Kungl. Majlis proposition nr 161.
1
Nr 161.
Kungl. Majits proposition till riksdagen angående anslag till återbäring
av erlagda stämpelmedel i vissa fall; given
Stockholms slott den 26 februari 19U3.
Kungl. Majit vill härmed'', under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.
GUSTAF.
K. G. Ewerlöf.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26 februari
19 A3.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Statsrådet Ewerlöf anför.
Den 5 december 1941 avled godsägaren Johan Arthur Bäckström från Julita
gård, Julita socken.
Genom testamente den 14 december 1929 samt testamentstillägg den 1
februari 1934, den 28 september 1938, den 26 mars 1939, den 1 november
1939 och den 3 mars 1941 hade Bäckström förordnat om sin kvarlåtenskap.
Enligt dessa handlingar skola vissa legat utgå till enskilda personer och inrättningar,
däribland till Nordiska museet. Återstående behållning i boet
skall i lika delar tillfalla Nordiska museet, Svenska Nationalföreningen mot
tuberkulos, Cancerföreningen i Stockholm och Julita kommun, den sistnämnda
för uppförande av en sjukstuga.
De legat, som enligt testamentsliandlingarna skola tillkomma Nordiska museet,
utgöras av Julita och Berga med flera gårdar, en å Julita gård befintlig
samling av möbler och museiföremål m. m. samt vissa andra lösören.
Bihang tilt riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 161—102.
1
2
Kungl Maj:ts proposition nr 161.
Fastigheterna hava testamenterats till Nordiska museet under vissa villkor.
Sålunda skall såsom en särskild fastighet, benämnd Julita kloster, avsöndras
ett område, å vilket bland annat Julita gårds huvudbyggnad är belägen.
Denna byggnad med flyglar och ekonomibyggnader jämte angränsande område
såsom trädgård och park bör enligt testamentshandlingarna såvitt möjligt
bibehållas i oförändrat skick för att för kommande släkten giva en trogen
bild, hur en gammal sörmländsk herrgård av betydligare omfång tedde
sig under slutet av förra och början av innevarande århundrade. Flyglarna
samt, därest så anses lämpligt, i ekonomibyggnaderna befintliga rum, skola
användas till ett vilo- och studiehem avsett för svenska män och kvinnor,
vilka ägnat eller ägnade sig åt konst och kulturhistoriska forskningar samt
önskade för längre eller kortare tid vistas å en lugn plats, varest kulturen sedan
århundraden tillbaka haft hemortsrätt. För vistelse å vilohemmet och
studiehemmet borde viss avgift erläggas men denna skulle sättas så låg som
med hänsyn till föreliggande förhållanden kunde anses lämpligt. Vidare skall
den av testator skapade Julita Skans, vilken jämväl ingår i förevarande område,
allt fortfarande äga bestånd och vidmakthållas för att genom sina byggnader
och samlingar giva en bild av den allmoge- och delvis högre ståndskultur,
som varit tillfinnandes i Julitatrakten och annorstädes.
I testamentshandlingarna har föreskrivits, att den för fastigheterna utgående
arvsskatten skall betalas av det oskiflade dödsboet.
Genom beslut den 31 juli 1942 har Kungl. Majit, med stöd av 2 § förordningen
den 19 november 1914 om arvsskatt och skatt för gåva, medgivit, att
vid stämpelbeläggning av bouppteckningen efter godsägaren Bäckström arvsskatt
icke skall beräknas för omförmälda, till 164,168 kronor värderade samling
av möbler och museiföremål m. m.
Den efter godsägaren Bäckström upprättade bouppteckningen har den 26
september 1942 inregistrerats vid Oppunda tingslags häradsrätt, därvid'' behållningen
i boet beräknats till 1,849,965 kronor 94 öre och bouppteckningen
belagts med stämplar till ett sammanlagt belopp av 338,627 kronor. Av bouppteckningsprotokollet
inhämtas, att vid arvsskattens beräkning dels Nordiska
museet, förutom berörda samling, tillagts följande andelar, nämligen
såsom legatarie lösören till ett värde av 39,770 kronor 10 öre och fastigheter
till ett värde av 770,200 kronor samt såsom universell testamentstagare
ett belopp av 95,951 kronor 96 öre, eller tillhopa 905,922 kronor 6 öre,
varå stämpeln beräknats till 209,676 kronor, dels ock envar av Svenska Nationalföreningen
mot tuberkulos, Cancerföreningen i Stockholm och Julita
kommun såsom universella testamentstagare tillagts 95,951 kronor 96 öre,
varå stämpeln beräknats till 15,399 kronor.
Hos Kungl. Majit hava Nordiska museet, Svenska Nationalföreningen mot
tuberkulos, Cancerföreningen i Stockholm och Julita kommun anfört bland
annat följande.
Genom 1941 års arvsskatteförordning, som trätt i kraft den 1 januari 1942,
hava beskattningsprinciperna på förevarande område undergått en betydelse
-
Kungl. Majlis proposition nr 161.
3
full förändring. Sålunda utgöra enligt den nya förordningens § 3 såväl Nordiska
museet som Nationalföreningen och Cancerföreningen rättssubjekt, som
äro befriade från arvsskatt. Därest godsägare Bäckströms frånfälle inträffat
blott 27 dagar senare än som skedde, skulle arvsskatten hava belöpt sig allenast
till 128,680 kronor eller 209,947 kronor mindre än den nu uttagna.
För samtliga universaltestamentstagare ter det sig utan tvivel hårt att
icke kunna komma i ånjutande av den skattelättnad, som redan vid godsägare
Bäckströms frånfälle var av Konung och riksdag godtagen. För Nordiska
museet innebär denna försämrade situation emellertid alldeles särskilda
vådor, då det torde vara mer än osäkert, om museet med den begränsade
nettoavkastning, som de till museet donerade fastigheterna kunna väntas
lämna, förmår göra Julita nied dess kulturhistoriska samlingar tillgängliga
för allmänhet och forskning enligt donators härför uppdragna riktlinjer.
Särskilt komma svårigheter att uppstå för att med donationens medel liksom
hittills göra Julita Skans till en folkligt-kulturellt betonad samlingsplats för
traktens invånare (hembygdsförening, kyrkligt församlingsarbete, studiecirklar,
nykterhetsföreningar) och i viss mån även för rikssammanslutningar
(kristliga studentrörelsen, kristliga gymnasiströrelsen, Lottarörelsen, skolresor
m. m.). Några andra medel för dessa uppgifters genomförande förfogar
museet icke över. Om sålunda starka skäl synas tala för en skattelättnad i
förevarande fall, torde det med hänsyn till övriga legatarier icke kunna ifrågasättas
att utverka en bedömning av stämpelärendet i dess helhet efter 1941
års arvskatteförordning. Ett för samtliga universaltestamentstagare tillfredsställande
resultat skulle emellertid ernås, örn skattebefrielse kunde erhållas
för all den egendom, vilken såsom särskilt legat tillfallit Nordiska museet.
Då enligt de testamentariska föreskrifterna av skatten å detta legat, vilken
skatt utgör 194,277 kronor, boet har att svara för 184,848 kronor, komme
sistnämnda belopp samtliga universaltestamentstagare tillgodo med 1U var,
varjämte Nordiska museet skulle erhålla ytterligare 9,429 kronor motsvarande
av museet erlagd skatt för lösören. Med hänsyn till det säregna kulturvärde,
Julita gård såsom helhet representerar, skulle ett dylikt efterskänkande
icke heller te sig som ett under en brydsam statsfinansiell situation farligt
exempel.
På grund av vad sålunda anförts hava sökandena anhållit, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen restitution i den ordning, 49 § 1 mom. förordningen
om arvsskatt och skatt för gåva den 19 november 1914 föreskriver,
av den arvsskatt å 194,277 kronor, som utgått för den till Nordiska museet
särskilt testamenterade egendomen.
Skulle denna anhållan ej vinna bifall, har Nordiska museet hemställt, att
Kungl. Majlis förslag till riksdagen måtte omfatta restitution av den museet
enligt gjord beräkning slutligt åvilande arvsskatten å 73,154 kronor.
Statskontoret, som den 16 januari 1943 avgivit infordrat utlåtande i ärendet,
har därvid anfört.
Statskontoret vill i anledning av förevarande framställning erinra, att återbäring
av, respektive befrielse från arvsskatt i ett flertal liknande fall medgivits
av Kungl Majit och riksdagen (se prop. nr 106 och 202 till 1942 års
riksdag och nämnda riksdags skrivelse nr 201). Med hänsyn lill nuvarande
statsfinansiella läge anser ämbetsverket det emellertid tveksamt, örn någon
återbäring av skatt i förevarande fall bör äga rinn. Skulle Kungl. Majit emellertid
finna tillräckliga skäl föreligga för eli tillmötesgående av framställningen,
bör enligt statskontorets mening för återbäring endast komma i be
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 161.
Före
draganden.
traktande det belopp, som genom proportionell fördelning av hela den för
de Nordiska museet tillfallna lotterna erlagda arvsskatten belöper å det museet
givna legatet. Då vidare Julita kommun icke är ett sådant rättssubjekt,
som enligt den numera gällande arvsskatteförordningen den 6 juni 1941 kommer
i åtnjutande av skattebefrielse, synes återbäringen böra begränsas till
den del av skatten för legatet, som kommer att belöpa å övriga universella
testamentstagares lotter.
Statskontoret får för den skull föreslå, att, om
komma i fråga, densamma måtte komma att avse
1 X 770,200 x 209,676 39,770.1 x 209,676 ,
+ ------ ~— = 44,565: 77 + 9,204: 80 = 53,770
återbäring anses böra
ett belopp av högst * I
4 x 905,922.06
905,922.06
kronor 57 öre till Nordiska museet och högst 44,565 kronor 77 öre till vardera
av Svenska Nationalföreningen mot tuberkulos och Cancerföreningen
i Stockholm eller tillhopa högst 142,902 kronor 11 öre. För ändamålet lärer
i dylikt fall av riksdagen böra under sjunde huvudtiteln utverkas ett anslag
å nämnda belopp.
Sedermera har Nordiska museet till finansdepartementet överlämnat en
preliminär kalkyl över utgifter och inkomster per år för museet tillfallna
Julita och Berga jämte vissa andra egendomar, utvisande att utgifterna skulle
överstiga inkomsterna med 4,320 kronor.
I ärendet hava företetts gällande stadgar för Nordiska museet, Svenska
Nationalföreningen mot tuberkulos och Cancerföreningen i Stockholm.
Nordiska museet skall, enligt dess av Kungl. Maj:t den 29 april 1938 fastställda
stadgar, för all framtid utgöra en självständig stiftelse. Museet skall
jämte därtill hörande inrättningar vara ett hem för minnen ur det svenska
folkets liv med särskild uppgift att genom vetenskaplig forskning och folklig
undervisning vidga kännedomen om den svenska odlingens historia. Dess
mål skall vara att härigenom hos Sveriges folk stärka kärleken till fosterlandet
och hembygden. Genom sina samlingar och sina undersökningar skall
museet tillika verka för en fördjupad insikt örn det kulturella sambandet mellan
vårt och övriga nordiska folk. Svenska Nationalföreningen mot tuberkulos
har, enligt den 28 februari 1904 antagna stadgar med sedermera gjorda ändringar,
till uppgift att med alla till buds stående medel verka för bekämpandet
av tuberkulosen som folksjukdom i vårt land. Cancerföreningen i Stockholm
har, enligt vid sammanträden den 23 maj 1919 och den 27 maj 1921
antagna stadgar, till uppgift att verka för kräftsjukdomens bekämpande inom
vårt land ävensom för det vetenskapliga studiet av denna sjukdom samt att
mottaga och förvalta medel, som för befordrande av nämnda ändamål ställas
till dess förfogande.
Genom den nya arvsskattelagstiftning, som trätt i kraft den 1 januari
1942, har skattetariffen i flera hänseenden ändrats i förhållande till vad dessförinnan
gällde. Beträffande juridiska personer har sålunda fullständig skattebefrielse,
vilket tidigare endast tillkom kronan, medgivits jämväl en hel
del förut till arvsklass II hänförliga rättssubjekt, som tjäna allmännyttiga
ändamål. På grund härav torde i fall, som inträffa efter den nya arvs
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 161.
5
skatteförordningens ikraftträdande, såväl Nordiska museet som Svenska
Nationalföreningen mot tuberkulos och Cancerföreningen i Stockholm vara
befriade från skyldighet att erlägga arvsskatt. Å andra sidan hava de juridiska
personer, som förut voro hänförliga till klass II och som icke erhållit
sådan skattebefrielse, flyttats till klass III och äro alltså från den nya
förordningens ikraftträdande underkastade skärpt arvsbeskattning. Julita
kommun har vid den här ifrågavarande stämpelbeläggningen, med hänsyn
till att de kommunen tillfallna medlen enligt testamentsbestämmelserna
skola användas för uppförande av en sjukstuga, hänförts till klass II men
skulle, örn den nya arvsskatteförordningen varit tillämplig, hava tillhört
klass III.
I förevarande fall har vid testamentshandlingarnas upprättande förutsatts,
att arvsskatt skulle utgå på ifrågavarande till Nordiska museet testamenterade
egendom. Emellertid har testator tydligen velat särskilt tillgodose
museet vid fördelningen av boets behållning genom att föreskriva, att det
oskiftade dödsboet skulle svara för den arvsskatt, som belöpte på de lill
museet testamenterade fastigheterna. Testators mening har således varit, att
de universella testamentstagarnas andelar vid skiftet skulle i motsvarande
mån reduceras. Detta förhållande synes mig dock icke böra utesluta ett tillmötesgående,
helt eller delvis, av ifrågavarande framställning. Såsom antytts
i statskontorets utlåtande har staten i flera fall under senare år före
den senaste arvsskattereformen ansett sig böra stödja det syfte, vissa företag
med allmännyttigt ändamål avse att främja, genom att medgiva återbäring
av arvsskatt eller befrielse från sådan skatt. Den nya arvsskatteförordningen
har i enlighet med vad nyss angivits stadfäst den uppfattning örn
lämpligheten att befria allmännyttiga rättssubjekt från skyldigheten att erlägga
arvsskatt, som sålunda redan före förordningens tillkomst i en del fall
godtagits. Men om frågan, huruvida återbäring av arvsskatt bör medgivas i
förevarande ärende, bedömes från denna utgångspunkt, så följer därav, att
det icke gärna kan ifrågakomma, att staten genom återbäringen skulle lämna
sitt stöd åt andra rättssubjekt än sådana, som enligt den nya förordningen
befriats från skattskyldighet. Liksom statskontoret anser jag därför, att
någon återbäring av arvsskatt till förmån för Julita kommun icke bör ifrågakomma.
Sökandena hava ansett sig icke böra ifrågasätta, att förevarande stämpelärende
skulle bedömas i dess helhet enligt den nya förordningen utan begränsat
sin framställning till att avse arvsskatten å den egendom, vilken såsom
särskilda legat skall tillkomma Nordiska museet. Alternativt har museet
hemställt om restitution av hela den arvsskatt, som museet haft att gälda.
Statskontoret har, örn över huvud återbäring av arvsskatt anses böra
medgivas i förevarande fall, i princip anslutit sig till förstnämnda förslag,
såvitt angår återbäring av arvsskatt till förmån för Nordiska museet, Svenska
Nationalföreningen mot tuberkulos och Cancerföreningen i Stockholm.
För egen del anser jag mig böra tillstyrka, att återbäring av erlagd arvsskatt
i viss utsträckning får ske till förmån för nämnda institutioner.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 161.
Enligt sökandenas gemensamma framställning skulle till Nordiska museet
museet skulle återbäras 53,770 kronor 57 öre och till envar av föreningarna
44,565 kronor 77 öre. Den differens, som sålunda föreligger, är helt föranledd
av en rent räknemässig justering. Enligt det alternativa förslag, som
Nordiska museet framlagt, skulle till museet restitueras 73,154 kronor.
Såsom framgår av sökandenas gemensamma framställning har restitutionsyrkandet
begränsats till att avse arvsskatten å de Nordiska museet tillkommande
legaten i syfte att envar av sökandena skulle erhålla en såsom skälig
ansedd skattelättnad. Från denna utgångspunkt finner jag skäligt, att av den
arvsskatt, som erlagts för ifrågavarande kvarlåtenskap, återbäres ett belopp
av 55,000 kronor till Nordiska museet och 45,000 kronor till vardera av
föreningarna. Att sålunda, i enlighet med framställningen och statskontorets
uppfattning, större andel skulle tillkomma Nordiska museet än föreningarna
synes mig motiverat såväl därav, att det synes hava varit testators mening
att i första hand tillgodose museet, som med hänsyn till de förpliktelser, som
i testamentshandlingarna ålagts detsamma. Det må påpekas, att det till återbäring
föreslagna beloppet avsevärt understiger den skattelindring, som skulle
följa vid en tillämpning å ifrågavarande stämpelärende av bestämmelserna
i 1941 års arvsskatteförordning.
Såsom skett i liknande fall under senare år, torde ett särskilt anslag böra
anvisas för återbäring av ifrågavarande belopp om tillhopa 145,000 kronor.
Anslaget synes böra erhålla samma benämning som motsvarande anslag i
gällande riksstat.
Med åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen,
184,848
+ 9,429
återbäras
55,641 kronor och till envar av föreningarna
att till Återbäring av erlagda stämpelmedel i vissa fall för
budgetåret 1943/44 under sjunde huvudtiteln anvisa ett an
-
slag av
kronor 145,000.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Lennart Hammarskiöld.