Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
1
Nr 163.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret
1942143; given Stockholms slott den 5 mars 1943.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansårenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 mars
1943.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,
Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander,
Gjöres, Ewerlöf.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter.
I proposition den 4 januari 1943, nr 2, angående utgifter å tilläggsstat till
riksstaten för budgetåret 1942/43 sammanfördes medelsäskanden för ett antal
ändamål, vilkas tillgodoseende var av den tvingande karaktär att ett uppskov
till nästa budgetår icke ansågs möjligt. Vid anmälan av nämnda proposition
anförde jag, att till främjande av överskådligheten i statsregleringsarbetet nytillkommande
framställningar örn anslag å tilläggsstat borde såvitt möjligt
sammanfattas i blott två propositioner, en avgiven vid slutet av den ordinarie
propositionstiden och en mot slutet av riksdagen. Sistnämnda proposition
borde avses uteslutande för reglering av utgifter å förskottsstaten samt för
avskrivning av å tilläggsstat äskade investeringsanslag.
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 101.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
I överensstämmelse med den ståndpunkt åt vilken jag sålunda gav uttryck
ha under den förflutna delen av pågående riksdagssession endast ett fåtal
propositioner angående medelsanvisning å tilläggsstat avlåtits. I de fall där
så skett, ha äskandena antingen avsett ändamål av synnerligen brådskande
beskaffenhet eller också ägt så nära samband med ett i särskild proposition
framställt medelsäskande för nästa budgetår, att ett särskiljande icke ansetts
lämpligen böra ske. I ett fall har därutöver i särskild proposition äskats anslag
för ändamål, för vilket i förenämnda proposition nr 2 ett anslag uppförts
med beräknat belopp.
De anslagsäskanden avseende tilläggsstat till riksstaten för innevarande
budgetår, vilka i enlighet med det anförda ansetts böra i detta sammanhang
föreläggas riksdagen, ha tidigare denna dag anmälts. En sammanställning
omfattande dels de beslut, vilka Kungl. Maj:t därvid på hemställan av vederbörande
föredragande enligt bilagda utdrag av statsrådsprotokollet (bil. 1—
12) fattat, dels ock de anslagsäskanden å tilläggsstat — utöver de i proposilionen
nr 2 sammanfattade — som under den förflutna delen av riksdagssessionen
framlagts för riksdagen, torde få bifogas statsrådsprotokollet i detta
ärende (bihang).
Av de anslag, som äskas i det följande, märkas på driftbudgeten ett anslag
för täckande av vissa kostnader i samband med sockerregleringen å
19.5 miljoner kronor samt ett anslag till förmalningsersättningar å 31 miljoner
kronor. Båda dessa anslag avse reglering av i annan ordning förskotterade
utgifter. På kapitalbudgeten äskas medel till subventionering av bostadsproduktionen
med sammanlagt 25 miljoner kronor. Anslagen ha nödvändiggjorts
av en icke förutsedd förskjutning av bostadsbyggnadsverksamhetens
tidsfördelning.
Chefen för finansdepartementet hemställer härefter, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att godkänna de förslag, örn vilka Kungl. Majit enligt bilagda
utdrag av statsrådsprotokollet för denna dag (bil. 1—12) fattat beslut.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Ivar Löfqvist.
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
3
Bilaga 1.
Egentliga statsutgifter.
Tredje huvudtiteln.
Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 5 mars 1943.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,
Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander,
Gjöres, Ewerlöf.
Tillförordnade chefen för utrikesdepartementet, statsministern, anmäler
härefter under utrikesdepartementets handläggning hörande ärende angående
egentliga statsutgifter å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43 samt
anför därvid följande.
C. Internationella förhandlingar m. m.
[1.] 4. Svenska röda korsdelegater i Grekland, reservationsanslag. Så
som
i föreskriven ordning för riksdagen anmälts, anvisade Kungl. Maj:t enligt
beslut den 18 juli 1942, att utgå från anslaget för oförutsedda utgifter,
ett belopp av 100,000 kronor för bestridande av kostnaderna för svenska
röda korsdelegater för handhavande av hjälpen till Greklands befolkning.
Därvid anförde ministern för utrikes ärendena bl. a. följande.
För åtskillig lid sedan tog överstyrelsen för Svenska röda korset ett initiativ,
som åsyftade organiserandet av en omfattande internationell hjälpaktion
till förmån för det hungrande grekiska folket. Redan dessförinnan
hade den Internationella röda korskommittén i Genéve igångsatt hjälpverksamhet
i Grekland. Åtskilliga spannmålslaster hava under de senaste månaderna
kunnat på svenska kölar föras till Grekland från Lissabon och Haifa.
Av medel, som insamlats i Sverige, har ett belopp av omkring 75,000 kronor
använts för låke- och livsmedelssändningar härifrån.
Genom förhandlingar, som av utrikesdepartementet förts med vederbörande
regeringar och varvid såväl Svenska röda korset som den Internationella
röda korskommittén i Genéve medverkat, har i dagarna enighet nåtts
örn genomförandet av en stor hjälpaktion, byggd på följande huvudprinciper.
Åtta av överstyrelsen för Svenska röda korset förhyrda svenska fartyg,
vilka legat upplagda i Göteborg, tagas i anspråk för transporter av spann
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
mål och eventuellt även andra livsmedel lill Grekland från transoceana länder.
De första tre fartygen hava lämnat Göteborg den 14 juli och de andra
avgå senare i syfte att säkerställa en månatlig import till Grekland av lä,000
ton spannmål. För mottagandet och fördelningen av spannmålen, som jämte
andra tillgängliga livsmedel beräknas förslå till den grekiska befolkningens
hjälpliga försörjning, organiseras i Athen under medverkan av den Internationella
röda korskommittén en delegation, bestående av svenska och
schweiziska röda korsdelegater under svenskt ordförandeskap. Som allmänt
godtagen förutsättning gäller, att alla i Grekland producerade livsmedel skola
konsumeras inom landet eller exporteras mot fullvärdig kompensation av
andra livsmedel.
En blandad svensk-schweizisk kommission under svenskt ordförandeskap
har upprättats i Athen. Kommissionen anlände till Athen i slutet av augusti
förlidet år, och ungefär samtidigt inträffade de första spannmålslasterna från
Canada till Grekland. Distributionen av den införda spannmålen ombesörjes
av kommissionen, vilken har över 500 personer anställda i sin tjänst.
Sveriges chargé d’alfaires i Sofia och Athen har erhållit svenska regeringens
uppdrag att övervaka uppfyllandet av de åtaganden, som från svensk sida
gjorts till de intresserade regeringarna på bägge sidor i stormaktskriget.
De amerikanska och brittiska regeringarna utfäste sig ursprungligen att
månatligen ställa 15,000 ton spannmål till förfogande för skeppning till Grekland.
Sedermera hava de förklarat sig skola därutöver sända 3,000 ton torkade
grönsaker och ett mindre parti torrmjölk i månaden. Hittills hava
104,600 ton vete, 11,425 ton torkade grönsaker ävensom torrmjölk och medikamenter
fraktats till Grekland med de svenska fartygen. Av rapporter från
kommissionen framgår, att distributionen av de till Grekland från Canada
införda livsmedlen kunnat ske på ett tillfredsställande sätt. Kommissionen
har övertagit ansvaret för brödförsörjningen i Athen och Pineus och har även
i begränsad utsträckning kunnat sända mjöl till landsorten.
För närvarande förberedes i samförstånd med de intresserade regeringarna
en utvidgning av hjälpverksamheten till att omfatta av denna hittills icke
berörda delar av den grekiska landsorten, såväl på fastlandet som på öarna.
Detta nödvändiggör en ökning av antalet i Grekland verksamma svenska
röda korsdelegater. Denna utvidgning av hjälpverksamheten medför, att de
medel, vilka av Kungl. Maj:t anvisats för bestridandet av kostnaderna för de
svenska röda korsdelegaterna, kunna beräknas bliva förbrukade inom en nära
framtid. Jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till Svenska röda korsdelegater i Grekland å tilläggsstat
till riksstaten för budgetåret 1942/43 anvisa ett reservationsanslag
av ............................ kronor 150,000.
Vad statsministern sålunda, med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter, hemställt, behagar Hans
Maj:t Konungen bifalla.
Ur protokollet:
Hugo Årnfast.
Kungl. Majlis proposition nr 163.
5
Bilaga 2.
Egentliga statsutgifter.
Fjärde huvudtiteln.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5
mars 1943.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,
Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander,
Gjöres, Ewerlöf.
Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler under försvarsdepartementets
handläggning hörande ärenden angående egentliga statsutgifter
å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43. Med förmälan
tillika att ärendet under punkten 2 vöre av den natur, att närmare redogörelse
för dess innebörd än som av det följande framginge icke borde lämnas
till statsrådsprotokollet, varför ytterligare upplysningar borde få inhämtas
genom de handlingar, som komme att överlämnas till riksdagens vederbörande
utskott, anför chefen för försvarsdepartementet därvid följande.
C. Försvarskrafterna.
Marinen.
Flytande materiel, artillerimateriel m. m.
[1.] 80. Underhåll av flottans fartyg m. m., reservationsanslag. Genom beslut
den 24 april 1942 medgav Kungl. Maj:t att under sommaren 1942 en
kurs i sjömanskap finge anordnas för omkring 90 därför lämpade ynglingar
med förläggning å övuingsskeppet .1arramas. Härjämte medgav Kungl.
Maj:t bland annat att kostnaderna för fartygets iordningställande finge bestridas
av medel å förskottsstat.
Uti skrivelse den 23 januari 1943 har marinchefen — med förmälan att en
dylik kurs vore avsedd att anordnas jämväl sommaren 1943 —- hemställt
6
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
bland annat att iör fartygets iordningställande ett belopp av 100,700 kronor
måtte ställas till förfogande från medel å förskottsstat, varav för ofrånkomligen
nödvändiga iståndsättningsarbeten, innefattande reparationer av fartygets
skrov, ett belopp av 40,000 kronor.
Marinförvaltningen har i utlåtande den 11 februari 1943 framhållit, att fartyget
vore av järn, 43 år gammalt och senast generalbesiktigat för omkring åtta
år sedan samt att ifrågavarande reparationer vore nödvändiga om fartyget
överhuvud taget skulle användas för segling sommaren 1943 utan betydande
risker.
I propositionen 1942: 210, vilken i denna del lämnats utan erinran av riksdagen,
förutsattes, att Jarramas fortfarande skall begagnas såsom övningsfartyg
för utbildningsändamål. Som marinförvaltningen framhållit är det
nödvändigt att iståndsätta ifrågavarande fartyg därest detsamma utan betydande
risker skall kunna användas för segling instundande sommar. Kostnaderna
för iståndsättandet av fartyget -— liksom för övrigt för dess utrustning
för förenämnda expedition — synas vara av den art att de böra bestridas
av medel å riksstaten inom den för femårsperioden 1942/47 fastställda kostnadsramen.
Från marinförvaltningen har under hand meddelats att det för
innevarande budgetår anvisade reservationsanslaget till underhåll av flottans
fartyg m. m., från vilket kostnaderna för iståndsättningsarbetena böra bestridas,
icke lämnar tillgång därtill. Då jag icke har något att erinra mot att
Jarramas i enlighet med marinförvaltningens förslag iståndsättes och föreliggande
kostnadsberäkningar torde kunna godtagas, torde nu medel böra äskas
av riksdagen för iståndsättningsarbetenas genomförande.
Kostnaderna för fartygets utrustande för förenämnda expedition torde böra
bestridas från anslaget till flottans övningar. Det torde få ankomma på Kungl.
Maj:t att meddela beslut härutinnan. Jag förutsätter, att det av riksdagen för
budgetåret 1943/44 äskade reservationsanslaget skall förslå för bestridandet
av dessa kostnader.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
att till Underhåll av flottans fartyg m. m. å tilläggsstat till
riksstaten för budgetåret 1942/43 anvisa ett reservationsanslag
av..................................kronor 40,000.
[2.] 89 a. Anskaffning av viss strålkastar- och artillcriniateriel, reservationsanslag.
I skrivelse med äskanden av anslag å tilläggsstat för innevarande
budgetår har marinförvaltningen hemställt om anvisande av anslag med
300,000 kronor för anskaffning av viss strålkastarmateriel. Av sagda belopp
belöpa 180,000 kronor på vissa jagare. I skrivelse med äskanden av anslag
å riksstaten för budgetåret 1943/44 har ämbetsverket framlagt förslag örn anskaffning
av luftvärnsbestyckning å vissa fartyg. Inberäknat kostnaderna
Kungl. Maj:ts proposition nr 163. 1
för erforderlig ammunitionsutredning — 3,990,000 kronor — beräknas de
totala utgifterna härför till 5,572,000 kronor. Därav betingar anskaffningen
av vapenmaterielen en kostnad av i runt tal 1,580,000 kronor. Marinförvaltningen
har föreslagit, att totalkostnaderna fördelas på två budgetår, i vilket
fall ämbetsverket dock borde erhålla bemyndigande att träffa avtal örn leverans
jämväl för det belopp som avsåges att äskas för därefter följande
budgetår.
Marinförvaltningens framställning örn anslag för anskaffning av strål- ^porten*mts
chefen.
kastarmateriel finner jag mig böra biträda endast till den del framställningen
avser anskaffning av sådan materiel för jagare. För ändamålet beräknar
jag, med biträdande av marinförvaltningens anslagskalkyler, ett belopp av
180,000 kronor. Detta belopp synes böra upptagas på tilläggsstat för innevarande
budgetår.
Jämväl förslaget örn anskaffning av luftvärnsbestyckning för vissa fartyg
finner jag mig böra tillstyrka. Mot de i detta avseende verkställda kostnadsberäkningarna
har jag i och för sig icke något att erinra. Emellertid torde
i förevarande sammanhang medel böra äskas allenast för genomförandet a,v
vapenmaterielanskaffningen. Då jag finner det angeläget, att materielanskaffningen
med det snaraste påbörjas och genomföres, förordar jag, att erforderliga
medel, 1,580,000 kronor, upptagas på tilläggsstat för innevarande
budgetår.
Den nu avsedda materielanskaffningen måste genomföras med hänsyn till
rådande beredskapsförhållanden. Kostnaderna synas därför icke böra medtagas
inom den kostnadsram, som av 1942 års riksdag angivits för ifrågavarande
försvarsreform. Med hänsyn härtill förordar jag, att de av mig tillstyrkta
anslagsbeloppen, tillhopa 1,760,000 kronor, å tilläggsstat till riksstaten
för innevarande budgetår uppföras under särskild anslagsrubrik Anskaffning
av viss strålkastar- och artillerimateriel. Anslaget bör betecknas
såsom reservationsanslag.
Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen
att till Anskaffning av viss strålkastar- och artillerimateriel
å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43 anvisa ett
reservationsanslag av .................. kronor 1,760,000.
D. Vissa till försvarsväsendet hörande institutioner.
Krigsmateriel-, verkstads- och ruilföringsnämnderna m. m.
[3.] 29. Försvarets bostadsanskaffningsnämnd. I proposition den 19 februari
1943, nr 70, har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att för budgetåret
1943/44 anvisa dels till Försvarets bostadsanskaffningsnämnd: Avlöningar
ett anslag av 65,000 kronor, dels ock lill Försvarets bostadsanskaffnings
-
s
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
nämnd: Omkostnader ett förslagsanslag av 25,000 kronor. Vid anmälan i
statsrådet av nämnda proposition framhöll jag, att det vore av vikt att bostadsanskaffningsnämnden
snarast möjligt kunde träda i funktion. Jag fann
det därför erforderligt, att anslagsmedel för nämndens verksamhet ställdes
till förfogande redan under innevarande budgetår, och förklarade det vara
min avsikt att i annat sammanhang återkomma till denna fråga. Jag anhåller
att nu få upptaga frågan till behandling.
Enligt den av mig i förutnämnda proposition förordade organisationen
skulle nämnden bestå av ett antal ledamöter, därav en ordförande. För ledandet
av nämndens verksamhet skulle finnas en chef, vilken jämte annan mera
fast anställd personal borde avlönas från de för nämnden speciellt anvisade
anslagsmedlen. Avlöningskostnadema för i övrigt erforderlig personal ävensom
vissa administrationskostnader förutsattes skola få bestridas från de olika
byggnadsanslagen. Kostnaderna för avlönande av den fast anställda personalen
beräknades till 65,000 kronor per år. Till omkostnader förutsattes
skola erfordras ett årligt anslag av 25,000 kronor.
Enär nämnden synes kunna träda i verksamhet tidigast omkring den 1
maj innevarande år, torde avlöningskostnadema för nämndens verksamhet
kunna beräknas till en sjättedel av nyss anförda årskostnader eller till i avrundat
tal 10,000 kronor för avlöningar och 4,000 kronor för omkostnader.
Samtidigt torde medel böra beräknas för vissa andra kostnader. I första hand
böra i samband med igångsättandet av nämndens verksamhet täckas vissa
i nyssnämnda proposition omförmälda kostnader, vilka äga samband med
utredningen rörande försvarets bostadsfrågor och vilka antingen förskottsvis
bestritts av egnahemsstyrelsen och från fjärde huvudtitelns anslag till extra
utgifter eller kunna beräknas uppkomma under tiden till dess nämnden
kan begynna sin verksamhet. Härvidlag är att märka, att denna utredning
haft och har att i avbidan på nämndens inrättande besörja sådana uppgifter,
som senare komma att åvila nämnden. Dessa kostnader kunna uppskattas
till i runt tal 40,000 kronor, av vilket belopp 6,069 kronor 52 öre enligt
av egnahemsstyrelsen i skrivelse den 6 fehman 1943 lämnad uppgift förskjutits
av styrelsen. Vidare böra medel beräknas för täckande av kostnaderna
för engångsanskaffning av inventarier för nämndens behov. Dessa engångskostnader
ha i den till grund för förslaget örn bostadsanskaffningsnämndens
inrättande liggande promemorian uppskattats till 7,500 kronor,
mot vilken beräkning jag icke funnit anledning till erinran. De sammanlagda
kostnaderna fram till den 1 juli 1943 kunna således uppskattas till
(10,000 + 4,000 + 40,000 + 7,500=) i avrundat tal 61,000 kronor. Detta
belopp synes böra äskas av riksdagen såsom obetecknat anslag.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:! måtte föreslå riksdagen
att till Försvarets bostadsanskaffningsnämnd å tilläggsstat
till riksstaten för budgetåret 1942/43 anvisa
ett anslag av ............................ kronor 61,000.
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
9
Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Maj:t Konungen bifalla.
Ur protokollet:
K. G. Linden.
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
11
Bilaga 3.
Egentliga statsutgifter.
Femte huvudtiteln.
Utdrag ao protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 mars
19A3.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,
Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö,- Rosander,
Gjöres, Ewerlöf.
Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anmäler härefter under
socialdepartementets handläggning hörande ärenden angående egentliga statsutgifter
å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43 samt anför därvid
följande.
B. Sociala verk och inrättningar.
[1.] 82 a. Bidrag till allmänna barnhuset. I skrivelse den 11 december
1942 har direktionen över allmänna barnhuset gjort framställning om anvisande
av medel för täckande av den brist, som beräknades uppkomma i
barnhusets stat för budgetåret 1942/43. I skrivelsen anför direktionen inledningsvis
följande.
Med bifall till Kungl. Maj:ts i proposition den 3 januari 1942, nr 2, under
femte huvudtiteln, punkten 2, framställda förslag hade 1942 års riksdag å
tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42 anvisat ett anslag av
180,000 kronor till bidrag till allmänna barnhuset.
Propositionen hade varit föranledd av en framställning från barnhusets
direktion den 4 december 1941. Däri hade direktionen erinrat om
§ 39 av barnhusets reglemente (nr 402 år 1930), enligt vilken det ålåge direktionen
att vid förvaltningen tillse, att barnhuset förbleve i oförminskat åtnjutande
av alla dess tillhörigheter. Utgifterna beräknades emellertid uppgå
till ett belopp, som skulle medföra kapitalminskning. Därest Kungl. Maj:t
icke ställde medel till förfogande för täckande av denna kapitalbrist eller ock
förklarade bestämmelsen i § 39 av reglementet ej utgöra hinder för direktionen
att fullfölja sin verksamhet enligt uppgjord stat, måste direktionen vid
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
beviljandet av understöd skära ned utgifterna, så att kapitalbrist utebleve.
Denna sista utväg skulle emellertid innebära ett raserande av den organisation,
som barnhuset, kommunerna till tjänst, genom sin understödjande verksamhet
skapat eller byggt ut. Därest bidragen till de understödda barnhemmen
runt örn i landet skures ned med sådant belopp, som erfordrades för undvikande
av barnhusets kapitalförlust, skulle den dagavgift, som uttoges av
kommunerna för vård av barn, stiga till ett sådant belopp, att kommunerna
lill barnavårdens skada ej anlitade barnhemmen.
I över framställningen avgivet yttrande hade socialstyrelsen framhållit,
att av föreliggande uppgifter framginge, att barnhusets kapital hotades
av en allvarlig minskning, därest icke kraftigt stöd erhölles från statens sida.
Styrelsen hade understrukit sin redan tidigare framförda mening, vilken även
delats av socialvårdskommittén, att en sådan minskning av de medel, som
stöde till barnhusets förfogande, icke borde ske, att därigenom bamhemsverksamheten
i länen komme att minskas. Styrelsen hade vidare erinrat hurusom
chefen för socialdepartementet i proposition nr 240/1941 angående extra
bidrag till allmänna barnhuset för täckande av brist under budgetåret 1940/
41 uttalat, att han bland annat av nyss angivna skäl icke funne det tillrådligt
att ens delvis täcka då ifrågavarande brist genom att taga barnhusets kapitaltillgångar
i anspråk. Otvivelaktigt vore det — hade socialstyrelsen vidare anfört
— av stort värde för samhället, att barnhusets kapitaltillgångar bibehölles,
så att de för framtiden kunde användas för sådan banbrytande verksamhet
pa barnavårdens område, som icke kunde anordnas och utprövas på
bekostnad av allmänna medel. Styrelsen hade funnit denna synpunkt böra
vara avgörande vid anslagsfrågans prövning och hade därför tillstyrkt att
statsmedel anvisades till täckande av hela det för barnhuset under budgetåret
1941/42 uppkommande underskottet, av styrelsen beräknat till 180,000
kronor.
Föredragande departementschefen hade i propositionen
tillstyrkt socialstyrelsens förslag i ämnet.
Direktionen har härefter framlagt beräkningar rörande storleken av den
brist i barnhusets räkenskaper, som kunde antagas uppkomma för verksamhetsåret
1942/43. I denna del har direktionen uttalat sig på följande sätt.
Barnhusets kapital — örn man undantoge den del därav, som vore bunden
i fonder för vissa särskilda ändamål eller som avsatts för barnhusets fastigheters
räkning — hade den 30 juni 1942 uppgått till i runt tal 10,200,000 kronor.
Avkastningen därav beräknades för budgetåret 1942/43 till 375,000 kronor,
motsvarande en medelränta av 3.67 procent. En jämförelse med 1941/42
års avkastning visade en inkomstminskning av 26,000 kronor, vilken berodde
på uppsägning av tidigare låneplaceringar.
Samtidigt med denna inkomstminskning hade kraven på understöd från
barnhuset till upptagningshem och fosterbarnsförmedling stigit genom prisstegringar
och även någon utvidgning av barnhemsverksamheten i länen. Till
belysande härav kunde framhållas, att barnavårdsförbunden begärt i runt
tal för 1941 576,000 kronor, för 1942 613,000 kronor och för 1943 639,000
kronor. De salunda begärda beloppen hade av barnhuset måst nedskäras för
1941 till 483,000 kronor, för 1942 till 530.000 kronor och för 1943 till 554.000
kronor.
Barnhusets utgifter för egna hem, kvarvarande barnhusbarn, pensioner
och diverse hade för 1942/43 mast beräknas till 15,000 kronor högre belopp
än för föregående budgetår eller till 205,000 kronor,
Såsom nämnts hade under kalenderåret 1942 till understödsverksamhet be -
Kungl. Maj:ts proposition nr 163. !«*
räknats åtgå 530,000 kronor och för kalenderåret 1043 554,000 kronor. Utgifterna
för budgetåret 1942/43 torde kunna uppskattas till hälften av anslagsbehoven
för de båda kalenderåren 1942 och 1943 eller till 542,000 kronor.
Tillsammans med övriga i 1942/43 års stat beräknade utgifter, upptagna till
205.000 kronor, bleve hela summan av utgifterna för budgetåret 747,000 kronor.
Såsom ordinarie inkomster hade i barnhusets stat för budgetåret 1942/43
upptagits omförmälda kapitalavkastning av 375,000 kronor och dessutom det
till barnhuset utgående statsbidraget av 111,450 kronor eller tillhopa 486,450
kronor. För budgetåret kunde alltså beräknas uppkomma en brist av (747,000
—486,450=) 260,550 kronor.
Under förklaring att å det särskilda anslag å 180,000 kronor, som ställts till
barnhusets förfogande för budgetåret 1941/42, uppkommit en behållning å
9,490 kronor 73 öre, har direktionen hemställt, att nämnda behållning måtte
få användas för täckande av bristen i barnhusets stat för budgetåret 1942/43,
dels ock att för täckande av sagda brist därutöver måtte anvisas ett anslag av
251.000 kronor.
Socialstyrelsen har i ett den 26 januari 1943 avgivet utlåtande tillstyrkt direktionens
framställning.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att man har att räkna med att all- DepartenvM»-männa barnhusets utgifter under budgetåret 1942/43 skola komma att avse- CÄe^e*''
värt överstiga dess inkomster för samma budgetår. Den uppkommande bristen
kan uppskattas till omkring 260,000 kronor. För täckande av denna brist
torde i första hand böra tagas i anspråk den behållning, som uppkommit å
omförmälda, för budgetåret 1941/42 anvisade anslag å 180,000 kronor. För
täckande av bristen i övrigt torde å til läggss tat till riksstaten för innevarande
budgetår böra under rubriken Bidrag till allmänna barnhuset anvisas ett obetecknat
anslag å 250,000 kronor.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att till Bidrag till allmänna barnhuset å tilläggsstat till riksstaten
för budgetåret 1942/43 anvisa ett anslag
av ................................ kronor 250.000.
C. Medicinalstaten samt hälso- och sjukvården.
[2.] Medicinalstyrelsen: Avlöningar. Den i gällande avlöningsstat för medicinalstyrelsen
upptagna anslagsposten till avlöningar lill övrig icke-ordinarie
personal är fastställd till 235,000 kronor
I skrivelse den 9 februari 1943 har medicinalstyrelsen anmält, att det belopp,
varmed posten upptagits, ej komme att förslå till täckande av erforderliga
utgifter under anslagsposten. Styrelsen uppgiver, att belastningen å
posten den 31 december 1942 utgjorde 134,333 kronor. För återstående hälft
av budgetåret kunde med bibehållande av den personal, sorn styrelsen efter
noggrann prövning funnit nödvändig för de löpande göromålens behöriga
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
gång, utgifterna under denna anslagspost icke begränsas tili lägre belopp än
124,000 kronor, vilket innebure, att vid budgetårets slut ett överskridande av
anslagsposten med (134,333 + 124,000 — 235,000 —) 23,333 kronor eller i Tunt
tal 23,000 kronor kunde beräknas uppstå. Det sålunda väntade överskridandet
finge i viss mån ses mot bakgrunden av att vid uppskattningen i statsverkspropositionen
av ifrågavarande anslagspost för budgetåret 1942/43 räknats
med ett belopp av allenast 20,000 kronor för avlöningar åt semestervikarier
och tillfällig personal, medan styrelsen på grundval av tidigare erfarenhet
för motsvarande ändamål beräknat ett belopp av 30,000 kronor.
Överskridandet föranleddes därjämte av skilda omständigheter, till vilka
hänsyn icke tagits vid beräknandet av anslagsposten.
Styrelsen upplyser sålunda, att anslagsposten till följd av ledigheter för
militärtjänstgöring, för havandeskap och barnsbörd, för offentligt uppdrag
samt för opåräknat omfattande sjukledigheter komme att under budgetåret
merbelastas med 13,948 kronor. Vidare har styrelsen erinrat om att, sedan
Kungl. Majit den 15 oktober 1937 uppdragit åt styrelsens rättsmedicinska
nämnd att verkställa utredning rörande rättsmedicinalväsendets ordnande,
en rättsbildad tjänsteman inom styrelsen erhållit i uppdrag att överarbeta det
av en medlem av styrelsens vetenskapliga råd frambragta materialet. Förevarande
arbete, vilket beräknades vara slutfört omkring den 1 april 1943,
komme att för innevarande budgetår draga en kostnad av omkring 1,450
kronor. Till arvoden till icke-ordinarie personal, som under budgetåret vore
sysselsatt med en av styrelsen på initiativ av besparingsberedningen igångsatt
undersökning rörande möjligheterna att rationalisera kontorsorganisationen
inom styrelsen och därtill anslutna förvaltningar, anser styrelsen
komma att erfordras ett belopp av 900 kronor. Slutligen har styrelsen anmält,
att styrelsen sett sig nödsakad förordna en veterinär såsom hos styrelsen
tillfälligt anställd tjänsteman för att på förekommen anledning verkställa
efterkontroll å nötkreatursbesättningarna inom visst veterinärdistrikt
för utrönande av förekomsten av tuberkulos hos besättningarna. I arvode åt
sagde veterinär har styrelsen räknat med ett belopp av minst 2,500 kronor.
Av det belopp, varmed medicinalstyrelsen ansett posten till avlöningar till
övrig icke-ordinarie personal behöva förstärkas, belöper sålunda (13,948 +
1,450 + 900 + 2,500=) 18,798 kronor på särskilda omständigheter. Återstående
belopp, omkring 4,000 kronor, hänför sig till eljest förefintligt behov
av tillfällig arbetskraft. Styrelsen har tillagt, att den äskade medelsförstärkningen
beräknats med så smal marginal, att styrelsen i händelse av ytterligare
ledigheter av längre varaktighet icke torde kunna undgå att göra
förnyad framställning om förstärkning av ifrågavarande anslagspost.
Statskontoret har i utlåtande över medicinalstyrelsens framställning anfört,
att vad anginge den begärda anslagsförhöjningen till följd av inträffade
ledigheter och därav föranledda behov av vikarier och tillfällig personal,
ökad medelsanvisning borde medgivas allenast i den mån anslagsposten av
denna anledning blivit i en icke förutsedd omfattning belastad med utgifter.
De i framställningen angivna ledigheterna hade icke beräknats förän
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
15
leda större belastning å anslagsposten i fråga än med 13,948 kronor. Då en
del av dessa kostnader vid ett ämbetsverk av medicinalstyrelsens storleksordning
åtminstone i viss mån måste antagas hava påverkat anslagsberäkningen,
kunde statskontoret för sin del icke förorda en anslagshöjning med
hela delta belopp, utan endast med 12,000 kronor. 1 fråga om de för särskilda
arbetsuppgifter begärda beloppen, tillhopa 4,850 kronor, har statskontoret
ej framställt någon erinran.
De omständigheter, som främst medfört, att den i medicinalstyrelsens av- Dejtartemenulöningsstat
för innevarande budgetår upptagna anslagsposten till avlöningar chelentill
övrig icke-ordinarie personal visat sig otillräcklig, äro dels inträffade ledigheter
till följd av militärinkallelser, sjukdom av oförutsedd omfattning,
havandeskap och offentligt uppdrag med därav föranledd ökad belastning
å anslagsposten för avlönande av vikarier och tillfällig personal, dels ock
behovet av särskild arbetskraft för utförande av vissa angelägna arbetsuppgifter.
Men även bortsett härifrån har det för avlöningar åt semestervikarier
och tillfällig personal under innevarande budgetår beräknade beloppet, 20,000
kronor, visat sig vara för knappt. Styrelsen har för sin del ansett en förstärkning
av posten med minst 23,000 kronor erforderlig.
Med hänsyn till de särskilda omständigheter, som ligga till grund för medicinalstyrelsens
framställning, torde ett överskridande av ifrågavarande anslagspost
icke kunna undvikas. Enligt inom medicinalstyrelsen verkställda
detaljberäkningar ligger det av styrelsen äskade fyllnadsbeloppet, 23,000
kronor, i underkant. Under sådana förhållanden och då någon minskning av
personalbehovet enligt vad styrelsen uppgivit icke kan påräknas under innevarande
budgetår, anser jag mig böra tillstyrka en förstärkning av anslagsposten
med 23,000 kronor. Det torde få ankomma på medicinalstyrelsen att
vidtaga sådana åtgärder, att utgifterna hålla sig inom denna vidgade ram. Jag
förordar, att frågan örn överskridande av anslagsposten underställes riksdagens
prövning, även i den del ett överskridande må ha av Kungl. Majit med
stöd av riksdagens bemyndigande kunnat medgivas.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, atl Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
att medgiva, att den i avlöningsstaten för medicinalstyrelsen
upptagna anslagsposten avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal må för budgetåret 1942/43 överskridas med
högst 23,000 kronor.
16
Kungl. Majda proposition nr 163.
F. Civila luftskyddet m. m.
[3.] 5 b. Civilt luftskydd: Anskaffande av viss röjningsmaieriel, reservationsanslag.
I skrivelse den 31 augusti 1942 har luftskydclsinspektionen gjort
framställning om anslag för civila luftskyddets behov under nästa budgetår.
I 1943 års statsverksproposition, femte huvudtiteln, punkt 202, anförde jag
härom, bland annat, följande.
Luftskyddsinspektionens framställning avser anslag till följande ändamål,
för vilka medel icke anvisats å riksstaten för innevarande budgetår, nämligen
källarmursgenombrott i sammanhängande kvartersbebyggelse, röjningsmateriel,
bidrag till vissa kommuner för anordnande av branddammar m. m.
samt bidrag till vissa kommuner för inköp av brandslang. Jag har i närvarande
stund ännu icke tagit ställning till dessa anslagsäskanden. Skulle det
befinnas erforderligt, att medel ställas till förfogande för ett eller flera av
nämnda ändamål, torde emellertid detta böra ske snarast möjligt, därvid anslag
torde böra begäras å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår.
Vid uppgörande av förslag till riksstat för budgetåret 1943/44 torde sålunda
kunna bortses från inspektionens framställning i dessa delar.
Jag anhåller nu att få anmäla frågan örn anskaffande av viss röjningsmateriel.
Härom anför luftskyddsinspektionen i nämnda skrivelse följande.
Någon lagstadgad skyldighet för kommun att anskaffa röjningsmateriel
förefunnes icke. Med hänsyn härtill torde anskaffandet av dylik materiel —
hur nödvändig den än vore ur luftskyddssynpunkt — ofta komma att eftersättas.
Detta gällde framför allt beträffande mera komplicerad och dyrbar
specialmateriel, vilken endast i begränsad omfattning funnes tillgänglig
inom landet, medan däremot enklare materiel i allmänhet kunde rekvireras
vid skärpt beredskap från exempelvis enskilda byggnadsföretag.
Ett exempel på sådan svåranskaffad materiel vore skäraggregrat (svetsapparater)
för kapning av armeringsjärn och järnbalkar. Vid arbete i raserade
byggnader med betongkonstruktioner vore dylika skärverktyg av det
största värde. I flertalet orter torde de skäraggregat, som funnes tillgängliga,
vara av tyngre och mera svårtransportabel modell. I handeln funnes
emellertid mindre och bärbara skäraggregat till en kostnad av ungefär 500
kronor. Dylika aggregat vore synnerligen lämpade för luftskyddsändamål
och borde ovillkorligen ingå i utrustningen för varje röjningsenhet i större
luftskyddsorter. Under förutsättning att behovet tillgodosåges endast å Aoch
B-orter, torde 300 aggregat vara tillfyllest. Kostnaden härför kunde sålunda
beräknas till 150,000 kronor.
I den oundgängligen erforderliga utrustningen för projektilröjningsarbete
inginge s. k. spränglådor, d. v. s. lådor av »koffertmodell», innehållande erforderliga
tänd- och sprängmedel för sprängning av projektiler. På inspektionens
initiativ hade igångsatts tillverkning och försäljning av spränglådor
av arméns modell. Av olika orsaker hade emellertid denna tillverkning blivit
fördröjd och priserna måst höjas. På grund härav hade en del kommuner,
vilka tidigare beställt dylika lådor, återtagit beställningarna. Då en
spränglåda måste finnas inom varje röjningsenhet, kunde behovet för hela
landet uppskattas till 500 lådor. Varje låda beräknades draga en kostnad av
400 kronor. Den sammanlagda kostnaden skulle sålunda bliva 200,000
kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
17
Enligt inspektionens förmenande borde det närmast ankomma på vederbörande
kommun att anskaffa för orten erforderlig röjningsmateriel, särskilt
med tanke på att denna materiel i de flesta fall torde kunna utnyttjas i fredstid.
Därest statsmakterna emellertid icke skulle finna det skäligt, att kommunerna
betungades med kostnaderna för ifrågavarande röjningsmateriel, torde,
med hänsyn till vikten av att materielen funnes tillgänglig, för dess anskaffning
böra anvisas ett anslag av (150,000 + 200,000=) 350,000 kronor.
Statskontoret, som den 9 september 1942 avgivit utlåtande i ärendet, förklarar,
att ämbetsverket delade den uppfattning, som luftskyddsinspektionen
syntes företräda, nämligen att ifrågavarande utgifter borde bestridas av kommunerna,
och sålunda icke kunde tillstyrka, att medel för ändamålet äskades
av riksdagen.
Någon lagstadgad skyldighet för kommunerna att anskaffa för luftskyd- Dep^^nU''
dets röjningstjänst erforderlig materiel föreligger icke. Ej heller är jag för
närvarande beredd att föreslå införande av sådan skyldighet. Emellertid synes
den röjningsmateriel, varom i luftskyddsinspektionens framställning förmäles
— skäraggregat och s. k. spränglådor — vara av sådan betydelse för
röjningstjänstens utövande, att materielen bör genom statens försorg och på
dess bekostnad anskaffas snarast möjligt för utlämning till de luftskyddsorter,
som därav främst äro i behov. I enlighet med luftskyddsinspektionens
förslag bör för anskaffande av skäraggregat beräknas 150,000 kronor och
för anskaffande av spränglådor 200,000 kronor. För ifrågavarande ändamål
erforderliga medel — tillhopa sålunda 350,000 kronor — torde böra anvisas
såsom reservationsanslag å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår
under rubriken Civilt luftskydd: Anskaffande av viss röjningsmateriel.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att till Civilt luftskydd: Anskaffande av viss röjningsmateriel
å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43 anvisa
ett reservationsanslag av ..............kronor 350,000.
G. Diverse,
[4.] 8 a. Beredande av sjukvård i Sverige åt barn från Finland och Norge,
reservationsanslag. För beredande av sjukvård i Sverige åt barn från Finland
ha medel tidigare anvisats under två skilda anslag å tilläggsstat till riksstaten
för budgetåret 1941/42. Enligt beslut av 1941 års riksdag (prop. nr
348, riksdagens skrivelse nr 514) anvisades a tilläggsstat I till nämnda riksstat''ett
reservationsanslag av 1,000,000 kronor för beredande av sjukhusvård
i Sverige åt krigsinvalider från Finland m. m., vilket anslag enligt beslut av
Kungl. Majit finge användas jämväl för bestridande av kostnaderna för sjukBihang
till riksdagens protokoll 19i3. 1 sand. Nr 163. 2
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
husvärd i Sverige åt, bland andra, vissa minderåriga finska medborgare, som
överförts till Sverige. Sedermera anvisade 1942 års riksdag (prop. nr 86, riksdagens
skrivelse nr 126) å tilläggsstat II till samma riksstat ett reservationsanslag
av 850,000 kronor enbart avsett för beredande av sjukvård i Sverige
åt barn från Finland. Enligt Kungl. Maj:ts brev den 24 april 1942 skola
från och med den 1 maj samma år samtliga utgifter för ifrågavarande ändamål
bestridas från sistnämnda anslag. I samma brev har Kungl. Maj:t meddelat
närmare bestämmelser för användningen av anslaget. Enligt sagda bestämmelser
må minderårig finsk medborgare, som genom förmedling av
hjälpkommittén för Finlands barn överförts till Sverige, beredas sjukvård,
förutom å redan inrättade civila sjukhus, jämväl å för vård av minderåriga
finska medborgare särskilt inrättade anstalter, som av medicinalstyrelsen för
ändamålet godkänts. Kostnaderna för vård, som lämnas å staten tillhörigt
sjukhus, skola till belopp motsvarande eljest stadgad avgift för vård å allmän
sal av utländsk medborgare avföras från ifrågavarande anslag. Kostnaderna
för vård, som lämnas å annat än staten tillhörigt sjukhus, som ej särskilt
inrättats för finska medborgare, skola med anlitande av förevarande
anslag ersättas till belopp, som högst motsvarar sjukhusets självkostnad.
Medicinalstyrelsen äger vidare besluta örn bidrag till driften av anstalt, som
särskilt inrättats för vård av minderåriga finska medborgare.
Erhåller sådan finsk medborgare öppen vård vid sjukhus, må ersättning
utgå med belopp motsvarande vårdavgiften, dock att ersättning icke må utgå
med högre belopp än gällande sjukkassetaxa medgiver.
I skrivelse den 26 februari 1943 har medicinalstyrelsen gjort framställning
om anvisande av ytterligare medel för beredande av sjukvård i Sverige åt
barn från Finland. Samtidigt har styrelsen hemställt, att jämväl norska barn
måtte komma i åtnjutande av sådan vård.
Styrelsen har till en början framhållit, att, såvitt styrelsen kunde bedöma,
någon nämnvärd besparing å anslaget till beredande av sjukvård i Sverige
åt barn från Finland ej bomme att föreligga den 30 juni 1943. Styrelsen hänvisar
i fortsättningen till att hjälpkommittén för Finlands barn hos styrelsen
hemställt att anslag matte utverkas för bestridande av kostnaderna för
sjukvård i Sverige åt finska barn jämväl under budgetåret 1943/44. Kommittén
hade meddelat, att avsikten vore att ifrågavarande verksamhet under
nämnda budgetår skulle bedrivas efter i huvudsak samma riktlinjer som
hittills.
I fråga om omfattningen av verksamheten hade kommittén upplyst, att
densamma finge antagas bliva av ungefär samma storleksordning som under
innevarande budgetår. Behovet av vårdplatser för de finska barnen vore
alltjämt oförändrat och därtill komme, att underhandlingar för närvarande
påginge örn överförande till Sverige jämväl av sjuka norska barn. Det syntes
kommittén riktigast att, därest sistnämnda underhandlingar ledde till ett
överförande till Sverige av norska barn, kostnaderna jämväl för sjukhusvård
av dem finge bestridas från ifrågavarande anslag.
För egen del har medicinalstyrelsen anfört följande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
19
Bjudande skäl torde föreligga för att staten även under nästa budgetår
ekonomiskt skall bispringa den på initiativ och offervilja från enskildas sida
uppbyggda, på humanitära skäl grundade aktionen för beredande åt finska
barn av fri sjukvård i Sverige under nuvarande försörjningsläge i Finland.
En enig svensk folkopinion skulle enligt styrelsens uppfattning anse det särskilt
behjärtansvärt, därest aktionen kunde utsträckas att omfatta även vårt
andra broderfolks barn. Styrelsen finner det riktigt och lämpligt, att kostnaderna
för beredande av sjukvård åt finska och norska barn bestridas från
ett gemensamt anslag.
Enligt medicinalstyrelsens erfarenhet har ifrågavarande verksamhet av
hjälpkommittén för Finlands barn bedrivits på ett medicinskt och ekonomiskt
tillfredsställande sätt. Några ändringar i de hittills följda riktlinjerna torde
därför icke vara påkallade. Icke heller bestämmelserna rörande anslagets
disposition torde erfordra någon saklig ändring; däremot torde de böra ändras
till att formellt omfatta även norska barn.
Vidkommande kostnaderna för den avsedda vården torde böra framhållas,
att hållpunkter saknas för verkställande av en exakt kostnadsberäkning.
Främst beror detta på, att verksamhetens omfattning påverkas av ett flertal
mycket ovissa faktorer. Även efter ett eventuellt fredsslut torde för Finlands
del åtskillig tid förflyta innan man där hinner omställa sjukhusväsendet så,
att det förmår mottaga alla landets vårdbehövande barn. För den händelse
norska barn skulle komma att överföras till Sverige i större omfattning, torde
man böra räkna med att platsbehovet kan komma att väsentligt stegras.
Styrelsen anser sig i avsaknad av säkra hållpunkter kunna godtaga hjälpkommitténs
antagande, att omfattningen under nästkommande budgetår blir av
samma storleksordning som för närvarande.
Högsta antalet under innevarande budgetår å svenska sjukhus på en dag
intagna finska barn har utgjort 1,291, medan medeltalet utgjort omkring
1,000. Att märka är emellertid, att vården för omkring 300 av dem bekostas
av medel, som insamlats av enskilda. På grund härav torde medeltalet på
sjukhus intagna finska barn, för vilka vården skall bestridas av statsmedel,
kunna sättas till 700.
Beträffande dagkostnaden får styrelsen meddela, att flertalet huvudmän
genom under hand träffade överenskommelser medgivit, att kostnaderna för
vård av finska barn ersättas med lägre belopp än det, vartill vederbörande
enligt ovan återgivna bestämmelser varit berättigad. Sålunda erhålla så gott
som samtliga landsting enligt överenskommelse ersättning med 6 kronor för
vårddag å tuberkulossjukvårdsanstalt samt med 3 kronor för vårddag å anstalt
av lasarettskaraktär. Ehuru vissa huvudmän betingat sig ersättning efter
andra grunder och driftkostnaderna vid särskilt inrättade anstalter variera
betydligt — det förekommer sålunda både högre oell lägre vårddagsersättningar
än de nyss nämnda — torde den genomsnittliga dagkostnaden kunna
beräknas till 4 kronor 50 öre.
Då, enligt vad hjälpkommittén meddelat, beläggningen numera kan hållas
tämligen konstant, skulle kostnaderna för nästkommande budgetår med ledning
av tidigare gjorda antaganden kunna beräknas till (700 X 4: 50 X365 ==)
1,149,750 kronor. Till detta belopp torde böra läggas dels vissa smärre kostnader
för inspektion och revision av de särskilt inrättade anstalterna dels ock
kostnaderna för öppen vård, varför det sammanlagda anslagsbehovet torde
kunna uppskattas till 1,200,000 kronor.
Ehuru .styrelsen är angelägen att betona ovissheten hos mångå moment i
den verkställda kostnadsberäkningen, synas vissa omständigheter tala för
sannolikheten av att anslaget bör böjas väsentligt i förhållande lill nuvaran
-
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
Departementschefen.
de anslag. Sålunda kunna tillgängliga sjukvårdsplatser på grund av att verksamhetens
organisation vunnit större rutin och erfarenhet numera utnyttjas
bättre än tidigare. Vidare torde stegringen av levnadskostnaderna medföra
i viss mån ökad medelsåtgång för verksamheten. Slutligen synes det planerade
överförandet av norska barn göra det påkallat, att medel finnas tillgängliga
i större utsträckning än för närvarande.
Under åberopande av det anförda har medicinalstyrelsen hemställt, att
Kungl. Maj:t ville förelägga riksdagen förslag att för beredande av sjukvård
i Sverige åt finska och norska barn anvisa ett reservationsanslag av 1,200,000
kronor.
De humanitära skäl, som föranlett statsmakterna att anvisa medel för beredande
av sjukvård i Sverige åt barn från Finland, göra sig alltjämt gällande.
Jag vill därför i anledning av medicinalstyrelsens framställning tillstyrka,
att ytterligare medel äskas för täckande av kostnaderna för sagda
vård.
Som medicinalstyrelsen upplyst föreligga planer på att till Sverige överföra
jämväl ett antal norska barn. Styrelsen har hemställt, att även dessa
måtte komma i åtnjutande av förmånen av fri sjukvård här i Sverige. Jag
vill tillstyrka, att, därest nämnda planer komma till utförande, jämväl de
norska barnen må under samma villkor som gälla för de finska barnen på
statens bekostnad beredas sjukvård här i riket.
Av det å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42 anvisade anslaget
återstå för närvarande inemot 350,000 kronor. Detta belopp beräknas
av medicinalstyrelsen praktiskt taget åtgå för beredande av vård åt finska
barn intill den 1 juli 1943. För att bereda möjlighet att under innevarande
budgetår bestrida vårdkostnader även åt norska barn torde medel för ändamålet
böra anvisas å tilläggsstat till gällande riksstat. Några hållpunkter för
beräknande av medelsbehovet för detta ändamål föreligga emellertid icke.
Vid sådant förhållande och då det synes lämpligt att vårdkostnaderna för
finska och norska barn framdeles bestridas från ett gemensamt anslag, torde
medelsanvisningen för ifrågavarande båda ändamål i enlighet med medicinalstyrelsens
framställning böra ske i ett sammanhang och upptagas å tillläggsstat
till riksstaten för innevarande budgetår.
Från angivna utgångspunkter kan den av medicinalstyrelsen verkställda
uppskattningen möjligen komma att visa sig för låg. Å andra sidan synas
mig de på anslagsberäkningen inverkande omständigheterna vara allt för
ovissa för att tillräcklig anledning skall föreligga att påkalla höjning av det
av medicinalstyrelsen äskade beloppet, 1,200,000 kronor. Jag förordar därför,
att å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår äskas ett reservationsanslag
av 1,200,000 kronor.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
21
att till Beredande av sjukvård i Sverige dt barn frän Finland
och Norge å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret
1942/43 anvisa ett reservationsanslag av .. kronor 1,200,000.
Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Maj:t Konungen bifalla.
Ur protokollet:
Anders Lundstedt.
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
23
Bilaga 4.
Egentliga statsutgifter.
Sjätte huvudtiteln.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 5 mars 19U3.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,
Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander,
Gjöres, Ewerlöf.
Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson, anmäler
härefter under kommunikationsdepartementets handläggning hörande ärende
angående egentliga statsutgifter å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret
1942/43 samt anför därvid följande.
D. Byggnadsväsende!.
fl.] 7 a. Vissa skyddsrumsarbeten m. m., reservationsanslag. I särskilda
skrivelser den 17 februari och den 2 mars 1943 har byggnadsstyrelsen hemställt
om anvisande av sammanlagt 435,000 kronor till vissa skyddsrumsarbeten
m. m. Medel för ifrågavarande ändamål torde böra äskas å tilläggsstat
till riksstaten för budgetåret 1942/43. Med hänsyn till ärendets natur
lärer en redogörelse för detsamma icke böra lämnas i detta sammanhang.
Handlingarna i ärendet torde i stället få överlämnas till riksdagens vederbörande
utskott.
Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att till Vissa skyddsrumsarbeten m. m. å tilläggsstat till
riksstaten för budgetåret 1942/43 anvisa ett reservationsanslag
av .............................. kronor 435,000.
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Majit Konungen bifalla.
Ur protokollet:
F. Wessberg.
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
25
Bilaga 5.
Egentliga statsutgifter.
Nionde huvudtiteln.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5
mars 19A3.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Peiirsson-B ramstorp, Westman, Wigforss,
Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander,
Gjöres, Ewerlöf.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anmäler
härefter under jordbruksdepartementets handläggning hörande ärenden
angående egentliga statsutgifter å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/
43 och anför därvid följande.
G. Lanthushållning i allmänhet.
[1.] 27 a. Kostnader i samband med sockerregleringen, reservat länsanslag.
Genom avtal med såväl sockerindustrien som betodlarna ha statsmakterna
sedan en följd av år reglerat sockernäringen. Enligt det mellan svenska
staten och svenska sockerfabriksaktiebolaget angående sockertillverkningen
m. m. under tiden 1 augusti 1942—31 juli 1943 gällande avtalet är bolaget
tillförsäkrat ensamrätt i fråga om införsel av socker mot skyldighet att vid
inköp av sockerbetor och försäljning av socker tillämpa vissa angivna priser
och bestämmelser. I avtalet stadgas tillika, att bolaget gentemot staten är
redovisningsskyldigt för sina samtliga inkomster på grund av tillverkningen
och försäljningen av socker och sirap samt vid sockerframställningen erhållna
biprodukter. Å andra sidan har staten enligt avtalet åtagit sig att, med viss
inskränkning, svara för täckning av bolagets för samma tillverkning och försäljning
havda kostnader. Det skall jämlikt avtalet åligga bolaget att, därest
bolaget finner att på grund av ändrade förhållanden eller eljest ändring bör
ske i fråga örn priser eller försäljningsvillkor, med förebringande av erforder
-
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
lig utredning göra anmälan därom hos Kungl. Majit. Enahanda bestämmelser
ha upptagits i tidigare avtal mellan staten och bolaget.
Med skrivelse den 2 november 1942 har svenska sockerfabriksaktiebolaget
under hänvisning till sistberörda bestämmelser i avtalet mellan staten och
bolaget överlämnat inom bolaget upprättad kalkyl rörande höjning av sockerpriset
för att bolagets beräknade kostnader per den 31 juli 1943 skulle kunna
täckas.
Efter remiss har statens sockernämnd den 3 december 1942 avgivit utlåtande
i anledning av bolagets skrivelse. I utlåtandet har sockernämnden anfört
följande.
Vid införandet enligt beslut av 1940 års riksdag av gällande system för reglering
av priser och kostnader för sockertillverkningen förutsattes (prop. nr
189/1940, sid. 19), att priserna å socker och sirap borde i princip så avvägas
under avtalstiden, att täckning därigenom erhölles för de kostnader för sockrets
tillverkning, inklusive viss förräntning av bolagets kapital, som staten i
enlighet med gällande avtal med bolaget garanterade.
Under de två första avtalsåren, d. v. s. för tiden till och med den 31 juli
1941, tillämpades denna princip i full utsträckning. På grund härav hade
sockerregleringen vid utgången den 31 juli 1941 av då gällande avtalstid ett
överskott staten till godo, som i sockerbolagets bokslut per sagda dag redovisas
med i runt tal 2,890,000 kronor.
Beträffande avtalsåret 1941/42, då en ganska avsevärd stegring förelåg i
avseende å betpris, har Kungl. Majit emellertid — helt visst i syfte att uppskjuta
den fördyring av livsmedelskostnaderna som förhöjda sockerpris skulle
innebära — låtit anstå med erforderliga prishöjningar å socker och sirap.
Sockernämnden bär under sist angivna år vid ett pär tillfällen, nämligen den
18 februari och den 8 maj 1942, i enlighet med sin instruktion för Kungl.
Majit anmält frågan örn sockerprisets höjning samt därvid även framhållit,
att ju längre man uppsköte prishöjningen desto större bleve belastningen på
statsregleringen. I sin sistnämnda skrivelse den 8 maj 1942 anmälde sockernämnden,
att den för kostnadernas täckande erforderliga prishöjningen vore
4 å 5 öre per kilogram socker, om höjningen företogs redan i maj. Den 10
juli 1942 beslöt Kungl. Majit att höja sockerpriset med 4 öre per kilogram
till 49 öre per kilogram krossmelis. I betraktande av att lagret den 31 juli
1942 av socker jämlikt gällande avtal också uppskrevs med den under året
vidtagna prishöjningen, kunde statsregleringens underskott för året 1941/42
begränsas till cirka 5,302,000 kronor. Då året 1941/42, såsom nyss nämnts,
ingick med visst överskott staten lill godo, måste i sockerbolagets bokslut för
den 31 juli 1942 såsom bolagets fordran å statsverket upptagas ett belopp, benämnt
statsregleringen, å cirka 2,412,000 kronor. Enligt gällande avtal hade
stalén att, därest annan uppgörelse ej träffades, omedelbart redovisa sagda
belopp till bolaget, men sockernämnden har, efter samråd med vederbörande
departement, av sockerbolaget erhållit förklaring, att beloppet må överföras
i ny räkning för innevarande års reglering. Beträffande sagda summa må
därjämte framhållas, att beloppet ännu ej är till storleken definitivt fixerat,
ty vissa poster (skatter m. m.) lia ännu ej slutligt reglerats, varjämte nämndens
granskning av bolagets verksamhet och räkenskaper ännu ej slutförts
för det år, som bokföringsmässigt avslutas den 31 juli 1942. Emellertid torde
den angivna summan vara ett approximativt maximibelopp å sockerregleringens
underskott sagda dag.
Vad angår det nu löpande avtalsåret, d. v. s. tiden 1 augusti 1942—31 juli
1943 skulle, enligt en av sockerbolaget upprättad kalkyl, med bibehållna pri -
27
Kungl. May.ts proposition nr 163.
ser å socker och sirap uppkomma ett ytterligare underskott å icke mindre än
cirka 17,000,000 kronor eller inemot 12,000,000 kronor mera än underskottet
i fjol. Givetvis är denna kalkyl appi-oximativ, och med säkerhet kan icke ännu
angivas, huru utgifter och inkomster komma att gestalta sig under det räkenskapsår,
som utgår den 31 juli 1943. Emellertid är det uppenbart, att en
ganska betydande fördyring inträtt sedan i fjol. Den största fördyringen är
även i år den höjning i betpriset, som beslöts vid 1942 års riksdag, och som
ökar årskostnaderna för sockret med i runt tal 7,000,000 å 8,000,000 kronor.
Därtill konnner dels att det bolaget tillerkända beloppet för täckning av de
fasta kostnaderna avskrivningar, underhåll, skatter m. m. i nu gällande avtal
höjts med 0.77 öre per kilogram råsocker, vilket om hänsyn även tages till
kvantiteterna sammanlagt innebär en fördyring av ungefär 1,500,000 kronor.
Vidare ha kostnaderna under den nu snart tilländalupna råsockerkampanjen
för bränsle, löner, räntor m. m. undergått ganska betydande stegringar sedan
motsvarande tid 1941. Även om stora ansträngningar måste göras för att hålla
nere olika kostnader och allt göres för att ernå kostnadsbesparingar även
inom detta område, synes försiktigheten bjuda, att man räknar med möjligheten
av att underskottet under året, därest sockerpriset ej snarast höjes, ej
blir mera väsentligt lägre än det av bolaget angivna. Genom en höjning omedelbart
av priserna å socker och sirap med 7 öre per kilogram skulle underskottet
sannolikt förhindras.
Skulle emellertid Kungl. Majit i nuvarande situation ej vilja höja sockerpriset,
förefinnes möjligheten att särskilt anslag anvisas för ändamålet, för så
framt icke staten till äventyrs skulle vilja med sockerbolaget träffa särskild
överenskommelse, att underskottsbeloppet får kvarstå oreglerat, därvid kan
tänkas, att vid framdeles möjligen uppkommande nedgång i betpriser och
andra tillverkningskostnader prissänkningen å socker företages i långsammare
tempo än kostnadsminskningen skulle motivera, något som emellertid
skulle i viss mån binda staten vid nuvarande regleringssystem. I båda fallen
är det klart, att beloppet för närvarande ej kan annat än approximativt beräknas,
och att ett slutligt fixerande först framdeles kan ske, sedan slutgranskning
skett av bolagets kostnader och räkenskaper.
Vissa uppgifter i förevarande fråga finnas även intagna i den av sockernämnden
den 18 februari 1943 avgivna redogörelsen för nämndens verksamhet
under senaste året.
Såsom framgår av vad sockernämnden i sin skrivelse uppgivit bär för soc- Departements
kerbolaget i anledning av sockerregleringen uppstått en förlust, som för tiden
intill utgången av löpande avtalsår beräknats komma att uppgå till omkring
19,500,000 kronor. Enligt avtalet med bolaget är staten skyldig att täcka denna
förlust. Då en höjning av sockerpriset för närvarande torde böra undvikas,
synes såsom sockernämnden ifrågasatt medel böra anvisas för täckande av
berörda förlust. För ändamålet bör därför å tilläggsstat till riksstaten för
löpande budgetår äskas ett reservationsanslag av 19,500,000 kronor.
På sätt sockernämnden berört finnas möjligheter att framdeles vid nedgång
i betpriset och andra tillverkningskostnader låta sockerpriset sjunka i
långsammare tempo än som skulle motiveras av kostnadsminskningen. Statsverket
skulle härigenom tillföras inkomster som skulle motväga de förluster
som nu föreslås reglerade. För utnyttjandet av denna möjlighet lill utjämning
av vinster och förluster över en längre period saknar det betydelse, om
chefen.
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
en partiell reglering sker nu eller om förlusten tillsvidare balanseras i bolagets
räkenskaper.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att till Kostnader i samband med sockerregleringen å tillläggsstat
till riksstaten för budgetåret 1942/43 anvisa ett reservationsanslag
av .................. kronor 19,500,000.
[2.] 39 a. Befrämjande av landsbygdens elektrifiering, reservationsanslag.
För detta ändamål anvisades av 1940 års urtima riksdag (prop. nr 43; r. skr.
nr 64) å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1940/41 ett reservationsanslag
av 5,000,000 kronor. Sedermera anvisade 1941 års riksdag för budgetåret
1941/42 ytterligare 5,000,000 kronor. För löpande budgetår ha hittills
icke anvisats några medel för ändamålet. Däremot har i årets statsverksproposition,
nionde huvudtiteln, punkt 117, för budgetåret 1943/44 äskats
ett reservationsanslag av 2,000,000 kronor för ifrågavarande verksamhet.
Förevarande anslag utbetalas och disponeras av länsstyrelserna i enlighet
med bestämmelser som meddelas för varje särskilt fall. För avgivande av
utlåtande i frågor rörande understöd till befrämjande av landsbygdens elektrifiering
har tillsatts en beredning, benämnd elektrifieringsberedningen, bestående
av en representant för en var av kommerskollegium, lantbruksstyrelsen,
vattenfallsstyrelsen och statens bränslekommission.
I skrivelse den 16 februari 1943 har elektrifieringsberedningen framhållit
angelägenheten av att ytterligare anslagsmedel ställdes till förfogande för
bedrivande av ifrågavarande bidragsverksamhet. Beredningen — som vid sin
skrivelse fogat dels vissa statistiska uppgifter rörande landsbygdselektrifieringen,
dels ock en inom beredningen upprättad promemoria beträffande sagda
elektrifierings omfattning — har yttrat i huvudsak följande.
I skrivelse den 16 september 1942 lämnades från elektrifieringsberedningen
vissa uppgifter till ledning för anslagsäskandena för budgetåret 1943/44.
Sålunda meddelades, att per den 1 september 1942 av anslagna 10,000.000
kronor tagits i anspråk totalt 6,370,000 kronor samt att under de då senast
förflutna 12 månaderna bidrag beviljats med sammanlagt 3,300,000 kronor.
Vidare framhölls, att under förutsättning att elektrifieringen fortginge i ungefärligen
samma tempo tillgängliga medel kunde beräknas räcka ungefär
ett år framåt, och föreslogs slutligen, att för nästa budgetår ett belopp av
3,000,000 kronor borde äskas.
Under loppet av hösten 1942 inträdde emellertid utan skönjbara orsaker
en betydande stegring i anspråken på bidragsmedel. För närvarande finnas
disponibla ej fullt 1,000,000 kronor, vilket belopp till fullo kan beräknas bli
taget i anspråk inom de närmaste månaderna genom bifall till i jordbruksdepartementet
eller hos elektrifieringsberedningen under behandling liggande
ansökningar. Hos beredningen vila dessutom på grund av kopparransoneringen
infrusna ansökningar, motsvarande ett bidragsbelopp på sammanlagt
2,650,000 kronor.
Den oväntade och svårförklarliga ökning i bidragsbehovet, som gjorde sig
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
29
gällande under hösten 1942 håller alltjämt i sig. Under de sista fem månaderna
ha inkommit kvalificerade ansökningar, representerande ett bidragsbelopp
av drygt 500,000 kronor i månaden, vilket innebär i det närmaste en
fördubbling av tidigare behov. Fortsätter detta förhållande, erfordras för behovens
tillgodoseende under innevarande budgetår utöver tillgängliga medel
drygt 2,000,000 kronor och för nästa budgetår cirka 6,000,000 kronor.
Vad här har sagts gäller under förutsättning av oförändrat läge å materialfronten.
Nu har emellertid i dagarna industrikommissionen gått in för vissa
ganska avsevärda lindringar i ransoneringen av för landsbygdselektrifieringen
behövlig koppar. Denna omständighet kan verka till en ytterligare stegring
av anslagsbehoven. Å andra sidan är det icke uteslutet, att den redan
inträdda stegringen snart kan gå tillbaka. Någon tendens i den riktningen
har dock ännu icke visat sig.
Av det anförda torde emellertid framgå, att tillgängliga medel kunna beräknas
vara förbrukade om ett pär månader och att — örn icke tilläggsanslag
beviljas -— bidragsverksamheten under återstoden av budgetåret måste
upphöra.
Vidare torde få anses säkert att i statsverkspropositionen för nästa budgetår
upptagna 2,000,000 kronor icke bli tillräckliga för tillgodoseende av
föreliggande behov. För närvarande tyda omständigheterna på att bidragsbehovet
intill nästa budgetårs slut skulle vara av storleksordningen 8,000,000
å 9,000,000 kronor utöver för närvarande tillgängliga medel.
Med hänsyn till de ändrade förutsättningar för bidragsbehovets bedömande,
som numera kunna anses föreligga, finner beredningen en förnyad
prövning av frågan om anslag till befrämjande av landsbygdens elektrifiering
vara påkallad.
Av den i det föregående omförmälda promemorian rörande landsbygdselektrifieringens
omfattning torde här få återgivas följande.
Under år 1938 utförde kommerskollegium en utredning angående den
återstående landsbygdselektrifieringen. Av denna framgår, att 67 procent av
den elektrifierbara delen av den egentliga landsbygden då var elektrifierad.
I utredningen uppskattades den oelektrifierbara delen (s. k. C-områden) motsvara
5 procent av landsbygdsbefolkningen.
Under hösten 1940 beräknade statens bränslekommission i samband med
utarbetande av närmare riktlinjer för en statlig bidragsverksamhet, att
elektrifieringsgraden höjts till 76 procent. Den resterande delen beräknades
motsvara 215,000 hushåll eller 1.53 miljoner tariffenheter, frånsett C-områdena.
Några fullt tillförlitliga siffror rörande landsbygdselektrifieringens utveckling
under de senaste 2V2 åren finnas ej. Vattenfallsstyrelsen har emellertid
under hand meddelat, att under de första IV2 åren tillkommit minst 0.2 miljoner
tariffenheter inom styrelsens område. Med hänsyn till att denna statistik
omfattar ungefärligen en tredjedel av landsbygden räknades då med att
inom landet i dess helhet nyelektrifierats cirka 0.5 miljoner tariffenheter.
För det senast förflutna året kan man på grundval av utlämnade kopparlicenser
räkna med att ytterligare 0.2 miljoner elektrifierats. Sedan hösten
1940 torde sålunda ungefär hälften av den då resterande elektrifieringen lia
kommit till stånd. I runt tal skulle därför nu återstå 0.8 miljoner tariffenheter
(exkl. C-områdena) eller 12 å 13 procent av den elektrifierbara landsbygden.
Av tillgängliga siffror kan dessutom utläsas, att elektrifieringsintcnsiteten
efter att lia kulminerat under de första krisåren numera kraftigt minskat,
vilket säkerligen torde vara förorsakat av kopparrestriktionerna. Den elektrifiering,
som kommit till stånd genom bidragsverksamheten, har däremot,
30
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
Departements
chefen.
frånsett den senaste tiden, varit konstant, cirka 50,000 tariffenheter per år.
Detta skulle innebära, att de subventionerade företagen under den första 1V2-årsperioden uppgått till ungefär en sjundedel av den totala elektrifieringen
och att andelen under senaste året ökats till ungefär en fjärdedel.
Till förklaring av vissa i skrivelsen den 16 februari 1943 lämnade uppgifter
har elektrifieringsberedningen den 2 mars 1943 inkommit med en promemoria
av följande lydelse.
Elektrifieringsintensiteten på landsbygden har beräknats till följande värden:
Tidsperiod
Antal CB-enheter per år
1) våren 1938—hösten 1940 (21/2 år) ............cirka 225,000
2) hösten 1940—våren 1942 (lV2 år) ............ » 335,000
3) våren 1942—våren 1943 (1 år) .............. » 200,000
4) våren 1943—våren 1944 (1 år)............... » 150,000 (beräknat).
Vid beräknandet av intensiteten under det kommande året har hänsyn
endast tagits till den kopparkvantitet, som kan disponeras. Däremot har hänsyn
icke tagits till de ekonomiska förutsättningarna.
Under andra perioden har statsbidrag beviljats för realiserande av ungefär
50,000 tariffenheter per år eller i runt tal V7 av totalelektrifieringen. Under
den tredje perioden motsvara de beviljade bidragen likaledes ungefär 50,000
tariffenheter. På grund av elektrifieringsintensitetens nedgång har subventionsprojektens
andel ökats till 1/4. Under senare tid har märkts en stegrad
tendens i anspråken på subvention. Sålunda motsvara de under de senaste
två månaderna behandlade ärendena cirka 75,000 enheter per år, d. v. s. ungefärligen
hälften av totalelektrifieringen.
Bidragsbehovet uppgick under tiden fram till årsskiftet 1941—1942 till
65 kronor per enhet, varvid inräknats bidrag till kraftstationer och bygdenät.
Därefter har en stegring inträtt och totala bidragsbehovet har stigit till
77 kronor per enhet från och med år 1942. De egna prestationerna ha varit
ungefär 95 kronor per enhet. De angivna siffrorna inkludera ej torvanläggningar.
Av vad nu anförts framgår dels att allt större del av elektrifieringen kommer
till stånd genom subventionen och dels att bidragsbehovet per enhet stegras.
Räknar man med att under tiden fram till den 1 juli 1944 i medeltal hälften
av projekten erfordra statsunderstöd och att bidragsbehovet är något större
än under det senaste året, t. ex. 85 kronor per enhet, skulle per år erfordas
(75,000 X 85 ==) 6,400,000 kronor och för den tid beredningen avsett i sin
skrivelse den 16 februari 1943 (1672 månad) 8,750,000 kronor.
Såsom i det föregående nämnts har i årets statsverksproposition för budgetåret
1943/44 äskats ett anslag av 2,000,000 kronor till befrämjande av
landsbygdens elektrifiering. Vid anmälan av denna anslagsfråga erinrade jag
om att anvisandet av medel för ifrågavarande ändamål grundade sig på statsmakternas
önskan att i nuvarande krisläge med dess svårigheter att anskaffa
bensin samt lys- och brännoljor lämna ett kraftigt stöd åt strävandena för
landsbygdens elektrifiering. Endast med hänsyn till då befarade svårigheter
att för elektrifieringsarbetet anskaffa erforderlig materiel fann jag mig icke
kunna förorda anvisandet av hela det belopp, 3,000,000 kronor, varom framställning
gjorts av elektrifieringsberedningen. Enligt vad beredningen i sin
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
31
skrivelse den 16 februari 1943 anfört skulle en sådan stegring av bidragsbeliovet
ha inträtt under slutet av 1942 och början av 1943, att sist angivna
belopp ingalunda torde- komma att täcka det beräknade medelsbehovet för
nästa budgetår, varjämte en anslagsanvisning av ytterligare 2,000,000 kronor
av beredningen ansågs nödvändig för löpande budgetår, såvida icke bidragsverksamheten
helt skulle upphöra under innevarande vår. Med hänsyn till
den synnerligen starka efterfrågan å elektrifieringsbidrag, som sålunda förefinnes,
och då, enligt vad jag inhämtat, statens industrikommission bedömer
möjligheterna att ställa för elektrifieringen behövlig materiel till förfogande
såsom relativt gynnsamma för den närmaste tiden, vill jag förorda, att å tillläggsstat
till riksstaten för löpande budgetår äskas ett reservationsanslag av
2,000,000 kronor till befrämjande av landsbygdens elektrifiering.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att till Befrämjande av landsbygdens elektrifiering å tillläggsstat
till riksstaten för budgetåret 1942/43 anvisa ett reservationsanslag
av.................... kronor 2,000,000.
J. Skogsväsendet.
[3.] 22 a. Skogsvård m. m.: Bidrag till uppförande av brandtorn m. m.,
reservationsanslag. Under förevarande anslagsrubrik ha för uppförande av
brandtorn och utsiktspunkter anvisats reservationsanslag dels å tilläggsstat II
till riksstaten för budgetåret 1939/40 med 150,000 kronor, dels ock å tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1940/41 med 250,000 kronor. Vidare har
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1941/42 under samma anslagsrubrik
uppförts ett reservationsanslag av 1,110,000 kronor, varav 510,000
kronor skulle användas för uppförande av brandtorn. Sammanlagt ha sålunda
för uppförande av brandtorn anvisats 910,000 kronor.
I skrivelse den 15 december 1942 har luftskgddsinspektionen hemställt dels
att å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43 måtte till bidrag till
uppförande av brandtorn m. m. anvisas ett belopp av 50,000 kronor, dels ock
att ett belopp av 53,000 kronor måtte anvisas för utförande av erforderliga
kompletteringsarbeten vid äldre brandtorn. Luftskyddsinspektionen har som
stöd för sin framställning anfört i huvudsak följande.
Den 19 juni 1942 fastställde Kungl. Maj:t riksplan för skogsbrandbevakningen.
Av de 300 bevakningspunkter, som planen omfattar, beräknas 286
vara färdigställda vid 1942 års utgång, varefter 14 torn återstå att bygga.
Dessa senare böra uppföras så tidigt som möjligt instundande vår, så att de
kunna bli färdiga i god tid före skogsbrandsäsongen.
Det har visat sig, att byggnadskostnaderna för år 1942 äro högre än vad som
beräknats. De kostnadskalkyler, som legat till grund för anslagsäskandct till
1942 års byggnadsverksamhet, uppgjordes i augusti 1941. Ehuru inspektionen
då räknade med en viss kostnadsmarginal, har denna dock icke varit till
-
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
rådelig för att täcka den kostnadsstegring, vilken förorsakats av ökade material-
och transportkostnader samt arbetslöner. Sålunda lia vissa materialkostnader
stigit med i runt tal 30 procent, transportkostnaderna med 20 procent
och arbetslönerna med 25 procent. Vidare lia samtliga avgifter i samband
med telefoninstallationer höjts, vilken höjning är av stor betydelse, då telefonkostnaderna
uppgå till omkring 20 procent av de totala anläggningskostnaderna.
Sålunda var inträdesavgiften för varje kilometer ledning före den 1
januari 1942 75 kronor. Nämnda dag höjdes avgiften till 150 kronor, och i
angusti 1942 höjdes den ytterligare till 250 kronor.
Den kostnadsökning, som sålunda inträtt, har medfört, att av inspektionen
disponerade medel icke äro tillräckliga för uppförande av de 14 skogsbrandtorn,
vilka beräknas återstå att bygga efter utgången av år 1942. Då emellertid
erforderliga järnkonstruktioner redan inköpts, beräknas ytterligare 50,000
kronor bliva erforderliga för färdigställande av dessa observationsplatser.
När inspektionen år 1940 omhändertog utbyggandet av den tidigare planerade
riksplanen, fanns redan ett antal brandtorn i bruk. En del av dessa voro
helt moderna och tjänade som förebild för de genom inspektionens försorg
senare uppförda tornen. Andra torn voro av äldre typ men enligt dåtida begrepp
fullt godtagbara. Sistnämnda torn voro i vissa fall endast utrustade
med lokaltelefon till närmaste skogsbefäl eller brandfogde. I andra fall hade
tornen försetts med öppna observationsplatser eller -kurar. De ansågos
emellertid vara av sådan beskaffenhet, att de kunde intagas i riksplanen. Sedermera
har det dock visat sig nödvändigt, att torntelefonerna äro anslutna
till rikstelefonnätet. De öppna observationsplatserna lia vidare befunnits
olämpliga vid den intensivare bevakningstjänst, som numera förekommer, då
vaktmanskapet icke såsom i de helt inbyggda kurarna kunna vistas på observationsplatsen
hela dygnet.
De brister som nu påtalats ha föranlett olika länsstyrelser att inkomma med
förslag till dels förbättringar av telefonförbindelserna, dels ock uppförande av
tornkurar. Genom länsstyrelserna ha även militära önskemål framförts angående
förbättringar eller nybyggnader i sådana fall, där vaktbostäderna befunnits
vara av mera primitiv beskaffenhet. Dessa önskemål ha ökats, sedan man
börjat anlita kvinnligt vaktmanskap i större utsträckning. Därest samtliga av
länsstyrelserna föreslagna kompletteringsarbeten m. m. skulle komma till utförande,
skulle kostnaderna härför uppgå till i runt tal 76,000 kronor. Inspektionen
har emellertid funnit kostnaderna kunna nedskäras till 53,000 kronor.
Elter genomförande av här föreslagna arbeten kommer det av Kungl. Maj:t
provisoriskt fastställda riksnätet för skogsbrandbevakningen att vara färdigt.
Då luftskyddsinspektionen nu förordar att statsmedel skola tagas i anspråk
för vissa byggnadsarbeten avseende äldre brandtorn, vilka övertagits av lokala
myndigheter, bolag med flera, vill inspektionen framhålla, att den därmed
ej tagit ställning till frågan huruvida vidmakthållandet av riksbrandtornsnätet
även i normala tider bör bekostas av allmänna medel. På grund av
brandlornens i nuvarande tidsläge stora betydelse för luftskyddet och emedan
här föreslagna åtgärder ej kunna uppskjutas utan att skogsbrandbevakningens
effektivitet avsevärt nedsättes, har inspektionen emellertid ansett sig böra
hemställa om anvisande av medel för ändamålet.
över framställningen lia infordrade utlåtanden avgivits av skogsstyrelsen
den 21 december 1942 och av statskontoret den 5 januari 1943.
Skogsstyrelsen har icke haft något att erinra mot bifall till framställningen.
Statskontoret bär med hänsyn till i framställningen angivna omständigheter
icke velat motsätta sig den ifrågasatta medelsanvisningen för uppförande av
Kungl. Martts proposition nr 163.
33
återstående i riksplanen för skogsbrandbevakningen ingående 14 brandtorn.
Vidkommande framställningen i övrigt har ämbetsverket beträffande ett för
inköp av kartor, kikare och pejlingsinstrument m. m. avsett belopp å 4,295 kronor
anfört att, enär dylika utgifter tidigare ersatts av statsmedel, även örn
tornens uppförande bekostats av enskilda (jfr prop. nr 311/1941 s. 13), statskontoret
icke hade något att erinra emot bifall till framställningen i denna
del. Vad angår övriga kompletteringskostnader, har statskontoret erinrat, att
staten icke bidragit till uppförandet av ifrågavarande torn. Ämbetsverket
har ansett, att tillräckliga skäl icke syntes föreligga för statsverket att nu påtaga
sig utgifterna för tornens förbättrande eller ersättande med nya.
Såsom framgår av luftskyddsinspektionens framställning ha på grund av Departementsinträdda
kostnadsstegringar de för uppförande av brandtorn hittills anvisade chefenmedlen
icke varit tillräckliga för färdigställande av samtliga de 300 bevakningspunkter,
vilka ingå i den av Kungl. Maj:t fastställda riksplanen för
skogsbrandbevakningen. Sålunda återstå ännu 14 torn att bygga, för vilka
emellertid erforderliga järnkonstruktioner redan inköpts. Med hänsyn till angelägenheten
av att även sistnämnda bevakningspunkter bli färdigställda till
nästkommande skogsbrandperiod vill jag tillstyrka luftskyddsinspektionens
framställning om en medelsanvisning med 50,000 kronor å tilläggsstat för innevarande
budgetår för uppsättande av de inköpta järnkonstruktionerna samt
för bestridande av kostnader för telefoninstallationer. Däremot anser jag mig
åtminstone för närvarande icke böra biträda förslaget om anvisande av medel
för utförande av erforderliga kompletteringsarbeten vid äldre brandtorn. Det
av mig tillstyrkta beloppet torde i likhet med vad tidigare skett böra anvisas
i form av ett särskilt reservationsanslag, benämnt Skogsvård m. m.: Bidrag till
uppförande av brandtorn m. m.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
att till Skogsvård m. m.: Bidrag till uppförande av brandtorn
m. m. å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43
anvisa ett reservationsanslag av............ kronor 50,000.
Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Majit Konungen bifalla.
Ur protokollet:
Siv Schiöler.
Bihang till riksdagens protokoll 19i3. 1 sami. Nr 163.
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
35
Bilaga 6.
Egentliga statsutgifter.
Tionde huvudtiteln.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 mars
1943.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,
Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander,
Gjöres, Ewerlöf.
Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Eriksson, anmäier härefter
under handelsdepartementets handläggning hörande ärenden angående egentliga
statsutgifter å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43 samt anför
därvid följande.
D. Sjöfart och handel.
[1.] 10 a. Statens isbrytarverksamhet: Reparationer m. m. å staisisbry
tarcn
Ymer. I brev den 20 mars 1942 till marinförvaltningen har Kungl. Majit
förklarat, att av det till Statens isbrytarverksamhet: Omkostnader för löpande
budgetår anvisade förslagsanslaget å 150,000 kronor skola bestridas driftkostnader,
däri inberäknade sjötillägg och mässpenningar, samt underhållskostnader
för statens båda isbrytarfartyg Atle och Ymer.
I skrivelse den 12 juni 1942 anmälde marinförvaltningen, att under senare
hälften av 1941/42 års isbrytarkampanj allvarliga skador konstaterats å Ymers
dieselmotorer. Ämbetsverket anförde i detta ämne bland annat följande.
Redan under föregående expeditioner hade haverier inträffat, som givit vid
handen att vissa delar av maskineriet ej vore av erforderlig styrka. Då ifrågavarande
allvarliga skador våren 1942 kommit till marinförvaltningens kännedom,
hade marinförvaltningen tillsatt en kommitté för närmare undersökning
av skadorna och för inkommande med förslag till deras avhjälpande. Kommittén
hade ej inkommit med slutgiltig rapport men hade meddelat ämbetsverket,
alt skadorna vore av så allvarlig art, att fartyget icke utan synnerligen
stor risk för totalhaveri å dieselmotorerna kunde utgå på ny expedition. Ska
-
3G
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
dorna utgjordes huvudsakligen av sprickbildningar i motorernas lagerramar,
vilka starkt nedsatte deras hållfasthet. Lagerramarna måste på grund härav
utbytas. Reparationen beräknades kunna avslutas till den 1 januari 1943, om
arbetet omedelbart finge igångsättas. Någon kostnadsberäkning hade ej hunnit
verkställas, men kostnaden uppskattades till storleksordningen 3A miljon
kronor. Orsaken till skadorna vore att söka häruti, att lagerramarna varit väl
svagt dimensionerade i förhållande till de stora påfrestningar, som visat sig
förekomma å fartyget. Det inträffade kunde sålunda icke läggas fartygets
personal till last. Marinförvaltningen avsåge att återkomma i ärendet, då slutlig
rapport däri lörelåge och kostnaderna i anslutning därtill bättre kunde
överblickas. Reparationen syntes lämpligen böra utföras av Kockums mekaniska
verkstads aktiebolag, som byggt fartyget och dess motorer. Marinförvaltningen
avsåge att i samråd med statens industrikominissions prisbyrå
överenskomma örn de ekonomiska villkoren för arbetets utförande.
I anslutning härtill hemställde marinförvaltningen om uppdrag att gå i författning
om fartygets reparation samt om anvisande för ändamålet av ett förslagsanslag
av 750,000 kronor.
Genom beslut den 30 juni 1942 bemyndigade Kungl. Majit marinförvaltningen
att omedelbart låta utföra ifrågavarande reparation av fartyget, och
förklarade Kungl. Majit sig framdeles vilja, sedan ämbetsverket inkommit
med slutliga kostnadsberäkningar, meddela beslut rörande täckande av kostnaderna
för reparationen.
Marinförvaltningen hemställde vidare i skrivelse den 7 oktober 1942, att ett
belopp av 40,000 kronor måtte ställas till ämbetsverkets förfogande för anordnande
av kylrum å Ymer m. m. Ämbetsverket anförde i fråga härom i
huvudsak följande.
Chefen för Stockholms örlogsvarv hade framhållit behovet av ett kylrum å
Ymer. Betydande proviantkvantiteter måste nämligen medföras under vinterns
långa och oavbrutna arbetsperioder till sjöss, enär det på grund av de
mödosamma arbetsförhållandena vore nödvändigt tillhandahålla personalen
största möjliga kvantiteter färsk proviant. Dylik måste även emellanåt utlämnas
till besättningar å infrusna fartyg. Kostnaderna för ett kylrum beräknades
till 10,000 kronor. Vidare hade nämnde chef föreslagit vissa närmare angivna
förbättringsarbeten å fartyget för en kostnad av 10,000 kronor. Chefen
för örlogsvarvet hade vidare framhållit, att avbäraranordning erfordrades akterut
å fartyget. Genom frånvaron av dylik hade avsevärda skador under
årens lopp åsamkats Ymer och bogarna å assisterade fartyg genom ombordläggning.
Kostnaderna för en avbäraranordning beräknades till 6,000 kronor;
därjämte erfordrades 10,000 kronor för reparation av under fartygets expedition
1941—1942 inträffade haveriskador med anledning av dylik ombordläggning.
Därutöver erfordrades för vissa smärre kostnader 4,000 kronor. Då
Ymer för tillfället vore förlagd till Kockums varv i Malmö för översyn, syntes
det lämpligt, alt nu nämnda arbeten bomme till utförande i samband därmed.
I anledning av sistnämnda framställning bemyndigade Kungl. Maj :t genom
beslut den 23 oktober 1942 marinförvaltningen att för en sammanlagd kostnad
av högst 26,000 kronor låta utföra följande i marinförvaltningens skrivelse
omförmälda arbeten, nämligen anordnande av kylrum och avbäraranordning
ävensom reparation av haveriskador. Tillika förklarade Kungl. Maj :t sig
37
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
framdeles vilja, sedan ämbetsverket inkommit med de i beslutet den 30 juni
1942 angivna kostnadsberäkningarna, efter framställning av marinförvaltningen
meddela beslut rörande täckande av kostnaderna.
I skrivelse den 8 februari 1943 har marinförvaltningen — med förmälan
att arbetena med reparationen av Ymers dieselmotorer då i det närmaste
avslutats — vidare anfört, att ämbetsverket föranstaltat örn uppgörande av
ny kostnadsberäkning beträffande ifrågavarande reparation och med stöd av
denna beräkning uppskattat slutsumman för reparationen till högst 650,000
kronor; och har ämbetsverket hemställt, att ett reservationsanslag å detta belopp
måtte anvisas å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43.
Sedermera har marinförvaltningen i skrivelse den 24 februari 1943, under
framhållande att i nyssnämnda summa 650,000 kronor icke inräknats kostnaderna
för utförandet av de i Kungl. Maj:ts beslut den 23 oktober 1942 angivna
reparations- och förbättringsarbetena å Ymer, hemställt att för sistnämnda
ändamål måtte ävenledes å tilläggsstat till riksstaten för löpande
budgetår anvisas ett reservationsanslag av 26,000 kronor.
Då det under tionde huvudtiteln uppförda anslaget till Statens isbryiar-Departementsverksamhet:
Omkostnader, från vilket drift- och underhållskostnader för che’m‘
statens isbrytarfartyg bestridas, icke synes böra komma till användning för
täckande av kostnader för arbeten av nu ifrågavarande beskaffenhet eller
storleksordning, torde, på sätt marinförvaltningen förordat, hemställan böra
avlåtas till riksdagen om anvisande av särskilda medel för ändamålet. Enligt
ämbetsverkets beräkningar kan det erforderliga medelsbehovet uppskattas
till högst 676,000 kronor. Detta belopp torde böra äskas å tilläggsstat till
riksstaten för budgetåret 1942/43.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen
att till Statens isbrytarverksamhet: Reparationer m. m. å
statsisbrytaren Ymer å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret
1942/43 anvisa ett anslag av..........kronor 676,000.
F. Diverse.
[2.] 9. Kommittéer och utredningar genom sakkunniga, reservationsan
slag.
Tionde huvudtitelns kommittéanslag är i gällande riksstat upptaget till
80,000 kronor. Då härjämte från föregående budgetår förelåg en reservation
på i runt tal 11,700 kronor, stod alltså till förfogande för innevarande budgetår
ett belopp av sammanlagt omkring 91,700 kronor.
Utgifterna under anslaget för den hittills förflutna delen av budgetåret
hava utgjort i runt tal 83,000 kronor. Bland de utredningar, som för närvarande
pågå och som bekostas från anslaget, vill jag särskilt erinra örn försäkringsutredningen,
utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forsk
-
38
Kunell. Maj:ts proposition nr 163.
ningens ordnande samt utredningen rörande möjligheterna att genom statens
medverkan mera planmässigt än hittills trygga landets och särskilt den svenska
landsbygdens försörjning med elektrisk kraft, vilka samtliga torde komma
att draga rätt avsevärda kostnader. Då det vidare kan förutses, att före
budgetårets utgång vissa nya utredningar behöva igångsättas, finner jag mig
böra räkna med behov av en anslagsförstärkning av 40,000 kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen
att till Kommittéer och utredningar genom sakkunniga å
tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43 anvisa ett
reservationsanslag av .................... kronor 40,000.
Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Majit Konungen bifalla.
Ur protokollet-.
Sven Forssberg.
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
39
Bilaga 7.
Egentliga statsutgifter.
Elfte huvudtiteln.
Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 5 mars 19A3.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehfsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,
Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander,
Gjöres, Ewerlöf.
Chefen för folkhushållningsdepartementet, statsrådet Gjöres, anmäler härefter
under folkhushållningsdepartementets handläggning hörande ärenden
angående egentliga statsutgifter å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret
1942/43 samt anför därvid följande.
D. Diverse.
[1.] 7 c. Förmalnmgsersättningar. I syfte att förhindra att de i förhållande
till förkrigspriserna höjda producentpriserna å brödsäd skola medföra
ökning av priserna på mjöl och bröd har sedan hösten 1940 tillämpats ett
system med s. k. förmalnmgsersättningar. Dessa ersättningar utbetalas til!
kvarnarna för av dem förmålen spannmål och utgå med skilda belopp för
handelsförmalning och vid förmälning mot lön. I fråga om handelsförmalning
gälla under innevarande budgetår av Kungl. Maj:t genom beslut den 18
december 1942 meddelade bestämmelser. Enligt dessa utgår ersättning för
förmälning av vete och råg under vissa villkor för tiden 1 april 31 augusti
1942 med 7 kronor 25 öre per deciton, för tiden 1 september—15 oktober
1942 med 5 kronor 55 öre per deciton för vete och råg av 1942 års skörd
samt med 7 kronor 25 öre per deciton för dessa sädesslag av 1941 års eller
äldre skörd, för tiden 16 oktober—31 december 1942 med 5 kronor 25 öre
per deciton samt för tiden från och med den 1 januari 1943 tills vidare till
och med den 31 augusti samma år med 5 kronor 80 öre per deciton. Vid handelsförmalning
av vårvete av 1941 års eller tidigare skörd utgår förmalnings
-
40
partemenls
chefen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
ersättning för tiden 1 april—31 augusti 1942 med en särskild förhöjning av
1 krona 25 öre som bestämts genom Kungl. Maj:ts beslut den 29 maj 1942
eller sålunda med tillhopa 8 kronor 50 öre för deciton. De meddelade bestämmelserna
gälla även kom som förmales tillsammans med vete och/eller råg
eller som användes för inblandning i mjöl av vete eller råg eller bådadera.
Vid löneförmalning av vete och råg utgår sedan den 1 september 1941 (livsmedelskommissionens
cirkulär nr 413) en ersättning med 2 kronor per deciton.
Lika stor ersättning utgår sedan den 16 oktober 1941 vid löneförmalning
av korn (cirkulär nr 618).
Under budgetåren 1940/41 och 1941/42 lia för bestridande av statsverkets
utgifter för förmalningsersättningarna anvisats förslagsanslag under elfte
huvudtiteln å respektive 34,000,000 och 33,000,000 kronor. Under innevarande
budgetår utgå dessa ersättningar i enlighet med riksdagens uttalanden (skr.
nr 456) från förskottsstat.
Genom särskilda beslut den 2 oktober 1942 och den 19 februari 1943 har
Kungl. Majit, efter framställningar av livsmedelskommissionen, anbefallt
statskontoret att från det å förskottsstat för försvarsväsendet för budgetåret
1942/43 under elfte huvudtiteln uppförda förskottsanslaget till Allmänna utgifter
för pris- och liandelsreglerande åtgärder (XI a), med redovisning under
särskild rubrik, till statens livsmedelskommission utbetala högst tjugu,
respektive högst elva miljoner kronor att av kommissionen användas för bestridande
tills vidare under budgetåret 1942/43 av kostnaderna för förmå!-ningsersättningar.
Nyssnämnda förskottsvis anvisade belopp å 31 miljoner kronor har av
livsmedelskommissionen beräknats förslå till täckande av utgifterna för förmalningsersättningar
under innevarande budgetår. Ytterligare medelsanvisning
för ändamålet torde därför icke erfordras. Det synes sålunda lämpligt,
att det anvisade beloppet redan nu täckes genom anvisande av ett obetecknat
anslag å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43.
Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att till Förmalningsersättningar å tilläggsstat till riksstaten
för budgetåret 1942/43 anvisa ett anslag av kronor 31,000,000.
[2.] 8. Vissa utredningar och undersökningar, reservationsanslag. För
budgetåret 1942/43 har riksdagen efter förslag av Kungl. Majit under elfte
huvudtiteln anvisat ett reservationsanslag av 50,000 kronor för Vissa utredningar
och undersökningar. Anslaget är avsett för sådana utredningar och
undersökningar, som icke lämpligen böra bekostas av medel som stå till kommissionernas
förfogande. Hittillsvarande erfarenheter av behovet av medel
för ändamål av här angiven art ha givit vid handen, att anslagsbeloppet icke
får vara för knappt tilltaget. Det för innevarande budgetår anvisade beloppet
har numera praktiskt taget helt tagits i anspråk. För täckande av medels
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
41
behovet för viss undersökning, vilken, därest tillräckliga medel funnits tillgängliga
å utrednings- och undersökningsanslaget, skolat i sin helhet ha tillgodosetts
härifrån, ha medel från anslaget till extra utgifter måst anvisas.
För att kommande framställningar om medelsanvisning för här avsett ändamål
skola kunna tillgodoses under återstående del av budgetåret, synes en
förstärkning av anslaget till Vissa utredningar och undersökningar böra ske
genom anvisande av ytterligare medel, förslagsvis 25,000 kronor, å tilläggsstat
till riksstaten för innevarande budgetår. Jag hemställer alltså, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen
att till Vissa utredningar och undersökningar å tilläggsstat
till riksstaten för budgetåret 1942/43 anvisa ett reservationsanslag
av ..........................kronor 25,000.
Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt,
behagar Hans Majit Konungen bifalla.
Ur protokollet:
Curt Nordwall.
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
43
Bilaga 8.
Kapitalinvesteringar.
Utrikesdepartementet.
Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 5 mars 1943.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,
Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander,
Gjöres, Ewerlöf.
Tillförordnade chefen för utrikesdepartementet, statsministern, anmäler
under utrikesdepartementets handläggning hörande ärende angående kapitalinvesteringar
å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43 samt anför
därvid följande.
Statens allmänna fastighetsfond.
fl.] c. Anordnande av skyddsrum i beskickningsfastigheten i Berlin, reservationsanslag.
För närvarande förfogar beskickningen i Berlin över ett
provisoriskt skyddsrum, som vid det pågående krigets utbrott inretts i en av
beskickningsfastigheternas källarlokaler. Då man numera måste räkna med en
alltmera skärpt krigföring i luften, som utsätter städerna i de krigförande
länderna för bombanfall av ständigt stegrad verkan, erbjuder detta skyddsrum
icke längre tillräcklig säkerhet för beskickningspersonalen. Den personal,
som har sin tjänstgöring förlagd till beskickningsfastigheterna ävensom till
två närbelägna fastigheter, vilkas förvaltning på grund av skyddsmaktsuppdrag
övertagits av beskickningen, uppgår till ett sextiotal personer, av vilka
fyrtiofem äro svenskar och svenskfödda personer. Ett fyrtiotal andra svenska
medborgare eller svenskfödda personer äro bosatta i fastigheterna.
Under dessa förhållanden hava åtgärder för att bereda den vid beskickningen
tjänstgörande personalen ävensom de i övrigt i beskickningsfasligheterna
bosatta personerna tillräckligt skydd mot luflkrigföringens risker
måst vidtagas. I detta syfte har, sedan genom byggnadsstyrelsens försorg för
-
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
slag utarbetats till utbyggnad av det provisoriska skyddsrummet till eli
skyddsrum av så betryggande konstruktion som möjligt, Kungl. Majit den
15 sistlidne januari uppdragit åt styrelsen att igångsätta ifrågavarande byggnadsarbeten
ävensom medgivit, att uppstående kostnader må bestridas från
det å förskottsstat för försvarsväsendet för budgetåret 1942/43 under fonden
för förlag till statsverket uppförda förskottsanslaget till försvarsberedskapens
stärkande i allmänhet. Dessa arbeten, vilka på grund av rådande
förhållanden måste till betydande del utföras med svensk arbetskraft och
svensk materiel, beräknas medföra en kostnad för statsverket av 207,500 kronor.
Frågan örn täckning av denna utgift synes nu böra underställas riksdagen.
Med hänsyn till svårigheten att exakt beräkna storleken av dessa
byggnadskostnader förordar jag, att ett till 210,000 kronor avrundat reservationsanslag
för ändamålet äskas av riksdagen.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen
att till Anordnande av skyddsrum i beskicknings fastig heten
i Berlin å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43
anvisa ett reservationsanslag av .......... kronor 210,000.
Vad statsministern sålunda, med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter, hemställt, behagar Hans
Majit Konungen bifalla.
Ur protokollet:
Hugo Amf ast.
Kungl. Maj:ts proposition nr 163
45
Bilaga 9.
Kapitalinvesteringar.
Försvarsdepartem entet.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5
mars 1943.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,
Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander,
Gjöres, Ewerlöf.
Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler under försvarsdepartementets
handläggning hörande ärenden angående kapitalinvesteringar
å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43. Med förmälan tilllika
att ärendena vore av den natur att närmare redogörelse för deras innebörd
än som av det följande framginge icke borde lämnas till statsrådsprotokollet,
varför ytterligare upplysningar borde få inhämtas genom de handlingar,
som bomme att överlämnas till riksdagens vederbörande utskott, anför
därvid chefen för försvarsdepartementet följande.
Försvarsväsendets fastighetsfond.
Arméförvaltningens delfond.
[1.] 7 d. Utbyggnad av vissa fabriker och anläggningar, reservationsanslag.
Under förevarande punkt avser jag anmäla vissa av försvarsväsendets
verkstadsnämnd framställda medelsäskanden för genomförande av nyanläggningar
och ombyggnader vid nämnden underställda fabriker.
Under verkstadsnämnden sortera för närvarande följande fabriker och anläggningar,
nämligen ammunitionsfabrikens avdelningar å Marieberg, i Karlsborg
och Karlstad, Åkers krutbruk, Karl Gustafs stads gevärsfaktori, centrala
torpedverkstaden ävensom vissa fabriker för tillverkning av gasmasker och
rökmateriel. Av dessa fabriker är den i Karlstad under utbyggnad. Det torde
46
Kungl. Majlis proposition nr 163.
vara lämpligt att lämna en kortfattad redogörelse för härutinnan vidtagna
eller planerade dispositioner.
I propositionen 1939 L: 190 underställde Kungl. Maj:t riksdagens prövning
väckt förslag om förflyttning av den å Marieberg belägna ammunitionsfabriken
till Karlstad för uppförande å mark, som Karlstads stad enligt ett
vid propositionen fogat preliminärt avtal kostnadsfritt skulle ställa till förfogande.
Kostnaderna för den nya fabriken angavs i propositionen preliminärt
till 18,187,000 kronor, därav för byggnadskostnader och förberedande åtgärder
14,187,000 kronor. För vissa förberedande åtgärder för den nya fabriken
äskades ett anslag av 500,000 kronor. Riksdagen (skrivelse nr 455) beslöt
i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag, att i stället för den å Mariebergsområdet
belägna fabriken en ny ammunitionsfabrik skulle uppföras i Karlstad,
varjämte riksdagen, med godkännande för sin del av det preliminära
avtalet, anvisade det äskade anslaget. Riksdagen uttalade emellertid, att riksdagen
hyste allvarliga betänkligheter inför de avsevärda kostnader, sorn
fabriksanläggningen skulle medföra, och underströk angelägenheten att
kostnadsfrågan ytterligare toges under ingående prövning och att fabriksanläggningen
erhölle mest ändamålsenliga och ekonomiska planläggning.
Sedan Kungl. Maj:t åt arméförvaltningens tygdepartement och fortifikationsstyrelse
uppdragit att i samråd med cheferna för armén och försvarsstaben
ägna spörsmålet örn ammunitionsfabrikens omfattning och organisation
m. m. ytterligare utredning samt på grundval därav uppgöra och till
Kungl. Maj:t inkomma med definitiv situationsplan ävensom fullständiga
kostnadsberäkningar rörande anläggningen i fråga, varvid skulle beaktas vad
i förenämnda proposition och riksdagsskrivelse anförts i fråga om angelägenheten
att i möjligaste mån nedbringa anläggningskostnaderna, inkommo tygdepartementet
och fortifikationsstyrelsen med dels en situationsplan för ifrågavarande
anläggning, dels ock ett på situationsplanen grundat förslag till
disposition av det av riksdagen anvisade anslaget å 500,000 kronor. I samband
därmed gjorde departementet och styrelsen vidare framställning örn
anvisande av medel för uppförande vid den planerade ammunitionsfabriken
av vissa byggnader. I anledning av nämnda skrivelse beslöt Kungl. Maj:t
den 8 december 1939, bland annat, att dels fastställa den ingivna situationsplanen
för den nya fabriken, dels ock medgiva, alt för bestridande av kostnaderna
för uppförande av de nämnda byggnaderna finge disponeras, förutom
vissa andra medel (600,000 kronor), ett belopp av högst 592,900 kronor,
som fortifikationsstyrelsen skulle äga att förskottera. På förslag av Kungl.
Maj:t (propositionen 1940 L: 2) anvisade riksdagen (skrivelse nr 28) ett anslag
av 592,900 kronor för täckning av de förskottsvis bestridda utgifterna.
Sedermera inkommo tygdepartementet och fortifikationsstyrelsen med ett
förnyat förslag till utbyggnad av ammunitionsfabriken, omfattande bland annat
situationsplan, fullständiga ritningar, detaljkostnadsberäkningar, kostnadstablå
m. m. Departementet och styrelsen anförde därvid, att situationsplanen
helt anslöte sig till den av Kungl. Majit den 8 december 1939 fastställda
planen. Detta förslag hade i fråga om byggnaderna kostnadsberäk
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
47
näts till 13,085,000 kronor. Med tillägg för dc tidigare till 4,000,000 uppskattade
kostnaderna för maskinanskaffning m. m. skulle således totalkostnaderna
enligt detta förslag uppgå till inemot 17,100,000 kronor beräknat efter
prisnivån 1939. Förslaget hade utarbetats med tanke på att utbyggandet av
fabriken skulle äga rum i fyra etapper. Utbyggnaden av den första etappen
hade fastställts genom Kungl. Maj:ts förenämnda beslut den 8 december
1939. De i andra och tredje etapperna ingående byggnaderna, vilka kostnadsberäknats
till sammanlagt 2,867,760 kronor, borde omedelbart komma
till utförande. För maskinanskaffning och flyttningskostnader för de tre
första etapperna beräknades kostnaderna till sammanlagt 335,000 kronor.
I anledning av detta förslag äskade Kungl. Maj:t (propositionen 1940 L:
208) hos riksdagen för fortsatt utbyggande av ammunitionsfabriken i Karlstad
ett anslag av (2,867,760 + 335,000 =) i runt tal 3,200,000 kronor. Vid
anmälan av propositionen framhöll jag, bland annat, att det framlagda
byggnadsprogrammet i dess helhet efter den ingående prövning som av
myndigheterna verkställts och sedan icke obetydliga reduceringar i det ursprungligen
framlagda förslaget blivit vidtagna utan att fordringarna på
driftskapaciteten därför behövt eftersättas borde läggas till grund för den
fortsatta utbyggnaden av ammunitionsfabriken. Något formligt fastställande
av byggnadsprogrammet syntes emellertid icke för det dåvarande vara påkallat,
utan syntes prövningen av förslagen till utbyggnad böra ske efter
hand allteftersom de av myndigheterna avgåves. Riksdagen beslöt (skrivelse
nr 328) anvisa det äskade anslaget.
Kungl. Majit bemyndigade genom beslut den 14 juni 1940 arméförvaltningens
tygdepartement och fortifikationsstyrelse att med anlitande av anslaget
gå i författning om verkställande av de med anslaget avsedda byggnadsarbetena
och maskinanskaffningarna, varvid samråd skulle äga rum
med försvarsväsendels verkstadsnämnd. Dylika arbeten och anskaffningar
ha i viss omfattning sedermera kommit till stånd. Jag får anledning senare
återkomma härtill.
Av den nu lämnade redogörelsen framgår, att den av riksdagen beslutade utflyttningen
av ammunitionsfabriken å Marieberg till Karlstad i viss utsträckning
genomförts, att härför av riksdagen anvisats tillhopa (500,000 + 592,900
+ 3,200,000=) 4,292,900 kronor samt att för ändamålet disponerats ytterligare
600,000 kronor, eller tillhopa 4,892,900 kronor. Eif planenligt fullföljande
av utflyttningen skulle sålunda, räknat efter prisläget 1939, draga
en ytterligare kostnad av (17,100,000 — 4,892,900=) i runt tal 12,200,000
kronor.
De förslag lill nyanläggningar och ombyggnader som försvarsväsendets
verkstadsnämnd nu framlagt beröra samtliga nämnden underställda fabriker
med undantag av centrala torpedverkstaden. Nämnden har därvid alltjämt
räknat med ett fullföljande av den av riksdagen beslutade utflyttningen av
ammunitionsfabriken å Marieberg. De tidigare uppgjorda planerna beträffande
omfattningen och utförandet av ammunitionsfabriken i Karlstad ha
emellertid i anslutning till de nya förslagen revidera!s i vissa hänseenden i
48
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
avsikt att erhålla en ur drifts- och andra synpunkter lämpligare fördelning
av arbetsuppgifterna mellan olika fabriker.
Rörande den principiella innebörden av verkstadsnämndens förslag må
följande framhållas.
Redan i skrivelse den 11 april 1942 underställde verkstadsnämnden Kungl.
Maj:ts prövning bland annat frågan örn vidtagande av vissa organisatoriska
förändringar med avseende å en del av de nämnden underställda fabrikerna
ävensom örn utförande av vissa större anläggnings- och utrustningsarbeten
vid dessa fabriker. I anslutning härtill framhöll nämnden i huvudsak följande.
Sedan genom beslut den 25 maj 1940 försvarsväsendets verkstadsnämnd
inrättats, hade för nämnden den viktigaste omedelbara uppgiften varit att
med förefintliga anläggningar och driftsorganisation söka uppdriva tillverkningskapaciteten
vid nämnden underställda fabriker, att i samma syfte verkställa
omedelbart nödvändiga och genomförbara anskaffningar och utvidgningar
samt att i säkerhets- och hygieniskt hänseende sörja för nödtorftiga
förbättringar av de i stor utsträckning omoderna anläggningarna. Nämnden
hade vidare haft att övertaga bland annat den under uppförande varande
ammunitionsfabriken i Karlstad samt att beträffande denna genomföra de
ändringar och förbättringar i de ursprungliga byggnadsplanerna, som voro
möjliga med hänsyn till redan påbörjade arbeten och nödvändigheten att
undvika förseningar. I fabrikernas interna organisation hade i allmänhet ej
några större förändringar kunnat vidtagas huvudsakligen på den grund, att
den forcerade driften ej tillåtit de störningar, som under en övergångstid
kunnat bliva följden av sådana åtgärder.
Genom hittills vidtagna åtgärder hade de från början mest trängande uppgifterna
lösts och fabriksdriften nått det stadium, nuvarande organisationsform
och befintliga anläggningar medgåve.
Nämnden ansåge nu nödvändigt att föreslå genomförande av vissa mera
genomgripande organisatoriska förändringar samt sådana större anläggningsarbeten
och anskaffningar, som vore nödvändiga för uppfyllande av moderna
tekniska och ekonomiska krav samt de fordringar på tillverkningskapacitet,
som uppställdes i den föreslagna nya försvarsordningen. Den erforderliga
omorganisationen borde eller kunde emellertid icke genomföras
på en gång. Verkstadsnämnden hade ansett det angeläget att, innan förarbetena
för erforderliga organisationsförändringar och anläggningsarbeten vidare
fortskrede, underställa Kungl. Maj:t principerna för den tilltänkta organisationen
samt, på grundval av vad som på utredningens dåvarande ståndpunkt
kunde bedömas, de föreslagna anläggningarnas omfattning och härav
betingade kostnader samt slutligen förslag till riktlinjer för fabriksdriften.
Efter att lia lämnat en redogörelse för fabrikernas uppgifter i den tilltänkta
organisationen ävensom för fabrikernas framtida interna organisation
och vissa därmed sammanhängande personalfrågor anförde verkstadsnämnden
beträffande de erforderliga anläggningsarbetena och anskaffningarna
bland annat följande.
Anläggningarna vid de nämnden underställda äldre fabrikerna vore i stor
utsträckning omoderna och olämpliga samt i vissa fall ur brand-, explosionsoch
luftskyddssynpunkt ytterst riskabla. Lokalerna vid flera fabriker vore
för små, och på flera håll hade betydande utrymmen tills vidare måst för
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
49
hyras. Maskinutrustningen hade däremot under de båda sista åren i hög
grad förbättrats och utvidgats, men lokalförhållandena hade hindrat dess
effektiva utnyttjande. Det vore därför nödvändigt alt snarast möjligt verkställa
betydande nybyggnader vid en del fabriker samt sanera och ombygga
de gamla anläggningarna, vilka senare arbeten med hänsyn till anläggningarnas
nuvarande skick i stor utsträckning måste få karaktären av hel nybyggnad.
Den utredning, som hittills utförts inom nämnden rörande utrustnings-
och byggnadsbehov för fabrikerna, hade ännu ej omfattat uppgörande
av definitiva situationsplaner och ritningar. Emellertid hade på grundval
av principskisser approximativa kostnadsberäkningar kunnat göras. Dessa
kostnader redovisades liksom anläggningarnas principanvändning i en med
särskild skrivelse i ämnet den 11 april 1942 överlämnad bilaga. Kostnaderna
för de av nämnden föreslagna anläggnings- och utrustningsarbetena utgjorde
sammanlagt 14,740,000 kronor, därav omkring 11,430,000 kronor för
byggnader och fasta anläggningar, omkring 2,560,000 kronor för maskin- och
övrig utrustning samt omkring 750,000 kronor för administration, flyttning,
igångsättning, oförutsedda utgifter m. m. Det vore av största vikt att anläggnings-
och anskaffningsarbetena snarast möjligt påbörjades, varför anläggningarnas
principutförande enligt nämndens mening redan nu borde
fastställas. Verkstadsnämnden avsåge att efter hand som definitiva planer
hunne utarbetas för den ena eller andra delen av anläggningarna inkomma
till Kungl. Majit med detaljerat förslag och definitiv kostnadsberäkning för
respektive delar.
Utöver för drift erforderlig utrustning vid fabrikerna erfordrades för att
undvika driftsavbrott en viss utrustning som driftsreserv. Detta gällde framför
allt sådana fabriker eller fabriksavdelningar, som hade en tillverkning
som ej bedreves eller kunde upptagas vid annan statlig eller privat industri.
Vid ifrågavarande slag av fabriker måste emellertid vidare, med hänsyn till
riskerna för lokal förstöring under krig genom bombträff eller dylikt, dessa
resurser ytterligare kompletteras till en krigsreserv, omfattande ersättning såvitt
möjligt inom varje tillverkningsetapp. Härvid kunde i viss utsträckning
äldre och nu i bruk ej varande utrustning ifrågakomma samt vid nyanskaffning
en enklare utrustning väljas. På liknande sätt måste även motsvarande
reservutrustning av verktyg anskaffas. Dylik reservutrustning vöre emellertid
nödvändig endast för vissa delar av tillverkningen. Kostnaderna härför
inginge i av nämnden beräknad maskinanskaffningskostnad. För att emellertid
vid sådan tillverkning, som endast funnes vid en fabrik, säkerställa
driften även för det fall, att anläggningen vid krig skulle få ett ur bombningssynpunkt
speciellt utsatt läge eller komma att ligga i omedelbar närhet
av krigszonen, ansåge verkstadsnämnden det nödvändigt att förutse evakueringsmöjligheter
för ifrågavarande fabriksanläggningar. Kostnaderna för anläggningen
av dylik reservfabrik beräknades till cirka 2,400,000 kronor.
Efter att ha lämnat en redogörelse för hur fabrikernas framtida driftsekonomi
enligt verkstadsnämndens mening borde ordnas hemställde nämnden,
bland annat, under hänvisning till vad sålunda och i övrigt anförts, att
Kungl. Majit måtte godkänna de i nämndens skrivelse angivna principerna
för och omfattningen av nyanläggningar, anskaffningar och ombyggnader
vid ifrågavarande fabriker ävensom stiina för ändamålet erforderliga medel,
tillhopa 17,140,000 kronor, till förfogande.
1 anledning av verkstadsnämndens förevarande framställning avgåvo
överbefälhavaren över rikets försvarskrafter den 28 april och arméförvaltningen
den 7 maj 1942 utlåtanden.
Bihang till riksdagens protokoll l!H3. 1 sami. Nr Iföl.
4
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
Vidare hemställde verkstadsnämnden i skrivelse den 28 maj 1942, lil)
komplettering av de i förutnämnda skrivelse framlagda förslagen, att gasmaskfabriken
måtte förflyttas från nuvarande lokaler och en ny anläggning
för gasmasktillverkning uppföras antingen i anslutning till försvarsväsendets
kemiska anstalt för en kostnad av omkring 590,000 kronor eller
alternativt å annan plats för en kostnad av omkring 520,000 kronor. Härjämte
inkom nämnden, på given anledning, med en den 27 juni 1942 dagtecknad
promemoria rörande medelsbehovet för anläggnings- och anskaffningsarbeten
vid nämnden underställda fabriker, därvid framhölls, bland
annat, att vissa i promemorian angivna utbyggnader, kostnadsberäknade
till omkring 2,500,000 kronor, vore omedelbart nödvändiga, samt att för
undanröjande av risker för driftsavbrott dessutom erfordrades vissa angivna
ny- och ombyggnader samt anskaffningar och utrustning, kostnadsberäknade
till likaledes omkring 2,500,000 kronor.
I anledning av vad sålunda förekommit uppdrog Kungl. Majit åt försvarsväsendets
verkstadsnämnd att, i huvudsaklig överensstämmelse med de av
nämnden angivna riktlinjerna, till Kungl. Majit inkomma med av fullständiga
kostnadsberäkningar åtföljda förslag till genomförande dels i första
hand, för en kostnad av högst 5,000,000 kronor, av vissa i förenämnda promemoria
avsedda anläggningsarbeten m. m., dels ock av övriga i promemorian
avsedda åtgärder. I anslutning härtill medgav Kungl. Majit, att till
verkstadsnämnden, på rekvisition i mån av behov, finge utbetalas ett belopp
av högst 50,000 kronor från det å förskottsstaten för försvarsväsendet uppförda
förskottsanslaget Ea. Övriga utgifter (Gb), att av nämnden användas
för bestridande av de kostnader, som föranleddes av utarbetande av i det
föregående angivna förslag. Sedermera har Kungl. Majit genom beslut den
6 november 1942 medgivit, att ytterligare högst 100,000 kronor må tagas
i anspråk från förenämnda förskottsanslag för ifrågavarande ändamål.
I skrivelse den 7 december 1942 har verkstadsnämnden anmält, att i anledning
av förenämnda uppdrag inom nämnden utarbetats fullständiga kostnadsberäkningar
avseende flertalet av de nyanläggningar, ombyggnader och
maskinanskaffningar m. m. vid nämndens fabriker, vilka avsetts i det anläggningsprogram,
som genom skrivelserna den 11 april och den 28 maj
1942 underställdes Kungl. Majits prövning. I anslutning därtill har nämnden
anfört bland annat följande.
I promemorian den 27 juni 1942 hade vissa arbeten angivits vara av särskilt
trängande natur. Kostnaderna för dessa arbeten hade preliminärt beräknats
till 5 miljoner kronor. Verkstadsnämnden hade anbefallts att i första
hand inkomma med kostnadsberäkningar avseende dessa arbeten, yissa av
dessa arbeten vore emellertid av den natur, att de, om hela anläggningsprogrammet
skulle genomföras, ur ekonomiska och rationella synpunkter borde
utföras på annat sätt än örn endast medel skulle anvisas till avhjälpande
av de mest trängande behoven. Nu förevarande kostnadsberäkningar hade
utarbetats med utgångspunkt från ett genomförande^ av hela anläggningsprogrammet.
Arbetena kunde sedermera utföras på sådant sätt, att i möjligaste
mån de mest trängande behoven avhjälptes i första hand.
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
51
Det byggnadsprogram, för vilket nämnden framlagt kostnadsberäkningar
i skrivelsen den 7 december 1942, ansluter sig i allt väsentligt till det tidigare
framlagda. Under tiden för kostnadsberäkningarnas utförande ha emellertid
vissa ändringar och kompletteringar av det tidigare programmet befunnits
önskvärda. Sålunda har, enligt vad nämnden framhållit, vid utarbetandet
av det detaljerade byggnadsprogrammet det visat sig nödvändigt vidtaga
vissa förändringar i förut ifrågasatta dispositioner, vincet i några fall
medfört ökat byggnadsbehov. Dessutom hade sedan de ursprungliga kostnadsberäkningarna
verkställdes, icke oväsentliga kostnadsstegringar inträtt.
Det hade emellertid å andra sidan visat sig möjligt att vid ett detaljerat studium
av anläggningarna genom ändrade dispositioner åstadkomma förenklingar,
varigenom den ursprungliga kostnadsramen i stort sett kunnat bibehållas.
Kostnaderna för erforderliga om- och tillbyggnader jämte komplettering
av maskinutrustningen ha av nämnden uppskattats till 20,845,000 kronor,
däri inbegripet jämväl förenämnda utredningskostnad å 150,000 kronor,
enligt följande fördelning.
Anläggning
Ammunitionsfabriken, Karlsborg ..
Ammunitionsfabriken, Karlstad ....
Åkers krutbruk.................
Rökmaterielfabriken.............
Gasmaskfabriken................
Karl Gustafs stads gevärsfaktori ..
Pjäshy Isfabrik...................
Ammunitionsreservfabrik ........
Summa kronor 17,165,000 3,680,000
Byggnads- kostnader |
Kostnader för |
3,750,000 |
1,100,000 |
6,400,000 |
1,550,000 |
725,000 |
265,000 |
300,000 |
50,000 |
675,000 |
50,000 |
115,000 |
90,000 |
2,050,000 |
475,000 |
3,150,000 |
100,000 |
Vid en jämförelse mellan kostnadsberäkningarna för det preliminära samt
det utformade förslagét torde böra bemärkas, att det senare omfattar jämväl
kostnaderna, 2,525,000 kronor, för anläggning av en pjäshylsfabrik, för
vilken planerna i det preliminära förslaget icke utformats. Nämnden har
emellertid beträffande denna hylsfabrik liksom jämväl beträffande ammunitionsreservfabriken
framhållit, att kostnaderna för desamma alltjämt
måste betraktas såsom i vissa hänseenden preliminära, då platsen för dessa
fabriker icke definitivt fastställts.
Verkstadsnämnden har hemställt, att medel måtte ställas till förfogande
för realiserande av det angivna utbyggnadsprogrammet, därav under budgetåret
1942/43 för byggnadsåtgärder 8,565,000 kronor och för maskinanskaffning
m. m. 2,350,000 kronor.
Beträffande den närmare motiveringen för de olika fabrikernas utbyggnad
och fördelningen av kostnaderna å de olika fabrikerna torde få hänvisas till
verkstadsnämndens förenämnda skrivelser den 11 april och den 7 december
1942. Här må emellertid framhållas, att nämnden beträffande vissa fabriker
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
föreslagit uppförande i omedelbar anslutning till fabrikerna av tjänstebostäder
för en del av driftsledarpersonalen. Dessa bostäder ha kostnadsberäknats
till omkring 700,000 kronor.
Verkstadsnämndens förslag till utbyggnad av fabrikerna ha tillstyrkts av
överbefälhavaren) som funnit utbyggnadsprogrammet erforderligt för att kapaciteten
vid statliga och civila industrier skall bliva tillräcklig med hänsyn
till planlagd krigsproduktion. Förslaget syntes enligt överbefälhavaren innebära
en rationalisering, varigenom driftkostnaderna bleve lägre och säkerhetskravet
bättre tillgodosett. Jämväl arméförvaltningens tygdepartement har
i princip funnit önskvärt, att det föreslagna utbyggnadsprogrammet kommer
till utförande. Statens krigsmaterielnämnd har anfört, att det tillverkningsprogram,
som lagts till grund för de föreslagna nyanläggningarna, upprättats
i samråd med krigsmaterielnämnden. Nämnden har emellertid framhållit
angelägenheten av att nämnden bereddes tillfälle framföra sina synpunkter
på valet av förläggningsplats för de föreslagna pjäshyls- och ammunitionsreservfabrikerna.
Slutligen har 7.942 års utredning rörande visst bostadsbehov
inom försvarsväsendet framhållit, att, ehuru bostadsanskaffning
för försvarsväsendets personal enligt utredningens mening i möjligaste mån
borde ske i öppna marknaden, utredningen med hänsyn såväl till vikten av
att öka verkstädernas effektivitet och säkerhet som till anläggningarnas och
maskinutrustningens stora kapitalvärde ansåge sig böra biträda verkstadsnämndens
förslag med viss av utredningen förordad begränsning av byggnadsprogrammet,
vilken skulle medföra en besparing av 65,000 kronor.
Sedermera har försvarsväsendets verkstadsnämnd i skrivelse den 19 februari
1943 till förnyad behandling upptagit frågan om ordnandet av den statliga
pjäshylstillverkningen. Nämnden har därvid föreslagit en delvis annan
lösning av denna fråga än den som framlagts i skrivelsen den 7 december
1942. Rörande den närmare innebörden av förslaget torde få hänvisas till
handlingarna. Här må emellertid framhållas, att de sammanlagda kostnaderna
för anläggningarna för pjäshylstillverkningen jämväl enligt det reviderade
förslaget komme att hålla sig inom ramen för de i sistnämnda skrivelse
angivna totalkostnaderna.
I förevarande sammanhang får jag jämväl anmäla uppkommen fråga örn
dispositionen av de medel, som anvisats för den hittills vid ammunitionsfabrikens
avdelning i Karlstad beslutade utbyggnaden.
Såsom inledningsvis framhållits avsågs ursprungligen utbyggnaden av
Karlstadsfabriken skola ske i fyra etapper. Förutom medel, 500,000 kronor,
för vissa för företaget i dess helhet avsedda förberedande åtgärder har för
etapp I dels ianspråktagits ett belopp av 600,000 kronor, som stått till Kungl.
Maj:ts förfogande, dels av riksdagen anvisats 592,900 kronor. Med anlitande
av dessa medel ha samtliga i etapp I ingående arbeten enligt fastställt byggnadsprogram
planenligt utförts genom arméförvaltningens fortifikationsstyrelse.
— För de i etapperna II och III ingående byggnadsåtgärderna även
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
53
som för viss med utbyggnad av etapperna I—III sammanhängande maskinanskaffning
har riksdagen såsom nämnts anvisat ett anslag av 3,200,000 kronor.
Av det vid propositionen i ämnet (1940 L: 208) fogade utdraget av statsrådsprotokollet
framgår, att av anslaget avsågos skola bestridas dels byggnadskostnader,
i propositionen uppskattade till 2,867,760 kronor, dels kostnader
för maskinanskaffning, 335,000 kronor. Vidare framgår, att kostnadsberäkningarna
hänförde sig till prisläget 1939. Medel för den merkostnad,
som kunde beräknas uppstå — för tiden intill medelsäskandenas framläggande
uppgående till omkring 15 procent — avsågs att senare, på förslag av
fortifikationsstyrelsen, äskas av riksdagen.
Utbyggnaden av etapperna I—III omhändei-hades till en början av arméförvaltningens
tygdepartement och fortifikationsstyrelse. Genom beslut den
12 december 1941 bemyndigade emellertid Kungl. Majit, på därom av arméförvaltningens
tygdepartement och försvarsväsendets verkstadsnämnd gjord
framställning, verkstadsnämnden att övertaga uppdraget att uppföra nybyggnaderna
för ammunitionsfabriken i Karlstad från och med den 1 januari
1942.
Under erinran om vad sålunda förekommit har försvarsväsendets verkstadsnämnd
i skrivelse den 6 februari 1942 anfört bland annat följande.
Verkställda undersökningar beträffande planeringen av ammunitionstillverkningen
hade utvisat, att en väsentligt annan fördelning av ammunitionstillverkningen
borde ske än den som vid uppgörande av de ursprungliga planerna
för Karlstadsfabriken förutsatts. De i etapp II ingående anläggningarna
borde med hänsyn härtill icke komma till utförande, då den tillverkning,
för vilken de voro avsedda, avsåges förläggas till annan fabrik. Icke
heller alla i etapp III ingående byggnader hade utförts. Å andra sidan hade
vissa anläggningar, som ursprungligen avsetts utföras under utbyggandet av
etapp IV, redan färdigställts.
För etapperna I och III hade i fortifikationsstyrelsens kostnadsberäkning,
som lagts till grund för de begärda anslagen, upptagits 3,261,915 kronor.
Droges härifrån kostnaderna för de byggnader och anläggningar tillhörande
etapp III, som ej kommit till utförande, 292,565 kronor, återstode 2,969,350
kronor för de till etapperna I och lil hörande, nu utförda anläggningarna.
För dessa beräknas emellertid kostnaderna komma att uppgå till 3,400,000
kronor. Tygdepartementet och fortifikationsstyrelsen hade tidigare angivit, att
den kostnadsberäkning, på grund av vilken anslag begärdes, hänförde sig
till 1939 års prisnivå. Väntad kostnadsökning hade angivits till cirka 15 procent.
Verkstadsnämnden ville framhålla, att den skedda kostnadsökningen
uppginge till mindre än 15 procent.
De byggnader och anläggningar, som tillkommit utöver etapperna I och
III, vore bland annat skyddsrumsanläggningar, anläggning för mera omfattande
åskledarskydd, utökade anläggningar för vatten, avlopp och dränering,
anskaffningar för brandskydd oell liknande. Kostnaden för dessa anläggningar
och anskaffningar hade uppgått till i runt tal 300,000 kronor.
Ursprungligen hade avsetts, alt den maskinutrustning, som erfordrades för
de tre första etapperna, ej skulle behöva nyanskaffas, utan att befintlig utrustning
vid ammunitionsfabriken Marieberg skulle kunna användas. För
utrustning av de tre första etapperna hade också i kostnadsberäkningen upptagits
allenast 335,000 kronor, vilket omräknat för de två nu utförda etapperna
skulle bliva cirka 250,000 kronor. Emellertid hade de senare uppkom
-
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
na ökade kraven på leveranskapacitet medfört, att en bortflyttning av maskiner
från Marieberg i stor utsträckning ej kunnat ske. Vidare hade vid den
hösten 1940 timade olyckshändelsen vid aktiebolaget Bofors Nobelkrut en
stor del maskiner, tillhöriga Marieberg och tillfälligt uppställda i Bofors, blivit
totall förstörda. Som följd härav hade större delen av utrustningen för
Karlstad fått helt nyanskaffas. En betydande prisstegring på all maskinutrustning
bade vidare ägt rum. Anskaffning av maskiner och övrig utrustning
samt flyttning, monteringsarbete och liknande beräknades därför komma
att uppgå till cirka 800,000 kronor. Vidare hade åtgärder omedelbart måst
vidtagas för att ytterligare utöka kapaciteten i fråga om viss tillverkning.
Kostnaderna härför beräknades till 250,000 kronor. Därtill komme kostnader
för luftskyddsrum för den utökade personalen, vilka beräknats till 80,000
kronor. Slutligen bleve det nödvändigt att inreda en provisorisk matlokal för
en beräknad kostnad av 40,000 kronor.
Det sammanlagda medelsbehovet för den sålunda utbyggda delen av ammunitionslabriken
i Karlstad beräknades således till sammanlagt 4,870,000
kronor eller i det närmaste till det belopp, som ursprungligen avsetts för utbyggandet
av etapperna I, II och III.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde verkstadsnämnden
i förenämnda skrivelse den 6 februari 1942 om medgivande att få använda
återstoden av de för uppförande av ny ammunitionsfabrik anslagna medlen
i enlighet med vad i skrivelsen angivits.
I häröver den 19 maj 1942 avgivet utlåtande lia armé förvaltningens tggdepartement
och fortifikationsstyrelse framhållit bland annat följande.
Såväl de förberedande åtgärderna som de till etapp I hänförliga arbetena
vore till fullo utförda. Till etapp II hänförliga arbeten hade icke till någon
del utförts. Av de till etapp III hänförliga arbetena hade flertalet planenligt
kommit till utförande. Vissa till etappen hänförliga byggnader hade emellertid
icke uppförts, nämligen bostadshus åt en arbetsofficer, bostadshus i vad
detsamma avsåge bostad åt en verkmästare, marketenteri samt tunnel med
skyddsrum.
Till etapperna I och III hänförliga arbeten med uppförande av byggnader
och anläggningar, vilka tillkommit utöver byggnadsprogrammet för sagda
etapper, vore i huvudsak skyddsrumsanläggningar, anläggning för mera omfattande
åskledareskydd samt anskaffningar för brandskydd.
Vad anginge i nämndens skrivelse omförmälda arbeten, för vilka medel
begärdes, syntes böra framhållas, att samtliga ifrågavarande arbeten numera
— enligt under hand inhämtade upplysningar — igångsatts respektive slutförts.
I den mån de i skrivelsen upptagna arbetena helt anslöte sig till de till
Kungl. Maj:t ingivna byggnadsprogrammen, syntes intet vara att erinra mot
bifall till nämndens framställning. Vad åter anginge sådana i nämndens
skrivelse omförmälda arbeten, vilka icke helt anslöte sig till förenämnda
byggnadsprogram, syntes å ena sidan böra särhållas arbeten med uppförande
av byggnader och anläggningar och å andra sidan arbeten med nyanskaffning
av maskinutrustningen.
Vidkommande byggnader och anläggningar syntes desamma utgöra allenast
en i förhållande till ^byggnadsarbete! i dess helhet obetydlig komplettering
av byggnadsprogrammet och kunde därför icke sägas innefatta någon väsentlig
avvikelse från detsamma. Med hänsyn härtill syntes de ändrade utbyggnadsdispositionerna
i vad avsåge byggnader och anläggningar icke innefatta
avvikelse från av Kungl. Majit eller riksdag fattade beslut. Mot nämndens
Kungl. Maj:ts proposition nr 163. 00
framställning i denna del hade tygdepartementet och fortifikationsstyrelsen
icke något att erinra.
Vad åter anginge nyanskaffning av maskinutrustningen måste de ändrade
dispositionerna i förhållande till byggnadsprogrammet sägas innefatta väsentliga
avvikelser från detsamma. Vid sådant förhållande syntes det kunna
ifrågasättas, huruvida icke de ändrade dispositionerna innebure avvikelser
från beslutet den 14 juni 1940, i den mån förslagen till verkställande av ifrågavarande
maskinanskaffningar icke före igångsättandet av åtgärderna i fråga
underställts Kungl. Maj:ts prövning.
Armé föro altning ens civila departement har i utlåtande den 9 juni 1942
framhållit, att av de för utbyggande av ammunitionsfabriken i Karlstad anvisade
medlen 335,000 kronor syntes ha beräknats för maskinanskaffning
och flyttningskostnader men att av verkstadsnämndens skrivelse framginge,
att kostnaderna i angivna hänseende i själva verket komme att uppgå till
1,050,000 kronor. Det syntes icke kunna anses principiellt riktigt, att kostnader
av ifrågavarande slag redovisades å fastighetsfond. Departementet finge
såsom sin uppfattning uttala, att ifrågavarande belopp å 1,050,000 kronor
bort redovisas å driftbudgeten, varför — utöver ovannämnda till driftbudgeten
hänförliga belopp å 600,000 kronor, vilket i första hand syntes böra räknas
såsom avseende maskinanskaffning — 450,000 kronor borde särskilt anvisas
å nämnda budget.
Slutligen har riksräkenskapsverket den 16 juni 1942 anfört bland annat
följande.
Försvarsväsendets verkstadsnämnds föreliggande framställning syntes avse
anvisande av medel för täckande av överskridanden av kostnaderna för vissa
byggnadsarbeten och maskinanskaffningar för ammunitionsfabriken i Karlstad,
vilka, enligt vad handlingarna i ärendet utvisade, numera i stort sett
slutförts. Med hänsyn till vad riksräkenskapsverket tidigare anfört i liknande
ärenden föranledde vad sålunda förekommit icke till något ämbetsverkets
vidare uttalande rörande själva överskridandena.
Det föreliggande medelsbehovet syntes hänföra sig till dels en ökning i byggnadskostnaderna
på grund av prisstegring och dels en merkostnad för utökning
av maskinanskaffningen. Det syntes vara uteslutet att hos 1942 års
riksdag äska anslag för täckande av medelsbehovet i fråga. Därest tiden för
ny riksdagssession icke kunde avvaktas, torde för bestridande av kostnaderna
i fråga böra anlitas å förskottsstat för försvarsväsendet för nästa budgetår
uppfört anslag till kapitalinvestering, i vad avser byggnadskostnad^^ och å
samma stat uppfört anslag till engångsutgifter, den till Kungl. Maj:ts förfogande
stående anslagsposten, i vad avser maskinanskaffningar.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att försvarsväsendets verkstadsnämnd
nu framlagt ett flertalet nämnden underställda fabriker berörande
utbyggnadsprogram, avseende såväl nyanläggningar som ombyggnads- respektive
iståndssättningsarbeten å redan befintliga anläggningar. Till en del
kan detta utbyggnadsprogram anses betingat redan av de erfarenheter verkstadsnämnden
under sin hittillsvarande verksamhet vunnit rörande nödvändigheten
att av driftsekonomiska skäl och ur säkerhetssynpunkt vidtaga moderniseringar
vid de i många fall omoderna oell ur brand-, explosions- och
Departements
chefen.
56
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
luftskyddssynpunkt riskabla anläggningarna. Vid bedömandet av omfattningen
av det framlagda programmet måste vidare beaktas, alt detsamma utgör
en fortsättning av den utflyttning av ammunitionsfabrikens avdelning å Marieberg,
varom beslut fattats av 1939 års lagtima riksdag och vilken utflyttning
delvis påbörjats i och med färdigställandet av vissa anläggningar i Karlstad.
Aven örn de nu antydda omständigheterna i och för sig betingat framläggandet
av ett utbyggnadsprogram för fabrikerna i fråga, utgöra de emellertid
icke ensamma grunden till den ifrågasatta utbyggnaden. Denna måste
nämligen ses mot bakgrunden jämväl av den planering rörande ammunitionsanskaffningen,
för vilken statens krigsmaterielnämnd har att bära ansvaret.
Härutinnan må följande framhållas.
Krigsmaterielnämndens planer rörande ammunitionsanskaffningen — hit
hänföres även krut- och rökmaterieltillverkningen —- under krig bygga på den
förutsättningen, att tillverkningen skall bedrivas dels vid de helt statliga, redan
i fredstid verksamma fabrikerna, dels med anlitande av privatindustriens
resurser, eventuellt efter omställande av dessa industriers produktionsapparat,
dels ock vid vissa med bidrag av statsmedel uppförda, i privat regi
drivna s. k. skuggtabriker. För privatindustriens medverkan till denna produktion
ha planer utarbetats och äro alltjämt under utarbetande. Till grund
för planerna för ammunitionsanskaffningens ordnande ligga vissa uppskattade
behov.
Av det sagda framgår, att krigsmaterielnämnden vid upprättande av dessa
planer räknat med att viss produktion skall ombesörjas av de rent statliga
— under verkstadsnämnden sorterande — ammunitionsfabrikerna. Vid bedömandet
av storleken av denna produktion har uppenbarligen hänsyn måst
tagas till å ena sidan ekonomiska skäl — bland annat måste den statliga investeringen
hållas inom rimliga gränser — och å andra sidan privatindustriens
möjligheter att genomföra den på densamma fallande anskaffningen.
Man har därvid eftersträvat att i stort sett så avväga den på de statliga
fabrikerna fallande delen, att dessa fabriker i fredstid kunna i det närmaste
helt utnyttjas för produktion av de för förbrukning i fredstid erforderliga
ammunitionseffekterna. Endast anläggandet av en statlig ammunitionsreservfabrik
och anskaffandet av viss reservutrustning kan sägas ligga vid sidan
av den fredsmässiga produktionen.
För att de statliga ammunitionsfabrikerna skola mäkta genomföra de å
dem fallande uppgifterna såväl i fred som under krig erfordras emellertid
genomgripande moderniseringar i rationaliseringssyfte ävensom åtskilliga
nyanläggningar.
, Det nu framlagda utbyggnadsprogrammet, som upprättats i nära samarbete
med krigsmaterielnämnden, är uppgjort från denna utgångspunkt och
grundat på de sålunda upprättade anskaffningsplanerna. Att programmet
utformats under hänsynstagande till den beslutade utflyttningen av ammunitionsfabriken
å Marieberg är redan omnämnt.
De principer som uppställts beträffande utnyttjandet av de rent statliga
ammunitionsfabrikerna för fyllandet av krigsbehovet av ammunition finner
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
57
jag för min del kunna godtagas. Att de nödvändiggöra en omfattande utbyggnad
och modernisering av fabrikerna torde vara uppenbart. Denna utbyggnad
och modernisering bör givetvis samordnas med den tidigare beslutade
utflyttningen av ammunitionsfabriken å Marieberg.
Jag har jämväl bibragts den uppfattningen, att den av verkstadsnämnden
till uppförande föreslagna nybyggnaden för gasmaskfabriken bör komma till
stånd ävensom att föreslagna utvidgnings- och moderniseringsåtgärder vid
Karl Gustafs stads gevärsfaktori äro ändamålsenliga. Pjäshylstillverkningen
synes även böra ordnas enligt de av verkstadsnämnden angivna principerna.
Jag finner mig sålunda beredd att i princip tillstyrka det av verkstadsnämnden
framlagda utbyggnadsprogrammet.
Vad härefter angår den närmare utformningen av utbyggnadsprogrammet
synes mig detta i stort sett kunna godtagas. Till programmets alla enskildheter
kan givetvis icke i detta sammanhang tagas definitiv ställning. På ett
par punkter — ordnandet av pjäshylstillverkningen och anläggandet av ammunitionsreservfabrik
— föreligga för övrigt för närvarande icke slutliga
förslag. Uppenbarligen kan även beträffande övriga anläggningar, allteftersom
arbetena med genomförandet av utbyggnadsprogrammet fortskrida, anledning
uppkomma att förorda i vissa hänseenden ändrade dispositioner. Det
ligger emellertid i sakens natur, att ett utbyggnadsprogram av här ifrågavarande
art måste i princip fastställas i ett sammanhang; en förändring av mer
avgörande betydelse beträffande en fabrik inverkar på planerandet av en annan.
Jag finner mig därför böra förorda, att det framlagda byggnadsprogrammet
lägges till grund för medelsäskanden hos riksdagen. Jag förutsätter
givetvis, att för ändamålet anvisade anslag skola få utnyttjas först sedan
situationsplaner och definitiva kostnadsberäkningar underställts Kungl. Maj:t
för godkännande. Därest i samband härmed avsteg från de nu företedda
principförslagen befinnas erforderliga, torde Kungl. Majit böra äga rätt att
inom ramen för anvisade medel och nied iakttagande av att beräknade
totalkostnader icke överskridas besluta örn utbyggnadsprogrammets definitiva
utformande.
I samband med den undan för undan skeende prövningen av ifrågakommande
byggnadsåtgärder och maskinanskaffning böra givetvis alla möjligheter
beaktas att nedbringa kostnaderna för utbyggnadsprogrammets realiserande.
Särskilt i ett hänseende synas möjligheter till kostnadsbesparingar
föreligga, .lag syftar på den omfattande tjänstebostadsbebyggelse, som av
verkstadsnämnden föreslagits och av den inom försvarsväsendet verksamma
bostadsutredningen, ehuru i begränsad omfattning, tillstyrkts. Särskild uppmärksamhet
bör enligt min mening ägnas frågan om nödvändigheten att
genomföra ett så omfattande bostadsanskaffningsprogram, och därvid böra
jämväl beaktas möjligheterna att eventuellt ordna bebyggelsen i form av
egna hem. Den utredning, som i dessa hänseenden erfordras, bör ankomma
på den försvarets bostadsanskaffningsnämnd, som enligt i särskild proposition
framlagt förslag bör inrättas.
Med dessa reservationer synas emellertid de av verkstadsnämnden fram -
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
lagda kostnadsberäkningarna kunna läggas till grund för uppskattandet av
medelsbehovet. Enligt verkstadsnämndens beräkningar erfordras ett belopp
av tillhopa 20,845,000 kronor, därav å byggnader belöpa 17,165,000 kronor
och på maskinanskaffning 3,680,000 kronor. Kostnaderna för utbyggnadsprogrammets
realiserande medföra sålunda medelsanvisning av betydande
storleksordning. Jag vill emellertid här framhålla, att kostnaderna enligt vad
jag inhämtat från verkstadsnämnden till inemot 9,000,000 kronor äro direkt
hänförliga till den beslutade utflyttningen av Mariebergsfabriken. Det förtjänar
jämväl alt framhållas, alt därest det framlagda utbyggnadsprogrammet
icke skulle genomföras nämnda utflyttning troligen skulle komma att
draga större kostnader, vilka torde närma sig det belopp, som enligt vad jag
inledningsvis anfört återstår av den ursprungligen till 17,100,000 kronor uppskattade
kostnaden, eller omkring 12,200,000 kronor.
Emellertid torde vissa möjligheter föreligga att beträffande byggnadskostnaderna
något nedbringa den medelsanvisning, som behöver äskas av riksdagen.
Till en början torde sålunda det av verkstadsnämnden äskade beloppet
i enlighet med förenämnda bostadsutrednings yttrande kunna minskas
med 65,000 kronor. Av den redogörelse, som i det föregående lämnats rörande
dispositionen av hittills av riksdagen för nybyggnad för ammunitionsfabriken
anvisade medel, tillhopa 4,292,900 kronor, framgår vidare, att —
bortsett från maskinanskaffning — allenast 3,820,000 kronor disponerats.
Av nämnda belopp utgör enligt vad jag inhämtat omkring 265,000 kronor
förskottsvis guldna expropriationskostnader, vilka enligt det med Karlstads
stad ingångna avtalet slutligt skola gäldas av staden. En behållning av
(4,292,900 — 3,820,000 + 265,000 =) 737,900 kronor beräknas sålunda —-bortsett från maskinanskaffning — föreligga å dessa medel. Därest riksdagen
icke har något att däremot erinra, är det min avsikt att föreslå Kungl.
Majit, att dessa medel må tagas i anspråk för det nu aktuella byggnadsprogrammet.
Under samma förutsättning är det min mening förorda, att det
anslag om 115,000 kronor, som av 1940 års lagtima riksdag (skrivelse nr 72)
anvisats till uppförande av en administrationsbyggnad vid Åkers krutbruk
men vilket anslag i avbidan a det slutliga utformandet av anläggningen i
fråga ännu icke disponerats, må lagas i anspråk för den av verkstadsnämnden
förordade utbyggnaden av bruket. Härefter skulle sålunda för utbyggnaden
erfordras, såvitt avser byggnader, ett belopp av (17,165,000 — 65,000 —
737,900 - 115,000 =) 16,247,100 kronor eller i runt tal 16,250,000 kronor.
Å andra sidan torde det bliva nödvändigt att beräkna kostnaderna för
maskinanskaffning m. m. något högre än det av verkstadsnämnden uppskattade
beloppet. Medel torde nämligen i förevarande sammanhang böra
äskas för bestridande av vissa kostnader för den hittills verkställda maskinanskaffningen
m. m. för utbyggda etapper av ammunitionsfabriken i Karlstad.
Dessa kostnader lia uppgått till 1,050,000 kronor. För ändamålet bör,
såsom arméförvaltningens civila departement anfört, lämpligen i första hand
utnyttjas de medel som över driftbudgeten tagits i anspråk för uppförandet
av Karlstadsfabriken. För bestridande av återstående kostnader (1,050,000 —
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
59
600.000 =) 450,000 kronor böra medel äskas av riksdagen. Det erforderliga
beloppet för maskinanskaffning m. m. kommer då att uppgå till (3,680,000 +
450.000 =) 4,130,000 kronor.
I förevarande sammanhang kan jag icke underlåta att framhålla det anmärkningsvärda
i det sätt på vilket myndigheterna disponerat för Karlstadsfabrikens
utbyggnad till förfogande ställda medel. Det vill synas som örn
vidtagna dispositionsåtgärder icke vare sig beträffande byggnadsarbeten eller
i fråga om maskinanskaffning stå i överensstämmelse med de förutsättningar
som statsmakterna utgått från vid medlens anvisande. Även om förutsättningarna
för utbyggandet av fabriken ändrats av beredskapsskäl eller med
hänsyn till det under utarbetande varande utbyggnadsprogrammet för ordnandet
av verkstadsdriften i dess helhet hade det uppenbarligen ålegat myndigheterna
att inhämta Kungl. Maj.ts medgivande till ändrad disposition av
de anvisade medlen. Härvid har jag icke förbisett, att den förutnämnda explosionsolyckan
i Bofors nödvändiggjort en ändrad användning av de till
förfogande stående medlen.
Enligt vad jag ovan anfört skulle för det av mig förordade utbyggnadsprogrammet
erfordras (16,250,000 + 4,130,000 =) 20,380,000 kronor. Beträffande
finansieringen av programmet får jag framhålla följande.
I den proposition, som det är min avsikt att inom den närmaste tiden föreslå
Kungl. Majit att avlåta till riksdagen angående försvarsväsendets centrala
förvaltning, ämnar jag förorda, att de fabriker, om vilka nu varit fråga, i
förvaltningshänseende göras självförsörjande under en för dem gemensam
förvaltningsmyndighet. Det är min avsikt att i samband därmed föreslå inrättande
av en särskild fabriksfond. Sedan en dylik fond inrättats böra erforderliga
medelsanvisningar ske såsom kapitalinvestering i densamma. Avskrivning
av investerat kapital avses skola ske genom ersättning till särskilda
för ändamålet upplagda förnyelsefonder.
Intill dess en dylik fabriksfond inrättats — detta torde knappast kunna ske
förrän från och med budgetåret 1944/45 — bör för fabrikerna erforderlig
medelsanvisning för byggnadsändamål liksom hittills ske såsom kapitalinvestering
i försvarsväsendets fastighetsfond och avskrivning av det investerade
kapitalet i vanlig ordning ske dels genom engångsavskrivning med
50 procent dels med en årlig avskrivning. Beträffande medelsanvisning för
maskinanskaffning åter skulle denna med tillämpning av hittills gällande
principer ske över riksstatens driftbudget och anskaffningen således betraktas
såsom i sin helhet från början avskriven. Det torde vara uppenbart,
att, därest den nu förordade maskinanskaffningen vid fondens inrättande
skall betraktas som i sin helhet avskriven, fondens ställning skulle bliva
bättre än som motsvarade det faktiska läget. Det synes riktigare, att de effekter,
som avses produceras med anlitande av de nu anskaffade maskinerna,
enligt de till grund för den nya fondens upprättande liggande principerna
belastas med mot avsättningen lill förnyelsefond svarande omkostnadspålägg.
Detta syfte synes kunna nås genom att den nu erforderliga medelsanvisningen
såvitt avser maskinanskaffningen sker över fonden för förlag till
60
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
statsverket. Sedan fabriksfonden inrättats bör motsvarande belopp successivt
återföras till förlagsfonden.
Beträffande avskrivningsbehovet för den av mig förordade kapitalinvesteringen
i försvarsväsendets fastighetsfond, uppgående till 16,250,000 kronor,
må följande framhållas. Enligt tillämpade principer skall denna investering
omedelbart avskrivas till 50 procent, d. v. s. med 8,125,000 kronor. En betydande
del av investeringen är att anse som en kostnad för den beslutade
utflyttningen av Mariebergsfabriken. Denna utflyttning skall till 50 procent
bestridas med anlitande av särskilda medel (nettoinkomsterna från den av
Djurgårdskommissionen bedrivna exploateringen av försvarets andel i Marieberg—Konradsbergsområdet
m. m.). Såsom tidigare framhållits äro av utbyggnadsprogrammets
totalkostnader inemot 9,000,000 kronor direkt hänförliga
till utflyttningen av Mariebergsfabriken. Räknar man med att allenast
dessa direkt till utflyttningen hänförliga kostnader skola finansieras
med anlitande av nämnda särskilda medel, skulle över driftbudgeten återstå
alt täcka (8,125,000 — 4,500,000 =) 3,625,000 kronor. Med hänsyn dels
till att en del av totalkostnaderna måste anses betingade av ändrade dispositioner
beträffande det ursprungliga utflyttningsprogrammet för Mariebergsfabriken
dels ock till att vissa av de förordade utbyggnadsarbetena äro
av den art, att de böra komma till utförande vid sidan av den av 1942 års
riksdag fastställda planen för försvarsväsendets fortsatta utbyggnad och
organisation — jag tänker härvid närmast på ammunitionsreservfabriken
men även på vissa delar av pjäshylsfabriken — synes allenast en del av
sistnämnda belopp, vilken jag uppskattat till 275,000 kronor, böra medräknas
inom den för genomförandet av nämnda plan bestämda kostnadsramen
för femårsperioden 1942/47.
Försvarsväsendets verkstadsnämnd har föreslagit, att medelsanvisningama
för utbyggnadsprogrammet fördelas med i det närmaste lika delar å budgetåren
1942/43 och 1943/44. För egen del finner jag icke troligt att utbyggnaden
skall kunna igångsättas så snart, att något mer väsentligt medelsbehov
skall behöva tillgodoses under innevarande budgetår. Jag förordar
förty, att medelsäskandena å tilläggsstat för budgetåret 1942/43 begränsas
till 2,000,000 kronor för byggnadsändamål och 2,500,000 kronor för
maskinanskaffning. Resterande medel, 14,250,000 kronor respektive 1,630,000
kronor, torde böra äskas för budgetåret 1943/44. Jag torde framdeles få
framlägga förslag härutinnan.
Under förevarande punkt torde böra äskas det för innevarande budgetår
för byggnadsverksamheten erforderliga anslaget.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen
att till Utbyggnad av vissa fabriker och anläggningar å tillläggsstat
till riksstaten för budgetåret 1942/43 anvisa ett reservationsanslag
av.................... kronor 2,000,000.
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
61
[2.] 7 e. Vissa förråds- och verkstadslokaler, reservationsanslag. Sedan
riksdagen (skrivelse nr 23) efter framställning av Kungl. Majit (prop. 1942:
2, bilaga 8, punkten 4) å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42
anvisat ett reservationsanslag av 1,270,000 kronor till Vissa förråds- och
verkstadslokaler, hemställde arméförvaltningens fortifikationsstyrelse i skrivelse
den 30 december 1942, att ytterligare ett belopp av 120,000 kronor
måtte ställas till ämbetsverkets förfogande för utbyggande av visst i riksdagens
ifrågavarande beslut avsett ammunitionsförråd till den kapacitet,
som numera ansåges vara oundgängligen erforderlig. Erfarenheterna från
under utförande varande förråd hade nämligen givit vid handen, att ammunition
vid längre lagringstid icke kunde sammanträngas i den utsträckning
man tidigare ansett sig kunna räkna med, särskilt då krav på snabb
utlastning måste upprätthållas.
Sedermera meddelades under hand från fortifikationsstyrelsen, att det
bland annat ur ekonomisk synpunkt var angeläget, att de med utbyggnaderna
sammanhängande arbetena kunde utföras i följd med de arbeten, till vilka
medel redan anvisats och som praktiskt taget slutförts. Med anledning
härav bemyndigade Kungl. Majit genom beslut den 5 februari 1943 styrelsen
att med anlitande av omhänderhavande medel inom en kostnadsram av
120,000 kronor vidtaga nödiga åtgärder för utökning av ifrågavarande ammunitionsförråd;
varjämte Kungl. Majit förklarade sig vilja framdeles meddela
beslut rörande det slutliga gäldandet av kostnaderna.
Då den ytterligare utbyggnad av ammunitionsförråd varom här är fråga DeparUmentsär
betingad av sådana faktorer, som knappast kunde förutses vid upprät- chefentandet
av de ursprungliga kostnadsberäkningarna för förråden, får jag —
under erinran att detta anslagsändamål hänför sig till ett äldre byggnadsföretag,
vilket ur beredskapssynpunkt befunnits erforderligt, och därför icke
torde böra medräknas inom den för femårsperioden 1942/47 för armén fastställda
kostnadsramen för byggnadsarbeten — hemställa, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen
att till Vissa förråds- och verkstadslokaler å tilläggsstat
till riksstaten för budgetåret 1942/43 anvisa ett reservationsanslag
av .............................. kronor 120,000.
[3.] 7 f. Anordnande av visst sprängämnesförråd, reservationsanslag. 1
skrivelse den 31 augusti 1942 angående anslag å tilläggsstat för budgetåret
1942/43 har arméförvaltningen hemställt örn anvisande å nämnda tilläggsstat
av — såvitt här är i fråga — ett belopp av 80,000 kronor för anordnande
av visst i skrivelsen närmare angivet sprängämnesförråd.
För bestridande av de med ifrågavarande anläggning förenade kosina- Departement* -derna torde medel böra äskas av riksdagen i form av särskilt reservations- che-ten.
62
Departements
chefen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
anslag a tilläggsstat till riksstaten för löpande budgetår. Anslaget torde nied
hänsyn till att anläggningen närmast är att hänföra till av försvarsberedskapen
betingade åtgärder icke böra inräknas i den i 1942 års försvarsproposition
angivna kostnadsramen för försvarets utbyggande.
Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen
att till Anordnande av visst sprängämnesförråd å tilläggsstat
till riksstaten för bugetåret 1942/43 anvisa ett reservationsanslag
av .......................... kronor 80,000.
[4.] 7 g. Uppförande av ersättningsbyggnad för nedbrunnen förrådsbyggnad,
reservationsanslag. Genom särskilda beslut har riksdagen anvisat medel
för uppförande av centrala ammunitionsförråd.
Med erinran härom har statens krigsmaterielnämnd i skrivelse den 6
februari 1943 anfört i huvudsak följande. Med anlitande av nämnda medel
hade nämnden bland annat vid ett under byggnad varande förråd för en
kostnad av 13,500 kronor uppfört en friliggande förrådsbyggnad för lagring
av tomma ammunitionslådor. Byggnaden, som färdigställts i juli 1942 och
använts bland annat såsom provisorisk expedition för den vid förrådet tjänstgörande
tygförvaltaren, hade den 15 december 1942 nedbrunnit till grunden,
varvid jämväl en del inventarier m. m. förstörts. Enligt polisutredning torde
branden ha orsakats av fel i en rökgång. Med hänsyn till inträffade prisstegringar
beräknades kostnaden för uppförande av ny förrådsbyggnad till
cirka 16,000 kronor.
Under aberopade av vad sålunda anförts hemställde krigsmaterielnämnden
att för uppförande av en ny förrådsbyggnad ett belopp av 16,000 kronor
måtte ställas till förfogande.
Härförutom har nämnden hemställt, att för anskaffning av nya linoleummattor
samt möbler och kontorsinventarier såsom ersättning för de vid
branden förstörda måtte anvisas tillhopa 9,800 kronor. Sedermera har från
nämnden under hand meddelats, att sistnämnda kostnader kunna bestridas
från tillgängliga medel.
Jag finner mig böra tillstyrka bifall till framställningen till den del densamma
avser uppförande av ersättningsbyggnad och uppskattar kostnaderna
härför i enlighet med föreliggande beräkning till 16,000 kronor. De återstående
kostnaderna kunna, såsom i det föregående omnämnts, bestridas i
annan ordning. Den av mig förordade medelsanvisningen synes böra ske
såsom kapitalinvestering i försvarsväsendets fastighetsfond, arméförvaltningens
delfond. Utgiften synes icke böra falla inom den för byggnadsarbeten
m. m. för armén för femårsperioden 1942/47 beräknade kostnadsramen.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
Kungl. Mcij:ts proposition nr 163.
63
att till Uppförande av er sättning sbyggnad för nedbrunnen
förrådsbyggnad å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret
1942/43 anvisa ett reservationsanslag
av .................................... kronor 16,000.
[5.] 16 b. Förvärv av viss fastighet m. m., reservationsanslag. Sedan vederbörande
militärmyndigheter hos arméförvaltningens fortifikationsstyreise
gjort framställning om vissa av militära skäl påkallade röjningar av skog å
såväl kronan tillhörig som i enskild ägo varande mark, hemställde styrelsen
i skrivelse den 25 januari 1943 hos Kungl. Maj:t, såvitt här är i fråga, om
förvärv för kronans räkning av viss i skrivelsen närmare angiven mark.
Såsom skäl härför anförde fortifikationsstyrelsen, bland annat, att flertalet
av röjningarna berörda enskilda markägare avgivit för kronan godtagbara
anbud avseende försäljning av befintlig skog å till röjning föreslagna områden,
medan ett mindre antal avgivit anbud som icke synts kunna godtagas.
I sistnämnda fall hemställde styrelsen, att Kungl. Majit med stöd av allmänna
förfogandelagens bestämmelser måtte förordna angående erforderlig röjning
och kalhuggning. I samtliga dessa fall önskade markägarna bibehålla äganderätten
till sina fastigheter. I några fall hade emellertid markägarna förklarat,
att de, därest röjning i den utsträckning fortifikationsstyrelsen ansett erforderlig
komme till stånd, icke önskade bibehålla äganderätten till de skogsskiften,
som berördes av röjningarna, och i ett fall önskade vederbörande
markägare försälja hela sin fastighet. Styrelsen, som funnit vägande skäl
tala för ett förvärv för kronans räkning av ifrågavarande skiften och fastighet,
hade låtit verkställa sakkunnig värdering. Enligt den sålunda företagna
värderingen kunde de till förvärv ifrågasatta områdena uppskattas till ett
värde av sammanlagt cirka 62,000 kronor. Avgivna försäljningsanbud slutade
å 58,000 kronor.
Utöver dessa till röjning ifrågasatta områden hade emellertid vederbörande
militära myndigheter hemställt, att jämväl två intill röjningsområdet
gränsande fastigheter, vilka erfordrades för befästningsändamål m. m., måtte
förvärvas med äganderätt. Rörande dessa fastigheter, vilkas värde enligt sakkunnig
värdering uppskattats till tillhopa 8,500 kronor, hade försäljningsanbud
å 9,000 kronor avgivits. De avgivna anbuden syntes styrelsen skäliga och
för kronan godtagbara. Med stöd av det anförda hemställde fortifikationsstyrelsen,
att tillhopa (58,000 + 9,000 —) 67,000 kronor måtte anvisas för
förvärv av områdena i fråga.
Genom beslut den 5 februari 1943 fann Kungl. Majit gott i princip bifalla
fortifikationsstyrelsens framställning i vad rörde röjningarna å de områden,
som icke föresloges skola av kronan förvärvas med äganderätt, därvid
Kungl. Majit förklarade sig vilja framdeles meddela beslut i fråga om framställningen
i övrigt.
64
Departements
chefen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
De skäl, som lågo till grund för Kungl. Maj:ts förenämnda beslut den 5
februari 1943, synas tillämpliga och bärande jämväl i förevarande avseende,
varför jag tillstyrker, att medel anvisas för ändamålet. Då enligt vad
handlingarna i ärendet utvisa det för förvärvet fordrade priset måste anses
skäligt, biträder jag fortifikationsstyrelsens förslag och beräknar för ändamålet
ett belopp av 68,000 kronor, vilket belopp jag förutsätter skall förslå
till gäldande jämväl av avstyckningskostnader och oförutsedda utgifter.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att till Förvärv av viss fastighet m. m. å tilläggsstat till riksstaten
för budgetåret 1942/43 anvisa ett reservationsanslag
av .................................... kronor 68,000.
Fonden för förlag till statsverket.
[6.] aa. Anskaffning av maskiner och utrustning för vissa fabriker och
anläggningar, reservationsanslag. Under hänvisning till vad jag ovan under
punkten 1 :o) anfört får jag hemställa, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att till Anskaffning av maskiner och utrustning för vissa
fabriker och anläggningar å tilläggsstat till riksstaten för
budgetåret 1942/43 anvisa ett reservationsanslag
av ............................ kronor 2,500,000.
Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt,
behagar Hans Majit Konungen bifalla.
Ur protokollet:
K. G. Linden.
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
65
Bilaga 10.
Kapitalinvesteringar.
i
Socialdepartementet.
Utdrag av protokollet över socialårenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 mars
1943.
N ärvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,
Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander,
Gjöres, Ewerlöf.
Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anmäler härefter under
socialdepartementets handläggning hörande ärenden angående kapitalinvestering
å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43 samt anför därvid
följande.
Statens allmänna fastighetsfond.
[1.] 4 b. Anordnande av skyddsrum vid statens sinnessjukhus, reservationsanslag.
I proposition den 4 januari 1940, nr 2, (bil. 15) föreslog Kungl.
Maj:t riksdagen att till anordnande av skyddsrum vid statens sinnessjukhus
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1939/40 anvisa ett reservationsanslag
av 700,000 kronor. Av anslaget var ett mindre belopp avsett för vidtagande
av vissa åtgärder beträffande brandskyddet vid sjukhusen. I anförande
till statsrådsprotokollet uttalade jag som min mening, att skäl syntes
tala för att tills vidare begränsa de planerade åtgärderna till sådana sinnessjukhus,
som ur luftskyddssynpunkt vöre belägna å A- eller B-ort. Av det begärda
beloppet beräknades en väsentlig del, eller omkring 300,000 kronor,
belöpa på två sjukhus, nämligen S:t Lars och Vipeholms sjukhus i Lund
med ungefär lika fördelning å varje sjukhus. För övriga sjukhus ansågos
mindre belopp, varierande mellan 2,000 kronor och 50,000 kronor, bliva tillräckliga.
I sin skrivelse i anledning av propositionen anförde riksdagen, att
enligt dess uppfattning tillräckliga skäl knappast förelåge för att begränsa
de planerade åtgärderna till sådana sinnessjukhus, som ur luftskyddssynpunkt
vore belägna å A- eller B-ort. Å andra sidan ansåg riksdagen de åt
Rihang
till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 163.
5
66
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
gärder, som ifrågasatts vid S:t Lars och Vipeholms sjukhus, vara av den omfattning
och beskaffenhet, att de borde göras till föremål för omprövning i
syfte att nedbringa de för ändamålet beräknade kostnaderna. Därvid borde
enligt riksdagens uppfattning sannolikt en besparing kunna påräknas, som
jämte viss av Kungl. Majit beräknad kostnadsmarginal lämnade utrymme för
vidtagande av nöjaktiga skyddsrumsanordningar även vid övriga staten tillhöriga
sinnessjukhus. Under åberopande härav anmälde riksdagen, att riksdagen
anvisat det av Kungl. Majit äskade anslaget.
Genom brev den 23 februari 1940 uppdrog Kungl. Majit åt medicinalstyrelsen
att, med beaktande av vad riksdagen anfört, låta, efter omprövning i
erforderliga delar av föreliggande förslag, i samråd med byggnadsstyrelsen
och luftskyddsinspektionen vidtaga anordningar för skyddsrum m. m. vid
statens sinnessjukhus för en sammanlagd kostnad av högst 700,000 kronor.
I skrivelse den 2 mars 1943 har medicinalstyrelsen anmält, att det anvisade
beloppet visat sig otillräckligt samt hemställt örn anvisande av ytterligare
medel.
Styrelsen uppgiver, att, sedan de i förenämnda proposition avsedda förslagen
till anordnande av skyddsrum vid statens sinnessjukhus blivit föremål
för översyn, varvid beaktats vad riksdagen anfört i sin berörda skrivelse,
hade arbetena å skyddsrummen m. m. numera i huvudsak avslutats utom beträffande
Sundby sjukhus vid Strängnäs. Den 1 januari 1943 återstode vid
statens övriga sinnessjukhus allenast vissa kompletteringsarbeten att utföra,
vilka beräknades draga en kostnad av sammanlagt 45,220 kronor. Det
för ändamålet anvisade anslaget hade emellertid sistnämnda dag i sin helhet
disponerats.
Att de ursprungliga kostnadsberäkningarna visat sig otillförlitliga uppgiver
styrelsen väsentligen bero på två omständigheter, nämligen dels den prisstegring,
som inträtt under den tid av drygt två år, som förflutit från det
kostnadsberäkningarna uppgjordes till dess arbetena i huvudsak slutförts,
dels ock att kraven på luftskyddsanordningar av ifrågavarande slag under
samma tid skärpts, så att luftskyddsmyndigheterna vid avsyningar påkallat
vissa anordningar utöver dem som tidigare beräknats. Den förra av dessa
omständigheter hade i tämligen lika grad påverkat kostnaderna för skyddsrumsarbetena
vid samtliga sinnessjukhus, medan den senare omständigheten
i vissa fall icke föranlett direkta kostnadsökningar men däremot nämnbart
påverkat kostnaderna i andra fall. Ehuru styrelsen sökt att genom förenkling
av utförandet och beskärning av byggnadsprogrammen motverka berörda
kostnadsökningar, hade den nyssnämnda merutgiften på 45,220 kronor, motsvarande
drygt 6 procent av de ursprungligen beräknade kostnaderna, icke
kunnat undvikas.
Vad angår skyddsrummet vid Sundby sjukhus framhåller styrelsen, att
kostnaderna härför i det för riksdagen framlagda förslaget beräknats till
20,000 kronor. Sedan styrelsen ställt sagda belopp till förfogande för skyddsrummets
utförande, hade det emellertid visat sig, att beloppet varit otillräckligt.
Efter tidsödande utredningsarbete, vilket föranlett att arbetena ännu
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
67
icke kunnat igångsättas, hade således golvytan av luftskyddsrummen måst
väsentligt utökas. Vidare hade gastätning av alla skyddsrum utom rörskyddsrummen
vid personalbostäderna befunnits erforderlig, varjämte luftrenare i
viss utsträckning måst anskaffas. Kostnaderna för luftskyddsrummen i det
.sålunda föreslagna utförandet uppginge enligt verkställd beräkning till 91,400
kronor, varför ett ytterligare belopp av (91,400 — 20,000 =-) 71,400 kronor
vore erforderligt för ändamålet.
Under åberopande av det anförda har medicinalstyrelsen hemställt, att
Kungl. Maj:t ville ställa ett belopp av ytterligare (45,220 + 71,400 —) 116,620
kronor eller avrundat 116,000 kronor till medicinalstyrelsens förfogande till
anordnande av skyddsrum vid statens sinnessjukhus.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att de beräkningar rörande kost- Departements
ellfi
en
naderna för skyddsrum vid statens sinnessjukhus, vilka förelädes 1940 års
lagtima riksdag, till följd av dels ökade byggnadskostnader och dels stegrade
krav på luftskyddsanordningar ej visat sig hållbara. Sagda omständigheter
hava, bortsett från Sundby sjukhus, medfört en sammanlagd kostnadsökning
av i runt tal 45,000 kronor. I fråga om Sundby sjukhus torde från början en
felkalkylering ha förelegat. Senare verkställda undersökningar ha givit vid
handen, att för detta sjukhus ett tilläggsbelopp av omkring 71,000 kronor
erfordras för ändamålet. I enlighet härmed har medicinalstyrelsen påkallat
anvisande av ytterligare (45,000 + 71,000 —) 116,000 kronor för iordningställande
av skyddsrum vid statens sinnessjukhus. För egen del har jag ej
funnit anledning till erinran mot medicinalstyrelsens nu verkställda beräkningar
och då arbetena äro av den art att de ej gärna kunna anstå till en
senare tidpunkt, torde medel för arbetenas utförande böra anvisas redan
under innevarande budgetår.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen
att till Anordnande av skyddsrum vid statens sinnessjukhus
å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43 anvisa ett
reservationsanslag av ....................kronor 116,000.
Statens utlåningsfonder.
[2.] 1. Lånefonden för bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika
familjer, reservationsanslag. Gällande bestämmelser rörande bostadsförsörjning
för mindre bemedlade, barnrika familjer äro meddelade dels i kungörelsen
den 4 september 1935 (nr 512) om lån och bidrag av statsmedel för
beredande av hyresbostäder åt mindre bemedlade, barnrika familjer, dels ock
i kungörelsen den 27 maj 1938 (nr 247) om lån och bidrag av statsmedel för
beredande av bostäder i egnahem åt mindre bemedlade, barnrika familjer.
Båda kungörelserna havn åtskilliga gånger ändrats. I kungörelse den 30 juni
1942 (nr 575) hava vidare meddelats bestämmelser örn räntefoten för bostads
-
68
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
anskaffningslån av här ifrågavarande slag. Lån och bidrag enligt förstnämnda
två författningar utgå såväl i stad som å landsbygd. För hyresbostäderna
gäller dock, att bestämmelserna äro tillämpliga å den egentliga landsbygden
allenast då särskilda skäl därtill äro. Centralorgan för verksamheten är statens
byggnadslånebyrå. Kommunalt förmedlingsorgan är, där ej annat beslutats,
drätselkammare respektive kommunalnämnd.
I fråga om hyresbostäder, förvaltade av kommun eller allmännyttigt
företag, beviljas bostadsanskaffningslån för nybyggnad eller
förvärv och förbättring av äldre fastighet. Lån utgår med högst 95 procent
av värdet å fastigheten (eller tomträtten), sedan därifrån avräknats värdet å
tomten. Som säkerhet för lånet skall lämnas första inteckning i fastigheten
eller tomträtten. Låneräntan är fast och bestämmes särskilt för varje budgetår
beträffande de lån, som därunder kunna komma att beviljas. För närvarande
utgör låneräntan 3.25 procent.
Kommunen skall i mån av behov sörja för finansieringen av den del av
fastighetskapitalet, som överskjuter det genom statslånet erhållna. Vidare
skall kommun ställa tomt till förfogande samt gentemot staten ansvara för
den förlust, som kan uppkomma genom försummad hyresbetalning.
Bostadsanskaffningslån till egnahem utgår med högst 81
procent av ny- eller ombyggnadskostnaden. I stadssamhällen har kommunen
att tillhandahålla tomt. I anskaffningskostnaden inräknas därför icke värdet
av tomten. På landsbygden, där kommunen icke är förpliktigad att ställa
tomt till förfogande, inräknas däremot tomtvärdet i anskaffningskostnaden.
Å en del av dylikt lån utgår ränta, medan den återstående delen är räntefri.
Å den icke räntefria delen utgår ränta efter samma regler, som gälla för bostadsanskaffningslån
till hyreshus. Till fastighetsförvaltande kommun eller
allmännyttigt bostadsföretag respektive till barnrika egnahemsägare utgå
årliga bidrag, vilka såsom hyresavdrag respektive annuitetslättnad komma
familjerna till godo.
Bostadsanskaffningslånen utgå från ett å kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder
anvisat reservationsanslag, betitlat lånefonden för bostadsförsörjning
för mindre bemedlade, barnrika familjer. Familjebidragen bestridas
från ett under femte huvudtiteln upptaget förslagsanslag till främjande av
bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer. Rörande medelsanvisningen
för ifrågavarande ändamål under de senaste åren torde jag få
hänvisa till följande sammanställning.
Anslagsbelopp (i kronor) för |
||
Budgetår |
Bostadsanskaff- ningslån |
Familjebidrag |
1940/41 |
20,000,000 |
2,400,000 |
1941/42 |
20,000,000 |
3,250,000 : |
1942/43 |
17,500,000 |
4.500,000 |
I skrivelse den 8 februari 1943 har statens byggnadslånebyrå hemställt att
för budgetåret 1942/43 måtte anvisas ytterligare anslag till lånefonden för
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
69
bostadsförörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer. I skrivelsen har
anförts i huvudsak följande.
Av 1942 års riksdag hade för budgetåret 1942/43 till berörda lånefond anvisats
ett reservationsanslag av 17,500,000 kronor. Av tidigare för ändamålet
anvisade medel hade vid budgetårets ingång funnits en reservation å
3,885,000 kronor. De för budgetåret tillgängliga medlen hade därför sammanlagt
uppgått till 21,385,000 kronor.
Den statliga verksamheten för beredande av bostäder åt de barnrika familjerna
hade under budgetåret varit synnerligen livlig. Under tiden 1 juli
1942—8 februari 1943 hade bostadsanskaffningslån och familjebidrag av
byggnadslånebyrån beslutats för ett större antal lägenheter än som fallet
varit under hela budgetåret 1941/42. Bostadsanskaffningslån hade under
innevarande budgetår beviljats med ett belopp av sammanlagt 20,715,000
kronor.
Den 8 februari 1943 hade därför för låneverksamheten allenast återstått
ett belopp av (21,385,000 — 20,715,000 =) 670,000 kronor, vilket belopp
beräknades vara förbrukat vid utgången av sistnämnda månad.
Då alltjämt ansökningar om bostadsanskaffningslån till såväl hyreshus
som egna hem inkomme till byrån i oförminskad omfattning och ett avbrott
i låneverksamheten just nu skulle få som konsekvens att ett stort antal
planerade bostäder icke skulle kunna hinna färdigställas till den 1 oktober
1943, ansåge sig byrån böra hemställa, att ifrågavarande lånefond måtte
snarast möjligt för budgetåret 1942/43 förstärkas med 5,000,000 kronor.
I en den 15 februari 1943 dagtecknad promemoria har byggnadslånebyrån
lämnat vissa kompletterande upplysningar rörande byråns ifrågavarande
låneverksamhet. Av promemorian framgår, att byggnadslånebyrån från låneverksamhetens
början till och med den 8 februari 1943 fattat beslut örn bostadsanskaffningslån
för inalles 12,468 bostäder, därav för 7,029 hyresbostäder
och för 5,439 egna hem samt att under budgetåret 1941/42 beslutats
örn lån för 1,769 bostäder, därav 408 hyresbostäder och 1,361 egna hem. Promemorian
utvisar även att under tiden 1 juli 1942—8 februari 1943 beslut
fattats örn utlämnande av lån å sammanlagt 7,817,000 kronor till 814 hyresbostäder
och å sammanlagt 12,898,000 kronor till 984 egna hem. I promemorian
anföres vidare, att det lånebelopp av 670,000 kronor, som varit disponibelt
den 8 februari 1943, icke komme att förslå för medelsbehovet i anledning
av redan inneliggande låneansökningar samt att tillströmningen av nya låneansökningar
alltjämt vore lika stor.
En närmare redogörelse för läget på bostadsmarknaden och för de stöd- DeparUnuntsåtgärder,
som från statsmakternas sida erfordras för förbättrande av detta rhrfenläge,
bär jag för avsikt att lämna i samband med anmälan av frågan örn
erforderliga anslag för nästa budgetår för förbättrande av bostadsförhållandena.
Här vill jag därför inskränka mig till att påpeka, att bostadsbristen alltjämt
på många håll är trängande och att det därför är en angelägenhet av
högsta vikt att underlätta tillkomsten av nya bostäder. Särskilt är det nödvändigt
att bostadsbeståndet för mindre bemedlade, barnrika familjer ökas.
Med hänsyn härtill ävensom till vad statens byggnadslånebyrå anfört anser
jag mig böra tillstyrka byråns förslag örn anvisande för budgetåret 1942/43
70
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
av etl anslag å 5,000,000 kronor till förstärkning av omförmälda lånefond.
Anslaget, som — liksom tidigare anslag för motsvarande ändamål — bör
upptagas under rubriken Lånefonden för bostadsförsörjning för mindre bemedlade,
barnrika familjer, bör anvisas å tilläggsstat till riksstaten för nämnda
budgetår.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
att till Lånefonden för bostadsförsörjning för mindre bemedlade,
barnrika familjer å tilläggsstat till riksstaten för
budgetåret 1942/43 anvisa ett reservationsanslag
av ............................ kronor 5,000,000.
Fonden för låneunderstöd.
[3.] 1. Tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet, reservationsan
slag.
Föreskrifterna rörande ifrågavarande lån hava på grund av beslut vid
1942 års riksdag undergått vissa ändringar. Ändringarna sammanhänga väsentligen
därmed, att numera tillskapats en möjlighet att för viss bostadsbyggnadsverksamhet
— förutom tertiärlån respektive lån för bostadsförsörjning
för mindre bemedlade, barnrika familjer — erhålla s. k. tilläggslån.
Tilläggslånen, som hava tillkommit i syfte att anpassa fastigheternas anskaffningskostnader
till deras uthålliga avkastningsvärde vid bevarad hyresnivå,
löpa utan ränta och amortering och deras eventuella återbetalning har
gjorts beroende av den kommande hyresutvecklingen. Gällande bestämmelser
rörande tertiärlån återfinnas i kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 569) om
tertiärlån och tilläggslån för vissa bostadsbyggnadsföretag, medan bestämmelserna
rörande tilläggslån äro intagna dels i nämnda kungörelse, dels i
kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 572) om tilläggslån för beredande av bostäder
åt mindre bemedlade, barnrika familjer. För tilläggslånen hava under
rubriken tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet hittills anvisats två
anslag nämligen ett reservationsanslag av 10,000,000 kronor å tilläggsstat
till riksstaten för budgetåret 1941/42 och ett reservationsanslag av 15,000,000
kronor å riksstaten för budgetåret 1942/43. Anslagen hava upptagits under
kapitalinvesteringar, fonden för låneunderstöd. För budgetåret 1942/43 har
vidare under sistnämnda fond till tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet
anvisats ett reservationsanslag av 25,000,000 kronor.
I skrivelse den 22 februari 1943 har statens byggnadslånebgrå gjort framställning
örn anvisande av ytterligare anslag för budgetåret 1942/43 dels till
tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet, dels ock till tilläggslån till
viss bostadsbyggnadsverksamhet.
I skrivelsen har byggnadslånebyrån till en början erinrat, hurusom byrån
i skrivelse den 31 augusti 1942 med förslag till vissa anslagsäskanden för
budgetåret 1943/44 beträffande behovet av medel för tertiärlån anfört
bland annat.
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
71
Den tillgängliga reservationen av tertiärlånemedel hade den 30 juni 1942
uppgått till omkring 27,000,000 kronor. Tillsammans med det av 1942 års
riksdag anvisade beloppet, 25,000,000 kronor, hade sålunda för nu löpande
budgetår varit disponibla omkring 52,000,000 kronor. Det sammanlagda beloppet
av under månaderna juli—augusti preliminärt beviljade och sökta
tertiärlån hade uppgått till omkring 17,000,000 kronor. Under hela budgetaret
1941/42 hade beviljats tertiärlån till ett belopp av omkring 39,000,000
kronor, därav 27,000,000 kronor under budgetårets senare hälft. Då man
kunde utgå från att låneverksamhetens allmänna nivå under hela innevarande
budgetår komme att minst uppgå till den för förra budgetårets senare
hälft gällande, syntes det antagligt, att de för löpande budgetår tillgängliga
medlen komme att konsumeras. Därvid borde reservation göras för icke beräkneliga
förskjutningar i byggnadssäsongerna; överhuvud lede beräkningar
av medelsbehov per budgetår av den osäkerhet, som betingades av att det
fasta budgetåret och det förskjutbara byggnadsåret icke täckte samma
period.
Med utgångspunkt från det anförda hade byggnadslånebyrån uppskattat
tertiärlånebehovet för budgetåret 1943/44 till 60,000,000 kronor.
Byrån erinrar vidare, att byrån i skrivelsen den 31 augusti 1942 beträffande
anslagsbehovet för tilläggslån för nästa budgetår framhållit, att
föga vägledning för bedömande härav givits av dittills nådda erfarenheter,
samt vidare anfört följande.
I proposition nr 221 till 1942 års riksdag bade det genomsnittliga tillläggslånebehovet
uppskattats till 10 procent av anskaffningskostnaden. De
kalkyler, som intill den 31 augusti 1942 hunnit utföras beträffande då aktuella
bostadsbyggnadsföretag, pekade mot ett tilläggslånebehov av omkring
12 procent. Detta kunde såtillvida sägas bestyrka de tidigare gjorda uppskattningarna,
som byggnadskostnadsnivån under våren 1942, vilken i huvudsak
bestämde kostnaderna för den under sensommaren pågående bostadsproduktionen,
varit något högre än den på vilken förhandskalkylerna
grundade sig.
Under loppet av sommaren 1942 hade byggnadskostnaderna ytterligare stigit
något. Även om man syntes ha fog för förhoppningen, att ytterligare,
mera avsevärd byggnadskostnadsstegring skulle kunna undvikas, i synnerhet
om den under det sista året mest besvärande kostnadsuppdrivande faktorn,
nämligen träprisstegringen, upphörde att verka, syntes dock försiktigheten
bjuda, att man för nästkommande budgetår räknade med ett tilläggslånebehov
av genomsnittligen uppemot 15 procent. Då proportionerna i övrigt
mellan tertiärlånebehov och tilläggslånebehov kunde antagas i huvudsak
oförändrade, torde med utgångspunkt i vad som förut anförts angående
tertiärlånebehovet medelsbehovet under nästa budgetår för tilläggslan i samband
med tertiärlånegivningen kunna uppskattas till 40,000,000 kronor.
Under hänvisning härtill och under förmälan att behovet av tilläggslån
för stödjande av bostadsproduktionen åt mindre bemedlade, barnrika familjer
kunde uppskattas till 3,000,000 kronor, hade byrån i sagda skrivelse beräknat
det totala tilläggslånebehovet under budgetåret 1943/44 till 43,000,000
kronor. ,
Byggnadslånebyrån gör härefter i skrivelsen den 22 februari 1943 följande
uttalanden.
72
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
Byrån hade icke någon anledning antaga annat än att de i augusti 1942
gjorda uppskattningarna vore i huvudsak hållbara. Byrån ville dock framhalla,
att viss osäkerhet naturligen måste vidlåda kalkyler av sådan ari som
de här ifrågavarande. Då byggnadslånebyrån det oaktat nu ämnade framlägga
förslag syftande till att under innevarande budgetår öka anslagen för
utlämnande av tertiärlån och tilläggslån, innebure förslagen i främsta rummet
en forskjutning av medelsanspråken från en senare till en tidigare tidpunkt.
Anledningen därtill vore väsentligen den av bostadsförsörjningsläget
betingade, med hänsyn till rådande arbetsmarknadsförhållanden önskvärda
och jämväl av byggnadslånebyrån eftersträvade förskjutningen av bostadsproduktionen
till vinterhalvåret 1942/43.
Olika omständigheter hade medfört, att 1942 års bostadsproduktion inletts
mycket sent. Därtill hade bidragit den långa och hårda vintern, varjämte
ovissheten rörande omfattningen och den närmare utformningen av den
statliga stödgivningen utövat ett hämmande inflytande. Å andra sidan hade
en betydande del av den byggnadsverksamhet, som syftade till färdigställande
av bostäder under 1943, igångsatts redan på hösten 1942. Därutöver
vöre att marka, att den rådande milda väderleken utgjort en gynnsam förutsättning
för en omfattande byggnadsverksamhet under vintern 1942/43.
Det syntes med hänsyn till vad sålunda anförts sannolikt, att den ojämförligt
största delen av den för innevarande år planerade bostadsbyggnadsverksamheten
skulle vara påbörjad och relativt långt framskriden före instundande
budgetårsskifte. Sett ur långivningssynpunkt innebure detta, att byrån
under vinterhalvåret 1942/43 haft och hade att handlägga låneärenden,
som avsåge stora delar av tvenne årsproduktioner; detta förhållande hade
tydligt avspeglat sig i byråns arbetsbörda, som oavbrutet vuxit alltsedan ingången
av budgetåret 1942/43.
Såsom i det föregående antytts hade även andra än de nyss angivna motiven
föranlett byrån att göra här ifrågavarande framställning. Av icke ringa
betydelse i detta sammanhang vore den omständigheten, som påpekats å sid
22 i proposition nr 320 till 1942 års riksdag. I samband med beräknandet av
medelsbehovet för bostadsförsörjningen för mindre bemedlade, barnrika familjer
Jiade sålunda föredragande departementschefen i nämnda proposition
framhållit, att de av 1942 års riksdag beviljade tilläggslåneanslagen knappast
skulle komma att förslå vid den extra belastning, som orsakades därav,
att jämväl tilläggslånen för stödjande av sistberörda produktionsgren skulle
utgå av ifrågavarande anslag. Frågan om anvisande av ytterligare medel
till tilläggslån avsedda att täcka det sålunda befarade underskottet finge, enligt
departementschefens mening, upptagas till prövning vid en senare tidpunkt,
da behovet kunde klarare överblickas. — Det vöre vidare i detta sammanhang
att mörka, att behovet av tilläggslån för de mindre bemedlade,
barnrika familjernas bostadsförsörjning ganska väsentligt överstigit det i propositionen
uppskattade beloppet 2,500,000 kronor. Med bifall till byråns
förslag hade Kungl. Maj:t sålunda dittills ställt sammanlagt 5,000,000 kronor
till förfogande för utlämnande av tilläggslån, som sist nämnts. Det vöre redan
nu tydligt, att ytterligare tilläggslånemedel för detta ändamål bleve erforderliga,
därest ej långivningen på detta område skulle uppskjutas till ett
kommande budgetår.
Slutligen borde framhållas, att tilläggslånebehovet givetvis stegrats något
av den anledningen att vinterproduktionen — särskilt med hänsyn till arbetsmarknadsläget
— erhållit en betydligt större omfattning än vad man vid
tiden för utarbetandet av propositionen nr 221 till 1942 års riksdag haft anledning
förutse; den byggnadskostnadsökning som blivit en ofrånkomlig
följd därav borde givetvis täckas av statsmedel. Någon säker beräkning av
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
73
nämnda merkostnad kunde knappast göras. Förslagsvis torde densamma
kunna uppskattas till ungefär 1,000,000 kronor.
Rörande det ytterligare behovet av te rtiärlåne medel under löpande
budgetår har byggnadslånebyrån härefter framlagt följande beräkningar.
Av anslagna medel till tertiärlån hade c:a 32,000,000 kronor ännu icke förbrukats.
Det kunde antagas, att under första halvåret 1943 byggnadsföretag
omfattande 14,000 lägenheter komrae att påbörjas samt att för dessa företag
komme att sökas statligt tertiärlån i den omfattning, som gällt under år
1942. Med utgångspunkt härifrån torde kunna uppskattas, att — utöver redan
inneliggande ansökningar — ärenden avseende omkring 8,000 lägenheter
kunde komma att bli föremål för preliminärt tertiärlånebeslut under första
halvåret 1943. Behovet av tertiärlån för dessa byggnadsföretag kunde uppskattas
till 28,000,000 kronor. Då vidare behovet av tertiärlån för byggnadsföretag,
för vilka redan insänts ansökan till byggnadslånebyrån, som ännu
icke preliminärt behandlats, kunde beräknas till 14,000,000 kronor, syntes
det antagligt, att det totala behovet av tertiärlånemedel under första halvåret
1943 komme att uppgå till omkring 42,000,000 kronor. Det anslag, som
ytterligare skulle behöva anvisas för tertiärlåneverksamheten under innevarande
budgetår, kunde alltså beräknas till (42,000,000 — 32,000,000 =)
10.000. 000 kronor.
Beträffande det behov av ytterligare anslag för t i 11 ä g g s 1 å n, som föreligger
för budgetåret 1942/43, uttalar sig byggnadslånebyrån sålunda.
Man torde kunna utgå från att den sammanlagda anskaffningskostnaden
för de byggnadsföretag, varom här vore fråga, komme att uppgå till ungefär
180.000. 000 kronor. Vanskligare vore att beräkna tilläggslånens storlek i förhållande
till anskaffningskostnaden. För byggnadsföretag, som beviljades^ tertiär-
och/eller tilläggslån under januari 1943, hade de beviljade tilläggslånen
i genomsnitt utgjort omkring 12 % av anskaffningskostnaden. Med ledning
av denna uppgift kunde behovet av tilläggslån för den del av 1943 års produktion,
som ännu icke erhållit preliminärt beslut örn lån, uppskattas till
drygt 20,000,000 kronor.
För att kunna bedöma det sammanlagda behovet av tilläggslån fram till
innevarande budgetårs slut vore det nödvändigt att uppskatta behovet av tillläggslån
för sådana byggnadsföretag, för vilka tilläggslån torde komma att
sökas enligt övergångsbestämmelserna till gällande tertiärlånekungörelse. I
fråga om flertalet av dessa företag hade preliminärt lånebeslut meddelats under
första halvåret 1942. En uppskattning vore här mycket svår alt göra,
men torde behovet av tilläggslån för angivna byggnadsföretag kunna beräknas
till 5,000,000 kronor. Det sammanlagda behovet av tilläggslån fram till
budgetårets slut kunde därför beräknas uppgå till drygt 25,000,000 kronor.
Av anslagna medel för tilläggslån vore 16,000,000 kronor ännu icke förbrukade.
Det ytterligare anslagsbelopp, som för innevarande budgetår behövde
anvisas, syntes därför böra uppskattas till i runt tal 10,000,000 kronor.
Under åberopande av det anförda har byggnadslånebyrån hemställt, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att å tilläggsstat till riksstaten för innevarande
budgetår under kapitalinvesteringar, fonden för låneunderstöd, anvisa
dels till tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet ett reservationsanslag
av 10,000,000 kronor, dels ock till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet
ett reservationsanslag av likaledes 10,000,000 kronor.
74
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
Departements
chefen.
Av vad statens byggnadslånebyrå anfört synes mig framgå, att för budgetåret
1942/43 ytterligare anslag böra anvisas såväl till tertiärlån till viss
bostadsbyggnadsverksamhet som till tilläggslån för dylik verksamhet. Anledningen
härtill är i första hand att söka i det förhållandet att en avsevärd förskjutning
i tidpunkten för den byggnadsverksamhet, varom här är fråga, ägt
rum respektive kan antagas komma att äga rum. Vad medelsbehovet för tillläggslånen
beträffar är ock att märka, att detsamma av naturliga skäl i fjol
icke kunde bliva föremål för någon mera exakt beräkning, medan numera
säkrare hållpunkter föreligga för bedömande av föreliggande behov. Mot de
av byggnadslånebyrån nu föreslagna anslagsbeloppen har jag icke något att
invända.
Beträffande anslaget till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet gör
jag hemställan under nästföljande punkt. Här hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen
att till Tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet å
tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43 anvisa ett
reservationsanslag av....................kronor 10,000,000.
[4.] 2. Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet, reservationsan
slag.
Under åberopande av vad jag under nästföregående punkt anfört, får
jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att till Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet å
tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43 anvisa ett
reservationsanslag av ................. kronor 10,000,000.
Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt,
behagar Hans Majit Konungen bifalla.
Ur protokollet!
Anders Lundstedt.
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
75
Bilaga 11.
Kapitalinvesteringar.
Kommunikationsdepartementet.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 5 mars 1963.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,
Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander,
Gjöres, Ewerlöf.
Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson, anmäler
härefter under kommunikationsdepartementets handläggning hörande ärende
angående kapitalinvesteringar å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/
43 samt anför därvid följande.
Fonden för förlag till statsverket.
[1.] ba. Förvärv för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens räkning av fastigheter
i Lysekil, reservationsanslag. I skrivelse den 13 januari 1943 har vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen underställt Kungl. Maj :ts godkännande ett mellan
styrelsen och Lysekils verkstads fastighetsaktiebolag träffat avtal om förvärv
för styrelsens räkning av två fastigheter i Lysekil, avsedda att användas som
förråds- och reparationsplats för styrelsens västra hamnbyggnadsdistrikt.
Styrelsen har i skrivelsen anfört, att behovet av en central förrådsplats
för nämnda distrikts byggnadsmaterial och arbetsmaskiner samt av en reparationsverkstad
för distriktet blivit alltmer trängande och att åtgärder för
att ordna denna angelägenhet lämpligen icke längre kunde uppskjutas. Styrelsen
hade därför under förutsättning av Kungl. Maj:ts godkännande träffat
överenskommelse med Lysekils verkstads fastighetsaktiebolag örn överlåtelse
till styrelsen av lägenheterna Fiskebäck l19 och l20 i Lysekil för en köpesumma
av 60,000 kronor och på de villkor i övrigt, som närmare framginge
av ett vid skrivelsen fogat köpekontrakt.
76
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
DepmrtemeiUs
ctefen.
Styrelsen framhåller, att de i köpeavtalet avsedda lägenheterna, vilka vore
belägna vid Lysekils södra hanan och enligt avstyckningshandlingarna hade
en areal av tillhopa 14,100 kvadratmeter, i själva verket på grund av vidtagna
utfyllningar omfattade omkring 32,000 kvadratmeter. Till lägenheterna
hörde tre bostadshus om tillsammans 9 rum och 4 kök, smedja, maskinverkstad,
snickeriverkstad med montage- och förrådsutrymmen samt ett
öppet skjul örn 350 kvadratmeter för virkesupplag. Härjämte funnes 5 slipar
med upphalningsspel och övrig utrustning för fartyg upp till 250 bruttoton,
träbrygga för 6 meters vattendjup, handsåg, mastkran, decauvillespår samt
maskiner och andra inventarier enligt en skrivelsen bilagd förteckning, vilka
inventarier enligt köpeavtalet utan särskild betalning inginge i köpet. Elektrisk
kraft funnes att tillgå på platsen.
Ifrågavarande fastigheter vore, fortsätter styrelsen, synnerligen lämpliga
för de avsedda ändamålen, enär de vore belägna i distriktets centrum och
hade sådana trafikförbindelser, att arbetsmaskiner och material kunde distribueras
därifrån på bekvämt sätt såväl land- som sjövägen. Lossning av
gods från järnväg kunde ske från spår norr om fastigheterna. Möjlighet
funnes även att framdraga spår direkt till området.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har förutsatt, att den för fastigheterna
betingade köpeskillingen, 60,000 kronor, skulle bestridas av medel, som ställts
till styrelsens förfogande för utförande av anläggningar i styrelsens egen regi.
Enligt det vid styrelsens skrivelse fogade köpeavtalet skulle tillträde av
fastigheterna äga rum den 1 mars 1943.
Riksräkenskapsverket har den 4 februari 1943 avgivit infordrat utlåtande i
ärendet och därvid framhållit, att riksdagens medgivande självfallet erfordrades
för finansiering av det ifrågasatta förvärvet på sätt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
föreslagit. Riksräkenskapsverket ansåge emellertid, att egendomen
borde redovisas å den förlagsfond för väg- och vattenbyggnads väsendet,
som enligt vad som framhållits i årets statsverksproposition (kapitalbudgeten,
bilaga 4, sid. 105) avsåges skola inrättas i samband med förstatligandet
av den allmänna väghållningen på landet. Med beviljandet av de
medel, som erfordrades för förvärv av ifrågavarande egendom, syntes dock
icke kunna ansta sa länge, att desamma kunde anvisas under ett investeringsanslag
för nämnda fond. Riksräkenskapsverket ville därför, för den händelse
förvärvet befunnes böra komma till stånd, föreslå, att anslag till bestridande
av kostnaden härför anvisades under fonden för förlag till statsverket å tillläggsstat
till riksstaten för löpande budgetår samt att egendomen, sedan den
nya fonden inrättats, överfördes till denna fond.
Enligt vad jag inhämtat finnas centrala förråds- och reparationsplatser
mom samtliga väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hamnbyggnadsdistrikt utom
i det västra. I sistnämnda distrikt ha i stället mindre förråd upplagts vid
olika hamnar. Olägenheterna av denna ordning äro påfallande. Behovet av
ett centralt förråd inom distriktet gör sig med hänsyn till ofta förekomman
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
77
de, stundom relativt omfattande byggnads- och underhållsarbeten starkt
gällande. Det är vidare önskvärt, att inom distriktet finnes tillgång till en
verkstad för utförande av erforderliga reparationer på arbetsmaskiner och
övrig materiel. För närvarande måste för alla reparationsarbeten av nämnvärd
omfattning privata verkstäder och varv anlitas, vilket medför större
kostnad och tidsförlust än örn styrelsen kunde utföra arbetena i egen regi.
De till inköp nu föreslagna fastigheterna jämte tillhörande anläggningar
och inventarier skulle väl tillgodose de för distriktet i berörda avseenden
föreliggande behoven.
På grund härav och då den för egendomen betingade köpeskillingen,
60,000 kronor, icke givit mig anledning till erinran, vill jag tillstyrka det
föreslagna förvärvet.
På sätt riksräkenskapsverket föreslagit torde för förvärvet erforderliga
medel böra anvisas å tilläggsstat för nu löpande budgetår under fonden för
förlag till statsverket. Sedan den för väg- och vattenbyggnadsväsendet avsedda
förlagsfonden inrättats, bör egendomen överföras till denna fond.
Enligt vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen upplyst, har med säljaren under
hand träffats överenskommelse om sådan framflyttning av den i köpeavtalet
bestämda tillträdesdagen, som erfordras för ärendets riksdagsbehandling.
Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att till Förvärv för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
räkning av fastigheter i Lysekil å tilläggsstat till riksstaten
för budgetåret 1942/43 anvisa ett reservationsanslag
av .............................. kronor 60,000.
Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Majit Konungen bifalla.
Ur protokollet:
F. Wessberg.
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
79
Bilaga 12.
Kapitalinvesteringar.
Handelsdepartementet.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 mars
1943.
N ärvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,
Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson. Domö, Rosander,
Gjöres, Ewerlöf.
Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Eriksson, anmäler härefter
under handelsdepartementets handläggning hörande ärende angående kapitalinvesteringar
å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43 samt anför
därvid följande.
Fonden för statens aktier.
[1.] 1. Förvärv av aktier i Aktiebolaget tipstjänst, reservationsanslag. I
propositionen nr 2 har Kungl. Majit (bilaga 18, punkt 3 av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 4 januari
1943) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till
Förvärv av aktier i Aktiebolaget tipstjänst å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret
1942/43 beräkna ett reservationsanslag av 47,000 kronor. Jag får nu
ånyo anmäla detta ärende.
Enligt den för Aktiebolaget tipstjänst gällande bolagsordningen, vilken
stadfästs av Kungl. Majit och icke må utan Kungl. Majits tillstånd ändras,
har bolagets verksamhet till föremål att anordna vadhållning i samband med
tävlingar och bedriva annan därav föranledd verksamhet. Bolagets aktiekapital
skall utgöra minst 15,000 kronor och högst 45,000 kronor. Aktie skall lyda
å 100 kronor och aktiebreven skola ställas till viss man. Alla aktier medföra
samma rätt till andel i bolagets tillgångar och vinst. Har aktie övergått till
person, som icke förut är aktieägare i bolaget, skall aktien ofördröjligen
hembjudas aktieägarna till inlösen genom skriftlig anmälan hos bolagets sty
-
80
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
reise. När aktie sålunda till inlösen liembjudits, skall styrelsen därom underrätta
bolagets aktieägare med anmodan till den, som önskar begagna sig avlösningsrätten,
att skriftligen anmäla sig hos styrelsen inom viss tid. Därest
ej inom stadgad tid någon berättigad anmäler sig vilja lösa hembjuden aktie,
äger den, som hembudet gjort, att bliva för aktien registrerad. Av bolagets
årsvinst skola tio procent avsättas till reservfond. Sedan fonden uppgått till
ett belopp av 50,000 kronor, skall vidare avsättning av årsvinsten upphöra.
Nedgår fonden under 50,000 kronor, skall avsättning till densamma ånyo upptagas.
Bolagets styrelse består av fem ledamöter med tre suppleanter för dem.
Kungl. Maj :t utser två ledamöter, därav en såsom ordförande och en såsom
vice ordförande, ävensom en suppleant, övriga ledamöter och suppleanter
utses å ordinarie bolagsstämma. Ledamöter och suppleanter utses för ett år
i sänder. Av de vid vadhållning inflytande insatsbeloppen skola femtio procent
användas såsom vinstutdelning till de i vadhållningen deltagande och
må högst tjugufem procent disponeras för bolagets omkostnader. Av till utdelning
tillgängliga vinstmedel må årligen till aktieägarna utdelas högst fem
procent å aktiebeloppet, dock må aktieägarna, därest under ett eller flera år
den sålunda angivna högsta tillåtna utdelningen ej kunnat lämnas, av senare
års utdelningsbara vinst bekomma vad däri brustit. Vad som återstår av bolagets
årsvinst efter avsättning till reservfond och utdelning till aktieägare
skall användas på sätt Kungl. Maj.t bestämmer, huvudsakligen till idrottens
främjande. Vid bolagets upplösning skall vad av tillgångarna återstår, sedan
aktieägarna återbekommit av dem tillskjutet aktiekapital och erhållit fyllnad
i eventuellt bristande utdelning för föregående år, användas för ändamål, som
av Kungl. Maj:t bestämmes. För granskning av styrelsens förvaltning och
bolagets räkenskaper utses två revisorer jämte två suppleanter för dem, av
vilka den ene revisorn jämte en suppleant för denne utses av Kungl. Maj:t
och den andre revisorn jämte en suppleant för denne utses å ordinarie bolagsstämma.
För fortlöpande tillsyn å och kontroll av bolagets vadhållningsverksamhet
skall chefen för handelsdepartementet äga utse en eller flera
kontrollanter, och har bolaget att ställa sig till efterrättelse de närmare föreskrifter
och anvisningar, som sådan kontrollant kan komma att meddela för
utförande och underlättande av den avsedda kontrollen. Bolaget skall till
revisorernas och kontrollanternas disposition ställa nödvändiga penningmedel
att av dem användas för anordnande av sifferrevision och övrig kontroll.
Av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöter, revisor och suppleanter samt av
chefen för handelsdepartementet utsedda kontrollanter äga att av bolaget
åtnjuta ersättning enligt grunder, som av Kungl. Maj :t bestämmas. Bolagets
räkenskapsår räknas från och med den 1 juli till och med den 30 juni.
Förordningen den 7 juni 1934 (nr 237) angående vadhållning i samband
med tävlingar innefattar förbud mot att, utan Kungl. Maj.ts tillstånd, i samband
med kapplöpning eller annan tävlan för allmänheten anordna vadhållning
medelst så kallad totalisator eller på annat därmed jämförligt sätt.
Genom resolutioner den 24 september 1934, den 29 maj 1936 och den 30
maj 1941 har Kungl. Majit beviljat Aktiebolaget tipstjänst tillstånd intill den
Kungl. Mcij:ts proposition nr 163.
81
30 juni 1943 att för allmänheten anordna vadhållning i samband med idrottstävlingar,
dock ej hästtävlingar. För åtnjutande av detta tillstånd gälla åtskilliga
villkor och bestämmelser. De flesta av dessa ansluta sig nära till vissa
av de nyss återgivna stadgandena i bolagets bolagsordning. Därutöver gäller,
att Kungl. Maj:t skall äga lämna de vidare föreskrifter och instruktioner, som
kunna finnas erforderliga för ett rationellt utövande av bolagets verksamhet
samt för en effektiv tillsyn däröver, varjämte Kungl. Maj:t förbehållit sig
rätt att, därest bolaget icke iakttager meddelade villkor och bestämmelser
eller förhållandena i övrigt så påkalla, omedelbart återkalla det bolaget meddelade
tillståndet.
Bolagets aktiekapital, vilket icke till någon del äges av staten, uppgår till
45,000 kronor och dess reservfond till 50,000 kronor. Av bolagets vinstmedel
ha, efter vederbörlig avsättning till reservfonden och utdelning till aktieägarna,
under budgetåren 1935/36—1942/43 till statsverket inlevererats i
runda tal 1,216,000 kronor, 4,062,000 kronor, 5,770,000 kronor, 12,882,000
kronor, 15,748,000 kronor, 7,000,000 kronor, 5,033,000 kronor och 5,336,000
kronor. Dessa belopp ha använts till idrottens och friluftslivets främjande
samt, under senare år, jämväl för tillgodoseende av allmänna budgetära
ändamål.
Efter att hava lämnat nu återgivna redogörelse angående bolaget anförde
jag till statsrådsprotokollet över handelsärenden den 2 oktober 1942 vidare,
hurusom av redogörelsen franninge, att aktiekapitalet i bolaget helt
tåge på enskilda händer och att styrelsens flertal tillsattes i vanlig ordning
å bolagsstämma av de enskilda aktieägarna. Statens medinflytande i
bolagets ledning inskränkte sig väsentligen till rätten för Kungl. Majit att utse
två av styrelsens fem ledamöter. Principiellt sett kunde detta — med hänsyn
till arten och omfattningen av de statens ekonomiska intressen, som vore förbundna
med verksamheten — knappast sägas vara tillfredsställande. Riktigare
syntes vara, att även för bolaget, liksom exempelvis för penninglotteriet,
en organisationsform åstadkommes, vilken mera direkt återspeglade att rörelsen
bedreves för det allmännas räkning. Tillfälle härtill syntes lämpligen
erbjuda sig i samband med att nu löpande koncessionstid utginge den 30
juni 1943. I vilken ordning och under vilka betingelser en sådan reform kunde
på det för staten förmånligast möjliga sättet genomföras borde därför enligt
min mening göras till föremål för en skyndsam utredning, vilken syntes
böra anförtros statskontoret.
Sedan Kungl. Majit den 2 oktober 1942 uppdragit åt statskontoret att
skyndsamt verkställa ifrågavarande utredning samt inkomma med förslag
i ämnet, har statskontoret i skrivelse den 29 oktober 1942 anfört bland annat
följande.
Tippningsrörelsen har — i stället för att såsom avsetts effektivt stävjas och
begränsas genom 1934 års skärpta lagstiftning i fråga örn vadhållning i samband
med idrottstävlingar — erhållit en alltmer vidgad omfattning. Samtidigt
har statens ekonomiska intresse av verksamheten i motsvarande grad
ökat. De förutsättningar, som lågo till grund för valet av organisationsform
Bihang till riksdagens protokoll loin. 1 sami. Nr 16.1.
82 Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
vid stiftandet av Aktiebolaget tipstjänst, kunna därför sägas ha blivit i vä
sentlig grad rubbade.
För beredande åt staten av ökat inflytande å ledningen av tippningsrörelsen
stå olika utvägar till buds. Beträffande själva förvaltningsorganisationen
torde emellertid övervägande skäl tala för ett bibehållande av aktiebolags -formen. Rörelsen är nämligen lika litet som lotterirörelsen av sådan natur, att
skötseln därav bör tilläggas någon avdelning inom den egentliga statsförvaltningen.
Från angivna förutsättning kunna enligt statskontorets mening följande
alternativa lösningar tänkas.
1. Aktiebolaget tipstjänst bibehålies som ett till formen enskilt bolag, och
verksamheten bedrives i fortsättningen efter i huvudsak samma linjer som
hittills, men åtgärder vid tagas för att åt staten förvärva aktiemajoriteten i
bolaget och därmed avgörande inflytande å bolagsstämmans beslut, var
jämte antalet av Kungl. Majit utsedda ledamöter i styrelsen ökas till tre så
att dess flertal kommer att utgöras av på detta sätt utsedda personer.
2. Aktiebolaget tipstjänst gives karaktären av ett statligt bolag genom att
aktierna, så långt lagen tillåter, förvärvas av staten. Bolagsordningen synes
därvid kunna utformas efter mönster av den för svenska penninglotteriet
gällande.
3. Aktiebolaget tipstjänst upplöses, och verksamheten övertages av svenska
penninglotteriet efter för ändamålet erforderlig ombildning av detta aktiebolag.
Vilken av dessa lösningar, som bör givas företräde, torde icke kunna bedömas
utan en mer ingående undersökning än den statskontoret nu varit
i tillfälle att företaga. I viss mån torde valet även bliva beroende av den uppfattning
man hyser rörande i vilken omfattning staten bör direkt engagera sig
i tippningsrörelsen. Vad angår det nuvarande Aktiebolaget tipstjänsts sätt att
handhava den av bolaget bedrivna verksamheten, hava riksdagens revisorer i
sin år 1938 avgivna berättelse förklarat sig efter verkställd granskning av
bolagets räkenskaper och förvaltning funnit, att någon anledning till erinran
mot bolaget eller dess ledning icke kunde anses föreligga. Ej heller i övrigi
har, såvitt statskontoret har sig bekant, förekommit några anmärkningar i
delta avseende från statsmakternas sida. Med hänsyn härtill ligger det måhända
närmast till hands att begränsa omorganisationen i enlighet med den
såsom alternativ 1 angivna. Enligt detta alternativ synes även den fördelen
kunna ernås, att personalfrågorna, om bolaget får bibehålla karaktären av
enskilt bolag, torde kunna lösas på smidigare och ekonomiskt förmånligare
sätt än örn statliga löneprinciper skola bliva normgivande, vilket kan befa
ras bliva fallet vid omorganisation till praktiskt taget helt statsägt bolag.
Till förmån för alternativ 2 torde kunna anföras i stort seit samma skäl,
som åberopades för en dylik organisationsform vid bildandet med statens
medverkan av svenska penninglotteriet. Ur principiell synpunkt vill det ock
förefalla mest konsekvent att vid omläggningen taga steget fullt ut och in
skränka det privata aktieägarintresset till lagstadgat minimum.
Vidkommande till sist alternativ 3 kan statskontoret icke säkert bedöma,
huruvida svårigheter av teknisk-organisatorisk natur — bland annat med
hänsyn till Aktiebolaget tipstjänsts stora lokalorganisation, som omfattar ett
30-tal centralombudsdistrikt med sammanlagt omkring 5,700 lokalombud
— kunna göra ett sammanförande av tippnings- och lotterirörelserna under
gemensam ledning mindre ändamålsenlig. Såsom en avgjord fördel med en
dylik lösning vill emellertid statskontoret framhålla de möjligheter, som
därigenom ernås att nedbringa administrationskostnaderna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
83
Därest ombildningen av Aktiebolaget tipstjänst finnes böra ske enligt
något av de förstnämnda alternativen, torde lämpligen böra utses en särskild
förhandlare, som å statens vägnar söker träffa uppgörelse med nuvarande
aktieägare om förvärvandet av erforderligt antal aktier i bolaget.
Statskontoret förutsätter, att en frivillig uppgörelse med aktieägarna bör
kunna åvägabringas, då det måste stå klart för dessa, att staten, för
den händelse förhandlingarna icke leda till önskat resultat, kan vägra
bolaget förlängd koncession och därigenom framtvinga dess upplösning.
Enär aktieägarna vid bolagets upplösning enligt bolagsordningen allenast
äro berättigade att återbekomma tillskjutet aktiekapital, torde inlösningskursen
å aktierna böra sättas vid pari. Erforderliga medel för aktielörvärvet
böra anvisas å kapitalbudgeten under fonden för statens aktier.
Över förslagen hava, efter remiss, patent- och registreringsverket den 21,
styrelsen för Svenska penninglotteriet aktiebolag den 25 och styrelsen för
Aktiebolaget tipstjänst den 29 november 1942 avgivit utlåtanden.
Patent- och registreringsverket, som närmast yttrat sig angående förutsättningarna
ur aktiebolagsrättslig synpunkt för genomförande av sadan omorganisation
av Aktiebolaget tipstjänst, vilken avses i alternativen 1 och 2 av statskontorets
förslag, har härutinnan till en början framhållit hurusom det, för att
staten skulle kunna besitta förvärvad aktie i bolaget, på grund av hembudsbestämmelserna
i bolagsordningen erfordrades att samtliga aktieägare i bolaget
avstode från sin rätt att lösa aktien. Sedan ämbetsverket härefter behandlat
frågan om de ändringar i bolagsordningen, som borde vidtagas vid ett genomförande
av alternativ 1, har ämbetsverket uttalat, att enär en eventuell
omorganisation av bolaget i enlighet med alternativ 2 innebure, att staten i
realiteten komme att behärska samtliga aktier i bolaget, hinder icke borde
möta att genomföra sådan ändring av bolagsordningen, som Kungl. Majit
kunde finna påkallad i och för dess bringande till överensstämmelse i vissa
avseenden med den för Svenska penninglotteriet aktiebolag gällande ordningen.
Styrelsen för Svenska penninglotteriet aktiebolag har — under framhållande
att anledning icke förelåge för styrelsen att göra något uttalande beträffande
de såsom alternativ 1 och 2 betecknade förslagen — förklarat sig
bestämt avstyrka en lösning av förevarande organisationsfråga i överensstämmelse
med det angivna alternativet 3. Styrelsen anför i fråga härom
följande.
Försäljningsorganisationerna för Tipstjänst och för Svenska penninglotteriet
äro av tekniska skäl utbyggda efter i väsentliga avseenden olikartade
system. Härvidlag må bland annat erinras örn att Tipstjänst arbetar med ett
avsevärt större antal lokala ombud än Svenska penninglotteriet. En sammanblandning
av försäljningsverksamheten för de båda bolagen skulle uppenbarligen
komma att medföra stora olägenheter. Arbetsformerna å bolagens
huvudkontor i Stockholm äro i varje fall så artskilda att en förening av
den centrala driften av de båda försäljningsorganisationerna icke låter sig
genomföras.
Den obetydliga besparing av omkostnaderna, som möjligen skulle kunna
uppkomma genom en sammanslagning av de båda bolagen, uppväger för
visso icke de allvarliga olägenheter som bleve en följd därav.
84
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
Penninglotteriet arbetar med ett minimum av fast anställd personal. Vid
dragningarna anlitas extra personal, men denna uppgår endast till ett mindre
antal, övrigt erforderligt extra arbete utföres såsom ackordsarbete. Något
överskott på arbetskraft föreligger icke under någon del av året.
Det torde icke heller vara möjligt att inom Svenska penninglotteriet använda
sig av arbetskraft från Tipstjänst, då som regel behovet av extra arbetskraft
infaller samtidigt.
Styrelsen för Aktiebolaget tipstjänst har förklarat sig avstyrka samtliga de
av statskontoret framställda alternativa förslagen. Styrelsen har anfört i huvudsak
följande.
Bolagets verksamhet var under de första åren förenad med svårigheter avskilda
slag. I mängder av tidningsartiklar utsattes bolaget för kritik både av
dem, som ansågo att tippningen utgjorde en moralisk fara för svenska folket,
och av dem, som funno sina egna intressen i samband med tippningen kränkta.
Under denna yttre press hade bolaget att utan stöd av tidigare erfarenheter
bygga upp en riksomfattande organisation för sin verksamhet. Bolagets
omsättning växte från en ringa början med vida större hastighet än som beräknats,
och den snabba utvecklingen ställde bolaget inför organisatoriska
uppgifter, som blott med stora ansträngningar kunde övervinnas.
Bolagets ledning kan numera utan förhävelse konstatera, att dess ansträng
ningar att skapa ett företag, som skall undertrycka den illegala tippningen
i landet och samtidigt giva den tippningsintresserade allmänheten tillfälle
att under betryggande former utöva sitt spel, haft fullständig framgång.
Kritiken mot bolaget har efter hand tystnat, organisationen har alltmer fulländats
och verksamheten bedrives praktiskt taget utan friktioner med vare
sig tidningspressen eller den tippande allmänheten. Bolagets strävan har
alltid varit att fullfölja de syften med verksamheten, som statsmakterna uppställt.
I all synnerhet ha de allmänna ekonomiska intressen, som äro knutna
vid företaget, noga iakttagits. I fråga örn utgiftssidan har bolaget strävat
efter att genom rationalisering av organisation och arbetsmetoder nedbringa
omkostnaderna, en strävan som alltjämt fullföljes.
Styrelsen får jämväl erinra om att staten på ett mycket effektivt sätt tillförsäkrat
sig kontroll och, i sista hand, bestämmanderätt över huru bolagets
verksamhet skall bedrivas. Aktieägarnas fullständiga lojalitet mot .staten
motsvaras av samma inställning hos de av aktieägarna utsedda styrelse
ledamöterna.
Styrelsen anser på grund av vad sålunda anförts, att det icke finnes något
bärande sakligt skäl för en förändring av bolagets nuvarande organisationsform.
Bolagets verksamhet har under många års arbete uppbyggts av enekil
da personer utan anspråk på annan andel av bolagets vinst än skälig ränta
på aktiekapitalet, och det synes styrelsen icke vara rättvist, att de, sedan deras
verksamhet burit frukt, avhändas rätten att medverka i bolagets fortsatta
verksamhet, så länge de utöva densamma på ett mot staten lojalt sätt.
Flera skäl tala för att bolaget får bibehålla sin karaktär av enskilt företag.
Tippningsrörelsen kräver ständigt samarbete med inländska och utländska
idrottsorganisationer för erhållande av de tävlingsobjekt, varpå tippningen baseras,
och ett dylikt samarbete förutsätter personliga förbindelser och förtrogenhet
med idrottsliga organisationsfrågor. De personer, som arbetat fram
bolaget till dess nuvarande ställning, äga på grund av många års arbete med
dessa frågor och på grund av sin kontakt med idrottsorganisationerna kvalifikationer,
som icke lätt kunna förvärvas av andra. Tippningen kan icke jämställas
med ett lotteriföretag, vars verksamhet kan uppläggas efter i förväg
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
85
givna regler. Tippningens komplicerade organisation och växlande konjunkturer
fordra stor handlingsfrihet och anpassningsförmåga. Styrelsen, som nu
inrymmer den erfarenhet och speciella sakkunskap, som bolagets verksamhet
kräver, kan icke finna, att det skulle vara ur statens synpunkt önskvärt,
att bolagets ledning i nämnda avseenden försvagas.
Styrelsen framhåller härefter att, bortsett från de skäl, som sålunda åberopats
till stöd för bibehållande av bolagets nuvarande organisationsform,
styrelsen funne att i varje fall tiden icke kunde anses mogen för ett definitivt
ställningstagande till omorganisationsfrågan. Tippningsverksamheten hade
icke drivits mer än några år under normala konjunkturer, och man torde
först efter krigets slut kunna med erforderlig säkerhet bedöma, om allmänhetens
intresse för tippningen motiverade dess fortsatta bedrivande. Under
kriget hade en betydande nedgång i tippningsintresset ägt rum, och det tedde
sig osäkert, huruvida denna tendens komme att bliva bestående eller icke.
På grund härav finge styrelsen hemställa, att i varje fall icke för närvarande
beslut fattades om förändring av bolagets organisationsform, utan att bolaget
erhölle förlängd koncession under en tid, som lämpligen borde bestämmas
till fem år.
Av det nu sagda framginge, att styrelsen måste avstyrka de av statskontoret
framställda tre alternativa förslagen.
Vad det med alternativ 3 betecknade förslaget anginge skulle, framhåller
styrelsen, detsamma beröva bolaget den sakkunniga ledning det för närvarande
ägde utan att tillföra verksamheten någon som helst fördel. Bolagets
organisation kunde icke genom en sammanslagning av verksamheten med
svenska penninglotteriet vare sig minskas eller förbättras. Kostnaderna skulle,
även under förutsättning av rationell skötsel i ny regi, bliva i praktiken oförändrade;
i verkligheten skulle säkerligen en försämring av verksamheten ur
ekonomisk synpunkt inträda.
Styrelsen framhåller slutligen, att, därest en organisationsförändring skulle
befinnas böra genomföras, vid övervägande mellan alternativen 1 och 2 skilda
meningar yppats inom styrelsen, i det att styrelseledamoten F. Ekman givit
förord åt alternativ 2, under det att styrelsens övriga ledamöter på grunder,
som angivits i ett av styrelsens ordförande G. F. Ouchterlony avgivet
särskilt yttrande, funne att alternativ 1 vore att föredraga framför alternativ
2.
Det av styrelsens ordförande avgivna yttrandet är av följande lydelse:
Även om den nuvarande organisationen hittills fungerat tillfredsställande,
måste jag med hänsyn till de betydande ekonomiska statliga intressen, som
äro förbundna med verksamheten, finna det riktigt, att staten äger ett avgörande
inflytande över företaget. Staten bör i så fall i första hand förbehålla
sig tillsättningen av styrelsens flertal genom bestämmelse i bolagsordningen,
att Kungl. Majit skall utse tre ledamöter, därav en ordförande och en vice
ordförande, samt två suppleanter. För tryggande av statens inflytande skulle
dessutom erfordras, att staten äger majoritet å bolagsstämman. Då det emellertid
enligt min mening .skulle vara lill bestämd fördel, örn enskilda aktieägare
kunde jämväl i fortsättningen medverka vid företagets ledning, synes
staten icke böra förvärva flera aktier än sorn är behövligt för erhållande av
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 163-
Departements -ehefen.
majoritet å stämman, samt minoriteten medgivas tillsätta två ledamöter i
styrelsen samt en suppleant.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att den av Aktiebolaget tipstjänst
bedrivna verksamheten erhållit en betydande omfattning och att statens ekonomiska
intresse av verksamheten i motsvarande grad ökat. Ehuru staten
även med nuvarande bestämmelser i bolagsordningen och övriga meddelade
villkor tillförsäkrat sig viss kontroll över bolagets verksamhet, kan det — på
sätt jag redan tidigare framhållit — med hänsyn till arten och omfattningen
av de statens ekonomiska intressen, som äro förbundna med verksamheten,
knappast sägas vara tillfredsställande att aktiekapitalet i bolaget helt ligger
på enskilda händer och att styrelsens flertal tillsättes i vanlig ordning å bolagsstämma
av de enskilda aktieägarna. Då koncessionstiden för bolaget utgår
den 30 juni 1943, synes därför tidpunkten nu vara inne att till avgörande
upptaga frågan örn beredande åt staten av ökat inflytande å ledningen av
bolagets verksamhet.
I anledning av det åt statskontoret genom Kungl. Maj:ts beslut den 2 oktober
1942 lämnade uppdraget att verkställa utredning i förevarande ämne
har statskontoret framlagt tre olika, med 1, 2 och 3 betecknade alternativ
till frågans lösning.
Enligt alternativ 3 skulle Aktiebolaget tipstjänst upplösas och dess verksamhet
övertagas av Svenska penninglotteriet aktiebolag efter en för ändamålet
erforderlig ombildning av sistnämnda bolag. Detta förslag har bestämt
avstyrkts av båda bolagen. De skäl, som av bolagen härutinnan anförts,
synas också motivera, att en lösning av organisationsfrågan icke sker i
överensstämmelse med detta alternativ.
Enär jag, i likhet med statskontoret, icke anser tippningsrörelsen vara av
sådan natur, att skötseln därav bör tilläggas någon myndighet inom den
egentliga statsförvaltningen, torde den naturligaste lösningen därför vara att,
med bibehållande av Aktiebolaget tipstjänst såsom ett även i fortsättningen
självständigt företag, åtgärder vidtagas för tillgodoseende av kravet på ökat
statligt inflytande å företaget. I dylikt hänseende har statskontoret föreslagit,
antingen att staten skulle förvärva aktiemajoriteten i bolaget, varjämte
antalet av Kungl. Majit utsedda ledamöter i styrelsen skulle ökas till tre (alternativ
1), eller att aktierna, så långt lagen tillåter, förvärvas av staten (alternativ
2). Styrelsemajoriteten i bolaget har funnit alternativ 1 vara att föredraga
framför alternativ 2, medan en ledamot av styrelsen givit förord åt
sistnämnda alternativ.
Vid övervägande av de sålunda angivna båda alternativen har jag stannat
för att tillstyrka det med 2 betecknade alternativet, vilket synes bäst överensstämma
med de principer, som numera följas i de fall då staten anser sig
böra bedriva viss verksamhet i bolagsform. Vid förhandlingar med bolagets
aktieägare hava dessa förklarat sig villiga att å staten överlåta aktierna
till dessas nominella belopp jämte fem procent ränta därå från och med den
1 juli 1942 till dess likvid sker, vilken räntegottgörelse beräknas motsvara
den å aktiekapitalet fallande delen av bolagets vinst under samma tid. Jag
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
87
förordar, alt detta förslag godtages. Det för aktieförvärvet erforderliga medelsbehovet
torde alltså, med hänsyn jämväl till att åtminstone fyra aktier
alltjämt böra förbliva i enskild ägo, komma att ligga mellan 46,000 och 47,000
kronor. Jag tillstyrker att för ändamålet anvisas ett till sistnämnda belopp avrundat
anslag, vilket synes böra upptagas å tilläggsstat för innevarande budgetår
och betecknas såsom reservationsanslag.
Vad angår de ändringar i gällande bolagsordning, som påkallas av företagets
förändring till statligt bolag, torde denna fråga framdeles få underställas
Kungl. Maj:ts prövning.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen
att till Förvärv av aktier i Aktiebolaget tipstjänst å tillläggsstat
till riksstaten för budgetåret 1942/43 anvisa ett reservationsanslag
av ...................... kronor 47,000.
Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt,
behagar Hans Maj:t Konungen bifalla.
Ur protokollet:
Sven Forssberg.
,\
y ?
*
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
89
Bihang.
Förteckning
över av Kungl. Majit hos riksdagen år 1943 äskade eller, i förekommande
fall, av riksdagen anvisade anslag å tilläggsstat till
riksstaten för budgetåret 1942/43 utöver de i prop. nr 2
upptagna anslagen.
Driftbudgeten.
A. Egentliga statsutgifter.
Kronor
lil. Utrikesdepartementet.
C: 4 Svenska röda korsdelegater i Grekland, reservationsanslag .. 150,000
IV. Försvarsdepartementet.
Flytande materiel, artillerimateriel m. m.:
C: 86 Underhåll av flottans fartyg m. m., reservationsanslag ... 40,000
C: 89 a Anskaffning av viss strålkastar- och artillerimateriel, reservationsanslag
................................... 1,760,000
Flygmateriel m. m.:
C: 125 a Anskaffning av vissa radiostationer, reservationsanslag .. 325,000
Krigsmateriel-, verkstads- och rullföringsnämnderna m. m.:
I); 29 Försvarets bostadsanskaffningsnämnd................_._61,000
2,186,000
V. Socialdepartementet.
Fattigvård och barnavård:
B: 82 a Bidrag till allmänna barnhuset....................... 250,000
Civilt luftskydd:
F: 5 b Anskaffande av viss röjningsmateriel, reservationsanslag . 350,000
G: 8 a Beredande av sjukvård i Sverige åt barn från Finland och
Norge, reservationsanslag........................... 1,200,000
1,800,000
VI. Kommunikationsdepartementet.
I): 7 a Vissa skyddsrumsarbeten m. m., reservationsanslag....... 435,000
IX. Jordbruksdepartementet.
G: 27 a Kostnader i samband med sockerregleringen, reservationsanslag
............................................ 19,500,000
G: 39 a Befrämjande av landsbygdens elektrifiering, reservationsanslag
............................................... 2,000,000
Bihang till riksdagens protokoll 19i3. 1 samt. Nr 163. 7
90
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
Kronor
Skogsvård m. m.:
J: 22 a Bidrag till uppförande av brandtorn m. m., reservationsanslag
........................................... 50,000
21,550,000
X. Handelsdepartementet.
Statens isbrytarverksamhet:
D: 10 a Reparationer m. m. å statsisbrytaren Ymer........... 676,000
D: 16 a Särskilda minskyddsanordningar inom den s. k. lejdtrafiken,
reservationsanslag.................................... 500,000
F: 9 Kommittéer och utredningar genom sakkunniga, reservationsanslag
......................................... 40,000
1,216,000
XI. Folkhushållningsdepartementet.
D 7 b Ytterligare försök med framställning av syntetiskt gummi,
reservationsanslag.................................... 275,000
D: 7 c Förmalningsersättningar............................... 31,000,000
D: 8 Vissa utredningar och undersökningar, reservationsanslag .. 25,000
________________ 31,300,000
Summa för driftbudgeten 58,637,000
Kapitalbudgeten.
Kapitalinvestering.
III. Statens allmänna fastighetsfond.
Utrikesdepartementet:
c Anordnande av skyddsrum i beskickningsfastigheten i Berlin,
reservationsanslag...................................... 210,000
Socialdepartementet:
4 Färdigställande av Sidsjöns sjukhus i Sundsvall, reservationsanslag
............................................... 170,000
4 b Anordnande av skyddsrum vid statens sinnessjukhus, reservationsanslag
.........................................116,000
496^000
/V. Försvarsväsendets fastighetsfond.
A r m é f ö r v a 11 n i n g e n s delfond:
7 c Ämbetsbyggnad å Ladugårdsgärde, reservationsanslag...... 200,000
7 d Utbyggnad av vissa fabriker och anläggningar, reservationsanslag
.............................................. 2,000,000
7 e Vissa förråds- och verkstadslokaler, reservationsanslag..... 120,000
7 f Anordnande av visst sprängämnesförråd, reservationsanslag . 80,000
7 g Uppförande av ersättningsbyggnad för nedbrunnen förrådsbyggnad,
reservationsanslag............................ 16,000
16 b Förvärv av viss fastighet m. m., reservationsanslag........ 68,000
Marinförvaltningens delfond:
18 Nybyggnad för marinens myndigheter, reservationsanslag .. 630,000
3,114,000
Kungl. Maj:ts proposition nr 163. 91
Kronor
V. Statens utlåningsfonder.
Socialdepartementet:
1 Lånefonden för bostadsförsörjning för mindre bemedlade,
barnrika familjer, reservationsanslag.................... 5,000,000
VI. Fonden för låneunderstöd.
Socialdepartementet:
1 Tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet, reservations
anslag
.............................................. 10,000,000
2 Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet, reservations
anslag
.............................................. 10,000,000
Handelsdepartementet:
9 Lån till Svenska skifferoljeaktiebolaget, reservationsanslag . *25,600,000
45,600,000
Via. Fonden för statens aktier.
Handelsdepartementet:
1 Förvärv av aktier i Aktiebolaget tipstjänst, reservationsanslag a47,000
VII. Fonden för förlag till statsverket.
Försvarsdepartementet:
aa Anskaffning av maskiner och utrustning för vissa fabriker
och anläggningar, reservationsanslag.................... 2,500,000
Kommunikationsdepartementet:
ba Förvärv för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens räkning av
fastigheter i Lysekil, reservationsanslag................. 60,000
Finansdepartementet:
d Kreditgivning till Finland, reservationsanslag............. 6,100,000
e Ytterligare reglering av viss kreditgivning, reservationsanslag 35,000,000
Folkhushållningsdepartementet:
4 a Uppförande och drift av en fabriksanläggning för tillverkning
av syntetiskt gummi, reservationsanslag........... 3,250,000
___________________________________ 46,910,000
Summa för kapitalbudgeten 101,167,000
1 I prop. nr 2 uppfördes anslaget nied ett beräknat belopp å 26,400,000 kronor.
2 I prop. nr 2 uppfört beräknat belopp.