Kungl. Maj:ts proposition nr 183.
1
Nr 183.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
förskottering av underhållsbidrag till barn (bidragsförskottslag);
given Stockholms slott den 19 mars 1943.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till lag om förskottering av underhållsbidrag till
barn (bidragsförskottslag).
GUSTAF.
Guston Möller.
Bihang lill riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 183 och 184.
I
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 183.
Förslag
till
Lag
om förskottering ar underhållsbidrag till barn (bidragsförskottslag).
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Barn, vars fader enligt rättens beslut eller skriftligt, av två personer bevittnat
avtal är pliktig att till fullgörande av lagstadgad'' underhållsskyldighet
utgiva underhålllsbidrag till barnet, äger att, där fadern underlåter att betala
förfallet belopp, i den utsträckning och under de villkor som nedan sägs
av allmänna medel erhålla förskott å underhållsbidraget (bidragsförskott).
Vad sålunda stadgats skall icke äga tillämpning i fråga örn barn, vars moder
sammanbor med barnets fader, eller beträffande barn, som bor tillsammans
med sin fader.
2 §•
Rätt till bidragsförskott tillkommer endast barn, som är svensk medborgare
och stadigvarande vistas här i riket; dock äger Konungen, under förutsättning
av ömsesidighet, träffa överenskommelse med främmande stat i fråga
om tillämpning av denna lag å dess undersåtar.
Bidragsförskott utgår icke för längre tid än till och med dagen före den,
då barnet fyller sexton år.
3 §.
Ansökning om bidragsförskott prövas av barnavårdsnämnden i den kommun,
där barnets moder är mantalsskriven vid den tidpunkt, då förskottet
sökes. Är modem död eller icke mantalsskriven för året i fråga, prövas ansökningen
av barnavårdsnämnden i den kommun, där modern senast varit
mantalsskriven. Finnes icke mantalsskrivningsort som ovan sagts, prövas ansökningen
av barnavårdsnämnden i den kommun, där barnet stadigvarande
vistas.
4 §.
Ansökning om bidragsförskott göres hos ordföranden i vederbörande barnavårdsnämnd
av barnets moder eller, där särskilt förordnad förmyndare
Kungl. Maj:ts proposition nr 183.
3
finnes, av denne. Ansökning må göras jämväl av barnavårdsman, därest såd^n
förordnats för barnet.
Ansökning, som avfattas enligt fastställt formulär, skall innehålla nödiga
upplysningar för utredande av barnets rätt till bidragsförskott ävensom en av
sökanden på heder och samvete avgiven förklaring, att de lämnade upplysningarna
äro med sanningen överensstämmande. År sökanden ur stånd att
själv avgiva sådan förklaring, skall riktigheten av upplysningarna intygas av
två trovärdiga, med barnets och moderns förhållanden förtrogna personer.
Vid ansökningen skola fogas prästbevis enligt fastställt formulär ävensom
i huvudskrift eller styrkt avskrift rättens beslut eller avtal som i 1 § sägs,
därest dessa handlingar icke annorledes äro tillgängliga för barnavårdsnämnden.
Det åligger barnavårdsnämnd att på därom framställd begäran kostnadsfritt
tillhandahålla sökande erforderligt ansökningsformulär ävensom tillse,
att nödigt biträde lämnas sökande vid formulärets ifyllande.
5 §.
Sedan bidragsförskott sökts, skall, därest den underhållsskyldiges postadress
är känd eller kan utrönas, omedelbart med posten till honom avsändas
meddelande om ansökningen med föreläggande att, där han har något
att anföra i anledning av densamma, inom viss kort tid muntligen eller skriftligen
yttra sig. I meddelandet skall tillika lämnas underrättelse om stadgandet
i 6 §. Meddelande som nyss sagts vare dock ej erforderligt, om bidragsförskott
utgått för barnet under löpande kalenderår, ej heller örn den underhållsskyldige
vistas utom riket.
6 §•
Bidragsförskott må ej beviljas, där den underhållsskyldige erlägger oguldna
underhållsbidrag för tiden från och med andra månaden före den, under
vilken förskottet sökts, samt tillika antingen ställer av barnavårdsnämnden
godkänd pant eller borgen för underhållsskyldighetens fullgörande under tid,
som barnavårdsnämnden finner skälig, eller ock visar sannolika skäl att han
skall framgent fullgöra sin underhållsskyldighet.
7 §•
Bidragsförskott beviljas för tiden från och med den månad, under vilken
förskottet sökts, samt, där den underhållskyldige häftar i skuld för tidigare
förfallet bidrag, jämväl för tid, varå sådant bidrag belöper, dock längst
från och med andima månaden före den, under vilken förskottet sökts, och utgår,
där ej rätten till förskott skall upphöra tidigare, till och med utgången
av det statliga budgetår, som löper vid förskottets beviljande.
Att under vissa förhållanden beviljat bidragsförskott kan innehållas under
del av tid, för vilken förskottet beviljats, eller rätten till beviljat bidragsförskott
helt upphöra före utgången av nämnda tid, därom stadgas i 11 g 2 mom.
samt 12 § 1 och 2 mom.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 183.
8 §•
1 morn. Där ej vad nedan stadgas till annat föranleder, utgår bidragsförskottet
för år räknat med
252 kronor i ortsgrupp 1,
300 » » » 2 och
360 > » >3
eller, därest modem har vårdnaden om två eller flera till bidragsförskott berättigade
barn, med belopp enligt följande tabell:
Antalet till bidragsförskott
berättigade barn
under moderns vårdnad.
Två................
Tre.................
Fyra eller flera......
Bidragsförskott (för barn
Ortsgrupp 1. Ortsgrupp 2.
228 kronor 276 kronor
204 » 252
180 > 228
räknat).
Ortsgrupp 3.
336 kronor
300 »
276
För tiden till och med den månad, under vilken barn fyller två år, ökas bidragsförskottet
med ett årligt belopp av 60 kronor.
2 mom. överstiger moderns årsinkomst
1,000 kronor i ortsgrupp 1,
1,250 > » >2 och
1,500 » » >3
eller har modern, därest hon är gift och sammanlever med sin man samt
denne är underhållsskyldig gentemot barnet, tillsammans med mannen en
årsinkomst överstigande
1,400 kronor i ortsgrupp 1,
1,700 > » »2 och
2,000 > > > 3
skall, med undantag för fall som i 9 § 2 morn. sägs, från bidragsförskottet
avdragas sex tiondelar av årsinkomsten, i vad den överstiger sagda belopp.
Har modern flera till bidragsförskott berättigade barn, minskas dock förskottet
blott med så stor del av nämnda avdrag, som enligt fördelning efter
huvudtalet belöper på varje barn. Hava makar som nyss sagts att försörja
barn under sexton år, som icke är berättigat vare sig till barnbidrag enligt
lagen om barnbidrag eller till bidragsförskott, skall det här ovan för vederbörande
ortsgrupp angivna inkomstbeloppet för makar ökas med 100 kronor
för varje sådant barn.
Har barn inkomst, som ej härrör från dess eget arbete, skall bidragsförskottet
minskas med nämnda inkomst.
3 mom. Bidragsförskott utgår efter den i lagen om folkpensionering avsedda
ortsgrupp, dit den kommun hänförts, vars barnavårdsnämnd enligt
3 § har att pröva ansökningen om förskott.
Vistas barn stadigvarande å ort, som tillhör billigare ortsgrupp än modems
mantalsskrivningsort, skall det enligt bestämmelserna i 1 och 2 mom.
Kungl. Maj.ts proposition nr 183.
5
beräknade bidragsförskottet minskas med 48 kronor, därest de båda orterna
tillhöra ortsgrupperna 1 och 2 eller 2 och 3, samt med 96 kronor, därest de
tillhöra ortsgrupperna 1 och 3.
4 mom. Där Konungen i fråga om ort, vilken gränsar till ort i högre ortsgrapp,
jämlikt 6 § 3 mom. första stycket lagen om folkpensionering förordnat
örn förhöjning av tilläggspension till pensionstagare, vilken är mantalsskriven
inom visst intill gränsen liggande område, äger Konungen på därom
av vederbörande kommun gjord framställning förordna, att bidragsförskott,
som beräknas med hänsyn till moderns mantalsskrivning inom området eller,
där modern icke blivit mantalsskriven, till barnets vistelse inom området,
skall förhöjas med 24 kronor, därest de båda orterna tillhöra ortsgrupperna
1 och 2 eller 2 och 3, samt med 48 kronor, därest de tillhöra ortsgrupperna
1 och 3.
5 mom. Överstiger det enligt bestämmelserna i 1—4 mom. beräknade bidragsförskottet
det belopp, som barnets fader jämlikt rättens beslut eller avtal
är skyldig att utgiva till barnets underhåll, skall bidragsförskottet nedsättas
till nämnda belopp.
Har moder under sin vårdnad två eller flera barn, som samtidigt beviljas
bidragsförskott, och sker nedsättning som i första stycket sagts för något
eller några av dem, skall belopp, varmed nedsättning skett, tillgodoräknas det
eller de barn, som ej behövt vidkännas sådan nedsättning, med fördelning,
därest de äro flera, efter huvudtalet. Därvid må dock icke något av sistnämnda
barn erhålla högre belopp än barnet tillkommande underhållsbidrag eller
som enligt bestämmelserna i 1—4 mom. skulle hava utgått till barnet, därest
det icke stått under moderns vårdnad; skall på grund av vad sist sagts nedsättning
ske för något eller några barn, skall belopp, varmed nedsättning
skett, i sin tur tillgodoräknas övriga barn under tillämpning av ovan angivna
grunder.
6 mom. Bidragsförskott skall icke utgå, därest beloppet av detsamma eller,
där fråga är örn flera barn under moderns vårdnad, förskottens sammanlagda
belopp icke skulle uppgå till minst 60 kronor för år räknat.
9 §•
1 mom. Såsom inkomst, vilken enligt 8 § 2 mom. första stycket skall läggas
till grund för beräknandet av bidragsförskott, anses det belopp, för vilket
vederbörande blivit taxerad till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt vid
den senaste taxeringen före barnavårdsnämndens beslut i ärendet.
2 mom. Uppgår den enligt 1 mom. beräknade inkomsten till sådant belopp,
att med tillämpning av bestämmelsen örn avdrag i 8 § 2 mom. första stycket
ansökningen skulle avslås eller bidragsförskottet minskas till ett i förhållande
till fullt förskott ringa belopp, må barnavårdsnämnden, därest vederbörandes
ekonomiska förhållanden så avsevärt försämrats sedan beskattningsåret,
att ett sådant avgörande skulle vara uppenbart obilligt, på särskild
framställning besluta, att bidragsförskott skall beräknas utan hänsyn till
sagda bestämmelse. Sådant beslut skall för att bliva bindande underställas
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 183.
länsstyrelsens prövning och fastställelse. Beslutet skall, jämte till ärendet
hörande handlingar, av barnavårdsnämnden ofördröjligen översändas till
länsstyrelsen.
10 §.
Sedan bidragsförskott beviljats, skall, därest den underhållsskyldiges postadress
är känd eller kan utrönas, genom rekommenderat brev eller eljest bevisligen
tillställas honom skriftligt meddelande härom, därvid underrättelse
tillika skall lämnas örn stadgandet i 16 §.
11 §•
1 mom. Beviljat bidragsförskott utbetalas, där ej nedan annorlunda stadgas,
månadsvis till barnets moder eller, där särskilt förordnad förmyndare
finnes, till denne; dock äger barnavårdsnämnden, därest barnet vistas hos
annan än modern eller förmyndaren, att, då särskilda skäl därtill äro, förordna,
att bidragsförskott skall utbetalas till den, hos vilken barnet vistas, eh
ler till annan lämplig person.
Belopp, som i första stycket sägs, vare förverkat, om det ej lyfts inom sex
månader efter den månad, under vilken detsamma förfallit till betalning.
2 mom. Beviljat bidragsförskott utbetalas icke för tid, under vilken kostnaderna
för barnets våld å anstalt eller för kost och bostad åt barnet helt
bestridas av statsmedel.
Under tid då barn från viss ort, vilka under löpande kalenderår fylla
lägst sju och högst fjorton år, på grund av åläggande eller uppmaning, som
avses i 3 § förordningen om utrymningshjälp, uppehålla sig å annan ort, utbetalas
beviljat bidragsförskott icke till barn i angivna ålder, vilka äro från
förstnämnda ort. Vad nu sagts gäller dock ej, därest den, till vilken bidragsförskottet
skolat utbetalas, genom anmälan hos ordföranden i den barnavårdsnämnd,
som beviljat bidragsförskottet, gör sannolikt, att barnet ej åtnjuter
utrymningshjälp. Sådan anmälan må ock göras hos ordföranden i
annan barnavårdsnämnd, och har denne att om han på grund av den gjorda
anmälan finner bidragsförskottet böra utgå därom omedelbart underrätta ordföranden
i den barnavårdsnämnd, som beviljat bidragsförskottet.
3 mom. Beviljat bidragsförskott, som belöper å tid, under vilken barn är
omhändertaget för skyddsuppfostran eller samhällsvård eller på allmän bekostnad
vårdas å anstalt i andra fall än förut i denna paragraf avses, skall
minst en gång varje kalenderhalvår utbetalas till det kommunala organ, som
svarar för vårdkostnaden. Av vad sålunda utbetalas må nämnda kostnad täckas,
varvid densamma skall beräknas efter de grunder, som angivas i 51 §
lagen om fattigvården. Uppkommer överskott, skall detta redovisas till barnets
moder eller, där särskilt förordnad förmyndare finnes, till denne.
4 mom. Har den underhållsskyldige, innan han erhållit meddelande som
i 10 § sägs, helt eller delvis erlagt underhållsbidrag belöpande å tid, för vilken
bidragsförskott beviljats, skall vid utbetalning av förskottet vad sålunda
erlagts först avräknas.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 183.
12 §.
1 mom. Sedan faderns skyldighet att utgiva underhållsbidrag till barndt
upphört, skall beviljat bidragsförskott ej vidare utgå. Har dessförinnan förskott
utbetalats för tid efter det nämnda skyldighet upphört, må sådant belopp
icke återkrävas från mottagaren.
2 mom. Beviljat bidragsförskott skall genom särskilt beslut indragas
a) om sökanden åberopat oriktig uppgift av beskaffenhet att påverka beslutet
örn bidragsförskott, ehuru skäligen kunnat fordras, att uppgiften varit
riktig;
b) om, där barnet är fött utom äktenskap eller föräldrarnas äktenskap
upplösts genom äktenskapsskillnad, föräldrarna sammanflytta;
c) om barnet får bostad tillsammans med sin fader; eller
d) örn barnet befinnes icke vidare vara svensk medborgare eller stadigvarande
vistas här i riket samt bidragsförskottets indragande icke med hänsyn
till omständigheterna prövas oskäligt.
Beslut örn indragning av bidragsförskott meddelas av den barnavårdsnämnd,
som beviljat förskottet, samt avser tiden från dagen för beslutet. Har
dessförinnan förskott utbetalats för tid efter sagda dag, må sådant belopp
icke återkrävas från mottagaren.
3 mom. Beviljat bidragsförskott må ej jämkas under den tid, för vilken
förskottet beviljats.
13 §.
Barnavårdsnämnden har att noga vaka över att bidragsförskott kommer
barnet till godo.
14 §•
Rätt till bidragsförskott kan ej överlåtas och må förty icke tagas i mät för
gäld.
15 §.
För lämnat bidragsförskott inträder den barnavårdsnämnd, som utgivit förskottet,
å vederbörande kommuns vägnar i barnets rätt till underhållsbidrag
gentemot den underhållsskyldige.
16 §.
Sedan den underhållsskyldige erhållit meddelande, som i 10 § sägs, har
han att, så länge bidragsförskott utgår, till barnavårdsnämnden erlägga å förskottet
belöpande andel av underhållsbidragen, allt eftersom dessa förfalla
till betalning. Gentemot barnavårdsnämnden må icke åberopas betalning avunderhållsbidrag,
som erlagts annorledes än nu sagts.
17 §.
Del åligger barnavårdsnämnden att, där ej den underhållsskyldige efter
förmåga fullgör den honom enligt 16 § åvilande betalningsskyldigheten, utan
dröjsmål vidtaga erforderliga åtgärder för fordringens indrivande.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 183.
När synnerliga skäl därtill föranleda, äger länsstyrelsen på framställning
av barnavårdsnämnden eller av den underhållsskyldige besluta, att återkravsrätten
skall eftergivas.
18 §.
Barnavårdsnämnden äge rätt att utan kostnad för nämnden erhålla polismyndighetens
biträde för efterforskande av underhållsskyldig, hos vilken
nämnden har fordran på grund av utgivet bidragsförskott, ävensom för verkställande
av utredning rörande den underhållsskyldiges förmåga att återgälda
förskottet.
19 §.
Barnavårdsnämnden bör bereda modern eller annan, som äger föra talan
för barnet, tillfälle att i samband med återkrävande av bidragsförskott utkräva
den del av oguldna underhållsbidrag, som må överskjuta bidragsförskottets
belopp.
20 §.
Utgift för bidragsförskott bestrides, i den mån ersättning ej kunnat uttagas
av den underhållsskyldige, till tre fjärdedelar av statsverket och till en fjärdedel
av den kommun, vars barnavårdsnämnd beviljat förskottet.
21 §.
Gottgörelse av statsverket för utgivna bidragsförskott sökes av barnavårdsnämnden
hos länsstyrelsen. Ansökning, avseende nämndens kostnader för
förskott som belöpa å visst budgetår (den 1 juli—den 30 juni), skall göras
före utgången av därnäst följande budgetår. Konungen må dock, när skäl
därtill äro, förordna, att ansökning skall av länsstyrelsen upptagas till prövning,
ändå att den göres senare. Ansökning avfattas enligt fastställt formulär.
Sedan länsstyrelsen granskat ansökningen samt genom sökanden införskaffat
eller själv latit införskaffa den ytterligare utredning, som må vara behövlig,
har länsstyrelsen att, i den mån bidragsförskotten befunnits beviljade
och utbetalade i överensstämmelse med föreskrifterna i denna lag samt barnavårdsnämnden
skäligen får anses hava fullgjort vad densamma ålegat i fråga
om åtgärder för förskottens återkrävande, bevilja gottgörelse och utanordna
beviljat belopp.
22 §.
Har barnavårdsnämnden, efter det nämnden sökt gottgörelse av statsverket
för visst bidragsförskott, av den underhållsskyldige uppburit ersättning för
förskottet, aligger det nämnden att i samband med den ansökning om gottgörelse
för utgivna bidragsförskott, som näst därefter göres, till statsverket
redovisa tre fjärdedelar av den uppburna ersättningen, dock högst vad nämnden
uppburit i gottgörelse av statsverket för förskottet.
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 183.
23 §.
Har barnets moder ingått äktenskap med annan än barnets fader, skall,
därest fadern avlidit, vad i denna lag sägs om fader gälla maken.
Hava makar eller någon av dem adoptivbarn, skall vid tillämpningen av
denna lag med barnets fader avses mannen och med barnets moder hustrun.
24 §.
över barnavårdsnämnds beslut i ärende rörande beviljande eller indragning
av bidragsförskott må den, som beslutet rörer, anföra besvär hos länsstyrelsen
inom trettio dagar från det han av beslutet erhållit del.
25 §.
Klagan över länsstyrelses beslut i ärende enligt denna lag föres hos Konungen
i vederbörande statsdepartement före klockan tolv å trettionde dagen
efter den, då klaganden erhöll del av beslutet.
26 §.
De närmare föreskrifter, som, utöver vad denna lag innehåller, finnas erforderliga
för lagens tillämpning, meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1943, då lagen den 18 juni 1937 (nr
383) om förskottering av underhållsbidrag till barn skall upphöra att gälla.
Beträffande ansökning om gottgörelse av statsverket för barnavårdsnämnds
kostnader för bidragsförskott, som utgivits under år 1942, skola dock bestämmelserna
i 21 § sistnämnda lag fortfarande äga tillämpning.
Ansökning om gottgörelse av statsverket för barnavårdsnämnds kostnader
för bidragsförskott, som utgivits under tiden den 1 januari—den 30 juni 1943
eller som belöper å nämnda tid, skall, där ej Konungen medgiver undantag,
ingivas till länsstyrelsen senast den 30 juni 1944.
Har ansökning örn bidragsförskott enligt lagen den 18 juni 1937 ingivits
men ej hunnit slutbehandlas före nämnda lags upphävande, må förskott beviljas
enligt den nya lagen på grundval av den ingivna ansökningen, kompletterad
med erforderliga uppgifter.
Har genom beslut enligt lagen den 18 juni 1937 bidragsförskott beviljats
för tid efter den 30 juni 1943, skall sådant förskott utan hinder av sagda lags
upphävande utgå med belopp och för period, som genom beslutet fastställts,
men skola i övrigt den nya lagens bestämmelser tillämpas beträffande förskottet.
Vad i föregående stycke sagts skall ej utgöra hinder för barnavårdsnämnd
att, medan bidragsförskott för visst barn ännu utgår på grund av beslut
enligt den upphävda lagen, pröva enligt den nya lagen gjord ansökning om
bidragsförskott för samma barn. Befinnes därvid, att bidragsförskott skulle
enligt den nya lagen utgå med högre månatligt belopp än det redan ut
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 183.
gående bidragsförskottet, skall nämnden förklara beslutet enligt den gamla
lagen förfallet, i vad det avser tiden efter löpande månads utgång, samt på
grundval av den nya ansökningen bevilja bidragsförskott för tiden från sagda
tidpunkt. Har beslutet enligt den gamla lagen meddelats av annan barnavårdsnämnd
än den, vilken träffar avgörande som nu sagts, skall den senare
nämnden omedelbart underrätta den förra nämnden örn att det gamla beslutet
förklarats förfallet.
Där i lag eller särskild författning hänvisning skett till den upphävda
lagen, skall hänvisningen anses avse den nya lagen, och där hänvisning skett
till visst lagrum, som ersatts genom bestämmelse i den nya lagen, skall sistnämnda
bestämmelse i stället tillämpas.
Kungl. Maj:ts proposition nr 183.
11
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maid
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 mars
19A3.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bagge, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och finansdepartementen
anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga örn
revision av bidragsförskottslagen samt anför.
Inledning.
Gällande lag den 18 juni 1937 (nr 383) örn förskottering av underhållsbidrag
till barn trädde i kraft den 1 januari 1938. Ändringar i densamma hava
därefter vidtagits dels genom lag den 17 mars 1939 (nr 67) beträffande
17 § och dels genom lag den 7 mars 1941 (nr 107) i fråga om 4, 6, 9 och 21 §§.
Beträffande innehållet i gällande lag anhåller jag att få hänvisa till den i
det följande återgivna lagtexten.
Den 5 november 1937 utfärdades kungörelse (nr 924) med vissa bestämmelser
angående tillämpningen av bidragsförskottslagen. Genom kungörelser
samma dag (nr 925—927) fastställdes formulär till prästbevis för ansökning
om bidragsförskott, ansökning om bidragsförskott samt ansökning örn gottgörelse
av statsverket för utgivna bidragsförskott m. m.
Utgifterna för bidragsförskotten bestridas, i den mån ersättning icke kunnat
uttagas av den underhållsskyldige, till tre fjärdedelar av statsverket och
till en fjärdedel av den kommun, vars barnavårdsnämnd beviljat förskottet.
Av följande sammanställning framgår de under budgetåren 1938—1943 beviljade
anslagen samt det för budgetåret 1943/44 beräknade anslaget till ersättning
åt barnavårdsnämnderna för bidragsförskott ävensom, för budgetåren
1938—1942, beloppen av i anspråk tagna anslagsmedel:
Budgetår Anslag Nettoutgifter
1938/39 ................................. 2,500,000 92,422
1939/40 ................................. 4,800,000 2,490,101
1940/41 ................................. 4,500,000 2,674,140
1941/42........................... 3,000,000 3,011,396
1942/43 ................................. 3,000,000
1943/44......................... 3,000,000
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 183.
Riksdagens revisorer hava i sin berättelse för tiden den 1 juli 1939—den
30 juni 1940 (del I sid. 57 ff.) underkastat användningen av de anslag, som
av statsmedel beviljats för bidragsförskotten, granskning samt därvid framhållit,
bland annat, att barnavårdsnämnderna i en del kommuner syntes vara
alltför släpphänta mot försumliga barnafäder, att en påfallande ojämnhet
konstaterats i tillämpningen av reglerna örn barnavårdsnämnds möjlighet
att eftergiva utgivna bidragsförskott samt att en del länsstyrelser varit
väl släpphänta i sina krav på att vederbörande barnavårdsnämnd verkligen
försökt att av den försumlige barnafadern återkräva förskotterade belopp.
Revisorerna uttalade som slutomdöme, bland annat, att det kunde antagas,
att statsverkets kostnader för bidragsförskott, som dittills utgått i betydligt
mindre omfattning än vad som beräknats vid tillskapandet av denna
hjälpform, skulle komma att stiga. På grund därav funne revisorerna det
vara särskilt önskvärt, att regler utformades, vilka åstadkomme en riktig och
ändamålsenlig användning av denna värdefulla sociala hjälpform. Vidare
anfördes:
Av den i ärendet lämnade redogörelsen framgår vidare att brister vidlåda
handläggningen från både länsstyrelsernas och barnavårdsnämndernas sida av
ärenden angående bidragsförskott. Att så är fallet torde i första hand bero
därpå, att närmare föreskrifter angående ifrågavarande myndigheters skyldigheter
och befogenheter i förevarande avseende saknas.
Vad länsstyrelserna beträffar torde till en början föreskrifter angående redovisningen
av bidragsförskotten vara erforderliga. Viktigare är emellertid
att en närmare reglering av länsstyrelsernas befogenheter och skyldigheter
beträffande övervakandet av barnavårdsnämndernas verksamhet inom detta
område kommer till stånd. Med den nuvarande bristen på föreskrifter synes
nämligen länsstyrelsernas befattning med bidragsförskott i många fall inskränka
sig till en rent formell granskning av inkomna ansökningar.
Vad° därefter angår barnavårdsnämndernas befattning med bidragsförskotten,
så visar den av revisorerna förebragta utredningen att allvarliga brister
härutinnan på många håll föreligga. Särskilt då det gäller åtgärder för återkrävande
av utgivna bidragsförskott samt i fråga örn barnavårdsnämndernas
befogenhet att eftergiva återkravsrätten måste det betecknas såsom ofrånkomligt
att föreskrifter utfärdas för att åstadkomma en bättre ordning.
Sedan yttranden avgivits i anledning av revisorernas berättelse (del II, sid.
99 ff.), anförde riksdagen i skrivelse den 26 juni 1941, nr 405:
Den av revisorerna i ärendet förebragta utredningen synes giva vid handen,
att länsstyrelsernas och barnavårdsnämndernas handläggning av ärenden
rörande bidragsförskott icke sker på fullt tillfredsställande sätt. Anledningen
härtill torde närmast vara att söka däri, att 1937 års lag örn förskottering
av underhållsbidrag till barn är behäftad med vissa brister, vilket försvårat
tillämpningen av densamma. Det synes riksdagen därför angeläget,
att författningen i fråga förtydligas och kompletteras i syfte att åstadkomma
en riktig och ändamålsenlig användning av bidragsförskotten och reglering
av barnavårdsnämndernas och länsstyrelsernas skyldigheter och befogenheter
på förevarande område.
Riksdagen får anhålla, att Kungl. Maj:t ville i syfte att ernå klarare författningsföreskrifter
låta föranstalta örn översyn av 1937 års lag örn förskottering
av underhållsbidrag till barn.
Kungl. Maj:ts proposition nr 183.
13
Den 11 juli 1941 anbefallde Kungl. Maj:t socialstyrelsen att verkställa den
översyn av bidragsförskottslagen, varom riksdagen sålunda hemställt, samt
att avgiva de förslag, vartill översynen kunde föranleda. Sedan socialstyrelsen
i skrivelse den 30 september 1941 anhållit om befrielse från nämnda uppdrag,
bley socialvårdskommittén den 17 oktober 1941 anbefalld att verkställa
berörda översyn. Till kommittén har sedermera — för att tagas i övervägande
vid uppdragets fullgörande — från socialdepartementet överlämnats,
bland annat, en av besparingsberedningen upprättad promemoria (ingiven
till departementet i september 1941) med yttrande och förslag angående
kostnaderna för bidragsförskott. I promemorian uppräknades i tretton punkter
olika åtgärder, vilka borde tagas under övervägande.
Socialvårdskommittén anhöll i skrivelse den 14 november 1941 till samtliga
länsstyrelser att få del av den erfarenhet om lagens verkningar och
brister, som framträtt vid behandlingen av bidragsförskottsärenden inom
länsstyrelserna. Svarsskrivelser inkommo från i det närmaste samtliga länsstyrelser.
Upplysningar i ämnet inhämtades vidare av kommittén från barnavårdsdirektörerna
i Göteborg och Malmö, sekreteraren i Gävleborgs läns barnavårdsförbund
samt direktören i svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet.
Socialvårdskommittén har därefter den 26 maj 1942 avlämnat betänkande
IV med förslag till ändrad bidragsförskottslag m. m. (statens offentl. utredn.
1942: 29).
Yttranden över socialvårdskommitténs betänkande hava, efter remiss, avgivits
av socialstyrelsen, pensionsstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket,
svenska landskommunernas förbund, svenska stadsförbundet samt svenska
fattigvårds- och barnavårdsförbundet ävensom av Överståthållarämbetet
och samtliga länsstyrelser, vilka bifogat yttranden av ett stort antal barnavårdsnämnder
och barnavårdssammanslutningar.
Allmänna synpunkter rörande frågan om revision av
bidragsförskottslagen.
Socialvårdskommittén.
Kommittén framhåller, att såsom allmänt omdöme örn bidragsförskottslagen
kunde uttalas, att den haft många goda verkningar. Till dessa hörde
framförallt, att ogifta och frånskilda mödrar i knappa ekonomiska omständigheter
i stor utsträckning erhållit möjlighet att utan anlitande av fattigvården
försörja sina barn. Lagen uppgåves även hava haft den verkan, att
faderskap till barn utom äktenskap numera fastställdes i större omfattning
än tidigare varit fallet. Frågan huruvida lagen haft till följd en ökad inbetalning
av underhållsbidrag vore svårare att med bestämdhet besvara, enär
tillförlitligt jämförelsematerial saknades och väl icke heller stöde att få. Det
förcfölle dock sannolikt, att indrivningen numera lämnade ett icke oväsentligt
bättre resultat än tillförne. Till sist finge framhållas, att bidragsförskol
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 183.
ten, vilka till större delen utginge av statsmedel, medfört en viss lättnad i
kommunernas fattigvårdskostnader.
Socialvårdskommittén påpekar emellertid, att lagen icke kunde anses helt
tillfredsställande och anför:
Erfarenheten av lagens tillämpning har visat, att den i såväl materiellt
som formellt avseende är behäftad med en del svagheter och brister. Några
av dessa torde vara ofrånkomliga med hänsyn till hjälpverksamhetens konstruktion
såsom ett förskotterande av visst fastställt underhållsbidrag. Här
syftas framför allt på det förhållandet, att bidragsförskottet aldrig kan utgå
med högre belopp än underhållsbidraget. I de fall, där detta fastställts till ett
lågt belopp, inträffar därför -—- även under normala tider — att bidragsförskottet
icke räcker till utan att fattigvård måste utgå vid sidan därav. Ett
väsentligt syftemål med denna lagstiftning, att lämna bistånd åt de av densamma
omfattade kategorierna barn i annan form än fattigvård, uppnås
sålunda icke i de angivna fallen. I stället vållas i dessa fall ökat arbete och
besvär genom att två olika samhällsorgan måste anlitas för hjälp ål ett och
samma barn. Det är uppenbart, att antalet dylika fall, där fattigvård måste
tillgripas vid sidan av bidragsförskott, ökar under en dyrtid som den nu
rådande. — Det bör emellertid framhållas, att enligt vad som från skilda
håll uppgivits underhållsbidragen under senare år sällan fastställas till så
låga belopp, som förut stundom skett. I viss mån har nog bidragsförskottslagens
tillvaro medverkat till denna i och för sig mycket tillfredsställande utveckling.
De flesta ansökningar örn bidragsförskott bygga likväl alltjämt
på domar och avtal av äldre datum.
Det kan under dessa förhållanden och då bidragsförskotten i realiteten
kommit att i rätt hög grad verka såsom en understödsform diskuteras, om
man icke borde ersätta bidragsförskottslagen med en ren understödslag.
Gränsen för en sådan lags tillämplighetsområde torde emellertid av praktiska
skäl då knappast kunna dragas snävare, än att den finge omfatta — givetvis
efter behovsprövning — alla barn till ogifta mödrar och till frånskilda eller
därmed jämställda hustrur. En stor fördel vore onekligen, att man på detta
sätt finge med även barn med okänd fader. Kommittén kan likväl icke förorda
denna utväg. Det kan nämligen med fog göras gällande, att en stor del av
de barn, vilka genom en sådan lag skulle få det allmännas hjälp, icke äro sämre
ställda än barn i många barnrika familjer, där båda föräldrarna äro arbetsföra.
En underslödslag av den omfattning som nyss antytts bör i varje
fall icke komma i fråga, innan någon hjälpform skapats för barn av sistnämnda
kategori.
Det har även föreslagits, att man skulle, eventuellt genom en särskild författning
vid sidan av bidragsförskottslagen, skapa möjlighet för barnavårdsnämnderna
att av medel utan fattigvårdskaraktär fylla i det belopp, varmed
bidragsförskott i vissa fall måste nedsättas med hänsyn till det låga underhållsbidraget.
Härigenom skulle emellertid barn, vars fader försummar sin
underhållsskyldighet, kunna komma i bättre ställning än barn, vars fader
ordentligt betalar honom åvilande underhållsbidrag. Ett sådant förhållande
kan icke anses lyckligt. — Man kommer här in på ett område, som i viss
mån omfattas även av lagen den 18 juni 1937 örn kommunala pensionstillskott
m. m. Denna lag torde i flera avseenden vara i behov av omarbetning.
Kommittén har dock icke ansett sig kunna upptaga frågan härom i förevarande
sammanhang.
e Trots att bidragsförskottslagen sålunda till följd av sin konstruktion måste
få en i viss män begränsad räckvidd, har den dock enligt socialvårdskommitténs
mening så pass stora förtjänster, att den bör bibehållas i sina grund
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 183.
15
drag, åtminstone tills vidare. En omprövning av lagen, särskilt i organisatoriskt
hänseende, lärer emellertid bli nödvändig i samband med en reformering
av socialvårdens organisation i allmänhet. Därvid bör bland annai
övervägas, örn icke vissa grupper barn, för vilka bidragsförskott nu utgår,
lämpligen böra överföras lill annan hjälpform, närmast då till barnbidragsverksamheten.
Här åsyftas framförallt förskottsberättigade barn med invalida
fäder, av vilka de flesta icke kunna tänkas någonsin bli i stånd att återbetala
ens någon del av utgivet förskott. Beträffande sådana barn blir bidragsförskottet
i själva verket ett år efter år fortlöpande understöd. Det kan
i dessa fall med allt fog sägas vara ganska meningslöst att varje år upprepa
hela proceduren med konstaterande av betalningsförsummelse, ansökan örn
bidragsförskott, underrättelser till den underhållsskyldige, åtgärder för återkrav
eller i varje fall undersökning om förutsättningarna härför, ansökan
till länsstyrelsen om gottgörelse av statsverket och slutligen prövning av
länsstyrelsen. Ett överflyttande av denna grupp redan i samband med förevarande
revision av bidragsförskottslagen har övervägts av socialvårdskommittén.
Emellertid möta härvidlag en del svårigheter av organisatorisk art,
vilka lämpligast kunna lösas i samband med socialvårdens allmänna omorganisation.
Frågan torde därför tills vidare böra anstå.
Socialvårdskommittén har emellertid ansett sig nu böra föreslå åtskilliga
ändringar i lagen, sammanfattade i det av kommittén framlagda lagförslaget.
Kommittén framhåller, att de erinringar, som framkommit i de till kommittén
avgivna yttrandena, beaktats och föranlett ändringar och förtydliganden
av mera formell art. Kommittén bade särskilt sökt tillmötesgå det från
många håll framförda önskemålet att lagen måtte göras mera överskådlig
och enklare att tillämpa, särskilt i fråga om uträkningen av bidragsförskotten.
Det hade icke kunnat undvikas, att lagtexten i några fall måst givas en
annan utformning än motsvarande stadganden i den samtidigt med bidragsförskottslagen
tillkomna och i viss mån närbesläktade lagen örn barnbidrag.
Kommittén hade emellertid icke ansett sig böra ingå på frågan, huruvida
sistnämnda stadganden i vissa avseenden borde underkastas liknande ändringar
eller jämkningar. Förutom den mera formella revisionen hade vissa
ändringar av materiell betydelse ansetts böra framläggas inom lagstiftningens
ram.
Yttranden över kommitténs förslag.
Kommittéförslaget tillstyrkes eller lämnas utan erinran
i princip i det stora flertalet yttranden. I åtskilliga yttranden uttalas stor
tillfredsställelse med förslaget, varvid framhålles, alt svårigheterna beträffande
tolkningen och tillämpningen av gällande lag kunde anses hava blivit
undanröjda. Socialstyrelsen anför sålunda, att föreslagna ändringar vore —
så långt det vore möjligt inom ramen för ett provisorium — ägnade att främja
det syfte, som avsetts med den av riksdagen begärda översynen. Genom
denna .skulle man söka ernå klarare författningslöreskrifter; styrelsen gåve
sin anslutning till föreslagna formella ändringar och åtgärder. Att socialvårdskommittén
icke stannat vid en rent formell revision av författningen
utan liven framlagt vissa betydelsefulla ändringar av materiell art funne socialstyrelsen
riktigt. Det lage också i sakens natur, litt härslaget med hänsyn
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 183.
till kommitténs pågående utredningsarbete på angränsande områden för barnhjälp
icke kunnat göras mera genomgripande än det vore. I den form, i
vilken förslaget förelåge, innebure det dock ökade möjligheter för beredande
av stöd åt en kategori av barn och mödrar, som utan tvivel hörde till de i
högsta grad hjälpbehövande. Länsstyrelsen i Stockholms län anför, att förslaget
visserligen icke helt och hållet avhjälpte de bristfälligheter, som vidlådde
gällande lag, ehuruväl det måste anses innebära en påtaglig förbättring.
På grund härav och med hänsyn till att en omprövning av lagen i allt
fall bleve nödvändig i samband med en reformering av socialvårdens organisation
i allmänhet, ansåge sig länsstyrelsen kunna biträda förslaget. Länsstyrelsen
i Västmanlands län, som påpekar, att de frågor det här gällde i
princip måhända borde upptagas till omprövning i ett större sammanhang,
anser dock, att så pass mycket torde vara att vinna på den inslagna, de partiella
reformernas väg, att övervägande skäl kunde anses föreligga att beträda
densamma.
I ett antal yttranden tillst yrkes förslaget i princip men
vissa invändningar göras. Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller,
att syftet att bestämma bidragsförskottets belopp på ett matematiskt
riktigt sätt i lagen tillgodosetts väl mycket på bekostnad av lagreglernas enkelhet.
Liknande synpunkter anföras av barnavårdsnämnden i Borgholm. Svenska
stadsförbundet anför:
Förbundet har i olika sammanhang gång efter annan givit uttryck åt den
meningen, att med justeringar i lagstiftningen på detta område borde i görligaste
mån anstå, till dess socialvårdskommittén blivit färdig med själva
grundritningen till den framtida socialvårdsorganisationen. Olägenheterna av
ett motsatt förfarande belysas skarpt också i det föreliggande betänkandet.
Gång efter annan nödgas kommittén på olika punkter konstatera, att en i
och för sig önskvärd reform måste skjutas på framtiden. Det gäller därvid
så viktiga frågor som hänförandet av visst klientel till andra hjälpformer än
de nu praktiserade eller tillskapande av organ för en mera effektiv prövning
än den som nu kan företagas.
Betänkandet visar i eminent grad svårigheterna med ett fortsatt beträdande
av de partiella reformernas väg. Ur allmännare synpunkter kunde goda skäl
föreligga för ett uppskov. Vad bidragsförskotten speciellt beträffar, stå emellertid
bakom reformkraven så vitala samhälleliga intressen, att förbundet
måste finna det angeläget, att reformer genomföras för att göra denna verksamhet
så effektiv som möjligt. Upphovet till det föreliggande förslaget är
också att söka i ett konstaterande av den relativt ringa användning anslagen
till bidragsförskott fått. Det må vara att den relativa högkonjunkturen under
de år verksamheten pågått gjort intresset för hjälpen mindre och att måhända
också bristfällig upplysning verkat i samma riktning. Nativitetsproblemet
står emellertid i vårt land just nu i förgrunden på ett skrämmande
sätt och de närmaste åren torde hjälpbehovet för de mödrar det här gäller
också bli betydligt mera framträdande. Under sådana förhållanden vill förbundet
— sina nyss anförda betänkligheter till trots — tillstyrka, att lagstiftningen
om bidragsförskotten undergår en överarbetning i syfte att göra
densamma effektivare. Självfallet vill förbundet dock förutsätta, att därvid
i största möjliga mån tillses, att den blivande socialvårdsorganisationen så
litet som möjligt föregripes.
Kungl. Maj.ts proposition nr 183.
17
Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet uttalar till en början, att
kommitténs förslag vore förtjänstfullt och att stora förbättringar utan tvivel
skulle åstadkommas i många avseenden med förslagets antagande. Förbundet
konstaterade även med tillfredsställelse, att en hel del spörsmål, som i praktiken
visat sig svåra att bemästra, även om desamma icke föranlett förslag
om ändringar eller förtydliganden i lagen, dock genom uttalanden i betänkandet
i många fall nu erhållit en sådan belysning, att oklarhet icke längre
behövde råda i dessa avseenden. Av betänkandet kunde man emellertid utläsa,
att kommittén icke vore helt tillfredsställd med utformningen, särskilt i
organisatoriskt hänseende, av den hjälpverksamhet, som bidragsförskotten
utgjorde, samt att kommittén i ett blivande förslag till ordnandet av landets
socialvård vore beredd att komma med nya och måhända väsentligt
ändrade bestämmelser beträffande samhällets hjälp till de barn, som berördes
av bidragsförskottslagen. I avvaktan på socialvårdskommitténs ställningstagande
till berörda spörsmål, syntes den frågan med visst berättigande
kunna ställas, om det vöre lämpligt att överhuvud taget nu företaga stora
ändringar i gällande lag om bidragsförskott. Härefter anföres:
Man måste alltid hålla i minnet, att det kräver ganska avsevärd tid innan
lagändringar på socialvårdens område kunna smältas och vinna tilllämpning
av de kommunala socialvårdsorganen, fattigvårdsstyrelser och
barnavårdsnämnder landet runt. Förbundet, som under sin 35-åriga
tillvaro bedrivit upplysningsverksamhet inom socialvårdens område, kan
med stöd av sin erfarenhet intyga, att det förflyter rundlig tid, innan
insikten om innebörden av nya författningar inom detta område tränger
ut till kommunernas organ. Dessutom bör i detta avseende icke förbises,
att varje författning, hur väl den än är skriven, alltid lämnar en del betydelsefulla
problem olösta. Sådana spörsmål komma först så småningom
att besvaras genom utslag i högsta instans. Rätt avsevärd tid från en lags
antagande förflyter innan dessa prejudikat kunna vinnas.
Även om förbundet av anförda skäl i princip vore motståndare till tätt
återkommande, genomgripande ändringar i gällande socialvårdslagar, hade förbundet
klart för sig, att nuvarande kristid måste föranleda betydande justering
i den gällande lagen om förskottering av underhållsbidrag till barn. Då
justering sålunda ändock nu måste företagas samt föreslagna ändringar i
många avseenden skulle medföra förbättringar av bestämmelserna, tillstyrkte
förbundet i princip kommitténs förslag.
I några andra yttranden ifrå g asättes mera bestämt lämpligheten
av att nu vidtaga ändringar i gällande lag. Barnavårdsnämnden
i Gävle framhåller, att tillämpningen av olika stadganden i
gällande lag till en början mötte svårigheter, enär en viss osäkerhet rådde
angående lagstiftarens mening i en del fall. Sedan emellertid praxis löst
de flesta av dessa tolkningsfrågor, syntes det nämnden som om lagen skulle
kunna utan våda få stå kvar oförändrad åtminstone ännu några år, till
dess ytterligare erfarenhet angående dess verkningar vunnits. Barnavårdsnämnderna
i Borås, Häverö och Ekeberga påpeka, att kommittén lämnat åtskilliga
viktiga frågor olösta, samt ifrågasätta, örn det icke ur praktiska syn
Bihang
till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 133 och 184. 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 183.
Departements
chefen.
punkter vore lämpligast att låta hela frågan om ändringar i lagen vila. Skulle
åtgärder nu vidtagas, boi''de enligt barnavårdsnämndens i Borås mening alla
erforderliga åtgärder genomföras nu.
Barnavårdsnämnden i Simrishamn ger den allmänna karakteristiken åt
lagförslaget, att det innebure fördelar för de bidragssökande men ett tungrott
arbete för barnavårdsnämnderna, vilkas rörelsefrihet och befogenheter
inskränktes och vilkas arbetsbörda bleve ökad. Länsstyrelsen i Kristianstads
lån genmäler emellertid häremot, att nämnda olägenheter mer än väl uppvägdes
av den större tydlighet och stadga, som bestämmelserna erhållit i
förslaget.
I några yttranden anföres, att socialvårdskom mitten bort gå
in för en radikalare lösning av problemen. Svenska fattigvårds-
och barnavårdsförbundet samt barnavårdsnämnderna i Skellefteå
socken och Billeberga framhålla sålunda, att det varit önskvärt att till annan
hjälpverksamhet — närmast barnbidragsverksamheten — överförts de
permanenta bidragsförskottsfallen, där på grund av vederbörande faders invaliditet
eller sjukdom icke något underhållsbidrag kunde erhållas och där
bidragsförskottet i själva verket vore ett år efter år fortlöpande understöd.
Den översyn av lagen örn förskottering av underhållsbidrag till barn, som
socialvårdskommittén företagit, har tillkommit för att råda bot på vissa
brister såväl i materiellt som formellt hänseende, med vilka lagen för närvarande
är behäftad. Under sitt arbete har kommittén emellertid diskuterat
åtskilliga spörsmål av större räckvidd, bland andra frågorna örn att utvidga
gränserna för lagens tillämplighetsområde, att genom särskilda bestämmelser
skapa möjligheter för barnavårdsnämnderna att vid sidan av bidragsförskotten
lämna understöd utan fattigvårds karaktär samt att rent utav ersätta
bidragsförskottslagen med en understödslag. Kommittén har emellertid
funnit, att sådana grundväsentliga ändringar nu icke borde vidtagas, därvid
kommittén påpekat, att en omprövning av lagen, särskilt i organisatoriskt
hänseende, i varje fall sedermera torde bliva nödvändig i samband med en
reformering av socialvårdens organisation i allmänhet. Kommittén har därför
inskränkt sig till att föreslå vissa mindre genomgripande ändringar i lagen,
vilka ändringar dock icke äro enbart av formell utan även i åtskilliga
hänseenden av materiell natur.
I några yttranden har uttalats, att det måste anses tveksamt, om det icke
vore lämpligast att nu ställa sig avvaktande och först senare, då tiden därför
kunde anses vara inne, göra alla erforderliga ändringar på nu ifrågavarande
lagstiftningsområde i ett sammanhang. Det överväldigande flertalet
remissmyndigheter tillstyrker emellertid i princip kommitténs förslag, vilket
i allmänhet ansetts böra genomföras.
För egen del kan jag i det hela ansluta mig till de synpunkter, åt vilka socialvårdskommittén
givit uttryck, samt tillstyrker fördenskull, att kommitténs
förslag i huvudsak genomföres. De ändringar i lagstiftningen, vilka jag
i enlighet därmed föreslår, synas mig av värde ur den synpunkten, att de
göra lagen mera effektiv och lättillämplig än hittills. De synas icke heller
Kungl. Maj:ts proposition nr 183.
19
behöva föregripa de ändringar, vilka i sinom tid kunna komma att genomföras
i anledning av de förslag, som socialvårdskommittén kan väntas framlägga
under sitt fortsatta arbete.
Det synes icke erforderligt att i förevarande sammanhang genomföra ändringar
i lagen örn barnbidrag för att vinna överensstämmelse i formellt hänseende
mellan denna lag och bidragsförskottslagen.
Departementsförslaget till ny foidragsförskottslag.
Jag övergår härefter till behandling i detalj av förslaget till ny bidragsförskottslag.
I det följande intagas, för att underlätta en jämförelse, i början av varje
paragraf texterna till gällande lag och kommitténs förslag, därvid skiljaktigheter
dem emellan kursiverats. Att märka är härvid att i kommittéförslaget
bestämmelserna rörande ansökningsförfarandet och örn den tid, för vilken
förskott skall beviljas (6—8 §§ och 9 § första stycket i gällande lag), flyttats
framför bestämmelserna om uträknandet av förskottets belopp (4 § i gällande
lag). Kommittén har framhållit, att genom denna omflyttning det grundläggande
stadgandet om den tidsperiod, för vilken bidragsförskott skulle beviljas,
komme före detaljbestämmelsema örn uträknandet av förskottsbeloppet,
något som syntes vara till fördel bland annat för överskådligheten.
I det följande återgivas remissyttranden vid de olika paragraferna allenast
i de fall, då uttalanden rörande desamma uttryckligen gjorts i yttrandena.
Rubriken.
Till den nuvarande rubriken »lag om förskottering av underhållsbidrag till
barn» har kommittén gjort ett tillägg — inom parentes — av ordet »bidragsförskottslag»
i syfte att även officiellt giva lagen den lätthanterligare benämning,
som redan allmänt begagnades i praktiken.
Kommittéförslaget, mot vilket erinran icke framställts i yttrandena, har Departementsupptagits
i departementsförslaget. chefen.
i §■
(Gällande lag.)
1 §■
Barn, vars fader enligt rättens beslut eller
skriftligt, av två personer bevittnat avtal är
pliktig att till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet
utgiva underhållsbidrag till
barnet, äger att, sedan förfallodag för bidraget
förflutit utan att bidraget guldits, med
belopp och under villkor som nedan sägs av
allmänna medel erhålla förskott å bidraget
(bidragsförskott).
Vad sålunda stadgats skall icke äga tilllämpning
i fråga örn barn, vars moder sammanbor
med barnets fader.
(Kommittéförslaget.)
1 §•
Barn, vars fader enligt rättens beslut eller
skriftligt, av två personer bevittnat avtal är
pliktig att till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet
utgiva underhållsbidrag till
barnet, äger att, där fadern underlåter att
betala förfallet belopp, i utsträckning och
under villkor som nedan sägs av allmänna
medel erhålla förskott å underhållsbidraget
(bidragsförskott).
Vad sålunda stadgats skall icke äga tilllämpning
i fråga om barn, vars moder sammanbor
med barnets fader, eller beträffande
barn, som bor tillsammans med sin fader.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 183.
Socialvårdskommittén.
Kommittén anmärker, att viss jämkning skett i första stycket i syfte att
tydligare få fram, att den genom betalningsförsummelse med avseende å viss
bidragspost uppkomna rätten till bidragsförskott av allmänna medel innefattade
rätt icke blott att utfå denna post utan även att i fortsättningen, med
begränsning enligt särskilda stadganden, få bidragsposterna förskotterade,
allt eftersom de förfölle.
Beträffande vissa uttalanden av kommittén, att med »rätten» i första stycket
avsåges allenast svensk domstol, samt rörande frågor om likställande av
beslut av vissa myndigheter i Danmark, Finland, Island och Norge med
svensk domstols beslut och örn beviljande av bidragsförskott utan hinder av
att rättens beslut eller utslag icke vunnit laga kraft må hänvisas till betänkandet
(sid. 51—52).
Kommittén anför vidare, att i andra stycket oförändrad intagits nu gällande
bestämmelse, att vad i första stycket stadgades icke ägde tillämpning i
fråga om barn, vars moder sammanbodde med barnets fader. Därtill hade
emellertid i kommittéförslaget fogats en ny bestämmelse, enligt vilken vad i
första stycket stadgades ej heller skulle äga tillämpning beträffande barn,
som bodde tillsammans med sin fader. Härom yttrar kommittén:
Här åsyftas givetvis de fall, där icke även modern bor tillsammans med
fadern. Att bidragsförskott icke bör utgå, då barnet vistas hos fadern och
får sin huvudsakliga försörjning av denne, synes uppenbart. Detta har också
fastslagits i ett avgörande i högsta instans. Det torde dock ytterst sällan
förekomma, att bidragsförskott sökes i sådana fall. Oftare förekommande
och mera vanskliga att avgöra äro däremot de fall då bidragsförskott sökes
för barn. som vistas hos t. ex. farföräldrarna tillsammans med fadern, utan
att denne kan sägas i högre grad — i var je fall direkt — bidraga till barnets
försörjning. Särskilt inträffar detta i fråga om hemmasöner på landsbygden.
Det har från flera håll anmärkts såsom ett alltmera förekommande missbruk
av bidragsförskottsverksamheten, att farföräldrar, vilka tidigare aldrig gjort
anspråk på någon särskild ersättning för att de haft barnet hos sig, nu föranstalta
om att bidragsförskott sökes, i den förvissningen att förskottet icke
kan uttagas av barnafadern, enär denne icke erhåller införselbar lön för sitt
arbete på gården. Det synes kommittén bäst överensstämma med lagens syfte,
att bidragsförskott icke beviljas i fall som nu sagts. Det är möjligt, att
fall kunna förekomma, då bidragsförskott skäligen borde utgå, ehuru barnet
vistas hos fadern. Då det emellertid torde ställa sig omöjligt att i lagen
avgränsa dessa fall och desamma lära vara mycket fåtaliga i förhållande till
antalet fall, i vilka bidragsförskott icke skäligen bör utgå, har kommittén
stannat för den i förslaget intagna allmängiltiga bestämmelsen. Någon risk
för att densamma skulle i nämnvärd utsträckning föranleda fäder, vilka bo
tillsammans med barnet, att skilja barnet från sig, torde knappast föreligga.
Yttrandena.
Barnavårdsnämnden i Mora och länsstyrelsen i Kopparbergs län anmärka
på att det icke i första stycket uttryckligen föreskrives, att vittnena å avtal
örn underhållsskyldighet skola vara ojäviga. Avtalet vöre ju eljest icke giltigt.
Det hade visat sig vara synnerligen vanligt, att barnavårdsmännen bevittnade
genom deras förmedling ingångna avtal: flera fall hade förekom
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 183.
21
mit, då barnavårdsnämnd av sådan anledning ansett avtalet ogiltigt och vägrat
bevilja bidragsförskott.
I några yttranden beklagas, att socialvårdskommittén icke givit någon tolkning
av uttrycket »sammanbor» i andra stycket. Stockholms stads barnavårdsnämnd
framhåller, att barnavårdsnämnderna nu tvingades till en restriktiv
tolkning för att ej riskera att få avslag vid sökande av gottgörelse av
statsverket och sökandena uppmanades ofta att genom besvär söka vinna
gehör för en mindre sträng uppfattning. Stockholms läns barnavårdsförbund
och Sundbybergs barnavårdsnämnd anse ett förtydligande av bestämmelserna
erforderligt med tanke på det fallet, då en barnafader, vilken sammanbott
med modern, blir omhändertagen t. ex. för alkoholistvård eller för att
intagas å straffanstalt.
Malmö stads barnavårdsnämnd anför, att socialvårdskommitténs uttalande,
att bidragsförskott icke borde utgå för barn, som vistades hos t. ex. farföräldrarna
tillsammans med fadern utan att denne i högre grad bidroge till
barnets försörjning, icke stöde i överensstämmelse med gällande praxis (RÅ
1940 not. S 237). För den händelse den av kommittén nu föreslagna formuleringen
av andra stycket finge anses innebära ett avsteg från praxis hade
nämnden icke något att erinra mot förslaget. Nämnden anför vidare, att då
bestämmelserna i 1 § förutsatte, att barnets moder eller särskilt förordnad
förmyndare hade vårdnaden örn barnet eller omvänt att annan än fadern
hade den rättsliga vårdnaden, ett direkt angivande av denna förutsättning
bort införas i lagtexten. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser detta barnavårdsnämndens
förslag väl motiverat.
Den föreslagna jämkningen av ordalagen i första stycket synes ändamåls- Dep^iej^nt3''
enlig. Vittnena å avtal om underhållsskyldighet skola givetvis vara ojäviga.
Föreskrift därom synes emellertid icke hava sin plats i nu förevarande lag.
Att i lagtexten införa en tolkning av uttrycket »sammanbor» synes mig
icke låta sig göra; det torde böra överlåtas åt praxis att utforma innebörden
av detsamma. Vad de av barnavårdsnämnden i Malmö omnämnda spörsmålen
beträffar torde genom den föreslagna lagbestämmelsen bliva klart,
att barn, som vistas hos sin fader, under inga förhållanden äger rätt till
bidragsförskott. Det synes icke vara erforderligt att i lagtexten utsätta den
givna förutsättningen för tillämpningen av 1 §, att barnets moder eller särskild
förordnad förmyndare har vårdnaden om barnet.
2 §.
(Gällande lag.) (Kommittéförslaget.)
2 §. 2 §.
Rätt till bidragsförskott tillkommer endast barn, som är svensk medborgare och stadigvarande
vistas här i riket; dock äger Konungen, under förutsättning av ömsesidighet, träffa
överenskommelse med främmande stat i fråga örn tillämpning av denna lag å dess undersåtar.
Bidragsförskott utgår icke för längre tid Bidragsförskott utgår icke för längre tid
än till och med den månad, under vilken bär- än till den dag, då barnet fyller sexton år.
net fyller sexton år.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 183.
Departementschefen.
Socialvårdskommittén.
Kommittén erinrar därom, att i 14 § andra stycket gällande lag stadgas,
att bidragsförskott ej vidare skall utgå, sedan underhållsskyldigheten upphört.
Denna bestämmelse, vilken ju vore en följd av hjälpformens konstruktion
såsom en förskottering av underhållsbidrag, som fadern vore pliktig utgiva,
motsvarades av en bestämmelse av samma innebörd i kommittéförslaget
(12 § 1 morn.). Örn det genom dom eller avtal fastställda underhållsbidraget
skulle utgå till dess barnet fyllde sexton år — ett mycket vanligt förhållande
— skulle bidragsförskott sålunda icke beviljas för längre tid än till
den dag barnet uppnådde nämnda ålder. I ett mycket stort antal fall hade
emellertid barnavårdsnämnder feltolkat bestämmelserna i 2 och 14 §§ så, att
de, i fall som nyss sagts, beviljat förskott till och med den månad, under
vilken barnet fyllde sexton år. Till förhindrande av varje möjlighet till feltolkning
av bestämmelsen örn slutdag i dessa fall hade kommittén föreslagit,
att förskott icke skulle få utgå för längre tid än till den dag, då barnet fyllde
sexton år. Därmed vunnes även den fördelen, att man finge en enhetlig regel
för båda kategorierna barn, d. v. s. de, vilkas rätt till underhållsbidrag upphörde
då de fyllde sexton år, och de, vilka tillförsäkrats underhållsbidrag
även för senare ålder.
Yttrandena.
Länsstyrelserna i Malmöhus och Älvsborgs lån, Malmö stads barnavårdsnämnd
och barnavårdsnämnden i Vetlanda anse den i andra stycket vidtagna
ändringen ur praktisk synpunkt lämplig, då den förhindrade de feltolkningar
beträffande förskottets slutdag, till vilka den nuvarande lydelsen givit
anledning.
Ljusnarsbergs barnavårdsnämnd anser, att full klarhet skulle vinnas endast
om andra stycket formulerades sålunda, att bidragsförskott icke utginge för
längre tid än till och med dagen före den dag, under vilken barnet fyllde 16 år.
Samma nämnd framhåller, att, då det visat sig, att olika beräkningsgrunder
förekommit vid förskotts bestämmande, ett tillägg borde göras till 2 § av
innehåll, att vid beräkning av bidragsförskott för kortare tid än hel månad
varje månad skulle anses utgöra 30 dagar.
Barnavårdsnämnden i Dala-Järna anser, att det vore enklare och mera
överensstämmande med vad som i allmänhet tillämpades vid betalning av
vårdkostnader för barn, som vore omhändertagna för samhällsvård, att
bidragsförskott finge utgå till och med den månad, under vilken barnet fyllde
16 år. Jämväl länsstyrelsen i Västmanlands län finner det ur enkelhetens
synpunkt lämpligare, om man i andra stycket räknade med jämn månad.
Så hade barnavårdsnämnderna i länet i allmänhet gjort. Den kostnadsökning,
som därigenom skulle uppstå, bleve ej betydande.
Med hänsyn till vad socialvårdskommittén anfört synes ett förtydligande
av bestämmelsen i andra stycket erforderligt. För att undanröja varje möjlighet
till missförstånd torde emellertid, i enlighet med vad i ett yttrande
föreslagits, formuleringen böra bliva den, att bidragsförskott icke skall utgå
23
Kungl. Maj.ts proposition nr 183.
för längre tid än till och med dagen före den, då barnet fyller sexton år.
Föreskrift om att månad skall anses utgöra 30 dagar torde vara överflödig.
3
(Gällande lag.)
3 §.
Bidragsförskott beviljas av barnavårdsnämnden
i den kommun, där barnets moder
senast blivit mantalsskriven eller, om sådan
mantalsskrivningsort ej finnes, den kommun,
där barnet stadigvarande vistas.
§■
(Kommittéförslaget.)
3 §.
Ansökning örn bidragsförskott prövas av
barnavårdsnämnden i den kommun, där barnets
moder är mantalsskriven dd förskottet
sökes. År modern avliden eller icke mantalsskriven
för året i fråga, prövas ansökningen
av barnavårdsnämnden i den kommun, där
modern senast varit mantalsskriven. Finnes
icke mantalsskrivningsort som ovan sagts,
prövas ansökningen av barnavårdsnämnden i
den kommun, där barnet stadigvarande vistas.
Socialvårdskommittén.
Beträffande denna paragraf anför kommittén:
Enligt den föreslagna lydelsen utsäges uttryckligen, att, därest ^ modern
lever och överhuvud taget är mantalsskriven, det avgörande för frågan örn
behörig barnavårdsnämnd är, i vilken kommun hon är mantalsskriven vid
den tidpunkt då ansökning om bidragsförskott göres. Även om besvär anförts
över moderns mantalsskrivning i viss kommun och genom lagakraftvunnet
utslag fastslås, att hon bort mantalsskrivas i annan kommun, bör därför ansökan,
som gjorts innan lagakraftägande utslag föreligger, prövas av barnavårdsnämnden
i förstnämnda kommun. Bestämmelsen torde vara nödvändig
till förhindrande av att barnavårdsnämnd avsiktligt fördröjer ärendets avgörande
i fall, där det kan tänkas att moderns mantalsskrivning i kommunen
kan komma att bli upphävd. Motsvarande gäller för övrigt sådana fall, da
modern i slutet av ett kalenderår söker förskott i den kommun där hon är
mantalsskriven för nämnda år, ehuru hon måhända redan blivit lör nästa år
mantalsskriven i annan kommun. Också här är det nämnden i den förra kommunen,
som skall bevilja förskottet, även örn beslutet ej fattas förrän efter årsskiftet.
Bestämmelsen innebär i huvudsak endast ett lagfästande av praxis,
sådan den kommit till uttryck i olika rättsfall. Paragrafen har även i övrigt
omformulerats något, i syfte att förhindra vissa feltolkningar, vilka stundom
förekommit i tillämpningen. Det må anmärkas, att fall, där moder till förskottsberättigat
barn varken har eller har haft mantalsskrivningsort, torde
vara ytterligt sällsynta.
Kommittén omnämner, att det föreslagits, att förskottsutbetalande kommun
skulle tilläggas rätt att, örn modern varit eller bort vara mantalsskriven
i annan kommun under någon del av den tid, under vilken förskottet utgått,
erhålla sina nettoutgifter för denna del av tiden ersatta av sistnämnda kommun.
Även om vissa skäl ur rättvisesynpunkt kunde tala för införandet av
en sådan regressregel, syntes den dock böra undvikas med hänsyn till de
praktiska olägenheter den skulle föra med sig. Ur vissa andra synpunkter
vore det för övrigt också onekligen mest tilltalande, att den kommun, vars
barnavårdsnämnd beviljade förskottet, ansvarade för hela kommunandelen
av kostnaderna.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 183.
Departements
chefen.
Yttrandena.
Barnavårdsnämnden i Borås ifrågasätter, huruvida icke ytterligare förenkling
och måhända även större rättvisa skulle ernås, om det stadgades,
att bidragsförskott för barn, vars moder avlidit, alltid skulle sökas hos barnavårdsnämnden
i den ort, där barnet stadigvarande vistades. Det kunde och
komme i annat fall säkert att inträffa, att bidragsförskott under en lång följd
av år skulle sökas hos barnavårdsnämnden i en kommun, med vilken barnet
icke hade någon som helst samhörighet, endast därför att modern, kanske
under endast ett år före sin död, varit mantalsskriven där, under det att
barnet måhända stadigvarande vistades i annan kommun. Den i och för sig
alltid stora svårigheten att övervaka, att bidragsförskottet komme barnet
tillgodo, skulle därigenom åtminstone i någon mån minskas.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län finner — särskilt ur den synpunkten, att
barnavårdsnämnden i den kommun, där modern senast mantalsskrivits, i de
flesta fall under moderns livstid handlagt ansökningar om bidragsförskott åt
barnet — icke tillräckliga skäl föreligga att införa en bestämmelse av det
innehåll barnavårdsnämnden i Borås föreslagit och detta så mycket mindre
som normalfallet torde vara, att barnet fortfarande vistades å den ort, där
modern senast mantalsskrivits.
Länsstyrelsen i Västmanlands län och barnavårdsnämnden i Katrineholm
föreslå i ytterligare förtydligande syfte mindre formella jämkningar av lagtexten.
Jag tillstyrker socialvårdskommitténs förslag med allenast smärre formella
jämkningar.
4 §.
(Gällande lag.) (Kommittéförslaget.)
6 §. 4 §.
Ansökning örn bidragsförskott göres hos ordföranden i vederbörande barnavårdsnämnd
av barnets moder eller, där särskilt förordnad förmyndare finnes, av denne. Ansökning må
göras jämväl av bamavårdsman, därest sådan förordnats för barnet.
Ansökning, som avfattas enligt fastställt formulär, skall innehålla nödiga upplysningar
för utredande av barnets rätt till bidragsförskott ävensom en av sökanden på heder och
samvete avgiven förklaring, att de lämnade upplysningarna äro med sanningen överensstämmande.
Är sökanden ur stånd att själv avgiva sådan förklaring, skall riktigheten av upplysningarna
intygas av två trovärdiga, med barnets och moderns förhållanden förtrogna
personer.
Vid ansökningen skola fogas prästbevis enligt fastställt formulär ävensom i huvudskrift
eller styrkt avskrift rättens beslut eller avtal som i 1 § sägs, därest dessa handlingar
icke annorledes äro tillgängliga för barnavårdsnämnden.
Det dligger barnavårdsnämnden att på därom
framställd begäran kostnadsfritt tillhandahålla
sökanden erforderligt ansökningsformulår
ävensom tillse, att nödigt biträde lämnas
sökanden vid formulärets ifyllande.
Socialvårdskommittén.
Kommittén omnämner, att det från flera håll förordats, att även barnavårdsnämnd,
som omhändertagit barnet och haft utgift för detsamma, skulle
Kunql. Maj:ts proposition nr 183.
25
givas behörighet att söka bidragsförskott för barnet. Såsom skäl hade åberopats,
att det förekommit fall, där modern inom sin vistelsekommun påverkats
alt ej söka förskott, enär detta skulle medföra, att hon finge hemortsrätt
i vistelsekommunen. Även om sådana — i och för sig förkastliga —
manipulationer någon gång kunde förekomma, syntes det dock enligt kommitténs
mening icke lämpligt att utsträcka behörigheten att söka bidragsförskott
längre än enligt gällande lag.
Det långt övervägande antalet barnavårdsnämnder torde, anför kommittén
vidare, redan nu tillämpa vad som utsädes i det nya sista stycket. Det
hade emellertid förekommit, att barnavårdsnämnder ställt sig avvisande i nu
ifrågakomna hänseende, varför bestämmelsen synts vara av behovet påkallad.
Yttrandena.
Sju barnavårdsnämnder yrka, att barnavårdsnämnd, som omhändertagit
barn och hade att svara för dess underhåll, skulle givas rätt att göra ansökan
örn bidragsförskott. Stockholms läns barnavårdsförbund anser, att ordföranden
i sådan nämnd borde hava dylik rätt. Även svenska landskommunernas
förbund upptager detta spörsmål till diskussion men kommer till annat resultat.
Förbundet anför:
Under sin rådgivande verksamhet bland kommunerna har förbundet erhållit
kännedom örn ett flertal fall, där underlåtenhet att söka bidragsförskott
orsakat vederbörande hemortskommun betydande utgifter för barns vård
och uppfostran. Bidragsförskottsverksamheten har ju till ändamål att genom
att utbetala det underhållsbidrag, som barnets fader lagligen är skyldig att
lämna barnet men underlåter, förhindra att barnets hjälpbehov tillfredsställes
genom tillämpning av fattigvårds- eller barnavårdslagen. Underlåtes ansökan
om bidragsförskott till barnet, fastän rätt till sådant föreligger, måste
alltså barnets vård och uppfostran i regel bekostas under sådana former, som
vår sociallagstiftning numera i möjligaste mån sökt undvika. Underlåtenheten
att söka bidragsförskott, ehuru rätt till sådant förelegat, torde i några
fall berott på okunnighet eller försummelse från vederbörandes sida, men underlåtenheten
torde även i vissa fall berott på sådana omständigheter, som
socialvårdskommittén anfört.
Förbundet anser således, att de gällande bestämmelserna rörande rätten
att ansöka om bidragsförskott böra ändras, men anser sig icke kunna förorda
en sådan utsträckning av ansökningsrätten, som kommittén omnämnt, d. v. s.
att rätt att göra ansökan skulle tillkomma även den omhändertagande barnavårdsnämnden.
Skulle nämligen ansökningsrätt tillkomma sagda barnavårdsnämnd,
borde sådan rätt även tillgodokomma fattigvårdsstyrelsen i
vistelsekommunen, enär det ju icke alltid är blott vistelsekommunens barnavårdsnämnd,
som haft utgift, vilken rätteligen bort täckas genom bidragsförskott.
En sådan anordning, som att ansökningsrätt icke blott skulle tillkomma
vistelsekommunens barnavårdsnämnd utan även dess fattigvårdsslyrelse,
kan förbundet emellertid icke förorda av den anledningen, att det skulle
kunna inträffa, att den barnavårdsnämnd, sorn skulle söka bidragsförskott,
bleve samma nämnd, som skulle mottaga och handlägga ansökningen. Detta
skulle komma alt inträffa i det fall, där barnets vistelsekommun och moderns
senaste mantalsskrivningskommun sammanfölle. Givetvis kan icke samma
myndighet såväl ansöka om som bevilja bidragsförskott. För övrigt torde det
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 183.
kunna ifrågasättas, om ej blott vistelsekommunens utan jämväl hemortskommunens
barnavårdsnämnd och fattigvårdsstyrelse borde tillerkännas rätt
att söka bidragsförskott, enär det ju ytterst är hemortskommunen, som har
intresse av att bidragsförskott blir sökt. Samma intresse har ju icke vistelsekommunen,
om den icke samtidigt är barnets hemortskommun.
Förbundet har på grund av vad nu framhållits tänkt sig en annan utväg
för att få ifrågavarande missförhållanden undanröjda. Förbundet vill nämligen
föreslå, att vid underlåtenhet från moderns eller särskilt förordnad förmyndares
sida att söka bidragsförskott det skulle åligga barnavårdsmannen
att göra ansökan. En sådan anordning torde stå i naturlig konsekvens med
barnavårdsmannens skyldighet enligt lagen örn barn utom äktenskap att
vidtaga åtgärder för faderskapets fastställande samt tillförsäkrande av underhåll
åt barnet.
Samma yrkande framställes även av Västernorrlands läns barnavårdsförbund,
understött av länsstyrelsen i lånet.
Länsstyrelsen i Västmanlands län föreslår, att, i analogi med bestämmelserna
i 17 § barnavårdslagen, ansökan om bidragsförskott borde få göras icke
allenast hos ordföranden i barnavårdsnämnden utan även hos nämnden såsom
sådan eller annan ledamot av nämnden eller den som nämnden kunde
hava utsett att mottaga sådan ansökning.
Barnavårdsnämnden i Nättraby anser, att prästbevis skall erfordras endast
första gången bidragsförskott sökes å viss ort.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län föreslår viss jämkning av fjärde stycket av
den innebörd, att det skulle åligga vilken som helst barnavårdsnämnd, alltså
ej allenast barnavårdsnämnden i den kommun, där modern vore mantalsskriven,
att lämna vederbörande erforderligt biträde. Barnavårdsnämnden i Malmö
anser bestämmelserna i fjärde stycket överflödiga.
Departements- Att utsträcka rätten att göra ansökning även till barnavårdsnämnd, som
c ^en" omhändertagit barnet och haft utgift för detsamma, eller dess ordförande
finner jag på skäl, som anförts av socialvårdskommittén och svenska landskommunernas
förbund, icke böra ifrågakomma. En hemställan från sådan
nämnd till vederbörande barnavårdsman att ingiva ansökning torde med säkerhet
efterkommas av barnavårdsmannen. Jag finner därför ej heller erforderligt
att i lagen införa bestämmelser om skyldighet för honom i sådant
hänseende.
Tillräckliga skäl för upptagande av de av länsstyrelsen i Västmanlands län
och barnavårdsnämnden i Nättraby framlagda förslagen synas mig icke
föreligga. Däremot tillstyrker jag den jämkning av ordalagen i fjärde stycket,
som föreslagits av länsstyrelsen i Gävleborgs län.
5 §■
(Gällande lag.) (Kommittéförslaget.)
7 §. 5 §.
Sedan bidragsförskott sökts, skall, därest Sedan bidragsförskott sökts, skall, därest
den underhållsskyldiges postadress är känd den underhållsskyldiges postadress är känd
eller kan utrönas, omedelbart med allmänna eller kan utrönas, omedelbart med allmänna
posten till honom avsändas meddelande om posten till honom avsändas meddelande om
27
Kungl. Maj.-ts proposition nr 183.
ansökningen med föreläggande att inom viss ansökningen med föreläggande att, där han
kort tid muntligen eller skriftligen yttra sig har något att anföra i anledning av densammed
anledning av densamma. ma, inom viss kort tid muntligen eller skrift
ligen
yttra sig. I meddelandet skall tillika
lämnas under rättelse örn stadgandet i 6 §.
Meddelande, som nyss sagts, vare dock ej
erforderligt, såvida bidragsförskott utgått för
barnet under löpande kalenderår, ej heller
örn den under hälls sk yl dige vistas d utrikes
ort.
Socialvårdskommittén.
Mot 7 § i gällande lag hade, altför kommittén, från flera håll anmärkts,
att dess avfattning blivit alltför sträng. Särskilt hade framhållits det meningslösa
i att år efter år sända meddelande om ansökningen till underhållsskyldig,
örn vilken man — på grund av hans invaliditet eller dylikt —- på förhand visste,
att han saknade varje möjlighet att betala. Kommittén delade uppfattningen,
att stadgandet borde uppmjukas, och hade i sådant hänseende föreslagit, att
meddelande om ansökningen ej skulle behöva avsändas i sådana fall, där
bidragsförskott utgått för barnet under löpande kalenderår. Härmed åsyftades
framför allt att från huvudregeln undantaga det stora antal fall, där
förskottet utginge praktiskt taget oavbrutet år efter år. Vidare hade kommittén
på förekommen anledning föreslagit, att meddelande ej skall vara
erforderligt, därest den underhållsskyldige vistades å utrikes ort. Den förklaringstid,
som måste utsättas om meddelande sändes, kunde nämligen i
dylika fall i allmänhet icke sättas så kort, som av andra skäl vore önskvärt.
Någon egentlig rättsförlust lede ju den underhållsskyldige icke genom att ej
erhålla meddelande om ansökningen. Vidare hade — förutom en mindre jämkT
ning av formuleringen -—- föreslagits det tillägget, att meddelandet skulle
innehålla underrättelse örn stadgandet i 6 §. Sistnämnda stadgande innehölle
redogörelse för vad den underhållsskyldige skulle prestera för att det
sökta förskottet ej skulle beviljas.
Yttrandena.
Statskontoret gör erinran mot bestämmelsen att meddelande ej skulle vara
erforderligt, såvida bidragsförskott utgått för barnet under löpande kalenderår,
samt anför:
Statskontoret befarar, att en dylik bestämmelse skulle komma att bidraga
till ett ytterligare utsuddande av den redan förut tämligen oklara gränsen
mellan här avsedda form av hjälpverksamhet och vanlig fattigvård. Det
synes knappast överensstämma med lagstiftningens syfte att bevilja bidragsförskott
i de fall, då det på förhand står klart, att den underhållsskyldige befinner
sig i sådana omständigheter, att återbetalning ej kan ifrågakomma.
Principiellt riktigare synes vara att i dylika fall söka utnyttja andra till
buds stående hjälpformer, närmast genom en utvidgad tillämpning av lagen
örn barnbidrag, som för ändamålet bör kunna i erforderlig utsträckning kompletteras.
Den i bilaga till betänkandet (sid. 77 ff) framlagda statistiken angående
frekvensen av återbetalade bidragsförskott, enligt vilken av beviljade bidragsförskott
under år 1940 endast omkring en fjärdedel återbetalats, visar
för övrigt klart det fiktiva i hela det — även av kommittén omfattade .
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 183.
Departements
chefen.
betraktelsesätt, som i bidragsförskottet vill se icke ett understöd utan ett förskotterande
av barnets fordran hos den underhållsskyldige. Nämnda statistik
i förening med de uppgifter, som kommittén i annat sammanhang (sid. 40 i
betänkandet) lämnar som förklaring till att barnavårdsnämndernas återkravsverksamhet
siffermässigt givit ett tämligen dåligt resultat, framhäver enligt
statskontorets mening vikten av att icke formerna vid bidragsförskottens
lämnande eftersättas och därigenom vidgade möjligheter för en slentrianmässig
handläggning av förskottsärendena öppnas.
Barnavårdsnämnderna i Enköping och Alingsås anse, att under undantagsbestämmelserna
i 5 § borde intagas även sådana kategorier underhållsskyldiga,
vilka vore omhändertagna för stadigvarande vård. Barnavårdsnämnden
i Ljungby framhåller, att underrättelseskyldigheten utan olägenhet
skulle kunna än ytterligare inskränkas. Den saknade praktisk betydelse. Erinringar
eller över huvud taget några yttranden från den underhållsskyldige
hade aldrig inkommit till nämnden.
Meddelande till underhållsskyldig bör, enligt länsstyrelsen i Uppsala län,
avsändas genom rekommenderat brev. Därigenom skulle ytterligare bevisning
angående delgivningen kunna undvaras. Fattigvårds- och barnavårdskonsulenten
i tredje distriktet föreslår, att sista meningen i 5 § kompletteras
med en bestämmelse örn förfaringssättet då bidragsförskott för ny period,
beviljas av annan nämnd än den som beviljat bidragsförskottet för närmast,
föregående period.
Åtskilliga skäl tala visserligen för statskontorets mening. Jag finner emellertid
icke anledning att på grund därav frångå vad socialvårdskommittén
föreslagit. Tillräckliga skäl att jämka på förslaget i anledning av vad barnavårdsnämnderna
i Enköping, Alingsås och Ljungby anfört synas mig icke
heller föreligga. Försändande av meddelandet med rekommenderat brev synes
icke böra föreskrivas, då underrättelsen i och för sig icke torde böra
tillmätas den betydelse, att sådant försändelsesätt skulle vara erforderligt.
Meddelande jämlikt 10 § skall däremot tillställas den underhållsskyldige genom
rekommenderat brev eller eljest bevisligen. Ändring av sista punkten
i paragrafen i anledning av vad fattigvårds- och bamavårdskonsulenten i
tredje distriktet anfört synes icke erforderlig.
6 §.
(Gällande lag.)
8 §.
Bidragsförskott må ej beviljas, där den
underhållsskyldige betalar förfallet belopp
och tillika antingen ställer av barnavårdsnämnden
godkänd pant eller borgen för underhållsskyldighetens
fullgörande under tid,
som barnavårdsnämnden finner skälig, eller
visar sannolika skäl att han skall fullgöra
sin underhållsskyldighet.
(Kommittéförslaget.)
6 §.
Bidragsförskott må ej beviljas, där den
underhållsskyldige erlägger oguldna underhållsbidrag
för tiden från och med månaden
före den, under vilken förskottet söktes,
samt tillika antingen ställer av barnavårdsnämnden
godkänd pant eller borgen för underhållsskyldighetens
fullgörande under tid,
som barnavårdsnämnden finner skälig, eller
ock visar sannolika skäl att han skall framgent
fullgöra sin underhållsskyldighet.
Kunql. Maj:ts proposition nr 183.
29
Socialvårdskommittén.
Kommittén erinrar om att enligt 8 § i gällande lag bidragsförskott ej finge
beviljas, om den underhållsskyldige — bland annat — gäldade samtliga till
betalning förfallna bidragsposter. Då den underhållsskyldige ofta resterade för
betydande belopp, stundom för flera år tillbaka i tiden, torde det ofta vara en
praktisk omöjlighet för honom att fylla kravet. Och även om han skulle kunna
gälda tidigare förfallna belopp, torde nog utsikten att under en tid framåt
få betala underhållsbidragen (eller del därav) till barnavårdsnämnden i
stället för till barnets målsman knappast synas honom så oläglig, att den i och
för sig föranledde honom att gälda de tidigare posterna. Skulle stadgandet
över huvud taget få någon praktisk betydelse, måste det därför uppmjukas
betydligt. Kommittén hade föreslagit, att bidragsförskott ej finge beviljas, om
den underhållsskyldige erlade oguldna underhållsbidrag för tiden från och
med månaden före den, under vilken förskottet söktes, samt dessutom givetvis,
på sätt paragrafen ytterligare stadgade, ställde viss pant eller borgen eller
ock visade sannolika skäl för att han skulle framgent fullgöra sin underhållsskyldighet.
Sistnämnda föreskrift syntes utgöra ett tillräckligt hinder
mot att den underhållsskyldige skulle söka utnyttja den föreslagna lagändringen
till att i upprepade fall dröja med betalningen av underhållsbidrag till
dess han finge meddelande örn att bidragsförskott sökts.
Yttrandena.
Den föreslagna uppmjukningen av bestämmelserna anse länsstyrelsen i
Malmöhus län och barnavårdsnämnden i Malmö behövlig, om stadgandet
överhuvud skulle få praktisk betydelse. Länsstyrelsen i Kalmar lån samt
barnavårdsnämnderna i Häverö och Bergs kommun i Kronobergs län anse,
att i 6 § borde stadgas, att bidragsförskott ej skulle få beviljas, där oguldna
underhållsbidrag erlades för tiden från och med två månader före den månad,
under vilken bidragsförskott söktes. Även barnavårdsnämnden i Borås
ifrågasätter, om icke stadgandet till skada för barnet uppmjukats för mycket.
Det kunde nämligen tänkas, att fadern besutte förmåga att gälda det
förfallna underhållsbidraget för längre tid tillbaka än månaden näst före
ansökningens ingivande men att han på grund av tredska underlåtit detta.
Denna olägenhet syntes kunna elimineras därigenom, att det lades i barnavårdsnämndens
hand att avgöra, hur stor del av skulden som fadern i det
uppkomna läget skulle betala, för att bidragsförskott ej skulle beviljas, men
att detta belopp ej finge sättas lägre än att det svarade mot minst en månads
bidrag.
Socialvårdskonnnitténs förslag synes lämpligt och jag tillstyrker i princip Departementsdetsamma.
I 7 § har jag för avsikt föreslå viss ändring av kommitténs för- chefen.
slag; för att vinna den överensstämmelse mellan 6 och 7 §§, som synes
erforderlig, föreslår jag den ändringen av 6 §, att bidragsförskott ej skall
beviljas, där den underhållsskyldige erlägger oguldna underhållsbidrag för
tiden från och med andra månaden före den, under vilken förskottet sökts.
30 Kungl. Maj:ts proposition nr 183.
En bestämmelse av den innebörd barnavårdsnämnden i Borås ifrågasatt finner
jag alltför vag.
§■
(Kommittéförslaget.)
7 §.
Bidragsförskott beviljas för tiden från och
med den månad, under vilken förskottet
söktes, elier, där den underhållsskyldige häftar
i skuld för bidrag som belöper d månaden
närmast dessförinnan, från och med
sistnämnda månad samt, där ej stadgandet
i 2 § andra stycket till annat föranleder, till
utgången av det budgetår (den 1 juli—den 30
juni), som löper vid förskottets beviljande.
Att under vissa förhållanden beviljat bidragsförskott
innehdlles under del av tid,
för vilken förskottet beviljats, elter rätten
till beviljat bidragsförskott helt upphör före
utgången av nämnda tid, därom stadgas i 11
§ 2 mom. samt 12 § 1 och 2 mom.
Socialvårdskommittén.
Kommittén omnämner, att enligt gällande bestämmelser i 9 § första
stycket bidragsförskotten kunde såväl börja som sluta att löpa vid vilken
tidpunkt som helst under året. Från åtskilliga håll hade man understrukit
önskvärdheten av att i görligaste mån få en enhetlig bidragsförskottsperiod.
Med hänsyn till att förutsättningarna för erhållande av förskott kunde inträda
när som helst under året, kunde man tydligen icke gärna i lagen fastställa
någon bestämd begynnelsedag. Däremot läte det sig naturligtvis göra
att bestämma en slutdag, då alla beviljade bidragsförskott skulle upphöra
att utgå. Härigenom finge man i själva verket också för det stora flertalet
fall — de i vilka förskottet utginge år efter år — en bestämd begynnelsedag.
Det nya förskottet toge nämligen i dessa fall vid, där det gamla slutade.
Från några håll hade föreslagits, att bidragsförskott skulle beviljas för
kalenderår eller återstående del därav, från andra åter, att man i stället skulle
välja budgetåret den 1 juli—den 30 juni såsom enhetsperiod. Genom en
övergång till något av dessa system ansåge man sig vinna ökad ordning i
och bättre översikt över förskottsverksamheten. Vidare skulle ernås den fördelen,
att ett och samma bidragsförskottsärende icke behövde redovisas mer
än en gång till länsstyrelsen. Valdes budgetåret finge givetvis, för att det sist
sagda skall vara riktigt, ändring ske även beträffande den tid, som ansökning
örn statsbidrag skall omfatta.
I fråga om fördelar och nackdelar hos de olika systemen anför kommittén:
Mot båda systemen talar det förhållandet, att den första bidragsförskottsperioden
— återstoden av året — ofta kan bli mycket kort. Detta skulle medföra,
att en andra ansökan måste göras tätt efter den första, något som måste
sägas vålla ökat besvär och arbete såväl för sökanden som vederbörande
barnavårdsnämnd. En annan nackdel synes vara, att den stora massan av ansökningar
kommer praktiskt taget på en gång, något som ur arbetssynpunkt
måste vara olägligt, örn icke för alla så dock för många barnavårdsnämnder.
(Gällande lag.)
9 § första stycket.
Bidragsförskott beviljas varje gång för ett
år, där ej rätten till förskott upphör tidigare,
samt utgår ej för längre tid tillbaka än två
månader före den månad, under vilken förskottet
söktes.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1S3. 31
En fördröjning av ärendenas avgörande torde därigenom lätt kunna bli
följden.
Vid jämförelse mellan kalenderår och budgetår synes det senare erbjuda
fördelar framför det förra i två viktiga hänseenden. Dels finge man för det
stora flertalet fall en jämförelsevis färsk inkomsluppgift att bygga på, eftersom
taxeringslängden skall vara justerad i länen senast den 15 maj och i
Stockholm senast den 15 juni, och dels är frågan om rätt mantalsskrivningsort
— utom i de relativt fåtaliga fall där besvär anföras — i början av juli
fullt klar, vilket ofta icke är fallet i början av januari.
Ett kalenderårssystem har å sin sida den icke oväsentliga fördelen, att den
kommun, vars barnavårdsnämnd beviljat bidragsförskottet, förblir mantalsskrivningskommun
för modern under hela perioden.
Vid övervägande av de olika skälen för och emot en övergång till enhetlig
period för bidragsförskotten har kommittén kommit till den uppfattningen,
att en sådan övergång vore att förorda. I valet mellan kalenderår och budgetår
har kommittén stannat för det sistnämnda. Anledningen härtill vore
framför allt, att man här — i motsats till vad som skulle gälla om kalenderåret
valdes — i regel finge en jämförelsevis sen inkomstuppgift att bygga
på. I samband med den nu föreslagna ändringen hade även föreslagits därav
motiverade ändringar i bestämmelserna i 21 § rörande det år, som ansökning
örn gottgörelse av statsverket för kostnader för utgivna förskott
skulle avse, och den tidpunkt, då ansökning senast skulle göras.
Kommittén anför vidare, att enligt dess förslag förskott icke kunde utgå
för längre tid tillbaka än en månad — mot nu gällande två månader — före
den månad, under vilken förskottet söktes. Den föreslagna tiden syntes
fullt tillräcklig. Anledningen till den förordade ändringen vöre bland annat,
att det stundom visat sig ofördelaktigt ur indxivningssynpunkt, att modem
dröjt över två månader med sin ansökan och barnavårdsnämnden till följd
därav ej fått taga hand om indrivningen, förrän tre månadsbelopp redan
förfallit till betalning.
Av den föreslagna formuleringen framginge, dels att barnet hade rätt att
— om angivna förutsättningar vore uppfyllda — erhålla bidragsförskott
retroaktivt och att det sålunda icke vore fråga blott örn en möjlighet
för barnavårdsnämnden att efter eget skön tillämpa retroaktivregeln, dels
ock att förskott skulle beviljas, såvida den underliållsskyldige häftade i
skuld för någon av de månader — sålunda ej nödvändigt den löpande —
som i och för sig kunde omfattas av beslutet om bidragsförskott. I båda dessa
hänseenden hade den nuvarande formuleringen visat sig vålla tveksamhet.
Att i sådana fall, där den underhållsskyldige erlagt underhållsbidragen för
löpande och närmast föregående månad, bidragsförskolt icke finge sökas på
grund av betalningsförsummelse med avseende å underhållsbidrag, som förfallit
dessförinnan, syntes icke behöva direkt utsägas.
Det har synts kommittén lämpligt alt i ett andra stycke av paragrafen
göra hänvisning till 11 § 2 mom. och 12 § 1 och 2 morn., enligt vilka lagrum
rätten till beviljat bidragsförskott under vissa förhållanden kunde, för
viss tid eller helt, avbrytas redan före utgången av den tid, för vilken förskottet
beviljats.
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 183.
Yttrandena.
Förslaget att fastställa enhetlig slutdag för bidragsförskotten och att i sådant
hänseende välja utgången av budgetår tillstyrkes i flertalet yttranden.
Jämtlands läns barnavårdsförbund uttalar, nied instämmande av länsstyrelsen
i länet, viss tveksamhet samt anför, att delade meningar kunde råda rörande
valet mellan kalenderår och budgetår. En fördel med kalenderåret såsom
förskottsperiod vore den, att barnavårdsnämnderna med lätthet kunde
kontrollera vederbörandes inkomster å företedda debetsedlar. Örn perioden
fastställdes till budgetår, måste inkomsterna kontrolleras direkt från taxeringslängd,
vilket givetvis vållade ett visst besvär. En olägenhet vöre även, att
laxeringsarbetet i de större taxeringsdistrikten ofta icke hunne att avslutas
förrän kort tid före budgetårets början. Fördelen att få inkomstuppgiften så
aktuell som möjligt vore dock så betydande, att budgetåret såsom förskottsperiod
vore att föredraga. Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet betonar
den nackdel, som anordningen med budgetår som förskottsperiod medförde,
nämligen att det stora flertalet ansökningar om bidragsförskott praktiskt
taget inkomme på en gång. För stora kommuner komme detta att medföra
betydande svårigheter ur arbetssynpunkt. Då ändringen emellertid ur
andra synpunkter medförde avsevärda fördelar, ansåge förbundet ändock, att
den föreslagna reformen borde genomföras. Riksräkenskapsverket påpekar,
att uttrycket budgetår lämpligen borde förtydligas till statligt budgetår.
För kalenderåret såsom förskottsperiod uttala sig länsstyrelserna i Kronobergs
samt Göteborgs och Bohus lån ävensom nio barnavårdsnämnder, bl. a.
barnavårdsnämnderna i Göteborg, Ljungby och Arboga. Länsstyrelsen i Kronobergs
län framhåller, att därigenom vunnes den icke oväsentliga fördelen,
att den kommun, vars barnavårdsnämnd beviljat bidragsförskott, förbleve
mantalsskrivningsort för modern under hela perioden. Ur kommunal synpunkt
torde kalenderåret som tidsperiod också vara att väsentligen föredraga
framför budgetåret särskilt med hänsyn till den omständigheten, att kommunernas
budgetår sammanfölle med kalenderår och barnavårdsnämnderna
sålunda hade att uppgöra inkomst- och utgiftsstat för kalenderår. Vad kommittén
som skäl för sin ståndpunkt anfört därom, att frågan om rätt mantalsskrivningsort
vöre fullt klar i juli månad, syntes därjämte kunna tillmätas
allenast ringa betydelse, då denna fråga utom i ett relativt fåtal fall vore klar
redan i början av kalenderåret. Barnavårdsnämnden i Göteborg anser, att ett
genomförande av budgetåret såsom förskottsperiod skulle medföra olägenheter
såväl för barnavårdsnämnden som för den hjälpsökande allmänheten,
bl. a. därigenom att en fördröjning av ärendenas avgörande uppstode. Pensionsstyrelsen
erinrar om att i samtliga fall, då barnavårdsnämndens beslut
fattades efter det taxeringsnämndens beslut justerats men före kronodebetsedlarnas
utlämnande, alltså i det stora flertalet fall, inkomstuppgifterna måste
hämtas ur taxeringslängderna. Detta komme att medföra svårigheter för
såväl sökande och barnavårdsnämnder som för dem som handhade taxeringslängderna.
— Om en enhetlig bidragsförskottsperiod genomfördes, komme
detta otvivelaktigt att för barnavårdsnämnderna medföra forcerat arbete
Kungl. Maj:ts proposition nr 183.
33
i början av varje sådan period. Det kunde möjligen med hänsyn därtill böra
övervägas, huruvida icke den lättnaden kunde beredas barnavårdsnämnderna,
att i fall, då bidragsförskott med stor sannolikhet kunde antagas komma
att få karaktär av ett år efter år fortlöpande understöd, lagen lämnade öppen
en möjlighet att fastställa längre förskottsperiod än ett år.
Förslaget att bidragsförskott icke skall utgå för längre tid tillbaka än en
månad — mot nu gällande två månader -—- före den månad, under vilken
förskottet sökes, avstyrkes av länsstyrelsen i Kalmar län samt flera barnavårdsnämnder,
bl. a. nämnderna i Stockholm. Malmö, Tranås, Vetlanda,
Kalmar och Hässleholm. Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller, att genom
den föreslagna begränsningen barn i många fall skulle kunna gå miste örn
del av underhållsbidrag. Detta gällde t. ex. i det fall, att talan om fastställande
av faderskap påginge, men gällde även då barnamoder i brist på hjälp med
uppsättande av ansökningshandlingar eller av annan orsak försutte tid att
ansöka om förskott. I varje fall borde barnets behov av bidragsförskott icke
eftersättas av hänsyn till indrivningsresultatet. Även Stockholms stads barnavårdsnämnd
anser, att berörda begränsning i många fall komme att lända
sökanden till nackdel samt yttrar härom:
Då faderskapet fastställts genom domstols beslut eller utslag angående
hemskillnad eller äktenskapsskillnad meddelats, dröjer det ofta flera veckor,
innan utdrag av protokollet kan erhållas och företes vid ansökan om bidragsförskott.
I detta sammanhang må framhållas, att enligt 27 kap. 1 § rättegångsbalken
besvärstiden i vissa fall utgör 45 dagar. Vidare kan det inträffa,
att i sådana ärenden, där införsel tidigare löpt i den underhållsskyldiges avlöning,
utmätningsmannen får underrättelse om att den underhållsskyldige
slutat sin anställning, först sedan mer än en månad förflutit, efter det att
införselmedlen bort redovisas av arbetsgivaren. I tro att hon skall erhålla
införsel söker modern i sådant fall ej bidragsförskott. Därefter kan ännu
någon tid förflyta, innan hon får vetskap örn att hon har möjlighet att få
bidragsförskott. Skulle bidragsförskott endast få utgå retroaktivt för en månad,
går modern alltså miste om underhållsbidraget för denna tid. På denna
punkt innebär förslaget således en försämring. Nämnden anser därför, att
stadgandet i gällande bidragsförskottslag om att bidragsförskott retroaktivt
kan beviljas för två månader tillbaka, räknat från den månad, under vilken
ansökan göres, bör bibehållas.
Barnavårdsnämnden i Malmö befarar, att den inskränkta tiden för retroaktivt
bidrag skulle komma att medföra ett mycket stort antal bidragsförskottsärenden,
vilka rätteligen icke borde hänföras dit. I avsikt att bevara
rätten till retroaktivt bidrag sökte vederbörande redan då första underhållsbidraget
utebleve, trots att en viss oregelbundenhet i avseende å liden för underhållsbidragets
erläggande redan tidigare förekommit. Med den kännedom
barnavårdsnämnderna hade om svårigheterna att få ett bidragsiörskottsärende
alt upphöra som sådant ärende måste den föreslagna bestämmelsen enligt
nämndens uppfattning komma att medföra ett högst ökat antal bidragsförskottsärenden
med ty åtföljande arbete för barnavårdsnämnderna och länsstyrelserna.
Den nuvarande bestämmelsen borde därför bibehållas.
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr IS3 neli 1S4. ii
34
Kungl. Majda proposition nr 183.
Departements
chefen.
Barnavårdsnämnden i Borås ifrågasätter, huruvida icke bestämmelsen att
bidragsförskott icke skulle utgå för längre tid tillbaka än en månad borde
förenklas därhän, att bidragsförskott alltid skulle avse kalendermånad och
alltså alltid börja utgå den 1 i en månad.
- Vad i ärendet förekommit synes mig tala för alt förslaget att tillskapa eu
enhetlig bidragsförskottsperiod bör godtagas. Visserligen kan härav, särskilt
i större kommuner, föranledas en anhopning av ärenden på en gång. 1 sådana
kommuner torde emellertid finnas avsevärda möjligheter att relativt
snabbt behandla ärendena, vilka för övrigt i ej ringa utsträckning äro av
tämligen enkel beskaffenhet. Huruvida kalenderår eller budgetår skall väljas
såsom period kan anses tveksamt. Båda utvägarna innebära såväl fördelar
som nackdelar, övervägande skäl synas mig emellertid tala för att valet
bör falla på det statliga budgetåret, d. v. s. den 1 juli—den 30 juni. Den
nu förordade linjen har föreslagits av socialvårdskommittén och tillstyrkts
i det stora flertalet yttranden.
Den av pensionsstyrelsen ifrågasatta möjligheten att i lagen införa en bestämmelse,
som medgåve fastställandet av en längre förskottsperiod än ett
år, synes mig värd att överväga. Spörsmålet torde böra upptagas av socialvårdskommittén
i samband med dess fortsatta utredning rörande reformering
av socialvården.
Socialvårdskommitténs förslag att förskott icke skall kunna utgå för längre
tid tillbaka än en månad före den, under vilken förskott sökes, synes hava
upptagits huvudsakligen med hänsyn till vissa fördelar ur indrivningssynpunkt,
som skulle vara förenade därmed. Detta förslag finner jag icke tillräckligt
starkt motiverat. Fastmera har enligt min mening vägande skäl anförts
för ett bibehållande av gällande bestämmelser med tvåmånaderstid i
stället för enmånadstid. Härutinnan må hänvisas särskilt till vad som anförts
av barnavårdsnämnderna i Stockholm och Malmö. Jag tillstyrker därför
ändring av kommittéförslaget i nu angivna hänseende.
Vad socialvårdskommittén i övrigt föreslagit beträffande 7 § synes mig
lämpligt och jag finner ej skäl att i anledning av vad som förekommit under
utredningen föreslå någon ändring därutinnan. Den i första stycket inskjutna
satsen »där ej stadgandet i 2 § andra stycket till annat föranleder» synes
emellertid böra jämkas. En situation liknande den som där avses inträder i
de fall, då avtal om underhållsskyldighet ingåtts t. ex. för tid till dess barnet
fyller 10 år, vilket torde förekomma i fall, då man ej velat binda bidragsbeloppet
för barnets hela uppväxttid. Jag föreslår därför en formulering, som
omfattar båda de ifrågavarande fallen.
Kunql. Majlis proposition m 183.
35
S §■
(Gällande lag.)
4 §.
1 mom. Bidragsförskott utgår, där ej nedan
annorlunda stadgas, med ett årligt belopp
au 240 kronor i ortsgrupp 1, 300 kronor
i orlsgrupp 2 och 360 kronor i orlsgrupp 3
eller, där moder har vårdnaden om två eller
flera till bidragsförskott berättigade barn,
med följande ärliga belopp i nedan angivna
ortsgrupper:
Orts- Orts- Ortsgrupp
1 grupp 2. grupp 3.
för två barn....... 420 kr. 525 kr. 630 kr.
för tre barn....... 600 > 750 » 900 >
och för varje barn
däröver ytterligare 120 > 150 > ISO »
Uppgår på grund av stadgandet i i mom.
första stycket andelen av bidragsförskott,
som bestämmes gemensamt för tvä eller flera
barn, för något eller några av dem till
lägre belopp än den å barnet eller barnen
efter huvudtalet belöpande andelen av det
belopp, varmed enligt första stycket av förevarande
moment bidragsförskottet utgår,
skall skillnaden tillgodoräknas övriga barn,
därvid dock icke något av barnen må erhålla
högre belopp än som skulle hava utgått till
barnet, därest bidragsförskottet ej bestämts
gemensamt.
För tiden till och med den månad, under
vilken barn fyller två år, ökas bidragsförskottet
med ett årligt belopp av 60 kronor.
överstiger moderns årsinkomst 600 kronor
i ort sgrupp 1, 800 kronor i orlsgrupp 2
och 1,000 kronor i ortsgrupp 3, eller har
modern, därest hon är gift, tillsammans med
sin make en årsinkomst överstigande 900
kronor i ortsgrupp 1, 1,125 kronor i ortsgrupp
2 och 1,350 kronor i ortsgrupp 3,
minskas bidragsförskottet med sju tiondelar
av årsinkomsten, i vad den överstiger
sagda belopp. Hava makar som nyss sagts
att försörja barn under sexton år, som icke
är berättigat till vare sig barnbidrag enligt
vad därom särskilt stadgas eller bidragsförskott,
skall det för vederbörande ortsgrupp
sist angivna inkomstbeloppet ökas med 100
kronor för varje sådant barn.
2 morn. Bidragsförskott utgår efter den
i lagen örn folkpensionering avsedda ortsgrupp,
dit den ort hänförts, d vilken modern
senast blivit mantalsskriven. Finnes ej sådan
mantalsskrivningsort, utgår bidragsförskottet
efter den ortsgrupp, dit den ort hänförts,
å vilken barnet stadigvarande vistas,
eller, dä modern har vårdnaden örn flera
till bidragsförskott berättigade barn och dessa
vistas å orter, som hänförts till olika ortsgrupper,
efter den billigaste av dessa. Moder
eller barn, som flyttat till ort i dyrare
ortsgrupp, skall dock hava tillhört sådan
ortsgrupp tre år, innan bidragsförskott må
utgå enligt de för denna gällande reglerna,
(Kommittéförslaget.)
8 §.
1 mom. Där ej efterföljande sladganden
till annat föranleda, utgår bidragsförskottet
för dr räknat med
240 kronor i ortsgrupp 1,
300 > > > 2 och
360 > « > 3
eller, därest modern har vårdnaden örn såväl
barnet i fråga som ett eller flera andra till
bidragsförskott berättigade barn, med belopp
enligt följande tabell:
Antal till bidrags- Bidragsförskott (för barn
förskott berättigade räknat),
barn under moderns Orts- Orts- Ortsvårdnad.
grupp 1. grupp 2. grupp 3.
Två............. 220 kr. 275 kr. 330 kr.
Tre............. 200 > 250 > 300 >
Fyra eller flera .. 180 > 225 > 270 >
För tiden till och med den månad, under
vilken barn fyller två år, ökas bidragsförskottet
nied ett årligt belopp av 60 kronor.
2 moni. överstiger moderns årsinkomst
1.000 kronor i ortsgrupp 1,
1,250 kronor i ortsgrupp 2 och
1,500 kronor i ortsgrupp 3,
eller har modern, därest hon är gift och
sammanlever med sin man samt denne är
underhållskyldig gentemot barnet, tillsammans
med mannen en årsinkomst överstigande
1,
500 kronor i ortsgrupp 1,
1,700 kronor i ortsgrupp 2, och
2.000 kronor i ortsgrupp 3,
skall, med undantag för fall som i 9 § 2 mom.
sägs, från bidragsförskottet avdragas sex tiondelar
av årsinkomsten, i vad den överstiger
sagda belopp. Ilar modern flera till bidragsförskott
berättigade barn, minskas dock förskottet
blott med så stor del av nämnda avdrag,
som enligt fördelning efter huvudtalet
belöper på varje barn. Hava makar som
nyss sagts att försörja barn under sexton år,
som icke är berättigat vare sig till barnbidrag
enligt lagen örn barnbidrag eller till bidragsförskott,
skall det här ovan för vederbörande
ortsgrupp angivna inkomstbeloppet
för makar ökas med 100 kronor för varje
sådant barn.
Har barn inkomst, som ej härrör från
dess eget arbete, skall bidragsförskottet minskas
med nämnda inkomst.
3 mom. Bidragsförskott utgår efter den
i lagen örn folkpensionering avsedda orlsgrupp,
dit den kommun hänförts, vars barnavårdsnämnd
enligt 3 (j har att bevilja förskottet.
Vistas barn stadigvarande å ort, som tillhör
billigare ortsgrupp än moderns mantals
-
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 183.
såvida icke på grund av omständigheterna
prövas skäligt i särskilt fall medgiva undantag.
Vistas barn stadigvarande å ort, som tillhör
billigare ortsgrupp än moderns mantalsskrivningsort,
skall på detta barn belöpande
andel av bidragsförskott med hänsyn därtill
nedsättas.
3 mom. Där Konungen i fråga om ort,
vilken gränsar till ort i högre ortsgrupp,
jämlikt 6 § 3 mom. första stycket lagen om
folkpensionering förordnat om förhöjning av
tilläggspension till pensionstagare, vilken är
mantalsskriven inom visst intill gränsen liggande
område, äger Konungen på därom av
vederbörande kommun gjord framställning
förordna, att bidragsförskott, som beräknas
med hänsyn till mantalsskrivning eller vistelse
inom området, skall förhöjas med hälften
av skillnaden mellan d ena sidan det belopp,
vartill bidragsförskottet skulle uppgå,
örn mantalsskrivningen skett eller vistelsen
ägt rum d orten i den högre ortsgruppen,
samt å andra sidan det belopp, vartill bidragsförskottet
uppgår å orten i den lägre
ortsgruppen.
Vad i 2 mom. första stycket sista punkten
stadgas angående bidragsförskott ävensom
vad i 6 § 3 mom. tredje stycket lagen om
folkpensionering stadgas angående pensionsförhöjning
skall äga motsvarande tillämpning
d förhöjning, som avses i detta moment.
4 mom. Bidragsförskott md icke utgå
med högre belopp än barnets fader enligt
rättens beslut eller avtal är skyldig att utgiva
till barnets underhåll.
Bidragsförskott skall icke utgå, därest beloppet
av detsamma icke uppgår till 60 kronor
för år räknat.
5 §.
2 mom. Har barn inkomst, som ej härrör
från dess eget arbete, skall den pä detta
barn belöpande andelen av bidragsförskottet
minskas med nämnda inkomst.
(Beträffande 5 § 1 mom. se under 9 §.)
skrivningsort, skall det enligt tillämpliga bestämmelser
i 1 och 2 mom. beräknade bidragsförskottet
minskas med 50 kronor,
därest de båda orterna tillhöra ortsgrupperna
l och 2 eller 2 och 3, samt med 100 kronor,
därest de tillhöra ortsgrupperna 1 och 3.
4 mom. Där Konungen i fråga om ort,
vilken gränsar till ort i högre ortsgrupp,
jämlikt 6 § 3 mom. första stycket lagen örn
folkpensionering förordnat örn förhöjning
av tilläggspension till pensionstagare, vilken
är mantalsskriven inom visst intill gränsen
liggande område, äger Konungen på därom
av vederbörande kommun gjord framställning
förordna, att bidragsförskott, som beräknas
med hänsyn till moderns mantalsskrivning
inom området eller, där modern
icke blivit mantalsskriven, till barnets vistelse
inom området, skall förhöjas med 25
kronor, därest de båda orterna tillhöra ortsgrupperna
1 och 2 eller 2 och 3, samt med
50 kronor, därest de tillhöra ortsgrupperna
1 och 3.
5 mom. överstiger det enligt tillämpliga
bestämmelser i 1—4 mom. beräknade bidragsförskottet
det belopp, barnets fader
jämlikt rättens beslut eller avtal är skyldig
att utgiva till barnets underhåll, skall bidragsförskottet
nedsättas till nämnda belopp.
Har moder under sin vårdnad två eller
flera barn, som samtidigt beviljas bidragsförskott,
och sker nedsättning, som i första
stycket sagts, för något eller några av dem,
skall belopp, varmed nedsättning skett, tillgodoräknas
det eller de barn, som ej behövt
vidkännas sådan nedsättning, med fördelning,
därest de äro flera, efter huvudtalet.
Därvid md dock icke något av sistnämnda
barn erhålla högre belopp än barnet tillkommande
underhållsbidrag eller som enligt tilllämpliga
bestämmelser i 1—4 mom. skulle
hava utgått till barnet, därest det icke stått
under moderns vårdnad; måste på grund av
vad sist sagts nedsättning ske för något eller
några barn, skall belopp, varmed nedsättning
skett, i sin tur tillgodoräknas övriga
barn under tillämpning av ovan angivna
grunder.
6 mom. Bidragsförskott skall icke utgå,
därest beloppet av detsamma eller, där
fråga är örn flera barn under moderns vårdnad,
förskottens sammanlagda belopp icke
skulle uppgå till minst 60 kronor för år
räknat.
Socialvårdskommittén.
Kommittén framhåller, att de önskemål örn enklare och Marare bestämmelser
i bidragsförskottslagen, som framställts från många håll, särskilt tagit
sikte på reglerna i 4 § i gällande lag, som motsvarade 8 § i kommittéförslaget.
Kommittén hade sökt att genom föreslagna ändringar i görligaste mån tillmötesgå
önskemålen.
1 momentet. Vad som i icke oväsentlig grad bidragit till uppkomsten av
svårigheter vid uträkningen av bidragsförskott hade enligt kommitténs åsikt
Kimot. Alajits proposition nr 183.
•37
varit det förhållandet, att bidragsförskottet, då det gällde flera barn under
moderns vårdnad, bestämdes till ett gemensamt belopp för dem. Härigenom
finge man i lagen att göra med Ire olika begrepp, nämligen bidragsförskott
tor ensamt barn (varmed i detta avseende kunde likställas bidragsförskott
för ett vart av flera barn, som icke stöde under moderns vårdnad), gemensamt
bidragsförskott för flera barn under moderns vårdnad samt slutligen den
på det enskilda barnet belöpande andelen av nämnda gemensamma bidragsförskott.
Det bade visat sig svårt att i lagtexten konsekvent hålla isär dessa
begrepp, vilket i sin tur vållat svårigheter i tillämpningen. Kommittén föresloge
nu, att bidragsförskottet alltid skulle bestämmas till visst
belopp för varje enskilt barn. Något för flera barn gemensamt
bidragsförskott förekomme sålunda ej. Ett dylikt förfaringssätt förefölle även
principiellt riktigare, eftersom det vore det enskilda barnets underhållsbidrag,
som skulle förskotteras, helt eller delvis. Den reducering av förskottet, för
barn räknat, som ansetts motiverad då modem bade vårdnaden om flera
barn, kunde naturligtvis lika väl verkställas enligt det av kommittén föreslagna
systemet.
Reglerna i 8 § avsåge uträkningen av förskottsbeloppet för helt år räknat.
Även om bidragsförskott beviljades för annan tidsperiod, måste nämligen
alltid ett tänkt årsbelopp först uträknas. Beloppet av det bidragsförskott,
som skulle beviljas, erhölle man genom att dividera årsbeloppet med 12 och
därefter multiplicera det erhållna månadsbeloppet med det antal månader,
som omfattades av bidragsförskottet.
Kommittén anför vidare, att det från flera håll anmärkts, att n o r m a 1-beloppen för ett barn under rådande dyrtid visat sig vara alltför
knappt tillmätta, samt yttrar härom:
Utan tvivel förhåller det sig också så, att prisnivåns allmänna höjning medfört
ökade svårigheter även för en moder, vilkens barn åtnjuter bidragsförskott
med normalbeloppet — och sålunda icke behöver vidkännas nedsättning
på grund av lågt underhållsbidrag —- att med hjälp av förskottet försörja
barnet. Någon böjning av normalbeloppen i en eller annan form såsom kompensation
för de fördyrade levnadskostnaderna vore sålunda i och för sig
önskvärd. Emellertid möter detta för närvarande svårigheter, delvis beroende
på lagens konstruktion. Beträffande barnbidragen, vilkas normalbelopp äro
desamma som bidragsförskottens, har man valt utvägen med särskilda dyrtidstillägg.
Ett sådant tillvägagångssätt skulle lia ganska ringa och framför
allt ojämn verkan i fråga om bidragsförskotten med hänsyn till dessas begränsning
uppåt genom det fastställda underhållsbidragets storlek. Samma
olägenhet, ehuru icke lika framträdande, uppkommer vid en allmän höjning
av normalbeloppen. I mångå fall skulle det låga underhållsbidraget förhindra
ett tillgodogörande av höjningen. Särskilt betänkligt är, att just de, som redan
förut äro sämst ställda, icke finge någon fördel av höjningen. Redan det anförda
gör, att kommittén icke anser sig böra förorda någon allmän höjning
av normalbeloppen. Härtill kommer emellertid dessutom, alt det knappast
kan vara lämpligt att, innan en något så när stabiliserad prisnivå föreligger,
lagfästa ändrade normalbelopp på grundval av det för tillfället rådande prisläget.
Kommittén har även övervägt, huruvida man icke skulle kunna bryta
ut bestämmelserna örn normalbeloppen ur själva lagen och låta dem ingå i en
särskild författning, som lättare kumle ändras tid efter annan, men funnit ett
Kungl. Maj:ts proposition nr 183.
38
sådant förfaringssätt mindre lämpligt. Ofta förekommande ändringar av beloppen
skulle för övrigt medföra vissa svårigheter i den praktiska tillämpningen
av lagen.
Vad beträffar gällande regel att normalbeloppet för barn, som
vore under moderns vårdnad, bleve lägre för barn räknat ju större
barnantalet vore, upplyser kommittén, att förslag framställts örn regelns
slopande samt anför härom:
I 1937 års proposition förklarade departementschefen, att det av kostnadsskäl
knappast läte tänka sig, att det för ett barn föreslagna normalbeloppet
skulle utgå för varje barn, samt att ett slopande av regeln därför
måste föra nied sig en sänkning av del föreslagna normalbeloppet för ett
barn, något som vöre mindre önskvärt. Att även under nuvarande förhållanden
regelns bibehållande är att föredraga framför en sänkning av normalbidraget
för ett barn är uppenbart. Det förefaller emellertid som örn
den kostnadsökning regelns slopande skulle medföra knappast behövde bli
så stor, att den under normala förhållanden skulle behöva kompenseras
med en sänkning av det gällande normalbidraget för ett barn. — Kommittén
har övervägt ett från flera håll framfört förslag, att regeln i varje fall skulle
slopas beträffande barn, som väl stöde under moderns rättsliga vårdnad men
stadigvarande vistades hos annan. Det är onekligen riktigt, alt vissa sakliga
skäl tala för detta förslag. Emellertid torde det ofta ställa sig svårt att i
praktiken avgöra, om ett barn stadigvarande vistas hos annan än modern.
Det vöre även risk för att modern skulle föranledas att skilja barnet från sig
för att få högre bidragsförskott. Kommittén finner sig därför icke böra upptaga
förslaget. — Å andra sidan har föreslagits, att reduktionsregeln skulle
tillämpas även beträffande de barn, som icke stå under moderns rättsliga
vårdnad. Såsom skäl härför har uppgivits, att det förekommer att modern,
stundom påverkad av vederbörande kommuns förtroendemän, söker få
vårdnaden örn sina barn överflyttad på annan person för att få högre bidragsförskott
lör barnen. Kommittén känner sig dock icke övertygad örn att ett
dylikt förfarande, vilket för sitt fullföljande kräver domstols medverkan,
förekommer i sådan utsträckning, att det utgör tillräckligt motiv för den
föreslagna ändringen, vilken säkerligen i de flesta fall skulle helt opåkallat
verka försämrande för de berörda barnen.
Kommittén framhåller härefter, att kommittén emellertid, i anslutning till
förut omförmälda principiella ändring i fråga örn bestämmandet av förskottsbelopp
i fall, där modern har vårdnaden örn flera förskottsberättigade barn,
föreslagit viss ändring av normalbeloppens storlek i två olika
avseenden. Härom anföres:
Den ena ändringen innebär en höjning av normalbeloppet för barn räknat
i de fall, där modern har vårdnaden om två barn, från nu gällande 210 kronor,
262 kronor 50 öre och 315 kronor (= hälften av resp. 420 kronor, 525
kronor och 630 kronor) till resp. 220 kronor, 275 kronor och 330 kronor. Så
som skäl för denna ändring kan åberopas önskemålet att få en jämnare skala
för nedsättningen av normalbeloppet allt efter ökat barnantal. I t. ex. ortsgrupp
1 utgör i ifrågavarande fall normalbeloppet enligt gällande lag, för
barn räknat, 240 kronor då barnet är ensamt, 210 kronor då barnantalet är
två, 200 kronor då antalet är tre och 180 kronor då antalet är fyra. Den ökning
av de utgivna förskottsbeloppens summa, som föranledes av den föreslagna
höjningen, blir mycket obetydlig. Den andra föreslagna ändringen beträffande
normalbeloppens storlek innebär, att minimigräns införes i fråga
Kungl. Maj:ts proposition nr 18Ö.
39
om barn under moderns vårdnad. Denna gräns bär satts vid ett belopp av 180
kronor i ortsgrupp 1, 225 kronor i ortsgrupp 2 och 270 kronor i ortsgrupp 3
samt medför sålunda — eftersom dessa belopp utgöra normalbelopp i de fall
där antalet barn är fyra — att någon ytterligare reducering icke sker då barnantalet
överstiger fyra. Den av kommittén valda utformningen av ifrågavarande
bestämmelser nödvändiggör på sätt och vis en minimigräns. Däremot
kan det ju diskuteras, var denna skall sättas. Det synes emellertid kommittén,
som örn starka materiella skäl tala för att ej underskrida de nyss angivna
beloppen. 1 själva verket torde den föreslagna ändringen få jämförelsevis liten
praktisk betydelse. Det torde nämligen vara ganska sällsynt, att ogift moder
eller frånskild (eller därmed i förevarande hänseende likställd) hustru har
flera än fyra förskottsberättigade barn.
Med uttrycket »till bidragsförskott berättigade barn» omfattas även sådana
till förskott berättigade barn, för vilka ansökan örn förskott icke gjorts. Uppgift
örn antalet förskottsberättigade barn synes böra lämnas av sökanden.
Någon plikt för barnavårdsnämnden att — om ej särskild anledning därtill
förekommer — kontrollera uppgiftens riktighet föreligger givetvis icke.
2 momentet första stycket. Enligt kommitténs åsikt vore det ofrånkomligt,
att de i gällande lag angivna beloppen för avdragsfri inkomst
ganska väsentligt höjdes. Även för mer normala ekonomiska förhållanden
syntes de vara väl knappt tilltagna. Redan av detta skäl vore en förhöjning
motiverad. De ökade arbetslönerna, sedda i samband med de än mer höjda
levnadskostnaderna, utgjorde ytterligare ett skäl för att en revision av beistämmelserna
härutinnan nu komme till stånd.
Efter att hava erinrat örn att kommittén hösten 1941 av samina skäl som
nyss anförts hemställt örn höjning av motsvarande belopp enligt lagen om
barnbidrag, därvid föreslagits, att dessa belopp, som varit desamma som beloppen
för avdragsfri inkomst enligt bidragsförskottslagen, måtte för ensamstående
försörjare höjas med 25 °/o eller till resp. 750, 1,000 och 1,250 kronor
och för gift försörjare bestämmas 20 °/o högre än sistnämnda belopp eller
sålunda till resp. 900, 1,200 och 1,500 kronor (förslagen hava sedermera genomförts
enligt lag den 30 juni 1942, nr 483), anför kommittén, att, när det
gällde att bestämma gränsen för avdragsfri inkomst enligt bidragsförskottslagen,
man icke syntes kunna stanna vid samma belopp som de i lagen örn
barnbidrag upptagna. Härom yttrar kommittén:
Vad först beträffar e n s a mstående mode r, måste hänsyn tagas till
att det här till stor del rör sig om kvinnliga yrkesutövare med lön huvudsakligen
i form av naturaförmåner. Uppskattas dessa förmåner, såsom sker vid
taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, till eli relativt högt belopp,
utestängas i stor utsträckning denna kategori kvinnor från möjlighet att
erhålla bidragsförskott. Väl har man i gällande lagstiftning sökt avhjälpa ett
sådant förhållande genom att införa en särskild regel örn värdering av naturaförmåner.
Denna regel har emellertid i praktiken ofta visat sig besvärlig
att tillämpa. Den innebär också på sätt och vis en orättvisa i förhållandet mellan
dem som åtnjuta och dem som icke åtnjuta naturaförmåner. Det synes
därför lyckligast, örn man kunde helt slopa denna regel och i .stället göra en
ytterligare höjning av den avdragsfria inkomsten.
Rent formellt skulle väl därigenom ogifta mödrar och frånskilda eller därmed
jämställda hustrur få en gynnsammare ställning än den änkor intaga
40
Kungl. Maj.ts proposition nr 183.
enligt lagen om barnbidrag. Denna gynnsammare ställning skulle emellertid
i själva verket i stort sett vara endast skenbar, vilket förhållande sammanhänger
därmed, att uppskattningen av änkans årsinkomst sker efter de i lagen
om folkpensionering angivna grunderna. Såsom hennes årsinkomst anses sålunda
vad hon skäligen kan antagas komma att tillsvidare årligen åtnjuta.
Här finnes sålunda — i motsats till vad som är förhållandet enligt bidragsförskottslagen,
där taxeringen av redan uppburen inkomst är helt avgörande
— i allmänhet utrymme för en skälighetsbedömning, vilken i de flesta fall
helt naturligt torde verka därhän att änkans antagna blivande årsinkomst
uppskattas relativt sett ganska lågt. Det må även framhållas, alt värderingen
av naturaförmåner jämlikt folkpensioneringslagen sker efter särskilt fastställda
regler, enligt vilka sådana förmåner åsättas förhållandevis låga värden.
En högre avdragsfri inkomst i fråga örn bidragsförskottslagen kail slutligen
motiveras därmed, att det här principiellt icke är fråga örn understöd
i egentlig mening utan örn förskott, som återkräves av den underhållsskyldige.
De praktiska olägenheter, som kunna uppstå genom förekomsten av
olika inkomstgränser i de håda lagarna, förefalla ej att vara så betydande,
att de böra få hindra en i och för sig lämplig avvägning av avdragsfria inkomsten
i förevarande fall. Med stöd av det anförda föreslår kommittén, att
den avdragsfria inkomsten beträffande ensamstående moder höjes till resp.
1,000 kronor, 1,250 kronor och 1,500 kronor.
Även beträffande äkta makar syntes den avdragsfria inkomsten böra
sättas högre än i lagen om barnbidrag, och höjningen torde böra göras relativt
sett större än den höjning, som föresloges för ensamstående moder. Skälen
härtill vore följande:
Det är att märka, att när det gäller lagen örn barnbidrag den inkomst,
som utgöres av invalids folkpension, icke skall avdragas. Någon motsvarande
lättnad lämnas icke enligt bidragsförskottslagen. Även ur belolkningspolitisk
synpunkt är det önskvärt, att den avdragsfria inkomsten är
jämförelsevis hög, då modern ingått äktenskap med en arbetsför man. En
alltför låg inkomstgräns är nämligen ägnad att motverka sådana i och för sig
önskvärda äktenskaps ingående. Det har från flera håll uppgivits, att bidragsförskottslagen
redan i viss mån haft en mindre lycklig inverkan i angivna
hänseende. Slutligen må påpekas, att i bidragsförskoltsfallen mannen
icke är fader till barnet i fråga, något som däremot oftast är händelsen i de
lall, där barnbidrag utgår till barn, vars moder är gift nied arbetsoförmögen
man. Mannens underhållsskyldighet gentemot barnet måste anses vara av eli i
viss mån annan och högre valör i de fall, där mannen är fader till barnet. -Med hänsyn till det anförda föreslår kommittén, att avdragsfria inkomsten
beträffande makar höjes till resp. 1,400 kronor, 1,700 kronor och 2,000
kronor.
I anslutning till förslagen om höjning av avdragsfria inkomsten föreslår
kommittén, att den nu gällande bestämmelsen örn särskild värdering av naturaförmåner
helt slopas. Genomföras de föreslagna höjningarna, synes nämligen
taxeringen av naturaförmåner för ovan omtalade kategori kvinnor
icke längre utgöra hinder för dessa att i erforderlig utsträckning kunna kom
ma i åtnjutande av bidragsförskott för sina barn.
Kommittén erinrar vidare om att den i sin framställning hösten 1941 föreslagit,
att i lagen om barnbidrag — enligt vilken liksom i bidragsförskottslagen
avdrag skall verkställas från förmån enligt lagen med
‘ho av årsinkomst, i vad den överstiger avdragsfri inkomst — avdragsregeln
Kungl. Maj:ts proposition nr 183.
41
borde mildras beträffande lägre inkomstbelopp sålunda, att avdrag skulle ske
med 5/io av överskjutande beloppet, i den mån det icke överstege 400 kronor,
med “/io i den mån beloppet överstege 400 men icke 800 kronor och med
i den mån det överstege 800 kronor.
Enligt den förut omförmälda lagen den 30 juni 1942, nr 483, har bestämts
en fast avdragsfaktor, nedsatt från 7/io till 6;,io.
Kommittén förklarar sig visserligen vara av den uppfattningen, att det
materiellt sett bästa resultatet skulle kunna vinnas genom en regel, enligt vilken
avdragsfaktom bestämdes relativt låg beträffande inkomstbelopp närmast
över avdragsfria inkomsten för att därefter på visst sätt höjas alltefter
inkomstbeloppets ökning. Därigenom skulle man möjliggöra större hjälp åt
de sämst ställda utan att samtidigt alltför mycket höja den inkomstgräns,
vars underskridande berättigade till bidragsförskott. Det vore dock otvivelaktigt,
att en varierande avdragsfaktor i fråga om bidragsförskott skulle
vålla barnavårdsnämnderna svårigheter i tillämpningen. Med hänsyn härtill
och då fast avdragsfaktor bestämts beträffande barnbidragen, föreslår kommittén,
att en fast avdragsfaktor — 6/io - väljes även beträffande bidragsförskotten.
Kommittén har vidare ingående behandlat vissa detaljspörsmål beträffande
2 mom. första stycket. Jag anhåller att därutinnan få hänvisa till betänkandet
(sid. 57—59).
2 momentet andra stycket. Då stadgandet, som överensstämde med 5 § 2
mom. gällande lag, rörde själva uträkningen av förskottets belopp, anser
kommittén dess rätta plats vara i förevarande pararaf.
3 momentet första stycket. Detta stycke motsvarar 4 § 2 mom. första
stycket i gällande lag, vari stadgas, bland annat, att moder eller barn, som
flyttat till ort i dyrare ortsgrupp, skall hava tillhört sådan ortsgrupp tre år,
innan bidragsförskott får utgå enligt de för denna gällande reglerna, såvida
icke på grund av omständigheterna prövas skäligt att i särskilt fall medgiva
undantag. Kommittén anför rörande denna bestämmelse:
Bestämmelsen har uppenbarligen — i likhet nied motsvarande bestämmelser
i andra författningar — tillkommit för att motverka, ait dyrortsgrupperingen
skulle föranleda flyttning till dyrare ortsgrupp. Emellertid torde
bestämmelsens betydelse i angivna hänseende vara ytterst ringa för de fall,
som omfattas av bidragsförskottslagen. Man lärer sålunda knappast behöva
befara, att dess slopande skulle medföra ökad flyttning till dyrare ortsgrupp.
Det är å andra sidan obestridligt, att bestämmelsens tillämpning för dem,
som flytta till sådan ortsgrupp av fullt lojala skäl — och detta gäller ju den
långt övervägande delen — oftast får en mycket obillig verkan. Visserligen
finnes en undantagsbestämmelse, men denna kan icke gärna tillgripas för
alla de fall, varom här blir fråga. För bestämmelsens slopande lärer även
tala det förhållandet, att det här i princip icke är fråga örn ett understöd
utan om ett förskott, som beviljas för en jämförelsevis kort period åt
gången. Socialvårdskommittén föreslår därför, att bestämmelsen om viss
tids tillhörighet till dyrare ortsgrupp, innan de för denna gällande reglerna
få tillämpas, måtte helt utgå.
Kommittén tillägger, alt i gällande lag en särskild föreskrift funnes örn
ortsgruppsbestömning för det fall, att modern varken hade eller hade haft
42
Kungl. Maj.ts proposition nr 183.
mantalsskrivningsort men under sin vårdnad hade två eller flera barn, vilka
vistades å skilda orter, hänförda till olika ortsgrupper. Förskottet skulle
enligt denna bestämmelse räknas efter den billigaste av dessa ortsgrupper.
Enligt kommitténs förslag behövdes ingen särregel för detta fall, som för
övrigt torde vara ytterligt sällsynt i verkligheten.
3 momentet andra stycket. Detta stycke motsvarar 4 § 2 mom. andra
stycket i gällande lag. Sistnämnda stadgande hade, upplyser kommittén,
vållat mycket stora svårigheter i tillämpningen och tolkats på skilda sätt.
Det vanligaste syntes hava varit att göra avdrag med skillnaden mellan nor
malbeloppet — eller, där förskottet skulle bestämmas gemensamt för flera
barn under moderns vårdnad, barnets andel av normalbeloppet — i den
högre ortsgruppen och motsvarande belopp i den lägre ortsgruppen. Tillämpades
denna metod på de av kommittén föreslagna normalbeloppen, bleve
skillnadsbeloppet, då det gällde orter inom grupperna 1 och 2 eller 2 och 3,
60 kronor eller, örn modern hade vårdnaden örn två, tre eller flera barn.
resp. 55 kronor, 50 kronor och 45 kronor. Hörde moderns mantalsskrivningsort
till ortsgrupp 3 och barnets vistelseort till ortsgrupp 1, bleve skillnadsbeloppet
dubbelt så stort, eller resp. 120 kronor, 110 kronor, 100 kronor
och 90 kronor. Till förenkling av uträkningen hade kommittén för ifrågavarande
fall föreslagit ett fast avdrag med 50 kronor, örn de båda orterna
tillhörde ortsgrupp 1 och 2 eller 2 och 3, och med 100 kronor örn de tillhörde
ortsgrupp ema 1 och 3.
A momentet. Detta moment motsvarar 4 § 3 mom. första stycket i gällande
lag. Kommittén framhåller, att sistnämnda lagrum erbjudit vissa tolkningssvårigheter.
Sålunda vore det icke fullt klart, örn lagrummet skulle — med
avseende å barnets vistelseort — tillämpas även på sådana fall, som avsåges
i 4 § 2 mom. andra stycket bidragsförskottslagen (motsvarande 8 § 3 mom.
andra stycket i kommitténs förslag). Ehuru ordalagen närmast tydde på att
så skulle ske, torde detta dock icke vara meningen. Enligt kommitténs förslag
skulle stadgandet icke vara tillämpligt på ifrågavarande fall. Vidare kunde
det vara föremål för tvekan, huruvida med ordet »belopp» i uttrycken »det
belopp, vartill bidragsförskottet skulle uppgå, örn mantalsskrivningen skett
eller vistelsen ägt rum å orten i den högre ortsgruppen» och »det belopp,
vartill bidragsförskottet uppgår i den lägre ortsgruppen», avsåges de i 4 § 1
mom. första stycket bidragsförskottslagen angivna normalbeloppen eller i
stället de belopp, som kvarstode, sedan tillämpliga normalbelopp minskats
med hänsyn till den i det enskilda fallet föreliggande inkomsten. Ehuru del
senare alternativet ur materiell synpunkt måhända finge anses såsom det
mest tillfredsställande, hade dock kommittén, för att i görligaste mån förenkla
uträkningen av bidragsförskottet, principiellt byggt sitt förslag på
det förra alternativet, därvid kommittén likväl föreslagit fasta tilläggsbelopp.
Kommittén påpekar vidare, att den på anförda skäl (sid. 60 i betänkandet)
icke upptagit i sitt förslag den i gällande lag förekommande hänvisningen
till lagen örn folkpensionering.
5 momentet första stycket. Detta motsvarar 4 § 4 mom. första stycket i
gällande lag.
Kunijl- Maj.ts proposition nr 183.
43
ö momentet andra stucket. Detta stycke motsvarar den år 1941 införda
bestämmelsen i andra stycket av 4 § 1 mom. gällande lag. Kommittén anför,
att bestämmelsen underkastats en formell omarbetning och kompletterats i
vissa punkter, där den nuvarande formuleringen enligt kommitténs förmenande
icke vore fullt uttömmande. Kommittén ville ej underlåta att framhålla,
att bestämmelsen rent formellt sett icke ginge så väl samman med
den av kommittén föreslagna uppläggningen med beslut om särskilt bidragsförskott
för varje enskilt barn ävensom att uträkningen av bidragsförskottens
belopp med tillämpning av bestämmelsen i fråga i vissa fall kunde bliva
ganska besvärlig.
6 momentet. Detta morn., som motsvarar 4 § 4 mom. tredje stycket gällande
lag, bär av kommittén omarbetats, dock endast i förtydligande syfte.
Yttrandena.
1 momentet. Kommitténs förslag att bidragsförskott skall bestämmas
till visst belopp för varje särskilt barn har hälsats
nied tillfredsställelse i yttrandena.
Beträffande storleken av normalbeloppet för ett barn hava
pensionsslyreisen. länsstyrelsen i Västernorrlands län, samma läns barnaoårdsfÖrlund,
svenska stadsförbundet samt barnavårdsnämnderna i Stockholm,
Härnösand, Umeå, Sundbyberg och Billeberga ifrågasatt höjning därav.
Pensionsstyrelsen framhåller, alt en måttlig höjning av normalbeloppen
torde komma att medföra en böjning av storleksnivån för de underhållsbidrag,
som fastställdes efter lagändringens genomförande. På detta sätt
skulle en höjning av normalbeloppen kunna komma att utnyttjas beträffande
barn, som framdeles föddes. Vidare syntes det uppenbart, att redan fastställda
underhållsbidrag i många fall vöre av sådan storlek, att en allmän
höjning av normalbeloppen skulle medföra högre bidragsförskott även för
ifrågavarande barn, särskilt i de fall då modern i sin vårdnad hade mer
än eli till bidragsförskott berättigat barn. Pensionsstyrelsen anför vidare:
En jämförelse mellan normalbeloppen för bidragsförskott och de ursprungligen
lika men nu genom dyrtidstillägg höjda barnbidragsbeloppen
visar, att skillnaden numera är ganska stor. För exempelvis ett utomäktenskapligt
barn i ortsgrupp 1, vars fader lever men icke förmår utgiva fastställt
underhållsbidrag, utgår i bidragsförskott högst 240 kronor för år räknat,
och delta även örn fadern utfäst sig eller ålagts att betala mer än^ 20
kronor i månaden. Dör fadern, erhåller barnet däremot under budgetåret
1942/43 i högsta barnbidrag jämte dyrtidstillägg 330 kronor eller, om även
modern avlidit, 400 kronor. Då inom överskådlig tid icke torde kunna förutses
någon väsentlig allmän sänkning av levnadskostnadsnivån men väl
fortsatt stegring av densamma så länge det nuvarande kriget pågår, synes
det knappast rimligt att en så betydande och ur materiell synpunkt omotiverad
skillnad nu tillätes bestå, i synnerhet som bidragsförskottslagens konstruktion
icke torde lägga binder i vägen för en sänkning av normalbeloppen,
örn en sådan åtgärd framdeles skulle befinnas önskvärd.
Stockholms stads barnavårdsnämnd betonar, att erfarenheten visat, all
nuvarande normalbelopp i ett mycket stort antal fall oj varit tillräckliga för
barnens försörjning utan att fattigvård eller samhällsvård måst beredas bar
-
44 Kungl. Maj.ts proposition nr 183.
nen eller tidigare beviljad samhällsvård måst bibehållas. Vidare yttrar
nämnden:
För Stockholms vidkommande är antalet ansökningar om bidragsförskott
för barn i äktenskap i stadigt stigande. Beträffande en mycket stor del av
dessa barn ligger det utdömda underhållsbidragets storlek betydligt över
bidragsförskottets normalbelopp. I de under år 1941 till barnavårdsnämnden
i Stockholm inkomna 3,782 ansökningarna gällde 2,343 barn i ortsgrupp
3. I dessa senare ärenden utgjorde det fastställda underhållsbidraget
i ej mindre än 937 fall 35 kronor i månaden och däröver. Även beträffande
barn, som stadigvarande vistas i ortsgrupperna 2 och 1, måste normalbeloppet
anses vara alltför lågt under nuvarande kristid. Fosterlönerna på landsbygden
för omhändertagna utackorderade barn ha också under senare år
höjts avsevärt. På grund av det anförda synes det önskvärt, att de nuvarande
normalbeloppen något höjas.
Barnavårdsnämnden i Umeå anser, att normalbeloppens höjande med förslagsvis
5 kronor per månad skulle kunna försvaras även vid en återgång
till 1937 års penningvärde och ökningen av statens kostnader skulle helt
uppvägas av en minskning i kommunernas. Barnavårdsnämnden i Billeberga
finner det önskvärt, att bestämmelserna örn normalbeloppen utbrytas ur
lagen och intagas i särskild författning. Svenska stadsförbundet uttalar den
meningen, att det ville förefalla som örn huvudsakligen tekniska svårigheter
fått förhindra en höjning, vilken kommittén själv funnit motiverad
och som i och för sig torde vara betydelsefullare än vissa justeringar i
andra delar av lagen.
Kommitténs förslag i vad det avser ett bibehållande av regeln
att normalbeloppet för barn minskas, örn barnen är o
flera, kritiseras av länsstyrelserna i Jönköpings och Västmanlands län,
svenska fattigvårds- och barnavårds!örbundet, svenska stadsförbundet och
Stockholms stads barnavårdsnämnd. Länsstyrelsen i Jönköpings län anser,
att reduktionsregelns slopande icke skulle komma att medföra någon betydande
kostnadsökning. Stockholms stads barnavårdsnämnd finner det både
naturligt och riktigt, att hänsyn i reducerande syfte ej längre toges till örn
det vore flera barn i samma familj, särskilt med hänsyn till kommitténs förslag
att något för flera syskon gemensamt bidragsförskott ej längre skulle
lörekomma. På denna väg skulle man även undgå risken att modern sökte
skilja något av barnen från sig för att få högre bidragsförskott. Svenska
fattigvårds- och barnavårdsförbundet framhåller, att socialvårdskommittén
syntes anse, att den kostnadsökning, som reduktionsregelns slopande skulle
medföra, knappast behövde bliva så stor, att den under normala förhållanden
behövde kompenseras med en sänkning av normalbeloppet för ett barn.
Någon beräkning av kostnadsökningens storlek syntes kommittén icke hava
verkställt. Med hänsyn därtill vore det svårt att bilda sig någon uppfattning
om huruvida ett frångående av regeln vore möjligt eller ej. Utan att bortse
Irån det aktuella kravet på att i nuvarande tid hålla statens och kommunernas
kostnader nere ville förbundet, därest det här rörde sig örn en icke
alltför stor kostnadsökning, ifrågasätta, örn det icke borde övervägas att
Kungl. Maj:ts proposition nr 183.
45
fastställa normalbeloppet till lika belopp för varje barn, oberoende av antalet
barn, som vore under moderns vårdnad. Det förhållandet att bidragsunderhållet
till beloppet fastställdes utan hänsyn till antalet barn, talade
utan tvivel rent principiellt för en sådan ändring. De låga belopp, med
vilka normalbeloppen fortfarande komme att utgå, syntes i dessa tider med
stigande levnadskostnader göra den omförmälda reduktionen allt mindre berättigad.
Ett slopande av ifrågavarande regel skulle slutligen medföra förenklingar
i lagen, vilka säkerligen av barnavårdsnämnderna skulle ses med
tillfredsställelse.
Barnavårdsnämnden i Malmö förklarar, att de för varje barn föreslagna
bidragsförskottsbeloppen lede av den svagheten, att de icke vore jämnt delbara
med 12. Vore så förhållandet skulle utbetalningsförfarandet i icke oväsentlig
grad underlättas. Då de av kommittén valda beloppen, enligt kommitténs
eget uttalande, vore mer eller mindre godtyckligt satta, förefölle
hinder icke böra möta för att tillmötesgå krav på delbarhet. De för ortsgrupp
2 föreslagna beloppen för två eller flera barn, 275, 250 respektive
225 kronor, kunde ju sålunda med lika stor rättvisa sättas till exempelvis
276, 252 och 228 kronor, vilka alla belopp bleve jämnt delbara med 12. En
dylik jämkning skulle även ur avdragssynpunkt medföra fördelar.
2 momentet första stycket. Kommitténs förslag örn höjning av beloppen
för av dragsfri inkomst och om avskaffande av
särskilda regler för värdering av naturaförmåner avstyrkes
allenast av statskontoret, som icke blivit övertygat om lämpligheten
av att därutinnan avvika från de grunder, som fastställts i lagen om barnbidrag.
Den överensstämmelse med avseende å inkomstgränserna, som tidigare
varit rådande mellan barnbidrags- och bidragsförskottslagarna, syntes i
stället nu böra återställas. Detta syntes emellertid förutsätta, att den i 5 §
gällande bidragsförskottslag införda särskilda regeln örn värdering av naturaförmåner
bibehölles, dock med en mot de förhöjda inkomstgränserna
svarande höjning av de belopp, till vilka värdet av fri kost och bostad högst
finge uppskattas inom olika ortsgrupper. Dessa värden syntes i enlighet därmed
böra bestämmas till 350 kronor i ortsgrupp 1, 500 kronor i ortsgrupp 2
och 650 kronor i ortsgrupp 3. Bestämmelse härom borde intagas såsom en
ny punkt under 9 § 1 mom. Fem barnavårdsnämnder yrka, att beloppen för
avdragsfri inkomst måtte höjas än ytterligare under det att barnavårdsnämnden
i Umeå anser, att beloppen borde höjas beträffande äkta makar. Barnavårdsnämnden
i Billeberga håller före, att inkomstbeloppen borde utbrytas
ur bidragsförskottslagen och inlagas i särskild författning. Barnavårdsnämnden
i Svedvi framhåller, att olikheterna i bidrag mellan olika dyrortsgrupper
örn möjligt borde minskas.
Beträffande avdragsf aktorns bestämmande anför länsstyrelsen
i Malmöhus län, att kommitténs förslag syntes innebära ett steg i rätt
riktning. Länsstyrelsen ville dock för sin del förorda införandet av ett rörligt
avdrag, relativt lågt beträffande belopp närmast över den avdragsfria
inkomsten samt därefter höjt alltefter inkomstens ökning. Genom denna
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 183.
glidande avdragsskala skulle större rättvisa kunna ernås. Ett varierande
avdrag komme visserligen att medföra större svårigheter vid tillämpningen
än ett fast sådant, men detta skäl syntes ej så vägande, att det borde få hindra
en i övrigt önskvärd ändring. Liknande synpunkter anföras av barnavårdsnämnden
i Billeberga.
Bestämmelserna örn höjning av inkomstgränserna nied hänsyn till bar n,
som icke är berättigat till vare sig barnbidrag eller
bidragsförskott, föreslås av Överståthållarämbetet samt fem barnavårdsnämnder
skola ändras så, att höjning skall ske förslagsvis med 200 i
stället för 100 kronor. Länsstyrelsen i Kristianstads län anser, att sådan höjning
skall få ske även i fråga om ensam moders inkomst.
Slutligen må nämnas, att länsstyrelsen i Uppsala län ingående behandlar
önskemålet att icke alltför stora ojämnheter uppstå mellan olika slag av
bidrag, närmast barnbidrag och bidragsförskott.
2 momentet andra stycket. Länsstyrelsen i Skaraborgs län ifrågasätter örn
icke detta stycke borde givas sådan lydelse, att den omständigheten att ett
barn åtnjöte t. ex. studiestipendium eller understöd för hävande av invaliditet
el. dyl. icke komme att utgöra hinder för erhållande av bidragsförskott.
3 momentet första stycket. Statskontoret förklarar sig icke kunna tillstyrka
ett slopande av treårsregeln vid flyttning till dyrare ortsgrupp, så länge
en dyrortsgradering av bidragsförskotten bibehålies. Barnavårdsnämnden i
Falun anför, att flyttningar icke alltid skedde av lojala skäl.
3 momentet andra stycket. Länsstyrelsen i Malmöhus län och barnavårdsnämnden
i Malmö anse, att de förenklade reglerna i detta stycke fyllde ett
verkligt behov och barnavårdsnämnden i Borås framhåller, att deras införande
måste anses särskilt tillfredsställande. Fattigvårds- och barnavårdskonsulenten
i tredje distriktet anser det däremot tveksamt, örn något vunnes
med ändringen. Barnavårdsnämnderna i Sundbyberg och Täby avstyrka densamma.
5 momentet andra stycket. Socialstyrelsen och fem barnavårdsnämnder
anse, att stycket borde givas en enklare och mera lättförståelig formulering,
under det att statskontoret, länsstyrelserna i Jönköpings, Älvsborgs och Kopparbergs
län, svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet samt barnavårdsnämnderna
i Borås och Falun förklara, att stadgandena i detta stycke borde
kunna uteslutas ur lagen, då de vore alltför invecklade och sällan tilllämpliga.
Departements- Bestämmelserna i den av socialvårdskommittén föreslagna 8 § motsvara
thelen, j huvudsak föreskrifterna i 4 § av gällande lag. Det är särskilt mot sistnämnda
paragraf i lagen, som erinringar under dess tillämpning blivit framställda.
Yrkanden hava därvid rests om förenklingar i form men därjämte
om vissa ändringar i sak. Kommittén har sökt i görligaste mån tillgodose
framställda önskemål. Dess förslag har också i det stora hela rönt ett gott
Kungl. Maj:ts proposition nr 183.
47
mottagande hos remissmyndigheterna. För egen del anser jag, att kommitténs
förslag innebär en avsevärd förbättring av här ifrågavarande bestämmelser.
Endast i ett par avseenden har jag funnit mig böra frångå kommittéförslaget.
Vad först beträffar förslaget ilmo m., att bidragsförskott i princip
skall bestämmas till visst belopp för varje barn, synes detsamma väl motiverat.
I fråga örn normalbeloppens storlek har kommittén framhållit, att någon
höjning därav i en eller annan form såsom kompensation för levnadskostnadsökningen
i och för sig kunde anses önskvärd. Mot en sådan höjning
talade emellertid i huvudsak, att de sämst ställda dock icke därigenom skulle
få någon bättring samt att det, med hänsyn till det rådande labila prisläget,
icke vöre lämpligt att nu fastställa nya normalbelopp. Kommittén har med
hänsyn därtill icke i sitt förslag ändrat på normalbeloppen för ett barn; däremot
har kommittén föreslagit vissa mindre jämkningar i fråga om de belopp
som utgå, om de bidragsförskottsberättigade barnen äro två eller flera. För
egen del kan jag, med vissa mindre avvikelser, som närmare angivas i det
följande, ansluta mig till vad kommittén föreslagit. Med anledning av vissa i
yttrandena gjorda jämförelser nied barnbidragen, vilka på grund av de å
dem nu utgående dyrtidstilläggen äro högre än bidragsförskotten, må erinras,
ali bidragsförskotten nied hänsyn till denna hjälpforms konstruktion principiellt
icke utan vidare kunna jämställas med barnbidragen. En allmän höjning
av bidragsförskottsbeloppen skulle dessutom föranleda avsevärda kostnader
för statsverket. Även om detta i och för sig med hänsyn till det sociala syftet
med bidragsförskotten icke bör förhindra en höjning, torde därmed böra
anstå till dess prisläget blivit mera stabiliserat, eftersom det knappast låter sig
göra att såsom beträffande barnbidragen giva vissa procent i dyrtidstillägg.
Den nu gällande principen, enligt vilken viss minskning äger rum beträffande
bidragsförskottets storlek för barn räknat i det fall, då modern har
vårdnaden om två eller flera barn, synes mig fortfarande kunna accepteras. I
anledning av vad som anförts i åtskilliga yttranden föreslår jag mindre
jämkningar i de av socialvårdskommittén föreslagna beloppen i syfte att desamma
skola bliva jämnt delbara med 12, vilket ur praktiska synpunkter
är lämpligt. Mitt förslag härutinnan innefattar även en höjning med 12 kronor
av normalbeloppet för ett barn i lägsta ortsgruppen. Förslaget på denna
punkt, som närmast föranletts av önskemålet att erhålla lämpliga intervaller
mellan bidragsförskottsbeloppen för olika antal barn, innebär jämväl ett tillmötesgående
i någon män av önskemålet örn en utjämning mellan dyrortsgrupperna.
Den kostnadsökning, isom kan föranledas av sistnämnda förslag,
synes kunna uppskattas till inemot 100,000 kronor. De av mig föreslagna
bidragsförskottsbeloppen framgå av följande tabell:
Antal till bidragsförskott Bidragsförskott (för barn räknat),
berättigade barn
under moderns vårdnad. Ortsgrupp 1. Ortsgrupp 2. Ortsgrupp 3.
Ett ...................... 252 300 360
Två ...................... 228 276 336
Tre ...................... 204 252 300
Fyra eller flera............ 180 228 276
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 183.
Jag övergår härefter till bestämmelserna i 2 mom. av 8 § i förslaget. Den
i ärendet verkställda utredningen synes mig utvisa, att de nu gällande beloppen
för avdragsfri inkomst uppenbarligen äro för låga. Beträffande beloppens
storlek finner jag vad socialvårdskommittén anfört bärande och kan helt ansluta
mig till kommitténs förslag. Jag tillstyrker i samband härmed även förslaget,
att särskilda regler för värdering av naturaförmåner icke längre skola
upptagas i bidragsförskottslagen. Mot anmärkningen att bidragsförskottslagen
skulle — med hänsyn till bestämmelserna om avdragsfri inkomst —
komma att bereda en moder eller hustru betydligt bättre ställning än den en
änka har enligt bestämmelserna i lagen om barnbidrag synes kunna med
fog invändas, att denna bättre ställning huvudsakligen är skenbar. Att märka
är nämligen, att uppskattningen av en änkas inkomster enligt barnbidragslagen
sker efter för henne relativt sett mycket förmånliga regler. Några praktiska
olägenheter av betydelse synas mig icke föranledas därav, att olika inkomstgränser
komma att bliva gällande i barnbidrags- och bidragsförskottslagarna.
Avdragsfaktorn synes, liksom i barnbidragslagen, böra vara enhetlig och
torde även i nu förevarande lag böra bestämmas till 6/i0. En varierande faktor
skulle säkerligen för barnavårdsnämnderna bliva svår att bemästra.
Tillräckliga skäl synas mig icke föreligga för ändring av bestämmelserna
rörande ytterligare höjning av inkomstbeloppen med hänsyn till barn, som
icke är berättigat till vare sig barnbidrag eller bidragsförskott.
Treårsregeln i gällande lag rörande flyttning från billigare till dyrare ortsgrupp
synes mig å ena sidan icke hava någon nämnvärd betydelse, då illojala
flyttningar väl knappast förekomma, men å andra sidan medföra olägenheter
för dem som flytta av fullt lojala skäl. I likhet med socialvårdskommittén
anser jag därför, att regeln utan olägenhet kan utgå ur lagen. De i 3 m o m.
andra stycket upptagna förenklade bestämmelserna örn minskning av
bidragsförskott för det fall att barn stadigvarande vistas å ort, som tillhör
billigare ortsgrupp än moderns mantalsskrivningsort, synas mig lämpliga.
Beloppen synas dock för att bliva jämnt delbara med 12 böra minskas till
48 respektive 96 kronor.
Övriga i 8 § av socialvårdskommitténs förslag upptagna bestämmelser
torde böra inflyta i departementsförslaget, dock med jämkning i
4 mom. av beloppen 25 och 50 kronor till 24 respektive 48 kronor. De föreslagna
stadgandena i 5 mom. andra stycket äro invecklade, avse
mera sällan förekommande fall samt innefatta ett brytande i viss mån av
den principen i förslaget, att bidrag skall bestämmas särskilt för varje barn.
Ur dessa synpunkter skulle kunna ifrågasättas att låta stycket utgå ur lagen.
Med hänsyn till de skäl, som anfördes för införande i lagen av motsvarande
bestämmelser, vilket skedde så sent som år 1941 (propositionen nr 22, sid.
19—22), torde de föreslagna stadgandena dock böra kvarstå. Ur formell
synpunkt innebära de avsevärd förbättring i förhållande till gällande lag.
Kungl. Maj:ts proposition nr 183.
49
9 §■
(Gällande lag.)
5 § 1 mom.
1 mom. Såsom inkomst, vilken enligt 4 §
skall läggas till grund för beräknande av
bidragsförskott, anses det för vederbörande
senast till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
taxerade beloppet. Härvid skall
emellertid iakttagas, att därest i detta belopp
inräknats värdet av fri kost och fri
bostad, sammanlagda värdet av dessa förmåner
icke md vid inkomstens beräkning
uppskattas högre än till 200 kronor i ortsgrupp
1, 300 kronor i ortsgrupp 2 och 400
kronor i ortsgrupp 3.
(Kommittéförslaget.)
9 §•
1 mom. Såsom inkomst, vilken enligt
8 § 2 mom. första stycket skall läggas till
grund för beräknandet av bidragsförskott,
anses det belopp, för vilket vederbörande
blivit taxerad till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
vid den senaste taxeringen
före barnavårdsnämndens beslut i ärendet.
2 mom. Uppgår den enligt 1 mom. beräknade
inkomsten till belopp, som med
tillämpning av bestämmelsen örn avdrag i
8 § 2 mom. första stycket skulle föranleda
avslag å ansökningen eller minskning av
bidragsförskottet till ett i förhållande till
fullt förskott ringa belopp, må barnavårdsnämnden,
därest vederbörandes ekonomiska
förhållanden så avsevärt försämrats sedan
beskattningsåret, att ett sådant avgörande
skulle vara uppenbart obilligt, på särskild
framställning besluta, att bidragsförskott
skall beräknas utan hänsyn till sagda bestämmelse.
Sådant beslut skall för att bliva bindande
underställas länsstyrelsens prövning
och fastställelse. Beslutet skall, jämte till
ärendet hörande handlingar, av barnavårdsnämnden
ofördröjligen översändas lill länsstyrelsen.
Socialvår dskommittén.
1 momentet. Detta motsvarar 5 § 1 mom. första punkten i gällande lag.
Kommittén framhåller (sid. 35—36 i betänkandet), att den gällande metoden
för inkomstens beräknande, enligt vilken såsom inkomst skall anses det för
vederbörande senast till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet,
utsatts för mycken kritik. Den kunde leda till ytterst otillfredsställande
resultat men hade dock även sina klara fördelar. Kommittén diskuterar
dess ersättande med annan metod men stannar för att förorda, att gällande
metod dock tillsvidare skall bibehållas såsom huvudregel. Dess ogynnsamma
verkningar torde för övrigt i ej obetydlig grad komma att lindras
genom den ändring beträffande bidragsförskottsperioden, som kommittén
föreslår.
Beträffande detaljerna i 1 mom. anför kommittén, att taxeringsnämndens
beslut rörande taxeringen finge anses föreligga först när dess beslut vore justerat.
Tveksamhet hade kommit till synes, huruvida enligt gällande lag ansökningsdagen
eller dagen för barnavårdsnämndens beslut i ärendet vore den
utgångspunkt, från vilken man hade att bedöma vilket som vore det senast
taxerade beloppet. För de flesta fall saknade frågan betydelse, men det kunde
naturligtvis i något fall inträffa, att taxeringslängdcn justerades under tiden
mellan ansökningsdagen och den dag, då barnavårdsnämnden fattade sitt beslut.
Eftersom man ju ville komma i tiden så nära den aktuella inkomsten som
möjligt, syntes det riktigaste vara att utgå från dagen för barnavårdsnämn
-
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 183 och 181.
4
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 183.
dens beslut. För att undanröja all ovisshet om lagens tolkning i denna punkt
hade kommittén föreslagit en mindre jämkning av lagtexten. — Att någon
inkomst icke skulle beräknas för person, som vore avliden vid tiden för
barnavårdsnämndens beslut, syntes ligga i sakens natur, varför någon särskild
bestämmelse därom syntes obehövlig.
2 momentet. För att möjliggöra för barnavårdsnämnderna att undvika
vissa särskilt stötande resultat, till vilka den gällande metoden för beräkning
av inkomst kunde leda, har socialvårdskommittén i 9 § 2 mom. föreslagit ett
stadgande örn undantag från huvudregeln. Detta stadgande toge sikte på
fall, där vederbörandes ekonomiska förhållanden avsevärt försämrats sedan
beskattningsåret, d. v. s. den tid, som omfattades av taxeringen ifråga.
Beträffande detta stadgande anför kommittén:
För att undantagsbestämmelsen skall vara tillämplig måste — förutom att
försämringen är avsevärd — två förutsättningar vara uppfyllda. För det
första skall saken ligga så till, att en tillämpning av huvudregeln skulle, på
grund av avdragsregeln i 8 § 2 mom. första stycket av kommittéförslaget
(motsvarande 4 § 1 mom. fjärde stycket bidragsförskottslagen), föranleda
antingen helt avslag å ansökningen eller också minskning av förskottet till ett
i förhållande till fullt bidragsförskott ringa belopp. Att utsträcka undantagsbestämmelsens
tillämplighetsområde ännu längre är enligt kommitténs
förmenande redan av praktiska skäl icke lämpligt. Om man åter inskränkte
bestämmelsen till att endast omfatta fall, där huvudregeln skulle ge helt avslag
såsom resultat, skulle detta faktiskt medföra uteslutning av en del fall,
där huvudregelns tillämpning — ehuru endast medförande kraftig minskning
av förskottet —• finge anses ge mera stötande resultat än vissa av de fall,
där dess tillämpning skulle medföra avslag å ansökningen. Den andra förutsättningen
för undantagsbestämmelsens tillämpning är, att försämringen av
de ekonomiska förhållandena är sådan att det skulle te sig uppenbart obilligt
att i det föreliggande fallet tillämpa huvudregeln. Äro de angivna förutsättningarna
uppfyllda, må barnavårdsnämnden besluta, att bidragsförskottet
skall beräknas utan hänsyn till avdragsregeln i 8 § 2 mom. första stycket.
Undantagsbestämmelsen är avsedd att tillämpas endast i fall, där vederbörandes
ekonomiska läge vid tiden för ansökningens prövning och under
någon, ej alltför kort tid framåt får anses sådant att, om detta läge rått under
beskattningsåret, något avdrag icke skulle komma i fråga. Bestämmelsen skall
tillämpas endast efter särskild framställning. Det ligger i sakens natur, att
den som vill åberopa bestämmelsen har att förebringa av nämnden begärd utredning
om vederbörandes aktuella ekonomiska förhållanden.
Av det anförda framgår, att barnavårdsnämnderna — när det gäller avgörandet,
örn undantagsbestämmelsen är tillämplig — få företaga flera olika
skälighetsbedömningar. Detta förhållande kan nog ur vissa synpunkter betraktas
såsom en svaghet men torde icke kunna undvikas, örn en undantagsbestämmelse
i den föreslagna riktningen överhuvud taget skall införas. För
att motverka en alltför släpphänt tillämpning av bestämmelsen med ty åtföljande
ökade kostnader för det allmänna ävensom med hänsyn till önskvärdheten
av att få fram en något så när enhetlig praxis föreslås av kommittén,
att barnavårdsnämnds beslut, att bidragsförskott skall beräknas utan
hänsyn till avdragsregeln i 8 g 2 mom. första stycket, skall underställas vederbörande
länsstyrelse för prövning och fastställelse. Beslutet .jämte till ärendet
hörande handlingar skola av barnavårdsnämnden ofördröjligen över
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 183.
51
sändas till länsstyrelsen. Det är givetvis av största vikt, att länsstyrelsens beslut
i anledning av underställningen meddelas så snabbt som möjligt.
Kommittén omnämner i detta sammanhang, att kommittén även övervägt
att föreslå ett stadgande örn undantag från huvudregeln i andra riktningar,
d. v. s. där förbättring inträtt i vederbörandes ekonomiska läge sedan beskattningsåret.
Kommittén anför härom:
Ett dylikt stadgande skulle formuleras ungefärligen så, att därest vederbörandes
ekonomiska ställning befunnes vara sådan att bidragsförskott uppenbarligen
icke vore av behovet påkallat, ansökan örn förskott skulle avslås,
även om beloppet av den senast taxerade inkomsten icke i och för sig skulle
utgöra hinder för beviljande av förskott. För avgörande av frågan, när behov
av bidragsförskott skall anses föreligga, har man emellertid knappast annan
ledning än som framgår av de i bidragsförskottslagen givna reglerna för
minskning av förskottet på grund av inkomst. Barnavårdsnämnderna skulle
därför bli nödsakade att i varje särskilt fall göra en uppskattning av den aktuella
inkomsten för att kunna undersöka, i vad mån densamma, beräknad
för helt år, skulle enligt dessa regler medföra rätt till förskott. Härigenom
införes emellertid på en bakväg för ett stort antal fall den metod för inkomstuppskattning,
som •— ehuru i och för sig den principiellt riktigaste —
kommittén på tidigare anförda grunder icke ansett sig kunna förorda till
införande under nuvarande organisation av socialvården. Härtill kommer,
att ett stadgande av antydd beskaffenhet synes framtvinga en föreskrift om
skyldighet för samtliga sökanden av bidragsförskott att lämna uppgifter örn
vederbörandes aktuella ekonomiska ställning. Barnavårdsnämnderna måste
nämligen ha tillgång till sådana uppgifter för att kunna avgöra, om stadgandet
är tillämpligt eller ej. Detta skulle för det långt övervägande antalet fall
vålla mycket besvär och arbete alldeles i onödan. Med anledning av vad nu
sagts har kommittén funnit sig icke böra föreslå något stadgande om undantag
från huvudregeln i nu förevarande hänseende. Det förhållandet, att förskottet
principiellt sett icke är ett understöd utan ett förskotterande av barnets
fordran hos den underhållsskyldige gör också, att anmärkningen om det
stötande i att bidragsförskott kan utgå, utan att behov därav föreligger, i
viss mån förlorar i vikt.
Yttrandena.
Socialvårdskommitténs förslag beträffande 1 mom. tillstyrkes eller lämnas
utan erinran i så gott som alla yttranden. Svenska stadsförbundet intager
en kritisk inställning och förklarar, att en rationell lösning förutsatte en individuell
prövning av föreliggande fall. Åt en liknande uppfattning ger
barnavårdsnämnden i Billeberga uttryck. För att undvika den tolkningen, att
vederbörande skulle anses hava blivit taxerad först i och med att taxeringen
blivit fastställd av länsprövningsnämnden, borde, framhåller länsstyrelsen i
Gävleborgs län, i texten tilläggas, att såsom inkomst skulle anses det belopp,
för vilket vederbörande blivit taxerad till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
av årets taxeringsnämnd. Därjämte borde tilläggas bestämmelse för det
fall, att länsprövningsnämnden vidtoge ändring i vederbörandes av taxeringsnämnden
åsätta taxering.
De föreslagna nya bestämmelserna i 2 m o m. kritiseras i en del yttranden.
Helt avstyrkande uttalanden avgivas av statskontoret, länsstyrelsen i Älvs
-
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 183.
borgs län, fattigvårds- och barnavårdskonsulenten i tredje distriktet samt
barnavårdsnämnderna i Spånga och Lidingö. Sistnämnda barnavårdsnämnd
anför, att billighetsskäl visserligen talade för den modifikation av huvudregeln,
som 2 mom. innehölle, men att dock allvarliga betänkligheter kunde
anföras däremot. Härom yttrar nämnden:
Med den vaga utformning undantagsbestämmelsen måst givas, kommer
osäkerhet att råda i vilken omfattning bestämmelsen skall tillämpas. Med
hänsyn härtill kan det också antagas, att ett stort antal framställningar örn
stadgandets tillämpning komma att göras. Därvid måste särskild utredning
verkställas rörande sökandens ekonomiska förhållanden under tiden mellan
beskattningsårets slut och tiden för ansökningens ingivande. Det föreslagna
underställningsförfarandet, som i och för sig torde vara nödvändigt för vinnande
av enhetlig praxis, kommer att tynga handläggningen av dessa ärenden
och medföra en ökad arbetsbelastning för länsstyrelserna framför allt med
hänsyn till att ärendena fordra skyndsam handläggning. På grund av det
anförda avstyrkes förslaget i denna del. Skulle likväl kommitténs förslag
på denna punkt genomföras, kan ifrågasättas, om icke formuläret till ansökningsblankett
borde så avfattas, att framställning om tillämpning av ifrågavarande
stadgande kunde göras på samma blankett och härför erforderliga
uppgifter om vederbörandes ekonomiska förhållanden lämnas på därför avsedd
plats å blanketten.
Barnavårdsnämnden i Spånga anför, att de fall, där vederbörandes ekonomiska
förhållanden starkt försämrats, borde hänvisas till fattigvården.
Barnavårdsnämnderna i Hälsingborg och Uppsala anse det tveksamt, om
bestämmelserna i 2 mom. böra införas i lagen.
Statskontoret, pensionsstgrelsen, barnavårdsnämnderna i Malmö och örebro
samt länsstyrelsen i örebro län anse att, om föreslagna bestämmelser infördes,
föreskrifter borde meddelas, som toge sikte även på de fall, då ekonomin
avsevärt förbättrats under beskattningsåret. Pensionsstgrelsen finner
kommitténs motivering för att ej framlägga förslag av sådant innehåll knappast
bärande.
Å andra sidan uttalas direkt tillstyrkande av socialvårdskommitténs förslag
i yttranden av länsstyrelserna i Uppsala, Jönköpings, Malmöhus och
Gävleborgs län, svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundel, Hallands och
Gävleborgs läns barnavårdsförbund samt åtskilliga barnavårdsnämnder. —
Barnavårdsnämnden i Billeberga anser t. o. m. att undantaget borde bliva huvudregel.
Barnavårdsnämnden i örebro och länsstyrelsen i örebro län föreslå, att
undantagsregeln skulle utsträckas att omfatta även det fall, då den i 9 §
1 mom. avsedda taxeringen tillkommit utan att modern avgivit självdeklaration
och det taxerade beloppet uppenbarligen icke motsvarade hennes verkliga
inkomst.
Länsstyrelsen i Kalmar län kritiserar bestämmelserna örn underställning
och anser, att barnavårdsnämnderna borde betros med att själva fatta beslut
i nu förevarande hänseende. De två sista punkterna i 2 mom. borde därför
utgå. Ät liknande synpunkter ger länsstyrelsen i Östergötlands län uttryck.
Barnavårdsnämnderna i Borås och Ljusnarsberg samt länsstyrelsen i öre -
53
Kungl. Maj.ts proposition nr 183.
bro län anse, att bestämmelsen att prövning skulle ske först »på särskild
framställning» borde utgå.
Slutligen framhåller Stockholms stads barnavårdsnämnd, att den föreslagna
underställningen kunde antagas komma att draga ut på tiden, under vilken
vederbörande bleve i avsaknad av bidragsförskott. Stadgandet borde därför
kompletteras med föreskrift om provisoriskt utgivande av bidragsförskott
med lägre belopp, bestämt enligt den i 9 § 1 mom. angivna grund, i avvaktan
på länsstyrelsens prövning av det underställda beslutet.
I likhet med socialvårdskommittén finner jag den i dess förslag upptagna Departementsmetoden
för beräknandet av inkomst böra tills vidare bibehållas. Det synes chefen.
onödigt att tynga lagtexten i enlighet med de förslag, som framlagts av länsstyrelsen
i Gävleborgs län.
Även i fråga örn det i 2 mom. upptagna stadgandet om undantag från huvudregeln,
beträffande vilket önskemål om ändringar i olika riktningar framställts
i yttrandena, ansluter jag mig helt till socialvårdskommittén. Jag vill
betona vikten av att ärenden av det slag, varom nu är fråga, erhålla en snabb
behandling hos länsstyrelserna.
10 §.
(Gällande lag.)
10 §.
Sedan bidragsförskott beviljats, skall, därest
den underhållsskyldiges postadress är
känd eller kan utrönas, genom rekommenderat
brev eller eljest bevisligen tillställas
honom skriftligt meddelande härom, därvid
underrättelse tillika skall lämnas om stadgandet
i 18 § sista punkten.
(Kommittéförslaget.)
10 §.
Sedan bidragsförskott beviljats, skall, därest
den underhållsskyldiges postadress är
känd eller kan utrönas, genom rekommenderat
brev eller eljest bevisligen tillställas
honom skriftligt meddelande härom, därvid
underrättelse tillika skall lämnas om innehållet
av 16 §.
Denna paragraf har från kommittéförslaget med en mindre jämkning upp- Departementttagits
i departementsförslaget. chefen.
11 §.
(Gällande lag.)
11 8.
Bidragsförskott utbetalas månadsvis och
md, förutom i det fall, som avses i .9 §
tredje stgcket, Igftas av barnets moder eller,
där särskilt förordnad förmyndare finnes,
av denne; dock äger barnavårdsnämnden,
därest barnet vistas hos annan än modern
eller förmyndaren, att, då särskilda skäl därtill
äro, förordna, att bidragsförskott skall
utbetalas till den, hos vilken barnet vistas,
eller till annan lämplig person.
Belopp, som ej Igftats inom tre månader
efter den månad, under vilken detsamma förfallit
lill betalning, vare förverkat.
9 § andra, tredje och fjärde styckena.
För tid, under vilken barn är intaget d
allmän uppfostringsanstalt eller straffanstalt,
utgår icke bidragsförskott.
(Kommittéförslaget.)
11 §•
1 mom. Beviljat bidragsförskott utbetalas,
där ej nedan annorlunda stadgas, månadsvis
till barnets moder eller, där särskilt förordnad
förmyndare finnes, till denne; dock
äger barnavårdsnämnden, därest barnet vistas
hos annan än modern eller förmyndaren,
alt, då särskilda skäl därtill äro, förordna,
alt bidragsförskott skall utbetalas till den,
hos vilken barnet vistas, eller lill annan lämplig
person.
Belopp, som i första stgcket sägs, vare
förverkat, örn det ej Igfts inom tre månader
efter den månad, under vilken detsamma
förfallit till betalning.
2 mom. Beviljat bidragsförskott utbetalas
icke för tid, under vilken kostnaderna
för barnets vård d anstalt eller för kost och
bostad dt barnet helt bestridas av statsmedel.
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 183.
Under tid, då barn från viss ort, vilka
under löpande kalenderår fylla lägst sju oell
högst fjorton år, på grund av åläggande
eller uppmaning, som avses i 3 § förordningen
om utrymningshjälp, uppehålla sig å
annan ort, utgår ej bidragsförskott till barn
i angivna ålder, vilka äro från förstnämnda
ort. Vad nu sagts gäller dock ej, därest den,
lill vilken bidragsförskottet skolat utbetalas,
genom anmälan hos ordföranden i den barnavårdsnämnd,
som beviljat bidragsförskottet,
gör sannolikt, att barnet ej åtnjuter utrymningshjälp.
Sådan anmälan må ock göras
hos ordföranden i annan barnavårdsnämnd,
och har denne att om han på grund av den
gjorda anmälan finner bidragsförskottet böra
utgå därom omedelbart underrätta ordfö
randen i den barnavårdsnämnd, som beviljat
bidragsförskottet.
Bidragsförskott, som belöper å tid, under
vilken barn är omhändertaget för skyddsuppfostran
eller samhällsvård eller på allmän
bekostnad vårdas å anstalt i andra
fall än förut i denna paragraf avses, utbetalas
till det kommunala organ, som svarar
för vårdkostnaden. Av vad sålunda utbetalas
må nämnda kostnad täckas, varvid densamma
skall beräknas efter de grunder, som
angivas i 51 § lagen örn fattigvården.
4 § 4 mom. andra stycket.
Ilar underhållsbidrag delvis erlagts, skall
det först till betalning förfallna bidragsförskottet
minskas med det sålunda erlagda beloppet.
Under tid då barn från viss ort, vilka
under löpande kalenderår fylla lägst sju och
högst fjorton år, på grund av åläggande eller
uppmaning, som avses i 3 § förordningen
om utrymningshjälp, uppehålla sig å annan
ort, utbetalas beviljat bidragsförskott icke
till barn i angivna ålder, vilka äro från
förstnämnda ort. Vad nu sagts gäller dock
ej, därest den, till vilken bidragsförskottet
skolat utbetalas, genom anmälan hos ordföranden
i den barnavårdsnämnd, som beviljat
bidragsförskottet, gör sannolikt, alt
barnet ej åtnjuter utrymningshjälp. Sådan
anmälan må ock göras hos ordföranden i
annan barnavårdsnämnd, och har denne att
om han på grund av den gjorda anmälan
finner bidragsförskottet böra utgå därom
omedelbart underrätta ordföranden i den
barnavårdsnämnd, som beviljat bidragsförskottet.
3 mom. Beviljat bidragsförskott, som belöper
å tid, under vilken barn är omhändertaget
för skyddsuppfostran eller samhällsvård
eller på allmän bekostnad vårdas å
anstalt i andra fall än förut i denna paragraf
avses, skall minst en gång varje kalenderhalvår
utbetalas till det kommunala
organ, som svarar för vårdkostnaden. Av
vad sålunda utbetalas må nämnda kostnad
täckas, varvid densamma skall beräknas
efter de grunder, som angivas i 51 § lagen
örn fattigvården. Uppkommer överskott, skall
delta redovisas till barnets moder eller, där
särskilt förordnad förmgndare finnes, till
denne.
4 mom. Har den underhållsskgldige, innan
lian erhållit meddelande som i 10 fj sägs,
helt eller delvis erlagt underhållsbidrag belöpande
å tid, för vilken bidragsförskott beviljats,
skall vid utbetalning av förskottet
vad sålunda erlagts först avräknas.
Socialvårdskommiilén.
Beträffande 1 morn., som motsvarar 11 § gällande lag, hade — anför kommittén
— viss tveksamhet försports, huruvida det ålåge barnets målsman att
avhämta bidragsförskottet eller om tvärtom nämnden vore skyldig att översända
beloppet, och närmare föreskrifter därom hade efterlysts. Enligt kommitténs
mening vore det mindre lämpligt att i lagen stadfästa regler härutinnan,
då det bästa resultatet torde ernås genom alt nämnderna finge ordna
utbetalningen såsom efter de särskilda förhållandena vore mest praktiskt.
Kommittén förutsatte dock härvidlag, alt förskottsbeloppet alltid sändes till
vederbörande, då denne hade sin bostad å annan ort.
Rörande 3 morn., som motsvarar 9 § fjärde stycket gällande lag, yttrar kommittén
:
I fråga örn de bidragsförskott, som avses i detta moment, har från åtskilliga
håll förordats en uppmjukning av den nu gällande föreskriften örn utbetalning
månadsvis ävensom av förverkandebestämmelsen. Det har därvid särskilt
anmärkts, att de täta utbetalningarna av ofta mycket små månadsbelopp
vålla de kommunala organen, såväl de sändande som de mottagande, mycket
besvär utan att erbjuda någon däremot svarande fördel. Kommittén har med
Kungl. Maj:ts proposition nr 183.
55
anledning av de framställda önskemålen föreslagit, att bidragsförskott i fall
som här avses skall utbetalas minst en gång varje kalenderhalvår. Utbetalningen
torde stundom kunna ske i form av kreditering av mottagarens konto
hos utbetalaren. Någon bestämmelse örn förverkande synes ej böra gälla för
dessa fall. Det kan inträffa — ehuru förmodligen mera sällan — att vårdkostnaden
understiger bidragsförskottet. Något stadgande om hur i så fall
skall förfaras med överskottet finnes icke i bidragsförskottslagen och tveksamhet
har försports i frågan. Det riktiga lärer väl vara, att det överskjutande
beloppet redovisas till barnets moder eller, där särskilt förordnad förmyndare
finnes, till denne. Föreskrift härom har intagits i kommitténs förslag. Närmare
bestämmelser om redovisningen synas icke vara erforderliga.
Beträffande vad kommittén i övrigt anfört rörande denna paragraf hänvisar
jag till betänkandet (sid. 61—62).
Yttrandena.
Beträffande stadgandet il mom. andra stycket ifrågasätter svenska
fattigvårds- och barnavårdsförbundet, om det verkligen tjänade något berättigat
syfte. I vissa fall hade svårigheter visat sig föreligga att under angiven
tidsfrist hinna utbetala beviljat bidragsförskott. Stockholms stads barnavårdsnämnd
samt barnavårdsnämnden i Sundbyberg yrka, att nämnda stycke
skall utgå eller ock att tidsfristen ändras till sex månader.
Statskontoret framhåller, att det vore enklare och principiellt riktigare,
att under 3 mom. omförmält bidragsförskott innehölles i stället för att utbetalas
till det kommunala organ, som svarade för vårdkostnaderna. Under
alla förhållanden syntes det mindre lämpligt att redovisa eventuellt uppkommande
överskott till barnets moder eller till särskilt förordnad förmyndare,
enär en sådan anordning kunde giva sken av att modem eller förmyndaren
skulle kunna direkt tjäna på att samhället nödgades övertaga vårdnaden örn
barnet under viss tid. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter,
om icke bidragsförskottet i stället borde i nu avsett fall reduceras till belopp
motsvarande vårdkostnaden oell resterande belopp alltså innehållas av barnavårdsnämnden.
Barnavårdsnämnden i Borås föreslår, nied instämmande av
länsstyrelsen i Älvsborgs län, att det borde tillkomma barnavårdsnämnden att
avgöra, hur överskottet skulle disponeras. Därest beloppet icke ansåges böra
överlämnas till modern eller förmyndaren, borde det kapitaliseras för barnets
räkning. Barnavårdsnämnden i Malmö vänder sig mot bestämmelsen, att utbetalning
skulle ske »minst en gång varje kalenderhalvår». I stället borde föreskrivas
utbetalning halvårsvis eller på annat sätt.
Mot de av socialvårdskommittén i denna paragraf föreslagna bestämmel- Departementsserna
hava anmärkningar framställts endast i några få yttranden. Jag finner chefen.
ej tillräckliga skäl för ändring av bestämmelserna med det undantaget, att
jag anser förverkandetiden i 1 morn. andra stycket lämpligen kunna ändras
från tre till sex månader. Utbetalning enligt 3 moni. lill kommunalt organ
synes böra ske i efterskott.
56
Kungl. Maj:ts proposition nr 183.
12 §.
(Gällande lag.)
14 §.
Hava förfallna underhållsbidrag guldits,
och ställer den underhållsskyldige pant eller
borgen, som i 8 § sägs, eller visar sannolika
skäl, att han skall fullgöra sin underhållsskyldighet,
skall bidragsförskott upphöra
att utgå.
Sedan underhållsskyldigheten upphört,
skall bidragsförskott ej vidare utgå.
13 §.
Har moder utan vederlag eller mot uppenbarligen
otillräckligt vederlag avhänt sig
eller barnet egendom i sådan myckenhet, att
avhändelsen avsevärt inverkar vid beräkning
av bidragsförskott, ehuru hon bort förutse,
att avhändelsen skulle föranleda behov av
dylikt förskott, eller har särskilt förordnad
förmyndare låtit sådant förfarande komma
sig till last med avseende d myndlingens
egendom, eller
har i fråga örn moderns eller barnets inkomst
eller egendom eller eljest åberopats
oriktig uppgift av beskaffenhet att påverka
rätten till bidragsförskott, ehuru skäligen
kunnat fordras att uppgiften varit riktig,
skall ansökning örn bidragsförskott avslås
eller redan beviljat förskott indragas; dock
att, där annat ej finnes påkallat, viss tid
skall bestämmas, efter vars förlopp den omständighet,
som föranlett beslutet, icke skall
utgöra hinder mot bifall till ansökning örn
bidragsförskott.
12 §.
Befinnes barn, för vilket bidragsförskott
utgår, icke vidare vara svensk medborgare
eller stadigvarande vistas här i riket, skall
förskottet indragas, såvida icke dettp med
hänsyn till omständigheterna prövas oskäligt.
Socialvårdskommittén.
1 momentet motsvarar 14 § andra stycket i gällande lag. Kommittén anför
härom:
Har bidragsförskott för viss månad redan utbetalats, då omständighet
inträffar, på grund varav faderns skyldighet att utgiva underhållsbidrag
upphör, borde strängt taget den del av månadsbeloppet återbetalas, som hemper
å tiden därefter. Detta skulle emellertid ofta te sig obilligt, åtminstone
då förskottet utbetalats till enskild person, och skulle i fall av sistnämnda slag
därtill säkerligen möta praktiska svårigheter. Kommittén har därför föreslagit
en tilläggsbestämmelse av innebörd att återkrav från mottagaren i sådana
fall ej skall ske. Att stadga undantag för de fall, där förskottet utbetalats
till offentligt organ, har ej synts lämpligt. Då barnafadern naturligtvis ej
heller kan krävas på ifrågavarande belopp, blir följden, a.tt stat och kommun
få helt svara för denna kostnad. Det rör sig dock här örn mycket små
belopp. Skulle förskottet för den löpande månaden ännu icke lia utbetalts, då
skyMigheten att utgiva underhållsbidrag upphör, skall givetvis avdrag ske
för tiden därefter. -—- Förevarande moment får anses tillämpligt även för det
(Kommittéförslaget.)
12 §.
1 mom. Sedan faderns skyldighet att utgiva
underhållsbidrag till barnet upphört,
skall beviljat bidragsförskott ej vidare utgå.
Har dessförinnan förskott utbetalats för tid
efter det nämnda skyldighet upphört, må sådant
belopp icke återkrävas från mottagaren.
2 mom. Beviljat bidragsförskott skall genom
särskilt beslut indragas
a) örn sökanden åberopat oriktig uppgift
av beskaffenhet att påverka rätten till bidragsförskott,
ehuru skäligen kunnat fordras,
att uppgiften varit riktig;
b) örn, där barnet är fött utom äktenskap
eller föräldrarnas äktenskap upplösts genom
skilsmässa, föräldrarna sammanflytta;
c) örn barnet får bostad tillsammans med
sin fader; och
d) örn barnet befinnes icke vidare vara
svensk medborgare eller stadigvarande vistas
här i riket samt bidragsförskottets indragande
icke med hänsyn till omständigheterna
prövas oskäligt.
Beslut örn indragning av bidragsförskott
meddelas av den barnavårdsnämnd, som beviljat
förskottet, samt avser tiden från dagen
för beslutet. Har dessförinnan förskott
utbetalats för tid efter sagda dag, må sådant
belopp icke återkrävas frän mottagaren.
3 mom. Beviljat bidragsförskott må ej
jämkas under den tid, för vilken förskottet
beviljats.
Kungl. Maj:ts proposition nr 183.
57
fall, att barnet antagits såsom adoptivbarn. Väl kan det tänkas, att den
naturlige fadern framdeles åter kan bli skyldig bidraga till barnets underhåll.
Hans underhållsskyldighet har emellertid i varje fall upphört tills
vidare.
I 2 momentet hava av kommittén samlats de fall, där särskilt beslut skall
fattas om indragning av beviljat förskott. Kommitténs närmare redogörelse
för detta moment återfinnes å sid. 63 i betänkandet, vartill jag anhåller att
få hänvisa.
3 momentet i 12 § innehåller en ultrycklig bestämmelse om att beviljat bidragsförskott
icke må jämkas. Kommittén diskuterar å sid. 64—67 i betänkandet
ingående de fall, i vilka jämkning kunde tänkas skola ske, men kommer
på anförda skäl till det resultatet, att sådan jämkning icke i något fall
bör tillåtas. Jag anhåller att även härutinnan få hänvisa till betänkandet.
Yttrandena.
Statskontoret finner av socialvårdskommitténs motivering till 1 m o m.
framgå, att kommittén tänkt sig, att stat och kommun skulle få helt svara
för den kostnad, som kunde föranledas av att för mycket utbetalats i bidragsförskott.
Statskontoret finner emellertid försiktigheten bjuda, att det ekonomiska
ansvaret för att bidragsförskotten utbetalades i enlighet med givna
bestämmelser helt lades på det utbetalande kommunala organet.
Beträffande 2 mom. a) anmärker pensionsstyrelsen, att föreskrift saknades
därom, att ansökning, vari oriktig uppgift åberopats, skulle avslås. Vidare
saknades föreskrift, att i dylikt fall, där annat ej funnes påkallat, viss
påföljdstid skulle bestämmas, varunder bidragsförskott ej kunde utgå. Liknande
anmärkningar framställas av länsstyrelsen i Älvsborgs län och barnavårdsnämnden
i Borås. I fråga om vad under b) stadgas anföra Stockholms
stads barnavårdsnämnd och barnavårdsnämnden i Sundbyberg att uttrycket
»sammanflytta» erbjöde tolkningssvårigheter.
I fråga om 3 mom. framhålla socialstyrelsen och barnavårdsnämnden i
Valbo, alt jämkning borde få äga rum i de fall, då barnantalet ändrats. Även
Stockholms stads barnavårdsnämnd anser vissa fall kunna föreligga, då
jämkning borde få ske. — Å andra sidan betonas av Överståthållarämbetet,
länsstyrelsen i Malmöhus län, svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet
och barnavårdsnämnden i Borås, att jämkning över huvud icke borde få äga
rum. Överståthållarämbetet anför:
Stockholms stads barnavårdsnämnd har visserligen framhållit, att fall finnas,
då en jämkning måste framstå som motiverad. På grund av de stora fördelar,
som man vinner vid lagens tillämpning genom att helt utesluta möjligheten
till jämkning, anser sig dock Överståthållarämbetet icke böra förorda
några undantag från den av kommittén föreslagna bestämmelsen. Fall kunna
emellertid tänkas, då barnavårdsnämnds beslut blivit oriktigt på grund av
förbiseende av nämnden eller felaktiga uppgifter, som dock icke äro sådana,
att de böra medföra förskottets indragning. I sådana fall torde barnavårdsnämnden
böra äga rätt att förordna om rättelse av redan meddelat beslut.
Med hänsyn till det kategoriska förbudet mot jämkning kan emellertid befaras,
att tvekan skall uppstå, huruvida en sådan rättelse skall kunna ske
utan stöd av uttryckligt lagstadgande.
58
Kungl. Maj.ts proposition nr 183.
Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet anser, att förbudet mot jämkning
— även om detsamma i vissa fall medförde, att barn under en kortare
tid icke erhölle hela det förskottsbidrag, till vilket det med tillämpning av en
jämkningsregel vöre berättigat — dock med hänsyn till vad socialvårdskommittén
därom anfört och den betydande förenkling, som detsamma medförde,
borde stadfästas.
DeVTd^ntS statskontoret har anfört, att den kostnad, som kunde föranledas av för
* 5 en'' mycket utbetalat bidragsförskott, helt borde falla på det utbetalande kommunala
organet. I sådana fall, där barnavårdsnämnden i enlighet med lagens
föreskrift utbetalat förskott för viss månad men rätten till förskott genom en
oförutsebar händelses inträffande sedermera upphört innan månadens utgång,
synes det emellertid icke motiverat, att nämnden skall stå för all kostnad.
Beträffande 2 mom. synas mig föreskrifter utöver de av socialvårdskommittén
föreslagna icke erforderliga.
Vad slutligen angår förbudet mot jämkning i 3 mom. finner jag, med hänsyn
till vad som anförts av socialvårdskommittén, Överståthållarämbetet samt
svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet, icke skäl till ändring av kommittéförslaget.
Stadgandet torde emellertid icke utgöra hinder för rättelse
av sådana direkt felaktiga beslut, om vilka Överståthållarämbetet talat.
13-16 §§.
(Gällande lag.) {Kommittéförslaget.)
15 §• 13 §.
Barnavårdsnämnden har att noga vaka över att bidragsförskott kommer barnet till godo.
16 §. 14 §
Rätt till bidragsförskott kan ej överlåtas och må förty icke tagas i mät för gäld.
17 § första stycket. 15 §.
För lämnat bidragsförskott inträder den För lämnat bidragsförskott inträder den
barnavårdsnämnd, som utgivit förskottet, å barnavårdsnämnd, som utgivit förskottet, å
vederbörande kommuns vägnar i barnets rätt vederbörande kommuns vägnar i barnets
till underhållsbidrag gentemot fadern. rätt till underhållsbidrag gentemot den un
derhållsskyldige.
18 §. 16 §.
Sedan den underhållsskyldige erhållit meddelande, som i 10 § sägs, har han att, så
länge bidragsförskott utgår, till barnavårdsnämnden erlägga å förskottet belöpande andel
av underhållsbidragen, allt eftersom dessa förfalla till betalning. Gentemot barnavårdsnämnden
må icke åberopas betalning av underhållsbidrag, som erlagts annorledes än nu
sagts.
Departements- Kommitténs förslag såvitt angår 13—16 §§ hava oförändrade upptagits i
c ejen. departementsförslaget.
17 §.
(Gällande lag.) (Kommittéförslaget.)
17 § andra stycket. 17 §.
Rätten att återkräva bidragsförskott md av Det åligger barnavårdsnämnden att, där
barnavårdsnämnden eftergivas, där den un- ej den underhållsskyldige efter förmåga återderhållsskyldige
genom att återbetala förskot- gäldar utgivet bidragsförskott, utan dröjs
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 183.
59
tet eller någon del därav kan antagas komma
att sakna nödiga medel till underhåll för
sig och de sina eller eljest sgnnerliga skäl
tala mot återkrävande av förskottet.
mål vidtaga erforderliga åtgärder för fordringens
indrivande.
När synnerliga skäl därtill föranleda, äger
länsstyrelsen på framställning av barnavårdsnämnden
eller av den underhållsskyldige besluta,
att återkravsrätten skall eftergivas.
Socialvårdskommittén.
Kommittén omnämner, att det från olika håll anmärkts, att barnavårdsnämndernas
verksamhet för utgivna bidragsförskotts återkrävande av de underhållsskyldiga
bruste i effektivitet. Som bevis därför hade man framför allt
pekat på det förhållandet, att en så stor del av bidragsförskotten icke indreves.
Socialvårdskommittén kunde emellertid icke underlåta att framhålla,
att det i och för sig knappast v-ore så anmärkningsvärt att resultatet av indrivningen
siffermässigt visat sig tämligen dåligt. Man finge nämligen icke
glömma, att förskotteringen i ganska stor utsträckning nödvändiggjorts icke
av försummelse i egentlig mening från den underhållsskyldiges sida utan av
hans oförmåga att fullgöra underhållsskyldigheten. En stor del av de underhållsskyldiga
befunne sig i sådana omständigheter, att återbetalning helt
enkelt ej kunde ifrågakomma. Man behövde endast såsom exempel härpå
nämna sådana ingalunda fåtaligt representerade grupper som invalider, av
fattigvården försörjda, sinnessjuka och fångar. Med det anförda ville kommittén
naturligtvis ej göra gällande annat än att indrivningen med all säkerhet
borde kunna lämna bättre resultat. Kommittén ville endast varna för en
överskattning av möjligheterna att här uttaga avsevärt större belopp än som
nu skedde.
Beträffande återbetalningsfrekvensen må i detta sammanhang hänvisas till
den vid betänkandet fogade bilagan 3 (sid. 77—82).
Kommittén anför vidare:
De brister som föreligga kunna bero antingen därpå, att barnavårdsnämnderna
icke till fullo utnyttja de möjligheter lagen bjuder för framtvingande
av underhållsskyldighetens fullgörande, eller också därpå, att dessa möjligheter
äro otillräckliga. Vad det förra beträffar, förhåller det sig otvivelaktigt
så, att en del nämnder visat försumlighet i utnyttjandet av förefintliga möjligheter.
Till icke ringa del torde emellertid detta förhållande ha berott på
bristande orientering om hur dessa för dem nya ärenden borde handläggas. I
flera av de yttranden rörande bidragsförskottslagen, vilka inkommit till kommittén
från länsstyrelserna, har också uppgivits, att under de sista åren en
viss förbättring inträtt i fråga om barnavårdsnämndernas sätt att bedriva
återkravsverksamheten. Det är väl att förmoda, att denna förbättring kommer
att fortsätta, allt eftersom nämnderna vinna ökad erfarenhet och vana vid
verksamheten. Den vägledning de få i samband med länsstyrelsernas granskning
av ansökningarna om statsbidrag har givetvis också sin stora betydelse.
Det har föreslagits, att lill befrämjande av ett mera nitiskt uppträdande
från barnavårdsnämndernas sida i fråga om återkravsverksamheten detaljerade
föreskrifter borde meddelas rörande de åtgärder, som böra av dem vidtagas.
Socialvårdskommittén finner det för sin del knappast lämpligt eller
ens praktiskt möjligt att lagfästa sådana föreskrifter. Härför äro de fall, som
möta, av allt för varierande beskaffenhet. Vilka åtgärder barnavårdsnämnderna
lia att företaga får väl också anses vara i princip ganska klart. De sko
-
60
Kungl. Maj:ts proposition nr 183.
la göra sig underrättade om den underhållsskyldiges ekonomiska förhållanden
och, där det ej framgår att han saknar möjlighet att till någon del återbetala
förskottet, vidtaga den för det särskilda fallet bäst lämpade tvångsåtgärden
mot honom. Härutinnan skiljer sig verksamheten icke från den som tidigare
bedrivits — och allt fortfarande i viss utsträckning bedrives — av mödrar
och barnavårdsmän. I själva verket är det nog också främst i ett annat avseende,
som ovisshet räder. Här syftas på frågan, huru ofta en barnavårdsnämnd
— för att ej riskera att gå miste örn statsbidrag —- skall behöva föranstalta
om förnyade undersökningar och åtgärder beträffande en underhållsskyldig,
mot vilken ingripande tidigare visat sig gagnlöst eller resultatlöst.
Även här synes det emellertid ogörligt att i lagen lämna några närmare direktiv.
Fallen äro alltför olikartade. En viss, av vederbörande länsstyrelse godtagen
praxis, åtminstone i fråga om de så att säga mera normala fallen, torde
Nämligen snart utbilda sig. En olägenhet kan ligga däri, att denna praxis
möjligen utvecklar sig olika inom de skilda länen. Måhända kunde det vara
till fördel, örn de tjänstemän inom länsstyrelserna, som närmast svara för
granskningen av ansökningarna om statsbidrag, bereddes tillfälle att sammanträffa
för att överlägga örn denna fråga jämte andra med granskningen
sammanhängande spörsmål.
Kommittén anser sig, med hänsyn till det sålunda anförda, icke kunna förorda
lagfästandet av några detaljerade regler rörande återkravsrättens bedrivande,
men förklarar sig dock vilja föreslå införandet av en allmän bestämmelse
i första stycket av 17 §, enligt vilken barnavårdsnämnd ålägges
att, där ej den underhållsskyldige efter förmåga återgäldar utgivet bidragsförskott,
utan dröjsmål vidtaga erforderliga åtgärder för fordringens indrivande.
Detta syntes visserligen gälla även utan uttrycklig lagföreskrift, men förekomsten
av en sådan borde dock kunna vara av viss nytta.
Vad angår bestämmelsen i 17 § andra stycket gällande lag, att barnavårdsnämnd
under vissa angivna förhållanden finge eftergiva rätten att av den
underhållsskyldige återkräva lämnat bidragsförskott, framhåller socialvårdskommittén,
att mycken tveksamhet därom rått bland såväl barnavårdsnämnder
som länsstyrelser. Tillämpningen syntes också hava varit synnerligen
ojämn. Somliga nämnder tillgrepe bestämmelsen i ganska stor utsträckning,
andra utnyttjade den icke alls. Från många håll hade begärts en närmare
reglering av dess tillämplighetsområde. Från några håll hade föreslagits, att
bestämmelsen måtte helt slopas eller att rätten att tillämpa densamma måtte
överföras å länsstyrelserna. Socialvårdskommittén vore för sin del av den
uppfattningen, att man även i fortsättningen borde hava en bestämmelse om
eftergiftsrätt, men att den borde tillämpas mycket restriktivt. Sålunda borde
icke något särskilt beslut örn eftergift meddelas enbart av den anledningen,
att den underhållsskyldige genom återbetalning av bidragsförskottet eller del
därav skulle komma att sakna nödiga medel för försörjning av sig och de
sina. I sådana fall förfores lämpligast så, att — där ej heller arbetsföreläggande
borde ifrågakomma -—- med tvångsåtgärder finge tills vidare anstå
utan att något formellt beslut därom fattades. I lag fastställd eftergiftsrätt
behövdes snarare för vissa fall, där den underhållsskyldige icke kunde antagas
komma att genom återbetalning sakna nödiga medel. Funnes icke någon
Kungl. Maj:ts proposition nr 183.
61
lagbestämmelse om eftergiftsrätt, bleve nämligen barnavårdsnämnden tvungen
att i sådana fall under alla förhållanden tillgripa tvångsåtgärder. Någon
gång kunde emellertid detta visa sig ur social synpunkt olyckligt eller ur
mera personlig synpunkt uppenbart obilligt. Såsom exempel kunde nämnas
det fall, där fadern till ett utomäktenskapligt barn hade egen familj, vars sammanhållning
uppenbarligen skulle äventyras, om förskottet uttoges av honom.
Med tanke på fall av angiven art syntes det vara tillrådligt att ej helt avskära
möjligheten till uttryckligt beslut örn eftergift. En närmare bestämning av
fallen i lagtexten mötte svårigheter med hänsyn till deras mycket olikartade
beskaffenhet. Socialvårdskommittén föresloge därför ett allmänt avfattat
stadgande av innehåll, att eftergift skulle kunna beviljas, när synnerliga skäl
därtill föranledde. Kommittén ville emellertid understryka, att det här vore
fråga örn undantagsfall, och att bestämmelsen därför borde tillämpas restriktivt.
Det torde sålunda säga sig självt, att det icke vore meningen att eftergift
skulle beviljas endast därför, att den underhållsskyldige bildat egen
familj. Det syntes lämpligast, att de avsedda besluten om eftergift meddelades
av länsstyrelsen efter framställning för varje särskilt fall av vederbörande
barnavårdsnämnd eller den underhållsskyldige. Ett av länsstyrelsen fattat beslut
örn eftergift innebure, att den underhållsskyldige bleve för all framtid
befriad från återbetalningsskyldighet med avseende å det utgivna förskott
framställningen om eftergift avsett.
Yttrandena.
Spörsmålet i vilken ordning återkravsrätt skall få eftergivas har behandlats
i åtskilliga yttranden. I det stora flertalet tillstyrkes socialvårdskommitténs
förslag; direkt tillstyrkande yttranden beträffande 17 § andra stycket hava
avgivits av bl. a. länsstyrelserna i Malmöhus och Gävleborgs län samt barnavårdsnämnderna
i Gävle och Umeå.
I några yttranden anföres, att det vore onödigt att belasta länsstyrelserna
med berörda spörsmål. Uttalanden i sådan riktning hava gjorts av länsstyrelserna
i Jönköpings och Västmanlands län, barnavårdsnämnderna i Hjälmseryd,
Simrishamn och Valbo, Gävleborgs läns barnavärdsförbund samt fattigvårds-
och barnavårdskonsulenten i tredje distriktet.
Nödvändigheten av att överlämna beslutanderätten till länsstyrelserna ifrågasättes
av barnavårdsnämnden i Malmö och svenska stadsförbundet.
Den allmänna bestämmelsen i första stycket synes, såsom socialvårdskommittén
framhållit, kunna bliva till nytta.
Då möjligheterna till eftergift av återkravsrätten böra utnyttjas mycket
restriktivt synas mig starka skäl tala för att beslut därom skall fattas av vederbörande
länsstyrelse på framställning av barnavårdsnämnden eller den
underhållsskyldige. Jag tillstyrker därför socialvårdskommitténs förslag även
beträffande andra stycket i 17 §.
Departement»■
chefen.
62
Departementschefen.
Departements
chefen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 183.
18 §.
(Kommiltéförslaget.)
_ Barnavårdsnämnden åge rätt att utan kostnad för nämnden erhålla polismyndighetens
biträde för efterforskande av underhållsskyldig hos vilken nämnden har fordran på grund
av utgivet bidragsförskott, ävensom för verkställande av utredning rörande den underhållsskyldiges
förmåga att återgälda förskottet.
Denna paragraf saknar motsvarighet i gällande lag.
Socialvårdskommittén.
Kommittén framhåller, att viss tvekan syntes råda i frågan, huruvida barnavårdsnämnd
hade rätt att för återkravsverksamhetens bedrivande erhålla
kostnadsfritt biträde av polismyndighet för underhållsskyldigs efterforskande
och hörande. I de flesta län torde sådant biträde lämnas, i andra däremot
icke. Någon direkt lagbestämmelse i saken funnes ej. Eftersom barnavårdsnämndernas
ifrågavarande verksamhet på sätt och vis kunde sägas hava
övertagits från barnavårdsmännen, vilka enligt särskilda stadganden i lagarna
om barn i och utom äktenskap ägde rätt till polismyndighets biträde i
nyssnämnt hänseende, förefölle det naturligt att tillerkänna barnavårdsnämnderna
en liknande rätt. I kommitténs förslag hade intagits en bestämmelse
därutinnan, vilken med hänsyn till framställda önskemål givits en något vidare
avfattning än motsvarande stadgande i omförmälda lagar.
Yttrandena.
I flera yttranden betonas, att polismyndigheterna böra ägna ärenden av
förevarande art en snabb handläggning.
Socialvårdskommitténs förslag har tillstyrkts i yttrandena och synes böra
genomföras. I syfte att tillförsäkra polisman gottgörelse av statsmedel för vissa
resekostnader m. m. i anledning av begärt biträde i nu ifrågavarande hänseende
torde — i enlighet med förslag av kommittén — ett tillägg böra göras
till kungörelsen den 24 november 1932 angående vissa ersättningar åt befattningshavare
vid polis- och åklagarväsendet m. m.
19 och 20 §§.
(Gällande lag.)
19 §.
Barnavårdsnämnden bör bereda modern
eller annan, som äger föra talan för barnet,
tillfälle att i samband med återkrävandet
av bidragsförskott utkräva den del av
oguldna underhållsbidrag, som må överskjuta
bidragsförskottets belopp.
(Kommittéförslaget.)
19 §.
Barnavårdsnämnden bör bereda modern
eller annan, som äger föra talan för barnet,
tillfälle att i samband med återkrävande
av bidragsförskott utkräva den del av
oguldna underhållsbidrag, som må överskjuta
bidragsförskottets belopp.
20 §. 20 §.
Utgift för bidragsförskott bestrides, i den mån ersättning ej kunnat uttagas av den underhållsskyldige,
till tre fjärdedelar av statsverket och till en fjärdedel av den kommun,
vars barnavårdsnämnd beviljat förskottet.
Socialvårdskommitténs förslag synas böra oförändrade upptagas i departementsförslaget.
Kungl. Maj:ts proposition nr 183.
63
21
(Gällande lag.)
21 §.
Gottgörelse av statsverket för utgivna bidragsförskott
sökes av barnavårdsnämnden
hos länsstyrelsen. Ansökning, avseende nämndens
kostnader under visst kalenderår, skall
göras före utgången av kalenderåret näst efter
det, då förskottet utgivits. Konungen må
dock, när skäl därtill äro, förordna, att ansökning
skall av länsstyrelsen upptagas till
prövning, ändå att den göres senare.
Vid ansökningen skola fogas följande
handlingar:
a) uppgift beträffande varje barn om
namn, födelsedag och vistelseort samt föräldrarnas
namn och vistelseort;
b) specificerad uppgift å nämndens kostnader
för bidragsförskott med angivande
särskilt för varje barn av förskottets belopp
och tidpunkten för dess utbetalande; där
uppgiften ej åtföljes av behöriga verifikationer,
skall den vara till riktigheten stgrkt av
ordföranden och annan ledamot i nämnden
eller, då kassaförvaltare finnes, av denne
jämte ytterligare en ledamot;
c) fullständig redogörelse för barnens och
deras föräldrars ekonomiska ställning; samt
d) redogörelse för de åtgärder, som vidtagits
för bidragsförskottens återkrävande,
jämte härutinnan meddelade utslag eller beslut
ävensom, i fall där tvångsmedel mot
den unde Thalis skyldige icke anlitats, uppgift
örn anledningen härtill.
De under c) och d) omförmälda redogörelserna
skola vara till riktigheten styrkta av
barnavårdsnämndens ordförande.
Sedan länsstyrelsen granskat ansökningen
samt genom sökanden införskaffat eller själv
låtit införskaffa den ytterligare utredning,
som må vara behövlig, har länsstyrelsen att
meddela beslut i ärendet samt att utanordna
beviljat belopp.
Socialvårdskommittén.
Kommittén erinrar örn att enligt 21 § första stycket andra punkten i gällande
lag ansökning, avseende barnavårdsnämndens kostnader under visst
kalenderår skulle göras före utgången av kalenderåret näst efter det, då
förskottet utgivits. Tvekan hade uppstått, huruvida den omständigheten, att
på t. ex. december månad belöpande förskott av någon anledning ej utbetalats
förrän under påföljande januari, skolat beträffande detta förskottsbelopp
föranleda förlängning av ansökningstiden med ett år. Enligt kommitténs
uppfallning borde det avgörande vara, å vilket år förskottet belöpte.
Med anledning härav hade en något ändrad formulering av stadgandet
föreslagits. I samband därmed hade vidtagits några ändringar, som föranletts
av övergången till budgetår såsom förskottsperiod. Kommittén hade
vidare föreslagit införandet i 21 § av en bestämmelse, enligt vilken ansökning
om statsbidrag skulle, i likhet med vad redan nu stadgats rörande ansökning
örn bidragsförskott, avfattas enligt fastställt formulär. De i den
(Kommittéförslaget.)
21 §.
Gottgörelse av statsverket för utgivna bidragsförskott
sökes av barnavårdsnämnden
hos länsstyrelsen. Ansökning, avseende nämndens
kostnader för förskott som belöpa å
visst budgetår, skall göras före utgången av
därnäst följande budgetär. Konungen må
dock, när skäl därtill äro, förordna, att ansökning
skall av länsstyrelsen upptagas till
prövning, ändå att den göres senare. Ansökning''
avfattas enligt fastställt formulär.
Sedan länsstyrelsen granskat ansökningen
samt genom sökanden införskaffat eller själv
låtit införskaffa den ytterligare utredning,
som må vara behövlig, har länsstyrelsen att,
i den män bidragsförskotten befunnits beviljade
och utbetalade i överensstämmelse
med föreskrifterna i denna lag samt barnavårdsnämnden
skäligen får anses hava fullgjort
vad densamma ålegat i fråga örn åtgärder
för förskottens återkrävande, bevilja
gottgörelse och utanordna beviljat belopp.
64
Kungl. Maj:ts proposition nr 183.
gällande paragrafens andra och tredje stycken intagna detaljföreskrifterna
syntes vara av sådan beskaffenhet, att de lämpligen borde, i vissa delar omarbetade,
överflyttas lill tillämpningskungörelsen.
Beträffande omfattningen av länsstyrelsernas skyldigheter och befogenheter
i samband med granskningen av ansökningarna om statsbidrag hade,
framhåller kommittén vidare, på några håll tvekan försports. Kommittén
anför som sin mening följande:
Gällande lags mening torde säkerligen vara, att länsstyrelserna ha att
underkasta ansökningarna en allsidig prövning av såväl formell som mate™6^
art. Det bör sålunda kontrolleras, att bidragsförskotten blivit beviljade
och utbetalade i enlighet med bidragsförskottslagens föreskrifter —
därvid länsstyrelsen dock givetvis saknar anledning framställa anmärkning
örn att bidragsförskott utgått med för lågt belopp — ävensom att barnavårdsnämnderna
fullgjort vad som skäligen kan fordras i fråga örn åtgärder
för förskottens återkrävande av de underhållsskyldiga. Några detaljerade
regler örn granskningen synas ej böra lagfästas. Däremot föreslår kommittén
införandet av en allmän bestämmelse av nyss antytt innehåll.
Beträffande vissa av kommittén diskuterade spörsmål i samband med
frågan om barnavårdsnämnds rätt att få gottgörelse av statsverket för bidragsförskott
anhåller jag få hänvisa till betänkandet (sid. 46—47).
Yttrandena.
Barnavårdsnämnden i Täby samt fattigvårds- och barnavårdskonsulenten
i tredje distriktet anse, att ansökning örn gottgörelse borde avse kostnaderna
under ett visst budgetår, ej de kostnader som belöpa därå.
Sistnämnda bestämmelse kunde föranleda onödigt besvär för barnavårdsnämnderna.
Länsstyrelsen i Kronobergs län föreslår, att en uttrycklig föreskiift
skulle meddelas därom, att, innan ansökan örn gottgörelse för utgivet
förskott slutligen behandlades, yttrande i ärendet borde inhämtas från
fattigvårds- och barnavårdskonsulenten.
Länsstyrelsen i Västerbottens län anser, att det ur länsstyrelsernas arbetssynpunkt
måhända vore lämpligt att begränsa tiden för ingivande av rekvisitioner
till ett halvt år efter bidragsförskottsperiodens slut eller alltså till
senast den 31 december.
Riksråkenskapsverket anför:
Att ettårsfristen för ansöknings ingivande bibehålies efter det att bidragsperioden
omlagts från kalenderår till budgetår synes komma att få den
konsekvensen, att statsbidragen till sådana bidragsförskott, som belöpa
exempelvis å budgetåret 1943/44, till stor del komma att belasta vederbörande
riksstatsanslag först för budgetåret 1945/46. Det är givetvis önskvärt,
att statsbidrag, som avse bidragsförskott för visst budgetår, bliva redovisade
i sa nära anslutning till detta budgetår som möjligt och under loppet av
ett och samma budgetår. Enligt riksräkenskapsverlcets mening böra statsbidragen
därför sökas före utgången av april månad året efter utgången av
det budgetår bidragsförskotten avse, så att kostnaderna må hinna belastas
vederbörande riksstatsanslag före utgången av påföljande juli månad. Att
den kommunala revisionen i städerna ej är avslutad vid den nu föreslagna
tidpunkten för ansöknings ingivande torde icke behöva utgöra något hinder
härför.
Kungl. Maj.ts proposition nr 183.
65
Vad i yttrandena av barnavårdsnämnden i Täby och en fattigvårds- och Departementsbarnavårdskonsulent
anförts synes mig icke böra föranleda ändring i social- chefen.
vårdskommitténs förslag. Att länsstyrelserna höra fattigvårds- och barnavårdskonsulenterna
innan ansökning slutligen behandlas är visserligen enligt
min mening lämpligt, men uttrycklig föreskrift därom torde icke vara erforderlig.
För en ändring av tiden för ingivande av ansökning till länsstyrelsen tala
onekligen vissa skäl. Ä andra sidan kan anföras, att barnavårdsnämnderna
böra hava en icke altför kort tid på sig att ordna med ansökningarna. Efter
vägande av skälen för och emot har jag stannat för att godtaga socialvårdskommitténs
förslag.
22 §.
(Gällande lag.)
22 §.
Har barnavårdsnämnden, efter det nämnden
mottagit gottgörelse av statsverket för
bidragsförskott, av den underhållsskyldige
uppburit ersättning för förskottet, åligger det
nämnden att i samband med den ansökning
örn sådan gottgörelse, som näst därefter göres,
till statsverket redovisa tre fjärdedelar av
den uppburna ersättningen.
(Kommittéförslaget.)
22 §.
Har barnavårdsnämnden, efter det nämnden
sökt gottgörelse av statsverket för visst
bidragsförskott, av den underhållsskyldige
uppburit ersättning för förskottet, åligger
det nämnden att i samband med den ansökning
om gottgörelse för utgivna bidragsförskott,
som näst därefter göres, till statsverket
redovisa tre fjärdedelar av den uppburna
ersättningen, dock högst vad nämnden uppburit
i gottgörelse av statsverket för förskottet.
Socialvårdskommittén.
Kommittén förklarar sig hava vidtagit vissa ändringar, föranledda därav
att i 22 § gällande lag icke stadgats, huru det skulle förfaras med belopp,
som barnavårdsnämnden uppburit av den underhållsskyldige efter det nämnden
sökt gottgörelse av statsverket men före gottgörelsens utbetalande. Även
dessa medel borde naturligtvis redovisas i samma utsträckning som de, vilka
inflöte efter det nämnden mottagit gottgörelsen. Man kunde naturligtvis
tänka sig den utvägen, att nämnden omedelbart så att säga kompletterade
sin under prövning liggande ansökning med uppgift örn inbetalningen. Det
förefölle emellertid mera praktiskt att med dessa medel förfores på samma
sätt som med de medel, vilka inflöte efter det gottgörelsen utbetalats. Bestämmelse
härom hade upptagits i kommitténs förslag. Paragrafen hade även
kompletterats med ett stadgande, enligt vilket barnavårdsnämnden behövde
redovisa högst vad nämnden av statsverket uppburit i gottgörelse för det
ifrågakomna förskottet. Delta med lanke på de fall, då länsstyrelsen icke
alls eller endast till viss del beviljat av nämnden begärd gottgörelse.
Yttrandena.
Vissa erinringar, huvudsakligen av tonnell natur, mot den föreslagna paragrafen
hava framförts i några yttranden.
På de skäl socialvårdskommittén anfört har jag funnit mig böra föresi ^Departement*
att dess förslag beträffande förevarande paragraf godtages. chefen.
Bihang till riksdagens protokoll HUS. 1 sami. Nr 18S och 1X4. 5
66
Kungl. Maj-.ts proposition nr 183.
Departements
chefen.
Departements
chefen.
23 §.
(Gällande lag.) (Kommittéförslaget.)
23 §. 23 §.
Har barnets moder ingått äktenskap nied annan än barnets fader, skall, därest fadern
avlidit, vad i denna lag sägs om fader gälla maken.
Hava makar eller någon av dem adoptivbarn, skall vid tillämpningen av denna lag med
barnets fader avses mannen och med barnets moder hustrun.
Gällande lags bestämmelser synas böra oförändrade bibehållas.
24—26 §§.
24 §.
(Gällande lag.)
24 §.
Över barnavårdsnämnds beslut i ärende
rörande beviljande eller indragning av bidragsförskott
eller rörande eftergivande av
rätten att återkräva sådant förskott må den,
som beslutet rörer, anföra besvär hos länsstyrelsen
inom trettio dagar från det han av
beslutet erhållit del.
(Kommittéförslaget.)
24 §.
över barnavårdsnämnds beslut i ärende
rörande beviljande eller indragning av bidragsförskott
må den, som beslutet rörer,
anföra besvär hos länsstyrelsen inom trettio
dagar från det han av beslutet erhållit del.
25 §. 25 §.
Klagan över länsstyrelses beslut i ärende enligt denna lag föres hos Konungen i vederbörande
statsdepartement före klockan tolv å trettionde dagen efter den, då klaganden erhöll
del av beslutet.
26 §. 26 §.
De närmare föreskrifter, som, utöver vad denna lag innehåller, finnas erforderliga för
lagens tillämpning, meddelas av Konungen.
Nu ifrågavarande paragrafer, beträffande vilka i yttrandena allenast vissa
påpekanden och förslag av huvudsakligen formell natur gjorts, torde böra
inflyta i departementsförslaget i socialvårdskommitténs avfattning.
lkraftträdehe- och övergångsbestämmelser.
Kommittéförslaget innehåller följande ikraftträdelse- och övergångsbestämmelser:
Denna
lag träder i kraft den ...
Genom lagen upphävas lagen den 18 juni 1937 (nr 383) örn förskottering av underhållsbidrag
till barn och kungörelsen den 5 november 1937 (nr 924) med vissa bestämmelser angående
tillämpningen av sistnämnda lag.
Har ansökning örn bidragsförskott enligt lagen den 18 juni 1937 ingivits men ej hunnit
slutbehandlas före nämnda lags upphävande, må förskott beviljas enligt den nya lagen
på grundval av den ingivna ansökningen, kompletterad med erforderliga uppgifter.
Har genom beslut enligt lagen den 18 juni 1937 bidragsförskott beviljats för tid efter
den .............., skall sådant förskott utan hinder av sagda lags upphävande utgå med
belopp och för period, som genom beslutet fastställts, men skola i övrigt den nya lagens
bestämmelser tillämpas beträffande förskottet.
Vad i föregående stycke sagts skall ej utgöra hinder för barnavårdsnämnd att, medan
bidragsförskott för visst barn ännu utgår på grund av beslut enligt den upphävda lagen,
pröva enligt den nya lagen gjord ansökning örn bidragsförskott för samma barn. Befinnes
därvid, att bidragsförskott skulle enligt den nya lagen utgå med högre månatligt belopp
än det redan utgående bidragsförskottet, skall nämnden förklara beslutet enligt den gamla
lagen förfallet, i vad det avser tiden efter löpande månads utgång, samt på grundval av
den nya ansökningen bevilja bidragsförskott för tiden från sagda tidpunkt. Har beslutet
enligt den gamla lagen meddelats av amian barnavårdsnämnd än den, vilken träffar avgörande
som nu sagts, skall den senare nämnden omedelbart underrätta den förra nämnden
om att det gamla beslutet förklarats förfallet.
67
Kungl. Maj.ts proposition nr 183.
Där i lag eller särskild författning hänvisning skett till den upphävda lagen, skall hänvisningen
anses avse den nya lagen, och där hänvisning skett till visst lagrum, som ersatts
genom bestämmelse i den nya lagen, skall sistnämnda bestämmelse i stället tillämpas.
Socialvårdskommittén.
Kommittén anför härom:
Har ansökning örn bidragsförskott ingivits men icke hunnit bliva slutbehandlad
före den gamla lagens upphävande, må enligt förslaget förskott beviljas
enligt den nya lagen på grundval av den ingivna ansökningen, eventuellt
kompletterad med erforderliga ytterligare uppgifter.
Tidigare beviljade bidragsförskott, som ännu icke utlöpt då den nya lagen
träder i kraft, torde i princip böra utan hinder av den äldre lagens upphävande
utgå med belopp och för period, som ursprungligen beslutats. I övrigt
synas bestämmelserna i den nya lagen böra tillämpas även på de tidigare
bidragsförskotten.
För att skapa möjlighet för de förskottsuppbärande barn, vilka därav
kunna lia fördel, att så snart som möjligt efter den nya lagens ikraftträdande
få förskottet omräknat efter den nya lagens bestämmelser, har kommittén
emellertid föreslagit ett stadgande, enligt vilket ansökning må göras om
bidragsförskott jämlikt den nya lagen, medan förskott jämlikt den gamla
lagen alltjämt utgår. Befinnes vid prövning av sådan ansökning, att förskottet
skulle, beräknat efter den nya lagens bestämmelser, utgå med högre
månadsbelopp än det redan utgående förskottet, skall det gamla beslutet förklaras
förfallet och nytt förskott beviljas på grundval av den nya ansökningen.
Av praktiska skäl bär föreslagits, alt i sådant fall det gamla förskottet
skall upphöra och det nya förskottet börja i och med utgången av den vid
tiden för nämndens beslut löpande månaden. Det kan naturligtvis inträffa,
att det gamla beslutet meddelats av annan barnavårdsnämnd än den, som
prövat den nya ansökningen. Den senare nämnden skall då omedelbart
lämna meddelande om sitt beslut till den förra nämnden. Har genom det
gamla beslutet beviljats gemensamt bidragsförskott för flera barn, bör tydligen
ansökningar enligt den nya lagen göras för samtliga dessa barn i ett
sammanhang. Med det gamla förskottets månadsbelopp får då jämföras
summan av barnens bidragsförskott, för månad räknat, enligt den nya
lagen. Särskilda bestämmelser härom synas icke erforderliga. Då den underhållsskyldige
underrättas örn del nya bidragsförskottets beviljande, bör
lämpligen till undvikande av missförstånd meddelas, att detsamma träder i
stället för det gamla förskottet. Ej heller härutinnan synes särskilt stadgande
erforderligt.
Särskilda övergångsbestämmelser synas bliva nödvändiga beträffande ansökningar
om statsbidrag men de torde böra utformas först sedan det avgjorts
när den nya lagen skall träda i kraft.
Den nya bidragsförskottslagen synes böra träda i kraft den 1 juli 1943, Departem
då nu gällande lag bör upphöra att gälla. Beträffande ansökning örn gott- ch^r"
görelse av statsverket för barnavårdsnämnds kostnader för bidragsförskott,
som utgivits under år 1942. torde dock bestämmelserna i 21 § av nu gällande
lag fortfarande böra äga tillämpning.
Av socialvårdskommittén föreslagna övergångsbestämmelser torde vidare
böra kompletteras med ett stadgande, att ansökning örn gottgörelse av statsverket
för barnavårdsnämnds kostnader för bidragsförskott under tiden den
1 januari—den 30 juni 1943 eller som belöpa å nämnda tid skall, där ej Konungen
medgiver undantag, ingivas till länsstyrelsen senast den 30 juni 1944.
68
Kungl. Maj.ts proposition nr 183.
Departements
chefen.
Särskilda spörsmål.
J. Kostnaderna för bidragsförskotten.
Socialvårdskommittén omnämner, att förste aktuarien i pensionsstyrelsen
Erik Lindh på kommitténs uppdrag verkställt vissa beräkningar beträffande
de ökade kostnader, som kommitténs förslag till höjning av inkomstgränserna
och ändrad avdragsregel skulle medföra. Beräkningarna ingingo i en
av Lindh upprättad promemoria, vilken på grund av sitt omfång icke tryckts
i betänkandet.
Kommittén framhåller, att dessa ökade kostnader vore synnerligen vanskliga
att uppskatta. Åtskilliga på frågan inverkande faktorer vore nämligen
ovissa och det statistiska material, som kunde läggas till grund för beräkningarna,
vore mycket ofullständigt. Lindh hade, under framhållande att man
knappast kunde uppnå annat än att söka härleda vissa gränser, inom vilka
ökningen kunde förväntas stanna, nått fram till det resultatet, att man, därest
kommitténs förslag genomfördes, finge räkna med en kostnad för bidragsförskotten
av 3.72 miljoner kronor på landsbygden och 3.7t miljoner kronor
i städerna eller sålunda sammanlagt 7.43 miljoner kronor. År 1940 var kostnaden,
bortsett från återbetalningar från de underhållsskyldigas sida, på
landsbygden 3.01 miljoner kronor och i städerna 2.72 miljoner kronor eller
sålunda sammanlagt 5.73 miljoner kronor. I förhållande lill 1940 års siffror
skulle alltså ökningen av bruttokostnaderna uppgå till 1.7 miljoner kronor,
ökningen av nettokostnaderna, d. v. s. efter avdrag av återbetalningar, hade
av Lindh beräknats uppgå till 1.23 miljoner kronor för hela riket. Av detta
belopp skulle då statsverket få vidkännas s/4 eller omkring 0.92 miljoner kronor
och kommunerna 1[i eller omkring 0.31 miljoner kronor. Det resultat
vartill Lindh kommit angåve en kostnadsökning, som syntes vara antaglig,
och den beräknade summan borde kunna läggas till grund för anslagsberäkning.
Till de ökade kostnader, som enligt förste aktuarien Lindhs beräkningar
kunna antagas komma att vid genomförande av socialvårdskommitténs förslag
uppstå för statsverket — 920,000 kronor — torde böra läggas de kostnader,
som kunna föranledas av de mindre jämkningar av normalbeloppen,
som jag i det föregående föreslagit vid behandlingen av 8 §. Dessa kostnader
kunna, såsom förut nämnts, uppskattas till inemot 100,000 kronor.
De nu föreslagna ändringarna komma icke afl inverka på kostnadsberäkningarna
för budgetåret 1943/44.
II. övriga spörsmål.
Socialvårdskommittén har i sitt betänkande behandlat även vissa förslag
till ändringar av gällande lagstadganden och införande av nya sådana, alla
med syfte att befrämja återkravsrättens effektivitet. Jag anhåller att därutinnan
få hänvisa till betänkandet (sid. 42—45). Bland annat hava därvid
föreslagits vissa ändringar i och tillägg till införsellagen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 183.
09
Jag vill i detta sammanhang endast nämna, att åtskilliga med bidragsförskottslagen
sammanhörande frågor torde komma att upptagas till behandling
vid den utredning rörande ändringar i införsellagen, som enligt vad jag inhämtat
överväges inom justitiedepartementet. Jag finner ej skäl att nu upptaga
av kommittén diskuterade spörsmål till närmare behandling.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att inom .socialdepartementet
upprättat förslag till lag om förskoitering av underhållsbidrag
till barn (bidragsförskottslag) måtte genom proposition föreläggas riksdagen
till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Sven Bucht.
■