Kungl. Maj:ts ''proposition nr 208.
1
Sr 208.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående mark
till kulspruteskjutbana för Västerbottens regemente
m. m; given Stockholms slott den 9 april 1943.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 9 april 1943.
Närvarande:
Statsministern Hånsson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Hosander, Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet samt, såvitt
avser utvidgning av Göta trängkårs kasemområde, jämväl med chefen för kommunikationsdepartementet,
anmäler chefen för försvarsdepartementet, statsrådet
Sköld, vissa frågor rörande markförvärv för lantförsvaret samt anför
därvid följande.
Vid anmälan den 5 mars 1943 av propositionen nr 158 angående fältskjutningsterräng
för Livgrenadjärregementet m. m. berörde jag grunderna för de
relativt omfattande markförvärv för lantförsvarets räkning, som av arméförvaltningen
föreslagits för budgetåret 1943/44, samt redogjorde i korthet för det
numera inom försvarsdepartementet tillämpade systemet med upprättande av
preliminära köpeavtal innan medelsäskandena föreläggas riksdagen. Därvid
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 208
832 43
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 208.
hemställde jag att framdeles få upptaga sådana medelsäskanden, som för det
dåvarande alltjämt vore föremål för utredning.
Sedan numera utredningen slutförts beträffande vissa ytterligare av här
ifrågavarande ärenden, torde de sålunda kompletterade ärendena böra underställas
riksdagens prövning. Ett fåtal återstående medelsäskanden, rörande
vilka Kungl. Majit i avvaktan på vissa under utredning varande frågor ännu
icke synes kunna taga slutlig ställning, torde — tillika med övriga eventuellt
tillkommande markfrågor — vid en senare tidpunkt få föreläggas 1943 års
riksdag.
1. Kulspruteskj utmana för Västerbottens regemente. I sin skrivelse
den 11 september 1941 rörande lantförsvarets medelsbehov för budgetåret
1942/43 beräknade arméförvaltningen visst belopp för förvärv av mark för
kulspruteskjutbana för Västerbottens regemente. I anslutning härtill överlämnade
arméförvaltningens fortifikationsstyrelse med skrivelse den 12 december
1941 i ärendet verkställd utredning samt hemställde, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att för ändamålet anvisa 50,000 kronor.
Av utredningen må här anföras följande.
I skrivelse till chefen för armén den 8 juli 1941 hade tjf. chefen för Västerbottens
regemente anfört, att regementet disponerade en skolskjutningsbana
med 24 tavelställ med ett maximiskjutavstånd av 600 meter samt en korthållsbana
med möjlighet för 6 skjutlag att skjuta samtidigt. Skolskjutningsbanan
hade — trots att den utnyttjades mellan kl. 4 och 21 — visat sig otillräcklig.
Banan kunde icke lämpligen utökas, enär den västerut gränsade till
Norrlands dragonregementes bana och österut till för ändamålet olämplig
terräng. Med hänsyn härtill borde ytterligare en skjutbana — främst avsedd för
skjutning med kulspruta — anläggas. Härför lämplig terräng — belägen öster
om regementets övnings- och skjutfält och gränsande intill detta — funnes
en kilometer nordöst örn kasernen. Det område, som borde förvärvas för ändamålet,
uppginge sammanlagt till omkring 13.8 hektar åker och skogsmark.
Skjutbanan borde förläggas till en i områdets sydöstra del belägen åker med
skottriktning mot norr. Banan borde närmast utbyggas för 12 tavelställ. Regementets
två tunga kompanier beräknades därefter kunna utföra all korthållsskjutning
samt skolskjutning med eldhandvapen och kulspruta på den nya
banan. Denna kunde därjämte två dagar i veckan disponeras av andra förband.
Chefen för armén hade i skrivelse till fortifikationsstyrelsen den 29 juli 1941
låtit meddela, att behovet av den föreslagna nya kulspruteskjutbanan syntes
motiverat.
Vid av fortifikationsstyrelsens skjutbaneofficer på platsen verkställd undersökning
hade konstaterats, att den för kulspruteskjutbanans anläggande föreslagna
platsen, under förutsättning att betryggande kulfång m. m. uppfördes,
vore för ändamålet lämplig, men att det för tillgodoseende av kravet på erforderligt
säkerhetsområde vore ofrånkomligt att utöver det till inköp föreslagna
området förvärva jämväl ett öster därom beläget markområde.
Fortifikationsstyrelsen funne en mindre justering av gränsen för sistnämnda
område erforderlig. Det område, som enligt styrelsens mening borde förvärvas
för tillgodoseende av regementets behov av ökade möjligheter till skjututbildning,
innehölle i areal cirka 28.5 3 hektar, därav cirka 6.3 9 hektar åker och cirka
20.94 hektar skogsmark.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 208.
Värdering av området hade företagits av jägmästaren E. Viggh i Umeå
samt skiftesgodemännen H. Sandgren i Ersmark och A. Söderlind i Stödsjö.
Enligt värderingen kunde området åsättas ett värde av tillhopa 37,906 kronor.
Då expropriation syntes bliva nödvändig hade styrelsen räknat med 20 procents
tillägg till värderingssumman vartill komme kostnader för expropriationsförfarandet,
avstyckning och lagfart m. m., varför medelsbehovet för förvärvet i
sin helhet beräknades till i runt tal 50,000 kronor.
Framställningen har icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
I sin skrivelse den 31 augusti 1942 angående lantförsvarets medelsbehov för
budgetåret 1943/44 har arméförvaltningen ånyo anmält ifrågavarande anslagsbehov
och därvid under hänvisning till tidigare förebragt utredning i ärendet
ytterligare anfört bland annat följande.
I skrivelse till chefen för armén den 13 juli 1942 hade chefen för Västerbottens
regemente ånyo framhållit, att en kulspruteskjutbana vore för regementet
oundgängligen nödvändig och att markförvärv härför måste ske, enär
möjlighet att på regementets markområde anordna sådan bana icke förefunnes.
Chefen för armén hade förklarat, att frågan örn förvärv av mark för och anordnande
av kulspruteskjutbana vid Västerbottens regemente borde beaktas.
Fortifikationsstyrelsens skjutbaneofficer hade i promemoria den 22 augusti
1942 rörande förevarande skjutbanefråga anfört bland annat följande. Vid utredningar,
som skjutbaneofficeren såväl föregående som innevarande år företagit
på ort och ställe, hade konstaterats, att den för kulspruteskjutbanans anläggande
föreslagna platsen vore den för ändamålet lämpligaste i kasernetablissementets
närhet, samt att eventuell placering av skjutbanan inom det
nuvarande övningsfältets gänser skulle hindra såväl utbildning i fältmässig
skjutning å fältet i fråga som all annan utbildning därstädes i sådan grad, att
truppens stridsduglighet kunde äventyras. Även ur säkerhetssynpunkt skulle
en dylik placering vara synnerligen olämplig.
För egen del har arméförvaltningen framhållit, att den i ärendet förefintliga
utredningen syntes styrka behovet av en särskild kulspruteskjutbana vid Västerbottens
regemente. Vidare funne ämbetsverket genom utredningen ådagalagt,
att skjutbanan icke lämpligen kunde förläggas till regementets nuvarande övningsområde,
då en sådan åtgärd skulle i hög grad försvåra andra övningars
bedrivande under den tid, då skjutningar förekomme å banan. Plats för kulspruteskjutbanans
anordnande borde sålunda, enligt ämbetsverkets mening,
sökas utanför det nuvarande övningsfältet. Av mark, som då kunde ifrågakomma,
hade det av fortifikationsstyrelsen i förenämnda skrivelse den 12
december 1941 föreslagna området visat sig vara mest lämpat.
Vidkommande kostnaderna för markförvärvets genomförande vore ämbetsverket
av den uppfattningen, att desamma nu borde beräknas till 55,000 kronor
i stället för tidigare äskade 50,000 kronor med hänsyn till den stegring,
som förekommit i fråga örn priserna å framför allt skogsmark. Ämbetsverket,
som i annan ordning gjort framställning örn medel för skjutbanans anläggande,
hemställde sålunda, att ett belopp av 55,000 kronor måtte anvisas för ifrågavarande
markförvärv.
På föranstaltande av försvarsdepartementet har ytterligare utredning i ärendet
företagits. Därvid har bland annat dryftats ett förslag att förlägga skjut
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 208.
banan på den s. k. Långåsen, till större delen belägen inom regementets övnings-
och skjutfält. Då emellertid en skjutbaneanläggning därstädes — förutom
att den möjligen komme att inkräkta på det för fältskjutningar avsedda
området — på grund av terrängens beskaffenhet torde komma att draga avsevärda
anläggningskostnader, har detta förslag ansetts böra lämnas åsido. Beträffande
åter möjligheten att inskränka det av fortifikationsstyrelsen till
inköp föreslagna områdets areal visar utredningen, att området visserligen är
något större än vad som oundgängligen kräves för ändamålet men att de delar
därav, som kronan eventuellt skulle kunna avstå ifrån, i varje fall icke synas
kunna bestå såsom särskilda brukningsenheter. En förminskning av området
synes sålunda knappast vara motiverad.
Till fullgörande av fortifikationsstyrelsen den 19 februari 1943 lämnat uppdrag
att med vederbörande markägare förhandla örn och, därest för kronan
antagbar överenskommelse kunde träffas, med förbehåll av Kungl. Maj:ts godkännande
träffa avtal rörande förvärv av ifrågavarande områden har styrelsen
med skrivelse den 6 mars 1943 inkommit med köpehandlingar beträffande sex
fastigheter eller fastighetsdelar i Umeå stad, som ingå i det av styrelsen till
inköp föreslagna området. Genom dessa köpeavtal, som slutits under förbehåll
av Kungl. Maj:ts godkännande före den 1 september 1943, ha till kronan
försålts stadsägorna 709, 1436, 1437, 1438, ett område örn cirka 16.2 7 hektar,
bestående av stadsägoområdena 1429 och 1435 samt 0.85 hektar av stadsägoområdet
1430, sistnämnda två områden ingående i stadsägan nr 1344 + 1387
+ 1388 + 1393 + 1429 + 1430 + 1431 + 1432 + 1433 + 1434 + 1435, samt ett
område örn cirka 1.9 6 hektar av stadsägoområdet 1462, ingående i stadsägan
1272 + 1397 + 1398 + 1399 + 1400 + 1462 + 1467, för köpeskillingar örn tillhopa
45,000 kronor. Vid den år 1941 verkställda värderingen av dessa fastigheter
och fastighetsdelar hade desamma åsatts ett sammanlagt värde av 37,906
kronor. De å de särskilda fastigheterna eller fastighetsdelama belöpande värderings-
respektive köpeskillingsbeloppens fördelning framgår av nedanstående
sammanställning.
Fastighet |
Värdering år 1941 |
Köpeskilling |
nr 709 och 1438 ................ |
............................. 5,824 |
8,000 |
1437 ............................... |
............................. 17,386 |
20,000 |
1436 ............................... |
............................. 3,715 |
5,500 |
1429, 1435 och av 1430 ....... |
............................. 8,365 |
9,500 |
av 1462 ......................... |
............................. 2,616 |
2,000 |
Summa kronor 37,906 |
45,000 |
Fortifikationsstyrelsen har i skrivelsen anfört, bland annat, att de för stadsägorna
nr 709 och 1438 samt stadsägan nr 1436 överenskomna köpeskillingarna,
8,000 kronor respektive 5,500 kronor, kunde synas väl höga i jämförelse med de
områdena år 1941 åsätta värdena, 5,824 kronor respektive 3,715 kronor. Emellertid
utgjordes nämnda områden till övervägande delar av åkerjord, och
styrelsen ansåge, att det värde av 1,900 kronor per hektar, som värderingsmännen
år 1941 åsatt åkerjorden, måste anses väl lågt med hänsyn till jordens
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 208.
belägenhet i omedelbar närhet av staden. Beträffande det stadsägorna nr 709
och 1438 år 1941 åsätta värdet borde därjämte framhållas, att detsamma icke inbegrepe
värdet av två å området uppförda hölador. Med hänsyn härtill och till
det förhållandet att en icke obetydlig värdestegring skett sedan tiden för värderingen,
ansåge styrelsen, att ett eventuellt expropriationsförfarande beträffande
nämnda stadsägor, nr 709, 1438 och 1436, icke komme att leda till
mindre kostnader för kronan än godkännande av ifrågavarande preliminära
avtal örn frivillig överlåtelse av områdena, varför de av säljarna enligt avtalen
fordrade köpeskillingarna syntes vara för kronan antagbara. — De för övriga
markområden preliminärt överenskomna köpeskillingarna funne styrelsen vara
för kronan fördelaktiga.
Utöver sammanlagda köpeskillingsbeloppet 45,000 kronor syntes ett belopp
av 1,500 kronor böra beräknas för avstycknings- och lagfartskostnader, varför
sammanlagda kostnaden för ifrågavarande markförvärv syntes komma att belöpa
sig till 46,500 kronor i stället för det i arméförvaltningens ovannämnda
framställning beräknade beloppet 55,000 kronor.
Den i ärendet förebragta utredningen styrker till fullo behovet av en kul- Departementsspruteskjutbana
vid Västerbottens regemente. Med tanke på den nyligen chefengenomförda
utökningen av regementets övnings- och skjutfält har det synts
påkallat att noggrant undersöka möjligheterna att förlägga kulspruteskjutbanan
inom övningsfältets område. Någon lämplig plats har emellertid icke
kunnat utfinnas därstädes, och då det av arméförvaltningens fortifikationsstyrelse
föreslagna området synes synnerligen väl lämpat för ändamålet finner jag
mig kunna tillstyrka förvärv av detsamma. De i de preliminära köpeavtalen
bestämda köpeskillingarna, tillhopa 45,000 kronor, torde få anses godtagbara.
Med biträdande av fortifikationsstyrelsens kalkyler i fråga örn lagfarts- och
avstyckningskostnader beräknar jag således kostnaderna i ärendet i sin helhet
till 46,500 kronor.
2. Utvidgning av Norrlands artilleriregementes kasernområde. Sedan
arméförvaltningen i sin medelsframställning för budgetåret 1943/44 anmält,
att behov förelåge av utvidgning av Norrlands artilleriregementes kasernområde,
har arméförvaltningens fortifikationsstyrelse i skrivelse den 27 november
1942 framlagt förslag örn förvärv för en beräknad kostnad av 90,000
kronor av mark för uppförande av tygverkstäder för Östersunds garnison.
Styrelsen har i anslutning härtill anfört i huvudsak följande.
I skrivelse den 9 mars 1942 till fortifikationsstyrelsen hade chefen för Norrlands
artilleriregemente anmält, att med hänsyn till vissa för regementets räkning
planerade nybyggnader en utvidgning av regementets kasernområde
vore erforderlig. Under åren 1940 och 1941 hade på regementets övningsfält
uppförts ett antal förrådsbyggnader, garage m. m., vilka avsevärt inkräktat på
övningsfältet. Därest ytterligare bebyggelse komme till stånd å övningsfältet
kunde dess användbarhet komma att äventyras.
Med anledning av vad regementschefen sålunda anfört hade inom fortifikationsstyrelsen
uppgjorts en föreriämnda skrivelse den 27 november 1942 bifogad
plan för kasernetablissementets utbyggande, vilken plan bland annat
'''' Kungl. Maj:ts proposition nr 208.
omfattade uppförande av tygverkstad, radioverkstad och varmgarage. Såsom
lämplig plats för tygverkstaden föresloges ett intill Norrlands artilleriregementes
nuvarande kasernomrade gränsande område med en areal av omkring
32,000 kvadratmeter. Området, som å planen utmärkts med grön färg, ub
gjordes av flera fastigheter och fastighetsdelar i skilda ägares hand. Från
respektive ägare hade intill den 1 september 1943 bindande försäljningsanbud
införskaffats. Tva tomter, varå funnes byggnader, avsedda att användas till
expeditionslokaler för motorofficeren vid regementet samt till bostad för vakt
vid garage och verkstäder, hade värderats av byggmästaren G. Eriksson i
Östersund. Övrig mark med undantag av två områden tillhörande Östersunds
stad hade värderats av stadsingenjören F. Eggwertz i Östersund. Någon
värdering av den av staden ägda marken hade icke ansetts påkallad, enär
kronan år 1941 av staden för samma pris som det nu erbjudna, 1 krona 75 öre
per kvadratmeter, inköpt närliggande mark.
Fastigheternas beteckning, ägare, areal m. m. framginge av nedanstående
översikt.
Fastighet |
Ägare |
Areal |
Värde |
... Anbud |
Kostnader för förvärvet |
Stadsägoområde 302 |
Östersunds stad |
c:a 4,610 mI 2 |
8,067: 50 |
1:75 kr/m2 |
8,067: 50 |
Område litt. Ao |
Östersunds stad |
» 950 m2 |
1,662: 50 |
1: 75 kr/m2 |
1,662: 50 |
Del av stadsägan 950 |
Zakrissons dödsbo |
» 7,130 m2 |
14,260: — |
2: — kr/m2 |
14,260: — |
Del av stadsvall 951 |
Zakrissons dödsbo |
» 15,400 m2 |
30,800: — |
2: — kr/m2 |
30,800: — |
Del av stadsägan 952 |
Ruth Pettersson |
» 1,850 m2 |
3,700: - |
2: — kr/m2 |
3,700: - |
Nr 1 i kv. Väpplingen |
S. J. Juhrén |
994 m2 |
22,000: - |
20,000: — |
20,000: — |
Nr 2 i kv. Väpplingen |
Signe Norling |
1.105 m2 |
10.000: — |
10,000: - |
10,000: - |
Summa |
32,039 m2 |
90.490: - |
88,490: — |
I anslutning till den av fortifikationsstyrelsen upprättade planen för kasernetablissementets
utbyggande hade sedermera regementschefen i skrivelse
till styrelsen anfört i huvudsak följande.
Den nuvarande tyganstalten inrymde, förutom gevärsförråd m. m., endast
en smedja samt en sadelmakeri- och snickarverkstad. Den nya verkstadsbyggnaden
skulle jämväl inrymma en motorverkstad. Enär den nya tyganstalten
på grund därav komme att få betydligt större dimensioner än den gamla,
komme den nuvarande platsen för tyganstalten icke längre att räcka till för
ändamålet. Dessutom komme en stor öppen plats intill motorverkstaden att
erfordras för uppställande av pjäser, fordon m. m. Genom att förlägga den
nya tygverkstaden till annan plats än den gamla vunnes även den fördelen,
att driften i den gamla verkstaden kunde fortgå ostört under byggnadstiden.
I omedelbar närhet av den gamla tygverkstaden syntes den förenämnda radioverkstaden
böra uppföras, medan det planerade nya varmgaraget avsåges skola
placeras på gränsen mellan det nuvarande kasernområdet och det till förvärv
föreslagna området. Härigenom komme byggnader med sammanhängande
arbetsuppgifter att placeras i närheten av varandra, vilket av praktiska skäl
vore önskvärt.
För egen del har fortifikationsstyrelsen anfört, att ett förvärv av ifrågavarande
områden syntes behövligt för utökning av Norrlands artillerirege
-
7
Kungl. Maj-.ts proposition nr 208.
mentes kasernområde. Med anledning härav och då styrelsen funne de avgivna
försäljningsanbuden vara för kronan godtagbara ansåge styrelsen, att
områdena borde av kronan förvärvas på de sålunda föreslagna villkoren.
Sedan Kungl. Majit i anledning av vad sålunda förekommit den 19 februari
1943 uppdragit åt arméförvaltningens fortifikationsstyrelse att med vederbörande
markägare förhandla örn och, därest för kronan antagbar överenskommelse
kunde träffas, med förbehåll av Kungl. Maj:ts godkännande träffa avtal rörande
förvärv av ifrågavarande områden, har styrelsen denlö marsl943 inkommit med
skrivelse i ärendet, jämte sex upprättade preliminära köpekontrakt. Av skrivelsen
inhämtas, att styrelsen med samtliga markägare träffat avtal med
förbehåll av Kungl. Maj:ts godkännande före den 1 september 1943 örn
överlåtelse till kronan av ifrågavarande fastigheter och fastighetsdelar mot
köpeskillingar, vilka i samtliga fall överensstämde med av säljarna tidigare
avgivna anbud. Summan av de avtalade köpeskillingarna uppginge till 88,400
kronor mot av fortifikationsstyrelsen tidigare beräknade cirka 88,490 kronor,
beroende på att den till inköp föreslagna delen av området litt. Ao vid företagen
uppmätning befunnits hava en ungefärlig areal av 900 kvadratmeter
mot förut angivna 950 kvadratmeter. I detta sammanhang har styrelsen anmärkt
att det såsom del av stadsägan 951 angivna området om cirka 15,400
kvadratmeter sedermera befunnits utgöra hela stadsägan.
För genomförande av ifrågavarande markförvärv syntes det av fortifikationsstyrelsen
tidigare angivna beloppet 90,000 kronor böra beräknas.
Den planerade nya tygverkstaden i Östersund, angående vilken medelsäskande
i annat sammanhang torde böra föreläggas årets riksdag, avses skola
betjäna såväl Jämtlands fältjägarregemente som Norrlands artilleriregemente
och bör således placeras i möjligaste mån centralt för båda förbanden. På
av chefen för artilleriregementet anförda skäl torde den nya tygverkstaden
böra förläggas till annan plats än den nuvarande verkstaden. Förutom önskvärdheten
av ett centralt läge torde jämväl förekomsten av för verkstaden
erforderliga ledningar m. m. böra beaktas. Fortifikationsstyrelsens utredning
i ärendet har givit vid handen, att någon godtagbar plats å kronan tillhörig
mark icke står till buds, men att ett för ändamålet väl lämpat område örn cirka
32,000 kvadratmeter, beläget omedelbart norr om artilleriregementets kasernområde,
kan förvärvas för rimlig kostnad. Preliminära köpeavtal ha slutits, enligt
vilka köpeskillingarna för området i dess helhet uppgå till 88,400 kronor. För
egen del finner jag mig kunna tillstyrka förvärv på av fortifikationsstyrelsen
föreslagna villkor av området i fråga. Jag förutsätter således, att de ingangna
köpeavtalen skola godkännas och beräknar medelsbehovet till 90,000 kronor,
vilket belopp jämväl inkluderar kostnader för avstyckningar, lagfart m. m. 3
3. Utvidgning av Tofta skjutfält. Sedan arméförvaltningen i sin medelsframställning
för budgetåret 1943/44 anmält fråga örn förvärv av ytterligare
mark för Tofta skjutfält å Gotland, har ämbetsverkets fortifikationsstyrelse
i skrivelse den 18 december 1942 framlagt närmare utredning i ärendet. Därvid
har bland annat anförts följande.
Departements»
chefen.
o Kungl. Maj-.ts proposition nr 208.
I skrivelse till fortifikationsstyrelsen den 17 augusti 1939 hade chefen för
Gotlands artillerikår hemställt, att styrelsen måtte utverka erforderliga anslag
för inköp av mark till utvidgning av kårens skjutfält vid Tofta. Såsom
skäl härför hade anförts, att möjligheterna till skjutning med artilleripjäser
å skjutfältet i hög grad minskat sedan i mars 1939 nya, väsentligt skärpta
säkerhetsbestämmelser för dylik skjutning utfärdats. Då det kunde tänkas
att jämväl andra artilleriskjutfält av samma anledning behövde utvidgas, hade
en utredning i ämnet igångsatts, och i avvaktan på dess slutförande’ hade
frågan om Tofta skjutfälts utvidgning tills vidare ställts på framtiden. I skrivelse
till fortifikationsstyrelsen den 10 juni 1942 hade emellertid kårchefen
an3''° tagit upp frågan örn skjutfältets utvidgning och därvid bland annat
framhållit, att det nuvarande skjutfältet till största delen förvärvats genom
expropriation år 1898. Såvitt vid artillerikåren kunnat utrönas, hade expropriationen
endast omfattat vissa fastigheter och delar av fastigheter, medan
däremot samfälligheter, som vore belägna inom samma område, icke förvärvats.
Kronan hade genom expropriationen erhållit andel med cirka 4/s i
dessa samfälligheter, vilka å en kårchefens skrivelse bifogad karta utmärkts
med grön färg. Så länge kronan icke ensam vore ägare till samfälligheterna,
kunde ett ur kronans synpunkt olämpligt användande av desamma ej förhindras.
Olägenheterna härav hade tydligast framträtt beträffande en samfällighet
vid Blåhälls fiskeläge inom artillerikårens sommarförläggning. Enskilda
andelsägare hade där å den samfällda marken under årens lopp uppfört fiskebodar,
men sedan fisket praktiskt taget upphört hade bodarna upprustats och
uthyrts till sommargäster. Olägenheterna av att inom den militära förläggningen
ha en sommarnöjeskoloni vore uppenbara. Ett förvärv för kronans
räkning av samfälligheten vid Blåhälls fiskeläge ansåges vara nödvändigt och
därjämte vöre det synnerligen önskvärt att samtidigt övriga inom skjutfältet
belägna samfälligheter förvärvades.
Beträffande den tidigare föreslagna utvidgningen av skjutfältet hade i
detta sammanhang anförts, att kåren jämlikt 1942 års försvarsbeslut bomme
att erhålla nya pjäser med större skottvidd än tidigare befintliga, varför
kravet på en utvidgning av skjutfältet framstode såsom ännu angelägnare.
Fältets genomsnittliga längd vore omkring sex kilometer, varför en utvidgning
vore nödvändig för att i någon mån kunna öva skjutning på större skjutavstånd.
För närvarande kunde icke undgås, att under skarpskjutning i
nordlig riktning projektiler folie utanför skjutfältets område. En mindre utvidgning
åt öster fram till en väg i södra delen av skjutfältet vore av praktiska
skäl nödvändig för att undvika kostnader för markskador och underlätta
inryckandet i ställning.
Kårchefen hemställde sålunda, att fortifikationsstyrelsen måtte vidtaga
åtgärder för förvärv av:
1) samfälligheten vid Blåhälls fiskeläge,
2) övriga inom skjutfältet belägna samfälligheter,
o 3) det markområde, som tidigare föreslagits till förvärv och som å den
kårchefens skrivelse bifogade kartan markerats med blå begränsningslinje.
Inspektören för artilleriet hade i yttrande den 4 juli 1942 angående utvidgning
av Tofta skjutfält förklarat, att olägenheterna för militärförläggningen
vid Blåhäll av sommarnöj eskolonien därstädes vore allvarliga, att samfälligheten,
vara sommarnöjeskolonien vore belägen, och i samband därmed
även övriga samfälligheter inom skjutfältet snarast borde förvärvas, att skjutfältet
i sm nuvarande utsträckning vore alldeles otillräckligt med hänsyn till
moderna pjäsers skottvidd, att en utvidgning i enlighet med kårchefens framställning
vore ett minimikrav för bedrivande av nöjaktig skjututbildning,
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 208.
vadan kårcliefens förslag sålunda till alla delar tillstyrktes. Framställningen
hade jämväl tillstyrkts av militärbefälhavaren på Gotland.
I promemoria den 6 augusti 1942 hade kårchefen vidare anfört, att förnyad
utredning rörande skjutfältets utvidgning hade givit till resultat, att utöver
det tidigare till inköp föreslagna området norr örn det nuvarande fältet ytterligare
ett område nordost därom borde förvärvas. Endast därigenom skulle
med full trygghet skjutning på längre avstånd kunna utföras. Berörda område
vore i huvudsak bevuxet med klenstammig och gles skog. Dess värde
per ytenhet vore sannolikt lägre än motsvarande värde för det tidigare för
utvidgning föreslagna området.
I sin förenämnda skrivelse har fortifikationsstyrelsen vidare anfört huvudsakligen
följande.
Styrelsen hade uppdragit åt arméförvaltningens ombudsman att verkställa
närmare utredning angående den rätt kronan kunde äga till de samfälligheter
inom Tofta skjutfält, vilka av kårchefen föreslagits skola förvärvas. Sedan
yttranden i fråga inhämtats från överlantmätaren i Gotlands län och från
förste notarien i Gotlands södra domsaga, hade t. f. ombudsmannen i promemoria
den 24 augusti 1942 meddelat, att, såvitt utredningen givit vid handen,
kronan icke förvärvat annan rätt till samfälligheterna i fråga än sådan delaktighet
i desamma, som medföljt de fastigheter inom skjutfältet, vilka år
1898 exproprierats för kronans räkning.
Fortifikationsstyrelsen hade vidare anmodat distriktslantmätaren Forsselius
och läns jägmästaren Melin, båda i Tisby, att verkställa värdering av
till förvärv föreslagna fastigheter, fastighetsdelar och samfälligheter. Det
sammanfattade resultatet av värderingsmännens arealberäkningar och värdesättningar
framginge av nedanstående tablåer:
I. Hela fastigheter och fastighetsdelar.
Areal (i hektar) |
Värde (i kronor) |
|||||
Inägor |
Utmark |
Summa |
Inägor |
Utmark |
Intrång |
Summa |
c:a 15.04 |
c:a 513.1087 |
c:a 528.1487 |
10,870: — |
126,000: — |
7,550: - |
144,620: - |
II. Samfälligheter.
Areal |
Värde |
Del av värdet, åbelöpande kronan |
Del av värdet, |
19.0406 hektar |
2,407 kronor |
1,794:94 kronor. |
612: 06 kronor |
lil. Byggnader i Blåhälls fiskeläge.
Antal Värde
7 st. 2,125 kronor
Fortifikationsstyrelsens domänofficer hade i promemoria den 10 november
1942 i fråga örn skjutfältsutvidgningen anfört bland annat: Möjligheterna
till förvärv av samfälligheterna hade undersökts, men det syntes uteslutet,
att förvärvet skulle kunna ske genom frivillig uppgörelse. Man bordo sålunda
räkna med expropriation. Med övriga ägare av mark respektive bygg
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 208.
nåder på ofri grund hade inga förhandlingar ägt rum, enär det synts domänofficeren
mindre lämpligt att redan påbörja sådana. Huruvida överenskommelser
komme att kunna träffas på frivillighetens väg eller ej kunde sålunda
ännu icke avgöras. Försiktigheten bjöde dock att även härvidlag förutsätta
expropriationsförfarande. Ett tillägg örn förslagsvis 20 procent till värderingssumman
borde därför upptagas i kostnadsberäkningen. Det sammanlagda
medelsbehovet för förvärvet bleve alltså:
utvidgningsområdet (jämte byggnader) .............................. kronor 147,357
20 procent tillägg ............................................................ » 29,471
avstycknings-, sammanläggnings- och lagfartskostnader ......... » 2,000
expropriationskostnader ................................................... » 6,000
Summa kronor 184,828
eller i runt tal 185,000 kronor.
För egen del har fortifikationsstyrelsen anfört, att de olägenheter, som
föranletts av att kronan icke ensam vore ägare till samfälligheterna inom
Tofta skjutfält, vore av den art, att berörda samfälligheter snarast borde av
kronan helt förvärvas. Det syntes även styrelsen uppenbart, att en utökning
av skjutfältet snarligen borde komma till stånd. Styrelsen funne det av
chefen för Gotlands artillerikår framlagda förslaget till utvidgning, sådant
detsamma slutligt utformats i skrivelsen den 10 juni och promemorian den
6 augusti 1942, lämpligt och väl avvägt. Mot domänofficerens uppskattning
av kostnaderna för förvärvets genomförande hade styrelsen intet att erinra.
Under åberopande av det anförda hemställde styrelsen, att Kungl. Majit
vid beräknande av anslaget till markförvärv för lantförsvaret för budgetåret
1943/44 måtte under anslaget för här ifrågavarande ändamål upptaga ett belopp
av 185,000 kronor.
I anledning av vad i ärendet framkommit fann Kungl. Majit genom beslut
den 19 februari 1943 gott uppdraga åt fortifikationsstyrelsen att med vederbörande
markägare förhandla örn och, därest för kronan antagbar överenskommelse
kunde träffas, med förbehåll av Kungl. Majlis godkännande träffa
avtal rörande förvärv av ifrågavarande mark. Styrelsen har den 19 mars
1943 inkommit med skrivelse i ämnet jämte sexton upprättade preliminära
köpekontrakt, ett vart i två exemplar. I skrivelsen har styrelsen anfört i
huvudsak följande.
I anledning av berörda uppdrag hade styrelsen å kronans vägnar, under
förbehåll av Kungl. Majits godkännande före den 1 september 1943, med
vederbörande markägare ingått avtal örn överlåtelse till kronan av de i nedanstående
sammanställning upptagna fastigheterna och fastighetsdelama mot i
förteckningen angivna köpeskillingsbelopp, vilka styrelsen funnit skäliga och
för kronan fördelaktiga. Av sammanställningen framginge jämväl de värden,
som åsatts nu berörda fastigheter och fastighetsdelar vid den för kronans
räkning hösten 1942 i ärendet utförda värderingen.
Kungl. ilaj:ts proposition nr 208. 11
Fastighet eller fastighetsdel |
Köpeskilling kronor |
Vid värderingen |
Ansarvfe l19 .......................................... |
3,900 |
3,740 |
Ansarve l82 .......................................... |
4,700 |
4,120 |
Nasume l39 .......................................... |
3,500 |
2,840 |
Rangvalds l23 j |
5,900'') |
5,030 |
Rangvalds 15S j |
||
9.1120 lia av Bjärs l4 ................................ |
2,800 |
2,550 |
4.6820 lia av Bjärs l5 ................................ |
3,800 |
3,620 |
4.2350 lia av Bjärs l6 ................................ |
3,300 * 1) |
3,000 |
9.1290 lia av Bjärs l8 oell l9.......................... |
6,600 |
6,380 |
249.0920 ha av Nygårds l144 .......................... |
70,000 4) |
62,250 |
*) Säljaren jämväl tillförsäkrad rätt till viss ''skogsavverkning.
Beträffande tvenne andra i utvidgningsområdet ingående fastigheter, nämligen
Nasume l44 och Rangvalds l60, hade avtal örn överlåtelse till kronan
icke träffats, därför att uppgivna ägare icke kunnat tillförlitligen styrka sin
äganderätt till dessa fastigheter. För att skydda kronan mot vindikationstalan
syntes det fortifikationsstyrelsen erforderligt att för genomförande av
förvärvet av dessa fastigheter anlita expropriationsförfarande.
I fråga örn övriga till förvärv föreslagna fastigheter och fastighetsdelar
hade markägarna vid de förda förhandlingarna fordrat så höga köpeskillingsbelopp,
att uppgörelse icke kunnat komma till stånd, varför expropriationsförfarande
även i dessa fall syntes böra anlitas.
Vidkommande de sommarstugor och fiskebodar i Blåhälls fiskeläge, vilka
jämväl avsetts skola av kronan förvärvas, hade vid nu verkställda undersökningar
och förhandlingar befunnits, att antalet sådana byggnader vore åtta
och icke såsom i värderingsinstrumentet angivits sju. Den tidigare icke värderade
sommarstugan hade av tjf. domänofficeren vid besiktning åsatts
ett värde av 400 kronor. Med ägarna till sju av berörda byggnader hade fortifikationsstyrelsen
avslutat preliminäravtal örn byggnadernas överlåtande till
kronan mot köpeskillingsbelopp örn tillhopa 2,050 kronor. De med avtalen
avsedda stugorna vore tillsammans värderade till 2,025 kronor. I fråga örn
en stuga hade förhandlingar ännu icke förts, då ägaren icke kunnat anträffas.
Fortifikationsstyrelsen avsåge emellertid att, därest så framdeles visade sig
möjligt, upptaga förhandlingar jämväl rörande sistnämnda byggnads förvärvande
och att, därest avtal kunde träffas, underställa detsamma Kungl. Maj:ts
prövning.
Den korta tid, som stått till buds för underhandlingarnas genomförande
hade icke medgivit, att förhandlingar kunnat föras med något större antal
av de markägare, som hade del i de samfälligheter inom skjutfältet, vilka jämväl
avsetts skola av kronan förvärvas. Den undersökning, som härutinnan
nu kunnat ske, hade emellertid bestyrkt tidigare vunnen insikt om att sådant
förvärv syntes kunna ske allenast genom anlitande av expropriationsförfarande.
I promemoria den 13 mars 1943 hade forti fikati onsstyrelsens tjf. domänofficer
angående kostnaderna för genomförande av den planerade skjutfältsutvidgningen
på anförda skäl ansett, att det för förvärvets genomförande beräknade
beloppet borde höjas till 200,000 kronor.
12
Departementschefen.
Kungl. Marits proposition nr 208.
Under åberopande av det sagda hemställde fortifikationsstyrelsen, att i
stället för av styrelsen tidigare föreslagna 185,000 kronor ett belopp av 200,000
kronor måtte beräknas för ändamålet.
I skrivelse den 29 mars 1943 har fortifikationsstyrelsen anmält, att styrelsen
numera träffat preliminärt avtal örn förvärv för ett belopp av 500 kronor
av den återstående av de tidigare omförmälda sommarstugorna.
En utvidgning av Tofta skjutfält måste av militära skäl anses erforderlig.
De av arméförvaltningens fortifikationsstyrelse föreslagna förvärven av mark
dels intill skjutfältets sydöstra gräns, dels ock norr örn det nuvarande fältet
ävensom förvärven av vissa inom skjutfältet belägna samfälligheter och byggnader
synas lämpliga. Kostnaderna för förvärven ha av styrelsen ursprungligen
beräknats till 185,000 kronor. Preliminära köpeavtal ha i viss utsträckning
kunnat träffas, men i flertalet fall — däribland beträffande det största
sammanhängande ägokomplexet, Nygårds l144, rörande vilket det preliminära
avtalet icke synes kunna godkännas — torde expropriationsförfarande böra
komma till användning. Då på grund därav kostnaderna i ärendet äro
svårberäkneliga, finner jag — i enlighet med vad styrelsen i sin skrivelse
den 19 mars 1943 framhållit — att ett belopp av 200,000 kronor bör beräknas
för ändamålet, därvid jag dock förutsätter, att alla ansträngningar
inriktas på att söka hålla kostnaderna inom ramen av det först beräknade beloppet,
185,000 kronor.
4. Utvidgning av Göta trängkårs kasernområde. I skrivelse den 19 maj
1942 gjorde arméförvaltningens fortifikationsstyrelse framställning om anvisande
av medel för budgetåret 1942/43 för förvärv av mark för utvidgning
av Göta trängkårs kasernområde. I skrivelsen anfördes bland annat, att 1941
års försvarsutredning för kårens del räknat med uppförande av kasernbyggnad,
lektionsbyggnad och furirbostäder. Härjämte hade fortifikationsstyrelsen
avgivit framställning om medel för uppförande, bland annat vid Göta
trängkår, av varmgarage. Emellertid saknade kåren för nybyggnader lämplig
mark, enär å kasernområdet redan uppförts ett så stort antal byggnader att
ytterligare bebyggelse såväl ur brandskyddssynpunkt som med hänsyn till
luftangrepp vore utesluten. Förutom det egentliga kasemområdet disponerade
kåren vissa andra områden — norra fältet, garageområdet och nya
övningsfältet — men de båda förstnämnda områdena vore redan i stor utsträckning
bebyggda, och övningsfältet, med en areal av omkring sju hektar,
utgjorde kårens enda område för formella övningar i exercis, eldstrid, sjukvårdstjänst
m. m. och borde därför lämnas fritt från bebyggelse. Det syntes
därför ofrånkomligt att utvidga kårens kasernområde. Företagen undersökning
hade givit vid handen att olika möjligheter härtill förefunnos. Sålunda
hade ifrågasatts förvärv av tvenne statens järnvägar tillhöriga områden örn
26,100 respektive 12,800 kvadratmeter, förvärv av den intill kårens mark
gränsande egendomen Mariesjö örn 42 hektar samt slutligen förvärv av de
båda förstnämnda områdena, ett mindre område i enskild ägo samt delar av
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 208.
egendomen Mariesjö. Ehuru ett förvärv av de båda järnvägsområdena jämte
det mindre i enskild ägo varande området skulle täcka det föreliggande behovet,
hade fortifikationsstyrelsen, med tanke på framtida utvecklingsmöjligheter,
ansett sig böra tillstyrka förvärv av egendomen Mariesjö i dess helhet.
Enligt sakkunnig värdering borde egendomen för det dåvarande åsättas ett
värde av 315,000 kronor. Fortifikationsstyrelsen, som räknat med expropriationsförfarande,
hemställde, att ett anslag av 385,000 kronor måtte anvisas
för ändamålet.
Efter prövning inom försvarsdepartementet av det sålunda framlagda förslaget
uppdrogs åt fortifikationsstyrelsen att taga frågan under förnyat övervägande,
därvid särskilt möjligheten av att överföra de ovannämnda statens
järnvägar tillhöriga områdena från statens järnvägars till försvarsväsendets
förvaltning borde undersökas. Dessa områden syntes kunna disponeras för
uppförande av ifrågavarande garagebyggnader, medan för övriga byggnadsbehov
erforderlig mark syntes kunna anskaffas på något större avstånd från
Skövde stad än Mariesjö egendom, där marken på grund av sin karaktär av
tomtmark betingade ett oproportionerligt högt pris.
Efter verkställd förnyad undersökning har arméförvaltningens fortifikationsstyrelse
i skrivelse den 4 mars 1943 anfört i huvudsak följande.
På förfrågan huruvida järnvägsstyrelsen hade något att erinra mot att berörda
statens järnvägar tillhöriga områden överfördes till lantförsvarets förvaltning
hade järnvägsstyrelsen yttrat, att styrelsen beträffande den del av
det större området, som icke vore erforderlig för utförande av en pågående
dubbelspårbyggnad, vore villig medgiva dess överförande till lantförsvarets
förvaltning mot en ersättning för kvadratmeter av 2 kronor. Yad åter anginge
det mindre området kunde järnvägsstyrelsen icke lämna sitt medgivande till
att detsamma avhändes statens järnvägar, enär därå uppförda byggnader med
hänsyn till i Skövde rådande bostadsbrist vore erforderliga för beredande av
bostäder åt järnvägspersonal.
Vidkommande härefter frågan örn förläggande av vissa för trängkåren avsedda
byggnader till plats på större avstånd från kasernområdet än egendomen
Mariesjö hade fortifikationsstyrelsen genom sin domänofficer undersökt
möjligheterna till sådan förläggning. Resultatet härav förelåge i en av
domänofficeren upprättad, den 29 augusti 1942 dagtecknad promemoria, varav
framginge, att i sådant hänseende lämpliga förläggningsplatser visserligen
funnes, men att enligt domänofficerens förmenande den bästa lösningen av
kårens markproblem vore förvärv av egendomen Mariesjö. — Eörnyad värdering
av egendomen hade emellertid givit vid handen, att egendomen numera
kunde värderas till i runt tal 415,000 kronor. Ökningen i förhållande till den
tidigare värdesättningen hänförde sig delvis till den allmänna prisstegringen
men hade delvis sin orsak i ändrade grunder för bedömande av värdet av ett
å egendomen befintligt tegelbruk.
Ägaren till Mariesjö hade förklarat, att han vore villig att sälja hela egendomen
för 500,000 kronor och hela egendomen med undantag av corps de
logis, trädgård m. m. för 400,000 kronor, varemot han bestämt motsatte sig
Departements
chefen.
14 Kungl. Marits proposition nr 208.
frivillig försäljning av annan del av egendomen. Med hänsyn till vad som
beträffande egendomens värde framgått vid den senaste värderingen ville det
synas fortifikationsstyrelsen, att ett expropriationsförfarande icke skulle
lämna för kronan fördelaktigare resultat än ett frivilligt förvärv enligt något
av dessa erbjudanden. Ett förvärv av Mariesjö kunde beräknas medföra vissa
inkomster för kronan genom frånsäljning, utarrendering m. m.
I syfte att utröna möjligheten av att tillgodose trängkårens behov av
mark genom att förvärva en mindre del av Mariesjö egendom hade fortifikationsstyrelsen
emellertid låtit rekognoscera ett område om 16,000 kvadratmeter,
beläget i anslutning till det till förvärv ifrågasatta järnvägsområdet
och värderat till 2 kronor per kvadratmeter. Då expropriationsförfarande
finge anses oundvikligt, syntes ett belopp av i runt tal 50,000 kronor böra beräknas
för förvärvet.
Chefen för Göta trängkår, som beretts tillfälle taga del av sistberörda förslag,
hade emellertid bestämt avstyrkt detsamma under framhållande, bland
annat, att området vore alltför litet och i flera avseenden olämpligt beläget.
Ett förvärv av hela egendomen Mariesjö vore enligt kårchefens förmenande
den för framtiden bästa lösningen av kårens markfråga.
Sedermera hade en representant för fortifikationsstyrelsen bemött de av
kårchefen framställda anmärkningarna samt därutöver framhållit, att en lösning
av kårens markproblem enligt sistnämnda förslag av flera skäl icke
kunde betecknas såsom idealisk. Örn egendomen Mariesjö icke ansåges böra
förvärvas i sin helhet för kårens räkning syntes förslaget dock medgiva de
största möjligheterna att lösa utvidgningsfrågan på ett någorlunda acceptabelt
sätt.
I anledning av vad sålunda förekommit har arméförvaltningens fortifikationsstyrelse
för sin del förordat sistberörda alternativ, varigenom en för
den närmaste framtiden acceptabel lösning av frågan om beredande av utrymme
för trängkårens byggnader syntes kunna erhållas till rimlig kostnad.
Därvid hade emellertid förutsatts, att jämväl förenämnda statens järnvägar
tillhöriga område med av järnvägsstyrelsen föreslagen begränsning komme
att överföras till lantförsvarets förvaltning.
Vid Göta trängkår planeras vissa nybyggnader, i första hand varmgarage,
för vilket ändamål medel redan ställts till förfogande (propositionen 1942: 34,
riksdagens skrivelse 1942: 30) samt sedermera jämväl en eller flera nya kasernbyggnader.
Då av kåren för närvarande disponerad mark icke ansetts böra
tagas i anspråk för ytterligare bebyggelse, har arméförvaltningens fortifikationsstyrelse
framlagt olika förslag till markfrågans lösande. Sedan från försvarsdepartementet
lämnats vissa direktiv för ärendets uppläggning har
fortifikationsstyrelsen framlagt tre alternativa förslag, nämligen dels förvärv
för en beräknad kostnad av 500,000 kronor av den intill kårens mark gränsande
egendomen Mariesjö örn 42 hektar, dels förvärv för 400,000 kronor av ifrågavarande
egendom utom huvudbyggnad, trädgård m. m., dels ock slutligen —
förutom överförande till lantförsvarets förvaltning av ett statens järnvägar
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 208.
tillhörigt område om 24,500 kvadratmeter — förvärv av ett område om 16,000
kvadratmeter av Mariesjö, vilket förvärv med hänsyn till nödvändigheten att
tillgripa expropriation beräknats draga en kostnad av 50,000 kronor. Sistnämnda
alternativ har förordats av fortifikationsstyrelsen.
För egen del vill jag understryka, att den för närvarande mest angelägna
åtgärden är anskaffande av mark för varmgarage, särskilt som, enligt vad jag
under hand inhämtat, den blivande nya kasernbebyggelsen avses skola förläggas
inom kårens nuvarande område. — Ett förvärv av Mariesjö egendom synes på
grund av de därmed förenade synnerligen höga kostnaderna uteslutet. Att
expropriera en mindre del av egendomen torde däremot vara en framkomlig
utväg, men i så fall torde av såväl ekonomiska som praktiska skäl böra väljas
ett område, som ligger på större avstånd från gårdens ekonomibyggnader än
det av fortifikationsstyrelsen föreslagna området. Då garagebyggnadema böra
komma till utförande utan ytterligare tidsutdräkt synes det icke vara möjligt
att nu medhinna en förnyad utredning rörande kostnaderna för förvärv av ett
dylikt område. Enligt vad utredningen i ärendet utvisar torde emellertid expropriation
bliva oundviklig, varför några exakta kostnadsberäkningar i varje
fall icke kunna framläggas. Jag förutsätter, att man på något avstånd från
gårdens ekonomibyggnader skall kunna förvärva ett för ändamålet lämpligt område
för en kostnad av högst 40,000 kronor.
Med hänsyn till att det tidigare berörda, statens järnvägar tillhörande området
örn 24,500 kvadratmeter — å en handlingarna i ärendet bifogad översiktskarta
betecknat med A —-på grund av sitt läge förr eller senare torde böra införlivas
med Göta trängkårs kasemområde, finner jag mig i detta sammanhang
böra hemställa att området, med undantag för den del därav som kan åtgå för
utförande av en dubbelspåranläggning, överföres från järnvägsstyrelsens till
lantförsvarets förvaltning. Örn riksdagen icke framställer erinran däremot
torde ifrågavarande område alltså få disponeras för militära ändamål och i
samband därmed omföras från statens järnvägars fond till försvarsväsendets
fastighetsfond.
Kostnaderna i ärendet beräknar jag i enlighet med det anförda till högst
40,000 kronor.
Sammanfattning. I enlighet med vad sålunda anförts beräknar jag föreliggande
medelsbehov enligt följande.
Kronor
1. Kulspruteskjutbana för Västerbottens regemente ........................ 46,500
2. Utvidgning av Norrlands artilleriregementes kasernområde......... 90,000
3. Utvidgning av Tofta skjutfält ................................................ 200,000
4. Utvidgning av Göta trängkårs kasernområde ........ 40,000
Summa kronor 376,500
För mötande av oförutsedda utgifter torde det anslag, som bör anvisas för
ändamålet, böra bestämmas till i avrundat tal 400,000 kronor.
Under åberopande av det ovan anförda samt i fråga om anslagets natur
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 208.
m. m. av vad som i ämnet anförts i förenämnda proposition nr 158 hemställer
jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att till Mark till kulspruteskjutbana för Västerbottens regemente
to. to. såsom kapitalinvestering i försvarsväsendets fastighetsfond,
arméförvaltningens delfond därav, å riksstaten för
budgetåret 1943/44 anvisa ett investeringsanslag
av ...................................................... kronor 400,000.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Johan Treschow.
t
Stockholm 1943. K. L. Beckmans Boktryckeri.