Kungl. Maj:ts proposition nr 21.
1
Nr 21.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 19 november
1914 (nr 383) angående stämpelavgiften; given
Stockholms slott den 22 januari 1943.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen
den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Bihang till riksdagens protokoll 19U3. i sami. Nr 21.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 21.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 19 november
1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.
Härigenom förordnas, att 3 § förordningen den 19 november 1914 angående
stämpelavgiften1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
3 §•
I avseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med de här
nedan i 7 § nämnda undantag och med iakttagande av vad i 4 § stadgas örn
inteckningskontrollstämpel, denna tariff:
Avskrift —---------—----- > ur fastighetsregister; se Fastighetsregister. > av mantalslängd; se Mantalslängd. > av vattenbok; se Vattenbok. Lantmätares eller med honom i avseende på behörighet |
1 Avd. |
2. Avd. |
3 Avd. |
4 Avd. |
5 Avd. |
|||||
Kr. |
ö. |
Kr. |
ö. |
Kr. |
ö. |
Kr. |
ö. |
Kr. |
ö. |
|
Mantalslängd, avskrift eller utdrag av, som rekvireras av kommun, för vilken längden |
'' |
|||||||||
som eljest begäres; lika med Avskrift, annan. |
II II'' fri |
lili // |
||||||||
Utdrag — —------------- » av fastighetsregister; se Fastighetsregister. ) av mantalslängd; se Mantalslängd. > av straffregister; se Straffregister. |
Denna förordning träder i kraft den 1 mars 1943.
1 Senaste lydelse se SFS 1928: 317 (där förordningen i dess helhet är återgiven), 1930: 248,
1931: 169, 1932: 285, 1933: 378, 1934: 327, 1935: 310, 1936: 330, 1937: 511, 1938: 323, 1939:330,
1940: 389, 1941: 115 samt 1942: 462.
Kungl. Maj-.ts proposition nr 21.
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22
januari 1943.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden Pehrsson-Bramstorp,
Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge,
Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga om
ändring i förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften
samt anför därvid följande.
Enligt 3 § stämpelförordningen skall avskrift av mantalslängd, som utgives
av häradsskrivare, kommunalborgmästare eller magistrat, såsom »avskrift,
annan» beläggas med stämpel till belopp av en krona för varje ark. Jämlikt
§ 3 förordningen den 7 december 1883 (nr 64) angående expeditionslösen
beräknas lösen för sådan avskrift, som nu nämnts, till en krona för första
arket och 75 öre för vart och ett av övriga ark i fall, då avskriften utgives av
häradsskrivare, samt till två kronor för första arket och en krona 25 öre
för vart och ett av övriga ark, då avskriften utgives av kommunalborgmästare
eller magistrat. Den för första arket av avskriften utgående expeditionslösen
innefattar jämväl lösen för vidimation. I
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 3 december 1942 har svenska landskommunernas
förbund anfört:
För olika ändamål, såsom för bevakande av sina intressen vid taxeringen
till kommunal inkomst- och förmögenhetsskatt, i frågor rörande hemortsrätt
enligt fattigvårds- och barnavårdslagarna samt för den rätta tillämpningen av
dessa lagar samt lagarna om folkpensionering, barnbidrag, bidragsförskott,
krigsfamiljebidragsförfattningarna, författningarna rörande kristidsnämndernas
verksamhet m. fl. lagar och författningar, ha primärkommunerna ett
oundgängligt behov av tillgång till avskrifter av senast upprättade mantalslängden
Detta behov har som regel tillgodosetts på ett för den kommunala
förvaltningen mycket lämpligt sätt, nämligen genom att häradsskrivarna
lämnat kommunerna tillfälle att mot viss avgift, i regel 30 å 50 öre per uppslag,
erhålla avskrifter av de fastställda mantalslängderna eller genom beställning
från kommunernas sida. Denna anordnings fortbestånd synes emellertid
genom ett Högsta Domstolens utslag den 24 mars 1942 (ref. 39 i Nytt Juridiskt
Arkiv) bliva äventyrat. I sagda utslag har nämligen fastslagits, att ifrågavarande
avskrifter av mantalslängderna skola stämpelbeläggas, vare sig de vidimeras
eller icke av vederbörande häradsskrivare. Genom stämpelbelägg
-
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 21.
ningen bliva kostnaderna för avskrifternas anskaffande avsevärt höjda, och
detta torde medföra, att många kommuner komma att underlåta att anskaffa
avskrifter.
Förbundet har vidare — under uttalande att en bristande tillgång i kommunerna
till avskrifter av de senaste mantalslängderna torde bliva till skada
för kommunalförvaltningens behöriga utövande — anfört följande:
Man torde kunna hävda, att stämpelbeläggning av ifrågavarande avskrifter
ej torde vara överensstämmande med billighetens fordringar. Avskrifterna
användas väsentligen av de kommunala myndigheterna i deras egenskap av
lokala statsförvaltningsorgan. Högsta Domstolens ifrågavarande utslag torde
få den konsekvensen, att kommunerna bliva nödsakade att tåla en statlig
pålaga för alt de skola kunna sköta vissa statliga förvaltningsuppgifter. Kommunernas
uppoffring i berörda avseende för det allmänna torde vara tillräcklig
därigenom att de bestrida kostnaderna för avskrifternas framställande
och kostnaderna för fullgörande av de många åligganden, för vilkas utförande
avskrifterna anskaffats.
Det torde även kunna ifrågasättas, om det ej blott i mera materiellt utan
även i rent principiellt avseende vore riktigare att avskrift av mantalslängd
för kommunalt bruk icke stämpelbelades. Det kan sålunda framhållas, att
jämlikt 7 § stämpelförordningen äro vissa kommunala myndigheter, som utöva
statsförvaltning (fattigvårdsstyrelser, barnavårdsnämnder och nykterhetsnämnder),
i princip befriade från stämpelavgift. Även kan omnämnas, att
röstlängderna icke stämpelbeläggas, men att kommun jämlikt 15 § kungörelsen
den 13 februari 1942 om upprättande av röstlängd för val till riksdagens
andra kammare samt av kommunal röstlängd skall för upprättande av det
ena exemplaret av röstlängden erlägga en avgift av en krona för varje helt
eller påbörjat uppslag om minst femton rader.
Under åberopande av det anförda har förbundet hemställt, att Kungl. Majit
måtte vidtaga åtgärder för att kommun bleve befriad från stämpelavgift för
sådan avskrift av mantalslängd, som begärdes för kommunens räkning, och
att de åtgärder, som kunde bliva vidtagna, bleve tillämpliga även beträffande
avskrifter av 1943 års mantalslängden som levererades omkring den 1
mars 1943.
över förenämnda framställning ha, efter remiss, yttranden avgivits av
statskontoret samt länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Västmanlands
och Norrbottens län.
I samtliga yttranden har framställningen tillstyrkts.
Länsstyrelsen i Västmanlands län har motiverat sin tillstyrkan sålunda:
Såvitt länsstyrelsen har sig bekant ha landskommunerna i länet så gott
som undantagslöst från vederbörande häradsskrivare anskaffat avskrift av
mantalslängden för kommunen. Landskommunerna ha sålunda funnit det
nödvändigt att ha tillgång till mantalslängden utan att behöva hänvända sig
till det såsom regel å annan ort belägna häradsskrivarekontoret. Detsamma
torde även gälla fögderistad, där icke kommunalborgmästaren är mantalsskrivningsförrättare.
I övriga fögderistäder samt magistratsstäder finnes mantalslängden
tillgänglig hos kommunalborgmästaren eller magistraten.
Länsstyrelsen vill för sin del tillstyrka sådan ändring av gällande bestäm -
Kungl. Majlis proposition nr 21.
5
melser, att avskrift av mantalslängd, som för primärkommuns räkning upprättas
för att av kommunen användas för fullgörande av dess statliga förvaltningsuppgifter,
skall vara fri från stämpel.
Vid tillämpningen av ett flertal författningar, som beröra primärkom- Departementsmunernas
verksamhet, är det av stor betydelse för kommunerna att äga till- cA«/«ngång
till de senast upprättade mantalslängden^. Med hänsyn härtill synes
det mig rimligt, att stämpelavgift icke uttages i sådana fall, då en kommun
hos vederbörande mantalsskrivningsförrättare anskaffar avskrift av den för
kommunen upprättade mantalslängden. Ur principiella synpunkter torde icke
någon erinran kunna göras mot stämpelfrihet i nämnda fall. Jag tillstyrker
alltså, att kommunerna befrias från skyldighet att erlägga stämpelavgift för
avskrift av den egna kommunens mantalslängd.
Genomförandet av den ifrågasatta stämpelfriheten påkallar ändring i 3 §
stämpelförordningen. Såsom landskommunernas förbund framhållit synes
ändringen lämpligen böra träda i kraft den 1 mars 1943.
Någon ändring av förordningen angående expeditionslösen är icke aktuell
i detta sammanhang.
Föredraganden hemställer, att ett inom finansdepartementet upprättat förslag
till förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 19 november
1914 (nr 383) angående stämpelavgiften måtte genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Lars Gabrielson.