Kungl. Maj:ts proposition nr 16.
1
ffr 16.
Kungl. Majus proposition till riksdagen angående förvärv
för statens vattenfallsverks räkning av enskild kraftdistributionsverksamhet
m. m.; given Stockholms slott
den 22 januari 1943.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Gustaf Andersson.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans MajU Konungen i statsrådet ä Stockholms
slott den 22 januari 1943.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Götheb, statsråden Pehrsson-Buamstorp,
Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson,
Domö, Bosander, Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson.
I skrivelse den 8 september 1942 har vattenfallsstyrelsen hemställt om
tillstånd att med anlitande av fömyelsefondsmedel förvärva aktierna i Råneå
elektriska kvarnaktiebolag, vilket bolag distribuerar elektrisk kraft i kustområdet
närmast norr om Luleå, och lämna bolaget eventuellt erforderliga
lån. I ärendet hava tillstyrkande utlåtanden avgivits av statskontoret och
riksräkenskapsverket.
189 48
2
Kungl. Marits proposition nr 16.
Därefter har styrelsen med skrivelse den 16 i samma månad hemställt
örn ett mera generellt bemyndigande att i enlighet med i skrivelsen angivna
riktlinjer förvärva enskild elektrisk distributionsvensamhet.
Då en närmare redogörelse för förstnämnda framställning icke är erforderlig
för behandling av den i skrivelsen den 16 september 1942 upptagna
frågan, saknar jag anledning att här behandla nämnda framställning. Därest
riksdagen, i enlighet med vad jag ämnar förorda, lämnar bemyndigande av
den innebörd styrelsen ifrågasatt, torde berörda framställning längre fram få
upptagas till avgörande av Kungl. Maj:t.
Vattenfallsstyrelsen erinrar i skrivelsen den 16 september 1942 till en
början, att styrelsen tidigare i vissa fall enligt beslut av statsmakterna övertagit
enskild kraftdistributionsverksamhet. Styrelsen åsyftar härvid i första
hand de förvärv, som skett av Motala ströms kraftaktiebolag enligt beslut
av 1930 års riksdag (proposition nr 182, riksdagens skrivelse nr 191) av
Dals—Eds—Kolanda elektriska distributionsförening u. p. a. enligt beslut
av 1934 års riksdag (proposition nr 147, riksdagens skrivelse nr 112) och av
Näs kraftstation enligt 1936 års riksdags beslut (proposition nr 117, riksdagens
skrivelse nr 179). Styrelsen anför närmare härom följande:
De största förvärven utgöras av Motala ströms kraftaktiebolag och Näs
kraftstation med tillhörande nät. I båda dessa fall förvärvades i främsta
rummet vattenfall, som lämpligen borde komma i statens ägo, men därjämte
ledningsnät, som lågo nära vattenfallsstyrelsens distributionsområde
och som med fördel kunde införlivas med styrelsens distributionsanläggningar.
När Dals-Eds—Kolanda elektriska distributionsförening, sedermera
Västra Dalslands elektriska distributionsförening, omhändertogs av
styrelsen, var anledningen närmast, att detta vid gränsen av styrelsens distributionsområde
liggande företag råkat i lägervall och krävde insättande av
nytt kapital. Såväl andelsägarna i föreningen som konsumenterna ansågo
det lämpligast, att vattenfallsstyrelsen övertog rörelsen. En del andra förvärv
ha gjorts av liknande skäl.
Det bleve alltmera vanligt, anför styrelsen härefter, att mindre eller
medelstora distributionsföretag, från början baserade på mindre lokala kraftkällor,
på grund av brist på kraft eller kapital eller lämplig sakkunnig ledning
komme i svårigheter, när i och med stigande kraftbehov anläggningarna
behövde förstärkas eller utvidgas. Det vöre ur allmän synpunkt menligt,
att sådana företag bromsade utvecklingen genom oförmåga att tillhandahålla
kraft i tillräcklig mängd och med tillfredsställande driftsäkerhet eller att de
ställde sig avvisande mot anslutning av nya konsumenter. I en del fall
vöre ägarna till dylika anläggningar obenägna att utifrån skaffa erforderlig
tillskottskraft. De begränsade i stället sin strävan till att så fullständigt
som möjligt utnyttja egen vattenkraft, varvid konsumenternas kraftuttagning
hölles nere genom olämpliga taxor eller direkta restriktioner. Konsumenterna
kände sig naturligtvis vanlottade i jämförelse med befolkningen i de
trakter, där kraft stöde till förfogande i fullt tillräckliga kvantiteter och till
lämpliga taxor.
3
Kungl. Maj:ts preposition nr 16.
Det vöre motiverat, fortsätter styrelsen, att staten förvärvade dylika företag,
om de vore belägna inom eller i närheten av styrelsens distributionsområden.
Enligt vad styrelsen kunde förutse skulle flera sådana förvärv
bliva aktuella under den närmaste tiden. Det vore därför önskvärt, örn en
sådan ordning då förefunnes, att förvärven kunde genomföras utan menlig
tidsutdräkt.
Örn de olika former för övertagande, som kunde komma i fråga, anför
styrelsen:
Beträffande vissa företag gäller det endast inköp av ledningsnät, vilka
utgöra blott en mindre del av tillgångarna. Företagens huvudsakliga verksamhet
behöver i dessa fall icke rubbas. I andra fall kommer överlåtelsen
att beröra den övervägande delen av företagens tillgångar, inbegripande måhända
förutom ledningsnät även kraftanläggningar. Här får det förutsättas,
att företagen efter överlåtelsen likvidera. Slutligen kan det visa sig, att ett
statligt övertagande av ett företags distributionsrörelse lämpligast . ernås
genom inköp av aktierna eller i varje fall en betryggande aktiemajoritet,
varvid det kan befinnas förmånligt, att verksamheten åtminstone under någon
tid fortfarande bedrives i aktiebolagsform.
I de båda förstnämnda fallen får ett direkt kapitalutlägg göras för övertagandet.
Detsamma gäller i stort sett vid ett övertagande genom aktieinköp
med efterföljande omedelbar likvidation och anläggningarnas överförande
i styrelsens direkta ägo.
Örn åter verksamheten efter övertagandet fortfarande skall bedrivas i
aktiebolagsform, motsvarar det direkta kapitalutlägget för aktieinköpet normalt
endast en del av företagets kapitalvärde, i det att företagets skulder
till banker eller enskilda kvarstå. Man måste emellertid i detta fall förutse
den möjligheten, att företagets lån bli uppsagda eller att företaget icke kan
erhålla ytterligare erforderliga lån för nyanläggningar. Vattenfallsstyrelsen
bör därför ha möjlighet att lämna erforderliga lån till ett sådant av styrelsen
ägt bolag.
Styrelsen förutsätter, att de ifrågavarande förvärven skola ske endast då
skälig förräntning på det nedlagda kapitalet kan påräknas inom rimlig tid.
Styrelsen framhåller i detta sammanhang, att tidigare förvärvade distributionsföretag,
exempelvis Motala ströms kraftaktiebolag och Västra Dalslands
elektriska distributionsförening, utvecklat sig gynnsamt såväl ur ekonomisk
synpunkt som med hänsyn till de betjänade bygdernas intresse. Vidare
understrykes att, i den mån övertagandet skall ske medelst aktieköp, en noggrann
kontroll av företagets skulder och förpliktelser i övrigt dessförinnan
bör verkställas, så att full klarhet råder rörande de åtaganden, som medfölja
övertagandet.
Vattenfallsstyrelsen anser det icke behövligt, att styrelsen erhåller befogenhet
att på egen hand besluta om förvärven, utan det avsedda ändamålet
bör enligt styrelsens mening bliva fullt tillgodosett, om avgörandet i
varje särskilt fall träffas av Kungl. Majit efter framställning av styrelsen.
Beträffande sättet för finansiering av anläggnings- och aktieköp samt i
förekommande fall av lånebeviljande anför styrelsen, att ett särskilt anslag för
ändamålet kunde tänkas ifrågakomma. Det vore också tänkbart, att åtgär
-
Departements
chefen.
4 Kungl. Majlis proposition nr 16.
derna bekostades med medel ur redan förefintliga anslag, såsom anslaget till
distributionsanläggningar och därmed sammanhängande arbeten vid statens
kraftverk eller anslaget till inköp av vattenfall och fastigheter. Tidigare inköp
hade emellertid i huvudsak bekostats av likvida medel, som uppkommit
genom avsättning till vattenfallsverkets förnyelsefond. Detta gällde bland
andra förvärv såväl inköpet av aktierna i Motala ströms kraftaktiebolag och
övertagandet av detta bolags obligationslån som inköpet av Näs kraftstation
med tillhörande nät. Enligt styrelsens mening borde motsvarande inköp
och lån även i fortsättningen finansieras på sistnämnda sätt. Ett belopp
av 3,000,000 kronor borde tills vidare göras tillgängligt för ändamålet.
Med hänvisning till vad vattenfallsstyrelsen sålunda anfört hemställer styrelsen,
att Kungl. Majit måtte hos riksdagen utverka bemyndigande för styrelsen
att dels efter godkännande av Kungl. Majit i varje särskilt fall för
statens vattenfallsverks räkning förvärva enskilda tillhörig distributionsverksamhet
med därtill hörande kraft- och distributionsanläggningar antingen
genom direkt inköp eller genom betryggande aktieförvärv, dels ock för ändamålet
använda till styrelsens förfogande stående likvida medel, som uppkommit
genom avsättning till vattenfallsverkets förnyelsefond, intill ett sammanlagt
belopp av 3,000,000 kronor.
Riksräkenskaps verket har i utlåtande den 8 oktober 1942 förklarat sig icke
hava något att erinra mot bifall till vattenfallsstyrelsens ifrågavarande framställning.
Enligt vad vattenfallsstyrelsen närmare utvecklat finnas i landet vissa
elektriska distributionsföretag, vilka på grund av otillräckliga kapital- och
krafttillgångar eller andra särskilda förhållanden ha svårt att fullgöra sin
uppgift på ett sätt, som svarar mot de krav utvecklingen på kraftförsörjningsområdet
medfört. Otvivelaktigt är det ett allmänt intresse, att de
olika distributionsföretagen äro i stånd att, vart och ett inom sitt område,
bedriva sin verksamhet på ett för konsumenterna tillfredsställande
sätt och att i möjligaste mån tillgodose uppkommande nya konsumtionsbehov.
Det kan därför enligt min mening vara befogat att staten, där tillfälle
erbjuder sig samt betingelserna därför äro gynnsamma, i lämplig form
förskaffar sig bestämmanderätten i företag av nyss avsedd art i syfte att
vidmakthålla, rationalisera och i mån av behov vidareutveckla verksamheten.
Härför tala också i vissa fall statens intressen såsom långivare. Ofta lia
nämligen distributionsföretagen erhållit ekonomiskt stöd av staten i form
av lån från kraftledningslånefonden. I den mån på grund av företagens
begränsade möjligheter deras fortsatta verksamhet kan förutses utveckla sig
ogynnsamt, kunna svårigheter uppkomma för staten att erhålla full betalning
för de beviljade lånen.
Då enligt vad vattenfallsstyrelsen upplyst flera förvärv av ifrågavarande
slag inom den närmaste tiden kunna beräknas bliva aktuella, anser jag i
likhet med styrelsen önskvärt, att för undvikande av tidsutdräkt vid de
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 16.
olika ärendenas behandling möjlighet öppnas att utan riksdagens medverkan
i de särskilda fallen besluta örn erforderliga åtgärder. I anslutning till
vad styrelsen ifrågasatt vill jag därför förorda, att Kungl. Maj:t åt sig
utverkar ett generellt bemyndigande att efter prövning i varje särskilt fall
meddela beslut örn övertagande för statens vattenfallsverks räkning av distributionsföretag
eller av bestämmanderätten i dylikt företag.
Yad beträffar de olika former, som kunna komma i fråga för statens inträdande
i företagen, har jag intet att erinra mot vad vattenfallsstyrelsen
därutinnan yttrat. På sätt styrelsen antytt och redan tidigare vunnen erfarenhet
givit vid handen, kan det stundom vara erforderligt att övertaga
icke blott ledningsnät utan även kraftanläggning, till vilken distributionsrörelsen
är anknuten. I likhet med vattenfallsstyrelsen förutsätter jag, att
ett övertagande bör ske blott i den mån distributionsverksamheten bedrives
inom eller i närheten av styrelsens tidigare distributionsområden och endast
under förutsättning, att tillfredsställande förräntning inom rimlig tid beräknas
kunna erhållas å det kapital, som insättes. Såsom vattenfallsstyrelsen
föreslagit bör det ifrågasatta bemyndigandet vidare begränsas på sådant sätt,
att förvärv må av Kungl. Majit beslutas endast intill ett visst sammanlagt
belopp. Det av vattenfallsstyrelsen föreslagna totalbeloppet av 3,000,000
kronor finner jag vara väl avvägt. När nämnda totalbelopp uppnåtts, torde
spörsmålet om befogenhet för Kungl. Majit att meddela beslut örn förvärv
av ifrågavarande slag få ånyo underställas riksdagens prövning.
För ett distributionsföretag, som — efter det staten förvärvat bestämmanderätten
i detsamma — under längre eller kortare tid lämpligen bör
fortsätta sin verksamhet i samma former som tidigare, kan behov uppstå av
lån från staten för rörelsens fortbestånd och utveckling. I det ifrågasatta
bemyndigandet bör därför inbegripas rätt för Kungl. Majit att inom ramen
av det angivna maximibeloppet medgiva utlämnande av dylika lån.
Vattenfallsstyrelsen har ifrågasatt, att avsedda förvärv och ifrågakommande
långivning skulle finansieras genom placering av vattenfallsverkets
förnyelsefondsmedel. Då denna anordning synes lämplig och sådana medel
tidigare disponerats i liknande fall, anser jag mig böra biträda styrelsens
förslag, mot vilket riksräkenskapsverket icke haft något att erinra.
Med åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen att
dels bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad jag i det föregående förordat, medgiva
förvärv för statens vattenfallsverks räkning av enskilda företag
för elektrisk distributionsverksamhet,
dels ock medgiva, att ett belopp av högst 3,000,000 kronor
må för nämnda ändamål disponeras av till vattenfallsstyrelsens
förfogande stående likvida medel, som uppkommit genom
avsättning till statens vattenfallsverks förnyelsefond.
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 15—16.
129 43
6
Kungl. Majda proposition nr 16.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Nils Hellenius.
Stockholm 1043. K. L. Beckmans Boktryckeri.