.
Förslaget att i samband med utbyggnaden anordna en förbättrad undervisning
i barntandvård och ortodonti (tandreglering) ville styrelsen för sin
del livligt tillstyrka. Det syntes emellertid rimligt, att den nya ortodonti- och
barntandvårdsavdelningen från början bleve fullt jämställd med övriga avdelningar.
Föreståndaren för densamma borde sålunda få samma lön och
tjänsteställning som föreslagits för övriga avdelningschefer. Då det emellertid
torde vara svårt att erhålla en avdelningschef, som hade den nödiga
kompetensen i båda ämnena, borde dessutom en laborator å avdelningen
anställas varjämte de underordnade lärarkrafternas antal borde ökas.
En förbättrad undervisning i röntgen diagn os tik vore synnerligen önskvärd,
icke minst ur folktandvårdens synpunkt. På grund av läroämnets stora betydelse
för nutida odontologisk praxis vore det motiverat att även röntgenlaboratoriet
finge en med övriga avdelningar fullt jämbördig ställning, och
dess föreståndare borde hava motsvarande lön och tjänsteställning som övriga
avdelningschefer vid institutet. Även vid denna avdelning torde behovet
av en underordnad lärarpersonal vara mindre viii tillgodosett.
En ökning av antalet årligen utexaminerade tandläkare vore cn nödvändig
förutsättning för att det alltmer ökade behovet av tandläkare framdeles
skulle kunna tillgodoses. Det vore emellertid tydligt, att dessa åtgärder icke
14
Kungl. May.ts ''proposition nr 214.
vore tillfyllest för att inom de allra närmaste åren avhjälpa den rådande
tandläkarbristen och att därför tillika andra snabbt verkande åtgärder måste
vidtagas.
Statskontoret har anfört huvudsakligen följande.
Statskontoret funne en placering av de tre avdelningsföreståndarna i lönegraden
A 30 för hög. De torde närmast vara att jämföra med professorerna
vid farmacevtiska institutet, vilka vore placerade i lönegraden A 28. Statskontoret
kunde icke heller tillstyrka, att laboratorerna, vilkas dagliga tjänstgöring
endast skulle omfatta 4 timmar, erhölle extra ordinarie anställning.
Häremot talade även, att laboratorstjänsterna torde hava karaktären av
genomgångsbefattningar. Laboratorerna borde därför jämväl i fortsättningen
endast åtnjuta arvode, förslagsvis uppgående till 7,500 kronor för år. Vad
anginge befattningen såsom laborator och föreståndare för röntgenlaboratoriet
kunde statskontoret tillstyrka dess placering i lönegraden A 22 endast
under förutsättning, att för densamma stadgades full tjänstgöringstid (42
timmar per vecka) och att den icke vore att anse såsom genomgångstjänst.
Statskontoret måste vidare uttala sitt bestämda avstyrkande av förslaget,
att de ordinarie lärarna och laboratorerna skulle beredas möjlighet att utöva
privatpraktik på tandläkarinstitutet. En sådan anordning skulle innebära en
otillfredsställande sammanblandning av tjänsteutövning och en privat verksamhet,
vilicens omfattning i stort sett helt undandroge sig kontroll, varjämte
anspråk på liknande förmåner med fog skulle kunna resas av tjänstemän
inom andra delar av statsförvaltningen.
I detta sammanhang ansåge sig statskontoret böra erinra örn att lärarna
vid de till karolinska institutet förlagda teoretiska undervisningskurserna och
läraren i den praktiska undervisningen i kirurgi av eleverna uppbure avgifter,
som — enligt uppgifter, som under hand inhämtats från universitetskanslersämbetet
— växlade från 40 kronor per elev i ämnet kirurgi till 60
kronor per elev i ämnet kemi med metallurgi och läkemedelslära. Lärarnas
inkomster av ifrågavarande kursverksamhet skulle således genom den föreslagna
ökningen av elevantalet komma att stiga med belopp växlande mellan
ungefär 1,200 och 1,800 kronor. Enligt statskontorets mening borde i
samband med omorganisationen kursavgifterna ersättas av terminsavgifter
till tandläkarinstitutet och lärarna i stället tillerkännas fasta arvoden för
kurserna.
Vad anginge biträdespersonalen ansåge sig statskontoret — under hänvisning
till den omförmälda översynen av dess organisation — böra förorda,
att denna personal tills vidare, i den mån den nyanställdes i samband med
utvidgningen av institutet, endast erhölle extra anställning. För övrigt ville
statskontoret beträffande ifrågavarande personal framhålla, att tandsköterskorna
syntes böra placeras i högst lönegraden 4.
Enligt statskontorets mening borde inspektorns arvode i sin helhet uppföras
å arvodesstaten och examensavgifterna i stället tillföras inkomsttiteln
Inkomster vid tandläkarinstitutet. Ehuru arvodet vore förhållandevis högt
— ordföranden i direktionen för karolinska sjukhuset uppbure för närvarande
ett arvode av 3,000 kronor — ville statskontoret icke motsätta sig,
att det därvid upptoges till oförändrat belopp eller 2,900 kronor. Statskontoret
kunde således icke tillstyrka någon höjning av detta arvode liksom
icke heller av sekreterarens ersättning å 2,800 kronor för år.
15
Kungl. May.ts proposition nr 21 Jh
Vidkommande genomförandet av omorganisationen ville statskontoret
icke motsätta sig, att avdelningsföreståndarna och laboratorn å röntgenlaboratoriet
erhölle den förordade förbättringen av sina anställningsvillkor redan
från och med budgetåret 1942/43. Däremot kunde statskontoret icke tillstyrka,
att den ändrade personalorganisationen i övrigt helt genomfördes
från och med den 1 juli 1943, utan torde detta böra ske successivt, i den mån
vederbörande kurser berördes av ökningen av elevantalet.
Allmänna lönenämnden har anfört huvudsakligen följande.
Ordinarie lärare. Lönenämnden ansåge för sin del, att den föreslagna
möjligheten för lärarna att få inom institutet utöva privatpraktik —
vilken anordning ansetts ändamålsenlig med hänsyn såväl till undervisningsverksamheten
som till lärarkårens rekrytering — måste anses innebära en
så betydande förmån, särskilt örn den förbundes med rätt att utnyttja institutets
utrustning, att det kunde ifrågasättas, huruvida icke en löneställning
för de ordinarie lärarna enligt 28 lönegraden kunde anses tillfyllest. Erinras
finge, att professorerna vid farmacevtiska institutet tillhörde sistnämnda
lönegrad. Med hänsyn till att den nuvarande löneställningen för institutets
ordinarie lärare närmade sig lön enligt 28 lönegraden samt till att den dagliga
tjänstgöringen föresloges utökad till 5 timmar (för närvarande torde
enligt vad lönenämnden under hand erfarit den dagliga tjänstgöringen kunna
angivas till 3—4 timmar) hade lönenämnden emellertid ansett sig icke böra
motsätta sig förslaget om de ifrågavarande lärartjänsternas uppflyttning till
30 lönegraden. Lönenämnden ville emellertid härvid uttala, att lönenämnden
förutsatte, att frågan örn gottgörelse från lärarnas sida för utnyttjandet vid
privatpraktiken av institutets utrustning ävensom materiel gjordes till föremål
för övervägande. Framhållas finge i detta sammanhang, att enligt förslaget
lärare, som utövade privatpraktik å institutet, förutsatts skola gälda
viss ersättning för biträdeshjälp.
Laboratorer och assisterande lärare. Lönenämnden hade
intet att erinra mot förslaget, att laboratorerna å protésavdelningen, tandfyllningsavdelningen
och ortodoxi- och barntandsvårdsavdelningen samt
de assisterande lärarna å tandkirurgiska avdelningen erhölle ställning av
extra ordinarie tjänstemän i 21 lönegraden med gemensam benämning laborator.
Lönenämnden tillstyrkte vidare förslaget, att laboratorn å röntgenlaboratoriet
inplacerades i 22 lönegraden. Enligt lönenämndens förmenande syntes
emellertid befattningen, som nu vore arvodesavlönad, tills vidare böra upptagas
såsom extra ordinarie.
Vad lönenämnden i det föregående anfört rörande gottgörelse för utnyttjande
i privatpraktik av institutets utrustning och materiel ävensom angående
ersättning för biträdeshjälp borde äga motsvarande tillämpning beträffande
laboratorerna.
Assistenter och amanuenser. Emot lärarrådets förslag i
denna del vore från lönenämndens sida intet att erinra.
Sköterske- och biträdespersonal. Frågan örn en allmän
översyn av organisationen av biträdespersonalen vid tandläkarinstitutet
vore alltjämt olöst. Lönenämnden — som funne det angeläget, att en sådan
översyn komme till stånd så snart förhållandena det medgåve — inskränkte
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 21Jf.
sig i förevarande sammanhang till att understryka, att de nu föreslagna anordningarna
till en del måste anses ha provisorisk karaktär.
Mot förslaget att till ordinarie stat överföra sköterskorna å protes- och
tandfyllningsavdelningarna hade lönenämnden intet att erinra. I fråga örn
uppflyttning av sköterskan å röntgenlaboratoriet från Eo 6 till Eo 7 samt
nyinrättande av en sköterskebefattning i Eo 7 å ortodonti- och barntandvårdsavdelningen
ville lönenämnden anföra, att nämnden anslöte sig till
förslaget i denna del, dock under förutsättning, att för befattningarna erfordrades
sjuksköterskekompetens. Slutligen ansåge sig lönenämnden böra
ifrågasätta, huruvida icke sköterskorna borde benämnas avdelningssköterskor.
Lönenämnden ansåge sig kunna biträda lärarrådets förslag beträffande
tandsköterskorna.
Lönenämnden hade för sin del intet att erinra mot att kontrollantbiträdena
— lämpligen under ändrad benämning av kontrollbiträden — och de
tekniska biträdena, i den utsträckning som föreslagits, erhölle extra ordinarie
anställning och inplacerades i 4 lönegraden.
I avvaktan på översynen av biträdespersonalen vid institutet syntes det
kliniska biträdet på tandfyllnadsavdelningen tills vidare böra anställas såsom
extra tjänsteman.
Enligt lönenämndens mening torde befattningen såsom biträde på röntgenlaboratoriet
under oförändrad benämning tills vidare böra hänföras till
lönegraden Eo 2.
Gemensam personal. Lönenämnden ansåge sig böra ifrågasätta
lämpligheten av ett bibehållande av den nuvarande anordningen, enligt vilken
tandläkarinstitutets styresman — som vore en av karolinska institutets
professorer — för sitt arbete med tandläkarinstitutets angelägenheter avlönades
dels medelst arvode, dels genom viss del av examensavgifterna.- Den nu
föreslagna utvidgningen av tandläkarinstitutet, som syntes göra behovet av
en kontrollerande och övervakande chefsbefattning mera framträdande, syntes
enligt lönenämndens mening aktualisera frågan, huruvida icke en omprövning
borde ske av den lämpligaste formen för anordnandet av chefskapet
för institutet. Då emellertid detta spörsmål tarvade närmare utredning,
ville lönenämnden för närvarande icke motsätta sig, att någon höjning
vidtoges beträffande maximigränsen för de inspektor tillkommande examensavgifterna.
Den i framställningen väckta frågan örn ökad ersättning till tandläkarinstitutets
sekreterare syntes lönenämnden böra tills vidare anstå.
Befattningen såsom vaktmästare, tillika portvakt, torde böra omändras
till expeditionsvaktstjänst i 5 lönegraden, varvid port vaktssysslorna borde anförtros
annan person mot särskild ersättning eller fri bostad. Förslag härutinnan
hade även framställts av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga.
I avvaktan på översyn av biträdespersonalen torde preparatorsbefattningen
böra upptagas såsom en extra befattning.
I särskilda yttranden hava två av lönenämndens ledamöter anfört i vissa
avseenden från majoritetens förslag avvikande meningar.
Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse har framhållit följande.
Intagningen vid institutet, som avsåges äga rum endast vid hösttermins
början, bomme att för de värnpliktiga, som fullgjorde militär tjänstgöring
undertiden omkring juni—december samma år som studentexamen avlades,
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 214.
innebära, att en hel vårtermin icke kunde ägnas åt studier. Med hänsyn härtill
ville sjukvårdsstyrelsen, ehuru väl medveten om svårigheterna att upplägga
studieplan för tandläkarinstitutet, likväl framhålla önskvärdheten av
att — utan att fördröja genomförandet av det framlagda förslaget om utökning
av antalet elever till 120 — undersökning verkställdes angående möjligheten
av två intagningar, en vid höstterminens och en vid vårterminens
början. En dylik anordning skulle komma att tillgodose de värnpliktigas
intressen.
Tandläkarinstitutets icke-ordinarie lärares förening har anfört, att det av
lärarrådet föreslagna antalet lärare vore för litet för undervisningens ändamålsenliga
och trygga bedrivande. Under framhållande av vikten av att ökade
förutsättningar skapades för forskningsarbete vid institutet, bland annat genom
förbättrande av löne- och tjänsteförhållandena för den underordnade
lärarpersonalen, har föreningen vidare anfört bland annat följande.
Med hänsyn till att laboratorerna skulle vara vetenskapligt meriterade och
hava avlagt prov, vore föreningen icke övertygad om, att den mycket stora
olikheten enligt lärarrådets förslag i lönesättningen för professorerna och laboratorerna
vore rimlig.
För laboratorernas och övriga underlärares del hängde frågan om lönesättningen
intimt samman med frågan, i vad mån tjänstgöringen vid institutet
lämnade tid övrig för privatpraktik. Hållandet av lokal, utrustning och personal
för privatpraktik vore ett mycket kostsamt företag, särskilt i Stockholm,
och dessa kostnader vore fasta, alltså oberoende av huru många timmar om
dagen tandläkaren hade tillfälle att arbeta i sin praktik. Uppenbarligen fordrades
under alla förhållanden en viss praktiktid per dag redan för att få dessa
kostnader täckta och ytterligare arbetstid för att praktiken skulle kunna giva
det överskott, som för laboratorernas del skulle kunna utgöra ett rimligt tillskott
till den låga lönen.
Om man utginge från den såsom normal ansedda 7-timmarsarbetsdagen,
som icke syntes böra överskridas åtminstone av de lärare, av vilka man väntade
att de under ytterligare ett antal timmar skulle producera vetenskap,
funne man, att för professorerna 2 timmar och för laboratorerna 3 timmar
återstode för privatpraktik. Enligt omfattande utredningar, som tidigare ställts
till lärarrådets förfogande, framginge, att en så kort tid som 2—3 timmar för
privatpraktik i allmänhet icke gå ve något som helst överskott. Att de ickeordinarie
lärarna hittills lyckats hålla uppe en dräglig ekonomisk ställning
genom att liksom tandläkare i allmänhet arbeta långt utöver normalarbetsdagen,
vore ett tillstånd, som icke borde fortsätta, i fall man väntade, att
institutionslärama i första hand sknlle svara för framstegen inom odontologien.
Med kännedom örn att en lönande privatpraktik icke kunde förenas nied en
alltför lång daglig tjänstgöring vid institutet, hade lärarrådet föreslagit och
kanslern tillstyrkt en anordning, enligt vilken avdelningschefer och laboratorer
skulle erhålla möjlighet att bedriva privatpraktik i lokaler inom institutet.
Fördelarna härmed för lärarna skulle vara, att omkostnaderna sannolikt skulle
bliva något lägre och en del restider bortfalla. Emellertid medförde detta förslag
många vanskligheter. Ovisst vore, om vederbörande lärares klientel vöre
villigt att komma till tandläkarinstitutet från de olika stadsdelar, där praktiken
varit belägen. Enligt uppgjorda planritningar bomme såväl mottagnings-
som väntrumsförhållandena ingalunda att motsvara de anspråk, som
Bihang till riksdagens protokoll IDIS. 1 sami. Nr St//. 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr filett
nutida privatklientel ställde. Utom för de tre avdelningscheferna, vilka
redan nu disponerade egna undersökningsrum, syntes avsett, att lärarnas tjänsterum,
där eleverna tenterade, samtidigt skulle utgöra privatpraktikens mottagningsrum.
Ställning hade icke tagits till frågan örn för privatpraktiken
erforderliga sköterskor och tandteknikerpersonal eller om de principer, enligt
vilka läraren skulle lämna ersättning för dessa förmåner.
Det torde vara förståeligt, att de berörda lärarna, innan dessa förhållanden
preciserats, ställde sig mycket tveksamma inför risken att förlora det kapital,
som en inarbetad praktik representerade. Riktigast vore väl att, i likhet med
vad förslaget avsåge för de tre huvudlärarna, beräkna en så skälig lön även
för de underordnade lärarna, att det stora riskmoment, som otvivelaktigt vore
förenat med en överflyttning av privatpraktiken till tandläkarinstitutet, kunde
anses kompenserat. Föreningen ansåge sig nödsakad enträget anhålla att få
medverka vid lösandet av hithörande frågor.
Föreningen ville emellertid redan nu som sin åsikt framhålla, att laboratorerna
på grund av de anspråk, som komme att ställas på denna lärarkategori,
borde beredas ordinarie anställning.
De två övriga, till numerären största lärargrupperna, assistenter och amanuenser,
komme enligt förslaget såsom innehavare av förordnanden och därmed
följande avsevärt lägre löneplacering att ekonomiskt nästan helt vara
beroende av sin privatpraktik. Det syntes därför vara förenat med avsevärda
risker för rekryteringen av dessa lärarkategorier att öka den dagliga tjänstgöringstiden
utöver den nuvarande även med beaktande av den ringa förbättring
i löneförhållandena, som föreslagits.
3. Tandläkarinstitutets omkostnader.
Lärarrådet har i förevarande sammanhang framhållit, att den ökade belastning
å de särskilda anslagsposterna, som komme att föranledas av elevantalets
ökning, icke vore möjlig att nu exakt beräkna. Det ökade medelsbehovet
torde emellertid komma att främst göra sig gällande under posterna
till förbrukningsmateriel, undervisnings- och åskådningsmateriel samt expenser.
En ökad belastning av dessa poster med i runt tal 30 procent torde
böra beräknas. En anslagsökning med omkring 40,000 kronor torde alltså
kunna av denna anledning påräknas.
4. Tandläkarinstitutets inkomster.
Terminsavgifterna utgöras av varje odontologie kandidat under hans studier
för tandläkarexamen med 200 kronor för termin. Någon befrielse medgives
icke.
Vid nuvarande studenttal har lärarrådet beräknat ifrågavarande avgifter
normalt till omkring 110,000 kronor för år. Med det föreslagna högre antal
studerande vid institutet beräknar lärarrådet, att terminsavgifterna komma
att stiga till omkring 160,000 kronor.
Statens inkomst av examensavgifter vid tandläkarinstitutet uppgå till i
genomsnitt omkring 6,000 kronor för år och kunna efter en ökning av elev
-
Kungl. Majda proposition nr 21Jf. 19
antalet enligt lärarrådets beräkningar förväntas stiga till minst omkring
8.000 kronor.
Patientavgifterna utgå efter grunder, som bestämmas för varje särskild
avdelning med hänsyn bland annat till patienttillströmningen. En ökning
och delvis omläggning av avgifterna har diskuterats och torde enligt lärarrådets
förmenande kunna genomföras. Statens nettoinkomst av patientavgifter
har under de senaste fem åren uppgått till i genomsnitt omkring 90,000
kronor.
Beträffande dessa avgifter har lärarrådet anfört följande.
Vid protésavdelningen tillämpades redan nu relativt höga taxor och de
hjälpsökandes antal vore ej större än att det helt utnyttjades för undervisningen.
Någon höjning av avgifterna vid denna avdelning torde därför icke
nu böra genomföras. Vid tandfyllningsavdelningen vöre däremot patienttillströmningen
så stor, att endast omkring en tredjedel av de tandvårdssökande
kunde behandlas. En ökning av avgifterna syntes därför möjlig med
10 procent; en än större höjning av rotfyllningsavgifterna syntes dock lämplig.
En inkomstökning av omkring 5,000 kronor torde härigenom kunna påräknas.
Vid tandkirurgiska avdelningen upptoges för närvarande ingen
annan avgift än för bedövning. En ändring härutinnan torde kunna vidtagas,
varigenom en inkomstökning av omkring 5,000 kronor torde kunna
vinnas. De vid röntgenlaboratoriet utgående avgifterna torde slutligen kunna
höjas med 10—20 procent, innebärande en inkomstökning av omkring
2.000 kronor.
Sammanlagt skulle sålunda berörda ökningar av patientavgifterna för
staten medföra en årlig inkomstökning av omkring 12,000 kronor. Bibehållandet
av dessa avgiftsökningar måste emellertid vara beroende av patienttillströmningen.
Lärarrådet har vidare framhållit, att, därest elevantalet vid institutet utökades
på sätt nu planlades, komme emellertid en ytterligare stegring av inkomsterna
att vinnas genom den ökade patientbehandling, som därefter
kunde lämnas. Inkomstökningen på grund av denna omständighet torde
komma att uppgå till minst omkring 30,000 kronor för år. Sammanlagt
skulle sålunda en inkomstökning av patientavgifter kunna beräknas med
minst omkring 42,000 kronor för år. De årliga patientavgifterna skulle då
uppgå till minst omkring 132,000 kronor.
Tandläkarinstitutets sammanlagda inkomster och den möjliga framtida
inkomststegringen framginge av nedanstående sammanställning.
Nuvarande Framtida Inkomst
inkomster
inkomster ökning
kronor kronor kronor
Terminsavgifter ...................... 110,000 160,000 50,000
Examensavgifter...................... 6,000 8,000 2,000
Patientavgifter ......... 90,000_132,000 42,000
Summa kronor 206,000 300,000 94,000
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 2tJh
Ovannämnda inkomster och inkomstökning kunde på olika sätt jämföras
med statens utgifter för tandläkarinstitutet. Gjordes jämförelse med utgifterna
för löner och andra årliga omkostnader för verksamheten, kunde det
konstateras, att statens nettoutgift för tandläkarutbildningen bleve förhållandevis
mycket låg. Vidare kunde påpekas, att den ovan angivna årliga
inkomstökningen överstege den utgiftsökning, som i det föregående beräknats
i fråga om personallöner efter en utökning av institutets elevantal.
Gjordes åter jämförelsen mellan inkomster å ena sidan och de av lärarrådet
beräknade engångskostnaderna för materielutrustning i samband med institutets
utvidgning och modernisering, kunde vidare konstateras, att inkomsterna
under två å tre år tillsammans överstege sagda engångskostnader.
Lärarrådet ansåge, att även dessa omständigheter talade för att tandläkarinstitutet
nu gåves en organisation och utrustning, som svarade mot
behoven i olika avseenden.
Medicinalstyrelsen har yttrat följande.
I samband med frågan om institutets utvidgning ville medicinalstyrelsen
föreslå en förbättring av de ekonomiska villkoren för tandläkarstuderandena,
vilka för närvarande själva finge bekosta en stor del av den odontologiska
undervisningen. Det tillämpade systemet för finansiering av undervisningen,
vilket torde vara unikt inom högre svenskt undervisningsväsende,
borde på lämpligt sätt avvecklas. Enligt en av Sv. Wicksell och Tage Larsson
verkställd utredning (stat. off. utr. 1936: 34) kunde sammanlagda studiekostnaderna
för varje tandläkarstuderande beräknas till genomsnittligt
5,000 kronor per år, vilket vore högre än motsvarande kostnader vid någon
annan svensk högskola.
Då nu vårt Iand stöde i begrepp att till folkhälsans främjande förverkliga
en omfattande och genomgripande social tandvårdsorganisation, torde det
vara ett statsfinansiellt intresse, att tandläkarstudiema väsentligt förbilligades.
En sådan reducering av studiekostnaderna skulle medföra en minskning
av de studerandes skuldsättning och därmed sannolikt en ökad benägenhet
att taga anställning inom folktandvården. Den på grund av de dryga studiekostnaderna
begränsade krets av medborgare, som vore i stånd att förskaffa
sig tandläkarutbildning, kunde under sådana förhållanden tillika förutses
vidgad.
Sveriges tandläkareförbund har anfört.
Förbundet ansåge sig böra fästa uppmärksamheten vid det förhållandet,
att studiekostnaderna vid tandläkarinstitutet vore avsevärt större än vid
högskolorna i allmänhet. Ett nedbringande av dessa höga studiekostnader
vore ett gammalt önskemål, som i och med folktandvårdens genomförande
ytterligare stärkts. Enligt förbundets uppfattning innebure den föreslagna
utökningen av institutets examinationskapacitet i och för sig icke en borgen
för att rekryteringen till offentliga tandläkarbefattningar bleve tillfredsställande.
En viktig faktor i detta hänseende vore otvivelaktigt, att
den nyblivne tandläkaren ej belastades med onödigt stora studiekostnader.
En sänkning av de höga terminsavgifterna vore särskilt motiverad.
21
Kungl. Marits proposition nr 21/+.
Av den i ärendet verkställda utredningen framgår, att åtgärder snarast
böra vidtagas för att i ökad utsträckning tillgodose främst folktandvårdens
men även den militära tandvårdens behov av tandläkare. I sådant syfte
har tandläkarinstitutets lärarråd i samråd med representanter för besparingsberedningen
föreslagit, att institutets kapacitet, som för närvarande medger
en examination av omkring 90 nya tandläkare om året, höjes till 120 tandläkare
för år. I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna ansluter jag
mig till detta förslag. Den härav betingade ökade elevintagningen bör genomföras
från och med höstterminen 1943. Då första årets studier (för tandläkarkandidatexamen)
äro förlagda till karolinska institutet, kommer den
ökade elevintagningen att göra sig gällande vid tandläkarinstitutet först
från och med höstterminen 1944. Medicinalstyrelsen har ansett, att institutets
utvidgning borde betraktas allenast såsom en tillfällig åtgärd och att
ytterligare ett institut sedermera borde inrättas. Enligt styrelsens mening
borde frågan om inrättande av en odontologisk institution i anknytning till
universitetet i Lund upptagas till prövning. Jag är icke beredd att förorda
en lösning efter sistnämnda linje. Erfarenheten torde få utvisa, örn tandläkarinstitutet
efter genomförd utvidgning kommer att kunna i tillräcklig grad
tillgodose landets behov av tandläkare.
Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse har ifrågasatt, huruvida icke antalet
elevplatser för kvinnliga studerande borde begränsas i syfte att tillgodose
mobiliseringsbehovet av manliga tandläkare. I anledning härav får
jag erinra, att kanslern för rikets universitet genom beslut den 21 april
1942 bemyndigat lärarrådet att tills vidare vid bestämmandet av den ordning,
vari de sökande skola erhålla inträde vid institutet, höja jämförelsetalet
för sökande, som fullgjort värnpliktstjänstgöring, med en halv enhet
för varje hel månads militär tjänstgöring, dock högst med fyra enheter.
Nyssnämnda bedömningsregler för intagning vid institutet tillämpades första
gången höstterminen 1942. Antalet då intagna kvinnliga elever utgjorde
32 och antalet manliga elever 59. Motsvarande siffror för höstterminen 1941
voro 48 respektive 45. De anförda intagningssiffrorna visa alltså för höstterminen
1942 en väsentlig förskjutning beträffande antalet manliga och kvinnliga
intagna till de manligas favör. I avvaktan på ytterligare erfarenheter beträffande
verkningarna av de nu tillämpade bedömningsreglema för intagning
vid institutet torde längre gående åtgärder i det av sjukvårdsstyrelsen
angivna syftet icke böra vidtagas.
De av lärarrådet framlagda förslagen angående utbildningen och personalorganisationen
vid tandläkarinstitutet stå i samband med frågorna örn anordnandet
av utvidgade lokaler för institutet och anskaffande av ökad och moderniserad
utrustning för detsamma. Erforderliga åtgärder härutinnan kunna
emellertid icke slutföras omedelbart utan tidigast inom loppet av något år.
Först med ingången av budgetåret 1944/45 torde med hänsyn härtill en
Departe
mentschefen.
22
Kungl. Majlis proposition nr
omläggning av utbildningen kunna genomföras och en mer väsentlig förstärkning
av personalorganisationen bliva erforderlig. Det är därför tillräckligt,
om förslag härutinnan föreläggas 1944 års riksdag. Med hänsyn till vad
under ärendets behandling anförts bland annat från tandläkarinstitutets
icke-ordinarie lärares sida torde dessutom vissa spörsmål beträffande
personalorganisationen böra tagas under förnyat övervägande. Endast i visst
avseende, vartill jag återkommer i annat sammanhang, torde ändring i personalorganisationen
böra vidtagas redan från och med nästa budgetår. Jag
har emellertid ansett lämpligt, att innevarande års riksdag erhåller en orientering
beträffande omorganisationsförslagets huvudsakliga innebörd jämväl
i övrigt.
Vad först beträffar utbildningsfrågorna får jag erinra, att någon organiserad
undervisning i barntandvård för närvarande icke förekommer vid institutet.
Viss utbildning i nämnda ämne och i ortodonti äger emellertid rum
i samband med undervisningen i protéslära och tandfyllning. Denna provisoriska
anordning har icke visat sig vara tillfyllest. Särskilt med hänsyn till
folktandvården synes det nödvändigt att sörja för en fullgod undervisning
i dessa betydelsefulla grenar av tandvården. Det av lärarrådet framlagda
förslaget, att en särskild ortodonti- och bamtandvårdsavdelning skall upprättas,
anser jag mig därför böra i princip tillstyrka. Likaså finner jag, att övertygande
skäl blivit anförda för att röntgenutbildningen förstärkes. Institutets
organisation bör alltså utbyggas efter dessa riktlinjer. I anslutning till
vad arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse anfört vill jag framhålla, att det
bör undersökas, örn med hänsyn till de värnpliktigas intressen en sådan omläggning
av institutets studieplaner är möjlig att genomföra, att två intagningar
vid institutet kunna äga rum varje läsår, en vid höstterminens och
en vid vårterminens början.
Beträffande personalorganisationen vill jag — utan att för närvarande
annat än delvis taga ställning till förslagets olika detaljer — framhålla,
att jag i stort sett anser lärarrådets förslag ägnat att läggas till grund
för nämnda organisation. I samband med institutets medelsäskanden för
budgetåret 1944/45 torde ifrågavarande organisationsspörsmål i övrigt få
göras till föremål för ett mera ingående bedömande. Härvid torde även den
av statskontoret berörda frågan örn ersättande av de nuvarande avgifterna
till lärarna vid de till karolinska institutet förlagda undervisningskurserna
med terminsavgifter till tandläkarinstitutet och tillerkännande åt nämnda
lärare av fasta arvoden böra upptagas till prövning. I avvaktan på en lösning
av denna fråga lärer det böra ankomma på universitetskanslern, som
har att fastställa sagda kursavgifter, att vidtaga den jämkning nedåt av avgifterna,
som kan anses motiverad med hänsyn till att antalet elever, som har
att erlägga dylika avgifter, från och med nästa höst kommer att väsentligt
ökas. Med anledning av att allmänna lönenämnden framhållit önskvärdheten
av en närmare utredning angående det mest ändamålsenliga ordnandet av in
-
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 21Ih
stitutets chefsfråga vill jag nämna, att jag anser, att en sådan utredning i
sinom tid bör komma till stånd. I samband därmed förtjänar även övervägas,
huruvida någon förändring bör vidtagas i fråga örn tandläkarinstitutets organisatoriska
anknytning till karolinska institutet.
Medicinalstyrelsen och Sveriges tandläkareförbund ha ansett åtgärder påkallade
för tandläkarstudiernas väsentliga förbilligande. Tandläkareförbundet
har i sådant avseende föreslagit en nedsättning av terminsavgifterna. Kostnaderna
för genomgående av tandläkarinstitutet utgöras — förutom av terminsavgifter
— jämväl av utgifter dels för viss utrustning, dels ock för materiel
för patientbehandlingen.
Eleverna få på egen bekostnad anskaffa borrmaskiner med tillbehör, bunsenbrännare,
manometrar och annan dylik utrustning. Detta förhållande har
sin grund däri, att institutets anslagsmedel icke lämnat tillgång till anskaffning
av erforderlig sådan utrustning. I sin skrivelse den 16 februari 1942 har
lärarrådet emellertid föreslagit anskaffning av bland annat en hel del utrustning
av ifrågavarande slag. Till frågan om institutets utrustning återkommer
jag i det följande. I detta sammanhang vill jag endast framhålla, att
jag delar åsikten, att elevernas kostnader i förevarande avseende böra nedbringas
och att staten därför i skälig utsträckning bör tillhandahålla erforderlig
utrustning av ifrågavarande natur.
Viss för patientbehandlingen erforderlig förbrukningsmateriel få eleverna
likaledes själva anskaffa. De erhålla dock av patientavgiften viss del, som
beräknats motsvara mäter ielkostnaden. Det har emellertid gjorts gällande,
att elevens andel i patientavgiften i de flesta fall icke täcker hans kostnader
för materielen. Vidare har det framhållits, att eleverna stundom bli ekonomiskt
lidande genom att patienterna helt underlåta att betala avgifterna eller
ej erlägga elevernas andel däri. Det synes mig tillbörligt, att eleverna i skälig
omfattning kompenseras för sina utgifter för materiel för patientbehandlingen.
Jag förutsätter, att lärarrådet ägnar denna fråga uppmärksamhet
och vidtager eller föreslår de åtgärder, som kunna anses pakallade.
Med de avsevärda kostnader för ögonen, som institutets omorganisation
betingar, anser jag mig icke kunna förorda en sänkning av terminsavgifterna.
lil. Anslagsberäkningar m. m.
1. Tandläkarinstitutet: Avlöningar.
Förslagsanslaget till avlöningar vid tandläkarinstitutet är för innevarande
budgetår uppfört med 250,200 kronor och disponeras på sätt framgår av
statsliggaren, sid. 467 f.
Lärarrådet har i sina anslagsäskanden för nästa budgetår — under förutsättning
att det av lärarrådet med skrivelse den 16 februari 1942 fram
-
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 214.
lagda omorganisationsförslaget icke nu komme att upptagas till avgörande
beräknat avlöningsanslaget till 263,900 kronor, innebärande en anslagshöjning
med 13,700 kronor. Lärarrådet har därvid bland annat föreslagit,
dels att de båda i lönegraden Eo 7 upptagna avdelningssköterskorna på protésavdelningen
och tandfyllnadsavdelningen upptagas å ordinarie stat i lönegraden
A 7 i likhet med avdelningssköterskan på tandkirurgiska avdelningen,
dels att tre kontrollantbiträden och två tekniska biträden, vilka för
närvarande avlönas medelst arvode, erhålla extra ordinarie anställning i
lönegraden Eo 4, dels att två medelst timarvode avlönade tandsköterskor
erhålla extra ordinarie anställning i lönegraden Eo 6, dels ock att en befattning
i lönegraden Eo 7 såsom preparatris å det vetenskapliga laboratoriet
skulle inrättas. Beträffande sistnämnda förslag har lärarrådet framhållit,
att medel till bekostande av vissa preparationsarbeten för närvarande utgång6
från omkostnadsanslagets post till institutets vetenskapliga laboratorium.
För bedrivande av den för tandvården betydelsefulla tandforskningen
vore emellertid dessa medel — även örn en mindre anslagshöjning beviljades
otillräckliga, varför ett överförande av kostnaderna för preparatrisen till
avlöningsanslaget skulle innebära något ökade forskningsmöjligheter.
Kanslern — som tillstyrkt lärarrådets ovannämnda förslag med undantag
av förslaget örn inrättande av en befattning såsom preparatris i lönegraden
Eo 7 har vid bifall till de av honom salunda förordade ändringarna i
institutets personalorganisation beräknat avlöningsanslaget för nästa budgetår
till 258,300 kronor, innebärande en höjning med 8,100 kronor.
Allmänna lönenämnden har vid sitt ställningstagande till de i kanslerns
förevarande framställning upptagna förslagen utgått från att dessa kunde
förverkligas utan föregripande av statsmakternas beslut i organisationsfrågan.
Lönenämnden tillstyrkte, att de båda i lönegraden Eo 7 upptagna avdelmngssköterskorna
upptoges å ordinarie stat i lönegraden A 7, i likhet med
vad fallet vore beträffande den tredje av avdelningssköterskorna å institutets
tre huvudavdelningar. Ifrågavarande befattningshavare syntes böra erhålla
tjänstetiteln »avdelningssköterska» i stället för såsom för närvarande
»sjuksköterska».
I framställningen föresloges vidare, att tre kontrollantbiträden och två
tekniska biträden, vilka för närvarande avlönades medelst arvode, måtte
erhålla extra ordinarie anställning i lönegraden Eo 4. Enligt vad som framg*?g®
aY ^ armat sammanhang lämnade uppgifter vore kontrollantbiträdena
utbildade tandsköterskor. Lönenämnden finge erinra, att lönenämnden i
förutnämnda utlåtande den 27 februari 1942 framhållit, att enligt tandläkarmstitutets
lärarrads mening ifrågavarande två kategorier bi trädest jänster
lämpligen borde placeras i 6 lönegraden men att lärarrådet på grund av
rådande allmänna förhållanden ville begränsa sig till att föreslå deras placering
i 4 lönegraden. Lönenämnden hade för egen del uttalat, att lönenämnden
ansåge sig för det dåvarande böra ansluta sig till lärarrådets förslag om
tjänsternas inplacering i 4 lönegraden. I anledning av det nu framlagda förslaget
finge lönenämnden åberopa sitt sålunda gjorda uttalande. Lönenämn
-
25
Kungl. Maj:ts ''proposition nr Silden
ville emellertid tillika anföra, att kontrollant biträdenas tjänstetitel
lämpligen borde ändras till kontrollbiträde.
Mot förslaget att två medelst timarvode avlönade tandsköterskor måtte
erhålla extra ordinarie anställning i lönegraden Eo 6 hade lönenämnden, under
förutsättning att de erhölle heltids- eller halvtidsanställning, intet att
erinra.
I särskilda yttranden ha två av lönenämndens ledamöter anfört i vissa
avseenden från majoritetens uttalande avvikande meningar.
Hos Kungl. Majit har föreningen kvinnor i statens tjänst hemställt, att
kontrollantbiträdena och de tekniska biträdena vid tandläkarinstitutet måtte
placeras i lönegraden Eo 6 i stället för, såsom lärarrådet föreslagit, i lönegraden
Eo 4.
De tre ordinarie lärarna vid tandläkarinstitutet tillhöra för närvarande
lönegraden A 24. Härjämte åtnjuter envar av dem lönetillägg med 1,620
kronor för år. Lärarrådet har föreslagit, att ifrågavarande lärare, under benämning
professorer, skola uppflyttas till lönegraden A 30, varvid det särskilda
lönetillägget skulle bortfalla och den dagliga tjänstgöringsskyldigheten
för dem utökas till 5 timmar (nu 3—4 timmar). I samband härmed
skulle lärarna medgivas rätt att, om de så önskade, på institutet utöva privatpraktik
under högst den tid av dagen, som icke omfattades av deras
tjänstgöringsskyldighet. Härvid borde lärarna få för privatpraktiken använda
den fullständiga tandläkarutrustning, som för tillgodoseende av tjänstens
behov ändock förutsattes skola finnas i deras tjänsterum. För den
biträ deshjälp, som erfordrades och borde ställas till förfogande av institutet,
borde läraren gälda ersättning enligt utfärdade föreskrifter. Kanslern,
som tillstyrkt lärarrådets ifrågavarande förslag, har framhållit, att den av
lärarrådet föreslagna rätten för bland annat de ordinarie lärarna vid institutet
att i institutets lokaler utöva privatpraktik syntes vara en förutsättning
för att man skulle kunna genomföra den föreslagna utökningen av
dessa lärares undervisningsskyldighet utan risk för att de personer, som vore
mest kvalificerade för de olika befattningarna, av ekonomiska skäl skulle anse
sig förhindrade att ställa sig till institutets förfogande. Lönenämnden har
erinrat, att professorerna vid farmacevtiska institutet tillhörde lönegraden
A 28. Med hänsyn till att den nuvarande löneställningen för institutets
ordinarie lärare närmade sig lön enligt 28 lönegraden samt till att den dagliga
tjänstgöringen föresloges utökad till 5 timmar, har lönenämnden ej
velat motsätta sig förslaget örn ifrågavarande lärartjänsters uppflyttning i
30 lönegraden. Lönenämnden har emellertid förutsatt, att frågan örn gottgörelse
från lärarnas sida för utnyttjande vid privatpraktiken av institutets
utrustning ävensom materiel gjordes till föremål för övervägande. Statskontoret
har funnit en placering av de tre ordinarie lärarna i lönegraden A 30
för hög och ansett dem närmast vara att jämföra med professorerna vid
Departe
mentschefen.
26
Kungl. Marits -proposition nr lil4.
farmacevtiska institutet. Ämbetsverket har vidare bestämt motsatt sig förslaget,
att bland annat ifrågavarande lärare skulle beredas möjlighet att utöva
privatpraktik på tandläkarinstitutet.
För egen del vill jag framhålla, att det givetvis skulle vara till institutets
fördel, örn framför allt avdelningsföreståndarna kunde odelat ägna sin tid
och sina krafter åt institutets verksamhet. Det torde emellertid möta betydande
svårigheter att för dessa befattningar förvärva tillräckligt kvalificerade
personer, örn möjlighet till privatpraktik vid sidan av lärarverksamheten
icke föreligger. Enär de fasta omkostnaderna för en tandläkares privatpraktik
äro i stort sett desamma vid heldagspraktik eller vid en till kortare
tid av dagen förlagd praktik, anses det icke ekonomiskt lönande att för
ett par timmars privatpraktik örn dagen hålla egen lokal och utrustning.
Lärarrådets förslag, att de ordinarie lärarna, som äro avdelningsföreståndare,
skola tillåtas att i samband med utökning av deras tjänstetid utöva privatpraktik
inom institutets lokaler å tid, som faller utom tjänstetiden, bör
ses mot bakgrund av sistnämnda omständighet och den fördel, som det ur
institutets synpunkt medför, om avdelningsföreståndarna vid behov äro anträffbara
inom institutet även å icke tjänstetid.
Om den föreslagna omorganisationen genomföres, innebär detta för de ordinarie
lärarna — förutom utökning av den dagliga tjänstetiden — en väsentligt
utökad tentamens- och undervisningsskyldighet samt ansvar för större avdelningar.
Utsträckningen av tjänstetiden medför, att den tid, som normalt
avsetts stå till deras förfogande för privatpraktik, för framtiden förkortas med
ty åtföljande inkomstminskning från sådan praktik. Med hänsyn till nämnda
omständigheter anser jag mig böra förorda, att ifrågavarande lärartjänster i
enlighet med lärarrådets förslag ombildas till professurer i 30 lönegraden samt
att lärarna medgivas rätt att, om de så önska, inom institutet utöva privatpraktik
i enlighet med lärarrådets förslag. För biträdeshjälp, som av institutet
kan komma att ställas till förfogande för privatpraktiken, liksom för förbrukningsmateriel,
som kommer till användning i densamma, bör ersättning lämnas
av vederbörande lärare efter institutets självkostnadspris. Det torde få
ankomma på universitetskanslern att meddela erforderliga föreskrifter i
ämnet.
Under omorganisationstiden torde de ordinarie lärarnas tid och krafter i
väsentlig mån behöva tagas i anspråk för med omorganisationen sammanhängande
frågor. Med hänsyn härtill förordar jag, att ombildningen av ifrågavarande
tre lärartjänster i lönegraden A 24 till professurer i lönegraden A 30
genomföres redan från och med den 1 juli 1943. I samband härmed bör det
med de nuvarande befattningarna förenade lönetillägget av 1,620 kronor upphöra
att utgå. För att omorganisationen skall kunna genomföras, erfordras,
att de nuvarande innehavarna av lärartjänsterna utses till innehavare av de
nya professorsbefattningarna. Jag förutsätter, att de äro villiga härtill. Till
följd av lönetilläggets slopande kommer emellertid för två av dessa befatt
-
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 214-
ningshavare, vilka för närvarande åtnjuta lön enligt 27 löneklassen, till en
början att inträda en löneminskning, vid nuvarande indexläge uppgående till
omkring 330 kronor för år. Det synes skäligt, att dessa befattningshavare
tillerkännas personlig lönefyllnad med belopp, svarande mot löneminskningen,
att utgå så länge och i den mån de kontanta löneförmånerna vid de nya befattningarna
understiga befattningshavarnas löneförmåner, det nuvarande
lönetillägget inbegripet, den 30 juni 1943. Utgifterna för den personliga lönefyllnaden
torde böra bestridas från anslagsposten till avlöningar till ordinarie
tjänstemän.
Laboratorn på röntgenlaboratoriet intager i likhet med de ordinarie lärarna
ställning såsom avdelningschef. Samma skäl, som anförts för en ombildning
av de ordinarie lärartjänsterna redan från och med nästa budgetår,
kunna åberopas för att så sker även beträffande denna laboratorsbefattning.
Med hänsyn bland annat till att frågan om laboratorernas rätt till privatpraktik
bör bli föremål för ytterligare övervägande, finner jag det emellertid
ej lämpligt att redan nu taga slutlig ställning till frågan om den framtida
löneställningen m. m. för ifrågavarande befattningshavare. Jag anser emellertid
rimligt, att någon kompensation beredes honom för de med omorganisationen
förenade ökade arbetsuppgifterna genom en höjning av det till honom
nu utgående arvodet till 7,600 kronor.
De av lärarrådet i anslagsäskandena för nästa budgetår framlagda förslagen
till ändringar i institutets personalorganisation, vilka ändringar jämväl
upptagits i lärarrådets omorganisationsförslag, torde böra prövas först i
samband med omorganisationsförslaget i övrigt.
Beträffande ifrågavarande anslag ifrågasätter jag för nästa budgetår ej
andra ändringar än sådana, som föranledas dels av den av mig förordade ombildningen
av de nuvarande ordinarie lärartjänsterna och ökningen av arvodet
till laboratorn på röntgenlaboratoriet, dels ock av förändringar beträffande
löneklassplaceringen för vissa befattningshavare. Anslagsposten till avlöningar
till ordinarie tjänstemän beräknar jag sålunda till 54,500 kronor
(4- 4,500), anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Majit, till 148,740 kronor eller efter avrundning nedåt till 148,700
kronor (— 2,700), anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
till 37,300 kronor (-)- 400), anslagsposten till rörligt tillägg till 13,000
kronor (+ 1,100) och avlöningsanslagets slutsumma till (54,500 + 148,700 -f4-
37,300 + 13,000 =) 253,500 kronor, vilket innebär en anslagshöjning
med 3,300 kronor.
2. Tandläkarinstitutet: Omkostnader.
Förslagsanslaget till omkostnader vid tandläkarinstitutet är för innevarande
budgetår uppfört med 140,000 kronor och disponeras enligt omkostnadsstat,
införd på sid. 469 i statsliggaren.
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 214-
Lärarrådet har hemställt, att ifrågavarande anslag måtte för nästa budgetår
uppföras med 168,500 kronor, innebärande en anslagshöjning med
28,500 kronor. Till stöd härför har anförts.
Delposten till bränsle, lyse och vatten syntes med hänsyn
till belastningen böra höjas från 41,200 kronor till 50,000 kronor.
De största utgifterna under delposten till övriga expenser utgjordes
av kostnaderna för städning och tvätt. Dessa utgifter hade till följd
av ökade priser m. m. betydligt stigit under budgetåret 1941/42. Sålunda
beräknades kostnaderna för städning till över 29,000 kronor och för tvätt
till inemot 10,000 kronor. På grund av de stegrade priserna m. m. hade de
ofrånkomliga utgifterna under denna delpost under budgetåret 1941/42 beräknats
uppgå till 48,500 kronor, varför lärarrådet hemställt om tillstånd
att överskrida delposten med 3,000 kronor. Under förutsättning av i huvudsak
oförändrade priser och med hänsyn till nämnda omständigheter beräknade
lärarrådet denna delpost för budgetåret 1943/44 till 48,500 kronor.
Delposten till biblioteket föresloges med hänsyn till stegrade kostnader
höjd från 900 till 1,000 kronor.
Delposten till förbrukningsmateriel för institutets
praktiska verksamhet vore nu uppförd med förslagsvis 40,000
kronor. Sedan krigsutbrottet år 1939 hade priserna på sådana förbrukningsartiklar,
som vore erforderliga för institutets praktiska verksamhet, stigit
med omkring 50 procent, därav under budgetåret 1941/42 omkring 30 procent.
Med hänsyn härtill och till vissa andra tillfälliga omständigheter hade
de till de olika avdelningarnas förfogande ställda anslagen för ifrågavarande
ändamål visat sig otillräckliga och måst i vissa fall avsevärt överskridas. Vid
beräknandet av medelsbehovet för budgetåret 1943/44 måste hänsyn tagas
till berörda kostnadsstegring. På grund härav beräknade lärarrådet att —
därest den största sparsamhet iakttoges i fråga örn förbrukningsmateriel
och under förutsättning av i huvudsak oförändrade priser — en ökning av
anslaget till 52,000 kronor skulle visa sig tillräcklig.
Delposten till undervisnings- och åskådningsmateriel
syntes med hänsyn till inträdd prisstegring böra höjas från 8,400 kronor
till 11,000 kronor.
Från delposten till institutets vetenskapliga laboratorium,
nu 3,000 kronor, utginge viss ersättning åt en preparatris. Lärarrådet
hade föreslagit, att anslag för detta ändamål för framtiden skulle
beräknas under avlöningsanslaget. — I fråga örn inköp för vetenskapliga
ändamål förelåge en i många fall större prisökning än för den ovan avsedda
materielen. Ett trängande behov av anslagsökning förelåge därför och av
andra skäl, om institutets vetenskapliga verksamhet skulle kunna bedrivas
i en skälig utsträckning och med utnyttjande av de förutsättningar därför,
institutets verksamhet gåve. Lärarrådet hemställde om en anslagsökning
med 5,000 kronor.
Kanslern har, under hänvisning till den av lärarrådet förebragta motiveringen
och under framhållande av att belastningen å delposten till förbrukningsmateriel
för institutets praktiska verksamhet under budgetåret 1941/42
uppgått till cirka 53,700 kronor, hemställt, att omkostnadsanslaget i enlig
-
Kungl. Marits proposition nr 814- 29
het med lärarrådets förslag måtte för nästa budgetår uppföras med 168,500
kronor.
Belastningen å ifrågavarande anslag uppgick för budgetåret 1941/42, då
anslaget var uppfört med 140,000 kronor eller med samma belopp som för
innevarande budgetår, till i runt tal 165,550 kronor. Med hänsyn härtill torde
en viss höjning av anslaget för nästa budgetår vara ofrånkomlig. I sådant
avseende tillstyrker jag, att delposten till bränsle, lyse och vatten höjes med
5,000 kronor till 46,200 kronor, delposten till övriga expenser med 3,000
kronor till 48,500 kronor och anslagsposten till förbrukningsmateriel för institutets
praktiska verksamhet med 12,000 kronor till 52,000 kronor. I övrigt
anser jag mig icke böra förorda några ändringar beträffande institutets
omkostnadsanslag, som för nästa budgetår alltså bör höjas med (5,000 +
+ 3,000 -f 12,000 =) 20,000 kronor till 160,000 kronor.
3. Tandläkarinstitutet: Utrustning.
Lärarrådet har i sin skrivelse av den 16 februari 1942 angående tandläkarinstitutets
omorganisation anfört följande.
Den utsträckning av studietiden, som genomfördes år 1935, hade bland
annat inneburit, att antalet inom tandläkarinstitutet samtidigt studerande
ökades med omkring en tredjedel. Någon motsvarande ökning av institutets
materiel i form av behandlingsstolar och annan teknisk utrustning ägde
emellertid icke rum. Denna vore därför otillräcklig redan för nuvarande
elevantal. Härtill komme emellertid, att utrustningen i stor utsträckning
vore omodern och icke ändamålsenlig och därför väl behövde utbytas, örn
undervisningen och patientbehandlingen skulle kunna hållas på en tillfredsställande
samt för alla studerande respektive patienter någorlunda jämn
nivå.
En modern och i övrigt ändamålsenlig utrustning vid institutet vore behövlig
ur skilda synpunkter. Utrustningen borde sålunda vara så omfattande,
att det vore möjligt att ordna undervisningen på ett med hänsyn till elevantalet
effektivt sätt, samt av den beskaffenhet, att en fullgod utbildning av
de studerande och behandling av patienterna kunde meddelas. Utrustningen
borde vidare vara av i huvudsak det slag, som förutsattes normalt förekomma
i tandklinikema exempelvis inom folktandvården. En dylik utrustning
inom institutet syntes behövlig främst för att de studerande skulle få
vana och skicklighet vid handhavandet av just de apparater och instrument,
som de förutsattes komma att handha i sin framtida praktik. I stor utsträckning
saknade emellertid institutet för närvarande en dylik utrustning. Utrustningen
borde vidare lämna de utexaminerade en god vägledning för anskaffande
av deras egen blivande utrustning.
Vidare vore sambandet mellan en god utrustning å ena sidan samt patienttillströmningen
och därmed statens inkomster av patientavgifter, å den
andra, uppenbart. Institutets nuvarande utrustning vore emellertid till
större delen sådan, att den icke på långt när svarade ens mot blygsamma
krav hos patienterna.
Departe
mentschefen.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr fil/t.
Lärarrådet funne alltså frågan om materielutrustningens förnyelse vid institutet
vara av den allvarliga beskaffenhet, att lärarrådet såsom närmast
ansvarig för tandläkarutbildningen icke ansåge sig kunna underlåta att till
bedömande och övervägande framlägga detta spörsmål i samband med frågan
örn institutets utvidgning för att kunna emottaga ett större antal elever.
Ett särskilt skäl för att sammankoppla dessa två spörsmål läge även däri,
att den nyanskaffning och de förhållandevis dyrbara installationsarbeten,
vilka en utvidgning av institutet och en modernisering av detsamma krävde,
skulle bli avsevärt mycket mindre kostsamma, örn de kunde ske i ett sammanhang.
På grund av vad sålunda anförts funne lärarrådet sig böra dels framlägga
förslag om anskaffning och installation av den apparatur och tekniska utrustning
i övrigt, utan vilken en utökning av elevantalet vid tandläkarinstitutet
icke kunde genomföras, dels ock framlägga beräkning av kostnaderna för
nyanskaffning i samband med den nuvarande utrustningens modernisering
och komplettering. Vid sina beräkningar hade lärarrådet givetvis tagit all
möjlig hänsyn till det rådande statsfinansiella läget genom att iakttaga återhållsamhet
vid bedömandet av tandläkarinstitutets behov i olika avseenden.
Lärarrådet — som i detta sammanhang utginge från att tandläkarinstitutet
skulle erhålla utvidgade lokaler inom den fastighet, där institutet nu vöre
beläget — ville emellertid påpeka, att det i många fall vöre svårt eller till
och med omöjligt att göra en ur praktiska och ekonomiska synpunkter
rationell åtskillnad mellan ovannämnda två kategorier. I vissa avseenden
kunde nämligen ett moderniseringsbehov föreligga av den art, att det borde
jämställas med behovet av nyanskaffning för att möjliggöra elevantalets
utvidgning. Även örn med hänsyn till statsfinansiella förhållanden den nu
ifrågavarande nyanskaffning m. m. skulle prövas i princip böra begränsas
till anordnandet av allenast de nya arbetsplatser, som erfordrades i samband
med elevantalets utökning, torde dock åtminstone i viss mån även moderniseringsbehoven
böra samtidigt tillgodoses. Eljest skulle anordnandet av nya
arbetsplatser kunna komma att mer eller mindre sakna mening. Om vidare,
såsom planerats i vissa fall, en nu befintlig lokal utvidgades exempelvis
genom sammanslagning med ett tidigare korridorutrymme samt modern utrustning
anordnades i det nytillkomna utrymmet bland annat genom framdragning
av trycklufts-, vatten- och andra ledningar, vore det utan tvivel
rationellt att avpassa anordningarna så, att de kunde utnyttjas även för
lokalen i övrigt.
Det ekonomiska och ändamålsenliga i en med utvidgningen samtidig modernisering
av utrustningen och anordningarna i övrigt framginge även därav,
att åtskillig omdisposition av institutets nuvarande lokaler måste bli en
följd av den lokalutvidgning, som förutsatts. En avsevärd mängd byggnads-,
inrednings- och installationsarbeten bleve då under alla förhållanden nödvändiga
och vore lämpliga att förknippa med de arbeten, som utrustningens
modernisering skulle föranleda.
Ett nära samband förefunnes sålunda mellan en nyanskaffning för anordnande
av nya arbetsplatser och en modernisering av befintliga anordningar.
Lärarrådet beräknade kostnaderna för nyanskaffning för dels nya arbetsplatser
m.m., dels ock för modernisering på sätt framginge av nedanstående
tablå:
Kungl. Majlis ''proposition nr 21jj.
31
Nyanskaffning för |
|||
Avdelning |
nya arbets- |
moderni- |
Summa |
platser m. m. |
sering |
||
Protésavdelningen................... |
26,210 |
92,290 |
118,500 |
Tandfyllningsa vdelningen............... |
313,692 |
142,180 |
455,872 |
Tandkirurgiska avdelningen.............. |
100,998 |
96,975 |
197,973 |
Böntgenlaboratoriet.................. |
35,555 |
17,700 |
53,255 |
Ortodonti- och barntandvårdsavdelningen...... |
87,215 |
— |
87,215 |
Övriga lokaler..................... |
20,000 |
— |
20,000 |
Summa kronor |
583,670 |
349,145 |
932,815 |
I kostnadssumman för nyanskaffning för nya arbetsplatser m. m. inginge
icke kostnaderna för vissa laboratoriebord och andra snickeriarbeten m. m.,
som närmast vore att hänföra till den ej fasta utrustningen. Denna avgränsning
hade skett, enär byggnadsstyrelsen ansett ekonomiskt fördelaktigt att
utföra dessa arbeten i samband med de egentliga byggnadsarbetena.
Den för modernisering av befintliga arbetsplatser och utrustning i övrigt
beräknade kostnadssumman uppginge till belopp, som lärarrådet under nuvarande
förhållanden funne beklagligt att behöva framlägga. Materielutrustningen
hade emellertid under en lång följd av år i hög grad eftersatts,
så att institutet numera i detta avseende befunne sig i ett mycket allvarligt
läge. Behoven av modernisering och komplettering hade därför blivit utomordentligt
omfattande. Utrustningen vore också i stor utsträckning av mycket
dyrbar beskaffenhet.
En modernisering av utrustningen kunde likväl utsträckas över ett antal
år. Med hänsyn härtill hade lärarrådet allvarligt övervägt att i detta sammanhang
endast framlägga beräkningar rörande den modernisering, som
prövats böra ske i omedelbart samband med institutets utvidgning. Då ett
sådant förfaringssätt kunnat bibringa statsmakterna en felaktig uppfattning
örn det sammanlagda behovet av modernare utrustning vid institutet hade
lärarrådet ansett sig böra nu i ett sammanhang till bedömande framlägga
utrustningsfrågan i hela dess omfattning.
I kostnadssumman för den erforderliga moderniseringen inginge bland annat
kostnader för anskaffning av nya borrmaskiner till tandfyllnadsavdelningens
behandlingsstolar. Sådana maskiner finge studenterna nu hålla sig
med. De typer, som därvid kunde komma ifråga för dem, vore avsedda för
det enklare laboratoriearbetet. De vore emellertid i hög grad olämpliga för
undervisningen och patientbehandlingen.
Den för modernisering av institutets apparatur och övriga tekniska utrustning
beräknade kostnaden kunde enligt lärarrådets mening uppdelas i kostnaden
dels för sådan anskaffning, som av olika skäl syntes böra ske i ett sammanhang,
dels ock för sådan anskaffning, som torde kunna ske successivt
under ett antal år. Kostnaderna skulle då fördela sig på följande sätt:
32
Kungl. Majlis ''proposition nr 214-
Departe
mentschefen.
Avdelning |
Engångs- anskaffning |
Successiv anskaffning |
Summa |
Protésavdelningen................... |
63,290 |
29,000 |
92,290 |
Tandfyllningsavdelningen............... |
66,580 |
75,600 |
142,180 |
Tandkirurgiska avdelningen.............. |
24,279, |
72,696 |
96,975 |
Röntgenavdelningen.................. |
— |
17,700 |
17,700 |
Summa kronor |
154,149 |
194,996 |
349,145 • |
Statskontoret har framhållit, att i vilken utsträckning den av lärarrådet
föreslagna nyanskaffningen av teknisk utrustning m. m. vore nödvändig för
institutets verksamhet undandroge sig i stort sett ämbetsverkets bedömande.
För närvarande syntes emellertid denna nyanskaffning böra begränsas
till vad som vore oundgängligen erforderligt för den ifrågasatta utvidgningen
av verksamheten.
Svenska tandläkaresällskapet har funnit lärarrådets förslag angående utrustningens
förnyande synnerligen starkt motiverat och ville uttala den förhoppningen,
att effektiva åtgärder här snarast bleve vidtagna.
Lärarrådet har i sina anslagsäskanden för nästa budgetår — under åberopande
av den utredning, som i skrivelsen den 16 februari 1942 förebragts
av lärarrådet — anhållit, att anslag snarast möjligt måtte utverkas till modernisering
och komplettering av den apparatur och övriga tekniska utrustning,
som med nuvarande elevantal vore behövlig för institutets verksamhet.
Den tekniska utrustningen vore icke blott praktiskt taget genomgående
omodern och mindre ändamålsenlig för undervisning och patientbehandling.
Viktig utrustning saknades dessutom i stor utsträckning helt eller vore så
bristfällig, att den icke alls eller endast med allvarlig risk för olycksfall kunde
användas.
Kanslern har framhållit, att tandläkarinstitutet beträffande den tekniska
utrustningen syntes befinna sig i ett verkligt nödläge, samt hemställt, att
för modernisering och komplettering av institutets tekniska utrustning måtte
till institutets förfogande ställas dels 155,000 kronor, motsvarande den av
lärarrådet i dess skrivelse den 16 februari 1942 beräknade kostnaden för den
anskaffning, som borde ske i ett sammanhang, dels ock 195,000 kronor, motsvarande
den av lärarrådet beräknade kostnaden för sådan anskaffning, som
ansågs kunna verkställas successivt under ett antal år, sistnämnda belopp
att fördelas på lämplig tidsperiod, t. ex. tre år.
En utbildningsanstalt sådan som tandläkarinstitutet, där patienter behandlas
och eleverna skola bibringas färdighet att handha en omfattande
teknisk apparatur, måste uppenbarligen förfoga över en modern och fullständig
utrustning. Jag har förvissat mig örn att tandläkarinstitutets utrustning
ej blott är i hög grad föråldrad utan även avgjort otillräcklig redan
för nuvarande elevantal. Avsevärda kompletteringar av utrustningen skulle
33
Kungl. Majlis ''proposition nr 314.
därför vara nödvändiga, även om verksamheten vid institutet icke utvidgades.
Kostnaden för dessa kompletteringar av utrustningen har av lärarrådet
beräknats till 349,145 kronor. Beloppet är betydande, men den apparatur,
det här är fråga örn, är synnerligen dyrbar, och nyanskaffningen
har under en följd av år blivit i hög grad eftersatt. Örn den av mig
förordade ökade intagningen av elever vid institutet genomföres, ställas
än större krav på ny utrustning. Kostnaden för anskaffning och installation
av den apparatur och tekniska utrustning i övrigt, som erfordras
för de nya arbetsplatser, vilka måste inrättas vid institutet i samband
med ökningen av elevantalet, har av lärarrådet beräknats till 583,670
kronor. Totalkostnaden för modernisering och nyanskaffning av apparatur
och instrument ävensom därmed sammanhängande installationsarbeten har
sålunda på basis av 1941 års priser beräknats till 932,815 kronor. Det är
självfallet, att kostnader av här ifrågavarande storleksordning, särskilt under
rådande statsfinansiella förhållanden, äro ägnade att ingiva betänkligheter. Örn
en tillfredsställande tandläkarutbildning, avsedd icke minst att tillgodose folktandvårdens
behov, skall kunna ernås, är det emellertid nödvändigt, att tandläkarinstitutet
i samband med omorganisationen erhåller utrustning ej blott
för nya arbetsplatser utan även i erforderlig omfattning moderniserad sådan
för befintliga arbetsplatser. Erinras må emellertid, att en viss komplettering
av utrustningen vid institutet har möjliggjorts därigenom, att Kungl. Majit
den 23 oktober 1942 ur det å tilläggsstat II för budgetåret 1941/42 uppförda
reservationsanslaget till inköp i utlandet av litteratur och instrument m. m.
för tekniskt och vetenskapligt bruk tilldelat institutet ett belopp av sammanlagt
53,000 kronor. I detta sammanhang vill jag framhålla, att de utgifter,
som omorganisationen medför, torde komma att i icke ringa grad kompenseras
genom en ökning av statens inkomster från institutet. Lärarrådet har
sålunda beräknat, att dessa inkomster efter omorganisationens genomförande
— vid oförändrade elevavgifter men med något ökade patientavgifter —
komma att stiga med omkring 100,000 kronor.
Jag anser det icke erforderligt, att Kungl. Majit nu av riksdagen äskar
hela det belopp, som lärarrådet funnit behövligt för utökning och modernisering
av utrustningen vid tandläkarinstitutet. Det torde nämligen vara
möjligt att gå fram i etapper och efter hand komplettera materielen. Då
leverans av beställd utrustning torde taga avsevärd tid i anspråk och då
utrustningen vidare måste i viss utsträckning finnas tillgänglig vid utförandet
av de för institutets utvidgning erforderliga byggnadsarbetena — vartill
jag i det följande återkommer — är det nödvändigt, att anslag för anskaffningen
anvisas redan för budgetåret 1943/44. För nästa budgetår bör det
emellertid vara tillfyllest, att anslag anvisas för inemot en tredjedel av de
beräknade kostnaderna eller med 300,000 kronor. Av praktiska skäl anser
jag, att det bör få ankomma på lärarrådet att med detta anslag tillgodose
Bihang titt riksdagens protokoll 191/3. 1 sami. Nr SU/.
Il
34
Kuncjl. Maj:ts proposition nr 214.
de ändamål, som visa sig mest trängande, utan att visst belopp av anslaget
är bundet för anskaffning av nya arbetsplatser och visst belopp för modernisering
av apparaturen. Det torde vidare ställa sig ekonomiskt förmånligare,
örn all eller huvuddelen av den utrustning, som kräves för institutets vidkommande,
kan på en gång kontrakteras. Därest riksdagen icke har något att
invända häremot, torde Kungl. Majit därför få bemyndiga lärarrådet att
inom en kostnadsram av högst 930,000 kronor träffa avtal örn leverans av
utrustning till institutet, att likvideras med högst 300,000 kronor budgetåret
1943/44, med minst samma belopp budgetåret 1944/45 och i övrigt påföljande
budgetår.
IV. Tandläkarinstitutets lokalfråga m. m.
Lärarrådet anförde i sin förenämnda utredning härom bland annat följande.
Tandläkarinstitutet hade sedan år 1923 sina lokaler i en staten tillhörig
byggnad i kvarteret Grönlandet norra i Stockholm, där institutet disponerade
i huvudsak byggnadens östra hälft. Sedan länge hade emellertid avsetts
att bereda institutet vissa ytterligare lokaler inom denna byggnad,
vilka tidigare disponerats av etnografiska museet men numera tagits i anspråk
av medicinalstyrelsen. En lokalutvidgning vore nämligen redan vid
nuvarande elevantal synnerligen behövlig och härtill hade kommit det
länge aktuella önskemålet att erhålla lokaler för undervisning i barntandvård.
Beträffande institutets trångboddhet finge i detta sammanhang såsom
exempel endast nämnas, att protésavdelningens nuvarande lokaler ursprungligen
beräknats för endast ett sextiotal nytillkommande studenter
varje år. För att möjliggöra ett högre elevantal hade bland annat provisoriskt
inretts ett laboratorium, vilket emellertid i hygieniskt avseende icke
ens fyllde de blygsammaste krav. Vidare vore de för studenterna avsedda
omklädnadsutrymmena otillräckliga och olämpliga.
Det hade för lärarrådet stått klart, att en utökning av elevantalet
vid institutet icke kunde ske utan att samtidigt rymligare lokaler ställdes
till institutets disposition. I skrivelse till Kungl. Majit den 19 december
1941 utvecklade lärarrådet närmare sina synpunkter samt anförde,
att en lösning av institutets lokalfråga givetvis kunde tänkas efter flera
linjer. Såsom en möjlighet framhölls, att lokalbehovet kunde tillgodoses inom
den fastighet, där institutet nu vore beläget; detta syntes dock förutsätta,
att någon av de andra till denna fastighet förlagda verken — medicinalstyrelsen
och fångvårdsstyrelsen — bereddes lokaler på annat håll.
Genom beslut den 30 december 1941 hade Kungl. Majit uppdragit åt byggnadsstyrelsen
att verkställa utredning rörande möjligheterna att inom den
fastighet, där tandläkarinstitutet vore förlagt, bereda institutet ökat lokalutrymme.
Därefter hade ett ingående samarbete inletts mellan byggnadsstyrelsen
och lärarrådet, därvid samråd ägt rum jämväl med medicinalstyrelsen. På
lärarrådet hade främst ankommit att beräkna och angiva vilka lokalutrymmen
i fastigheten, som oundgängligen erfordrades för att möjliggöra den
35
Kungl. Maj:ts proposition nr 214-
ifrågasatta utökade verksamheten därstädes, samt att avgiva förslag till
dessa lokalers närmare utnyttjande. Den enda skäliga lösningen av problemet
hade lärarrådet därvid funnit vara, att åt fångvårdsstyrelsen bereddes
lokaler på annat håll, samt att medicinalstyrelsen övertoge fångvårdsstyrelsens
nuvarande lokaler mot att styrelsen till institutet avstode
vissa utrymmen. Efter en dylik omdisposition skulle tandläkarinstitutet
komma att helt förfoga över den östra hälften av ifrågavarande byggnad
inklusive den större delen av gårdsbyggnaden. Institutets olika lokaler
skulle därmed bli lämpligt förlagda i anslutning till varandra.
Byggnadsstyrelsen framlade i skrivelse den 18 februari 1942 förslag angående
beredande av ökat lokalutrymme för institutet. Förslaget innebar, att
fångvårdsstyrelsen skulle utflytta från fastigheten i kvarteret Grönlandet
norra och beredas nya lokaler i statsverkets fastighet i kvarteret Rännilen
nr 6, medan förstnämnda fastighet helt skulle upplåtas till medicinalstyrelsen
och tandläkarinstitutet. Kostnaderna för förslagets genomförande beräknades
till 643,000 kronor. Byggnadsstyrelsen framhöll, att det kunde ifrågasättas,
om det överhuvudtaget vore lämpligt nedlägga kostnader för iordningställande
av nya iimbetslokaler inom fastigheten i kvarteret Rännilen.
På grund av sitt goda läge syntes denna representera ett mycket högt saluvärde.
Byggnadsstyrelsen erinrade, att styrelsen tidigare i samband med utredningar
rörande statens byggnadsfrågor i Stockholm övervägt, om den icke
lämpligen borde försäljas. Det av byggnadsstyrelsen väckta förslaget örn en
överflyttning av fångvårdsstyrelsen till fastigheten i fråga hade endast skett
med hänsyn till att denna åtgärd innebure den enda möjligheten att inom
en snar framtid kunna tillgodose tandläkarinstitutets trängande behov av
ökade lokaler inom fastigheten i kvarteret Grönlandet norra.
Medicinalstyrelsen fann byggnadsstyrelsens förslag från ämbetsverkets
synpunkt erbjuda en fullt acceptabel lösning.
Fångvårdsstyrelsen anförde bland annat.
Styrelsen ville icke motsätta sig en flyttning på sätt byggnadsstyrelsen
förordat, därest detta ur statsnyttans synpunkt befunnes påkalla.
Det syntes emellertid styrelsen som örn de för tandläkarinstitutet avsedda
lokalerna vore väl stora, särskilt med tanke på det begränsade utrymme,
som enligt den senaste tidens uppfattning ansåges böra upplåtas åt vederbörande
tjänstemän. Vidare kunde vissa i fastigheten nu ej utnyttjade utrymmen
direkt tillgodogöras för institutets behov. Det återstående lokalbehov,
som krävdes för institutet, förcfölle fångvårdsstyrelsen kunna åstadkommas
utan flyttning av fångvårdsstyrelsen.
Måhända skulle fångvårdsstyrelsens och medicinalstyrelsens lokaler
kunna genom vissa ändringsarbeten så omdisponeras, att utrymmen för
nya verksamhetsgrenar m. m. tillgodosåges genom sammanflyttning inom
ramen för vad som nu funnes. Det kunde vidare tänkas, att tandläkarinstitutet
kunde anskaffa utrymmen i förhyrda lokaler för någon del av sin
verksamhet. Härmed skulle vinnas, att institutets verksamhet kunde minskas,
när det nuvarande behovet av tandläkare vore fyllt eller örn det skulle
befinnas lämpligt att förlägga tandläkarutbildning till annan ort t. ex. någon
av universitetsstäderna.
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 214.
Slutligen kunde ifrågasättas, om icke någon avdelning av medicinalstyrelsen
kunde flyttas till lokaler på annat håll, t. ex. rätt.skemiska laboratoriet,
som disponerade omkring 20 rum i kvarteret Grönlandet norra;
andra laboratorier såsom statens bakteriologiska och statens farmacevtiska
— beträffande vilka vederbörande anslag liksom i fråga örn det rättskemiska
laboratoriet stöde till medicinalstyrelsens förfogande — vore redan
förlagda till andra lokaler än medicinalstyrelsens. Liknande överväganden
kunde göras beträffande medicinalstyrelsens veterinärbyrås tuberkulosavdelning.
Sistnämnda förslag örn flyttning skulle givetvis medföra en del
kostnader både för inredning och eventuellt även för årlig hyra men endast
en bråkdel av vad det nu föreliggande förslaget innebure.
Statskontoret yttrade bland annat följande.
Såsom i ärendet framhållits hade Kungl. Maj:t genom beslut den 30 december
1941 uppdragit åt byggnadsstyrelsen att verkställa utredning rörande möjligheterna
att inom den fastighet, där tandläkarinstitutet vore förlagt, bereda
institutet ökat lokalutrymme. Såvitt statskontoret kunde finna borde
det för lösande av berörda spörsmål ligga närmast till hands att undersöka,
örn icke institutets ökade lokalbehov skulle kunna tillgodoses genom ett
effektivare utnyttjande av utrymmena inom fastigheten utan att tillgripa
förflyttning av fångvårdsstyrelsen. Huruvida en dylik undersökning företagits,
franninge icke av handlingarna i ärendet. Anledning torde emellertid
enligt statskontorets mening föreligga att i sådant syfte underkasta förslaget
en närmare granskning. Avsevärda utrymmen inom vissa delar av
fastigheten syntes kunna utnyttjas på ett för institutets räkning mera ändamålsenligt
sätt än som i ärendet föreslagits. Om härutöver ytterligare
utrymmen måste ställas till förfogande, föreställde sig statskontoret, att
utan alltför allvarliga olägenheter en mindre ^knäppning skulle kunna ske
av de av medicinalstyrelsen och fångvårdsstyrelsen begagnade lokalerna,
och att således en utflyttning av något av dessa ämbetsverk under alla förhållanden
skulle kunna undvikas. En sådan lösning av spörsmålet vore att
förorda icke minst av den anledningen, att det härigenom skulle bliva möjligt
försälja den värdefulla fastigheten i kvarteret Rännilen vid Birger
karlsgatan.
Statskontoret kunde därför icke tillstyrka det föreliggande förslaget
utan ville för sin del förorda, att ärendet bleve föremål för prövning av
1940 års civila byggnadsordning.
1940 års civila byggnadsutredning framlade i utlåtande den 15 april 1942
ett nytt förslag i ämnet, enligt vilket samtliga institutioner skulle kvarbliva
i fastigheten i kvarteret Grönlandet norra, och anförde därvid följande.
En granskning av byggnadsstyrelsens ifrågavarande förslag hade bibragt
utredningen den uppfattningen, att en utvikning av tandläkarinstitutet
kunde genomföras utan ett ianspråktagande av fångvårdsstyrelsens
lokaler. Utredningen hade därvid utgått ifrån, att en mindre reduktion av
de för tandläkarinstitutet föreslagna utrymmena skulle kunna accepteras,
att vissa bostadslägenheter kunde slopas, samt slutligen att medicinalstyrelsens
lokalbehov kunde tillgodoses inom en något mindre yta än vad i förslaget
angivits.
Utifrån dessa förutsättningar hade utredningen upprättat en principskiss
för ändringsarbeten inom kvarteret Grönlandet norra. Förslaget inne
-
37
Kungl. Maj:ts proposition nr 2l/h
bure för tandläkarinstitutets vidkommande ändrade dispositioner i bottenvåningen
oell våningen 1 trappa, under det att övriga våningar bibehållits
oförändrade. I bottenvåningen slopades de båda bostäderna till höger om
entrén, och kanslilokalerna förlädes till denna yta. Till vänster örn entrén
anordnades omklädningsrum för elever. Matsalen mot Vallingatan bibehölles
i oförändrat skick. I våningen 1 trappa föresloges någon jämkning i
läget för röntgenavdelningen, sköterskekursen och det vetenskapliga laboratoriet.
Laboratoriet minskades därvid med cirka 20 kvadratmeter. Lärarnas
matsal och kaféet slopades. Härigenom kunde de mot Vallingatan
belägna lokalerna ställas till medicinalstyrelsens förfogande. Tandläkarinstitutet,
som utredningen under hand samrått med, hade i princip godkänt
dessa anordningar.
För medicinalstyrelsen föresloges följande lokaldisposition. Till våningen
1 trappa mot Vallingatan förlädes lasarettsbyrån och veterinärbyråns tuberkulosavdelning.
För veterinärbyrån anordnades lokaler inom elen del av
gårdsflygeln, som ej upptoges av eldare- och maskinistbostäder. Materielnämnden,
som för närvarande disponerade över synnerligen spatiösa lokaler,
syntes vid ett mer effektivt utnyttjande av rummen kunna inrymmas
i den mot Kammakaregatan belägna delen av byggnaden. Ifrågavarande
rum vore belägna något under gatunivån och användes för närvarande delvis
som arkiv, men torde dock kunna accepteras som kontor för det tillfälliga
bruk som här förutsattes. För riksräkenskapsverkets revisorer, som
tidvis arbetade inom styrelsen, kunde plats beredas genom en mindre omdisposition
av kameralbyrån. Lokaler för tillfälliga kommittéer anordnades
inom en av bostäderna i gårdsflygelns bottenvåning; övriga där belägna
bostäder inreddes till arkiv för medicinalstyrelsen. I våningen 2 trappor
erhölles lokaler för beredskapsbyrån genom uppdelning av vissa större runi
inom sinnessjuk vårdsbyrån samt genom inredande av ett par rum i den
breda korridoren vid generaldirektörens lokaler.
Beträffande fångvårdsstyrelsens lokaler hade utredningen icke föreslagit
några ändringsarbeten. En eventuellt erforderlig utvidgning av medicinalstyrelsen
torde dock kunna uppnås genom någon begränsning av fångvårdsstyrelsens
utrymmen.
Utredningen hade vidare nr kostnadssynpunkt övervägt en nybyggnad
för tandläkarinstitutet. På basis av ett inom institutet upprättat lokalprogram
hade kostnaden för en sådan nybyggnad approximativt kunnat uppskattas
till omkring 3,000,000 kronor. Med hänsyn till storleksordningen
av detta belopp hade utredningen emellertid icke ansett sig böra närmare
överväga en sådan lösning.
Kostnaden för det av utredningen framlagda förslaget till ändringsarbeten
inom kvarteret Grönlandet norra för tandläkarinstitutet och medicinalstyrelsen
kunde i anslutning till den av byggnadsstyrelsen åvägabragta
utredningen beräknas till cirka 568,000 kronor, motsvarande en besparing
av 75,000 kronor i förhållande till byggnadsstyrelsens förslag. Därjämte
frigjordes även den värdefulla fastigheten i kvarteret Rännilen nr 6
för försäljning.
Medicinalstyrelsen yttrade i anledning av civila byggnadsutredningens
förslag följande.
Civila byggnadsutredningens förslag utginge från att fångvårdsstyrelsen
skulle bibehålla sina nuvarande lokaler samt att tandläkarinstitutets behov
av ökat utrymme skulle, efter viss reduktion, tillgodoses genom {anspråk
-
38
Kungl. Mårds proposition nr 214-
tagande av lokaler, vilka till större delen disponerades för medicinalstyrelsens
ordinarie verksamhet samt till återstående del av medicinalstyrelsens beredskapsorganisation
och den s. k. medicinalstyrelseutredningen. I gengäld skulle
medicinalstyrelsen erhålla vissa lokaler, varöver tandläkarinstitutet nu förfogade.
Ett realiserande av detta förslag skulle innebära, att de för styrelsens
ordinarie verksamhet upplåtna lokalerna skulle minskas med 10 tjänsterum
samt den för ändamålet disponerade golvytan med ungefär 425 kvadratmeter.
Härigenom skulle det för ifrågavarande verksamhet tillgängliga
utrymmet så begränsas, att slitningar mellan personalen och andra
olägenheter i arbetet icke torde kunna undvikas. Vidare skulle förslagets
genomförande för beredskapsorganisationens del medföra, att den s. k. beredskapsavdelningens
utrymme minskades med cirka 25 kvadratmeter
samt att materielnämnden förlädes till lokaler, vilka på grund av sin belägenhet
vore ur hälsosynpunkt otillfredsställande och därför tagits i anspråk
såsom arkiv eller för mera tillfälliga behov. Det torde böra nämnas,
att nämnden i början av sin verksamhet varit förlagd till dessa lokaler men
sedermera av nyssnämnda skäl fått tillstånd att tills vidare disponera utrymmen,
som i händelse av krig vore avsedda att användas för annat
ändamål.
På grund av vad sålunda anförts hade styrelsen icke kunnat undgå att
ställa sig betänksam mot en lösning i enlighet med civila byggnadsutredningens
förslag. Då härtill bomme, att styrelsen genom förslagets realiserande
praktiskt taget skulle berövas varje möjlighet till utökning av personalen
— en omständighet, som styrelsen med hänsyn till redan föreliggande
behov funne särskilt betänklig — hade styrelsen ansett sig icke
kunna godtaga detsamma.
I betraktande av det syfte förslaget ytterst avsåge att tillgodose — utökning
av tandläkarkåren hade styrelsen låtit sig angeläget vara att
undersöka möjligheterna för en sådan jämkning och komplettering av civila
byggnadsutredningens förslag, att en även ur styrelsens synpunkt godtagbar
lösning skulle kunna ernås. Styrelsen hade därvid närmast tänkt
sig, att ökat utrymme för styrelsens ordinarie verksamhet skulle kunna
beredas genom utflyttning av apoteksbyråns specialitetsavdelning till farmacevtiska
laboratoriet samt genom ianspråktagande av vissa lokaler,
som nu stöde till fångvårdsstyrelsens disposition. Vidare hade styrelsen
avsett, att vissa reservutrymmen skulle kunna vinnas genom förflyttning
av materielnämnden till förhyrda lokaler. Vid en under hand gjord hänvändelse
till fångvårdsstyrelsen hade det emellertid framhållits, att fångvårdsstyrelsen
för närvarande kunde tänkas avstå från, förutom visst arkivutrymme,
högst tre rum i fjärde våningen, under förutsättning att genom
medicinalstyrelsens försorg utrymme på annat ställe i fastigheten
kunde beredas för riksräkenskapsverkets revisor och dennes biträde. Det
lokalutrymme, som genom nu ifrågasatta åtgärder skulle kunna vinnas för
medicinalstyrelsens ordinarie verksamhet, skulle under sådana förhållanden
begränsa sig till fem rum om sammanlagt 115 kvadratmeter, vilket medicinalstyrelsen
icke funne tillräckligt. Ej heller skulle nödigt reservutrymme
återstå för vare sig medicinalstyrelsen eller fångvårdsstyrelsen. Styrelsen
ville i detta sammanhang erinra om den snabba utveckling, som hälsooch
sjukvården i landet genomgått under det senaste decenniet, samt örn
den utredning, som av chefen för socialdepartementet nyligen igångsatts
39
Kungl. Maj:ts proposition nr 21^.
i syfte att skapa ett mot tidens krav bättre anpassat och utrustat organ
för den centrala ledningen av medicinal- och veterinärväsendet. Även från
fångvårdsstyrelsens sida förelåge, enligt vad för styrelsen uppgivits, behovav
viss lokalutvidgning. Under sådana omständigheter måste styrelsen
tyvärr konstatera, att en tillfredsställande lösning icke heller syntes stå
att vinna efter de riktlinjer, styrelsen här ovan skisserat.
Under hänvisning till det anförda funne styrelsen för sin del erforderligt,
att frågan om beredande av ökat utrymme för tandläkarutbildningens ordnande
underkastades förnyad prövning, därvid även spörsmålet örn ett
nytt tandläkarinstitut borde tagas under övervägande. Visserligen skulle
härigenom en utökning av tandläkarkåren något fördröjas, men sett mot
bakgrunden av det akuta tandläkarbehovet inom den sociala tandvården
skulle i allt fall ett realiserande av det föreliggande förslaget få en mycket
begränsad effekt, motsvarande högst ett trettiotal nyutexaminerade tandläkare
om tidigast fyra år.
Genom beslut den 30 oktober 1942 uppdrog Kungl. Majit åt byggnadsstyrelsen
att med beaktande av vad i ärendet förekommit i samråd med
medicinalstyrelsen, fångvårdsstyrelsen och tandläkarinstitutets lärarråd verkställa
förnyad utredning rörande möjligheterna att inom fastigheten i kvarteret
Grönlandet norra bereda institutet erforderlig ökning av dess lokalutrymme
under förutsättning, att medicinalstyrelsen och fångvårdsstyrelsen
alltjämt skulle disponera nödiga ämbetslokaler inom samma fastighet.
Med skrivelse den 17 december 1942 har byggnadsstyrelsen inkommit
med förnyad utredning i byggnadsfrågan och därvid anfört följande.
Vid genomförandet av den nu anbefallda utredningen hade byggnadsstyrelsen
förhandlat med representanter för medicinalstyrelsen, fångvårdsstyrelsen
och lärarrådet. Medicinalstyrelsen hade därvid förklarat sig kunna
godkänna ett överflyttande av rättskemiska laboratoriet till farmakologiska
laboratoriets lokaler vid Lindhagensgatan. På grund av tidsförhållandena
hade nämligen arbetet vid det senare laboratoriet icke fått den omfattning,
som beräknats vid tiden för lokalernas anskaffande, varför ett sammanförande
av de två laboratorierna nu läte sig göra, ehuru vissa ändringsarbeten
därvid erfordrades. Medicinalstyrelsen hade emellertid uttalat att styrelsen
icke kunde godtaga den av civila byggnadsutredningen föreslagna lokalgrupperingen
även örn något ökat utrymme skulle erhållas genom rättskemiska
laboratoriets avskiljande. Särskilt hade från ämbetsverkets sida
framhållits, att placering av viss del av styrelsen i våningen 1 trappa lipp
inom mellanbyggnaden och utmed Vallingatan i östra delen av huset icke
kunde godtagas, då dessa lokaler saknade förbindelse med ämbetsverkets
övriga lokaler, samt att de vore mindre lämpliga som arbetslokaler. Medicinalstyrelsen
hade vidare yrkat, att våningen 2 trappor upp i mellanbyggnaden
alltjämt måtte få disponeras för dess veterinärbyrå men samtidigt
förklarat sig villig avstå från våningen 3 trappor upp i mellanbyggnaden
till tandläkarinstitutet, då genom rättskemiska laboratoriets förflyttning
kompensation erhölles.
Tandläkarinstitutets lärarråd hade gjort gällande, att våningen 1 trappa
upp icke lämpade sig för inredande av laboratorier, då våningshöjden vore
låg och belysningsförhållandena otillfredsställande.
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 31Jt.
För att erhålla för tandläkarinstitutet fullt användbara lokaler vore det
nödvändigt att tillskapa ett utrymme, som kunde användas såsom laboratorium
eller kliniksal. Byggnadsstyrelsen hade därför undersökt möjligheterna
att påbygga mellanbyggnaden med en våning. Denna utväg hade
styrelsen beaktat redan vid utarbetandet av sitt tidigare förslag roen då
icke föreslagit på grund av de tekniska svårigheter en sådan åtgärd innebure.
Utredning hade emellertid givit vid handen, att en påbyggnad vore
tekniskt möjlig. Genom en sådan påbyggnad erhölles ett ansenligt utrymme,
till vilket tandfyllningsavdelningens inom institutet nya kliniksal kunde förläggas
i stället för i våningen 3 trappor upp. Till denna våning skulle kunna
förläggas protésavdelningens laboratorium och våningen 2 trappor fortfarande
disponeras av medicinalstyrelsen. I övrigt skulle byggnadsstyrelsens
tidigare förslag kunna följas.
Nu antydda lösning liv frågan hade godtagits av såväl medicinalstyrelsen
s°m lärarrådet men mäste givetvis väcka betänkligheter genom de kostnader
den skulle medföra. Påbyggnaden skulle nämligen draga en kostnad av
190.000 kronor. Visserligen skulle kostnaderna för ombyggnad av fastigheten
i kvarteret Rännilen och för ändringsarbeten inom fångvårdsstyrelsens
nuvarande lokaler bortfalla, men dessa hade beräknats till endast (75,000 -f
+ 18,000 =) 93,000 kronor. Rättskemiska laboratoriets flyttning bomme
att medföra kostnader, som approximativt kunde uppskattas till omkring
15.000 kronor. Från den av byggnadsstyrelsen tidigare beräknade kostnaden
643.000 kronor skulle alltså avgå 93,000 kronor men ytterligare 205,000 kronor
tillkomma, varför totalkostnaden skulle komma att uppgå till omkring
755.000 kronor.
byggnadsstyrelsen hade därför undersökt möjligheten till lösningar av
frågan, som närmare anslöte sig till civila byggnadsutredningens förslag. Styrelsen
hade ifrågasatt, att medicinalstyrelsens veterinärbyrå flyttades från
våningen 2 trappor i mellanbyggnaden till östra sidan av våningen 1 trappa
i samma byggnad samt till rummen utmed Vallingatan, d. v. s. de lokaler
byggnads ii t re d n i n gen föreslagit för medicinalstyrelsens veterinär- och lasarettsbyråer.
Genom rättskemiska laboratoriets utflyttning kunde lasarettsbyrån
erhålla lokaler, som läge i anslutning till medicinalstyrelsens lokaler
i övrigt. De i våningen 1 trappa lipp belägna lokalerna vöre, som ovan berörts,
av mindre god beskaffenhet. Den golvyta de erbjöde kunde därför icke
effektivt utnyttjas, varför till veterinärbyråns förfogande måste ställas samtliga
ovan nämnda rum i denna våning, således även de rum, som nu disponerades
av materielnämnden. Ersättning för dessa senare rum måste då lämnas
genom att för nämndens räkning taga i anspråk de i våningen 1 trappa
i mellanbyggnaden mot väster belägna två vaktmästårbostäderna. Denna
disposition i sin ordning medförde, att endast en fullgod vaktmästarbostad
skulle finnas kvar i hela fastigheten, vilket vore otillräckligt med hänsyn till
dennas storlek. Bostadslägenheten i bottenvåningen i mellanbyggnadens västra
del mäste därför, ehuru otillfredsställande, alltjämt bibehållas. I övrigt
skulle civila byggnadsutredningens förslag följas med undantag för användandet
av vissa ur hygienisk synpunkt mindervärdiga utrymmen, som skulle
utnyttjas till arkiv eller dylikt för medicinalstyrelsen.
Den lösning av lokalfrågan, som byggnadsstyrelsen nu angivit, hade godtagits
av tandläkarinstitutets lärarråd men avvisats av medicinalstyrelsen.
Ur kostnadssynpunkt skulle den innebära, att de av byggnadsutredningen
till 568,000 kronor beräknade kostnaderna måste ökas med omkring 15,000
41
Kungl. Majlis proposition nr 814-
kronor för flyttning av rättskemiska laboratoriet och omkring 35,000 kronor
för ändringsarbeten utöver de av utredningen beräknade för arbeten i kvarteret
Grönlandet norra eller med omkring 50,000 kronor till omkring 620,000
kronor.
Byggnadsstyrelsen hade även undersökt möjligheten att låta medicinalstyrelsen
alltjämt disponera våningen 2 trappor i mellanbyggnaden och tillgodose
tandläkarinstitutets behov av lokal för protéslaboratoriet inom våningen
1 trappa. Detta skulle i så fall ske genom att låta institutets röntgenavdelning
erhålla en i förhållande till byggnadsutredningens förslag ändrad
placering, nämligen i mellanbyggnadens norra del utmed östra gården samt
utmed norra fasaden vid Kammakaregatan. Återstoden av östra rumsfilen
i mellanbyggnaden skulle användas som laboratorium för vetenskapligt arbete.
Protésavdelningens laboratorium skulle erhålla det utrymme, som
byggnadsutredningen avsett för medicinalstyrelsens lasarettsbyrå och veterinärbyråns
tuberkulosavdelning samt för tandläkarinstitutets vetenskapliga
laboratorium och sköterskekurs. Utrymme för denna senare skulle erhållas
i det mot öster utmed Holländaregatan belägna utrymme, som tagits från
röntgenavdelningen. För medicinalstyrelsens materielnämnd måste på samma
sätt som i föregående alternativ tagas i anspråk bostadsutrymmet i våningen
1 trappa upp i mellanbyggnaden.
Från lärarrådet hade gentemot detta sista alternativ anförts, att det
oundgängligen behövliga utrymmet visserligen skulle erhållas, men att de
blivande laboratorielokalerna måste betecknas såsom synnerligen otillfredsställande
såsom undervisningslaboratorium för 120 å 130 elever, vilka hade
att dagarna igenom under en längre tidsföljd där samtidigt utföra laboratoriearbete.
Belysningsförhållandena vore i hög grad bristfälliga, och med
undantag för de platser, som kunde anordnas omedelbart invid de små lågt
sittande fönstren, måste eleverna bliva nästan uteslutande hänvisade till
att arbeta vid elektrisk belysning.
En ytterligare olägenhet, som vore förenad med denna lösning, vore svårigheten
att åstadkomma tillfredsställande hygieniska förhållanden, örn så
överhuvudtaget vore möjligt. I varje fall måste detta arbete draga betydande
kostnader icke blott i anläggning utan även i drift. Lärarrådet hade
bestämt avvisat en sådan lösning, och ej heller byggnadsstyrelsen kunde
finna att den vore försvarlig.
Kostnaderna för inredande av laboratorier i våningen 1 trappa upp syntes
uppgå till minst samma belopp som byggnads!! t reda ingen beräknat för
laboratorieinredning i våningen 2 trappor. Visserligen funnes redan inredning
i viss utsträckning, men ventilationsanordningar m. m. komme att
.ställa sig avsevärt dyrbarare. Flyttning av rättskemiska laboratoriet samt
ändring av bostadslägenheterna droge samma kostnader som i föregående
alternativ, varför samma slutsumma måste beräknas eller 620,000 kronor.
De av myndigheterna sålunda anförda skälen mot de sist angivna alternativen
saknade enligt byggnadsstyrelsens mening icke berättigande.
Efter de utredningar i ämnet, som sålunda verkställts, kunde byggnadsstyrelsen
icke finna, litt någon omständighet framkommit, som kunde föranleda
styrelsen att frångå sitt tidigare förslag, för det fall en ombyggnad skulle företagas.
Detta förslags genomförande hade dock numera väsentligt försvårats
genom litt fastigheten i kvarteret Rännilen genom Kungl. Majlis beslut den
18 .september 1942 upplåtits al, chefen för ostkustens marindistrikt samt verkstadsnämnden.
Då fångvårdsstyrelsen icke lämpligen torde kunna placeras
42
Kungl. Mårds proposition nr 2 Uh
i förhyrda lokaler, skulle alltså marindistriktet och verkstadsnämnden behöva
beredas annat utrymme, vilket torde komma att möta betydande svårigheter.
Styrelsen ville slutligen framhålla att vilka åtgärder som än vidtoges inom
fastigheten i kvarteret Grönlandet norra, fullt rationella lokaler för tandläkarinstitutet
icke torde kunna erhållas samt att kravet på nybyggnad för
institutet icke i längden syntes kunna avvisas. Från de synpunkter styrelsen
hade att företräda, funne styrelsen det betänkligt att på denna fastighet för
det ändamål, varom vore fråga, nedlägga avsevärda belopp, utan att dock
ett tillfredsställande resultat kunde påräknas.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde byggnadsstyrelsen,
att Kungl. Majit måtte vid ärendets prövning jämväl taga under övervägande,
örn icke sådana åtgärder beträffande tandläkarundervisningens bedrivande
under den närmaste tiden kunde vidtagas, att med utvidgningen av tandläkarinstitutets
lokaler kunde anstå så lång tid, att nybyggnad för dess räkning
kunde hinna uppföras. De lokaler, som därigenom skulle frigöras inom
fastigheten i kvarteret Grönlandet norra, skulle med rådande brist på lokaler
för statliga behov kunna nyttiggöras för andra statsändamål.
Föreståndaren för statens rättskemiska laboratorium har anfört i huvudsak
följande.
I byggnadsstyrelsens senaste utredning diskuterades i anslutning till civila
byggnadsutredningens förslag ett flertal alternativ, vilka alla hade det gemensamt,
att de förutsatte en flyttning av rättskemiska laboratoriet till farmacevtiska.
laboratoriets lokaler vid Lindhagensgatan eller närmare bestämt en
uppdelning av de lokaler, som farmacevtiska laboratoriet nu disponerade,
på båda institutionerna, varvid vissa rum skulle användas gemensamt.
En sådan anordning måste från rättskemiska laboratoriets sida möta allvarliga
principiella betänkligheter. Å laboratoriet utfördes undersökningar av stor
rättslig betydelse bland annat i många brottmål. Det vore därför av synnerlig
vikt, att obehöriga icke ägde tillträde till laboratoriet, och gällande bestämmelser
ålade också laboratoriets föreståndare ansvaret för att icke obehöriga
i hans frånvaro ägde tillträde till dess lokaler. Detta ansvar kunde emellertid
laboratoriets chef icke påtaga sig, om laboratoriet icke blott skulle hava sina
lokaler förlagda inom samma lägenhet som ett annat laboratorium, låt vara
även det en statlig institution, utan även begagna vissa laboratorie- och andra
utrymmen gemensamt med detta. Icke blott farmacevtiska laboratoriets personal,
utan även varje besökande till detta laboratorium kunde på så sätt få
tillträde till rättskemiska laboratoriet. Från rättssäkerhetssynpunkt vore ett
dylikt förhållande avgjort otillfredsställande.
Vidare måste man befara, att under sådana arbetsförhållanden, även med
den bästa vilja till vänskapligt samarbete, slitningar mellan de båda laboratoriernas
personal skulle uppkomma, särskilt i fråga om utnyttjande av de
gemensamma lokalerna, så mycket mer som båda institutionerna skulle komma
att bli ganska trångbodda.
I samband härmed måste det betonas, att de lokaler, som skulle ställas till
rättskemiska laboratoriets förfogande, möjligen skulle kunna anses tillräckliga
just nu med den för tillfället inom en avdelning på grund av trafikinskränkningarna
minskade omfattningen av laboratoriets verksamhet, men att genom
det ökade personalbehov, som skulle uppstå, så snart normal biltrafik åter
komme i gång, lokalerna omedelbart skulle bliva för trånga. Samma förhål
-
43
Kungl. Maj:ts proposition nr VUh
lande kunde också plötsligt inträffa, om de blodgruppsbestämningar för arméns
räkning, som enligt statsmakternas beslut egentligen skulle utföras vid
laboratoriet, men som av vissa skäl för närvarande i stället utfördes vid truppförbanden,
verkligen skulle förläggas till laboratoriet. Det ifrågasatta arrangemanget
innebure en fullständig avspärrning från varje utvecklingsmöjlighet
såväl för statens rättskemiska som för statens farmacevtiska laboratorium.
Då emellertid sistnämnda laboratorium för närvarande ensamt disponerade
över de lokaler, som enligt ifrågavarande projekt skulle uppdelas på respektive
gemensamt nyttjas av de båda laboratorierna, läge det nära till hands, att
farmacevtiska laboratoriet vid ett eventuellt framtida utvidgningsbehov komme
att anse sig ha bättre rätt till lokalerna, varvid rättskemiska laboratoriet
inom kort åter skulle stå utan lokaler.
Såsom ansvarig för betryggande arbetsförhållanden vid rättskemiska laboratoriet
icke blott för ögonblicket utan även med hänsyn till dess framtida
utveckling kunde föreståndaren icke tillstyrka ett dylikt provisorium med så
osäkra framtidsutsikter.
Även ett antal vägande skäl av praktisk art talade emot den ifrågasatta
förflyttningen av rättskemiska laboratoriet. Det kunde knappast vara sund
ekonomi, att laboratoriet, som år 1937 fått utvidgade lokaler inom fastigheten
i kvarteret Grönlandet norra, varvid reparations- och inredningskostnaderna
uppgått till cirka 12,000 kronor, efter så kort tid skulle flytta till andra lokaler,
där inredningskostnaderna, av byggnadsstyrelsen i dess utredning beräknade
till cirka 15,000 kronor, snarare torde komma att uppgå till 25,000
kronor.
Rörande själva de ifrågasatta lokalerna, som rättskemiska laboratoriet
skulle erhålla vid en förläggning till fastigheten vid Lindhagen sgatan, vore
från praktiska synpunkter huvudanmärkningen den, att de icke läge samlade
till ett komplex, utan fördelade på tre olika grupper, oavsett de spridda lokalutrymmen,
som laboratoriet skulle begagna gemensamt med farmacevtiska
laboratoriet. Härtill komme, att de skrivrum, varö ver laboratoriet skulle disponera,
komme att ligga i en grupp, mer eller mindre avlägsna från de laboratorier,
där vederbörande tjänstemän utförde sina undersökningar. Det torde
icke behöva närmare utvecklas, att arbetet härigenom komme att bliva onödigt
tungrott.
Vidare skulle som så kallat stinklaboratorium endast ett redan i och för
sig väl litet rum stå till förfogande, som dessutom skulle användas gemensamt
av rättskemiska och farmacevtiska laboratorierna. Följden skulle bliva, att
endast de allra mest illaluktande operationerna, svavelvätegenomledning
m. m. kunde utföras i detta rum, medan till exempel indunstning av likdelsextrakt
och destination av likdelsmaterial finge utföras i andra laboratorielokaler,
där ventilationen sannolikt icke skulle vara tillräcklig för att förhindra
luftförskämning.
En annan olägenhet med de ifrågavarande lokalerna vore att där saknades
lämpligt väntrum för de tidtals ganska talrika blodgivare, som besökte laboratoriet
i och för testserumberedningen för arméns räkning, varjämte många
av dessa blodgivare, som med laboratoriets nuvarande centrala läge lätt kunna
hinna att regelbundet besöka laboratoriet, skulle få betydligt svårare att medhinna
detta på vanlig tjänstetid, vilket troligen skulle nödvändiggöra särskilda
kvällsmottagningar. „
Det ifrågasatta arrangemangets många nackdelar kompenserades till någon
del av vissa fördelar. Så till exempel vore lokalerna delvis mycket ljusare och
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 21Jh
luftigare än laboratoriets nuvarande. Dessutom skulle rättskemiska laboratoriet
lia stor nytta av att tillsammans med farmacevtiska laboratoriet få begagna
viss del av dess apparatur, särskilt den spektrografiska.
Icke desto mindre vore särskilt de principiella, men även de praktiska skälen
mot det ifrågasatta »sambruket» av statens farmacevtiska laboratoriums
nuvarande lokaler sa starka, att föreståndaren bestämt måste avstyrka varje
lösning av institutets lokalfråga, som innefattade en hopflyttning av rättskemiska
och farmacevtiska laboratoriet inom det sistnämndas nuvarande lokaler,
såvida det icke kunde visas, att ingen annan lösning av problemkomplexet
vöre möjlig. Icke ens i ett sådant tvångsläge skulle föreståndaren anse det försvarhgt
att tillstyrka ett dylikt förslag, som för rättskemiska laboratoriets del
aldrig kunde bli annat än ett dåligt provisorium, såvida icke samtidigt genom
vederbörande myndigheters försorg en detaljerad plan för den definitiva lösningen
av laboratoriets lokalfråga utarbetades. Detta vore även medicinalstyrelsens
ståndpunkt. Denna plan kunde icke rimligen gå ut på annat lin ett
nybygge för laboratoriet, lämpligast kanske inom en gemensam byggnad med
statens farmacevtiska laboratorium, men som två självständiga institutioner,
vilka dock kunde hava djurstallar m. m. gemensamt. Fullständiga ritningar
skulle utarbetas, tomt för ändamålet reserveras (eventuellt i närheten av statens
bakteriologiska laboratorium eller statens institut för folkhälsan), så att
bygget, örn tiderna bliva sådana att det statsfinansiellt vore möjligt, kunde
vara färdigt vid den tidpunkt (om cirka 7 år), då hyreskontraktet för statens
farmacevtiska laboratorium vid Lindhagensgatan utginge.
Såsom av byggnadsstyrelsens senaste utredning franninge, syntes emellertid
ett tvångsläge av ovan antydd art ingalunda föreligga. Ingen särskild anledning
funnes, varför fångvårdsstyrelsen och medicinalstyrelsen skulle inrymmas
inom samma fastighet, medan däremot statens rättskemiska laboratorium hade
ett nära samarbete med medicinalstyrelsen, om också icke i så hög grad, att
det kunde anses nödvändigt, att ett lokalt samband dem emellan skulle finnas.
Det läge också i sakens natur, att det måste vara mycket lättare att
finna lokaler användbara för fångvårdsstyrelsens behov, alltså vanliga kontorslokaler,
än sådana som lämpade sig för en institution sådan som rättskemiska
laboratoriet.
Departe
mentschefen.
Tandläkarinstitutet är inrymt i östra delen av en staten tillhörig byggnad
i kvarteret Grönlandet norra. Byggnaden i övrigt disponeras av medicinal-
och fångvårdsstyrelserna med undantag av ett mindre lokalutrymme,
som inrymmer telegraf- och telefonstation. Då tandläkarinstitutets av mig
förordade utvidgning och modernisering icke kan komma till stånd utan en
samtidig utvidgning av dess lokalutrymmen, ha utredningar verkställts rörande
den lämpligaste lösningen av lokalfrågan. Utgångspunkten därvid har
varit, att en kostsam nybyggnad för tandläkarinstitutet om möjligt borde undvikas.
På basis av ett inom tandläkarinstitutet upprättat lokalprogram har kostnaden
för uppförande av en nybyggnad för tandläkarinstitutet av civila byggnadsutredningen
approximativt uppskattats till omkring 3,000,000 kronor.
Med hänsyn till denna avsevärda kostnad och då en lösning av tandläkarinstitutets
lokalfråga genom nybyggnad komme att nödvändiggöra uppskov under
45
Kungl. Maj:ts proposition nr 21/h
ett pär år med den av mig förordade utvidgningen och moderniseringen av
institutet, anser jag det nödvändigt, att nämnda fråga löses på annat sätt
än genom nybyggnad. Härvid synes icke någon annan möjlighet stå till buds
än att för institutets räkning taga i anspråk ytterligare utrymmen inom fastigheten
Grönlandet norra.
För att inom ovannämnda fastighet tillgodose det för tandlälcarinstitutets
utvidgning erforderliga lokalbehovet ha, såsom av den lämnade redogörelsen
framgår, framlagts olika förslag.
Byggnadsstyrelsen har vid uppgörandet av sitt den 18 februari 1942 framlagda
förslag utgått ifrån, att det icke läte sig göra att efter tandläkarinstitutets
utvidgning bereda såväl fångvårdsstyrelsen som medicinalstyrelsen utrymme
inom ifrågavarande fastighet. Enligt förslaget skulle i enlighet härmed
fångvårdsstyrelsen utflytta från sina nuvarande lokaler och beredas nya
sådana i statens fastighet i kvarteret Rännilen nr C vid Birger Järngatan,
medan medicinalstyrelsen skulle övertaga fångvårdsstyrelsens lokaler såsom
ersättning för till tandläkarinstitutets utvidgning avstådda lokalutrymmen.
Kostnaderna för förslagets genomförande voro beräknade till 643,000 kronor.
Då fastigheten i kvarteret Rännilen emellertid genom Kungl. Maj:ts beslut
den 18 september 1942 upplåtits åt chefen för ostkustens marindistrikt samt
försvarsväsendets verkstadsnämnd, torde förslaget att bereda fångvårdsstyrelsen
nya lokaler i sistnämnda fastighet ej längre vara att räkna med, och någon
möjlighet att nu ställa lämpliga lokaler på annat ställe till fångvårdsstyrelsens
förfogande torde icke föreligga.
Civila byggnadsutredningen har däremot sökt finna en lösning, varigenom
såväl tandläkarinstitutet och medicinalstyrelsen som fångvårdsstyrelsen fortfarande
skulle kunna inrymmas inom fastigheten i kvarteret Grönlandet norra.
Utredningen har härvid utgått ifrån, att en viss reduktion av de för institutet
föreslagna utrymmena kunde vidtagas, att vissa bostadslägenheter i nyssnämnda
fastighet kunde slopas samt att medicinalstyrelsens lokalbehov kunde
tillgodoses inom en mindre yta än enligt byggnadsstyrelsens förslag. Utredningen
har beräknat kostnaderna för erforderliga ombyggnadsarbeten i nyssnämnda
fastighet enligt det av utredningen framlagda förslaget till 568,000
kronor. Medicinalstyrelsen har förklarat sig icke kunna godtaga byggnadsutredningens
förslag med hänsyn till den reduktion av styrelsens lokalutrymmen,
som detsamma innebure, och till att vissa för styrelsens verksamhet avsedda
lokaler vore ur hälsosynpunkt otillfredsställande.
I den av byggnadsstyrelsen med skrivelse ilen 17 december 1942 framlagda
förnyade utredningen rörande möjligheterna att inom fastigheten Grönlandet
norra bereda tandläkarinstitutet erforderlig ökning av dess lokalutrymmen
under förutsättning att medicinalstyrelsen och fångvårdsstyrelsen alltjämt
skulle disponera nödiga ämbetslokaler inom samma fastighet diskuteras tre
förslag härutinnan. Samtliga dessa förslag — vilka icke beröra fångvårdsstyrelsens
lokaler — bygga på den förutsättningen, att rättskemiska laborato
-
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 21/h
riets lokaler frigöras genom att laboratoriet beredes utrymme på annat håll,
enligt vad som föreslagits inom farmacevtiska laboratoriets lokaler vid Lindhagensgatan.
Genom rättskemiska laboratoriets utflyttning skulle medicinalstyrelsen
erhålla kompensation för våningen 3 trappor i mellanbyggnaden
(gårdsflygeln), vilken våning enligt såväl sistnämnda tre alternativ som byggnadsstyrelsens
förslag av den 18 februari 1942 och byggnadsutredningens förslag
skall av medicinalstyrelsen avstås till tandläkarinstitutet.
Av ifrågavarande tre förslag ansluter sig ett nära till byggnadsstyrelsens
förslag av den 18 februari 1942. Våningen 2 trappor i mellanbyggnaden, vilken
våning enligt såväl sistnämnda förslag som byggnadsutredningens alternativ
skulle av medicinalstyrelsen avstås till tandläkarinstitutet, skall enligt
nu ifrågavarande förslag alltjämt — såsom medicinalstyrelsen yrkat — disponeras
av styrelsen, medan i stort sett motsvarande utrymme för tandläkarinstitutet
vinnes genom en påbyggnad av mellanbyggnaden. Kostnaderna för
de erforderliga byggnadsarbetena inom fastigheten enligt detta förslag, som
godtagits från medicinalstyrelsens och tandläkarinstitutets sida, beräknas av
byggnadsstyrelsen till omkring 755,000 kronor, varav för påbyggnaden
190,000 kronor.
Av de övriga två i utredningen diskuterade förslagen ansluter sig ett närmare
till civila byggnadsutredningens alternativ. Enligt detta förslag, kostnadsberäknat
till 620,000 kronor, skall medicinalstyrelsen liksom enligt byggnadsutredningens
alternativ till tandläkarinstitutet avstå våningen 2 trappor i mellanbyggnaden.
Ehuru medicinalstyrelsen enligt ifrågavarande förslag erhåller
större lokalutrymmen än enligt utredningens, ställer sig styrelsen avvisande
mot förslaget med hänsyn till beskaffenheten av de lokaler, som erhållas såsom
kompensation för nyssnämnda våning. Efter samråd med chefen för
socialdepartementet anser jag mig icke kunna förorda en lösning av byggnadsfrågan
enligt detta förslag liksom ej heller enligt byggnadsutredningens
alternativ.
Enligt det tredje av de i utredningen diskuterade förslagen skall medicinalstyrelsen
alltjämt disponera våningen 2 trappor i mellanbyggnaden. Lokal
för protésavdelningens laboratorium måste då inrymmas i våningen 1 trappa
i fastigheten. Lärarrådet gör emellertid gällande, att denna våning icke lämpar
sig för inredande av laboratorium, då våningshöjden är låg och belysningsförhållandena
äro otillfredsställande, och avvisar bestämt förslaget. Byggnadsstyrelsen
framhåller vidare svårigheten att åstadkomma tillfredsställande
hygieniska förhållanden i övrigt i laboratoriet, om så överhuvudtaget är
möjligt, och anser en lösning enligt detsamma icke försvarlig. Kostnaderna
för erforderliga ändrings- och ombyggnadsarbeten inom fastigheten beräknas
även för detta förslag till 620,000 kronor. Med hänsyn till att förslaget för
tandläkarinstitutets vidkommande icke innebär en godtagbar lösning av dess
byggnadsfråga, anser jag mig icke kunna tillstyrka detsamma.
Av de föreliggande ombyggnadsalternativen har jag i det föregående icke
47
Kungl. Maj:ts proposition nr 214.
tagit ställning till det i byggnadsstyrelsens utredning av den 17 december
1942 diskuterade förslaget, enligt vilket mellanbyggnaden skall påbyggas med
en våning. Förslaget har, såsom jag förut nämnt, godtagits av såväl medicinalstyrelsen
som tandläkarinstitutets lärarråd men väcker givetvis betänkligheter
genom de kostnader, som dess realiserande medför. De beräknade byggnadskostnaderna
för förslagets genomförande, 755,000 kronor, överstiga med
icke mindre än 135,000 kronor motsvarande kostnader för de två övriga i utredningen
diskuterade alternativen. Enligt nu ifrågavarande förslag vinnes
emellertid nytt lokalutrymme om cirka 360 kvadratmeter. Byggnadsstyrelsen
har uttalat, att fullt rationella lokaler icke torde kunna erhållas för tandläkarinstitutet
inom fastigheten Grönlandet norra, vilka åtgärder som än vidtoges
inom nämnda fastighet, samt att kravet på nybyggnad för institutet icke i
längden syntes kunna avvisas. I anslutning härtill vill jag framhålla, att det vid
en jämförelse mellan kostnaderna för nu ifrågavarande ombyggnadsförslag och
för en nybyggnad för institutet ur statsfinansiell synpunkt synes fullt försvarligt
att genomföra ombyggnadsförslaget, även örn institutets lokalfråga därigenom
skulle lösas endast för en så begränsad tid som fem år. Årskostnaderna för
räntor och värdeminskning av en nybyggnad för tre miljoner kronor kunna
nämligen uppskattas till i runt tal omkring 180,000 kronor, medan motsvarande
kostnader för nu diskuterade ombyggnadsförslag belöpa sig till 176,000
kronor per år, därest de slås ut på en period av fem år. Härtill kommer att en
ombyggnad tar avsevärt mindre arbetskraft och material i anspråk än ett
nybyggnadsföretag.
Förslagets genomförande förutsätter, att rättskemiska laboratoriet erhåller
utrymme på annat håll, enligt vad som föreslagits inom farmaeevtiska laboratoriets
lokaler vid Lindhagensgatan. Byggnadsstyrelsen har anfört, att rättskemiska
laboratoriets flyttning bomme att medföra kostnader, som approximativt
kunde uppskattas till omkring 15,000 kronor. Detta belopp avser, enligt
vad jag under hand inhämtat, kostnaden för ändrings- och reparationsarbeten
inom rättskemiska laboratoriets nuvarande lokaler och ingår i den beräknade
totalkostnaden för byggnadsföretaget, 755,000 kronor. I sistnämnda
belopp ingår däremot icke någon kostnad för de ändringsarbeten i farmacevtiska
laboratoriets lokaler, som kumla bliva erforderliga, om rättskemiska laboratoriet
inrymmes därstädes. Till frågan örn rättskemiska laboratoriets framtida
lokalförhållanden, vilka äro föremål för fortsatta överväganden, torde
slutlig ställning icke behöva tagas i detta sammanhang.
På grund av vad nu anförts anser jag mig, efter samråd nied chefen för
socialdepartementet, böra förorda, att åt tandläkarinstitutet beredas ökade
lokalutrymmen i huvudsaklig överensstämmelse nied sistnämnda, av byggnadsstyrelsen
nied skrivelse den 17 december 1942 framlagda förslag. För
ändamålet torde för nästa budgetår såsom investeringsanslag å kapitalbudgeten
under statens allmänna fastighetsfond böra äskas ett belopp av
755,000 kronor. Byggnadsföretaget bör bedrivas med största möjliga skynd -
48
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 21Jf.
samhet, så att arbetena kunna i allt väsentligt vara färdiga till hösten 1944,
då institutet har att emottaga det ökade antal studerande, som i det föregående
angivits.
V. Hemställan.
Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
1. godkänna följande personalförteckning för tandläkarinstitutet,
att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1943/44:
Personalförteckning.
Befattning. Lönegrad
Tjänstemän å ordinarie stat.
3 professorer............................ A 30
Anin.: Nämnda tre befattningar omfatta vardera ett av följande
ämnen: 1) protestera och tandreglering, 2) tandkirurgi,
3) tandfyllningskonst.
1 sjuksköterska..........................A 7
1 laboratoriebiträde vid protéslaboratoriet.....A 7
1 kassörska.............................A 7
1 kanslibiträde..........................A 7
1 reparatör............................. A 7;
2. godkänna följande avlöningsstat för tandläkarinstitutet,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1943/44:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,
förslagsvis.....................kronor 54,500
2. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj:t........ » 148,700
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal....................... » 37,300
4. Rörligt tillägg, förslagsvis . ........ » 13,000
Summa kronor 253,500;
3. till Tandläkarinstitutet: Avlöningar för budgetåret
1943/44 anvisa ett förslagsanslag av kronor 253,500;
4. till Tandläkarinstitutet: Omkostnader för budgetåret
1943/44 anvisa ett förslagsanslag av kronor 160,000;
49
Kungl. Maj:ts proposition nr £14.
5. till Tandläkarinstitutet: Utrustning för budgetåret
1943/44 anvisa ett reservationsanslag av kronor 300,000;
6. till Om- och tillbyggnad av tandläkarinstitutets
lokaler m. m. för budgetåret 1943/44 å kapitalbudgeten
under rubrik Statens allmänna fastighetsfond anvisa ett
investeringsanslag av...............kronor 755,000.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Astrid Charpentier.
Bihang till riksdagens ■protokoll 19i3. 1 sand. Nr lil lf.
4
50
Kungl. Maj:ts ''proposition nr S14-
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Sid.
I. Inledning.......................................... 2
II. Tandläkarinstitutets omorganisation m. m................. 4
1. Behovet av tandläkare och ökning av tandläkarinstitutets exa
minationskapacitet.
................................. 4
2. Tandläkarinstitutets organisation....................... 9
Lärarrådets förslag ................................. 9
Remissyttranden m. m...............................13
3. Tandläkarinstitutets omkostnader.......................18
4. » inkomster.........................18
Departementschefen.................................21
III. Anslagsberäkningar m. m..............................23
1. Tandläkarinstitutet: Avlöningar........................23
Departementschefen.................................25
2. Tandläkarinstitutet: Omkostnader.......................27
Departementschefen........... 29
3. Tandläkarinstitutet: Utrustning........................29
Departementschefen.................................32
IV. Tandläkarinstitutets lokalfråga m. m.....................34
Departementschefen.................................44
V. Hemställan ........................................48
Stockholm 1943 Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.
481291